Dėl Mažosios Lietuvos vietovardžių su „-kehmen“ / „-keimen“ ir „-lauken“

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLI (1999) Daiva DELTUVIENĖ Vilniaus universitetas OM ORTNAMN I MINDRE LITAUEN MED -KEHMEN / -KEIMEN OCH -LAUKEN På senare tid har forskare inom olika områden allt oftare riktat sin uppmärksamhet mot Litauen Minor. Toponymikens forskningsobjekt är de många litauiska (delvis baltiska) ortnamnen i detta område. Litauen Minors ortnamn och deras ursprung har undersökts av F. Hoppe (Hoppe 1877), O. Natau (Natau 1937), W. Fenzlau (Fenzlau 1936), V. Pėteraitis (Pėteraitis 1997) m.fl. Materialet som använts i denna artikel har samlats in från folianterna om Ostpreussen i Preussens hemliga arkiv i Berlin. De ortnamn som behandlas har inte kunnat hittas i några förteckningar eller uppslagsverk över ortnamn i Ostpreussen. Detta är unikt material som kan ge mycket information om litauerna i området, deras språk, deras liv vid den tiden och deras kontakter med andra folk som bodde där. I artikeln behandlas sammansatta oikonymer från 1500- och 1600-talen, där det andra ledet är -keh­men / -keimen (lit. kiemas ”en separat gård i en by, jordbruk; by, bondby” LKŽ V 748; kaimas ”bosättning av bönder; by” LKŽ V 54) och -lauken (lit. laukas ”öppen, trädlös plats; odlad mark; by, bondby” LKŽ VII 177). Efter det första ledets ursprung kan sammansättningar med -keh­men / -keimen som andra led delas in i flera grupper. 1. Litauiskt personnamn + kiemas / kaimas: Drutʒkeimenn (Amt Insterburg) 1564 (Ostpr. Fol. 4599 99), Drudtschkeh­men 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 66), Druʒkehmen 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 81): sannolikt lit. *Druckiemiai / *Druckiemis eller *Druckaimiai / *Druckaimis. Av personnamnet Drūčas eller Drūčkus: drūčkis ”tjock person, djur” (LPŽ I 529). Jfr även ortnamnen Drutschellen, Drutschlauken (Goldbeck II 44). Gerkischkeinenn (Amt Insterburg) 1564 (Ostpr. Fol. 4599 55): den litauiska formen skulle vara *Gerkiškaimis / *Gerkiškaimiai. Det första ledet är en avledning med suffixet -išk- från personnamnet Gérkis, Gérkė (LPŽ I 656) eller från det gammalpreussiska personnamnet Gerke, Gerko (Trautmann 1925: 31). En tysk härledning av personnamnet är dock också möjlig1. Kostangkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 6): *Kostankiemis / *Kostankiemiai. Av personnamnet Kastántas (: Konstántas LVKŽ 222). Efter k, följande- 1 Plg. vok. avd. Gerke, Gehrke (Bach 1974: 71). 101 čios žodžio pradžioje, a gali būti keičiama į o (Fenzlau 1936: 22–23), pvz., Korallischken (Karališkiai), Kollaten (Kalotė). Kurschekmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 172): sannolikt litauiska ortnamn *Kuršk iemis / *Kuršk iemiai. Av personnamnen Kurszus, Kurszys, Kurszaitis, Kurszatis, Kurszis (Kalwaitis 1910: 13). F. Hoppe härleder också ortnamn med stammen Kursz- eller Kursch- från personnamnen Kurszus, Kurszies, Kurszat, Kurschat (Hoppe 1877: 407–408). Meschkakehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 148): litauiska ortnamn *Meškakiemis / *Meškakiemiai. Det är möjligen en sammansättning av personnamnet Meška: meška ”björn; en klumpig, otymplig, tung, fetlagd person” (LPŽ II 212) och appellativet kiemas. Jfr även personnamnen Meszka, Meszkatis, Meszkis, Meszkys (Kalwaitis 1910: 14). Pluβkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 58): *Pliuskkiemis / *Pliuskkiemiai eller *Pliuškkiemis / *Pliuškkiemiai. Av personnamnen Pliuš kis, Pliuskỹs, Pliuskà, Pliùškus: pliùškė ”flisa, sticka, splitter; något tillplattat, platt” eller