Vidžių apylinkių baltarusių šnektos lituanizmai

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXV (1995) LIETUVIŲ LEKSIKOLOGIJOS TYRINĖJIMAI Elena GRINAVECKIENĖ LITUANISMER I DEN VITŽIAIOMRÅDETS VITRYSKA DIALEKT Under en dialektologisk expedition 1991 fann man inte längre några svensktalande i byarna kring Vidžiai (Breslauja distrikt, Vitebsk oblast, Belarus), inom en radie av ungefär åtta kilometer från Vidžiai — Vidiškės, Pakulnia, Laibūnai, Padrūkė, Meškeliai, Išdegėliai, Eitmenai, Sniegiškiai, Ažubaliai, Laukiškiai, Bagdžiūnai, Trakiškiai och Vilkeniškiai (vitryska: Vidžiški¹, Pakūlnia, Laibūny, Padrūksa, Maškėli, Ždęgeli, Jacmiány, Snėgiški, Ažūbali, Lóukiški, Bagdžiūny, Trakiški, Vilkianiški). Här talar, som Zinkevičius insiktsfullt påpekar (Ryt. Liet. 187, fig. 15), de äldre lokalborna numera vitryska (bortsett från människor av andra nationaliteter som bor i småstaden, se LKK 32, 21), även om många av dem nämnde att deras far- och morföräldrar (och hos några till och med föräldrar) sedan gammalt hade talat litauiska. Att det undersökta området verkligen tidigare var litauiskt framgår tydligt av de ortnamn av litauiskt ursprung som används där (se LKK 32, 21–33). Således förlorade de lokala litauerna, förhållandevis helt nyligen och till följd av sociala faktorer som var ogynnsamma för det litauiska språket i denna trakt, ganska snabbt sitt språk, medan deras östdzukiska dialekt assimilerades av den vitryska dialekten. Byborna kan ryska, en del även polska, och det är framför allt på dessa språk de umgås med personer som kommit till trakten, vanligtvis myndighetspersoner och människor utifrån, men ofta också med sina barn som förlorat sitt språk. Undersökningen av samtliga nivåer i den lokala vitryska dialekten konstaterade ett betydande språkligt arv från den assimilerade litauiska dialekten, tydliga substratelement som genom vissa specifika drag skiljer den från andra vitryska dialekter (även närliggande sådana) (se Baltistica 1979, 52–65). Det som tydligast faller i ögonen är de lexikala lituanismerna i Vidžiai-dialekten, som det finns förhållandevis gott om här. En del har hittills noterats endast i denna dialekt (kanske kommer de senare att påträffas också i andra dialekter), medan andra används även i andra vitryska gränsdialekter och redan har publicerats, men här skiljer de sig ofta åt i formen, betoningen eller ibland även betydelsen. För att ge en bild av alla de lituanismer som hittills har upptecknats i dialekten 1De slaviska orden återges i artikeln med latinska bokstäver. De ljud som saknas i litauiskan återges här på följande sätt: vokalen e efter en hård konsonant lämnas i slavisk form — э, deras ы skrivs med litauiskt y, stavelsebildande у med litauiskt ū, det vitryska frikativa g-ljudet med litauiskt h och geminerat n av litauiskt ursprung framför k, g med litauiskt n med förlängd högra stapel. Konsonantens mjukhet markeras med ett kommatecken högt till höger om konsonanten. Konsonanten l:s hårdhet i en konsonantgrupp framför en främre vokal betecknas som polskt hårt ł. Ordets betonade stavelse markeras med en akut accent ovanför vokalen. I exempelmeningarna markeras endast lituanismen med accent. I allmänhet har dialektens exempelmeningars fonetik i möjligaste mån anpassats till litauiskt uttal.⟧ 32 För att ge en bild av mängden lituanismer återges i artikeln, i alfabetisk ordning och med exempelmeningar som belyser varje lexems betydelse, alla de ord av litauiskt ursprung som upptecknats här (liksom deras varianter). De förklaras med ord på standardspråket, och deras möjliga ursprungskällor, besläktade litauiska ord och direkta litauiska motsvarigheter anges. För att undvika upprepningar ges de litauiska motsvarigheterna till lituanismer i vitryska dialekter som redan publicerats i våra tidigare artiklar utan belägg. aciūža ’rysning, äckel’: Noh ne vidacca, aciūža robica ’man ser inte fötterna, man får rysningar’, jfr lit. atšiūžus ’rysansvärd, vidrig, hemsk, motbjudande’, atšiūžu ’det ger rysningar’, šiūžas ’som väcker rysningar’, šiūžu ’det ger rysningar’ (LKŽ I 440; 14 976). Ordet har tydligt ett prefix (prefixet at-, roten - šiūž-), och affrikatan c som uppkommit i morfemskarven har utan tvivel utvecklats ur č (t+š), möjligen också på den litauiska dialektens mark. Med samma betydelse hade vi tidigare upptecknat aciūža i den vitryska dialekten i Ašpo (Jūodelėnai by, Breslauja distrikt — SBG I 136), men då kunde vi inte fastställa dess litauiska ursprung. adlíga ’töväder’: adlíga, pajedzym na zaicy ’töväder, vi åker och jagar harar’, jfr lit. atlygà ’detsamma’; ákat/akóta ’agn’: ák atų ū jačmenia į pšanicy; ne daj Boh, jak u hlas ákat papad zec’, hliad zec’ ne možna; akóty poisavali ’korn- och veteagn; Gud förbjude att ett agn kommer in i ögat, då kan man inte öppna det; man brukade plocka bort agnen’. Formen akóta används också i betydelsen ’fiskben’: u ščuki šmat akótau ’gäddan är full av ben’. Båda formerna används så att säga parallellt, men ákat är vanligare bland den äldre generationen. De är direkta motsvarigheter till lit. ākuotas/akūotas, förändrade genom den fonetiska anpassningen av lit. uo > till vitryskt a, o (jfr LKBil. 125–127). áliary ’kalmus’: korni áliarau — jak žyvakosta; áliary talsciny jak paliac ’kalmusrötter är som vallörtsrötter; kalmusstrån är fingerstjocka’. Lexemet är en direkt motsvarighet till den litauiserade slavismen aliarai. Se även LLTP 53. aliarýn ’kalmusbestånd’: kački ū aliarýne ’änder i kalmusbeståndet’, jfr lit. dial. aliarỹnas ’kalmusbestånd’, se även áliary. arúody/harúdy ’sädesbinge’: arúody ū svirne dlia aūsa, jačmenia; u harúdy naūdu sypali ’sädesbingen i ladan var för havre och korn; man hällde säden i bingen’. Den andra formen av lexemet förekommer oftare i yngre människors språk och är mer slaviserad, jfr lit. arúodai. ášaki/asáki ’agnar’: rybnyje ášaki vostryje; ášaki ad ziarna astajucca ū rešace; asáki jos’c’ u rybe ’fiskbenen är vassa; sädesagn blir kvar i sållet; fisken är full av ben’, jfr lit. ášakos. Den första formen av lituanismen är vanligare bland äldre människor. Den ligger närmare den litauiska formen och har bevarat dess typiska betoning. Den andra formen är mer slaviserad. Det framgår både av dess betoning och av att lit. š har övergått till slaviskt s. atádur ’eremit’: hэty ū davec — atadur neūdaly: ne lučycca i da svajich ’den där änklingen är en usel atadur: han håller sig undan också från sina egna’. En lituanismform som är typisk för östaukštaitiska dialekter har bevarats, jfr lit. dial. atadūras ’en som säger emot’. atáduram ’som en eremit’: tak i žyli jany atáduram pry lese ’så levde de där, som eremiter, vid skogsbrynet’. Även formen på detta lexem ligger mycket nära sin källa, 33 jfr lit. dial. atādūrom ’långsamt’. atasý/atósy ’rensningssikt’: atasý dzeržuc’ pavarot; atósy kalia ahblobli ’rensningssikten reglerar svängen; en rensningssikt bredvid ladan’; jfr lit. dial. atãsijos. Båda lexemens morfologi har anpassats till det belarusiska språksystemet; formen atasý återger det litauiska, mer tillförlitligt rekonstruerade *atasajė, jfr atsajė (LKŽ I 419), jfr även LLTP 59. atóžaly/atóžalki/atóžyly ’rotskott’: ū atóžaly pašla bul’ba; atóžalki rastuc’, a jablania sasocha; jablački z atóžalkau; jažmin atóžyly daušy ’potatisen har skjutit blast; rotskotten växer, men äppelträdet har torkat ut; små äpplen från rotskott; jasminen har skjutit rotskott’, jfr lit. dial. atãžala ’detsamma’, atãžėla ’rotskott’, jfr även LLTP 59. Formen atóžyly i den belarusiska dialekten kan alltså möjligen ha utvecklats ur atãžėla, genom att dess ə kom att stå i obetonad position. baldavėška ’käpp med en grövre ände för att skrämma fisk’: baldavėškai bjoš pa vadze, i ryba liacic’ u brodzen’ ’jag slår med käppen i vattnet, och fisken flyr in i vadstället’. Med tanke på att ord med samma betydelse och rötterna a och u förekommer parallellt i de litauiska dialekterna, sannolikt som följd av att vokalväxlingen med a gått över till u-serien (t.ex. salėti/sulà, stãbaras/stùburas — jfr Vitkauskas 204—207; en motsvarande ljudlag finns också i belarusiska dialekter, t.ex. balavėška/bulavėška ’förtjockning på en käpp’ — Tlum. Sl. I 329, 418), har vi vissa skäl att anta att lexemet baldavėška kan vara en fonetisk släkting till litauismen buldavėška, se LLTP 55—56. balundã ’enkel mager soppa’: balundý nachliubalsia i ne sytna ’jag åt mig mätt på balandienė och blev inte mätt’, jfr lit. dial. balundã ’balanda’, samt LLTP 55—56. bažėlka ’slaganans huvud’: bažėlka da capa pryvazana ’huvudet fäst vid slagan’. Leksemet har sitt ursprung i lit. buožėlė ’slaganans huvud’ och det slaviska suffixet -ka. Beträffande lit. uo > br. a, se LKBil. 