XIX a. vidurio lietuvių (aukštaičių rytiečių) – lenkų kalbų rankraštinis nežinomo autoriaus žodynas

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997) LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS Vidmantas KUPREVIČIUS EN HANDSKRIVEN ORDBOK ÖVER LITAUISKA (ÖSTLITAUISKA HÖGLÄNDSKA DIALEKTER) OCH POLSKA FRÅN MITTEN AV 1800-TALET, AV OKÄND FÖRFATTARE RtŽ (så förkortas denna ordbok i LKŽ) är hittills nästan helt outforskad, och för att få en fullständig bild av den äldre lexikografin måste varje bevarad gammal ordbok undersökas separat och monografiskt. Material till ett mer omfattande arbete håller fortfarande på att samlas in. En detaljerad analys av arkivmaterialet (jämförelse av RtŽ-författarens handstil med kända författares handstil från samma tid osv.) bedrivs parallellt med annat arbete. Syftet med denna artikel är att precisera några uppgifter från tidigare undersökningar av RtŽ. Den här behandlade ordboken av okänd författare förvaras i handskriftsarkivet vid Institutet för litauisk litteratur och folklore, i M. Akelaitis samling (F1–1). Den omfattar 548 handskrivna och numrerade sidor. I detta skick införlivades den i LMD:s handskriftsarkiv: Литовскій словарь съ толкованіемъ словъ на польскій языкъ. Начинается словарь съ буквы А и кончается словомъ Zwagieje¹ Рукопись безъ переплета содержитъ 548 страницы (Catalogus). Sidorna 1–338 har formatet 22,3 x 17,6, och sidorna 339–548 21,4 x 16,6 mm. J. Kruopas, den förste som översiktligt behandlade ordboken, anger odifferentierade mått (Kruopas 1969: 183). Det har funnits fler sidor, eftersom ett oskrivet, helt rent blad med sidnumren 557–558 sitter fast på omslaget. Ordbokens blad är häftade i 55 häften, som i sin tur är hopsydda (inbundna). Överst mitt på ordbokens onumrerade sida I finns den äldre handskrivna signaturen: In. R–1, och något längre ned ett runt sigill med Vytis: Lietuvių Mokslo Draugija.1907. På den nedre delen av nämnda sigill står, över en påklistrad lapp: M. Akielewicza, (Agricola), och något längre ned och till vänster, under detta – pseudonim. A g r i c o l a – är Mikalojus Akelaitis pseudonym (Otrębski 1970: 7). De citerade anteckningarna är skrivna med samma handstil och samma skrivredskap (grå blyertspenna). Ungefär en fjärdedel ned på sidan, mitt på, finns dr. J. Basanavičius anteckning: Dovanojo A. Šūtinas² 30 V 1912 ¹ RtŽ:s uppslagsrad: Žwagiejev, brzçcates; RtŽ-författarens Z med genomstrykning återges i artikeln som Ž, medan dr. J. Basanavičius z med genomstrykning här återges som ž. ² Han var en antikvitetssamlare och sakristan i Bernardinerkyrkan. Detta anges i ”Życie Ilustrowane.” Dodatek tygodniowy “Kurjera Litewskiego” (1909.I. 25/ II.7. No.4). Artikelns författare tackar konstvetaren R. Janoniene för uppgiften i ”Życie Ilustrowane”. P. Razmukas, bibliotekarie vid Lietuvių Mokslo Draugija, har berättat för artikelförfattaren att Antanas Šutinas, Lietuvių Mokslo 215 |Šutinas hade fått den 1889 av tjänstemannen Andruškevičius, som i sin tur hade fått ordboken av M. Akelaitis 1863.|innan han reste3 utomlands,| J. Basanavičius. På sida II, som också är onumrerad, finns inga anteckningar, endast ett litet runt rött sigill: LIETUVIŲ KALBOS IR LITERATŪROS INSTITUTAS. När samtliga sidor i RtŽ-originalet undersöktes med en särskild apparat för genomlysning av papperet påträffades inga vattenmärken, men i de övre högra hörnen på vissa RtŽ-sidor finns färglösa avtryck4 (deras periodicitet är ganska kaotisk; det är fullt möjligt att avtrycket på vissa sidor bara är en kopia av konturen från ett verkligt märke på tidigare sidor): i ett rektangulärt avtryck med något avrundade hörn kan ordet KUCZKURISZKI tydligt läsas; det löper längs kanterna på blindpräglingen runt emblemet i mitten. Avtrycken på sidorna 167 och 359 är särskilt tydliga. Märket återges i del b av fig. 28 i boken “Popierius Lietuvoje XV–XVIII a.” (Laucevičius 1967: 68). På samma ställe, s. 65–67, står det: ”År 1823 började den förmögne godsägaren och industrimannen Vaitiekus Puslovskis anlägga ett pappersbruk i Kučkuriškės. År 1824 tillverkade bruket redan papper och gav sin ägare en stor vinst. År 1826 byggdes bruket ut och förbättrades, och nya maskiner installerades. <...