Naujųjų skolinių atitikmenys – naujadarai

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLII (2000) Jurga GIRČIENĖ Lietuvių kalbos institutas, Vilnius Motsvarigheter till nya lånord – nybildningar I. Under det senaste decenniet har mycket många lånord kommit in i det litauiska språket. De bedöms inte alla på samma sätt. Vissa släpps traditionellt in, vanligen sådana som bygger på klassiska språk, till exempel auditas, graferis1. Användningen av sådana lånord begränsas endast om de börjar tränga undan litauiska ord som betecknar samma sak ur det offentliga språkbruket (till exempel föreslås ekskliuzyvinį ersättas med išskirtiniu, distributorių – platin­toju och så vidare). Nya benämningar på företeelser specifika för andra länder (till exempel nationaliteter, särskilda kulturfenomen, nationella maträtter, tropiska frukter, kryddor och så vidare) ändras inte heller. Det kan röra sig om lånord som används ganska brett (till exempel avokada, karis, spagečiai) och mycket sällsynta, så kallade exotismer (till exempel čiunio, hadži: På dagen för journalisternas besök åt den bolivianske mannen och den litauiska kvinnan en traditionell boliviansk rätt till lunch, gjord på hackad och torkad potatis – čiunio LR 97 05 03. Muslimer vördar den profetens stad Mekka som de har besökt och kallar dem hadži R 96 01 06). Till lånord som inte bör ändras borde man uppenbarligen också räkna företeelser inom den moderna kulturen, särskilt lånord som betecknar riktningar och stilar inom nutida musik och konst, till exempel: hepeningas, reivas, repas. För andra lånord försöker man hitta litauiska motsvarigheter. De lånord som anses böra ersättas kallas vanligen nya främmande ord. Det är ingen särskilt exakt term2, men den används uppenbarligen för att åtminstone ungefärligt skilja mellan lånord som släpps in och sådana som bör undvikas och ersättas. Det fenomen som betecknas med uttrycket nya främmande ord kan betraktas som ett tvåsidigt fenomen som omfattar både lån och uppkomsten av nya bildningar3. Lån och ordbildning är de viktigaste sätten på vilka nya ord (eller, med ett annat ord, neologismer) uppstår i språket (Urbutis 1978: 28–29). De så kallade främmande orden (på grund av den redan nämnda oprecisa benämningen används termen lånord i denna artikel) och deras litauiska motsvarigheter är uttryck för konkurrensen mellan dessa sätt. 1 Graferio byts endast ut mot ett litauiskt ord genom att det engelska suffixet ändras: formen grafitininkas rekommenderas. 2 I vissa språknormerande publikationer betecknar termen främmande ord helt enkelt ett ord av främmande ursprung (utan någon föregående värdering), medan den i andra betraktas som en synonym till den litauiska motsvarigheten till barbarism. Om man följer den senare ståndpunkten är det inte särskilt träffande att kalla lånord som inte är förbjudna utan endast bör undvikas och som föreslås få motsvarigheter för främmande ord (till exempel: distributorius, lopas och så vidare). 3 De motsvarigheter till lånord som uppkommer genom språkkontakt kan också betraktas som en viss typ av lånord (Haugenas 1972: 352–354, 365–372; Pažūsis 1975: 33). 33 Som redan nämnts är motsvarigheterna till nya lånord vissa nybildningar. Det kan röra sig om egentliga ordbildningsnyheter (avledningar, sammansättningar), semantiska neologismer4 och nominativa ordkombinationer. Nya företeelser kan benämnas med ordkombinationer av redan existerande ord, men flerdelade benämningar är inte alltid praktiska, och språket klarar sig inte med enbart sådana. I språket märks också en tendens att undvika homonymer och obegränsad polysemi. Ordbildningen får alltså den viktigaste rollen i berikandet av det litauiska ordförrådet (Urbutis 1978: 27–29). Det förefaller som om ordbildningen också borde vara den främsta källan till motsvarigheter för lånord. Vanligen hävdas nämligen att nya lånord kommer in som ord som betecknar nya företeelser (modern teknik, nya apparater, redskap och liknande). Det kunde därför tyckas att de litauiska motsvarigheter som föreslås för att ersätta dem också borde vara nya ord – nybildningar. Men så är det inte riktigt. Detta framgår när man undersöker de motsvarigheter till nya lånord som föreslås för allmänheten. Artikeln bygger på två källor: 1) det officiella dokumentet ”Nevartotinos naujosios svetimybės” (LKKN 130–132), som godkänts av den statliga kommissionen för litauiska språket; 2) den rekommenderande listan ”Siūlomi naujųjų svetimybių atitikmenys” (KK 71, 84–95). Dessa källor omfattar inte alla motsvarigheter som föreslås för nya lånord, men eftersom det är listor som genomgått ett visst språkligt och samhälleligt urval (jfr individuella förslag), kan de betraktas som en modell för alla rekommenderade motsvarigheter. Nybildningarna i den första listan (nedan NS-listan) utgör endast omkring en fjärdedel av alla motsvarigheter till lånord, och i den andra listan (nedan SA-listan) ungefär en tredjedel (den fullständiga listan över de nybildningar som behandlas finns i slutet av artikeln). Varför ersätts nya lånord ganska sällan med nya litauiska ord? Detta förhållande beror på flera orsaker (vissa är språkliga, andra – utomspråkliga). 1. Det som betecknas med ett nytt lånord är inte alltid verkligen nytt, och därför behövs inget nytt litauiskt ord för att benämna det. Exempel: šopas = butik, affär; vykendas = veckoslut; tyneidžeris = tonåring; presa = press; hotelis = hotell; polisменas = polis och liknande. 2. Ibland ersätts ett lånord med befintliga litauiska ord som har en något annorlunda betydelsenyans än det ord de ersätter (t.ex.: pabas = ölhall, ölstuga, krog; imidžas = image), men sådana motsvarigheter kan knappast betraktas ens som semantiska neologismer. 3. En annan orsak är de vanliga flerordiga (sammansatta) motsvarigheterna, som nästan alla är kombinationer av några vanliga ord eller deras former, till exempel: armböjning; cornflakes, flingor med tillsatser; vandrarhem; alternativ musik, kultur; bästsäljande album, bok som går åt som smör; uppstramande kräm och liknande. 4 Semantiniais neologizmais laikomos naujos žodžių reikšmės (Jakaitienė 1986: 102). 34 Nominativa ordkombinationer som betecknar en ny realitet eller ett nytt begrepp kan betraktas som vissa slags nybildningar (Gaivenis 1980: 31), men deras beståndsdelar utgörs mycket sällan av nya ord – arbetsnybildningar, vilka just är föremålet för denna undersökning. 4. Det finns också motsvarigheter vars grafiska form sammanfaller med formen hos ord som finns i ordböcker (ofta historiska ord, arkaismer eller dialektismer), men vars lexikala betydelse avviker eller är helt annorlunda. Av den nämnda NS-listan kan följande räknas hit: šūrainį, glaustinį, (dokumentų) naikiklį, (kokteilių) plaktuvę, dėstą, tampres, timpes, dėklę, suvaztinį, smigę; av SA-listan – gruzdes, iešką (mask. genus), ausinuką, šveitalą. Några (kanske till och med de flesta) av dem kan vara nybildade ord5. Exempelvis påminner motsvarigheten till čyzburgerio, šūrainis (”en viss sorts smörgås med ost”), om arkaismen šūrainis (”salt havsvatten; salt (om havsvatten)” (LKŽ XIV 207), men är i själva verket en nybildad, regelbunden avledning med suffixet -ainis (jfr mėsainis, žuvainis). Att det rör sig om två skilda ord framgår också av att de har olika avledningsbas. Det ena är avlett av adjektivet sūrus, det andra av substantivet sūris. Ur ett synkroniskt ordbildningsperspektiv förenas dessa ord endast av ordbildningselementet – suffixet -ainis. Med tanke på att många motsvarigheter föreslås av andra än språkvetare är sannolikheten liten att hitta orden i ordböcker. Sådana fall, där ett nybildat ord visar sig redan ha funnits i språket, är inget nytt (till exempel J. Jablonskis nybildningar, som senare påträffats i dialekter). Att bildningen av nästan alla misstänkta nybildningar (med undantag för den redan nämnda tydliga arbetsmässiga homonymen šūrainis) tycks återge ordbildningen i det levande språket bör betraktas som något positivt: som levande och traditionellt. II. Efter att ha överblickat motsvarigheterna i stort är det lämpligt att stanna vid de intressantaste – nybildningarna. Det är ganska svårt att fastställa om en motsvarighet är en nybildning. Utöver de redan uppräknade omständigheterna (när en motsvarighet har samma fonetiska form men en annan lexikal betydelse än ett ord som finns upptaget i LKŽ) är även andra faktorer viktiga – sökkällor och tidsgräns6. 5 Terminologer stöter på ett liknande problem när de undersöker ordbildningen hos termer i det nutida språket (Keinys 1975: 8). 