125—127. biáral ’agnar’: piakli chleb z biárala — hata douhaja pesnia ’de bakade bröd av agnar — det är en lång historia’, jfr lit. bėralas ’otröskad säd’. bizdelka/bizauka ’blinning’: bizdelki nasadziac’ hnidau; bizdelka zvinic’ što pčala, natta bajacca karovy; bizdelki apanavali, karovy chvasty kručkom i pašli; bizauki kusajucca, ne možna padajic’ karovu ’blinningarna får kor att klia sig; en blinning surrar som ett bi, korna är mycket rädda för dem; blinningarna anföll, korna lyfte svansarna och sprang iväg; blinningarna bits, det går inte att mjölka kon’. Den andra formen av denna onomatopoetiska litauism är mer typisk för dialektens medelålders generation. Liksom den första har den en slavisk ändelse. Jfr LLTP 55. bónda/bóndačka/bundščka ’limpa, småfranska’: mama spekla bóndu chleba; mama vyskrabic’ dzešku i spekioc’ bóndačku; bundščki val’cavanyja ’mamma bakade en limpa bröd; mamma skrapade ur degen ur degtråget och bakade småfranska; siktade småfranska’. Den tredje formen av litauismen har bevarat de östlitauiska puntininkai-dialekternas fonetik, jfr lit. dial. bundà ’banda’. braždžėc’ ’prassla, knarra’: myšy braždžác’ za scianoi ’mössen prasslar bakom väggen’. Detta är en onomatopoetisk litauism, vars litauiska källa kan ha varit ett obelagt verb *braždėti. I belarusisk språkmiljö slaviserades det till braždžėc’, och detta blev genom progressiv assimilation braždžėc’. Att litauernas 34 Att verbet *braždėti verkligen kan förekomma i språket framgår av de besläktade verben braždinėtis ’gå omkring’, bražėti ’skramla, rassla’, jfr även brąžginti ’skramla’, liksom bližgėti ’glänsa’, blýžgurti ’glittra’ m.fl. (LKŽ I 938, 1026). brazgulí/brazgúlki ’små bjällror på hästens seldon’: svaty ū braz-guliách pajechali da maladói; brazgúlki naložana kaniu na šeju ’bröllopsförarna for till bruden med bjällror; bjällror hade fästs kring hästens hals’. Detta är en ljudhärmande litauism, bildad av lit. brazgūliai ’d.s.’, brazgūnai ’d.s.’, brazgėti ’tala obegripligt och snabbt, skramla’, LT 167. Den andra formen har redan det slaviska diminutivsuffixet -ki, vilket visar att diminutivsuffixet -ul i brazgúl’ redan har förlorat sin betydelse. bryzgúli ’små bjällror på hästens seldon’: bryzgúli našyvalis’ na rəmə-niu, ane mednyje ’brizguliai brukade sys fast på remmen, de var av koppar’. Denna ljudhärmande litauism kommer från lit. brizgūliai ’pinglor’, jfr även bryzgėti/briz-gėti ’skramla’, bryzgėlė ’skrammel’, brūžinti ’gnissla’ m.fl. Leksemet är i själva verket besläktat med brazgulí genom kvalitativ växling mellan rotvokalerna. brýndy ’fransar, lösa trådar’: da nažutački batastavai pryšyvalis’ brýndy; spadnica ababiúšys’, brýndy baltajucca kruhom ’fransar brukade sys fast vid en batistskjorta; kjolen är fransig, fransarna hänger löst’. Leksemets litauiska ursprung behandlas i LKK 30 115, 119. brynt ’pladask’: brynt da hary i pomer ’han föll pladask baklänges och dog’. Detta är ett belarusiserat litauiskt ljudhärmande ord, brinkt. bródnik/bródzen ’vad’, baldaveškai rybu honic’ u bródnik; bród-niam rybu loviac’ u dvajch ’med en ryckare driver man in fisken i vadet; man fångar fisk med vad två personer tillsammans’, jfr lit. bradìnyš, brádninkas ’d.s.’ bruntki/ bruntóčki ’små träknappar av äldre typ’: bruntki pryšyta dzeraūnyja; narabili bruntkóu i pryšyli da kažucha; bruntóčki pry-šyvali da frənča ’träknappar hade sytts fast på dräkten; de tillverkade knappar och sydde fast dem på pälsen; knappar syddes fast på rocken’. Bruntki är en tydlig litauism, bildad genom metates (genom att kt bytt plats) ur brunktý < lit. dial. brunktā~ branktaí ’träknappar’. Formen bruntóčki är redan en diminutivform med det slaviska suffixet -očki, bildad ur den slaviserade formen bruntki. Vid sidan av bruntki används här också en annan icke-diminutiv form med samma rot, brúntka ’harvpinne’: brúntku pryviazyvajec’ da barany ’harvpinnen fästs vid harven’; den kommer från lit. dial. bruñkta(s) genom samma metates av kt. būrbaki/búrbypki ’bubblor’: búrbaki iduc’, jak kamen’ u vadu kinuc’; ziavajec’ ryba, búrbalki iduc’; búrbypki pa vadze ras došč’ lijec’ ’bubblor stiger upp när man kastar en sten i vattnet; fisken gapar, bubblor stiger upp; bubblor kommer upp på vattnet när det regnar’. Formen búrbypki kan ha bildats här genom progressiv assimilation eller genom reduplikation av roten. Båda möjligheterna blev möjliga när leksemets samband med det litauiska språksystemet hade brutits. burbuliáć ’bubbla, prata strunt’: jon burbuliájec’ nevarōuna ’han pratar obetänksamt’, jfr lit. burbuliuoti ’d.s.’ I dialekten används ett litauiskt lånord med samma rot och motsvarande betydelse, med prefixet na- (: naburbuliáu anton 35 jam ”Anton har pratat strunt för honom’). Med prefixet za- används en avledning av denna rot här i betydelsen ’surna’ (: zaburbuliāuši sup ’sur soppa’). buč’ ’bučius’: buč’ — jak torba, z nitak plautuc’: adzin kanec bučā vuski ’bučius som en säck, den stickas av trådar; ena änden av bučiaus är smal’, jfr lit. bučius. būrni i uttrycket būrni viaščī ’spinna’: kotka būrni viadzeć’ kalia pečki ’katten spinner vid kaminen’, jfr lit. burniōti, būrnyti, burniuōti ’mumla’. burtý ’högar’: burtý kartoški zasypany ’potatisen ligger i högar’, jfr lit. būrta ’hög’. Om ett sådant möjligt litauiskt ursprung, se LKK 30 120. Dialekten har också ett verb med denna rot, burtavác’ ’lägga i stack(ar)’: kalhazniki burtūjuć’ navoz u kapcy ’kolchosbönderna lägger gödsel i stackar’, jfr lit. būrti ’samla, lägga i en hög’. capt ’ryck’: mama capt mne papirosku z ruk ’mamma ryckte cigaretten ur handen på mig’. Detta är en upprepning av den litauiska interjektionen cāpt i den belarusiska dialekten. cinavót ’blåklint’: cinavót — trava takaja, kalia harodaŭ rascec’, krasiva cvicić’ ’blåklint — en sådan ört, växer längs trädgårdarna, blommar vackert’, jfr lit. dial. cinavādas ’detsamma’ (LKŽ 2 33). Formen är inte belagd någon annanstans i Belarus. cýncal’ ’flik, trasa’: adarvi cýncal’ što visic’; skolki cýncaliau baltajecca — niracha takaja ’riv bort den hängande fliken; hur många flikar som hänger — en sådan slarvmaja’. Ordet härstammar från den östlitauiska dialektformen cūncelis~tīntelis ’flik’; jfr även tīntalis ’detsamma’, tīntaliuoti, tīntiliuoti ’hänga ned’. čiōpčacca ’pilla på’: čiōpčajecca čalavek — niklimiažy taki ’personen pillar på — en sådan klåpare’, jfr lit. čiupną, čiupą, čiōpis, čiōpėlė ’någon som pillar’, čiupčiōti ’pilla på’. čūnki ’tofflor’: čūnki zvāli tapački bez kablukou ’de kallade tofflor utan klackar för čūnki’, jfr lit. čiunkė ’toffel av lärft eller trådar’. dōki ’trasmattor, överkast’: trapki drali i dōki rabyja tkali, nakryvali paścél’ ’de rev trasor och vävde färgglada överkast, lade dem på sängarna’. Leksemet är inte belagt någon annanstans i Belarus. Det används också i den belarusiska dialekten kring Daugavpils (Lettland), som har formats i områden bebodda av litauer (SBG 2 116). Eller är denna litauiska germanism kanske en polonism i belarusiskan? dōšry/dōšəry ’fyllda tarmar’: dōšry piakuć’, krup tedy, sa skvarkam, krōujem — čornyja što sviniačaje haūno; dōšəry kartofel’nyja i krupianvja; najelisia dōšərau ’de bakar fyllda tarmar, lägger i gryn, svål och blod — de är svarta som grisgödsel; potatisfyllda och grynfyllda tarmar; vi åt oss mätta på fyllda tarmar’, jfr lit. dėšros ’fyllda tarmar’, dėšeros ’detsamma’ dōšərny ’tjock, fylld-tarms- (om tarmar)’: dōšərnyja kiški tōustyja ’de fyllda tarmarna är tjocka’, se dōšry. drabéc’ ’darra’: my ūsie drabéli, jak jaho sustreli; s pudu stali jamu mohi drabéc’ ’vi darrade alla när vi mötte honom; av rädsla började benen darra på honom’. drágac’ ’slå sönder’: mialkai dziaraūnoi jon pačau drágac’ u dzvery ’med en trähammare började han slå på dörren’, jfr lit. drāgoti ’detsamma’ 36 gab ’alm’: gab jaščo cviardzeišy jak il’ma, chilicca palozy na sani ’alm ännu hårdare än skirp stą, böjer medarna till slädar’, jfr lit. guóbas. gagúl ’nacke’: jak dãu jamu ū gagúl’, jon da hary i pavaliusia ’när han gav honom ett slag i nacken föll han baklänges’. Att båda klusilerna är g (inte frikativor) gör att leksemet kan misstänkas vara icke-vitryskt. Kanske har det sitt ursprung i ett litauiskt ord besläktat med guoglys ’person med lång nacke’, jfr även gõgas ’nacke’ m.m. gákty ’slädens främre tvärslåar’: gákty ū saniach ’slädens främre tvärslåar’. gášta/gáštauka/gáštva/góšta ’en slags trädgårdsört’: gášta bela-ru- žavaty kvitnic’, ot pladavity; gáštauka — cvety ū vidze pučka; kalia plota gáštva rascec’; góšty sami rastuc’, ich sejac’ ne treba ’gašta har ljusrosa blommor och är mycket fruktsam; gaštaukans blommor sitter som klasar; vid staketet växer gaštva; goštos växer av sig själva, de behöver inte sås’. Som vi ser har leksemet många varianter. Alla har konsonantkombinationen -št-, som är atypisk för slaviska språk och ger vissa skäl att betrakta dem som litauiska till ursprunget. Men också i vårt språk finns många och varierande varianter av namnet på denna ört, till exempel gáštauta, góštauta(s), góstelka, góštalka, góštauka, góštauta(s), gõštelka, góžtautas, góžtelta m.fl. K. Būga förbinder örtens namn med efternamnet Gos-tauta(s) (Būga RR I 212), medan Nepokupnyj rekonstruerar dess form som lit. *gošta (Nepokupnyj 185). Laučiūtė har stött denna tanke (Laučiūtė 44), och belarusierna, som vid sidan av gášta, gáštauka, gáštva (SBG I 437–438) också har namnet gárštva på örten, sannolikt med en helt annan rot (garš-va) (SBG I 431), härleder dessa, enligt vår mening obesläktade, rötter (gášta och gárštva) från samma litauiska källa garšvà (ESBM 3 67), vilket knappast är välgrundat. Sådana olika etymologiska kommentarer, som med rätta erkänner att leksemen har litauiskt ursprung, avslöjar ändå inte hela sanningen. Därför försöker vi resonera oss fram till vilken litauisk källa för dessa namn som vore mest övertygande. Örtnamnet gárštva, belagt endast i Daugavpils belarusiska dialekt, är troligen ett förvanskat eller tillfälligt namn på gáštos, som uppkommit genom kontamination av namnen på två olika örter, garšvós och gáštos, sedan deras semantiska skillnad bleknat. Men gášta och dess släktingar har sannolikt en annan källa. Med alla varianter av namnet på örten i litauiskan och Vidžiai- och andra belarusiska dialekter framför oss anser vi att den äldsta av dem troligen är gáštva. Sannolikt har också alla de andra utvecklats ur den. Gáštva har i sin tur möjligen en forntida rot *gãž- (med långt ā, ur vilket vårt o så småningom bildades), som kan förbindas med verbet *gãžti > gõžti ’skymma, skymma sikten, täcka’ (denna ört växer faktiskt mycket vidlyftigt och skuggar och tränger undan andra, jfr gožtelta gožia, suauga ir kitas žoles smelkia — LKŽ 3 488). Den återstående delen av gaštvos — tva — kan endast ha uppkommit ur suffixet -tuva (jfr Bartva ’namn på en flod i Litauen’ > Barta i Lettland, båda < ur Bartuva; Mitva ’namn på en flod nära Jurbarkas’ < Mituva, lett. leitvis < leituvis > leitis ’litauer’). Formen gáštauka har bevarat det gamla långa ā i roten (som fortfarande är karakteristiskt för de östra östaukštaitiska dialekterna) och har redan ett slaviskt suffix. De övriga varianterna av detta namn är yngre (här har rotens ā redan övergått i o). Vid den fortsatta formbildningen och anpassningen av olika suffix har de slaviska språken sannolikt haft störst inflytande. 