Lietuvių įvardijimas XIX a. pirmojoje pusėje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXII (1993) BALTŲ ONOMASTIKOS TYRINĖJIMAI VITALIJA MACIEJAUSKIENĖ LITAUERNAS NAMNSKICK UNDER FÖRSTA HÄLFTEN AV 1800-TALET Efter att ha undersökt litauernas namnskick i dokument från 1400–1700-talen kan man urskilja fyra viktigaste sätt att benämna personer. Dessa är benämning med: 1) ett personnamn, 2) ett personnamn och ett appellativiskt eller beskrivande tillnamn, 3) två personnamn, 4) tre personnamn. Efter att ha behandlat omständigheterna kring uppkomsten av alla dessa benämningar, deras frekvens i dokument från det ena eller andra århundradet samt funktionerna, ändamålet och bildningen hos de personnamn som ingår i dem, konstaterades att den tvåledade litauiska benämningen redan från slutet av 1400-talet var vanligast. Den historiska antroponymiken från 1600–1700-talen vittnar om att denna benämning slutgiltigt hade etablerats och stabiliserats1. Kvinnors benämningar i dokument (administrativa och juridiska samt kyrkliga) varierade i högre grad ända fram till slutet av 1700-talet2. Det skulle alltså kunna tyckas att det knappast finns någon anledning att tala om litauernas namnskick på 1800-talet. Desto mer som våra efternamn, vilka hade formats vid slutet av 1700-talet, slutgiltigt definierade syftet och funktionerna hos den tvåledade benämningens personnamn och likställde den med det moderna litauiska namnskicket med förnamn och efternamn. Men när man läser olika källor från 1800-talet – både administrativa och juridiska dokument och kyrkböcker – och bedömer benämningarna på de personer som nämns där, lägger man märke till vissa nya företeelser som inte belagts i tidigare århundradens antroponymi. Dessutom förekommer uppgifter som bidrar till att undersöka problem som redan har uppmärksammats och studerats. Artikelns viktigaste syfte är att urskilja och bedöma nya företeelser inom ramen för litauernas namnskick under första hälften av 1800-talet. Avsikten är också att lägga fram material som utvidgar påståendena och slutsatserna från tidigare undersökningar. Antroponymiskt material till artikeln har samlats in från 56 historiska dokument från första hälften av 1800-talet (närmare bestämt 1800–1860). En förteckning över dem i alfabetisk ordning återges i slutet av artikeln. Alla exempel i artikeln är numrerade; efter varje exempel anges inom parentes dokumentnumret i den nämnda förteckningen och, efter ett kommatecken, sid- (eller blads-)numret, t.ex.: Wawrzyniec Petranis (21, 6—7), Kazimierz Marcinkiewicz (5, 9—10), Andrzej Tumas (23, 3—4). I de fall då dokumentets blad inte är numrerade (vilket är relativt vanligt under första hälften av 1800-talet) anges i parentes efter personnamnen endast doku- 1 Maciejauskienė V. Lietuvių pavardžių susidarymas. V., 1991. P. 20—50. 2Där. S. 249—300. 100 mentets löpnummer i den sammanställda förteckningen, t.ex.: Michał Baranowski (12), Вооруженю Дрейнис сына Мисала (45). Källorna från denna period är skrivna på polska eller ryska. I artikeln återges de personnamnsformer som finns dokumenterade, utan rekonstruktion. Med tanke på att mäns och kvinnors benämningar i 1800-talets dokument skiljer sig avsevärt och lämpligen bör behandlas var för sig, undersöks i denna artikel endast mäns benämningar. På 1800-talet, liksom i dokument från 1500–1700-talen, är den tvåledade benämningen den vanligaste formen för män. Under denna period är dess första led ett förnamn och det andra ett efternamn. Den litauiska benämningen med förnamn och efternamn hade redan på 1700-talet blivit en viss norm för hur personer skrevs in i olika dokument. Detta återspeglas också i de granskade källorna från första hälften av 1800-talet. Här följer en samling anteckningar från olika dokument från den behandlade perioden: Iana Adamaycia (gen.³, 53, 26), Jakób Adamaytis (4, 1), Andrzej Andrulonis (43, 87), Мартинъ Ангунцъ (47, 2), Wawrzyniec Augustynowicz (23, 3–4), Andrzej Auksztolis (43, 83), Michał Auris (21, 13–14), Jzydor Auzionis (25, 5), Jerzum Bakaniukiem (inag.; 49, 1), Antoniewi Baltrynowicz (naud.; 53, 31), Antoni Baltru[z]ka (6, 20), Jozef Bernatowicz (21, 25–26), Symon Brazdžionis (26, 9–10), Jerzy Buczel (34, 52), Marcin Butinieiwicz (20, 3), Wincenty Czeponis (28, 11), Józefem Dapkusem (inag.; 52, 34), Stanislaw Darguzas (31, 1), Mateusz Degis (22, 95–96), Józef Dobrowolski (4, 1), Antoni Dopkiewicz (5, 13–14), Wawrzyniec Dulkis (26, 10–11), Викенти Гайловас (46, 7), Jerzy Gaylus (33, 2), Jerzy Gaylusz (21, 7–8), Викенти Гельжинис (7, 2–3), Jozef Gientwallo (9, 3), Stanislaw Girdzius (24, 60–61), Jakub Grygżentis (15, 1), Adam Grodzis (6, 17), Wawrzyniec Grudzinoivski (31, 3), Tadeusz Gumbulewicz (26, 5), Adam Jackunas (25, 6), Andrzej Jakuczionis (43, 85), Baltromiej Janulewicz (12), Яна Янушевичъ (42, 146–147), Stanisława Januszkiewicza (kilm.; 51, 42), Ignacy Januszsonis (5, 12–13), Ambrozy Jozenas (5, 9–10), Symon Jurgielanis (6, 6), Andrzej Kadzis (11, 32), Иванъ Каснеровичъ (7, 2–3), Stefan Kazenas (26, 7–8), Michał Kownacki (20, 2), Tomasz Kuprys (43, 85), Станиславъ Квачкисъ (42, 108), Jerzy Kwietkowski (20, 1), Adam Lawrynaitis (9, 23–24), Macieja Leykisa (kilm.; 52, 19), Mateusz Lile yko (30, 1), Jana Litwinasa (kilm.; 55, 6), Symon Lotok (33, 17), Michał Mackiewicz (23, 4–5), Wincenty Marcinkiewicz (26, 9–10), Paweł Margis (26, 15–16), Maciej Markunas (26, 12–13), Gabryel Matuszka (49, 78), Jakub Metrykis (31, 1), Антоний Мищунацас (47, 1), Bartłomiej Mieszkello (33, 3), Михаилъ Микуневичъ (42, 87–88), Andrzej Milkintt (19, 2), Jan Milkota (13, 81–82), Tomasz Misiutaitis (21, 9–10), Stanisławowi Mockaytisowi (naud.; 54, 24), Wincenty Montrym (36, 9), Tadeusz Możejko (26, 7–8), Король Наневечъ (42, 175–176), Mateusz Narkiewicz (35, 8), Andrzej Naudziun (39, 1), Daniel Nawdułaytis (24, 58), Иванъ Невшицъ (47, 5), Михалъ Павиловский (42, 189–190), Stanisław Pietkiewicz 3 I artikeln används följande förkortningar för kasusbenämningar: kilm. — genitiv, naud. — dativ, įnag. — instrumentalis. 