6 Om en litauisk motsvarighet till ett lånord har belagts i bruk innan den togs upp i den ena eller andra nya ordboken, betraktas den naturligtvis som en nybildning (t.ex. vaizdajuostė, som används i stället för videjuostos och togs upp i band XVII av LKŽ (LKŽ XVII 971). När ett lånord ersätts med ett ord som skapats tidigare betraktas det senare inte som en nybildning (t.ex. ersätter riedlentininku (DŽ, 658) lånordet skeiteris (LKKN 132)). Tyvärr är det inte alltid möjligt att avgöra om lånordet ersätts med ett ord som uppfunnits särskilt för ändamålet eller om ordet redan var i bruk i språket innan lånordet uppstod och först senare valdes för att ersätta det. Gränsen mellan nybildningar och icke-nybildningar är således inte särskilt tydlig ens ur ordbildningssynpunkt (för att inte tala om den semantiska), men om man vill diskutera ordbildningstendenser är en sådan formell syn på saken (särskilt i ett inledande skede) nödvändig. 35 Tokių sunkumų kyla ir kitiems naujadarų tyrėjams (plg. Urbutis 1961: 66; Kėzytė 1973: 37–38; Keinys 1975: 8). Nybildningar väljs vanligen ut med hjälp av ordböcker. På detta sätt undersöks olika modeller för bildning av modern terminologi (Keinys 1975: 7–56; 1979: 155–183; 1983: 70–123). Ur detta perspektiv har det allmänna ordförrådet undersökts, till exempel sammansatta substantiv (Urbutis 1961: 65–121). Även större material av nybildningar har börjat undersökas: med hjälp av korpusar och den datoriserade DŽ₃ registreras nyord, som efter ursprung dessutom delas in i två undergrupper – lånord och nybildningar (Mikelionienė 1998: 11). Författaren till denna artikel utgick från band I–XIX av LKŽ, alla utgåvor av DŽ och TŽ samt olika termordböcker (en datoriserad termbank håller fortfarande på att byggas upp, så det kan förekomma fel). Men även om man hade en datoriserad databas med alla ordböcker skulle det inte gå att med absolut säkerhet garantera att ett visst ord är en nybildning. Som K. Gaivenis påpekar kan ord falla bort och inte komma med i ordböckerna (Gaivenis 1987: 41–51). Detta gäller särskilt potentiella nybildningar: forskaren kan inte med säkerhet säga vilka av dem som ska betraktas som nya bildningar och vilka som inte ska det (Gaivenis 1987: 33–34; Urbutis 1978: 269). I denna artikel betraktas som nybildningar ord som särskilt har bildats för att ersätta ett lånord – bildningar som fram till dess inte hade registrerats i ordböcker. Nominala ordkombinationer (som, vilket redan nämnts, också kan betraktas som inhemska nybildningar) och möjliga semantiska nybildningar lämnas utanför. Nybildningar kan undersökas ur olika perspektiv – semantiskt, stilistiskt-konnotativt och ordbildningsmässigt. Här behandlas deras ordbildning: man försöker ta reda på om nybildningarna följer typiska ordbildningsmönster och fastställa deras ordbildningstendenser (de jämförs med standardspråket; terminologin är väl undersökt ur denna synvinkel7). Man undersöker om litauisk ordbildning påverkas negativt av andra språk och om man blint följer deras mönster när verklighetens föremål och företeelser benämns8. ”När man bedömer en nybildning måste man ta reda på inte bara dess ordbildningstypologi utan också annat”, till exempel ”om den har andra litauiska eller internationella motsvarigheter och vilka de inbördes semantiska relationerna är” (Gaivenis 1974: 30). Det vore alltså felaktigt att undersöka motsvarigheter till lånord isolerade från orsaken till att de uppkom – själva lånorden: man måste behandla inte bara nybildningar som berikar det litauiska ordförrådet – motsvarigheterna – utan också deras samband 7 I de så kallade förteckningarna över nya främmande ord förekommer många termer eller terminologiserade motsvarigheter (så kallade nomenklaturord) som är typiska för offentligt språkbruk (till exempel datatermer styrdon, skrivare och liknande), och därför är en sådan jämförelse ändamålsenlig. 8 De flesta nya lånorden kommer från engelskan eller via engelskan, vars ordbildningssystem i grunden skiljer sig från litauiskans (jämför ryskan, via vilken många begrepp tidigare kom in i litauiskan: ordbildningen i de båda språken har många gemensamma drag (Kaulakienė 1974: 32)); därför kan en jämförelse mellan ett lånords och dess motsvarighets ordbildning verka tämligen formell (med undantag för sammansättningar), men den är ändå uppenbarligen ändamålsenlig i ett inledande skede, särskilt ur semantiskt perspektiv. Det mest lovande vore uppenbarligen att undersöka lånordets och dess motsvarighets ordbildningsbetydelse (Pažūsis 1989: 58–71), men det är inte syftet med denna artikel. Här begränsar man sig till en kort jämförelse av lånordets och dess motsvarighets ordbildningsmotivation och ordbildningssätt. 36 och deras samband med de lånord de ersätter (vid den aktuella tidpunkten går det ännu inte att säga med säkerhet vilka av dem – lånorden eller de inhemska orden – som faktiskt kommer att slå rot och etableras i verkligt språkbruk). Så långt det är möjligt försöker man åtminstone i fragmentarisk form också överblicka hur motsvarigheterna används9. Detta är ändamålsenligt och till och med nödvändigt, eftersom ordbildning betraktas som det inledande kriteriet (detta är den traditionella synen, som redan J. Jablonskis företrädde), medan språkbruket är det slutgiltiga kriteriet för urvalet av motsvarigheter10. Det är alltså värdefullt att begrunda deras inbördes förhållande. III. Nästan alla nybildade motsvarigheter till lånord som tagits med i NS- och SA-listorna (med undantag för adjektiven žingsninė och ritininė, vilka ingår i en sammansatt motsvarighet) är substantiv. Vid bildningen av dem har tre av de fyra huvudsakliga ordbildningssätten i litauiskan använts: suffixavledning (suffixavledningar), flexionsavledning (ändelseavledningar) och komposition, eller sammansättning (sammansättningar). Nybildningarnas fördelning efter ordbildningssätt (%) 9 Underlaget är registret över nya lånord och deras motsvarigheter (sammanställt av författaren till denna artikel). 10 Det sistnämnda kriteriet anges inte uttryckligen, men behovet av att beakta allmänhetens åsikter och språkbruk har nämnts under en längre tid (t.ex. Skardžius 1997: 77, 79; Kniūkšta 1979: 90; Simonaitytė 1979: 102), och detta betonas särskilt när man talar om motsvarigheter till nya främmande ord (D. Mikulėnienė, J. Klimavičius m.fl. (se Girčienė 1997: 111–117)). Och detta är obestridligt: även mycket lyckade nybildningar som i praktiken inte används förblir bara döda språkfakta. 37 Suffixavledningar Suffixavledningar är den populäraste typen bland alla nybildningar. I den nämnda NS-listan finns fjorton, i SA elva, alltså har sammanlagt tjugofem nybildningar bildats med suffix. Utifrån ordbildningsbasen delas dessa nybildningar in i verbala och nominala avledningar, vilka i sin tur grupperas efter ordbetydelse. En sådan indelning medför problem, eftersom ”det vanligtvis inte finns några strikta gränser mellan de olika ordbildningskategorierna; därför råder det ofta oenighet om en vidare eller snävare förståelse av en ordbildningskategori och om själva dess realitet” (LKE 142). Här följs den klassificering som ges i LKG och DLKG. 1. Verbala avledningar Tolv suffixavledda nybildningar har bildats från verb. Av dessa är de flesta benämningar på redskap. Verktygsnamn -tuvas. Detta är det mest produktiva suffixet i denna kategori (LKG I 381). Med det har även två nya motsvarigheter bildats: skrudintuvas ’apparat för att rosta brödskivor’ och valdytuvas ’funktionell anordning som betjänar (styr) noderna i ett lokalt datornätverk’. Med dessa föreslås låneorden tosteris11 (eng. toaster < toast ’rosta, steka i stark värme’) och serveris (eng. server < serve ’betjäna, styra’). Likheterna i ordbildningsmotivation mellan dessa låneord och deras motsvarigheter är ganska uppenbara: avledningar med suffixet -er ersätts med avledningar med suffixet -tuvas; grundorden har valts utifrån samma eller liknande egenskaper. Valet av suffixavledning är helt förståeligt, eftersom de flesta verktygsnamn i litauiskan bildas med suffix (det finns till exempel fem gånger fler sådana termer än verktygsnamn som bildats med ändelser eller genom sammansättning (Keinys 1983: 107)). Valet av det specifika suffixet -tuvas bestämdes naturligtvis enbart av det litauiska ordbildningssystemet. Avledningar med det engelska suffixet -er betecknar inte bara olika verktyg och andra objekt, utan även personer (Beard 1990: 123–129), medan dessa på litauiska kan betecknas med avledningar av olika suffix. Jfr paren av lånord och deras motsvarigheter: šrederis – (dokumentų) naikiklis, šeikeris – (kokteilių) plaktuvė, burgeris – suvožtinis, bestseleris – graibštinys, blisteris – (vaistų) lakštelis, plejeris – ausinukas, dileris – atstovas, referis – teisėjas, kileris – žudikas, menedžeris – vadybininkas et cetera. Semantisk motivering är något mer komplicerad. Men det viktiga är kanske inte huruvida låneordet har påverkat motsvarighetens bildning, utan hurudan denna påverkan är. Få nya realiteter eller begrepp uppstår på helt litauisk grund (Gaivenis 1980: 31), och därför är det naturligt att många litauiska nybildningar som betecknar dem ’till formen är helt och hållet våra […], men vad gäller betydelse och begreppsinnehåll är anpassade för att beteckna allmänna, internationella begrepp’. Man måste bara se till att de ’genom sin bildningsform och sitt innehåll inte har fjärmats från vårt språkliga tänkande, […] utan organiskt har införlivats i vårt språkbruk’ (Skardžius 1997: 280–281). 