Pliùškis, Pliuškỹs, Pliùškus: pliùškis ”snygging, sprätt; en lättsinnig, ansvarslös, utsvävande person; någon som pratar strunt, skvallrar om allt, en pratkvarn” (LPŽ II 479). Jfr även personnamnen Pluszis, Pluszys (Kalwaitis 1910: 15). G. Gerullis behandlar det preussiska ortnamnet Pluselawken från 1419, vars ursprung han förklarar på följande sätt: litauiska pliušė + pr. laucks (Gerullis 1922: 216). F. Hoppe anser också att det första ledet är av litauiskt ursprung, från plusze, pluszis ”Schnittgras” (Hoppe 1877: 411). Möjligheten att det första ledet i stället har sitt ursprung i ett personnamn bör dock inte uteslutas, eftersom de flesta sammansatta ortnamnen i Litauen Minor bildades efter invånarnas efternamn (Pėteraitis 1997: 15). Pruβelkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 57), Pruβelkehmen 1687 (Ostpr. Fol. 4627 14): *Prus elkiemis / *Prus elkiemiai. Jfr personnamnen Prusáitis, Prūsáitis, Prūsas, Prusėlis, Prūsėlis (LPŽ II 519). Skahnkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 106): den litauiska formen skulle vara *Skankiemis / *Skankiemiai. Av personnamnet Skãnas: skãnas ”god i smaken; smaklig, läcker” (LPŽ II 730). Stulgkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 57): *Stulgkiemis / *Stulgkiemiai. Av personnamnen Stulgà, Stùlgas, Stulgỹs, Stūlgis: stulgỹs ”en vadarare (Tringa ochropus); en skrikig person”; stulgùs ”avlångt rund, oval; högfärdig, övermodig” (LPŽ II 845–846). Jfr även personnamnen Stulgies, Stulgait, Stulgeries (Hoppe 1877: 417) och Stulgys (Kalwaitis 1910: 17). Schmülkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 59), Sзmulkehmen 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 65), Smulkehmen 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 79): *Smulkk iemis / *Smulkk iemiai. Av personnamnen Smulkys (Kalwaitis 1910: 17), Smulkà, Smùlkis, Smulkỹs: smulkùs ”bestående av små partiklar, korn; liten till måttet, av liten storlek; tunn m.m.” (LPŽ II 772) eller Šmùlis, Šmuilỹs, vilka kommer från det kristna namnet av hebreiskt ursprung Samuelis, jfr tyska Schmuel: Samuel, Schmu(h)l: Samuel (LPŽ II 963). Jfr även ortnamnen Schmulkehlen, Schmul- 102 ken (Goldbeck II 144). I varianterna Sȝmulkēhmen ir Schmülkehmen ersätts litauiskt s med š. Enligt W. Fenzlau beror detta på ett särdrag i tyskan (både lågtyskan och högtyskan): att uttala [š] framför andra konsonanter. Enligt hans mening behåller högtyskarna oftast det litauiska [š], medan lågtyskarna ändrar det till [ž] (Fenzlau 1936: 80). Ytterligare sådana varianter kan hittas: Schmeilen – Smailen, Schmaleduhmen – Smalleduhmen, Smilgen – Schmilgen etc. (Peteraitis 1997: 360–361). En annan förklaring till ortnamnets ursprung är också möjlig – från adjektivet smulkūs + kiēmas, jfr litauiska ortnamn Schwentakemen 1590 (Barkowski 1928: 34): šventas + kiēmas, Szemkehmen 1785 (Goldbeck II 211): žemas + kiēmas. Denna typ av ortnamnsbildning är känd i litauisk och lettisk namnforskning, jfr litauiska ortnamn Aukštālaukiai, Aukštālaukis (LAŽ II 17). 2. Tyskt personnamn + kiemas: Bernigkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 149): *Bernikiemis / *Bernik iemiai. Första leden kommer från det tyska personnamnet Bernick(e) (Förstemann 1900: 259; Heintze 1933: 136). Även möjligheten att detta personnamn är av polskt ursprung kan inte uteslutas2. Dedekehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 124): *Dedekiemis / *Dedekiemiai. Från det tyska personnamnet Dede (: Theodulf) (Gottschald 1954: 232). Jfr också ortnamnet Dedewethenn 1557 (Barkowski 1928: 232). En förbindelse med det litauiska personnamnet Dėdỹs (LPŽ I 478) är också möjlig. 