>År 1848 fanns det redan en engelsk maskin i bruket, som tillverkade ”papper i oändlig längd”. <...>När man började ”tillverka papper i oändlig längd” märktes produkterna från Kučkuriškės bruk med en blindstämpel.” Den bevarade främre och bakre sidan av omslag II består av sammanfogade (fastklistrade) delar: 1) ett fragment av en polsk text från Gamla testamentet5, på vars baksida det inte finns några skrifttecken (det är alltså troligen ett fragment av en sida ur någon separat publikation, kanske läsningar ur Gamla testamentet i en mässbok [?] eller en ritualbok [?], inte en sida ur en bibelfoliant; 2) tre till fem lager tidningspapper; i ett av dem, ett delvis lossnat lager från “Dodatek Do Gazety Kuryera Litewskiego” (1829, N 58), kan ett avsnitt om nya trycksaker6 (verk) tydligt läsas; där nämns K. Pichlers roman “Oblężenie Wiednia” <...>, översatt till polska och utgiven samma år (Pichler 1829). Övriga fragment av tidningslagren i omslaget har inte identifierats dokumentärt; 3) ett ark skrivpapper, på vars fastklistrade sida svagt synliga, bleknade handskrivna tecken förekommer; det verkar vara ett försök att skriva ett intyg som skulle upprepa en notering i en kyrkbok, eftersom siffrorna 233 tydligt syns i det övre vänstra hörnet (kanske noteringens löpnummer), och längre ned syns En vanlig medlem i föreningen, som hade lovat att skänka föreningen en samling kors, kapellstolpar och små kapell målade i akvarell, men aldrig överlämnade samlingen till LMD, till dr. J. Basanavičius stora sorg. 3 Straipsnyje(Krupas 1969: 183) įvelta klaida: išspausdinta išvažiuojant. Tas pat netikslumas percituotas RtŽ rankraštį registruojant pirmą kartą “Lietuvos bibliografijoje”(žr. Gargasaite 1990: 98). 4 I J. Kruopos artikel, s. 186, kallas dessa avtryck vattenmärken. Hänvisningen gäller E. Laucevičius bok “Popierius Lietuvoje XV-XVIII a.”[J. Kruopos artikel publicerades på 1800-talet – V.K.] 5 J Moz (Pr) 42.1 - 5. 6 “Nowe dzieła”. 216 rester av ett inte helt utsuddat, snett skrivet efternamn [?]. Det är sannolikt skrivet med kyrilliska bokstäver: [<...>?] Чурий [?]. Nedtill till vänster finns ett färglöst avtryck av ett ord, vars sista bokstav är O. RtŽ nämns i pressen sällan. K. Būga var den förste som kortfattat hänvisade till det och betecknade RtŽ med R bland källorna till sin ”Lietuvių kalbos žodynas” (Būga 1924: XV). V. Urbutis nämnde, i sin recension av ”Index lexicorum Poloniae”, där han rättade felen i P. Grzegorczyks verk och kompletterade det avsevärt, att även den östaukštaitiska ordboken med 29 000 uppslagsord, som han fått från M. Akelaitis, borde tas med (Urbutis 1968: 157). J. Kruopas publicerade den första artikeln om RtŽ (Kruopas 1969). Med utgångspunkt i Kruopas artikel beskrev A. Balašaitis RtŽ i sin kortfattade översikt över litauisk lexikografi (Balašaitis 1984: 93). RtŽ togs tillsammans med andra viktigare handskrifter upp i den allmänna ”Lietuvių bibliografija” och dess tillägg (GargasaItė 1990: 98). Under de senaste åren har RtŽ valts som föremål för en mer omfattande undersökning, och allmänheten har redan informerats om arbetets gång och de preliminära resultaten genom föredrag vid den internationella konferens som anordnades av Ordboksavdelningen vid Litauiska språkets