11 Skolinių reikšmės nustatytos remiantis šiais žodynais: ALŽ 1997, ED 1995, CID 1995, PLŽ 1997, VLŽ 1997. 38 De viktiga frågor är inte om låneordet påverkade bildningen av motsvarigheten, utan vilken denna påverkan var. Få nya realiteter eller begrepp uppstår på helt litauisk grund (Gaivenis 1980: 31), och därför är det naturligt att många litauiska nybildningar som betecknar dem ’till formen är helt och hållet våra […], men vad gäller betydelse och begreppsinnehåll är anpassade för att beteckna allmänna, internationella begrepp’. Man måste bara se till att de ’genom sin bildningsform och sitt innehåll inte har fjärmats från vårt språkliga tänkande, […] utan organiskt har införlivats i vårt språkbruk’ (Skardžius 1997: 280–281). De nybildningar som diskuteras är utan tvekan systematiska, typiska och semantiskt ’transparenta’ avledningar med ett produktivt suffix (avledningar med suffixet -tuvas kan bildas av transitiva verb med olika struktur (LKG I 381; DLKG 129). Deras grundform är, som brukligt för sådana avledningar, infinitiv). -iklis. Avledningar med detta suffix, det näst mest produktiva (LKG I 383), omfattar tre verktygsnamn: segiklis ’verktyg för att häfta ihop pappersark’, (pranešimų gaviklis) ’apparat för att ta emot meddelanden’, spalviklis ’färgad penna för att markera önskat textställe’. De ersätter låneorden steipleris (eng. stapler < staple ’fästa ihop’), peidžeris (eng. pager < page ’anropa, kalla på någon’), markeris (eng. marker < mark ’markera’). Låneorden i denna grupp, liksom de i den föregående, är suffixavledningar, men i detta fall är den semantiska motivationen bakom motsvarigheterna betydligt mer originell än i den första gruppen. Motivationen är något mer likartad endast för steiplerio och segiklio (verktyg för att fästa ihop / häfta; som ersättning för detta låneord föreslogs även avledningar av verbet sukabinti, t.ex.: sankabė, sukabukas). Markeris och spalviklis skiljer sig i grunden från de andra paren i denna grupp. Spalviklis är bara en av betydelserna hos markeris; för de andra, mer allmänna betydelserna föreslås motsvarigheterna žymiklis, žymeklis, motiverade på liknande sätt. Avledningar med suffixet -iklis bildas både av primära verb och av andra verb. Vanligen utgår man från stammen i preteritum (LKG I 383; DLKG 129), vilket också gäller de aktuella motsvarigheterna (jfr formerna gauti, gauna, gavo). Om man jämför avledningarna med suffixen -tuvas och -iklis, vilka ersätter engelska avledningar med suffixet -er, kan man urskilja motiven bakom valet av ett visst suffix. Avledningar med suffixet -tuvas betecknar större apparater, medan -iklis betecknar mindre apparater eller redskap. Denna åtskillnad är inte tillfällig. Även om det inte finns några större skillnader mellan dessa suffix, tenderar man numera att med suffixet -tuvas bilda namn på mer komplicerade apparater och anläggningar, medan -iklis används för enklare apparater, deras delar och redskap, och mer sällan för namn på anläggningar (Keinys 1975: 20–21). -tuvė. Till kategorin verktygsnamn hör avledningen med detta suffix gruzdintuvė ’apparat där matvaror – potatis, munkar, fisk och liknande – friteras nedsänkta i fett’. Den bör också betraktas som en nybildning¹² enligt de fastställda formella kriterierna. Med denna avledning föreslås hybriden fritiūrinė (franska) ersatt. ¹² Detta ord förekommer i språkbruket redan 1987 (exempel: Fritiūrinė (gruzdintuvė) – ett särskilt kärl <…> för att steka i hett fett – i en fritös (NŪE 118), men det kom inte med i ordböckerna. Trots när det uppkom är det lämpligt att klassificera det som en nybildning, eftersom det, som framgår av exemplet, myntades särskilt för att ersätta ett låneord. 39 friture ’stekning; fett för stekning’). Gruzdintuvės funktionella motivation är utan tvekan genuin (se Klimavičius 1997: 12–14). Liksom de beskrivna avledningarna med suffixet -tuvas betecknar gruzdintuvė en större apparat än motsvarigheterna med suffixet -iklis. Avledningar med suffixet -tuvė betecknar vanligtvis redskap, enkla apparater eller kärl (LKG I 386; DLKG 130). I detta avseende skiljer sig gruzdintuvė något: det är ändå en tillräckligt komplicerad apparat (jfr trintuvė, grūstuvė), och den kan inte heller betraktas som ett kärl, även om sådana associationer kan uppstå (jfr gruzdintuvę och keptuvę). I båda ”föremålen” kan man tillaga samma rätter och få ett liknande resultat (t.ex. bulvės fri kallas ofta till och med keptomis bulvėmis). En sådan analogi kan ha bidragit till valet av suffixet -tuvė. Andra faktorer kan naturligtvis också ha spelat in. Det är värt att notera att hybridordet i femininum13 ersätts med en feminin motsvarighet. Detta är intressant, eftersom de flesta redskapsbeteckningar är maskulina. Suffixet -tuvas är det vanligaste affixet för bildning av redskapsbeteckningar, medan avledningar med suffixet -tuvė är betydligt färre (Keinys 1975: 20; Ambrazas 1993: 180). DŽ₃ upptar således omkring två och ett halvt hundra avledningar med suffixet -tuvas och endast omkring ett femtiotal med suffixet -tuvė (ALKŽ 103; 415–418). Många av avledningarna med det senare suffixet används inte längre eller används inte i de angivna betydelserna, till exempel den tidigare nämnda motsvarigheten till låneordet šeikeris, (kokteilių) plaktuvė ’stöt; räfflad bräda för att jämna till halm vid taktäckning; klappträ’ (DŽ₃ 562). De anförda fakta ger anledning att anta att det ersatta hybridordets genus kan ha påverkat valet av genus för motsvarigheten14. Avledningar med suffixet -tuvė bildas vanligtvis av primära verb, men även andra fall förekommer, till exempel minkytuvė, brandintuvė, perplautuvė (LKG I 386; DLKG 130; Keinys 1975: 24); gruzdintuvė är alltså ingen atypisk avledning. De flesta redskapsbeteckningar bildas med suffixen -tuvas och -iklis. Den stora mängden avledningar med dessa suffix följer ett allmänt framträdande ordbildningsmönster: båda är de mest produktiva suffixen i denna kategori (LKG I 381; DLKG 129; Keinys 1975: 20–21). Användning. Det är enklast att diskutera användningen av motsvarigheter som betecknar redskap tillsammans. Av avledningarna med suffixet -iklis används (pranešimų) gaviklis mest. Det har helt trängt undan låneordet peidžeris ur det offentliga språkbruket. Valdytuvas är en nyare rekommenderad term (upptagen i några av de senaste dataterminologiska ordböckerna, till exempel KTŽ 198) och har en mindre etablerad användningstradition (den tidigare föreslagna sammansatta motsvarigheten till samma låneord, valdantysis kompiuteris, används fortfarande). Motsvarigheterna skrudintuvas och gruzdintuvė håller också på att tränga undan dem ur det offentliga språkbruket 13 TŽ (s. 169) anger den maskulina formen på låneordet fritūŕas. Förutom betydelserna ”fett för stekning; stekning” anges också betydelsen ”apparat för fritering”. Artikelns författare vet inte hur låneordsformen fritūrinė uppkom, men orsaken kan ha varit att det franska substantivet friture är feminint. 14 Det är svårt att säga om låneordets genus skulle vara en viktig faktor när motsvarigheter rekommenderas, eftersom genus i engelskan, det språk från vilket (eller via vilket) lån numera främst hämtas, inte uttrycks morfologiskt. 