101 (51, 65), Бернардъ Піотровскій (42, 73–74), Adam Pociunas (16), Stanisław Pucis (43, 85), Marcin Rakowski (22, 157–158), Иосиф Рамейко (42, 115), Jerzy Rymaszins (24, 56), Францишек Римша (42, 80–81), Jan Romanowski (22, 101–102), Игнацы Rudzinski (5, 3–4), Andrzej Sadonis (12), Tomasz Sadowski (12), Piotr Simonowicz (25, 6), Marceli Sinkiewicz (6, 22), Szymon Skaudeykis (36, 6), Jakub Skirel (22, 94–95), Michał Skreykus (51, 87), Jozef Sokolowski (36, 9), Kaemana Станолесевна (kilm.; 42, 58), Jerzy Stasiewicz (22, 96–97), Marcin Stasiunas (21, 6–7), Mateusz Staszkiełunas (26, 15–16), Franciszek Słoczkowski (9, 23–24), Кароль Страдела (42, 107), Michał Szattenas (28, 6), Kazimierz Szereyko (11, 60–61), Jozefa Szymkiewicya (kilm.; 55, 56), Jan Tomaszewski (21, 5–6), Mateusz Tomaszun (9, 3), Maciej Tumas (23, 3–4), Jan Wąworius (30, 1), Tomasz Walentowicz (14, 8–9), Францишек Бейшка (42, 287), Францишек Вильчевскій (42, 78–79), Symon Witkowski (26, 5), Piotrowi Witurysoiwi (naud.; 50, 38), Marcin Woysznar (4, 2), Jozef Woytkiewicz (19, 2), Jakuba Wołotkiewicza (kilm.; 55, 45), Wawrzyniec Zierkiewicz (12), Вукентій Жадовскій (7, 2–3), Maciej Zagrakalis (26, 13–14), Dominik Zegarewicz (39, 7), Иоанъ Жилайтица (47, 4). Namnen i dessa benämningar är utan undantag kristna. Som synes används inte längre diminutivavledningar eller andra folkliga former av dessa namn. Antalet dopnamn som användes under första hälften av 1800-talet var tydligen inte heller stort. I den stora inventarieförteckningen över Adutiškis gods från 1828 (se källa 22) har till exempel de 946 män som nämns endast 50 olika namn. Här anges de i ordning efter förekomstfrekvens (inom parentes anges hur många av de personer som nämns i inventarieförteckningen som har respektive namn): Maciej, Mateusz (sammanlagt 144: Maciej — 97, Mateusz — 47), Michał, Mikołay (sammanlagt 79: Michał — 46, Mikołay — 33), Jerzy (75), Jan (66), Krzysztof (49), Symon (48), Jozef, Józef (46), Kazimierz (43), Tomasz (40), Jakub (39), Andrzej (35), Antoni (33), Marcin (29), Stanisław (26), Błażej (22), Bartłomiej, Bartłomiej (20), Lauryn, Wawrzyniec (sammanlagt 20: Lauryn — 2, Wawrzyniec — 18), Franciszek (17), Piotr (14), Gabryel (13), Stefan (12), Justyn (11), Ignacy (10), Adam (8), Wincenty (7), Tadeusz (5), Władysław (4); Benedykt, Dominik, Karol, Ludwik (3 vardera), Bazyl, Bazyli (2), Alexander, Augustyn, Bonifacy, Cypryan, Dawid, Felicyan, Felix, Gasper, Hieronim, Joachim, Marceli, Nikodem, Paweł, Sylwester, Walenty (1 vardera). I den mindre inventarieförteckningen över Pasvalys gods från 1806 (se källa 26) finns omkring 280 män noterade. De har 35 olika namn: Jan (29), Jozef (26), Maciej, Mateusz (21), Michał (21), Jerzy (16), Kazimierz (16), Andrzej (15), Stanisław (14), Wincenty (12), Jakub (11), Symon (10), Tadeusz (8), Franciszek, Piotr (7 vardera), Adam, Antoni, Marcin, Stefan (6 vardera), Bartłomiej, Dominik, Ignacy, Krzysztof, Wawrzyniec (5 vardera), Tomasz (3), Bogusław, Karol, Paweł (2 vardera), Benedykt, Lauryn, Felicyan, Marcyan, Modest, Nikodem, Rafał, Władysław (1 vardera). Av de presenterade förteckningarna framgår att inte alla namn var vanliga. I den första förekom knappt hälften av namnen endast 1–3 gånger. I den andra förteckningen finns 12 sådana namn av 35. Personerna som nämns i andra granskade dokument från denna period har liknande namn. När de har räknats och presenterats 102 i frekvensordning skulle endast placeringen av vissa namn i den ena eller andra förteckningen sannolikt skilja sig något. Detta vittnar om att det litauiska namnförrådet under första hälften av 1800-talet inte var rikt, och att de mest populära dopnamnen, som ständigt återkom, rentav gjorde det monotont. Därför kunde den funktion som särskiljer personer under denna period utan tvekan endast fyllas av de redan etablerade och vedertagna efternamnen. De efternamn som förekommer i de granskade dokumenten är mycket varierande — de har uppkommit ur patronymikon och personnamn av icke-patronymiskt ursprung, är av litauiskt och icke-litauiskt ursprung, har bildats i Litauen eller lånats från andra folk, och så vidare. Utan att här försöka diskutera eller undersöka dem närmare kan man bara säga att de i grunden inte skiljer sig från de litauiska efternamn från 1700-talet som redan har behandlats4. I dokument från första hälften av 1800-talet anges personer ur alla samhällsklasser och i olika åldrar med förnamn och efternamn. I en inventarieförteckning över det ena eller andra godset är det till exempel vanligt att hitta följande noteringar: pastuch (herde) Jozef Czarnecki (12), pastuch Jerzy Łankiewicz (12), pastuch Marcin Todorowski (12), пастух Михаил Адомайтис (47, 5), пастушек (herdepojke) Stefan Michalowski, vars ålder till och med anges — han är 13 år (13, 81–82), parobek (dräng, tjänstefolk) Jerzy Gurski (12), parobek Franciszek Baranowski (12), батрак Антоний Марцинкус (47, 1), батрак Варфоломей Василевский (47, 1), батрак Симон Жальчонас (47, 4). Endast i två av de granskade dokumenten förekommer några fall där den omnämnda personen saknar efternamn och därför betecknas beskrivande: Maciej bezprozwisk Syn Rozalii (32, 16), Mateusz bezprozwisk Syn Rozalii (32, 16) (det rör sig tydligen om barn födda utanför äktenskapet, noterade med förnamnet, följt av uppgiften att de saknar efternamn och moderns namn); Kazimierz Syn Franciszki Juszkiewiczowny (32, 16), och i ett annat dokument anges samma person så här: Kazimierz bez Nazwiska Syn Franciszki Juszkiewiczowny (27) (även detta är tydligen ett