institut, tillägnad 115-årsdagen av K. Būgas födelse och 110-årsdagen av J. Balčikonis födelse, samt vid VII internationella baltistkongressen (Kuprevičius 1995; Kuprėvičs 1995), liksom i de publicerade tredje sammanfattningarna av föredraget (Kuprevičius 1995a). RtŽ nämns också i handskrivna källor. I Litauiska språkets instituts ordboksavdelnings hjälpkartotek (katalogkartotek) och huvudkartotek (ordkartotek) finns kort som hänvisar till RtŽ. I hjälpkartotekets låda “K. B ū g o s s a n t r u m p o s i r b i b l i o g r a f i j a”, under bokstaven R, förvaras två kort; även i lådorna A n t r a š č i ų och A u t o r i ų finns ett kort vardera. I LKŽ:s huvudkartotek finns kort med uppslagsord från RtŽ: 1) sådana där K. Būga med egen hand valde ut exempel ur RtŽ, skrev ut dem på korten och försåg dem med förkortningen Ryt.ž., och kompletterade LKŽ:s kartotek” (Kruopas 1969: 185); 2) 2050 lexikografiska enheter, avskrivna för hand av E. Samaniūtė (senare Otrębska), märkta med stämpeln Akelaičio žod.. RtŽ:s handstil är liten, särskilt i de inskjutna raderna. Grafologen Rūta Čapaitė, som gått igenom sidorna 100–548 i en xerokopia av RtŽ, bekräftade att rättelserna med ljusare bläck (inskotten), liksom de prydliga huvudraderna i texten7, är skrivna av samma hand. De mycket särpräglade grafemen d, f i RtŽ-författarens handstil och de lodräta delarna (bokstävernas ”axlar”) av de stående grafemen B, D, F, T, vilka har formen S, påminner om samma grafem hos S. Daukantas och J. Butavičius och skiljer sig exempelvis från J. Pabrėžas texter, där sådana grafemdrag är annorlunda. I J. Pabrėžas skrifter har man, enligt R. Čapaitė, endast lagt märke till ett enda grafem med det här behandlade handskriftsdraget. En försiktig 7 RtŽ har många inskjutna rader, som inte är särskilt prydliga utan skrivna med hopträngd handstil, i ett försök att infoga dem mellan det som redan skrivits. 217 slutsats att RtŽ:s författare var samtida med S. Daukantas eller yngre (J. Butavičius var nästan 13 år yngre än S. Daukantas, och J. Pabrėža skickade sina herbariumväxter till prästen J. Fedoravičius, som var fem år yngre än han själv och botanist (Dagys 1938: 180)). Varje sida i RtŽ har noggrant dragits upp med cirka 7 mm mellanrum med tunna, knappt synliga horisontella linjer, avsedda för att skriva uppslagsorden prydligt och rakt. Här och där syns små hål, som efter nålstick: en punkt vid linjens början och slut. De horisontella linjerna korsas av fyra lodräta linjer, som bildar fyra kolumner. Överst på varje sida har en linje ritats för rubrikerna till kolumnerna a och b, vilka anger intervallet av grafem i det litauiska ordet (kolumnrubrikerna är utskrivna från 1 b till och med 352 a, men därefter anges de inte längre). RtŽ:s författare tycks ha avsett att skriva eller numrera något ännu mer detaljerat, men genomförde inte detta, eftersom RtŽ-texten endast är ordnad i två kolumner, åtskilda av ett lodrätt streck. RtŽ:s stavning följer den polska; i den ”dominerar den fonetiska principen: man skriver efter uttalet” (Kruopas 1969: 190). Följande bokstäver används: vokalerna a, e, i, y, u; konsonanterna b, c, cz, d (och d i en individuell variant med upphöjd form), g, j, k, l, ł (individuell variant med upphöjd form), m, n, p, r, s (och ʃ), sz, t, w, z, ż, ž (och ʒ, ʒ́, ǯ i varianter med nedställda former). Palatalisering markeras med bokstaven j (framför bakre och främre vokaler). De sammansatta diftongerna (i)ai och (i)ei återges i RtŽ som (i)ey. I RtŽ:s ordgrupper dominerar det allmänna folkspråksordförrådet; där finns ord som används i de östliga dialekterna, till exempel: Garsiot [”njuta av smaken”; jfr lett. garšot ”smaka”](80), Greimas (92), Greczium⁸ [”bredvid, intill”](92), Griczia (92), Pustit, ostrzyć⁹ (361), Sulobt, skarmić¹⁰ (421), Pawenis, cień (316)<…> Wokiała¹¹ [”litet skal, ask”](535) (Kruopas 1969: 188); man har noterat germanismer: Márka, marka, czeski / mynt, sex groschen. Szepa, szafa. Szepinis, szafowy, är lån från lettiskan (eller rentav oassimilerade lettiska ord): Cuka, swinia. Cukutia, swinka. Dabut, dobydź. Douguwa¹², džwina / rzeka; Zenkiś¹³. Zenkia, chłopiu [?], det finns gott om slaviska lånord. Nyckeln till frågan om hur registret sammanställts tycks ha tillhandahållits av lexikografen J. Kruopas: ”RtŽ:s ordförråd visar att det sammanställts av ord och ordformer ur folkspråket. Det finns inget som tyder på att författaren använt skriftliga källor. Det enda ord som kunde misstänkas vara hämtat ur Chilinskis bibelöversättning är Łetas, mizerak, ubogi¹⁴ (187), eftersom, som ”Lietuvių kalbos 8 På samma ställe har också infogats Griacžium, w rzędzie, przy, obok. 9 I RtŽ står det: Pustit, ostrzyć; zawiewać; jeść smaczne; ordet för motsvarigheten på sidan 1 i det citerade avsnittet är skrivet oszyć. 10 RtŽ: Sulobt, skarmić, zpość 11 Hela huvudraden i RtŽ: Wokiała, krobka. 12 Ytterligare en hydronym har noterats: ~ Mūša (Musza, bije; musza rzeka w powiece Upitskim). 13 Utan litauisk motsvarighet. 218 ordbok”] (VII bandet) finns motsvarande artikel; i denna betydelse är lėtas belagt endast hos Chilinskis, medan det i närliggande betydelser 15”dålig, av ringa värde” också används i M. Daukšas och K. Sirvydas16 skrifter” (Kruopas 1969:189). Den lexikografiska metoden framgår av den valda uppbyggnaden av ordboksartikeln. Artikeln i RtŽ består av: 1) ett litauiskt uppslagsord och 2) polska betydelsemotsvarigheter. Polysemiska ords betydelser framgår av flera polska ord med olika betydelser. Uppslagsorden presenteras alfabetiskt efter dialektformer och är indelade i 21 bokstavsavsnitt: A, B, C, D, E, G, I (i RtŽ används detta grafem också i funktionerna J. Själva grafemet J används också, men i början av uppslagsord förekommer det endast här och där i rader som har lagts till senare), K, L, Ł, M, N, O, P, R, S, T, U, W, Z, Ż. Olika morfologiska former av samma ord har lyfts fram som separata uppslagsord: ”Substantiv anges i många kasusformer, medan verb anges i böjnings- och participformer” (Kruopas 1969: 184). De flesta litauiska orden har endast en polsk motsvarighet. Illustrativa exempel och fraseologi (som illustration – V.K.) saknas (Kruopas 1969: 191). Däremot förekommer fraseologismer (eller stelnade ordkombinationer) som lexikografiska enheter. De står som uppslagsord och anges under det första ordet, t.ex.: Niet akiś réybsta, aż w oczach cmi się. Niet akis sużaláwa, aż w oczach zazieleniafe. Vissa former är betonade för att deras grammatiska betydelser ska kunna skiljas exakt: de markeras med diakritiska tecken som liknar gravis och akut: Ákis, oczy. Akìs, oko. Akìs, w oczach. Botágu, biczow. Botagù, biczem. Diéwu, Bogu. Diewù, bogow / mit. Églinis, jałowcowy. Eglìnis, jodłowy, z jodły. Grùndia,wskrobyła[?]†, skrobat. Grundìa, kolco, krążak. Skowka Iewós, Ewy. do Ewy należący. Iéwos, czeromchy; hużwy. Iéwu, czeromchę; Ewę; hużwę. Jewù, czeromchy, huzwow osv. Diakritiska tecken framhäver och förklarar homonymifall. Därmed undviks eventuella homografer. De grammatiska markeringarna i RtŽ är få och sällsynta: 1) l.p. liczba pojedyncza och l.m. liczba mnoga, 2) r. ż. rodzaj żeński. Även andra slags förkortningar används: 1) i t. d. i tak dale, 2) im. imię – vid namn. För att beskriva ordets semantik används också ett fullständigt (polskt) ord som betecknar en kategori, utan förkortning (eller en eller flera av dess stavelser): waga, drzewo, grzyb, mi[ologija?], moneta, rosł[na], ryba, tkanina osv. Förkortningarna och kategoribeteckningarna placeras efter ett snedstreck som lutar åt höger (/). Skiljetecknen används regelbundet: mellan synonyma polska ord sätts ett kommatecken, mellan betydelser av olika slag ett semikolon (på så sätt skiljs eller anges samtidigt betydelser hos det litauiska ordet). Många RtŽ-rader kan inte förstås utan båda de nämnda tecknen. Exempel: Isidėja, włożyła się; wyniosła się 14 Hela RtŽ:s vokabulär lyder: Łetas, mizerak, ubogi, nędzarz. 