40 ersatta låneord. Spalviklis hör mer till talspråket och är populärt bland dem som känner till ordet, men förekommer inte i det offentliga språkbruket. Som redan nämnts är det nämligen bara en av motsvarigheterna till markerio. Sammanfattningsvis kan man säga om dessa motsvarigheter att de, som typiska avledningar med produktiva suffix, lätt etablerar sig. Detta är inte alls förvånande: de kan betraktas som potentiella nybildningar, vilka lättast accepteras av språkbrukarna av alla nybildningar. De framstår som vanliga ord och väcker inget psykologiskt motstånd. Benämningar på handlingar och handlingars resultat -ionė. Ett ganska oväntat avlett ord med suffixet -(i)onė är dėlionė ’ett spel där man ska lägga ihop en bild av bitar som passar in i varandra’. Traditionellt finns det inte många avledningar med detta suffix. De bildas vanligen av verb med suffixet -(i)oti (LKG I 297, DLKG 97), i detta fall dėlioti. Traditionellt (formellt) kan denna avledning endast hänföras till kategorin handlingsbenämningar (verbala abstrakter), men det är tydligt att nybildningen också betecknar handlingens resultat (den lagda bilden) och objektet (bilden som ska läggas). Detta är ingen tillfällighet. Många handlingsbenämningar, särskilt sådana som bildats av transitiva verb, betecknar inte bara handlingen utan också dess resultat och objekt (LKG I 317; Ambrazas 1993: 108). Nybildningens ursprung är intressant. Det är en motsvarighet till låneordet puzlis (eng. puzzle ’pussel’) som barn föreslog och själva utsåg till en av de populäraste. Dėlionės ordbildningsmässiga motivation är genuin (jfr motsvarighetens och låneordets betydelse och form). Barnens nybildning (andra rekommenderade motsvarigheter till detta låneord är dėstas, dėstinis, galvosūkis) började snabbt spridas i offentligt språkbruk, t.ex.: de som gillar att lägga pussel (”Puzzle”) LR 96 09 06; tävlingens vinnare får pussel i present LR 98 02 21; barn tycker om pussel (puzlis) TV 98 12; de olika bitarna i detta pussel – havsströmmarna, vindarna och regnen – hakar i varandra V 98 01 29. Sådana exempel, där flera publikationer väljer samma motsvarighet och till och med använder den bildligt, visar nybildningens livskraft och sannolikhet att slå rot i språket. Vad kan ha bidragit till dėlionės popularitet? Det finns inte många avledningar med suffixet -ionė (DŽ₃ tar endast upp 38 – ALKŽ 87–88). Bland dessa finns det mycket få populära ord med betoning på suffixet (som alltså låter likartat, särskilt för barn). Dit hör kelionė, svajonė, abejonė, vakarone, och bland de stilistiskt markerade teplionė, keverzonė, terlionė (det sistnämnda kan associeras med det aktuella spelet, där man måste ”kladda” länge). En möjlig förklaring kan vara en lämplig motivation. Att spelet förknippas just med verbet dėlioti framgår av språkbruksexemplen: festen ”Lägg ditt dröm-”Puzzle”” LR 96 09 06; det blir mycket svårt att lägga sitt egenmålade ”Puzzle”; barn tycker också om de så kallade ”puzzles” (en leksak där man av många små bilder ska lägga ihop en stor bild) D 95 01 06. Suffixet -(i)onė uttrycker oftast en handling som pågår ganska länge, och därför passar det mycket väl här: att lägga ett pussel är ett långvarigt och omsorgsfullt arbete som ibland tar till och med flera månader (beroende på antalet pusselbitar). 41 -(t)inis. En annan motsvarighet till låneordet puzlis, synonymen till den ovan behandlade dėlionė, dėstinis, bör sannolikt hänföras till kategorin benämningar på handlingars resultat (dit hör också substantiv som betecknar handlingens objekt). Den skulle hamna i kategorins periferi, eftersom sådana avledningar med suffixet -(t)inis helt enkelt inte bildas i dagens språk. Det finns visserligen avledningar med suffixet -(t)inis och liknande betydelse som på vissa håll betraktas som benämningar på bärare av en verbal egenskap (t.ex. megztinis, muštinis), samtidigt som man betonar att de, särskilt ”benämningar på livlösa ting”, ligger nära benämningar på handlingens resultat och objekt (LKG I 323; DLKG 107), medan de på andra håll betraktas som benämningar på handlingars resultat (Ambrazas 1993: 96). Den lexikala betydelsen hos dėstinio (något som är avsett att läggas ihop (objekt) och något som har lagts ihop (handlingens resultat)) ger dock grund för att hänföra det till kategorin benämningar på handlingars resultat. Även den formella sidan är viktig: det hävdas att suffixet -(t)inis i dagens språk, när det bildar benämningar på bärare av en verbal egenskap, fogas till verbets infinitivstam, t.ex. kinky­tinis, raliuotinė (LKG I 323; DLKG 107–108)15. En systematisk avledning skulle alltså vara dėstytinis. Oavsett om dėstinis betraktas som en benämning på bärare av en verbal egenskap eller som en benämning på handlingens resultat hamnar det alltså i kategorins periferi som en osystematisk avledning med suffixet -(t)inis. Formellt kan denna nybildning förstås även som en avledning med substantivsuffixet -inis (från ett annat motsvarighetsord till samma låneord puzlis, suffixavledningen dėstas), men här är det knappast möjligt att urskilja någon semantisk grund. Som redan nämnts är puzliss populäraste motsvarighet dėlionė. Inga belägg för användning av dess synonym dėstinis har påträffats. -inis. Ett annat nybildat ord ger upphov till liknande problem: smiginis ’ett spel där små pilar kastas mot en cirkulär, numrerad måltavla’. Det är en motsvarighet till låneordet dartas (dart­sas) (eng. darts < dart ’pil’). Även detta nybildade ord har en originell ordbildningsmässig motivation. Formellt skulle det, liksom det ovan behandlade dėstinis, kunna betraktas som en avledning med suffixet -inis från substantivet smigis (en annan rekommenderad motsvarighet för detta låneord) eller smigė (så föreslås redskapet i spelet – den lilla pilen – kallas). Men sambandet mellan smiginis och smigti är mycket tydligare än sambandet mellan smiginis och smigės. Tydligen är det logiskt att hänföra detta nybildade ord, liksom det ovan behandlade dėstinis, till kategorin benämningar på handlingars resultat; jfr avledningar med suffixet -inis som påträffats i äldre skrifter, t.ex. apsukinìs, atplėšinìs och liknande (Ambrazas 1993: 95). I så fall hamnar det, liksom det ovan behandlade dėstinis, längst ut i kategorins periferi. Om användningen av smiginio, se s. 52. -inys. Nybildningen graibstyns ’den mest sålda varan (vanligen om en bok, men det kan också vara något annat)’ bör betraktas som en verbal avledning med suffixet -inys och hänföras även den till kategorin benämningar på handlingars resultat. Liksom många andra liknande avledningar kan den också tolkas som handlingens objekt: en bok som ska köpas (som folk ska rycka åt sig). 15 Där anges också att en del sådana avledningar kan bildas av preteritumparticip (jfr Skardžius 1996: 258). 42 Avledningar med suffixet -inys står morfologiskt oftast i relation till enkla verb, mer sällan till verb av blandad typ (LKG I 369), så i det här fallet är detta alltså inte den mest typiska avledningen. Det typiska är att nybildningen inte bygger på infinitivstammen. Som motsvarighet föreslås graibstinys, som ska ersätta lånet bestseleris (eng. best ’bra’, sell ’köpa, sälja, handla’) – i stället för ett sammansatt lån föreslås alltså en enordsavledning med suffix (övriga föreslagna motsvarigheter består av två ord: perkamiausia (jfr en av de möjliga ordagranna översättningarna av bestselerio: gerai perkama), graibstoma knyga (albumas). Det är ännu för tidigt att tala om hur nybildningen används, eftersom det är ett relativt nytt förslag (inga belägg för användning har registrerats). Lånet, för vilket motsvarigheten graibstinys föreslås, är populärt och förekommer ofta i pressen; endast undantagsvis väljer man i någon mer seriös publikation en av de sammansatta motsvarigheterna i stället för bestselerio – perkamiausia knyga – och ibland används, troligen av stilistiska skäl, beskrivande varianter bredvid lånet: labiausiai, geriausiai, labai gerai perkama, populiariausia (och liknande) knyga. Språkbrukare väljer alltså antingen lånet eller en fras med det neutralare verbet pirkti. Graibstyti (och därmed även graibstinys) har uppenbarligen en alltför tydlig stilistisk prägel. Benämningar på innehavare av verbala egenskaper -utis (-učiai). Den pluraliska avledningen med suffixet -utis kibučiai bör betraktas som en benämning på bärare av en verbal egenskap. Detta ord föreslås som benämning på de enskilda delarna i det tidigare omtalade dėlionės. I stället för ett enda lån, puzlis, föreslås alltså hela tre möjliga litauiska motsvarigheter: dėlionė, dėstas, dėstinis (för att benämna spelet) och en separat benämning på spelets delar. Det är knappast ändamålsenligt. Inga exempel på användning av denna nybildning har registrerats (i regel används den redan omtalade motsvarigheten dėlionė i stället för lånet, och i offentligt språkbruk finns det knappast något större behov av att skilja mellan en allmän benämning på spelet och en på dess delar). -ukas. Till samma kategori hör också avledningen med suffixet -ukas užkandukas. Den kan inte kallas en typisk avledning med detta suffix, eftersom sådana oftast bildas av verb utan prefix (LKG I 328). Užkanduką rekommenderas, liksom dess dublett užkandis, i stället för lånet snekas (eng. snack ’mellanmål’). 