barn fött utanför äktenskapet, noterat med förnamn, upplysningen att det saknar efternamn samt moderns för- och efternamn); samma person nämns också på följande sätt: Piotr bez Prozwisk (32, 16) — Piotr bez nazwiska przez Wloscian nazwany Zielen iakas (som synes anges vid ett tillfälle endast förnamnet och tillägget ”utan efternamn”, och vid ett annat förnamnet, upplysningen ”utan efternamn” samt tillägget ”av bönderna kallad Zielen iakas”). Andra avvikelser från benämning med förnamn och efternamn är mycket sällsynta i de granskade 1800-talsdokumenten. Endast sju förekomster med enbart efternamn påträffades. Dessa är: Pledziewicz (12), Jazgiello (12), Jurgielewicz (11, 32), Lawrynaitys (9, 3), Pawłowski (9, 24–25), Milwid (5, 7–8), Linkiewicz (5, 13–14). Utöver dessa anges sex personer med tre personnamn — Antoni Skop Baranowski (12), Jakub Sosnowski Stanoret (11, 32), Franciszek Wencius Mozolewski (43, 81), Michal Kaliba Blaželonis (43, 83), Франц Новицкий Гецумис (56, 44), Францушек Иосифъ Гедминъ (35, 7), och två personer med fyra personnamn — 4 M a c i e j a u s k i e n ė V. Lietuvių antroponiminė sistema XVIII a. // Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija. V., 1987. T. 1. (98). P. 85–94. 103 Andrej Stanislavovitj Aleksandrovitj Zenevitj (56, 3), Wincenty Franciszek Tomaszewicz Gajłos (35, 7). Ibland har sådana namnformer uppkommit när två personnamn skrivits ned. Oftast återspeglar de emellertid tydligen fenomen som hänger samman med den slutliga stabiliseringen av efternamn, vilken fortfarande pågick under 1800-talet, och med växlingen mellan olika efternamn, deras former och skilda varianter. På liknande sätt bör också sådana namnformer som förekommer i vissa dokument bedömas: Jan Grygzaitis v. Tomaszuncas (27), Marcin Nowjakas v. Nowjalis (27), Maciej Wersocki alias Szykszna (43, 50) och Мачей Версоцкий иначе Шикшна (43, 51), Jerzy Szykszna v. Wersocki (43, 83), Antoni Ambrutis v. Rupeykiewicz (51, 12), Augustyn Klungis v. Ilgutis (25, 51), Gasper Ajewski v. Murgas (25, 52), Adam Szakarnis v. Bedel (25, 52), Якуб Амброшевич или Амброжес (57, 29), Францишек Борткус или Борткевич (57, 29), Tomasz Szyłuzna v. Wersocki (43, 87). Här binds personnamnen efter förnamnet samman med orden eller, annars (v. är en förkortning av deras latinska variant vel som används i dokumenten). Vid sidan av den klart dominerande litauiska namnformen med förnamn och efternamn, och de avvikelser från den som diskuterats, är det i dokument från 1800-talets första hälft också slående med namnformer där faderns namn anges utöver personens förnamn och efternamn. Enstaka fall av denna tendens hade redan uppmärksammats i vissa dokument från slutet av 1700-talet5. Källorna från 1800-talets första hälft vittnar således om att en sådan namnform blev allt vanligare. Man kan urskilja flera typer av denna namnform. 1. Faderns namn infogas mellan personens förnamn och efternamn. Genitivformen av förnamnet används tillsammans med ordet sūnus (son). I 1811 års inventarium över Paštuva eller Kvesai herrgård (källa 9) har till exempel frälsta och andra personer skrivits på detta sätt: Stefan Syn Macieja Kozłowski (4)6, Symon Syn Iakuba Drewniewicz (4), Michał Syn Iakuba Grygzéntis (4), Tomasz Syn Michała Szauksztis (4), Tomasz Syn Michała Stankūnas (5), Karol Syn Macieja Tomkiewicz (5), Symon Syn Iozefa Laurynaytis (5), Iakub Syn Ierzego Palatenis (6), Stanisław Syn Iozefa Narkiewicz (6), Antoni Syn Iana Radyk (7), Marcin Syn Iohana Gryntalo (8), Maciej Syn Andrzeia Kasperowicz (8) och så vidare. En sådan namnform används emellertid inte konsekvent i hela dokumentet. I de folkräkningar från 1804 och 1819 som återfinns på samma plats anges personerna endast med förnamn och efternamn: Piotr Pociunas (3), Maciej Drewniewicz (3), Jerzy Siewruk (23–24), Stanisław Marmo (23–24), Symon Kierśnowski (24–25), Symon Balunas (24–25). Enstaka sådana namnformer förekommer också i det nämnda inventariet från 1811, till exempel: Andrzey Szukis (6), Stefan Powylaytis (7), Ian Butwillo (7). I 1811 års förteckningar över invånarna i Varniai prästgård och byn Saušilis (källa 30) har de fria människorna (ludzie wolni) skrivits på det nämnda sättet, med faderns namn angivet, 5 Maciejauskienė V. Lietuvių pavardžių susidarymas. V. 1991. P. 48. 6 När alla exemplen hämtas från en och samma källa anges endast bladnumret inom parentes (om källans blad är numrerade). 104 till exempel: Jerzy Syn Jana Bydwa (2), Benedykt Syn Jana Giełżynis (2), Maciej Syn Marcina Witkus (2), Franciszek Syn Jerzego Warnelis (2), Bonawentura Syn Jakuba Eytutowicz (2). Även om enstaka namnformer med endast förnamn och efternamn också förekommer: Jakub Eytuli (2), Jan Warnelis (2), Mateusz Bombłowski (2). Tiggare och personer med funktionsnedsättning som bodde vid prästgården anges endast med förnamn och efternamn, till exempel: Jan Waynorius (1), Jerzy Gumulewski (1), Jakub Lilejko (1), Alexander Wasilewski (1), Jakub Momis (1), Bartłomiej Klebyś (2), Jerzy Jakubowski (2). Ordet sūnus (Syn, son) kan också skrivas efter genitivformen av faderns namn. Så är fallet i 1816 års invånarlista för Balčiai gård (källa 4): Michał Woyciecha Syn Kownacki (1), Andrzej Bartłomieją Syn Milikint (1), Mikołaj Gaspera Syn Skarbalis (1), Jakób Antoniego Syn Żilis (1), Antoni Andrzeja syn Adamaytis (2), Stanisław Antoniego Syn Jonkus (2), Woyciech Mikołaja Syn Ubrys (2). Men även i denna källa finns namnformer med endast förnamn och efternamn: Józef Dobrowolski (1), Jakób Adamaytis (1), Marcin Bartaszius (2), Jan Mackiewicz (2). Med endast få undantag anges faderns namn på detta sätt relativt konsekvent i det omfattande inventariet från 1828 över Adutiškis herrgård (källa 22), till exempel: Jan Kazimierza Syn Wileyta (29–30), Kazimierz Andrzeja Syn Koyra (29–30), Andrzej Mateusza Syn Sinkiewicz (43–44), Jan Prokopa Syn Szymanowski (53–54), Krzysztof Stefana Syn Szalc (100–101), Mateusz Andrzeja Syn Mackiewicz (119–120), Jakub Grzegorza Syn Rakowski (124–125), Krzysztof Macieja Syn Raiszus (135–136), Jan Tomasza Syn Stepaniaris (158–159), Mikołay Jerzego Syn Pacynkowski (159–160). Enstaka namnformer med endast förnamn och efternamn förekommer också, till exempel: Michał Baranowski (41–42), Symon Semenas (48–49), Bazylij Stoma (75–76), Jerzy Stasiewicz (96–97), som förekommer bland namnformer där faderns namn anges. En annan intressant detalj är att de adliga personer som nämns i dokumentet skrivs endast med förnamn och efternamn, till exempel: Pan Jerzy Lipnicki (43–44), JP. Kazimierz Rotkiewicz (56–57), JP. Benedykt Rodziewicz (56–57), JP. Cypryan Wróblewski (61–62), JP. Augustyn Girjatowicz (73–74), JPan Jerzy Grochowski (92–93). Det finns dokument där faderns namn anges på det här sättet med den förkortade formen S i stället för hela ordet Syn (son). Bland olika dokument från Pasvalys herrgård från 1829–1837 (källa 25), där personer anges med förnamn och efternamn, förekommer i 1837 års invånarlista, utöver de vanligaste tvåledade namnformerna, enstaka fall där faderns namn anges: Antoni Iozefa S. Czetwergas (50), Kazimierz Mateusza S. Margis (49), Bernard Modełta S. Świdenis (47), Kazimierz Jakuba S. Banialis (46). De är mycket sällsynta. Även i 1827 års skattelängd över Adutiškis gods används endast förkortningen S före faderns namn. I övrigt anges invånarna här endast med förnamn och efternamn; faderns namn förekommer sällan. Och just dessa få fall visar dess specifika syfte och funktion – att skilja mellan personer med samma förnamn och efternamn. Det har redan nämnts att antalet vanligast förekommande dopnamn inte var stort under denna period. Det var också vanligt att det i vilken by, församling eller herrgård som helst kunde finnas flera personer med samma efternamn. I sådana fall, när de personer som skrevs ned 105 personer har samma förnamn och efternamn anger skrivaren också deras fars namn. På blad 25 finns till exempel Krzysztof S: Michała Woyciechanis, Krzysztof S: Kazimierza Woyciechanis, och därefter Maciej Woyciechanis. Eller: Maciej S: Józefa Stepanianes, Maciej S: Macieja Stepanianes, men Symon Stepanianes, Jan Stepanianes (26). Samma fall förekommer på blad 27 i dokumentet: Mateuł z S: Jerzego Galatyłec, Mateuł z S: Jana Galatyłec, men Blažey Galatyłec. Jfr. även Jozef Koyro, Tomasz S: Jerzego Koyro och Tomasz S: Tomasza Koyro (23). Detta tillvägagångssätt används dock endast i detta dokument. Det har noterats att man ibland klarar sig utan faderns namn även när de personer som skrivs in har samma för- och efternamn. Till exempel anges personerna endast med två personnamn i 1838 års bok över arrendeavgifter och skulder för invånarna på Pasvalios gods (källa 5). Bland de många namnangivelserna märks följande: Kazimierz Margis 1, Kazimierz Margis 2 (16–17), båda invånare i byn Momelėnai; Kazimierz Szatas, Kazimierz Szatas 2gi, Kazimierz Szatas 3ci, men Maciey Szatas, Michał Szatas, Izydor Szatas (18–19) — alla invånare i byn Pasvaliečiai; Antoni Czetwiergas och Antoni Czetwiergas 2gi, men Tomasz Czetwiergas, Nikodem Czetwiergas, Jozef Czetwiergas (18–19, 19–20). Som framgår skiljs personer med samma för- och efternamn åt genom markeringarna 1, 2, 3, det vill säga den första, den andra och den tredje. Detta förekom ibland även i dokument från tidigare århundraden (1600–1700-talen). 2. Faderns namn infogas mellan förnamnet och efternamnet och används endast i genitivform, utan ordet sūnus eller dess förkortning. Så anges personerna i 1829 års förteckning över bönder på Adutiškis gods (källa 33), till exempel: Stefan Macieja Stasiun (2), Maciey Jana Ilgucis (3), Andrzej Józefa Misiulaitis (7), Matełz Marcina Jurgielewicz (10), Stanisław Antoniego Kayra (11), Bartłomiej Krzysztofa Degis (18), Gabryel Władysława Trabkiewicz (4), Maciey Błażeja Kuczyński (6). Faderns namn anges på detta sätt nästan konsekvent, med bara något enstaka undantag, till exempel: Maciey Bumbłis (6), Jerzy Gayłus (2), Jan Lawkis (4), Antoni Urban (3). Även i denna källa anges två personer, tydligen av adlig börd, utan faderns namn — JP. Onufry Jasinowicz (6), JP. Tomasz Stacewicz (6). Detta dokument har också två korta bilagor. Det rör sig om en kort förteckning över bönder från 1830 och en kompletterande mindre förteckning från 1829. I båda anges personerna endast med förnamn och efternamn, till exempel: Benedykt Petranis, Wawrzyniec Koyra, Gabryel Unton, Symon Jasiulis, Krzysztof Szalc med flera (alla på blad 23) samt Jerzy Lawkis (25), Tomasz Zemeytis (25), Józef Degis (25), Jerzy Urbel (26), Wawrzyniec Wileuta (26), Andrzej Dudetto (26), Krzysztof Wayciechanis (26). Faderns namn utan ordet sūnus anges även i 1832–1834 års skattebok över bönder på Adutiškis gods (källa 34), till exempel: Maciey Jana Ilgucis (5), Symon Ierzego Jurgielewicz (12), Wawrzyniec Ludwika Burak (2), Jerzy Bartłomieja Norelis (3), Stanisław Michała Bukiel (51), Krzysztof Wawrzynca Urbel (52), Iakób Iana Sienkiewicz (53), Krzysztof Macieja Rayszys (53), Ian Andrzeja Smilgin (54). Undantag från denna typ av namnangivelse är mycket sällsynta. Även här gäller undantagen personer av adlig börd, till exempel: Ierzy Buczel (52), Maciey Rakowski (1), Krzysztof Łapin (1) och JP. Tomasz Stacewicz (18), JP. Stanisław Wróblewicz (18), JP. Konstanty Woytkiewicz (54), JP. Ian Kondratowicz (54) och liknande. 