15 Cit. str.: betydelser. 16 Redigerat: cit. str. tryckt i Sirvydas. 219 / kura. Karsztù, gorących; czochranych; czochrabły. Lieki, zostajesz, pozostajesz, zostawiasz, zostawujesz. Linkia17, chyli; jednat; płoza do sań; Polaczka. Te, głoska: na masz. Užtopis, załata; załatawszy. Žuvey, ginątes; łowiles. Endast vissa lexem är belagda i RtŽ: Acziuvistė, wdzięczność. Dreykała, rozpustnica; rozpustnik. Dubiniuot, bołtać, bołtem napędzać ryby. Dubulis, bołtać, bołtuch. Dwyley, wedwoje, w dwoje, pasą. Grundia, kolco, krążek. Skowka. |Łeyfei, wycieka | o roslinach osv. (jfr. Kruopas 189). Det bör noteras att lexemet ~ kurmiarauslis som finns i RtŽ (Kurmiarousley, kretowiny, kopec kretone| Kurmiarouslis, kretowizna) inte alls har tagits med i LKŽ:s register. RtŽ sammanställdes (senast) före slutet av 1830-talets fjärde eller femte decennium och avskrevs (tidigast) från 1848 (vilket Kučkuriškės pappersbruksstämpel på RtŽ:s sidor visar). Påståendet om tidpunkten då ordboken skrevs (sammanställdes) bekräftas av en särprägel i RtŽ:s ortografi: som nämnts skrivs de sammansatta diftongerna (i)ai, (i)ei som (i)ey, vilket var brukligt i polskan fram till 1830-talet. Först senare blev stavning av de aktuella diftongerna med j etablerad. Stavningen av den aktuella konsonanten i denna position slog igenom efter en omfattande diskussion som inleddes i Vilnius och intensifierades av A. Felinski (Łoś 1917: 59–60), med deltagande av Vilnius universitets professor J. Lelevelis (Kaupuž 1973: 170), hans opponent J. Sniadecki (Kaupuž 1973: 171) och andra; diskussionen slutade med att aj(ej) mellan 1830 och 1840 trängde ut ay(ey) ur polsk ortografi (Bajerowa 1986: 39). Stavningen med j blev också etablerad i etnografiska Polen. Någon annan beteckning av sammansatta diftonger än (i)ey har inte iakttagits i RtŽ. En liknande stavning efter polskt mönster förekommer för övrigt även i bevarade tryckta monument över latgalisk skrift (Stafecka 1995a: 277–279), ”Evangelia Toto Anno” (1753, Vilnius), som antas vara en kollektiv översättning ledd av jesuiten Janis Lukaševičius, ”kurš pėc tautibas bijis lietuvietis, labi pratis latviešu valodu, darbojies Varaķlānos un Preiļos, vēlāk Izvaltā un Pušā”, samt ”Eysa sałasiszona Historyas Swatas”, tryckt i Mogilev omkring 1770 (Stafecka 1995: 45–47). Datumet 1848 skulle strida mot dateringen till 1840-talet, det fjärde eller femte decenniet, som man kan sluta sig till utifrån ortografiska särdrag i RtŽ. Man kan dock instämma i uppfattningen att förändringen av den polska stavningen inte nödvändigtvis omedelbart behövde tillämpas på litauisk stavning. Kanske avsåg RtŽ:s författare inte att trycka sitt manuskript, utan ville endast använda det för eget bruk (undervisning, undervisning i litauiska), och ändrade därför inte stavningen när han skrev rent från utkastet. Den ungefärliga platsen för sammanställningen vieta är ett ganska stort område: Biržai(?) – Tverečius – Ciskodas, vilket framgår av verbet duotis form för tredje person preteritum devė (Būga 1961: 571); följande verb är belagda i RtŽ: Acidiawia, oddał się. Acidiawiew, oddałes się. Diawia, dał, 17 RtŽ har gravis över n. 220 