37 gigėl/gigeliók ’åkerfräken’: gigėl’ na posnaj ziemli jak jolačka; gigelki — šyšački takija; gigelióm bul’ba zarošsy ’på mager jord är gigelis som en liten gran; gigėliai är små kottar; potatisen har vuxit över med gigėliai’, jfr lit. gigėlis ’detsamma’ givélka ’tofsvipa’: givélka s čupkom, rábėl’ka — bela s čiornym ’tofsvipan har en tofs, den brokiga är vit med svart’, jfr lit. dial. gyvė, gyvūtė ’tofsvipa’. Suffixet -ka är redan slaviskt och har lagts till diminutivformen gyvėlė. girsá ’ängsskräppa’: girsá — jak i žyta ’ängsskräppa — liksom råg’, jfr lit. dial. girsės ’ängsskräppa’. Det leksem som kommit in i den belarusiska dialekten anger redan sin artbetydelse enligt slavisk modell genom nominativformen singular. girsúca ’ängsskräppa’ neut.: z girsúcai žyta dali ’det gav en del råg med ängsskräppa’. Girsúca har sannolikt utvecklats oregelbundet ur litauiska girsūtė, möjligen också på grund av en önskan att ironisera över ordet (med anledning av att kolchosbonden blivit förfördelad). girslivy ’ängsskräppebevuxen’: girslivy chleb čorny ’bröd med ängsskräppa är svart’, jfr lit. dial. girsė och ett slaviskt suffix. girsiány ’ängsskräppebevuxen’: girsiánaje žyta ’råg med ängsskräppa’, jfr lit. girsė och ett slaviskt suffix. gizavác’ ’vara angripen av styng’: letam karovy gizújuc’ ’på sommaren är korna angripna av styng’, jfr lit. gyzúoti ’detsamma’ gizlivy ’nervös, lättretlig’: ja gizlívaja, koc’ i nie staraja — trudnaja žyznia ’jag är nervös, fastän jag inte är gammal — livet är svårt’, jfr lit. gižlùs ’nervös’ och det slaviska suffixet - ivy. gnižéc’ ’myllra’: gnižác’ čarviaki z čornymi halou̯kami ’maskar med svarta huvuden myllrar’, jfr lit. gnižėti ’detsamma’ gógisy ’objudna bröllopsgäster’: ’na vasle gógisy prosiac’, kab što dali ’på bröllop ber objudna gäster om att få något’, jfr lit. gúogis ’objuden bröllopsgäst’. Det bör uppmärksammas att den belarusiska kasusändelsen här fogas till hela den litauiska nominativformen singular. grabiásty/grabiázdy ’läkt som spikas på taksparrar’: grabiásty klali na dachu; grabiázdy prybyli ’de lade läkten på taket; de spikade fast läkten’. Båda formerna är lån från östaukštaitiska dialekter, där e uttalas a efter ett hårt r, jfr deras grabėstai < grebėstai. I dialekten används också livligt andra litauiska lån från samma rot, med olika slaviska suffix: grabiasciná ’läkt’ (: prybijavecca adna grabiasciná ’en läkt spikas fast’), grabiastóūka ’läkt’ (: grabiastóūku poūna nalažyli ’vi lade alla läkten på plats’); grabiastaváne ’läktning’ (: grabiastaváne strapil ’taksparrarnas läktning’), nagrabiastavác’ ’spika fast läkt’ (: nagrabiastaváli chatu ’vi läktade huset’), grəbezdác’/grəbezdavác’ ’läkta’ (: trəba chatu grəbezdác’, laty grəbezdújuc’ ’huset behöver läktas; de läktar’). Här förekommer också enstaka avledningar från denna rot med betydelsen hos den närljudande homonymen grebezdótis ’klättra upp’, till exempel zagrabiastácca ’klättra upp på’ (: jana zagrabiastálasia tedy ’hon klättrade upp där’). gug/gúga ’knöl, klubba, käpp med böjd ände’: gúgam bili hlyžy hlimianyja na pole; gúga tak jak malatok, tolki dzeráunaja ’med gugan slog man sönder jordklumparna på åkern; gúga är som en hammare, fast av trä’ 38 på åkrarna; ’guga är som en hammare, bara av trä’, jfr lit. gūgas, gugà ’detsamma’, liksom kūkis ’träklubba, tröska’. Fonetiken bakom det möjliga växlandet mellan g och k, och omvänt, i ord med samma rot i alla baltiska språk är fortfarande oklar. gūšta ’bo’: kura sidzic’ u gūščė; gūštu adnyja ū pamidorach ’hönan sitter i boet; i tomaterna finns det ett bo vardera’. jaglénec ’gran’: jaglénec dobra pačhnec’ ’granen doftar gott’. Leksemets rot har bevarats från litauiskan, jfr ėglis och vitryska jadlénec, medan resten är slavisk. jaglenćóvy ’granens’: trəba jaglenćóvyja jahady pic’ ’man måste dricka granbärssaft’, se jaglénec. jāūra ’sankmark’: jāūra — drənaja ziamlia, ničaho ne rascec’ na jāūre ’jaura är dålig jord, ingenting växer i jauran’, jfr lit. jāūra. jazm ’jasmin’: jazm atozýly daušy ’jasminen har skjutit nya skott’, jfr lit. dial. jāzmas ’jasmin’. jūdрыca ’judra, ett slags ogräs’: zioraski žóutyja na jūdрыcy ’judrans frön är gula’. Leksemets rot är litauisk, jfr lit. judrà, jūdrė ’detsamma’. I dialekten används också en form av leksemet som ligger närmare litauiskan, med konsonantmetates dr till rd: jūrda — jak lion, niby wychodzic’ z lionu i spliatuc’ ’judra är som lin, liksom den växer ut ur linet och slingrar sig’. kamél’ ’linstjälkarnas nedersta del’: kamli liona ’linstjälkarnas nedersta delar’. Vitryska etymologer (ESBM 4 221) hänför leksemet kamél’ till det baltiska området och härleder det från den slaviska roten kom och den litauiska diminutivsuffixen -ėlis. Det finns dock skäl att betvivla detta. Kamél’ har varken diminutiv betydelse eller någon litauisk suffix som uttrycker den. Vi menar att även om roten kam- kan ha gemensamt ursprung med slaviska språk, har formen kamél’ i dialekten sannolikt som helhet lånats från litauiska kamblys, som framför allt bör förbindas med verbet kembti (en annan vokalväxling i roten, jfr kamblỹs/kemblys), där de intilliggande konsonanterna mb, som båda är bilabiala, assimileras och smälter samman till ett m, jfr klimpti>klimti m.fl. Leksemets källa är alltså troligen litauiska -l--suffixformen kamblys<kamblys. kanópi ’hampa’: kanópi — jak bizuny ’hampa är som piskor’. Källan är troligen litauiska slavismen kanāpės (polskans inflytande, för övrigt endast från standardspråket, är här sent och svagt). kárklis ’vide’: karzinki pliatuć’ z kárklisau ’korgar flätas av vide’. Den vitryska kasusändelsen läggs till hela den litauiska nominativformen i singular. karščė ’vara het’: stary chryć užo saūsiom karščė ’den gamle mannen är alldeles het’, jfr lit. karšėti ’detsamma’. karník ’bikupa placerad uppe i ett träd’: karník u dzerave dliny, abrūčki byli ’bikupan i trädet var lång, bågarna fanns där’. Dialektens karník har viss grund för att kopplas till det litauiska ordet med samma betydelse, karinỹs/korinỹs ’bikupa placerad uppe i ett träd’, samt verben karėti, karóti ’hänga’. Roten kar- är således möjligen litauisk, medan ändelsen -nik antingen är en slaviserad form av ordet karinỹs (genom att -i- utelämnas och -k läggs till i ordslutet för att anpassa det till det vitryska språksystemet), eller en slavisk suffix. På så sätt hör dialektens karník och vitryska karaniók 39 ’en liten bikupa av en urholkad stock’ samt karaník’ en upprätt bikupa av en urholkad stock’ kan också ha olika ursprung. Å andra sidan är även de belarusiska etymologernas förklaringar av ursprunget till karaniók och karaník (ESBM 4 264) bara gissningar. kasnik är känt i dialekten i betydelsen ’band, något som liknar ett band’: u kosach zaplecianya kasniki; parvau usio ū kasniki adnya; aliar vypuskau kasniki ’band invävda i flätor; jag rev sönder allt i småbitar; kalmusar fick blad’. Lexemet kan förbindas med litauiska dial. kasnykas, som utan tvivel har uppstått ur *kasinykas genom synkope. kerápla ’klumpig person’: jak keráplá robic’, usio z ruk hacic’ ’när en klumpig person gör något faller allt ur händerna’. ketúrka ’gylföppning på herrbyxor’: zašpili ketúrku ’knäpp gylföppningen’, jfr litauiska ketùrka ’detsamma’. kimsá ’tuvor, en mossaövervuxen tuva’: kimsý — hɛta kupiny takija na baloce; tam adnyja kimsý; hadziuha sela na kimsū ’kemsai – bara tuvor i kärret; ormen ringlade sig på tuvan’. Lexemet har bevarat östaukštaitisk fonetik (em>im). kásty ’krubbor’: karova jesc’ s kastau ’kon äter ur krubban’. Lexemet är en litauisk germanism kástes (< tyska Kasten). kindziúk/kindzícók/klundziúk ’skilandis’: kindziúk nada zlazyc’; kindzícók visic’ u komine; oi, klundziúk smačny byū: miasa tam lažyli, vesili na leta ’vi ska stoppa skilandis; skilandis hänger vid skorstenen; åh, skilandis var läcker, fylld med kött och upphängd för sommaren’. Lexemen kan ha bildats ur litauiska dial. *skilundziùkas, jfr