106 3. Faderns namn skrivs mellan förnamnet och efternamnet utan ordet sūnus eller dess förkortning. En annan form av faderns namn slutar på -ov. Detta är ett suffix som används i ryskan för att bilda patronymikon (отчество); när den treledade namnmodellen senare utvecklades förlängdes suffixet till -ovič, som också blev vanligt i litauiska patronymikon och efternamn7. Denna form av faderns namn förekommer i vissa dokument från första hälften av 1800-talet som är skrivna på ryska, till exempel: Антонъ Антоновъ Жукъ (44, 1), Павелъ Казимировъ Бачасъ (44, 1), Иосифъ Сымоновъ Авинайтисъ (44, 2), Адамъ Васильевъ Янкусъ (44, 2), Станиславъ Сымоновъ Стаковскій (44, 2), Варфоломей Адамовъ Кминасъ (44, 4), Іозефъ Іозефовъ Марцинкусъ (57, 2), Іозефъ Казимировъ Змитровичъ или Самуйловичъ (23, 6), Степанъ Сымоновъ Пошкусъ (57, 9), Рогъ Антоновъ Вишневскій (57, 9). Vanligtvis är detta dock inte det enda sättet att ange faderns namn i källan. Även andra former förekommer, till exempel: Іосифъ Іосифа Рудницкій (44, 1), Антонъ Бартоломея Буховскій (44, 1), Антонъ Франца Янушкевичъ (44, 2), Игнатій Станиславова Норкайтисъ (44, 2), Миколай Якуба Іосайтусъ (44, 5) – faderns namn står då i genitiv mellan förnamnet och efternamnet; eller: Владиславъ Матевуша сынъ Дашкина (57, 1), Францишекъ Іозефа сынъ Марцинкусъ (57, 1), Габріель Яна сынъ Соболевскій (57, 2), Сымонъ Матевуша сынъ Шапалагъ (57, 5) och Янъ сынъ Іозефа Олшевскій (57, 9), Францишекъ сынъ Ержаго Ралосъ (57, 3), Францишекъ сынъ Яна Марцинкусъ (57, 2) – ordet sūnus (сын) används efter faderns namn i genitiv eller före det; Якубъ Якубовъ сынъ Шредръ (57, 1) – faderns namnform som slutar på -ov och ordet sūnus. I båda källorna (se källorna 44 och 57) förekommer också namnangivelser som endast består av förnamn och efternamn: Матешиа Гаудынскій (44, 6), Изидоръ Бурба (44, 7), Якубъ Амброжевичъ (57, 2), Ержей Жимонтъ (57, 9). 4. En form av faderns namn som är vanlig i ryskan och bildas med suffixen -ovič och -evič används. Detta är synligt i dokument skrivna på ryska. I 1834 års revisionsförteckning över Vaiguva herrgård (källa 37) anges personerna till exempel med förnamn, faderns namn bildat enligt den ryska patronymikmodellen och efternamn: Адамъ Якубовичъ Якутисъ (3), Стефанъ Адамовичъ Скаудейтисъ (3), Піотръ Казимержеевичъ Микнисъ (3), Янъ Яновичъ Урбановичъ (4), Бонифацій Антоновичъ Станкусъ (5), Іозефатъ Ержевичъ Наржевичъ (12), Піотръ Микаловичъ Гецайтисъ (5). Samma form av faderns namn används också i 1851 års förteckning över invånarna på Vaiguva herrgård (källa 56): Адамъ Казимировичъ Скаудейтисъ (1), Людвикъ Антоновичъ Стонкусъ (2), Антонъ Яновичъ Геляжинскій (3), Винцентий Томашевичъ Гайласъ (5), Игнатій Филиповичъ Кербецъ (6), Варфоломей Павловичъ Іоцасъ (7), Матешиа Ержевичъ Дубинскій (3–4). Det är också värt att notera att dokumentet ibland använder den tidigare diskuterade slaviska formen av faderns namn med -ov: Михаилъ Павловъ Дудзичъ (1), Викентий Францовъ Радзевскій (1). I en förteckning över invånarna i samma del av Vaiguva herrgård, upprättad 1847 7 Plg. Симина Г. История отчеств // Ономастика Поволжья. Уфа, 1973. С. 177—182. 107. (källa 35) anges faderns namn på mycket varierande sätt: antingen Францишекъ Эржевичъ Наркеевичъ (1), Сильвестеръ Габриаловичь Барткусъ (1), Игнатий Филиповичь Кербедзъ (1), Францишекъ Томашевичъ Гайлюсъ (1), eller Игнацъ Филиповъ Кербедзъ (1), eller Адольфъ Иозефа сынъ Янкевичъ (1), Фрѣдмишекъ Иосифа сынъ Барткусъ (1). Ibland anges dock faderns namn inte alls: Иосефъ Борткевичъ (1), Августинъ Наркусъ (1), Иосифъ Барткусъ (1). Taigi 1834, 1847 ir 1851 m. rusų kalba rašytuose Vaiguvos dvaro dokumentuose vyrauja šiai kalbai bei šios tautos įvardijimo sistemai būdingos tėvo vardo (rusų kalboje tai būtų tėvavardžio) formos. Tačiau kalbėti apie nuoseklų jų vartojimą rusų kalba rašytuose dokumentuose šiuo laikotarpiu negalima. To daryti neleidžia jau aptartas įvairavimas ir tai, kad, pavyzdžiui, to paties dvaro 1845 m. valstiečių sąraše (46 šaltinis) tėvo vardas nenurodomas: Акнонъ Монкусь (7), Иванъ Норкусъ (7), Викентій Гайлюсъ (7), Иванъ Фрейманъ (7), Казимиръ Норкусъ (7). Taip elgiamasi ir kai kuriuose kituose rusų kalba rašytuose šio laikotarpio dokumentuose. 5. Faderns namn anges efter personens förnamn och efternamn. Genitivformen används tillsammans med ordet son. Detta förekommer både i dokument skrivna på ryska och i dokument skrivna på polska. Till exempel är personerna i inventariet över Daugirdiškiai herrgård från 1844 (källa 45) antecknade så här: Петръ Шерейко сынъ Казимира (källans blad är onumrerade), Доминикъ Башкевичъ сынъ Якова, Яковъ Дрешлисъ сынъ Францишка, Матейушъ Дулько сынъ Сымона, Матвей Козисъ сынъ Андрея, Томашъ Кондрашевичъ сынъ Даніеля, Яковъ Ольшевски сынъ Мацея, Казимиръ Мажолъ сынъ Адама, Матейушъ Арцимовичъ сынъ Матейша. Intressant är källa 31 – en förteckning över invånarna i Tverai prästgård i Telšiai län från 1811. På dokumentets första blad räknas tiggare vid Tverai kyrka upp. Deras namn består av förnamn, faderns namn angivet på det tidigare beskrivna sättet och efternamn, till exempel: Iulian Syn Antoniego Radziszewski, Maciey Syn Jana Waynius, Izydor Syn Macieja Waynowicz, Jerzy Syn Kazimierza Ianusz, Maciey Syn Kazimierza. Waysznor. Därefter följer en kort förteckning över invalider, där de oftare antecknas enbart med för- och efternamn, till exempel: Iakub Metrykis, Stanisław Dargužas, Leon Rymkiewicz, eller (mer sällan) även med faderns namn: Andrzej Iakuba Syn Gwalda, Tadeusz Leona Syn Piotrowski, Symon Iana Syn Wirszyllo. En person är antecknad som Stanislaw Baniewicz Syn Piotra. På dokumentets andra blad börjar en kort förteckning över fria personer. Vanligen anges faderns namn efter deras för- och efternamn, till exempel: Marcin Kuczyński Syn Bazylego, Szymon Żadełło Syn Piotra, Tomasz Puszyński Syn Andrzeja, Stanisław Janikus Syn Szymona, Jerzy Ianusz Syn Kazimierza, Iozef Wiszniewski Syn Iachima, Maciej Babblis Syn Ierzego. Det förekommer också namn med endast för- och efternamn – Marcin Węckiewicz, Ian Widman, Mikolay