data. dato. Diawiej, datės. Diawiou, datem. Diawis, dawszy. Idiawia, udał; wdał. Idiawiej, udałes; wdałės. Idiawiou, udałem. Padiawia, podał; podała, podało. Padiawiej, podałės. Padiawiou, podałem. Padiawis, podawszy. Pardiawia, przedał. Pardiawiej, przedałės. Pardiawiniei, przedaje. Pardiawiniet, przedawać. Pardiawiou, przedałem. Parsidiawia, przedał się. Parsidiawiej, przedałeś się. Parsidiawiou, przedałem się. Pasidiawia, poddał się, zdał się, schylił się. Pasidiawiej, poddałeś się. Pasidiawiou, poddałem się. Sudiwia, zadał. Sudiwiej, zadałeś. Sudiwiou, zdałem. Uzudiawia, zadał / czego. Uzudiawiej, zadałeś, likaså finns substantiv Diawimas, danie. Idiawimas, udanie. Padiawimas, podanie, tradycya. Sudiwimas, zadanie, raz. Ordförrådets geografiska utbredning framgår delvis av återgivningen av det för det före betonade (lexemet ~obuolys: Obali, jabłko) uo som a[?], ă (Zinkevičius 1966: 504; karta 59), och återgivningen av det för det betonade ie i ortnamnet ~Lietuva: Letuwa, litwa. Letuw nikia, litwinka, litewka. Letuowy, w litwie, Ⱨ[?]ⁿᵃ litwie. Letuwos, litwy som æ, (i)æ (Zinkevičius 1966: 506; karta 61). De lettiska (eller förlitauiskade) ord som citeras i denna artikel pekar på området Semgallen i nuvarande Lettland; hydronymen ~Dauguva: Douguwa, dӡwina / rӡeka anger gränsen mot Latgale: Daugavas högra strand tillhör redan Latgale, inte längre Semgallen. RtŽ har: Aria [~arė]¹⁸, orał. Arczíu, orałbym. Ilekcziu, wpadłbym, men formerna ario, arczio, ilekczio saknas (jfr Kruopas 1969:185). Några utpräglat nordliga panevėžiškiai-fonetiska former har hittills inte iakttagits i RtŽ, varför panevėžiškiai-området måste uteslutas som RtŽ:s skrivområde. RtŽ:s kronotop skulle således möjligen kunna vara följande: tid – 1840–1850, plats – en del av Litauen med Latgale: Biržai (?)– Ciskodas – Tverečius. RtŽ:s författare har ännu inte identifierats. Det är sannolikt att RtŽ:s författare var en katolsk präst, kanske en munk, eftersom vissa vokabulär i RtŽ tydligt tyder på skribentens konfessionella tillhörighet: den kanoniska vördnaden för den allraheligaste Jungfru Maria uttrycks: Marija, Mary[?]a / imię Matki Boskiej. Błowieszcziey, Zwiastowanie N. P. M., en känslosam vädjan till Kristus förekommer: A Jezaul o IEzu!, påven erkänns som den högste prästen: Popiežia, papieża, głowy kościoła, medan en anhängare av Calvin hånfullt beskrivs som en bambizas: Bumbizas, bumbiż, Kalwin… Motiven till att sammanställa RtŽ kan ha varit sådana som lexikografen J. Kruopas anger: ”Det verkar som om den [RtŽ] är avsedd för inlärning av det litauiska språket och delvis också kunde ersätta de första grammatikgrunderna” (Kruopas 1969: 191). Denna tanke stöds av vissa omständigheter i Kazimieras Kristupas Daukšas verksamhet: den nämnda personen var lärare vid Biržais evangeliska församlingsskola, undervisade även i litauiska och hade skrivit en litauisk-polsk ordbok, som han kan ha använt under lektionerna¹⁹ (Subačius 1991: 58). ¹⁸ J. Kruopas misstar sig: att RtŽ verkligen har a visas av en rad som infogats längre ned strikt i alfabetisk ordning: Arialis, orzełek. ¹⁹ Psykologiskt sett är detta mycket trovärdigt: att väcka elevernas intresse för ett då ovanligt läromedel. 221 RtŽ har förbindelser med andra ordböcker. Det handlar om den tidigare nämnda östlitauiska ordboken av K. K. Daukša, av vilken 104 blad (208 s.) av 142 (284 s.) är kända att ha bevarats och som förvaras i Poznańs universitetsbiblioteks samlingar (Subačius 1991). RtŽ och K. K. Daukšas ordbok uppvisar likheter i lexikografisk metod, och tiden då dessa ordböcker sammanställdes ligger nära varandra. Stora skillnader framträder endast i stavningen i RtŽ och K. K. Daukšas ordbok, eftersom K. K. Daukša undvek polsk stavning och hans stavning skiljer sig markant från andra författares stavning under denna tid. ”I stället för tecknen cz, dž, sz, w, som var vanliga