ESBM 5 68. Om deras bildning på belarusisk mark, se LLTP 56—58. Formen kindzícók är senare och visar att den diminutiva betydelsen hos kindziúk inte längre uppfattas. kípcy ’klor’: karšuna kípcy bal’syja; schvaciū kípciami kuru; klianovy žuk kípciami abdziareć’ ’hökens stora klor; den grep hönan med klorna; ollonborren skrapade med klorna’. Lexemet är besläktat med den litauiska roten kib-ti, jfr även kìbčioti ’klänga sig fast’, kìbčius ’en som klänger sig fast’, kìbis ’kardborre’. kirlėc’ ’tyna bort, förtvina’: stary kirlėjic’ kirlėjic’ i skirlėjic’ ’den gamle blir allt svagare och tynar bort (dör)’, jfr litauiska kirlėti ’tyna bort, förtvina’. kivíly/kivílki ’grodyngel’: s kivílau vodziacca žaby; kivílki gnižac’ u baloce ’grodynget utvecklas till grodor; grodynglen kryllar i pölen’. Lexemet har ljudhärmande ursprung och är förbundet med interjektionen kìvìl kìvìl ’virbt, virbt’, jfr även kìvilìotis ’gå ojämnt, i sicksack’, kìviliai ’skeva hjul’, kìvilas i uttrycket kìvilo nèšti ’bära ett barn grensle över nacken’, samt även kivýna ’grodyngel’. Kivýna bör betraktas som besläktat med kivílo. Ett ljudhärmande ord har nämligen vanligen inte alltid en tydligt oföränderlig morfologi (ordbildning). Därför kan ett annat lätt träda i stället för ett av dess formant. Formen kivílki har redan ett slaviskt diminutivs suffix. klíkaty/klíkatany/klíkatni ’träskor’: klíkaty zhibalis’, dzeraūnaja padèšva byla; u klíkataniach chadzili ū kasciol; klíkatni liochkija na nahu, cioplyja ’klikatai böjdes, sulorna var av trä; man gick till kyrkan i klikatai; klikatai är lätta på foten och varma’. Lexemen har ljudhärmande ursprung och är förbundna med litauiska. 40 med interjektioner kliklakla, kliklekle ’haltande, stapplande’, jämför också klikščiota ’halta, stappla’, klekčioti ’klappra, gå med klapprande steg’. Formen klikatanų kan ibland också vara helt litauisk, klikatai — ändelsen är slavisk. klýmza/klýnda ’halt person’: jon klýmza taki; nu i vyšla za klýmzu; stary idziec’ i kul’hajec’ — klýnda taki ’han är en sådan halt person; hon gifte sig med en halt person; den gamle går haltande — en sådan halt person’. Leksemerna bör sannolikt förknippas med litauiska klimbis ’en som går haltande, linkande’, klimba ’en haltande, linkande ko’, klimbuoti ’halta’. För den möjliga fonetiska växlingen mellan m/n i leksemens rot, m/n, jämför kleṃšti/kleńšti ’gå med svårighet’, kreṃta/kreńta ’faller’, liksom klémka/klénka ’dörrhandtag’. Leksemens olika suffix skulle också kunna förklaras som en följd av olika morfologiska system (litauiska eller belarusiska). kóukšņuc’ ’dänga till, slå’: jon kóukšnuu jei pa pal’cam ’han dängde till henne över fingrarna’. Leksemet förknippas med det litauiska verbet (ap)káukšnoti ’(om)prygla, (om)slå’. koūš ’skopa’: kaušóm začėrpni; koūš — heta kruša z ručkai; koūš — pavaraška draūnianaja, bal’šaja loška dlia karoū miakinu i sviniam davac’; vialikaja jak koūš ’ta upp med en skopa; skopa — det är en slev med skaft; skopa — en träslev, en stor sked för att ge agnar till kor och grisar; stor som en skopa’. krátacca ’darra, skaka, röra sig’: krátajus’ pavoľna, pavaračyvajus’ ’jag darrar lite, jag vänder mig’. Lexemet kan ha uppstått både ur den litauiska roten kret- (genom att r hårdnade till > krat-), som ur krat-. Detta är fullt möjligt på grund av växlingen mellan rotvokaler (jfr krėčia: kràto). Semantiskt och ordbildningsmässigt ligger därför de litauiska lexemen kreténti ’gå långsamt medan man darrar och skälver’, kretėti ’gå mödosamt och darrande’ samt kratūtis ’någon som darrar av ålderdom’ nära. Sambandet med litauiska krutėti (ESBM 5 114—115) är svårare att godta, eftersom detta redan representerar en annan vokalgrad i roten. Dessutom är semantiken hos verben kretėti och krutėti ibland ganska likartad (jfr var är den där gamla kvinnan, hon stapplar; förfallen, redan halvdöd, stapplar knappt och måste snart ta sig hem; vid frossa skakar man), men bildningen kret-/krat- ligger i detta fall ändå betydligt närmare. krǫtpol’ka ’vild polka’: i ja jaščė tancėvala krǫtpol’ku ’och jag dansade också vild polka’, jfr litauiska krètpolka ’detsamma’. kryvalúpy ’snedmun’: kryvalúpy jon uradziušia ’han föddes med sned mun’. Inte bara den andra leden i det sammansatta leksemet (lúpy), utan sannolikt också hela leksemet är av litauiskt ursprung, jfr litauiska kryváila ’en som är sned’, kryvaliuóti, kryvalióti ’gå krokigt’. krókly ’sparrar’: trǝba kró kly pastavic’ ’man måste resa sparrarna’. Leksemet uppstod ur litauiska krek­là, krėklas ’sparre’, genom att rotvokalen -e- i den tidigare litauiska dialekten efter -r- utvecklades till a. krópki ’små prickar’: kró pki belyja, a halouka krasnaja — muchamory ’prickarna är vita, men hatten är röd — flugsvampar’. Leksemet kan förknippas med litauiska kruõpos ’en liten bit gryn’ och det slaviska diminutiva suffixet -ki; jämför också kruopetas ’hampfröprickig’, kruopalėtas, kruopelėtas ’täckt av små gryn’. krupénia ’grynsoppa’: jeli krupéniu i byhi zdarovyja ’vi åt grynsoppa 41 och vi var friska’, jfr lit. kruopienė ’grynsoppa, gröt’. Hela leksemet är en ren litauism; dess rot är gemensam för baltiska och slaviska språk. krúšnia/chrúšnia ’härd’: u krúsniach ptuski vialis’; chrúsniu nalažyli kamnej ’i härdarna fick fåglarna ungar; de lade upp en hög med krúsni stenar’. Leksemets källa är lit. krúsnis. Formens chrúsnia initiala ch har uppkommit genom en för slaviska språk typisk fonetik; jfr det omvända fenomenet: vitry. cháta ’stuga’ uttalas som káta i vitryska dialekter vid gränsen till Litauen under inflytande av litauiskan, m.m. kubólniki ’hemgiftskörare’: kubólniki prydane vazili ’hemgiftskörarna körde hemgiften’. Detta är den direkta motsvarigheten till lit. kubílnykai. kùbezdal’ ’rökpipa’: kùbezdal’ dymic’ ’rökpipan ryker’. Ordet är besläktat med litauisk dialektform kùbez­dalis ’detsamma’. kúka ’träklubba’: dzerauňymi kúkami na pole kamy razbijali ’med kukor slog man sönder jordkokor på åkrarna’. Detta är det litauiska kukà med samma betydelse; jfr även gúga. kúksa/kúksačka ’avhuggen del av ben eller arm’: kúksa astaušys’; jon s kúksai: adarvana paľ’cy; kúksačka takaja astalas’ ’en stump blev kvar; han har en stump: fingrarna är avhuggna; bara en sådan stump blev kvar’. Detta motsvarar litauiska kuksà. Den andra formens suffix är slaviskt. kukúta ’grisunge’: meju mnoha kukútau; kukuta maja, malenačkaja ’jag hade många grisungar; min lilla kukuta, min lilla’, jfr lit. kūkùtis ’detsamma’. kul’ ’kūlys’: kúli trasli za viarchi; kúliam smoliac’; kul’ byvajeć’ i pud, i poúpuda ’vi kastade kūlius genom att gripa tag i axen; man bränner halm som kūlius; en kūlys är antingen en pūdas eller en halv pūdas’. Här används också ett annat lexem från samma rot, kuliavý ’kūlinis, kūlio’: kuliavája saloma ’halm från en kūlys’ <, med det litauiska kùlys och det slaviska suffixet -avy. kul’šá ’lår’: z načy balic’ kul’šá ’lårets värk sedan natten’, jfr lit. kùlšis/kùlšė. kumpiák ’skinka’: jichnyja kumpiaki adbili; kumpiák atležáu; kumpiaki ležac’, jany hęta znali; kumpiák slony ’deras lår blev blåslagna; jag låg på låret; skinkorna ligger där, det vet de; saltad skinka’, jfr lit. kùmpis. kúpra ’puckel, rygg’: babulia s kúprą; jag dam pa kúprą ’mormor har en puckel; när jag ger dig på puckeln (ryggen)’, jfr lit. kuprà. Litauiska kuprà har med det slaviska suffixet -aty även gett dialekten adjektivet kupráty ’puckelryggig’ (: kupráty čala­vek ’puckelryggig person’). kurmél’ ’småspigg, en sådan fisk’: nalapau kurmelióu; toūsty jak kurmél’; maly jak kurmél’ ’jag fångade småspiggar; tjock som en småspigg; liten som en småspigg’. Leksemet kan knytas till verbet kùrm­tis ’gräva’, kùrmis; jfr även LKSp. L. 191. kúrstacca ’ta sig’: čuc’ kúrstajecca pečka ’spisen tar sig knappt’, jfr lit. kùrstuti ’se till att elden brinner, lägga bränsle på elden’. Med prefixet pra-, som sannolikt också är litauiskt, finns här även ett annat litauiskt lånord med samma rot: prakúrstac’ ’tända upp’ (: prakúrstala baniu ’jag tände upp bastun’), jfr även lit. prakurai. kurniáu ’jag kacklade’: kurniáu kurniáu, košačka ’jag kacklade, lilla katt’. Detta är en litauism av ljudhärmande ursprung. 