Baltružis. Fram till halva blad 3 har dokumentet skrivits av en och samma skrivare, vilket framgår av handstilen och bläckets färgstyrka. Från andra halvan av blad 3 märks en intressant detalj: vid de flesta namn som enbart består av förnamn och efternamn har faderns namn lagts till med en helt annan handstil. Av de 67 personnamn som finns på dokumentets blad 3–6 har 34 faderns namn tillagt senare av en annan hand, till exempel: Antoni Dargis Syn Macieja (3), Tedeusz Kadaszewski Syn Janu (3), Ian Szupatъ Syn 108 Mateu(z) (3), Maciej Wawsznoras Syn Kazimierza (4), Dominik Paszkiewicz Syn Jozefa (4), Ioachim Burba Syn Jana (4), Dominik Bryneiko Syn Jozefa (5), Jakub Kazragis Syn Jakuba (5), Antoni Kosjowski Syn Marcina (5). Övriga personer (21 stycken) antecknades från början med faderns namn, till exempel: Mikołaj Pocius Syn Kazimierza (3), Hieronim Gwalda Syn Jana (3), Maciej Jocis Syn Jozefa (4), Wincenty Montwid Syn Jana (4), Ignacy Rakowski Syn Jakuba (5), Stefan Boczkus Syn Piotra (6). Av de nämnda 67 personnamnen förblev 12 tvåledade, till exempel: Jerzy Płatak (3), Jakub Kozłowski (3), Szymon Pocius (4), Stefan Kurmis (4), Ian Waynius (5), Szymon Szymkus (5), Antoni Grygalius (6). Utan att närmare kommentera variationen i namnbruket i denna källa kan man uppmärksamma de svårförklarliga inkonsekvenserna i användningen av faderns namn. Faderns namn anges efter personens för- och efternamn även i invånarlistan från 1834 över Paštuv ons herrgård (källa 32). Detta är dock det enda av alla granskade dokument från 1800-talets första hälft där den omnämnda personens efternamn skrivs först och förnamnet därefter8, till exempel: Stankunas Stanislaw Syn Tomasza (16), Laurynowicz Jan Syn Szymona (16), Palatynis Tomasz Syn Jakuba (16), Orent Wawrzyniec Syn Jerzego (16), Romaszkiewicz Stanislaw Syn Michała (16), Grygientys Jakub Syn Michała (16). Så genom hela listan, med undantag för fyra fall som visar att den omnämnda personen saknar efternamn: Maciej bezprozwisk Syn Rozalii, Mateusz bezprozwisk Syn Rozalii, Piotr bez Prozwisk och Kazimierz Syn Franciszki Juszkiewiczowny (alla på blad 16). Av de presenterade uppgifterna framgår att faderns namn under 1800-talets första hälft anges mycket inkonsekvent. För det första görs detta inte i alla, utan endast i vissa granskade dokument från perioden. Och oftast anges faderns namn inte ens för alla personer som nämns i de källor där detta bruk förekommer. Det är i praktiken omöjligt att finna några motiv eller mönster bakom detta. För det andra har faderns namn ännu inte fått någon fast plats i det litauiska namnskicket, som tidigare endast bestod av två led. Ibland fogas det in mellan förnamnet och efternamnet (detta är vanligast i de granskade dokumenten), ibland efter för- och efternamnet (betydligt mer sällan). För det tredje varierar uttryckssätten för faderns namn avsevärt: från genitivform tillsammans med ordet sunus till patronymikon av den typ som kännetecknar det ryska namnskicket (отчество), med suffixen -ovič, -evič. Allt detta tyder på att dokumenten från 1800-talets första hälft återspeglar ett fenomen som inte hör samman med den naturliga utvecklingen av litauiskt namnskick, utan som påtvingats utifrån. Det orsakades av extralingvistiska omständigheter: Litauens införlivande i det ryska imperiet gjorde alla krav från den ryska kansliförvaltningen obligatoriska. 8Det är oklart varför den litauiska namngivningstradition, som hade utvecklats och etablerats under flera århundraden, frångicks i dokumentet. Den historiska antroponymikon från olika perioder vittnar endast om namn där den första delen är ett förnamn, följt av ett personnamn som ersätter efternamnet eller (senare) ett redan etablerat efternamn. Ett dokument från slutet av 1700-talet utgör visserligen ett undantag: registreringsboken över invånarna på Kelmė herrgård och dess ägor (Vetenskapsakademiens centralbiblioteks manuskriptavdelning, F 37—1547), där personens efternamn också skrivs först. Men motivet för detta arrangemang är tydligt – invånarlistan är ordnad alfabetiskt. Så är inte fallet i det här nämnda dokumentet från 1800-talets första hälft. 109 … och därmed även en treledad modell för hur denna nation benämns. Detta bekräftas både av den fadersnamnsangivelse som oftast förekommer mellan den registrerade personens förnamn och efternamn, och av de patronymikonformer med suffixen -ovič, -evič som är typiska för ryskan och börjar dyka upp, och slutligen av själva tendensen att utvidga den tvåledade litauiska namnformen med ytterligare ett led. Hela kontexten kring den litauiska namnformen i historiska dokument från 1800-talets första hälft är ett utmärkt argument i diskussionen om huruvida faderns namn i dag bör anges i litauiska identitetshandlingar. För det första är det här fortfarande vanligast med den tvåledade litauiska namnform med förnamn och efternamn (inte efternamn och förnamn!) som utvecklats under flera århundraden och som användes i dokument skrivna både på polska och ryska. För det andra framgår det tydligast hur ett tredje led i namnformen artificiellt infördes i dokument skrivna på själva språket. För det tredje går det lätt att fastställa från vilken källa fadersnamnsangivelsen kom in i vår namnform. Först när dokument från 1800-talets andra hälft har undersökts blir det möjligt att följa den fortsatta utvecklingen av fadersnamnets etablering i litauisk namnform. Nu kan man endast konstatera att detta led, som uppträdde i dokument från 1800-talets första hälft och otvivelaktigt var främmande för den tvåledade litauiska namnformen, redan hade blivit vedertaget. En del människor har till och med svårt att föreställa sig sin namnform i identitetshandlingar, till exempel i det nya passet, utan uppgift om faderns namn. De viktigaste