under 1800-talets första hälft, används i ordboken t (tárkceti ’čiarkšėti’ 123), ’d (mea’dójjimas ’medžiojimas’ 63v), c (rackiti ’raškýti’ 85v), v (pacvajstea ’pašvaistė’ 72v), diftongen au skrivs av (smeatav ’smelau, tepiausi’ 99), och tecknen u, i̇e har införts” (Subačius 1991: 58), medan RtŽ:s författare konsekvent följer polsk stavning. Det är viktigt att framhäva sambandet mellan K. K. Daukšas ordboksregister och K. Sirvydas Dictionarium [Sirvydas 1642], eftersom ”Daukša tog in många av dess ord och fraser i sin ordbok, även om han inte på något sätt markerade det övertagna materialet i ordbokstexten. Att detta verkligen är lexik från K. Sirvydas ordbok kan man dra slutsatsen av likheten mellan fraserna (litauiska eller till och med polska), av Sirvydas nybildningar eller helt enkelt ovanliga ord i hans ordbok, vilka Daukša skrev in i sin egen. Till exempel Daukšas Auksadalis złotnik 4v, och Sirvydas Złotnik… auksadaylis 547; på motsvarande sätt Bendritea społeczenstwo społeczność 8 – Społeczność… Draugiste / byndriste 417; Bitawietea grod 8 – Grod … Bitawiete / tiesawiete baioru 75; Błavsdineas sutejay 9 – Suleiay … Blauzdines wełtos / apawis srugnotas 427; <…> Liguma zealunti murawa 58 – Murawa … liguma żelunti / weia 182; <…> Puslis [fel?] menūo, Luty miesiąc 84 – Luty … pusis / pustis 159; < …> Vajkagimdea połoznica 127v – Połoznica … Waykagimde 322; Vajkaveadis pedagog 127v – Pedagog … Waykawedis 228; Zie’dús v puo’dús 138 – Gárcarz … puodźius / źiedźius 66 – 67 <…>. Det är uppenbart att K. K. Daukša ägnade mycket tid åt K. Sirvydas ordbok” (Subačius 1991: 60). Den östlitauiska prägeln förenar K. K. Daukšas ordbok och RtŽ, ett monument över östlitauisk lexikografi från mitten av 1800-talet som förtjänar att undersökas. LITERATŪRA B a j e r o w a I. 1986: Stan i ewolucja 1, Polski język ogólny XIX wieku. Katowice: Uniwersytet Śląski. B a l a š a i t i s A. 1984: Žodžiai ir žodynai, Vilnius: Mokslas. B ū g a K. 1924: Lietuvių kalbos žodynas 1, Kaunas. B ū g a K. 1961: Lietuvių įsikūrimas šių dienų Lietuvoje. – Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. C a t a l o g u s: Catalogus Nr. 10 (LMD gautų rankraščių registracijos sąsiuvinis). LLTIB rankraštynas. F. 22 – 1014, 44 -asis įrašas. D a g y s J. 1938: Kun. Juozapas Fedoravičius – Ilukštos ir Zarasų krašto floristas (1776–1860). – Gamta 3, 176–183. G a r g a s a i t ė D. 1990: Lietuvių-lenkų kalbų žodynas. – Lietuvos bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba. 1547–1861. Papildymai, Vilnius. 222 K a u p u ž A. 1973: Iz istorii pol’skoj ortografii v Vil’nie v pervoj treti XIX v. – Acta Baltico-Slavica 8, 169–181. K r u o p a s J. 1969: Rankraštinis aukštaičių rytiečių XIX a. II pusės lietuvių-lenkų kalbų žodynas. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai. Serija A, 2(30). K u p r e v i č i u s V. 1995: Dėl rytiečių rankraštinio žodyno (RtŽ). – Leksikografijos problemos: semantika, etimologija, tarminių faktų pateikimas, žodynų sudarymo principai. K. Būgos 115-osioms ir J. Balčikonio 110-osioms gimimo metinėms. Konferencijos pranešimų tezės. 1995 m. kovo 16–17 d., Vilnius, 24–25. K u p r e v i č i u s V. 1995a: Concerning the Lexicographic Method and Chronotop of the Lithuanian-Polish Dictionary. – Linguistics. The 1-st Conference of Baltic Studies. Abstracts of Scholarly Papers, Riga. K u p r ė v i č s V. 1995: Dėl lietuvių-lenkų kalbų žodyno (RtŽ) leksikografinio metodo. Baltistica VII. VII Starptautiskais baltistu kongress 1995. g. 13. – 15. jūnijā. Referatu tēzes, Riga. Latviešu valodas institūts, 58–60. L a u c e v i č i u s E. 1967: Popierius Lietuvoje XV–XVIII a., Vilnius. LKŽ I₂ – Lietuvių kalbos žodynas 1, Vilnius: Mintis, 1968. Ł o ś J. 1917: Pisownia Polska w przeszłości i obecnie, w Krakowie. O t r ę b s k i J. 19670: Mikołaj Akielewicz i jego “Gramatyka języka litewskiego.”