42 kurčúk ’en sådan sjukdom i boskapens tunga’: kurčúk budzic’ ad jačmenai miakiny, jazyk dziuravy, lečyc’ — sala i soli i popialu, i naciarajuc’ ’kurčūkas uppstår av kornagnar, tungan får hål, för att bota den gnider man med fläsk, salt och aska’, jfr litauiska kurčiūkas ’detsamma’, se även LLTP 58. labiák ’sluttning, ravin, dalsänka, sluttning vid foten’: labiák kalia rẽčki, tam i travy mnoha ’sluttningen vid ån, där finns mycket gräs’. Detta är en avledning av litauiska lóbās ’dalsänka, sluttning’ och den slaviska suffixformen - iak. lagiasý ’legėsiai’: lagiasý sabirali sviniam, i karovy jaduc’ ’de plockade legėsiai åt grisarna, och korna äter dem’, jfr litauiskt dialektalt lagėsiai ’legėsiai’. lalóúniki ’lalauninkai’: lalóúniki chadzili i spiavali na pervy dzen’ Velikadnia ’lalauninkai gick omkring och sjöng på påskdagens första dag’, jfr litauiskt dialektalt laláūnykai ’detsamma’. lapanósý ’brednäst’: lapanósý taki: unis nos paspliaskany ’en sådan brednäst, med näsan utplattad nedåt’, jfr litauiska lapanósis ’detsamma’. ESBM 5 231 är en sådan etymologi något tvivelaktig på grund av dess oklara lingvistiska utbredning, men att den har upptecknats i Vidžiai rättfärdigar enligt vår mening helt dess litauiska ursprung, också ur den lingvistiska utbredningens perspektiv. lepéza ’klumpig, någon som är orörlig’: sidzic’ jak lepéza jakaja pryšoušy na viačarynku ’sitter som någon lepėza som har kommit till en fest’, jfr litauiska lepėza ’detsamma’. Det mjuka l i leksemen före e (och att e inte övergår i a — vilket är typiskt för östaukštaitiska dialekter) visar att den har ett onomatopoetiskt ursprung; jfr interjektionen som är källan till leksemen lėpt ’klatsch, klack’, lėpt’ (för att beteckna ett klumpigt sätt att gå). I interjektioner och ord som bildats av dem är l före e mjukt i östaukštaitiska dialekter. liapšúk ’lepšiukas, en sorts svamp’: liapšukí miahkija — tušyc’, pažaryc’ ukusna ’lepšiukai är mjuka — goda att stuva eller steka’. liáuki ’körtlar, en sådan halssjukdom’: liáuki schvacili sviniu; liáuki — nekija huzy byvajuc’ kalia horla; liáuki zadavili, kali na polu pascili ’grisen fick körtelsjukdom; körtlarna är något slags knölar i halsen; körtlarna kvävde den när den betade på fältet’. liun ’gungfly’: liuný na vadze kalysúcca jak idzẽš; hdze liun, abaisci nada ’gungfly i vattnet, när man går rör det sig (sviktar); man måste gå runt gungflyet’. lukšt’1. kabbeleka, 2. näckros’: lukšt u rẽčkie: žóutym cvici’; lūksty belyja i žóutyja ’kabbelekor vid ån blommar gult; vita och gula näckrosor’, jfr litauiska lūkštai ’detsamma’. lúpa ’läpp’: lúpu atstaviúšy nižniuju ’med underläppen utskjuten’. Här används även en avledning med denna rot och det slaviska suffixet -aty — lupáty ’med stora läppar’ (: lupáty maliac, necharošy; taki lupáty, hubasliop ’ett storläppat, fult barn; en sådan med utstående läppar’). maklák ’bakdel, svans’: karova vykrucila maklák i chramajic’ ’kon fick bakdelen ur led och haltar’. Ordet är utan tvivel besläktat med litauiskt dialektalt maklėkas ’baggbullens testikel’ (Laukuva); jfr också mãkas ’tjurens testikel’; ’nätets svans’; ’läderpåse för tobak’. makliák ’en murken stubbe i en flod’: makliák vyciahnul z raki ’han drog upp en genomblöt stock ur floden’, jfr litauiska maklėkas ’vått, murket trä’. 43 meičúk ’liten pojke’; meičúk — hęta vylažany parsiučok ’liten pojke — det är en kastrerad galt’, jfr lit. meiččiukas ’liten galt, gris’. miŋgirýkšč’/miŋgirýkšča ’regnbåge’: miŋgirýkšč’ rasec’ u balóce; miŋgirýkšča vysokaja bela-rudavata cvicic’, jak prakvitnic’, jak rabina, buket u viarchu ’regnbågen växer i kärret; regnbågen är hög, blommar rödaktigt, när den blommar, som rönnen, går blomman uppåt’. Leksemet kommer från lit. vingiarykštė, vingiarykštis, men det ursprungliga bilabiala v i de senare har här ersatts av en annan bilabial, m (sådan växling förekommer i allmänhet i dialekter), troligen till följd av att ordets semantik gått förlorad, på grund av isolering. mírhnuc’ ’blinka, ge ett tecken genom att blinka’: jon mírhnic’ mne hlazam, jak što drənaje ’han blinkar åt mig om något är fel’, jfr lit. mirglinėti ’blinka’, mirglinti ’gå och blinka’, mirkčioti ’ge ett tecken genom att blinka’. miartúl’/viartúl’/mirtúk ’visp’: miartulióm dobra raugeniu raz-bivac’; viartul’ — što bul’bu pamyc’; mirtuk — što bliny miašac’ ’med vispen vispade jag surdeg väl; vispen är något man tvättar potatis med; vispen är något man rör pannkakssmet med’. Även om leksemens fonetik har förändrats avsevärt, kommer miartúl’ ändå från lit. mentùris med samma betydelse, troligen genom metates. Av mentùris, som ett främmande ord som inte längre är känt i dialekten, har här endast dess ungefärliga litauiska ljudbild och semantik bevarats. Miartúl’ har sedan, genom fortsatt förändring av sitt initiala bilabiala m, ersatt det med ett annat bilabialt ljud, v, och bildat en ny variant, viartúl’. Troligen har miartúl’ också bidragit till att formen mirtúk: miartúl’ + iuk > miartuliúk > mirtuliúk > mirtúk uppkom (genom haplologi av -ul-). Å andra sidan är det fonetiskt fullt möjligt att mirtúk kommer från det dialektala mintùkas < mentùkas ur samma rot, enligt mönstret för miartúl’. múmy ’lössen’: múmy ū halave ’det finns löss i håret’, jfr lit. mūmas ’lus’. muróc’ ’råma’: krova pačala muróc’ ’kon började råma’, jfr lit. muróti ’råma’. načóūka ’såll, tråg’: lipavaja načóūka — jak poliš, miakina liacic’ ’en lindsåll — när det blåser, flyger agnarna’, jfr. I de belarusiska dialekterna förekommer načóūka som levande ord främst i gränsområdet mot Litauen (SBG 3 197). Dialekten kan ha fått ordet därifrån. Nosovitj tar inte upp det alls (Nos.). I deras standardspråk anges det som relativt sällsynt och belagt endast i två litterära verk (Tlum. Sl. 3 340). Etymologerna redogör inte för dess ursprung (ESBM 7 287). Nočva Dal’ uppger att ordet också finns i ryskan (Dal’ 3 557), men där anförs det utan exempel och man försöker härleda det från nosit’. Fasmer antar att ryskans nočva kan ha utvecklats ur ur-slaviska *nъkъty och förbinder det med det grekiska verbet νίπτω ’tvätta’ (en död) — Fasm. 3 86. Detta och liknande spekulationer, som ändå lämnar frågan om leksemets ursprung öppen, gör det möjligt att föreslå ytterligare en möjlighet grundad på ordets semantik: att härleda bel. načóūka från lit. niekóčia, nakóčia genom att konsonanterna k och č bytt plats (metates): nakóčia, niekóčia > načóka > načóūka. På så sätt skulle bel. načóūka liksom lit. niekóčia kunna kopplas till det litauiska verbet niekóti ’sålla’. Den ursprungliga betydelsen hos dessa benämningar är ju närmast förknippad med sållning, inte med tvättning. Detta tvivel- 44 aktigt visar betydelsen hos niekóčia och načóuka, som används i belarusiska gränsdialekter. Senare, när den ursprungliga metoden för bearbetning av spannmål försvann, förändrades načóukas användningsområde beroende på hur den togs i bruk för andra hushållsändamål (tvätt av kläder, saltning av kött, förvaring av honungskakor osv.). Därifrån och från andra närliggande belarusiska dialekter kan načóuka ha spridits även till andra slaviska områden, där det gradvis slaviserades och ändrade form och betydelse. nastrýkac’ ’rycka upp, skära av’: nastrýkaju nętráu ’jag rycker upp nässlor’. Leksemet kan kopplas till lit. pri-strýkioti ’tillverka mycket’ (själva lit. strýkioti betraktas som en germanism). naštá/nóšta ’börda’: naštú vialikujų pritašcyla; nóšta sena, salomy ’jag bar hem en stor börda; en börda med hö och halm’, jfr lit. naštà. Det slaviska inflytandet på den andra formen är starkare. náuda ’säd’: náudu ū humny zlažyli ’vi lade in säden i ladorna’, jfr lit. naudà ’säd’. némni ’nemunės, en sorts svamp, stubbar’: némni kustami rastuc’ ’nemunės växer i klungor’, jfr lit. nemùnės ’detsamma’. När leksemet slaviserades förlorade det sitt korta -u-, som motsvarade den slaviska jer-vokalen (den reducerade vokalen ъ). nerúm ’oro’: nerúm biaręc’; u nerúmie jana ’oron börjar; hon oroar sig’, jfr lit. neramùmas ’detsamma’. Dess stavelse -am- föll bort genom haplologi för att göra uttalet lättare. Formens källa bekräftas också av dess accentuering. nótry ’nässlor’: nótry indykam dobra ’nässlor är bra för kalkoner’. Leksemets källa är lit. dial. nãtrės ’nässlor’. Här har litauens gamla långa cirkumflex ā, sedan det förlorat sin tonaccent, också blivit bakre, men samtidigt mer slutet och reducerat slaviskt ə; jfr liknande fall där slaverna av samma skäl uttalar lit. gerai, vaikai osv. som geręi, vaikęi osv. niurčáč’ ’muttra’: niurčýc’ pad nosam što-ta ’han muttrar något under näsan’. Leksemet är av ljudhärmande ursprung, jfr interjektionen niùri, niùry (för att beteckna en dyster gång), och även niuróti ’muttra’. Dialekten har bevarat dess litauiska grund — roten niur-. Allt annat är slaviskt. pačupáila ’en som känner och tafsar’: pačupaila takaja — čiopčajecca ’en sådan tafsar — känner och tafsar’. Detta är helt oförändrat lit. pačiupáila ’detsamma’. Även verbet čiòpčacca som anges här är en litauism; jfr lit. čiòpa, čiòpėlė, čiòpis ’känner med händerna’, čiòptelėti ’tafsa’. pakrẽmsac’ ’smula sönder, gnaga av; plöja fult (som om man gnagt av)’: razve həta parana — pakrẽmsana pakrẽmsana ’är det där verkligen plöjt — söndergnagt, söndergnagt’, jfr lit. kramsóti, kramsėti ’tugga’, kramsnóti, krámsčioti, krámčioti ’tugga långsamt, knapra’. Litauiskans betonade rot -am- reducerades genom slavifiering och blev -əm-. Detta uttal generaliserades också till obetonad position. pákuly ’blånor’: pákuly krapčėsiyja byli i za kužal’ ’blånor är starkare än lin’, jfr lit. pãkulos. Ibland används leksemet här också med den slaviska diminutivsuffixen -ki, men utan diminutiv betydelse: mama byūšy nabiraūšy pákulki z lionam ’mamma hade blandat blånor med lin’. Här förekommer också dess besläktade form pákulnik ’blånty g’. parlóvy/piarlóvy ’rågbröds-’: parlóvy chlep piakli ū tuju vainu; piarlóvy 45 chleb neūkusny ’vi bakade rågbröd under det där kriget; rågbrödet är inte gott’. Leksemet är avlett av lit. bėralas (se bī́ral) med den slaviska suffixen -ovy. Dess ursprungliga -b- ersattes i den slavifierade dialekten av det bilabiala p- när ordets betydelse bleknade. Semantiken tillåter inte att ordet kopplas till pol. perlowy ’korn-’. paršiūk ’gris’: paršiūk niski na nohi; paršiuká koliac’ na paūnace i na viatašku ’grisen har korta ben; vi slaktar grisen vid nymåne och i nedan’, jfr lit. paršas. Leksemet fick diminutivsuffixen -iuk (men inte diminutiv betydelse) genom