argumenten för denna syn är hur man ska skilja mellan personer med samma förnamn och efternamn, att användningen av faderns namn redan har en ganska lång tradition eller liknande. De kan lätt bemötas med följande påståenden: identitetshandlingar utan uppgift om faderns namn fungerar alldeles utmärkt i många länder där ett tvåledat namnsystem har utvecklats. Och det är just användningen av faderns namn som har brutit mot den autentiska, naturligt framvuxna traditionen med en tvåledad litauisk namnform bestående av förnamn och efternamn. Detta vittnar 1800-talets första hälfts historiska antroponymi tydligt om. För att ge en mer fullständig bild av den litauiska namnformen i dokument från den aktuella perioden kan man nämna sådana fall av personregistrering där angivelsen av faderns namn sammanfaller med variationer i efternamnet (eller dess former), till exempel: Янъ Губель сынъ Станиславова или Глаудель (45), Янъ сынъ Томаша Змитровичъ или Самуйликс (57, 6), Станиславъ Габриеля сынъ Клестонъ или Марчинкевичъ (57, 7), Воеводский Тадеуша сынъ Раюсъ или Гордалевичъ (57, 10), Янъ Шимона сынъ Марчинкевичъ или Клестонъ (57, 7). Som framgår är detta långa och ovanliga namnformer. Sättet att registrera personer i det ena eller andra dokumentet bestämdes uppenbarligen ibland också av dokumentets särart. I detta avseende är intyg som visar att bönder tilläts gifta sig intressanta (se källorna 54, 51, 53, 55, 48, 49, 52). Här förekommer, utöver de för perioden vanliga namnformerna med förnamn och efternamn, även andra typer, till exempel: Antoni Iotitas Syn Gospodarza Macieja Iotity (51, 4), Jerzy Daniewicz, Syn Jerzego i Anny z Piworajciow Daniewiczow (50, 32), Dominik Nagrodzki Syn Jana i Elżbiety z Piotrow[s]kich (53, 12) — efter personens förnamn och efternamn anges även vems son han är. Detta görs genom att skriva: a) faderns förnamn och efternamn, b) faderns förnamn, moderns förnamn, vilken släkt hon härstammar från samt familjens gemensamma efternamn, och c) faderns förnamn, moderns förnamn och vilken släkt modern härstammar från. Den sistnämnda uppgiften (c) infogas ofta även mellan den omnämnda personens förnamn och efternamn, till exempel: Kazimierz syn Bartłomieja i Katarzyny z Butawow Węckiewicz (53, 38), Stanisław Syn Jakóba i Anny z Petraytisow Filipaylis 110 (48, 33), Jozef syn Mateusza i Anastazy z Szymkiewiczów Dziemedzionis (49, 6), Mateusz syn Stanisława i Juliany z Kaupiów Kemżura (55, 63), Kazimierz Syn Jozefa i Anny z Mostejków Puydokas (53, 1), Stanisław syn Władysława i Agnieszki z Pawłowskich Bartoszewicz (49, 104). Ibland förekommer även variationer i efternamnen i sådana utvidgade namnformer, till exempel: Jokūb syn Kazimierza i Judyty z Latwów Rukozielis albo Waladkiewicz (55, 29). Det är lätt att se att de här återgivna personregistreringarna också innefattar kvinnors namnformer, som under denna period kunde variera kraftigt. Men det är ett ämne för en annan artikel. Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras av genomgången av de historiska källorna om litauiska namnformer under 1800-talets första hälft: 1. Den vanligaste namnformen i dokument från denna period är den med förnamn och efternamn, som redan under 1700-talet blev norm i litauiskan. 2. Den vanligaste avvikelsen från namnformen med förnamn och efternamn är att den kompletteras med en uppgift om faderns namn. Detta görs inkonsekvent och osystematiskt. Formen för denna uppgift varierar mycket, liksom dess placering i den litauiska namnformen (vanligast mellan förnamnet och efternamnet, mer sällan efter förnamnet och efternamnet). 3. Angivelsen av faderns namn är inte ett resultat av litauiska namnformers naturliga utveckling. Den orsakades av inflytandet från det ryska kanslispråket och den ryska namnmodellen. 4. Andra avvikelser från den litauiska namnformen med förnamn och efternamn är inte vanliga under denna period. En del av dem har uppenbarligen också uppstått till följd av särarten hos de dokument där personerna omnämns. KÄLLOR* 1. Förteckningar över Adutiškis herrgårds livegna, deras egendom och skyldigheter. 1816. //Vetenskapsakademiens centralbiblioteks manuskriptavdelning (härefter — MACBRS), F 43—4314. 2. Ansökningar från invånarna i Adutiškis, Hatovskiai... m.fl., om att bli upptagna i förteckningarna över Adutiškis herrgårds invånare som szlachta. 1803—1811. //MACBRS, F 43—4149. 3. Ansökningar från invånarna i Adutiškis om att bli inskrivna som adelsmän i invånarregistren. 1804—1811. // MACBRS, F 43—4173. 4. Dokument från Balčiai herrgård. 1816—1825. //MACBRS, F 37—2899. 5. Bierczak Czynszow i Remanentow z Wlosci Poswolskiey... [Bok över arrendeavgifter och skulder för invånarna i Pasvalys gods. 1838.] //MACBRS, F 43—15326. 6. Bierczak Hoducieskiey Małęt noscia na Rok 1827... [Skattebok för Adutiškis gods år 1827.] // MACBRS, F 43—4757. 7. Dokument från Biržinėnai herrgård... 1844—1845. //MACBRS, F 37—3295. 8. Do Przeswietney Kapituly Wilénskiey... [Klagomål från adelsmannen Daškevičius vid Adutiškis herrgård... 1809.] //MACBRS, F43—4216. 9. Inwentarz czyli Opisanie Folwarku...Pocztow alias Kwesy... [Inventarium över Paštuva gård... 1804.] //MACBRS, F 38—32. * Alla granskade dokument förvaras i Vetenskapsakademiens centralbiblioteks manuskriptavdelning. Först anges deras titlar på originalspråket och inom parentes de titelvarianter och årtal som är registrerade i manuskriptavdelningens katalog. Båda titlarna anges oftast i förkortad form. I de fall då dokumentets titel på originalspråket av en eller annan anledning inte kan anges, nöjer man sig med titeln i katalogen. Även dokumentens arkivfond och signum anges. 111 10. Inventarz Dóbr Hoduciszek...[Adutiškis gods inventarium. 1804] //MACBRS, F 43—4151. 11. Inventarze Gronopolskie... [Granapolis arrendegårds inventarier. 