. – Acta Baltico-Slavica 7, 7–22. P i c h l e r K. 1829: Oblężenie Wiednia, romans hist. 1–4, Wilno. S i r v y d a s K. 1642: Pirmasis lietuvių kalbos žodynas / Parengė K. Pakalka, Vilnius: Mokslas, 1979. S t a f e c k a A. 1995: Ieskats latgaliešu rakstu valodas vēsturē. – Latgaliešu literatūra, Riga: Zvaigzne, 41–56. S t a f e c k a A. 1995a: Valodas komentāri. – Latgaliešu literatūra, Riga: Zvaigzne, 277–282. S u b a č i u s G. 1990: Simono Daukanto žodynai. – Lietuvių atgimimo studijos, Vilnius: Sietynas, 20–31. S u b a č i u s G. 1991: Kazimiero Kristupo Daukšos žodynas. – Baltistica 27(1), 56–67. U r b u t i s V. 1968: Piotr Gregorczyk, Index lexicorum Poloniae. Bibliografia słowników polskich. – Państwowe Wydawnictwo Naukowe, Warszawa, 1967, 286 p. – Baltistica 4, 153–158. Z i n k e v i č i u s Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis. Vartojami ženklai ~ – transponuota į bk <...> – kupiūros ženklas [?] – neperskaitoma ar abejojama grafemos atpažinimu | – eilutės riba AN EASTERN AUKŠTAITISH LITHUANIAN – POLISH MANUSCRIPT DICTIONARY OF UNKNOWN AUTHOR OF MIDDLE OF THE 19 C. Summary The Lithuanian – Polish dictionary is kept at the Manuscript Department of the Institute of the Literature and Folklore (F1–1). The manuscript has 548 numbered pages (the format of 1–338 is 22,3 x 17,6, but the pages from 339 to 548 are – 21,4 x 16,6 format). No watermarks have been found. Imprints with inscription Kuczkuriški date back to 1848. 223 The commom dialectologic register dominates in etymological groups with lexis typical of the Eastern dialect (Greczum, podle, przy, obok ‘next to’, Wokiała, krobka ‘little box’, Garsioj, smakuje ‘he tastes’, there are some loan words: from the Latvian language (Cuka, swinia ‘pig’, hybrid Cukutia, swinka ‘little pig’; according to the last contact – Zenkis, [without polish corresponding word] ‘fellow’, etc.), from the German language (Undarokas, spodnica ‘skirt’, Szepa, szafa ‘wardrobe’ etc.), loan words from Slavic languages are numerous. There is a hydronims: ~Daug(u)va (Dougawa, džiūna / rzeka), ~ Mūša (Musza, bije; musza rzeka w powiecie Upitskim). The structure of the entry affects the lexicographic method. The entry consists of: 1) the Lithuanian headword (word group, sentence), 2) Polish corresponding words. The Lithuanian register is presented in the alphabetical order according to dialectological forms and is divided into 21 letter-units. Various forms of the lexeme go under different headwords. There are no illustrative examples available. Word groups and sentences (including phraseological units: Niet akis réybsta, až w oczach cmi się. Niet akis suzaiāwa, až w oczach zazieleniałe etc.) are under different headings according to the first word. The meanings of polysemantic words are disclosed through Polish corresponding words: Girdia, poi ‘gave somebody to drink’, topi ‘sank’. Linkia, chylit ‘bent’, jednat ‘attracted’, ploza do sań; ‘sledge trail’, Polaczka ‘polish women’, Žuwej, ginąles ‘to die’; łowiłeś ‘to go fishing’. RtŽ compiler treats homoforms as separate meanings of the lexeme and separates them by semicolon, the synonyms of the same lexical meaning are divided by a coma. A small part of the corpus is accentuated. To differentiate various word forms they are marked by a grave accent mark and acute accent mark. The area (preliminary) where the dictionary was compiled stretches in the triangle from town Biržai[?] to the town Ciskodas and to the town Tverecius. The diphthong (i)ai and i(ei) in RtŽ has the form of (i)ey. This spelling was used till the forties of the 19th c. 224