3. Polskt personnamn + kiemas: Wallnigkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 41): *Valnikiemis / *Valnikiemiai. Första leden är bildad av det polska personnamnet Wolnik (Rymut 1991: 174) > eller litauiska Valnik- (: valnas ”fri, ledig, obunden” LEW II 1192). 4. Appellativ + kiemas: Groß Sȝirßkehmen (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 92): *Širškiemis / *Širšk ie miai. Av litauiska širšė ”insekt i familjen getingar; geting; någon som är mycket arg och genast blir ursinnig om man förargar honom” (LKŽ XIV 906) + kiemas. 5. Inte helt tydliga fall: Jelliczkehmen (Amt Insterburg) 1687 (Ostpr. Fol. 4627 11): *Jelickiemis / *Jelickiemiai eller *Jelisk iemis / *Jelisk iemiai. Etymologin för det första ledet i detta ortnamn kan vara dubbel: från det polska personnamnet Jalec 1383 (Rymut 1991: 136) eller från det tyska personnamnet Jellies (: Vigelius) (Gottschald 1954: 610)3, även om båda tolkningarna kräver en grundligare analys. Schulckemej (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 13). Om bokstavskombinationen sch motsvarar š, skulle den litauiska formen kunna vara *Šulk iemiai. Därefter ² Jfr personnamnet Bernikas (: pol. Bernik: Bernard), Bėrnikis (LPŽ I 239). ³ Plg. taip pat Bach 1952: 168. 103 Det första ledet kommer från det tyska personnamnet Schule (: medellågtyska schulen ”titta i smyg, ligga på lur”) (Heintze 1933: 433) eller från det litauiska personnamnet Šulys: šūlas ”en stolpe som slagits ned i marken, till exempel i en ladugårdsdörr, en timrad brunn, en port eller en bro; en sidobräda i en träspann eller tunna” (LPŽ II 989)⁴. Bokstavskombinationen sch kan motsvara sk; då skulle den litauiska motsvarigheten vara *Skulkiemiai. Det första ledet skulle då komma från det tänkbara personnamnet *Skulis eller *Skulys. Enligt W. Fenzlau kan bokstavskombinationen sch i vissa fall återge ž (Fenzlau 1936: 87); den litauiska formen skulle då vara *Žulkiemiai. I detta fall bör det första ledet härledas från det litauiska personnamnet Žulys: žulys ”rakhals”, ”žulūs ’en rättfram, ohövlig person’” (LPŽ II 1348), eller Žulkà, *Žulkys, Žulkus (med suffixet -k- från roten žul-) (LPŽ II 1348). Sammansatta ortnamn där det andra ledet är -lauken kan också delas in i flera grupper: 1. Litauiskt personnamn + laukas: Kiegstlauken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 143): *Kėkšt-laukis / *Kėkštlaukiai. Från personnamnet Kėkštas (LPŽ I 967), Kėksztas, Keksztatis (Kalwaitis 1910: 12). Jfr även Kiegskehmen oder Kägsten (Goldbeck II 69). Visserligen kräver det första ledets ursprung (från personnamnet Kėkštas) en grundligare undersökning, eftersom litauiskt ė och ie enligt W. Fenzlau återges med e i tyskan, till exempel Bittenen = Bitenai, Szardwethen = Žardviečiai (Fenzlau 1936: 37–40). O. Barkowski anger ett liknande fall: Pietzschlaucken gleich Petzlaucken 1584 (Barkowski 1928: 228). Kirkutlauk (Amt Ragnit) 1549 (Ostpr. Fol. 9392 51), Kirkuttlaugk 1556 (Ostpr. Fol. 9396 41): *Kirkutlaukis. Från personnamnet Kirkūtis: kirkūtis ”den första äggkullen från en unghöna”, Kirkutis (Kalwaitis 1910: 12). Kugstlauken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 20): *Kukšt-laukis / *Kukštlaukiai. Från personnamnen Kukštà, Kùkštas, Kukštys: kukštà, kùkštas ”tofs, kvast; tätvuxen hög; trädkrona” (LPŽ I 1109). Tyska högpreussare återger litauiskt [š] mellan två konsonanter som [s], till exempel Birstonischken = Birštoniškiai, Bersteningen = Berštininkai (Fenzlau 1936: 