1775—1827] //MACBRS, F 138—1442. 12. Inventarze Majętności Dembiny...[Dembynė gods inventarier. 1786—1828] //MACBRS, F 138—1441. 13. Inventarze mttści Bolbian...[Balbėnai gods inventarier. 1775—1830] //MACBRS, F 138—1439. 14. Inventarze Mttści Kurkliszek...[Kurkliškės gods inventarier. 1786—1819] //MACBRS, F 138—1443. 15. Inventarz Folwarku Pocztowa... [Paštinė arrendegårds inventarium från 1833.] //MACBRS, F 38—55. 16. Inventarz Folwarku Pocztowa... [Paštinė arrendegårds inventarium från 1834.] //MACBRS, F 38—55. 17. Inventarz Folwarku Woyniałgowa alias Popowce... [Vainiogala arrendegårds inventarium från 1815.] //MACBRS, F 43—18900. 18. Inventarz Fundi Hoduciszek... [Adutiškis gods inventarium. 1809] //MACBRS, F 43—4215. 19. Inventarz majątności Bolcz...[Balčiai herrgårdsdokument. Inventarium från 1814.] //MACBRS, F 37—2719. 20. Inventarz Majętności Bolczow...[Balčiai herrgårdsdokument. 1819] //MACBRS, F 37—2935. 21. Inventarz majątności Hoduciskiey... [Adutiškis gods... inventarium. 1795] //MACBRS, F 43—4045. 22. Inventarz Majątku Hoduciszek... [Adutiškis gods inventarium. 1828] //MACBRS, F 43—4626. 23. Inventarz Podawczy Majątku Prestimonialnego Woyniałgowa... [Vainiogala egendomsinventarium. 1829] //MACBRS, F 43—18911. 24. Inventarz Probóstwa Wileńskiego 1809 //MACBRS, F 136—79. 25. Pasvalio herrgårds räkenskaper över inkomster och utgifter för åren 1829—1830 och 1834—1837 //MACBRS, F 43—15254. 26. Poswolski inventarz... [Inventarium över Pasvalis gods. 1806] //MACBRS, F 43—15014. 27. Rachunek z Włoscianami Pocztowskiemi... [Specifikation över böndernas i Paštinė gård skyldigheter, skatter och dagsverken. 1835] //MACBRS, F 38—55. 28. Regestr Bierczy Czynszow od włosci Poswolskiey... [Bok över arrendeavgifter från Pasvalis gods livegna] //MACBRS, F 43—15081. 29. Rewizska Skazka...[Förteckning över invånarna på Vaimagalos palivark. 1811] //MACBRS, F 43—18898. 30. Revisionsberättelse...församlingen i Vorniany...[Revisionsberättelse... församlingen i Vorniany. 1811] //MACBRS, F 126—237. 31. Revisionsberättelse... Tverprosten... [Revisionsberättelse... byn Elki, som tillhör Tverprosten...1811] //MACBRS, F 126—232. 32. Skazka Rewizka Folw— Pocztowa Roku 1834 //MACBRS, F 38—55. 33. Tabella odrobotkow... [Förteckning över bönderna på Adutiškis egendomar och redovisning av deras utförda arbete som ersättning för obetalda skatter. 1829—1830] //MACBRS, F 43—4819. 34. Tabella Werefikacyina...od Włoscian Dobr Hoduciszek... [Skattebok för bönderna på Adutiškis egendomar 1832—1834] //MACBRS, F 43—4952. 35. Dokument från Vaiguva gods. 1838—1847 //MACBRS, F 37—257. 36. Dokument från Vaiguva gods: förteckningar över skattebetalare... 1849—1858 //MACBRS, F 37—228. 37. Revisionsförteckningar från Vaiguva och Pavaiguvis gods för 1834 och 1843 //MACBRS, F 37—230. 38. Werefikacia Włoscianami do Mttści Hoduciszek... należnych... [Tabell över skyldigheterna för livegna på Adutiškis gods. 1841—1842] //MACBRS, F 43—5173. 39. Werefikacya... Majątku Poswolu... [Kontrollbok över böndernas spannmålsavgifter på Pasvalis gods för 1820—1822] //MACBRS, F 43—15152. 112 40. Выборы два... [Bok med skatter från Pasvalis herrgård för 1816 och 1817] //MACBRS, F 43—15082. 41. Adelsbrev från Vilnius domkapitels gods Adutiškis för att styrka deras adelskap. 1803—1811 //MACBRS, F 43—4196. 42. Utdrag ur kyrkoboken...[Bok med födelse-, vigsel- och dödsnotiser från kyrkorna i Verkiai, Musninkai, Sudervė, Nemenčinė m.fl. 1857] //MACBRS, F 43—19247. 43. Handlingar från Trakai distriktsdomstol... [Dokument från Valkininkai äldstaämbete. 1571—1872] //MACBRS, F 11—23. 44. Namnlista över personer bosatta på Rukšanys gods marker... 1866 //MACBRS, F 126—55. 45. Ekonomisk inventarieförteckning över Daugirdiškis gods... [Inventarium över Daugirdiškis herrgård. 1844] //MACBRS, F 138—1440. 46. Inventarium över Vaiguva=Povotkovs gods... 1845 [Inventarium över Vaiguva herrgård. 1845] //MACBRS, F 37—233. 47. Småstaden Vėlena. Förteckning över invånarna: adelsmän, borgare, bönder och inhyseshjon. 1861 //MACBRS, F 126—322. 48. Tillstånd för bönder: 1) att gifta sig; 2) att vistas på annan ort under ett år... 1859 //MACBRS, F 126—200. 49. Tillstånd till äktenskap. 1831—1862 //MACBRS, F 126—353. 50. Tillstånd till äktenskap. 1841—1862 //MACBRS, F 126—352. 51. Tillstånd till äktenskap för bönder. 1829—1830 //MACBRS, F 126—263. 52. Tillstånd till äktenskap för bönder. 1835—1871 //MACBRS, F 126—394. 53. Tillstånd till äktenskap för bönder. 1839—1843 //MACBRS, F 126—174. 54. Tillstånd till äktenskap för bönder. 1846—1847 //MACBRS, F 126—173. 55. Tillstånd till äktenskap för bönder. 1857—1858 //MACBRS, F 126—201. 56. Revisionsförteckning från år 1851... från Vaiguva församling... [Vaiguva herrgårds revisionslista. 1851] //MACBRS, F 37—229. 57. Revisionsförteckning... Druviškių gods. [Druviškių herrgårds revisionslistor, Raseiniai län. 1834, 1850] //MACBRS, F 37—62. SÄTT ATT NAMNGE LITAUER UNDER FÖRSTA HÄLFTEN AV 1800-TALET Sammanfattning Analysen av material hämtat från historiska källor från första hälften av 1800-talet visar att det under denna period redan hade blivit norm att namnge litauer med förnamn och efternamn. En mer påtaglig avvikelse från detta namnskick är att det kompletteras med faderns namn. Detta sker sporadiskt, och olika former av faderns namn används. Den nya delen av namnet har i regel ingen fast plats /den skrivs mellan förnamnet och efternamnet eller efter dem/. Användningen av faderns namn är inte ett resultat av en naturlig utveckling av litauernas namnskick. Den uppstod under inflytande av det ryska kansliväsendet på 1800-talet, efter mönster av detta folks tredelade namnskick. Andra avvikelser från namnskicket att ange litauer med förnamn och efternamn under första hälften av 1800-talet förekommer mycket sällan. 113