2. Substantiviska avledningar Det finns ett fler substantiviska suffixavledningar än verbala – tretton nybildningar. Benämningar på innehavare av nominala egenskaper -ainis. Den största gruppen substantiviska avledningar utgörs av benämningar på bärare av en substantivisk egenskap. Det mest produktiva suffixet är -ainis: utöver den tidigare nämnda siūrainio 43 (se s. 35), dessutom ta med mėsainis ’varm smörgås av ett runt bröd som delats itu och malet kött’, žuvainis ’varm smörgås av ett runt bröd som delats itu och fisk’, dešrainis ’varm smörgås av ett avlångt bröd med ett snitt och en korv’, javainiai ’flingor av olika sädesslag (rostade, krossade) med torkad frukt, hackade nötter och andra tillsatser, vanligen ätna med mjölk, yoghurt, juice eller liknande’. Dessa suffixavledningar, med undantag för substantivet javainiai, ersätter sammansatta lånord: čyzburgeris (eng. cheese ’ost’ + burger ’bröd’), hamburgeris (eng. ham ’skinka’ + burger ’bröd’)16, fišburgeris (eng. fish ’fisk’ + burger ’bröd’) och hotdogas (eng. hot ’varm’ + dog ’hund’). Lånorden och deras motsvarigheter bildas alltså på olika sätt, men den semantiska motivationen hos vissa par är delvis likartad. De lexikala betydelserna hos grundorden i nybildningarna širainis, mėsainis och žuvainis är desamma som hos de första leden i de lånord som de ersätter. Denna överensstämmelse torde inte ha orsakats av blind efterapning av ett annat språk, utan av den objektiva verkligheten: grundorden mėsa, sūris ir žuvis betecknar de enda särskiljande egenskaperna hos dessa smörgåsar (jfr andra sammansatta motsvarigheter som föreslagits för samma lånord: mėsos (sūrio, žuvies) suvožtiniai). Den semantiska motivationen för dešrainis och hotdogas är helt olika. Det är begripligt: lånordet har en överförd betydelse. Likheterna i motivationen mellan motsvarigheten javainiai och lånordet miusliai (ty. Müsli ’gröt, liten gröt’) är inte uppenbara (jfr språkentusiasternas förslag košiai). Alla de nämnda motsvarigheterna är typiska avledningar med suffixet -ainis: de är bildade av substantiv och betecknar maträtter. Jfr: DŽ₃ upptar sammanlagt över femtio avledningar med detta suffix (ALKŽ 464), varav nästan hälften betecknar just maträtter. Det finns inte många populära och mer frekvent använda namn bland dem: saldainis, sausainis, tešlainis, riestainis. Tidigare användes många fler avledningar med detta suffix för att benämna maträtter, t.ex. avižainis, miežainis, medainis, uogainis, kopūstainis, aguonainis och liknande (LKG I 347). De nya bildningarna kompletterar alltså inte bara på ett fint sätt gruppen av traditionella avledningar med suffixet -ainis, utan ’återupplivar’ också suffixet. Användning. Att suffixet -ainis blir allt populärare framgår inte bara av de fem officiellt rekommenderade motsvarigheterna, utan också av andra avledningar som språkentusiaster föreslår (kramtainis, grūdainiai, sviestainis osv.). Viktigast är dock att nybildningarna med detta suffix gradvis tränger undan lånorden i bruket. Exempelvis håller den tidigast föreslagna avledningen med detta suffix, dešrainis (i stället för det populära hotdogo), på sig efter att först ha mötts ganska fientligt av en del av allmänheten. Även en av motsvarigheterna till hamburgerio, mėsainis, sprids (den tidigare nämnda sammansatta motsvarigheten används inte). Den föreslagna motsvarigheten širainis till čyzburgerio kommer troligen att ersättas av det nu använda mėsainis su sūriu. Det senare är mer exakt: širainis är samma mėsainis, bara med ost dessutom. Det är svårt att säga om man väljer det sammansatta namnet för att det är mer exakt eller helt enkelt för att man inte vill göra ännu en nybildning 16 Hamburgeris kommer från stadsnamnet Hamburg, men i USA, där sådana smörgåsar blev mycket vanliga, uppfattades ordleden burger som bandelė ’bröd’ (så definieras ordet numera också i ordböcker), och ordets början ham som kumpis ’skinka’; senare bildades čyzburgeris, fišburgeris enligt samma modell. Synkront sett bör alltså alla de nämnda lånorden betraktas som sammansättningar. 44 en nybildning. Oavsett vilket skulle ett sådant val visa att språkbrukarna inte blint följer främmande språk. Žuvainis kan inte spridas eftersom det inte längre finns något att ersätta med det: det tidigare använda generiska namnet på smörgåsen fišburgeris ersattes av det varumärkesskyddade (och därmed icke översättningsbara) ”Fishmac”. Nybildningen javainiai konkurrerar framgångsrikt med den rekommenderade sammansatta motsvarigheten dribsniai su priedais (denna maträtt kallas också sausais pusryčiais). Utan tvekan har de nämnda motsvarigheterna helt trängt undan de lånord som de ersätter ur det offentliga bruket (press, TV osv.). I det faktiska språkbruket används de senare fortfarande ganska aktivt, men observationer ger anledning att anta att avledningar med suffixet -ainis gradvis tränger in också i talspråket. -inys. En annan nybildning i denna grupp är avledningen med suffixet -inys skiautininys ’sömnadsarbete av lappar’. Det är en motsvarighet till lånordet kviltas (eng. quilt ’vadderat täcke; quiltning’). Motivationen bakom denna motsvarighet är genuin. De flesta avledningar med suffixet -inys är bildade av verb, exempelvis de likaså textilrelaterade siuvinys, mezginys, nėrinys osv. Skiautinys skulle också kunna ansluta sig till dessa, om vi betraktade det som en avledning av verbet skiausti, regionalt ’lägga intill varandra med sidorna mot varandra’ (LKŽ XII 856). Men det vore knappast riktigt att göra så: verbet skiausti används inte längre (och upptas inte heller i DŽ₃). Skiautinys (en substantivavledning) är inte en ensam bildning; jfr avledningar med liknande betydelsebildning med detta suffix: drobiny s, žab inys, žirginys (LKG I 346; DLKG 116; Keinys 1975: 45). Denna motsvarighet används i pressen. -inė. Till samma avledningskategori för beteckningar på bärare av en nominal egenskap kan man troligen hänföra avledningen med suffixet -inė užrašinė ’en ganska stor specialiserad ”anteckningsbok” med kalender, miniräknare, fack för pennor och visitkort, avdelare och alfabetiska register, många sektioner osv.; kan också vara elektronisk’. En nominal grund är typisk för avledningar med suffixet -inė i denna kategori (nästan alla avledningar är sådana: LKG I 343; DLKG 115). Avledningar med detta suffix kan bildas till substantiv av olika struktur (ibid.). Det finns inte många denominala suffixavledningar av substantiv, men de är inte heller undantag, t.ex. užmiestinė (DŽ₃ 888). Užrašinė föreslås i stället för lånordet organizeris (eng. organizer < organize ’organisera, planera, ordna, lägga ut’). Både lånordet och motsvarigheten är suffixavledningar, men den semantiska motivationen skiljer sig i grunden. Kanske är det den föga träffande motivationen som hindrar nybildningen från att spridas (inga exempel på användning har påträffats). -ukė. Till samma kategori kan också hänföras motsvarigheten bodžio till body ’kropp’ på engelska: glaustinukė ’ett åtsittande trikåplagg, oftast i ett stycke med trosor’. Detta är en nybildning med genuin motivation. Grundordet är glaustinis, som också rekommenderas som en variant av glaustinukės. Avledningar med suffixen -ukas, -ė står ofta i relation till adjektiv med suffixet -inys, vilka kan användas substantiviskt på egen hand, utan suffixet -ukas, -ė, och ha samma betydelse som avledningar med -inukas, -ė (LKG I 349; DLKG 118; jfr apatinės, apatinukės ’byxor som bärs under andra kläder’ (DŽ₃ 18)). Naturligtvis kan denna nybildning också betraktas som en avledning av verbet glausti. I LKG och DLKG betraktas liknande avledningar som beteckningar på bärare av en nominal egenskap, t.ex. rauktinukas, rastinukas (349; 118). Glaus- 45 tinukė valdes som det lämpligaste av alla föreslagna motsvarigheter till beteckningen för en egenskap, eftersom det var namnet på ett företag som sålde dessa kläder. När ordet hamnade i reklamen trängde det ut låneordet ur det offentliga språkbruket. -alas. Även avledningen maistalas med suffixet -alas kan betraktas som en beteckning för någon som har en substantivisk egenskap: ”mindervärdig, ohälsosam mat som ändå är snabb och enkel att äta, t.ex. hamburgare, varmkorv, popcorn osv.” Den ersätter uttrycket junk-food (eng. junk ’mindervärdig, av dålig kvalitet’ + food ’mat’). I detta fall ersätts en tvåordsbildning med ett enda ord (vid sidan av den föreslås även den kalkerade motsvarigheten menkavertis maistas). Maistalas är stilistiskt motiverat och har den nedsättande nyans som är typisk för vissa avledningar med detta suffix (t.ex. niekalas, birzgalas), men är en atypisk avledning med suffixet -alas. För det första finns det mycket få avledningar med detta suffix som inte är bildade av verb; för det andra står även dessa vanligtvis i relation till adjektiv (LKG I 357; DLKG 121), t.ex. baltalas, riebalas. Det finns bara ett fåtal bildade av substantiv: ord som inte längre används i det nutida språket, draugalas ’vän’ och sniegalas ’domherre, sommargylling’ (Skardžius 1996: 173). En substantivisk avledning med suffixet -alas kan alltså betraktas som ett unikt fenomen i det nutida språket: en atypisk, isolerad bildning, som tydligen