slavifiering. pavažyniác’/pavažiniác’ ’åka en tur’: pavažyniái menia; pavažiniác’ mahli nas ’åk en tur med mig; de kunde köra oss en bit’, jfr lit. pavažinėti. Den andra formen av leksemet är mer slavifierad (här låter litauiskt -ž- redan som slaviskt -z-). pelėspia ’plats under taket’: ū pelė́pie stanovica pry daždž ’man tar skydd för regnet på vinden’, jfr lit. dial. pelėpė~pelėpė ’vind, plats under taket på utsidan’. Leksemet är rent litauiskt och dialektalt — det har bevarat hårt -l- framför ę, och liksom i dialekten uttalas dess prefix pa- dialektalt som pe- piaršć ’svida’: piaršyć ’naha ’benet svider’, jfr lit. peršėti ’detsamma’. pímpy ’tofsvipor’: pímpy užo prylaceli, kryćac’ givi givi ’tofsviporna har redan flugit iväg, de ropar ”givi givi”’, jfr lit. dial. pímpės ’tofsvipor’. En diminutivform förekommer också, redan med ett slaviskt suffix — pímpački, pímpiańki ’små tofsvipor’. pipiliók/pipiliúk ’ett barns könsorgan’: jalo pipiliók baltajicca; schavai svoi pipiliúk ’hans snopp dinglar; göm din snopp’, jfr lit. pipelis ’detsamma’. Båda leksemen är litauiska. pirst ’pirst’: ja jamu pa bakach, a jon pirst pirst ’jag slår honom på sidorna, och han — pirst pirst’. plaskani/plaskuóni ’fjäll’: z plaskaniou palacency, nastolniki samyja krasivyja, bliaščyc’ jak šouk; u plaskaniou nima zerkau; plaskuóni — hdze cviciac’ ’handdukar av fjäll är de vackraste, dukarna glänser som siden; fjäll saknar frön; fjäll där de blommar’, jfr lit. dial. plaskānė ’fjäll’. póisavac’ ’rensa ogräs’: póisajuc’ vusy, vokat u jaćmenia ’de rensar ogräset i kornet’, jfr lit. paisýti. Vid sidan av det används också en släkting till póisavac’, vypóisac’ ’rensa noggrant’, nu med ett slaviskt prefix. pósar ’foder’: pósar u rǝzgni ach, hǝta karmy dlia kania ’foder i knippen, det är mat till hästen’. Här finns också pašarný ’foderväxt-’: viksa pašarnāja ’fodersäv’. prydúracak/prydúrak ’tillbyggnad’: prydúrak taki; muravau prydúracak; prydurkau jakich, kamorkau narabiu ’de murade en sådan liten tillbyggnad; de byggde till sådana små tillbyggnader och kammare’, jfr lit. pridurkas ’något som fogas till något’, priedūra ’tillbyggnad’. Den första formen har visserligen ett slaviskt diminutivsuffix, men saknar i praktiken diminutiv betydelse. Enligt vår mening är detta bara ordets inledande slavifieringsstadium. pryvakác’ ’dra hit, släpa hit’: ja jaje siuda pryvakuju ’jag ska dra henne hit’, jfr lit. vokúoti ’transportera, dra’. 46 pukačý ’sädesvippa’: pukačý talsciny jak paliac ’sädesvippor, fingerstjocka’, jfr lit. pūkė, pūkónas ’sädesvippa’. pukčác ’jäsa, jäsa upp, puttra’: cesta pukčýc’, pašlo chadzic’; jak zakisnic’, pukčýc’ piva; bliny užo pukčác’ ’degen jäser, har börjat jäsa; när den jäser upp puttrar ölet; pannkakorna har redan börjat jäsa’, jfr lit. pukščióti ’detsamma’. pumpuci ’fjäderfäets fjäderstumpar’: kuny vylinili, iše ū pumpuciách ’hönsen ruggar, alla är bara fjäderstumpar’. Lexemets källa är litauisk dialekt pumpučiai~pampučiai ’svullnader, uppblåsningar, finnar, bölder’. pumpurýna ’kabbleka’: pumpurýna žōuta cvicic’, usiudy jaje chvatajec’, dzie mokra ’kabblekan blommar gult, den finns överallt där det är vått’, jfr litauisk dialekt pumpurýnas ’detsamma’. pūnia ’höskulle’: pūnia kala humna sena zlažyc’ dastaūlena; u pūni sena skladyvajec’ ’en pūnia har byggts intill ladan för att lägga hö; höet läggs i pūnian’, jfr lit. pūnia ’detsamma’. pútal’/putaliánka/puteliánka ’en halvfast maträtt av havremjöl’: mama pútal’ varyc’; putaliánka z aūsa na kvasnym malake raščenena; puteliánki najeūsia ’mamma kokar putel; havreputel, blandad i sur mjölk; jag åt mig mätt på putel’, jfr lit. pùtelis ’detsamma’. Ändelsen i de två sistnämnda formerna är slavisk. pútra ’soppa’: pútra — kartoška, krupa i tady kisla što-nibudz’ ulažyc’ ’putra — potatis, gryn och sedan lägga i något surt’, jfr lit. putrà ’tjock mjölksoppa’. puzlák ’pušlė’: puzlakí dziarucca ad grabli ’pušlės nöts av räfsan’, jfr lit. pūžlỹs ’litet mjukt kålhuvud’, pūžas ’tofs av rufsigt hår’, pūžinti ’klä på sig tjockt’, samt pūšliokas ’tjockis’. ramát ’reumatism’: u ramáce liažyc’ ’ligger hopkrupen av reumatism’, jfr litauisk dialekt ramãtas ’detsamma’. ragóža ’ragóžius, stolpe med grenar att hänga krukor på’: na ragóžy bačanki vešali ’på ragóžius brukade vi hänga små tunnor’, jfr lit. ragõžius ’detsamma’. razgrabiazdácca ’klättra upp’: razgrabiazdáĭasia jana na dachu ’hon klättrade upp på taket’, jfr lit. grebezḋótis ’klättra, kravla’. raskiarášcycca ’bre ut sig’: raskiarášcyušysia sidzic’ ’sitter utbredd’, jfr lit. skerýčia ’någon som breder ut sig’. raūgénia ’rågsurdegsgröt’: raūgénia z žytnej muki smačnaja ’rågsurdegsgröten är god’, jfr lit. raugiẽnė ’detsamma’. Denna litauism används här också med det slaviska diminutiva suffixet -ka- — raugénka (: raugénki najelašia ’jag åt mig mätt på rågsurdegsgröt’), vilket dock, som synes, inte ger avledningen någon diminutiv betydelse. rėzgini ’nätkorgar’: rėzgini — dzve duški, jany razložacca ’nätkorgarna har två bågar, de breder ut sig’, jfr lit. rėzginės. rupéc’ ’bekymra’: rúpic’ mne, jak mama ’jag bryr mig om hur mamma mår’, jfr lit. rūpėti. ruplívy/rúpny ’omtänksam’: ruplívy čalavek jon; jana rúpniaja ’han är en omtänksam människa; hon är omtänksam’, jfr lit. rūplus, rūpnùs ’detsamma’. samánica ’mossmark’: jon pašou ū samanicu ’han gick till mossmarken’, jfr lit. samanyčia ’mossmark’. 47 scimbir ’stjälk’: adzin sćimbir astaũsia, a cvet adarvali ’en enda stjälk blev kvar, men blomman bröts av’, jfr lit. stimbiras ’detsamma’. Här används också en diminutiv form av denna litauism med det slaviska suffixet -iok — scimbiriók (: scimbiriok tonenki ’en tunn liten stjälk’). scirta ’störta’: scírta sena, salomy ’höstack, halmstack’, jfr lit. stìrta. sęit/sę́ita ’säte’: karova pry svajom sęice i jes’c’ z kastaũ; na sęitach use karovy stajali; na sęice karova ne davicca; tpru da sęity ’kon äter ur krubban vid säten; alla kor stod vid säten; kon kvävdes inte vid säten; tpru vid säten’, jfr lit. sėitas ’detsamma’. Denna litauism är här också känd i betydelsen ’amulet som skyddar mot trolldom’: ū aptekach pakupali rɔpacku belien’kuju i zaviazali kak puhavicku i pamiš rahou karove, i heta sėitam na-zyvali ’på apoteket köpte man vita tabletter och band en vid kons pannben, och det kallades seitas’, jfr även lit. seitas i denna betydelse. skíba ’skiva, bit’: skíba chleba ’en brödskiva’, jfr lit. skibà ’detsamma’. skvjarstúli ’slaktkalas’: skvjarstúli niasli, ciaper moda vyšla ’de höll slaktkalas, men numera är det inte på modet’, jfr lit. sker̃stuvės. De oregelbundna ljudförändringarna i detta belarusiska lånord uppstod troligen till följd av att ordets betydelse bleknade. slásty ’slastar’: u slásty i šaškou loviac’; u sláštach myša sidzic’ ’med slastar fångar man även illrar; i slastarna sitter en mus’, jfr lit. slástai. slis’c’ ’slinta’: pras kanaũku slis’c’, i maja ruka baltajecca ’slinta över diket, och min hand sloknade (hänger och dinglar)’, jfr lit. slýst. smágly ’snabb’: smágly, charošy, udaly kon’ ’snabb, god och lyckosam häst’, jfr lit. smagùs ’detsamma’. Här används också ett adverb av samma rot, smágla ’snabbt’: smágla pulia idzec’; smágla parasiata rastuc’; sama smagléi vutka rascəc’ ’kulan flyger snabbt; kultingarna växer snabbt; av alla växer ankorna snabbast’, jfr lit. smagiai, se även LKK 30 122. smilgá ’ängsull’: adna smilgá rascəc’ ’det växer bara en ängsull’, jfr lit. smìlga. snárgli ’snor’: z nasa paciok snárgli ’snor rinner ur näsan’, även snarglys kan förekomma, liksom snargliaũ (vid snuva). Här finns också den besläktade formen snárglia ’snorunge’ (: ach ty snárglia. ’åh, din snorunge’), jfr lit. snãrglius, samt verbet apsnargliácca ’snora sig’ (jon apsnargliaũsia i chodzic’ ’han går omkring och är snorig’). stabarki/stabaróčki ’växtstjälkar, små stjälkar’: stabarki kvitnuc’ ’småstjälkarna blommar’: rudzen’kaje siemiano na stabaróčku ’ett brunt frö på en liten stjälk’, jfr lit. stábaras ’detsamma’. Leksemens diminutivsuffix är slaviska. stýńka ’nors’: u stýńki nijakai kostački nima ’nors saknar ben’, jfr lit. dial. stìnta. stóci ’upprätt’: stóci kaũnerok frənča ’jackans krage står upprätt’, jfr lit. stáčias. Därtill finns också det besläktade adjektivet stóčənki ’upprätt’ (: frənč sa stóčənkim kaũnerom ’jacka med upprättstående krage’), vars slaviska diminutivsuffix -nki inte uttrycker litenhet. Andra besläktade former är adverb: stačkóm ’stående’ (: stačkóm ja kušaju ’jag äter stående’), stóć, stócia ’stående’ (: stóć halavoi paliaceu ’han föll med huvudet före; stócia pilavali ’vi slog'}]}}]} 2bgood 48 stati’). stávy ’stativ, vävstol’: stávy stajali ū chace i tkali na nich ’vävstolen stod i stugan och man vävde på den’, jfr lit. stōvai ’detsamma’. Litauiska stōvai förknippas med verbet stovėti (Būga RR 2 387, 389, 592), jfr även de många andra avledningarna i denna ordgrupp: stōvas ’anordning att sätta något i’, ’ställning’, stovėliai ’träredskap för att linda garn’, stovėlis ’sits till en spinnrock’ osv. De vitryska dialekterna och deras litteraturspråk har sitt eget ord krósny, medan stávy används endast i dialekter vid gränsen mot Litauen (SBG 4 561) och anges som regionalt i Kupalas skrifter (Tlum. Sl. 5 296). Således tyder stávys utbredningsgeografi, liksom dess fonetik, accentuering och ordbildning, på att det