83–88). Padtlauken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 171): *Puodlau-kis / *Puodlaukiai. Det första ledet kommer från personnamnet Púodas, Puodys: puodas ”metallkärl för matlagning; lerkrus, kruka” (LPŽ II 533–534). Enligt W. Fenzlau återges litauiskt [uo] vanligen som [o] i tyskan (Fenzlau 1936: 40–46), till exempel Kooden = lit. Kūodžiai (Fenzlau 1936: 40). Jfr även ortnamnen Jodeglienen, Jodschen, Jodlaucken (Goldbeck II 76, 77). Vokalen [a] har troligen uppkommit under inflytande från lågtyskan (Ziesemer 1924: 128). Prußlaucken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 85): *Pruslaukis / *Pruslaukiai. Ett sammansatt ortnamn bildat av personnamnet Prūsas (LPŽ II 518), Prusaitis, Prusas 4 Jfr även ortnamnen Schulkeim (Goldbeck I 170), Schulen, Schulkeim, Schulstein (Verzeichnis 1906: 247), Schulwiese (Verzeichnis 1939: 132). 104 (Kalwaitis 1910: 15), Prussas, Prusseit, Pruszatis (Hoppe 1877: 411) + fält. Jfr även ortnamnen Prusigren, Prussellen, Prussen (Goldbeck II 126). Rugelaucken (Amt Taplaucken) 1534 (Ostpr. Fol. 11181 9): *Rugialaukis / *Rugialaukiai. Från personnamnen Rugā, Rugis, Rugys (LPŽ II 633–634), Rugys (Kalwaitis 1910: 16) eller från det litauiska appellativet rugys ”ett sädesslag med ax (vanligen vintergröda), vars korn mals till mjöl som bröd bakas av” (LKŽ XI 890). Schuslaucken (Amt Labiau) 1591 (Ostpr. Fol. 5277 37), Schußlaucken 1615 (Ostpr. Fol. 5301 44): *Šiušlaukis / *Šiušlaukiai. Från personnamnen Šiuša, Šiušas, Šiušė, Šiušė, Šiušis, Šiušys, Šiušis: šiuša, šiuša ”šiūšas”, šiūsas, šiūsas ”rysning, rädsla, förskräckelse” (LPŽ II 943), Szusza (Kalwaitis 1910: 18). 2. Tyskt personnamn + fält: Alt / Neu Baderlaucken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 127): *Baderlaukis / *Baderlaukiai. Från det tyska personnamnet Bader (Heintze 1933: 126). Jfr även ortnamnet Badersleben i Sachsen (Meyers 1935: 29). Magerlaucken (Amt Taplaucken) 1534 (Ostpr. Fol. 11181 6): *Magerlaukis / *Magerlaukiai. Från det tyska personnamnet Mager (Heintze 1933: 334). Jfr även ortnamnet Magerguth (Goldbeck I 108). 3. Appellativ + fält: Biberlauck (Amt Ragnit) 1549 (Ostpr. Fol. 9392 5): *Bebralaukis / *Bebralaukiai. Från det tyska appellativet Biber (: Bieber ”bäver”) + fält, jfr även ortnamnen Bieberstein, Bieberswalde, Bieberthal (Verzeichnis 1906: 22). Gerschlaugken (Amt Insterburg) 1642–1664 (Ostpr. Fol. 4610 124): *Geršlaukis / *Geršlaukiai. Från appellativet géršė (: häger LEW I 148) + fält. 4. Inte helt klara fall: Woimelaucken (Amt Labiau) 1574 (Ostpr. Fol. 5267 26), Woimelaugen 1574 (Ostpr. Fol. 5267 51), Wojmlauchken 1615 (Ostpr. Fol. 5301 48), Woimlaucken 1626 (Ostpr. Fol. 5312 46). Övertygande förklaringar till ursprunget hos detta ortnamns första led har inte kunnat hittas; möjligen kommer det från litauiska personnamnet *Vaimys. Artikeln presenterar och diskuterar 28 sammansatta ortnamn från 1500- och 1600-talen i Lill-Litauen. I 19 av dem är båda leden av litauiskt (baltiskt) ursprung. I fem oikonymer är det första ledet ett tyskt personnamn eller appellativ, i ett ett polskt personnamn. Ursprunget till tre ortnamn är inte helt klart. Mottaget 1999-05-03 LITTERATUR OCH KÄLLOR Bach A. 1952: Deutsche Namenkunde 1(1), Heidelberg: Carl Winter, Universitätsverlag. Bach A. 1974: Deutsche Namenkunde 3, Heidelberg: Carl Winter, Universitätsverlag. Barkowski O. 1928/1930: Huvudamtet Insterburgs bebyggelse 1525–1603, Königsberg: nytryck Hamburg 1993. Fenzlau W. 1936: Die deutschen Formen der litauischen Orts- und Personennamen des Memelgebietes, Halle / Saale: Max Niemeyer Verlag. 