föreslagits av språkintresserade på grundval av en formell analogi (jfr gėralas, skaitalas osv.). Beteckningar för bärare av en substantivisk egenskap är alltså avledningar med suffixen -ainis, -inys, -inė, -ukė och -alas. Det första suffixet är det mest produktiva (fem nybildningar); vart och ett av de övriga förekommer en gång. Den stora mängden avledningar med suffixet -ainis bör inte vara särskilt överraskande: det är ett av de tre mest produktiva suffixen (efter -ininkas, -ė och -inis, -ė) som används för att bilda sådana termer (Keinys 1975: 45). Benämningar på personer efter yrke (sysselsättning) Detta är avledningar med suffixet -ininkas: vadybininkas ’managementspecialist’, riedutininkas ’person som åker rullskridskor’ (upptaget i STŽ, s. 453), och autostopininkas ’person som liftar genom att stoppa förbipasserande bilar och resa gratis med dem’. Denna nybildning skiljer sig från de andra som behandlas här genom att den är bildad av en främmande sammansättning. Minėtieji atitikmenys yra daiktavardžių vadyba, riedutis, autostopas (TŽ 1985: 56) vediniai. Jie rekomenduojami vartoti vietoj skolinių skeiteris (angl. skater ‘čiuožėjas’ < angl. skate ‘čiuožti’; plg. angl. roller-skates ‘riedučiai, ratukinės pačiūžos’ < angl. roll ‘riedėti’), menedžeris (angl. manager < manage ‘vadovauti, tvarkyti’) ir neadaptuoto žodžių junginio hitch-hiker (angl. hitch-hike ‘keliauti autostopu’ < hitch ‘sustojimas’, hike ‘kelionė’). Ir skoliniai, ir jų atitikmenys yra priesagų vediniai. Riedutininko ir autostopininko motyvacija iš esmės skiriasi nuo jais keičiamų skolinių, o vadybininko iš dalies panaši; skiriasi tik darybos pamatas: anglų kalbos daiktavardis yra veiksmažodžio vedinys, o lietuvių – daiktavardžio (vadyba angliškai management). 46 Typiska avledningar med ett produktivt suffix accepteras av allmänheten utan större motstånd. Detta gäller även de ovan nämnda avledningarna med suffixet -ininkas. När det föreslogs att Menedžerį skulle ersättas med vadybininku trängde det senare på kort tid ut låneordet ur det offentliga språkbruket. Självklart används båda i talspråket. Riedutininkas och autostopininkas är jämförelsevis nya motsvarigheter till låneord som används betydligt mer sällan; därför är det ännu för tidigt att tala om deras användning. Platsbeteckningar Till denna kategori hör avledningen kėglinė med suffixet -inė. Den föreslås som ersättning för låneordet kėgelbanas (ty. Kegelbahn < Kegel ’käglor’ + Bahn ’bana’). STŽ (s. 207) anger att det nämnda låneordet inte rekommenderas och bör ersättas med motsvarigheten i två ord kėglių takas. Även i SA:s lista anges denna motsvarighet, medan avledningen med suffix föreslås eftersom kėgelbanu felaktigt även används om platsen där man spelar kägel. Alltså ersätts återigen ett sammansatt ord med en suffixavledning. Kėglinė är en typisk platsbetecknande bildning (jfr kavinė) och bör därför lätt kunna etablera sig (fall av dess användning i pressen har dokumenterats). Som redan nämnts är antalet avledningar med substantiviska respektive verbala suffix nästan lika stort (13: 12). Det är oklart om detta förhållande motsvarar avledningarnas fördelning i bk, eftersom statistiska uppgifter saknas. Inom terminologin är verbala avledningar vanligare; de utgör mer än två tredjedelar av alla suffixavledningar (Keinys 1975: 8). Det stora antalet motsvarigheter bildade med suffix är inte oväntat (de är 1,3 gånger fler än alla andra nybildningar tillsammans). Bland litauiska substantiv finns det flera gånger fler suffixavledningar än alla andra typer av bildningar (LKG I 380; DLKG 86). 3. Sammansättningar Den näst vanligaste typen av bildning av motsvarigheter är sammansättningar. Det finns fjorton sådana: fem i NS-listan och nio i SA. Av dessa har elva ett andra nominalt led och tre ett andra verbalt led. Sammansättningar med ett andra nominalt led Fem av sammansättningarna med ett substantiv som andra led tillhör gruppen med två substantiviska led. Det är surfbräda, ’en särskild bräda för att glida på vågorna’, som ersätter lånordet serfingas (eng. surfing < surf ’vågbrytning, vågsvall’¹⁷, segelbräda ’en särskild bräda med segel för att glida på vattenytan’, lånordet 17 Det engelska ordet surfing betecknas med banglenčių sportas (banglentė heter på engelska surfboard), men i NS-listan anges både banglentė och banglenčių sportas som motsvarigheter till ett och samma lånord, serfingas (jfr ryska серфинг STŽ 59). 47 vindserfingas18 motsvarighet (eng. windsurfing ”vindsurfing” < wind ”vind” + surf ”vågornas brytning, vågsvall”), garsajuostė ”magnetband för inspelning och återgivning av ljud”, som ersätter audiokasete (lat. audio ”jag hör” + fr. cassette ”ask”), dantisiūlai ”särskilda trådar för rengöring av tänderna”, föreslagna i stället för lånordet flosai (eng. floss ”råsilke”) och vaizdajuostė ”magnetband för inspelning och återgivning av bild och ljud”, som ersätter lånordet videokasete (lat. video ”jag ser” + fr. cassette ”ask”). De tre nämnda bildningarna föreslås som ersättningar för sammansatta lånord (banglentė, garsajuostė, vaizdajuostė). Likheter i den ena ledens bildningsmotivation förbinder två par av lånord och motsvarigheter: vaizdajuostė och videokasetė (jfr en annan använd motsvarighet, vaizdo kasetė), samt garsajuostė och audiokasetė (jfr sammansättningsmotsvarigheten garso kasetė). Alla dessa sammansatta substantiv kan betraktas som determinativa – deras första led avgränsar och preciserar betydelsen hos det andra ledet. Substantiviska sammansättningar av denna typ är karakteristiska för standardspråket (Urbutis 1961: 68). De är alla bildade av substantiv utan suffix eller prefix. Detta överensstämmer också med tendenserna i bildningen av sammansatta substantiv med två nominala led (Urbutis 1961: 75). Tre sammansättningar har en fogevokal och två saknar en sådan. Detta motsvarar standardspråkets tendenser (se Urbutis 1961: 77). Fogevokalerna a och i sammanfaller, som brukligt i sådana sammansättningar, med stamslutsvokalerna i grundorden till det första ledet (garsas, vaizdas, dantis). Fyra nybildningar består av ett adjektiv och ett substantiv. Det gäller motsvarigheten sauskelnes, ”vattentäta engångsbyxor för spädbarn”, som ersätter lånordet pampersai (eng. pampers < pamper ”skämma bort, pyssla om”), didkepsnis, ”en stor köttbit att steka eller en stek”, föreslagen i stället för lånordet steikas (eng. steak ”en stor bit kött (fisk) att steka; en sådan stek”), didmaišis, ”en stor säck för förvaring av last”, motsvarighet till lånordet bigbegas (eng. big ”stor”, bag ”säck, väska, handväska”), greitmaistis, ”mat som förberetts i förväg och serveras mycket snabbt på vissa matställen”, föreslagen i stället för det engelska uttrycket fast-food (fast ”snabb”, food ”mat”). Av de nämnda sammansättningarna föreslås två som ersättningar för lånord med två led (didmaišis, greitmaistis). Uppenbara likheter i bildningsmotivation förenar dessa motsvarigheter med de lånord de ersätter. Likheter i semantisk motivation kan också skönjas mellan didkepsnio och steiko. Dessa nybildningar bör också betraktas som determinativa. Deras ordbildningsbetydelse sammanfaller ungefär med den lexikala betydelsen. Alla dessa sammansättningar, liksom sammansättningarna i den första gruppen, är bildade av grundord vars stammar sammanfaller med rötterna (didkepsnis och didmaišis skulle tolkas som ”stor säck”, ”stek”, men delas ordbildningsmässigt upp i didis (adj. ”stor”, DŽ₃ 120) + ”säck”, ”stek”, jfr didstintė, didmiestis och så vidare). 18 Det engelska ordet windsurfing betecknar burlenčių sportas, men i NS-listan anges inte bara burlenčių sportas utan också burlentė som motsvarighet till lånordet vindserfingas. 