sannolikt är en litauism. stolp ’stolpe’: stulpý na razvilku ’stolpar vid vägskälet’. Detta är en tydlig litauism (jfr lit. stulpas), som har övertagit ett intakt -l- från litauiskan i stället för det väntade vanliga ū- och rotens -p- i stället för slaviskans -b-. suktýnia ’suktinis, en sådan dans’: suktýniu i ja tancavala ’jag dansade också suktinis’, jfr lit. suktinis. svir ’stång till en hävstång’: svir kala studni ’hävstång vid brunnen’, jfr lit. svirė ’stång, påk’, svirkšnis, svirkštis ’hävstång’. svíran/svírsen ’spannmålsbod’: u sviran žyta ’vi lade in råg i boden; vi byggde en ny spannmålsbod’. šakalė’ i šakalai’: šakalióu narabiu i natapiu ’jag gjorde i ordning stickor och tände upp’, jfr lit. šakalỹs. Här används också verbet našakaliác ’göra i ordning stickor’ (: našakaliau šakaliou ’jag gjorde i ordning stickor’). šarsný ’bålgetingar’: šarsný rudýja, bal’šyja, jak žarnic’, ciarpec’ ne možna ’bålgetingarna är bruna, stora, sticker som en brännmärka, de är omöjliga att uthärda’. Šarsný härstammar från lit. širšnai i vitryskt språkområde genom följande utveckling: širšinai > širšenai > šeršný > šarsný. šašók ’iller’: šašók dliny, tonki, krasivy, halouka nebal’šaja ’illern är lång, smal, vacker, huvudet är litet’, jfr lit. šeškas. Vid sidan av detta används också šaščýcha ’illertik’ (nu med ett slaviskt suffix); andra avledningar av samma rot: vyviala šaščýcha svajich šaščianiát ’illertiken födde en kull illerungar’. lår ’lår’: kumpiak i šlúnkai zovic ’de kallar det kumpį och med låret’, jfr lit. lår. Om lit. au > och vitryska u, se Baltistica 1989 77-78. šúly ’pålar’: šúly staviać’ u humne, u saraju ’pålar sätts upp i spannmålsboden och ladan’, jfr lit. šūlas. š kliut/škliut ’skliūtas’: škliut taki šyrki, jaho i škliutóm nazývajeć’ ’skliūtas är brett, och det kallas också skliutas’, jfr lit. skliūtas, skliūtas. Växlingen mellan s- och š- i ordets början är ett regelbundet fenomen också i litauiskan. šlén ga ’karm’: šlén gi dzve akno apsažyvajuc’ ’två karmar håller fönstret’, jfr den litauiska germanismen šlénge ’karm’ (< tyska Schlenge), som kommit in i Vidžių-dialekten från våra dialekter. šurpáty ’knöliga’: rapuhi šurpátyja, nepavartolivyja sidziac’ ’paddorna är knöliga, klumpiga och sitter’, jfr lit. šiurpa ’något rufsigt, tilltufsat’. šùščėc’ ’susla, prassla’: šùščýc’ sciana ad makraty ’väggen suslar av fukten’, jfr lit. šiūšėti ’röra sig’. švárka ’kort rock’: švárka tkanaja svajei raboty ’rocken är vävd, hemgjord’, jfr lit. švarkà ’detsamma’. 49 tópel’ ’poppel’: tópel’ — duhi chilic’ u pavosku ’poppel [vars grenar böjs för att användas till vagnsflak], jfr litauisk dial. tópelis ’detsamma’. trýbradz’ ’treudd’: trýbradz’ — bradzic’ dlia trajich ’treudd för att fiska med tre’, jfr litauiska tribradis ’detsamma’. trylápnik ’vattenklöver’: trylápnik — listy kruhlenkija, horki ’vattenklöverns blad är runda och bittra’, jfr litauiska trilápis ’detsamma’. várža ’fiskkasse’: u váržu žyvujú rybu zahaniajec’; varža sa setki zvita ’levande fiskar släppte man in i fiskkassen; fiskkassen är flätad av nät’, jfr litauiska várža. viápla ’dumhuvud’: viápla idzec’ ’dumhuvudet går’. Leksemets källa är litauisk dial. vėpla ’dumhuvud’. viarpiáta ’virvel’: jeski parsiuk: viarpiáta na spine ’en glupsk gris: en virvel på ryggen’, jfr litauiska verpetà ’detsamma’. vijún ’vijūnas, en sorts fisk’: vijún, piškūn — jak chočas; soli jak nasypać’, vijūn piščyc’; vijuná mala ’antingen vijūnas eller pyplýs — som man vill; när man strör på salt piper vijūnas; det finns få vijūnas’, jfr litauiska vijūnas. viksvá/viksá ’starr’: malodzen’kuju viksvu jaduc’ karovy, jak nima lepšaha; viksá pašarnaja ’kor äter unga starrstrån om det inte finns något bättre; fodervicksa’, jfr litauiska viksvà. Den andra formen av leksemet har genom betydelseutblekning och för att den är lättare att uttala förlorat sitt suffixala -v- i slaviskan. ziáuny ’gälar’: vialikija žiauny dzikich svinei ’vildsvinens gälar är stora’, jfr litauiska žiaunos ’detsamma’. zarapėúšy ’övervuxen (med gulor)’: kab zarapėúšy ušy u karovy, žyrnaje malako ’om en ko har öron övervuxna med gulor är mjölken fet’, jfr den litauiska dialekten i Jūodelėnai (grannområdet till Ąpsas) ažrapėji aũses~ažropėjė aũses ’öron övervuxna med gulor’, samt litauiska rópės (i uttrycket aũsys juodžiausios — gali ropes sėti ’öronen är som svartast — då kan man så rovor’). zgóisac’ ’resa, ge sig av’: davai zgóis aem u les ’kom, vi reser, vi ger oss av till skogen’, jfr litauiska gaišioti ’gå raskt därifrån, kila iväg’. žagarý/žagiary/žagárčyki/žǝgáry/žygáry ’kvistar’: žagarý jalovyja ili sasnovyja; nada žagiaróu pryciahnuc’; žagárčyki dobra hariac’; žǝgáry krǝpka sukavatyja; žygárami tapilasia pečka ’en- eller tallkvistar; man måste dra hit kvistar; kvistarna brinner bra; kvistarna är mycket greniga; vi eldade kaminen med kvistar’. Leksemets källa är litauiska žagarai. De två första namnvärianterna används av äldre talare av dialekten. De har också bevarat litauisk betoning. De två sista ordformerna används oftare av yngre människor i dialekten. För dem är leksemen redan mycket ovanligare och oftast kända endast genom hörsägen; därför är de troligen förvanskade på grund av att ordets betydelse är okänd. Den tredje leksemen har redan ett slaviskt diminutivsuffix. žǝgini ’hässjor’: u žǝgini skladyvajem sena; žǝgini — sukau try sasta vi ac’ i ložac’ kleviar ’vi lägger höet på hässjor; hässjor är tre uppställda grenar, och där lägger man klöver’, jfr litauiska žaiginiai, žaginiai ’detsamma’. žǝrgac’ ’kliva över’: žǝrgai praz plot ’kliv över staketet’, jfr litauiska žergti ’detsamma’. Här används också en prefixed avledning med denna rot apžǝrgac’ ’kliva över’ (: abžǝrgala pamiš noh, aplupila i dobra ’hon klev över någons ben, slog honom och rejält’). 50 žəlki ’groddar, skott’: bul’ba ū žəlkách byla, jak sadzili, no menša mnoha za našaju ’potatisen hade redan groddar när vi satte den, men var mycket mindre än vår (nuvarande)’, jfr lit. želkai ’groddar som kommit fram ovan jord’, även žəlkti ’gro’. žylvíca ’vide’: žylvíca cvicic’ rȧna viasnoi, listy blistiaščyja, pradaū-havatyja ’viden blommar tidigt på våren, bladen är glänsande, avlånga’, jfr lit. žilvitis. žlúkta ’blötlagd; blöta kläder’: poūny cəbar žlukta nalažyla ’jag lade en full balja med tvätt i blöt’, jfr lit. žlúgtas ’detsamma’. Även andra avledningar av denna rot används här (oftast med prefixen na- och vy-): nažlúkčic’ ’blötlägga’ (:nažlúkčila ū načouke kašulu ’jag lade skjortan i blöt i något’), vyžlúkčic’ ’tvätta’ (: vyžlúkčila ūsiu bializnu ’jag tvättade alla underkläder’), vyžlúkčicca ’bli genomblöt’ (: vyžlúkčilisia na daždže ’vi blev genomblöta i regnet’). žvir ’grus’: žvir taki, bul’ba nie ūradzila ’sådan grus, potatisen blev dålig’; jfr lit. žvỹras. De litauiskt ursprungliga orden som har upptecknats i Vidžiai-dialekten och återges här utgör endast en liten del av de litauismer som används där; de hann upptecknas under drygt en vecka ur de äldre lokala belarusiernas tal. Det är självklart att det finns många fler i dialekten – den undersökta dialekten är ju en livskraftig och rörlig organism, dess system är sammanhängande och dess ordförråd rikt, men informanterna nämner inte allt detta genast, berättar eller erinrar sig det inte vid ett första möte, och det visar sig inte heller omedelbart och lätt för forskaren. Därför finns det skäl att bland annat förvänta sig att framtida undersökningar kommer att komplettera de litauismer i dialekten som ännu inte har dokumenterats. Även denna samling litauismer ger emellertid redan ett betydande material som belyser vissa särdrag i dialektens språksystem och dess utvecklingsriktning. Vid sidan av dialektens litauismer som till form och betydelse är identiska med eller nära besläktade med dem som tidigare publicerats i våra undersökningar av andra belarusiska dialekter vid gränsen till Litauen (jfr LKBil. 123—131; LKK 30 113—133; LKSp.L. 182—204; LLTP 47—64; LT 163—195), finns här också sådana som vi hört för första gången och som för första gången över huvud taget har upptecknats i belarusiska dialekter. Bland dessa kan nämnas: aciūža, čópčacca, drabéc’, giévelka, gógisy, kárkisy, (s)kirlec’, krįtpol’ka, krópki, kubálniki, labiák, lepéza, nastrykac’, nэ́try, pelépia, pipiliūk, pūtal’, zarapéušu, žəlki, interjektionerna brint, capt, pirst, slis’ m.fl. Eftersom de i själva verket är äldre än själva den belarusiska dialekten i detta område, utökar de framför allt antalet litauismer i belarusiska dialekter överlag och bidrar, enligt vår mening, främst till förklaringen av substratfenomen och till lösningen av frågan om hur substratelement har bildats och fått fotfäste i dialekterna. Bland de nyligen upptecknade litauismerna finns också litauiska facktermer – lån från slaviska och germanska språk, använda i en form som anpassats till det litauiska språksystemet, exempelvis áliary, stulpý, dźki, kásty, sléngi m.fl. De visar delvis hur terminologin i den undersökta dialekten uppstod och hur den utökades genom litauiskan. De lånade lexemernas fonetik och morfologi visar ofta att de har formats helt enligt de närliggande dialekternas fonetik och morfologi. De bevarar: a) uttalet av litauiskans gamla långa ā, ē (standardspråkets o, ė): gášty, nэ́try, zarapéušu, viápla; b) övergången av diftongerna an, em