105 Förstemann E. 1900: Altdeutsches Namenbuch. Personennamen, Bonn: Hanstein, Nachdruck 1966. Gerullis G. 1922: Die altpreußischen Ortsnamen, Berlin und Leipzig: Vereinigung wissenschaftlicher Verleger, Walter de Gruyter u. Co. Goldbeck J. F. I – Fullständig topografi över kungariket Preussen. Första delen, som innehåller topografin över Ost=Preussen, fullständig topografi över Ost=Preussiska kammar=departementet, Königsberg och Leipzig. Goldbeck J. F. II – Fullständig topografi över kungariket Preussen, fullständig topografi över det litauiska kammar=departementet, Königsberg och Leipzig. Gottschald M. 1954: Deutsche Namenkunde, Berlin: Verlag Walter de Gruyter u. Co. Heintze – Cascorbi 1933: Die deutschen Familiennamen, Halle / Saale, Berlin. Hoppe F. 1877: Ortsnamen der Provinz Preussen. – Altpreussische Monatsschrift 14, Königsberg i. P. Kalwaitis W. 1910: Lietuwiszkų wardų klėtele su 15000 wardų, Tilžėje: Spausdinta Otto v. Mauderodės. LAŽ: Handbok över Litauiska SSR:s administrativa och territoriella indelning 2, Vilnius: Mintis. LEW – Fraenkel E. Litauisk etymologisk ordbok 1, Heidelberg–Göttingen: Carl Winter, Universitätsverlag, 1962; 2, Heidelberg–Göttingen: Carl Winter, Universitätsverlag, 1965. LKŽ – Litauisk ordbok 5, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1959; 7, Vilnius: Mintis, 1966; 11, Vilnius: Mokslas, 1978; 14, Vilnius: Mokslas, 1986. LPŽ – Litauisk efternamnsordbok 1, Vilnius: Mokslas, 1985; 2, Vilnius: Mokslas, 1989. LVKŽ – Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994. Meyers 1935: Ortsund Verkehrslexikon des Deutschen Reiches, Leipzig. Natau O. 1937: Mundart und Siedelung im nordöstlichen Ostpreussen, Königsberg und Berlin: Ost – Europa Verlag. Ostpr. Fol. – Ostpreussische Folianten, Geheimes Staatsarchiv „Preussischer Kulturbesitz“, Berlin (inom parentes anges dokumentets nummer och sida). Pėteraitis V. 1997: Mažosios Lietuvos ir Tvankstos vietovardžiai, Vilnius: Mažosios Lietuvos fondas, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Rymut K. 1991: Nazwiska polaków, Wrocław–Warszawa–Kraków: Zakład Narodowy im. Os- solińskich – Wydawnictwo. Trautmann R. 1925: Die altpreußischen Personennamen, Göttingen: Vandenhoeck u. Ruprecht. Verzeichnis 1906: Verzeichnis sämtlicher Ortschaften in der Provinz Ostpreussen, Berlin. Verzeichnis 1939: Neues Ortsnamenverzeichnis von Ostpreussen mit den alten und neuen Ortsnamen, Königsberg. Ziesemer W. 1924: Die ostpreussischen Mundarten, Breslau: Ferdinand Hirt. FÖRKORTNINGAR avd. – personnamn hebr. – hebreiska liet. – litauiska lenk. – polska vok. – tyska w. – ortnamn 106 OM DE SAMMANSATTA ORTNAMNEN I LITAUENMINOR MED -KEHMEN / -KEIMEN OCH -LAUKEN Sammanfattning I artikeln undersöks sammansatta ortnamn med -kehmen / -keimen (lit. kiēmas ”gård”, kàimas ”by”) och -lauken (lit. laũkas ”fält”) strukturellt och etymologiskt. Det använda materialet har samlats in ur Ostpreussiska folianter i Geheimes Staatsarchiv ”Preussischer Kulturbesitz” i Berlin. De nämnda ortnamnen finns inte i någon förteckning över Ostpreussens orter. Detta unika material kan ge mycket information om litauerna, deras språk, deras liv på den tiden och deras relationer till andra folk. I artikeln presenteras 28 sammansatta ortnamn från Lill-Litauen från 1500–1600-talen. I 19 fall är båda komponenterna i sammansättningen av litauiskt (eller åtminstone baltiskt) ursprung. Den första komponenten i 5 ortnamn är ett tyskt person- eller appellativnamn, i ett fall ett polskt personnamn. I 3 fall gick det inte att slutgiltigt fastställa ursprunget. 107