48 Inget av de sammansatta orden i denna grupp har en fogvokal. En sådan tendens är typisk för litauiskan, där mer än hälften av sammansättningarna av denna typ aldrig har någon fogvokal eller oftare används utan en sådan (Urbutis 1961: 87). Två nybildningar har bildats av ett verb och ett substantiv. Det rör sig om synonymer med autentisk semantisk motivation, gruzdataukiai och gruzdintaukiai, ’fett för fritering’, som föreslås i stället för lånordet fritiūras (fr. friture ’tillagningssätt där maten är täckt av fett’). Även dessa sammansättningar bör betraktas som determinativa. Den första leden i båda kan sannolikt kopplas till presensformen av grundverben, även om en annan huvudform också kan ha legat till grund för bildningen (formen hos första verbleden som inte är relaterade till particip visar ofta inte vilket av de tre grundläggande verbstammarna leden är närmast förknippad med (Urbutis 1961: 100). Sådana sammansättningar, vars första led i allmänhet relaterar till ett verb eller endast till en av dess grundformer, är något mindre vanliga än de som förbinds med perfektparticip (Urbutis 1961: 96). Som är typiskt för denna typ av sammansättningar består den första leden i motsvarigheterna av stammar utan prefix, medan den andra leden bygger på ett substantiv vars stam är identisk med roten. Det enda otraditionella är att grundverbet i sammansättningen gruzdintaukiai inte är primärt. Gruzdataukiai har fogvokalen a. Detta är inte särskilt typiskt för litauiskan, eftersom merparten av bildningarna med en första verb- och en andra substantivled alltid, eller åtminstone oftare, används utan fogvokal. Det är dock motiverat, eftersom andra bildningar av denna typ har just en sådan fogvokal (Urbutis 1961: 100). Fördelningen av sammansättningarna efter den första leden kan inte sägas vara helt traditionell. I allmänspråket utgör sammansättningar med två substantiviska leder en större andel (tre fjärdedelar) av alla substantiv med en andra substantivisk led (terminologin – cirka 60%), medan motsvarigheterna utgör något mindre än hälften. Sammansättningar med en första adjektivisk led utgör i allmänspråket mer än en femtedel av substantiven av denna typ (terminologin – cirka 22%), medan motsvarigheterna utgör något mer än en tredjedel. Sammansättningar med en första verbled (efter en numeralsammansättning) är sällsynta i allmänspråket (3,4% i terminologin), medan motsvarigheterna utgör nästan en femtedel (DLKG 151; Urbutis 1961: 68; Keinys 1983: 75). Sammansättningar med en andra verbled I de återstående tre sammansättningarna är den andra leden verbal och den första nominal. Det gäller dažasvydis ’ett spel som efterliknar väpnad strid och där man använder gevär laddade med färgkulor’, som ersätter lånordet peintbolas¹⁹ (eng. paintball < paint ’färg’ + ball ’boll’), rinkodara ’organisering av försäljningen av en produkt, som omfattar prissättning, efterfrågeundersökningar och utformning av reklam’, vilket 19 Peintbolas, kitaip dažasvydis (STŽ 1996: 381). 49 föreslås i stället för lånordet marketingas (eng. marketing < market ’marknad’) och odašveitis ’kräm som avlägsnar förhornade hudpartiklar’, en av motsvarigheterna till lånordet pilingas (eng. peeling < peel ’fjällas (om huden)’). Av de tre paren av lånord och motsvarigheter skulle likheter i bildningsmotivation endast kunna koppla samman dažasvydis och peintbolas (och då endast i fråga om en av leden). Den första substantiviska leden i rinkodara, odašveitis och dažasvydis anger objektet för den handling som uttrycks av verbet (ett sådant förhållande är typiskt för merparten av bildningar av denna typ (Urbutis 1961: 106): att göra en marknad, skrubba huden, kasta färg. Verbavledningar med vokalväxling i roten är ovanliga, men ie: ȳ-växlingen är vanlig (Urbutis 1961: 109–110). Det finns flera sporttermer med den andra leden -svydis, till exempel vandensvydis, orasvydis. Alla dessa sammansättningar har en fogvokal (i allmänspråket används nästan hälften utan sådan, och i terminologin en tredjedel; se Urbutis 1961: 110; Keinys 1983: 111): två a, en o. I allmänspråket har sammansättningar av denna typ oftast fogvokalen a, som vanligen fogar samman substantivstammar på a (som i detta fall) och o , medan fogvokalen o är betydligt ovanligare och vanligen används när den första leden är ett substantiv med o -stam (Urbutis 1961: 110). Således rinkodara skulle vara en atypisk, men definitivt inte ensam, bildning av denna typ: som Urbutis (1961: 110) påpekar bör substantiv med a-stam (oftast neologismer) med andra fogvokaler (av vilka endast -o- förekommer något oftare) betraktas som undantag. Till exempel: dujotekis, naftotekis, kainodara, kraštotyra, miškovtarka med flera. De anförda, ofta använda sammansättningarna och de nybildade ”undantag” som inte väcker invändningar och accepteras av samhället kan möjligen ge anledning att anta att fogvokalen o i sammansättningar av denna typ inte längre bör betraktas som en stor avvikelse. En sådan tendens märks också i termbildningen, särskilt med den andra leden -tyra, -skyra och -dara (Keinys 1983: 111). Som redan nämnts finns det elva sammansättningar med en andra substantivisk led, men endast tre med en andra verbal led. Att det finns nästan tre gånger så många av den första typen som av den andra är inte oväntat: den första typen utgör nästan tre fjärdedelar av alla sammansatta substantiv i dagens litauiska (LKG I 437; DLKG 151). Sammansatta nybildningar är populära. Det föreslås faktiskt rätt många sådana för att ersätta lånord, till exempel garsaspynė, telefons pynė, akmenstūmis, dribvaisiai, grūdvaisiai, vaisgrūdžiai, didžprekiai, kritribė, didžturgis, komplaužys, tampkelnės, vaizdaskiautės och så vidare. Sammansättningarnas popularitet och acceptans framgår också av bruket. Till exempel trängde žiniasklaida mycket snabbt undan det ostandardiserade uttrycket mass-media (det togs inte med i de nämnda listorna, eftersom det är ovanligt i offentligt skriftspråk) och de flerdelade motsvarigheter som användes jämsides med det främmande uttrycket (massmedel för samhällsinformation (kommunikation, information). På publikationernas sidor och i reklamen finns inte längre pampers kvar; de har ersatts av sauskelnės. I seriösare trycksaker väljer man allt oftare rinkodara i stället för marketingas. Vaizdajuostė och garsajuostė konkurrerar framgångsrikt med de sedan länge etablerade lånorden video- och audiokasete, och det råder inga tvivel om hur väl sporttermerna banglentė och burlentė passar användarna (efter samma modell bildas och etableras lätt även andra nybildningar, 50 t.ex., orientė). Andra sammansatta motsvarigheter är tillräckligt nya lån för att ännu inte ha hunnit bli särskilt spridda (det finns bara några få belägg för användningen av didmašio, odaševičio), och de flesta av dem har konkurrenter. Att gruzdautaukiai, gruzdintaukiai sprids hindras tydligen av de motsvarigheter till fritiūro som började användas tidigare: kepamasis aliejus, gruzdinamasis aliejus, riebalai gruzdintuvėms. Dantisiūliai och greitmaistis har också konkurrenter – motsvarigheter i sammansatta ord med samma rötter, till exempel används dantų siūlai, greitas maistas. Det är ännu oklart vilka av dem som kommer att etablera sig i språket. Sammansättningar lockar kanske genom sin tydliga bildning och betydelse. Men problemet är att de ofta är långa och otympliga. Förhållandet mellan sammansättningar och suffixavledningar (14: 25) är inte typiskt. Som anges i LKG (I 253), DLKG (86) är det i standardspråket fler suffixavledningar än alla andra typer av bildningar tillsammans, medan antalet sådana motsvarigheter är bara några gånger (nästan dubbelt) större än en enda annan bildningstyp – sammansättningar. Det finns alltså fler sammansättningar bland de nya motsvarigheter som diskuteras än vad som är vanligt i det levande språket. 4. Avledningar med ändelse En föga utnyttjad ordbildningsmetod är avledningar med ändelse. I NS-listan finns bara en tydlig sådan nybildning, smigis (en synonym till smiginis som diskuterats: se s. 42); i SA-listan finns två ändelseavledningar som inte är belagda i ordböcker: ieška ’radiosöksystem’, som ersätter lånet peidžingas (eng. paging < page ’ropa på någon’), och striksė ’flicka som dansar under pauserna vid idrottstävlingar och hejar på laget’, föreslaget i stället för det oanpassade ordet cheerleader (eng. cheer ’heja glatt, instämma, uppmuntra’ + leader ’ledare, frontfigur’)20. En avledning med ändelse ersätter en suffixavledning (ieška / paging) och ett sammansatt ord (striksė / cheerleader). Smigis och darts(as) ligger närmare varandra ur ordbildningssynpunkt. Grunden för motsvarigheterna har valts utifrån andra semantiska kännetecken än lånens. Alla dessa motsvarigheter är verbavledningar. Detta stämmer med tendenserna i dagens litauiska: omkring fyra femtedelar av avledningarna med ändelse har bildats av verb (Urbutis 1961: 57), och inom terminologin är andelen ännu större – 90,8 procent (Keinys 1979: 155). Ieška och smigis betraktas som verbala abstrakt. Den förstnämnda är en avledning med den allra vanligaste ändelsen och skiljer sig till sin betydelse, liksom de flesta sådana avledningar, föga från ett abstrakt med suffixet -imas (jfr LKG I 303). Större delen av abstrakt med ändelsen -a har bildats av primära prefixverb, men det är inte heller ovanligt med avledningar som ordbildningsmässigt står i relation till andra verb (även sådana utan prefix), trots att de oftast inte har något motsvarande för dessa senare 20Till dessa kan också de tidigare nämnda möjliga nybildningarna smigė, ieškas, tamprės, timpės, gruzdės. 