till un, im: brunčki, bundэčka, kimsy, pimpa; c) affrikatan c (standardspråkets č) framför bakre vokaler som har främre artikulation: aciūža; d) övergången av e till a efter l (om ordet inte är av ljudhärmande ursprung: lagiasý, men lepéza); e) prefixet 51 ata-: atádūr m.fl. Följaktligen råder det ingen tvekan om deras ursprungskälla. Vårt material visar vad litauismerna har fått med sig när de kom in i den belarusiska dialekten och hur de förändrades där. Bildandet av semantiska kalkeringar var sannolikt den första impulsen som ledde till att litauiskans semantik började upplösas och att slaviska prefixavledningar (först och främst) fick fäste. På så sätt ersattes de litauiska prefixen ap-, pri- (apgrėbėstuoti, pristrykoti) av det slaviska prefixet na- (nagrabestáć, nastrýkać), och i stället för litauiskans iš(si)- (išžlugti, iškrámsoti, išsikė tóti) uppträdde prefixen pa-, ras-, vy- (pakręmsac’, raskiręčyc’, vyžlúkćic’) m.fl. Försvagningen av de semantiska funktionerna i litauiskan orsakades också av övergången till slavisk suffixbildning. Denna process är särskilt värd uppmärksamhet. Diminutivsuffix fogas här oftast till hela det litauiska ordet, utan att betydelsen hos de enskilda beståndsdelarna längre uppfattas. Exempelvis är buoželė, brazgūliai diminutivformer, men när de blir slaviserade får de ännu ett diminutivsuffix (bažál-ka, brazgúl-ki). Följaktligen har betydelsen hos de litauiska suffixen här redan neutraliserats. En av de viktigaste följderna av litauismernas slavifiering i dialekten är att accentkonturerna försvinner, vilket enligt vår mening orsakar eller främjar reduktionen av långa betonade stavelser, jfr akóta, bažálka, harudý, kóukšnuć’, nǝtry, póisavać’ m.fl. Reduktion av långa betonade stavelser förekommer också i vissa dzukiska dialekter, men även där är accentkonturerna i stort sett nivellerade (jfr Zinkevičius LD 33—34; Kazlauskas 5). Dialektens litauismer belyser också fonetiska och fonologiska relationer mellan litauiska och belarusiska som hittills inte har konstaterats eller benämnts. De visar bland annat att det tydligaste närmandet mellan litauismernas fonetiska och fonologiska system och de belarusiska dialekterna består i att de långa och korta litauiska vokalerna förlorar sin fonologiska betydelse, det vill säga genomgår fullständig neutralisering. Eftersom sådana vokaler därför lätt kan växla utan betydelseskillnad ersätter de varandra, och ord med olika betydelser anpassar ofta sitt ljud till varandra och låter som om de hade samma ursprung. Av detta skäl förekommer exempelvis formen grǝbeźdáć’ i dialekten med betydelsen ’grebėstuoti’, och den har bildats av grebezdóti ’väsnas, föra oväsen’, medan zagrabiastáć’ ’släpa sig fram, väsnas’ har uppstått ur grebėstuoti ’arbeta med grebestai’. Detta fenomen bidrar till jämförelsen mellan litauiskans och belarusiskans fonetiska och fonologiska system. Till följd av att litauiskans semantiska funktioner har försvagats har litauismerna i Vidžiai-dialekten ofta förändrats sporadiskt och till oigenkännlighet, på liknande sätt som många ovanliga lånord i våra dialekter, jfr miartúl’/viartúl’ ’menturis’, miłǝgrišk’ ’vingiarykštė’, piarlóvy ’beralinis’ m.fl. samt kaklėtas ’kotletas’, maciklėtas ’motociklas’, talerkà ’lėkštė’ m.fl. Den samlade mängden litauismer som återges från Vidžiai-dialekten visar att deras former fortfarande förändras och ännu inte har fått en fast gestalt. Följaktligen pågår ännu denna belarusiska dialekts utveckling. Artikelns material är viktigt för båda språkens dialektologi, fonetik, fonologi och morfologi, för de baltisk-slaviska språkkontakterna och för substratproblematiken. FÖRKORTNINGAR Baltistica 1979 — G r i n a v e c k i e n ė E. J., M a c k e v i č Ju. F. Nekoto- 52 ryje neobyčynje mikrosistemy v dialektnoi strukture belorusskogo govora okrestnostei O psa. — Baltistica 15 (1), 52—65. Baltistica 1989 — Grinaveckienė E., Mackevič Ju. Lie. (i) au vokalizmo atliepai baltarusiu lituanizmuose. — Baltistica 3(1) Priedas, 70—80. Būga RR — Būga K. Rinktiniai raštai 1—2. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1958, 1959. Dal’ — Dal’ V. Tolkovyj slovar’ živago velikaruskago jazyka 3, S.Peterburg-Moskva: Izdanije knigoprodavca — tipografa M.O. Wolfa, 1882. ESBM — Etymalagičny sloŭnik belaruskaj movy 1—7, Minsk: Navuka i technika, 1978—1991. Fasm. — Fasmer M. Etimologičeskij slovar’ russkogo jazyka 3, Moskva: Progress, 1971. Kazlauskas — Kazlauskas J. Lietuvių kalbos istorinė gramatika, Vilnius: Mintis, 1968. Laučiūtė — Laučiūtė Jū. A. Slovar’ baltizmov v slavianskich jazykach, Leningrad: Nauka, 1982. LKBil. — Grinaveckienė E., Mackevič J. Kai kurios baltarusų litua-nizmų fonetikos ypatybės. — Lietuvių kalbotyros klausimai 27, Lietuvių kalba ir bilingvizmas, 1988, 123—131. LKK 30 — Grinaveckienė E. Kamojaų apylinkių (Baltarusijos Paštovių raj.) baltarusų šnektos lituanizmai. — Lietuvių kalbotyros klausimai 30, Periferinės lietuvių kalbos tarmės, 1993, 113—132. LKK 32 — Grinaveckienė E. Vidžių apylinkių lietuviškos kilmės vietovar-džiai. — Lietuvių kalbotyros klausimai 32, Baltų onomastikos tyrinėjimai, 1993, 21—33. LKSp.L. — Grinaveckienė E. Lietuviškos kilmės leksika Lietuvos paribio baltarusų šnektose. — Lietuvių kalbotyros klausimai 22, Lietuvių kalbos specialioji leksika, 1983, 182—204. LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: 3—6 Politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 7—9 Mintis, 10—15 Mokslas, 1956—1991; II leid. 1—2 Mintis, 1968—1969. LLTP — Grinaveckienė E. Būivyždžių apylinkių (Vilniaus raj.) lenkų šnektos lituanizmai. — Lietuvių kalbotyros klausimai 29, Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos, 1991, 47—64. LT — Grinaveckienė E., Mackevič Ju. F., Romanovič J. M., Čeberuk J. I. Bytovaja leksika litovskogo proischoždenija v zapadnoj Belorussii. — Lietuvių kalbotyros klausimai 16, Lietuvių terminologija, 1975, 163—195. Nepokupnyj — Nepokupnyj A. P. Balto-severoslavjanskije jazykovyje sviazi, Kijev: Navukova dumka, 1976. Nos. — Nosovič I. I. Sloŭnik belaruskaj movy. Minsk: Belaruskaia saveckaja encyklapedyja imia Petrusia Broŭki, 1983. SBG — Sloŭnik belaruskich gavorak: paŭnočna-zachodniaj Belarusi i jaje pagraničča 1—5, Minsk: Navuka i technika, 1979—1986. Tlum.Sl. — Tlumачal’nyj sloŭnik belaruskaj movy 1, 3, 5, Minsk:Belaruskaia saveckaja encyklapedyja imia Petrusia Broŭki, 1977, 1979, 1983. Vitkauskas — Vitkauskas V. Ekskliuz yviniai žodžių variantai su balsiais a ir u. — Lietuvių kalbotyros klausimai 29, Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos, 1991, 204—207. Zinkevičius LD — Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis, 1966. Zinkevičius Ryt. Liet. — Zinkevičius Z. Rytų Lietuva praeityje ir dabar, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. 53 Ord av litauiskt ursprung i den vitiska distriktsbelarusiska dialekten Sammanfattning I denna artikel analyseras över 230 ord av litauiskt ursprung som används i den belarusiska dialekten i Vidžiai-distriktet (Breslauja-regionen, Belarus). De ger nya språkvetenskapliga uppgifter som belyser särdragen hos denna belarusiska dialekt och mångfalden i dess uttrycksmedel. En ganska stor del av de analyserade lexemen har inte tidigare registrerats i denna dialekt. De ökar antalet ord av litauiskt ursprung i belarusiska dialekter i allmänhet och bidrar till att lösa frågan om hur substratfenomen uppstår och etableras i språket. Bland orden av litauiskt ursprung finns termer som har kommit in i språket via litauiska dialekter. De visar hur terminologi skapas och byggs upp. Orden av litauiskt ursprung har i många fall bevarat litauisk dialektal fonetik och morfologi, liknande den i de närliggande litauiska dialekterna (:biáral< bēralas~ bēralas ’otröskat spannmål’, brunktí< brunktý< brunktai~branktai ’träknappar’, aciūža<aciūža< atsūža ’rysning’, lagiesy<lagēsiai~legēsiai ’gula tistlar’, atáduram<atádūrām~atódūrom ’stå åtskilda’). De fakta som artikeln bygger på visar hur den lokala litauiska dialekten, genom assimilering, blev ett substrat, hur dess semantiska system först och främst bröts ned och slaviska semantiska kalkeringar började användas, samt hur litauiska verb med prefix snart ersattes av slaviska prefix. Försvagningen av de semantiska funktionerna hos orden av litauiskt ursprung banade väg för övergången till slavisk suffixavledning och neutralisering av betydelsen hos enskilda delar av det litauiska ordet. De viktigaste följderna av att litauiska ord får allt fler slaviska drag är accentens bortfall, vilket enligt vår mening orsakar eller stimulerar reduktion av långa stavelser, samt förlusten och den fullständiga neutraliseringen av den fonologiska betydelseskillnaden mellan litauiska långa och korta vokaler. Dessa särdrag hos ord av litauiskt ursprung är viktiga vid jämförelser av de litauiska och belarusiska språkens fonetiska och fonologiska system. Ord av litauiskt ursprung i Vidžiai-dialekten visar att de ännu inte har fått fasta former och fortfarande befinner sig i förändring, vilket innebär att dialektens utformning inte heller är avslutad. De språkfakta som presenteras i artikeln är viktiga för dialektologi, fonetik, fonologi och morfologi i båda språken, liksom för forskning om kontakter mellan baltiska och slaviska språk och substratproblematiken. 54