51 typiska suffix, till exempel: ryma (LKG I 304; DLKG 99). Detsamma gäller det aktuella nybildade ordet ieška. Smigis uppfattas inte bara som en beteckning för en handling utan också som en beteckning för ett objekt. Denna avledningsbetydelse är karakteristisk för en del verbalsubstantiv (Keinys 1979: 157). Avledningar med denna ändelse är också mycket vanliga i språket. De skiljer sig från avledningar med andra ändelser genom att de oftare betecknar en enstaka, kortvarig handling (LKG I 304–305; DLKG 99–100). Om man formellt urskiljer handlingsbetydelsen hos smigio, framgår detta också tydligt: pilens smigis varar bara ett ögonblick. Detta nybildade ord kan alltså betraktas som en typisk avledning med ändelsen -is. Ytterligare en avledning med ändelse, striksė, betecknar en aktör. Nybildningen är ganska oväntad, eftersom egentliga aktörsbeteckningar bildade med ändelse är sällsynta (man brukar bilda dem med suffix) och oftast har nedsättande betydelse (Keinys 1979: 176). Tydligen uppfattas även striksės som nedsättande, eftersom detta nybildade ord inte har fått spridning i bruket, trots att det tagits med i STŽ (s. 533). I stället används en beskrivande formulering eller ett ord med allmän betydelse. Till exempel: under minutpauserna beundrade man dansarnas smidighet R 96 02 03; i salarna dök egna lags ”hejarklackar” upp – dansare. Deltagarna vill själva bli kallade ”professionella dansares ensemble” LR 95 01 06. Som exemplen visar förmedlar den avledda betydelsen hos striksės, ”hon som skuttar”, inte det betecknade objektets väsen. När man föreslår motsvarigheter är det viktigt att beakta inte bara funktionaliteten (i detta fall ett kort och behändigt ord) utan också avledningsbetydelsen, särskilt grundordets semantik21. Historien om avledningen med ändelse smigio är något annorlunda. Användarna förkastade den inte: det var först när smigis föreslogs som ordet började spridas i offentligt språkbruk (t.ex. i televisionen: rör inte smigio-brädet LNK 97 02 24), men det var suffixavledningen smiginis (s. 496) som togs upp som term i STŽ och trängde undan smigį. Att avledningen med ändelse verkligen var tilltalande och värd att påminna om framgår av att en officiell klubb för denna sport fick sitt namn efter den: I Vilnius finns en officiell sportklubb för smiginis, ”Smigis” LR 98 05 05. Som framgår av de presenterade uppgifterna tar användarna gärna emot välmotiverade avledningar med ändelse. De är också mycket praktiska för språket, särskilt ur ekonomisk synvinkel. Avledningar med ändelse är korta, tydliga och precisa (Keinys 1979: 157). 21 Att motivation är en synnerligen viktig faktor framgår av hur de två föreslagna avledningarna med ändelse, ieško (peidžeris) och den aktuella (radijo) ieškos (peidžingas), som bildar ett harmoniskt system, har utvecklats. Den senare benämningen slog igenom, medan peidžeris spontant började kallas pranešimų gavikliu (i stället för den systematiska formen iešku). Detta urval i språkbruket berodde tydligen på att den semantiska motiveringen bakom motsvarigheterna inte var godtagbar för allmänheten. Peidžingas är ett radiosökningssystem: för att överföra information till någon som har en pranešimų gaviklį (peidžerį) ringer man till radiosökningscentralen och lämnar ett meddelande till operatören, som sedan vidarebefordrar det till abonnenten. Abonnenten eftersöks alltså via radio. En peidžeris är däremot en apparat som tar emot de signaler (meddelanden) som skickas via radiosökning – den tar emot meddelanden. Trots att de två lånorden som ska ersättas har samma rot (peidžingas och peidžeris), har motsvarigheter med olika rötter etablerats i språkbruket. Sådana exempel bekräftar återigen att lånorden nästan inte påverkar de föreslagna motsvarigheternas avledningssätt, typ eller motivation. 52 Avledningar med ändelse kommer på andra plats efter suffixavledningar (LKG I 251; DLKG 86). Förhållandet mellan motsvarigheterna till de senare och sammansättningarna i de nämnda listorna (3: 14) tyder på en tendens som strider mot den traditionella fördelningen av avledningar (substantiv) i språket: avledningar med ändelse är kanske något fler än sammansatta substantiv (DLKG 86), eller nästan lika många (Urbutis 1961: 65). I listorna finns däremot nästan fem gånger fler nybildade sammansättningar än avledningar med ändelse. Ett sådant förhållande kan delvis ha berott på ett av de fastställda formella kriterierna för att klassificera nybildningar: ett ord betraktas inte som nybildat om det finns i LKŽ, även om det anges där med en annan betydelse (som redan nämnts kan en del av dessa ord också vara nybildade, inte bara litauiska ord som fått en ny betydelse återupplivad). Men även om man lägger till sådana möjliga nybildningar skulle förhållandet mellan sammansättningar och avledningar med ändelse inte motsvara förhållandet mellan sådana ordbildningar i det allmänna skriftspråket. Man skulle kunna misstänka att överskottet av sammansättningar har uppstått till följd av påverkan från andra språk. Men det är knappast möjligt att underbygga en sådan misstanke. Det finns fjorton sammansatta motsvarigheter, medan de sammansatta lånord som de ersätter bara är sex. Även ett icke-sammansatt lånord kan alltså ersättas med en sammansatt motsvarighet, vilket är ganska oväntat: eftersom sammansättning är mindre utvecklad i litauiskan är det mer sannolikt att en engelsk sammansättning i en konvergent ordbildning motsvaras av en avledning (Pažūsis 1989: 65). Omvänt föreslås suffixavledningar och avledningar med ändelse som motsvarigheter till nio sammansatta lånord. Detta visar att det sannolikt inte finns något direkt samband mellan ordbildningssättet hos det lånord som ska ersättas och det föreslagna litauiska ordets ordbildningssätt. Det finns kanske ingen anledning att förvånas över den stora mängden sammansättningar, eftersom en av de observerade tendenserna i nybildning är en relativ ökning av sammansatta ord jämfört med suffix- och ändelseavledningar (Gaivenis 1980: 31). Att förhållandet mellan avledningar med ändelse och sammansättningar under de senaste årtiondena har tenderat att förändras till sammansättningarnas fördel framgår även av terminologiska studier: sammansättning kommer där på andra plats efter suffixavledningar (Keinys 1979: 155; 1983: 70). Samtidigt hävdas det också att avledningar med ändelse ännu inte utnyttjas fullt ut och att de både kan och bör användas mer när terminologi inom olika områden skapas (samma källa, 1979). Detta bör man tydligen också ta hänsyn till när man föreslår motsvarigheter. Slutsatser 1. Nybildningar utgör omkring en och en halv tredjedel av alla de motsvarigheter som föreslås för nya främmande ord i NS- och SA-listorna. Detta förhållande beror på flera orsaker: 1) det som benämns med ett nytt främmande ord är inte alltid en ny företeelse, och därför ersätts ordet med ett redan befintligt litauiskt ord; 2) flerdelade (sammansatta) motsvarigheter är vanliga, och deras beståndsdelar utgörs oftast av äldre litauiska ord eller former av sådana; 3) motsvarigheter vars grafiska form sammanfaller med litauiska ord i ordböckerna, men vars lexikala betydelse har avlägsnat sig från dessa eller är helt annan, betraktas, utifrån ett formellt kriterium (en avledning finns upptagen i en ordbok), inte som nybildningar med avseende på ordbildning (med undantag för avledningshomonymer). 53 2. Nästan alla nybildningar (med undantag för några adjektiv som ingår i sammansatta motsvarigheter) är substantiv. Tre av de fyra huvudsakliga sätten att bilda litauiska ord har använts för motsvarigheterna: främst suffixavledningar (25), nästan hälften så många sammansättningar (14) och mycket få ändelseavledningar (3). Prefixavledning har inte använts alls. Traditionellt är prefixavledningar de minst frekventa av alla avledningar (substantiv), och därför bör denna tendens här knappast vara särskilt förvånande. En sådan fördelning av avledningstyperna strider mot deras traditionella fördelning i språket. Endast den stora mängden suffixavledningar kan betraktas som traditionell: de är 1,3 gånger fler än alla de övriga avledningstyperna tillsammans. Den höga andelen sammansättningar är inte helt oväntad, eftersom forskning under det senaste årtiondet har visat på en tendens till att sammansättningar blir allt vanligare. Detta förlopp bör nog inte enbart kopplas till yttre faktorer, såsom påverkan från de germanska språken, där sammansättningar är särskilt populära. En undersökning av lånordens och deras motsvarigheters ordbildning skulle visa att det sannolikt inte finns något direkt samband mellan ordbildningssättet hos det lånord som ersätts och det litauiska ord som föreslås som motsvarighet. 3. Ordbildningsmotiveringen hos de flesta nybildningarna är genuin. Det finns par av lånord och motsvarigheter med likartad semantisk motivering men olika ordbildningssätt. Det finns mycket få par där likheterna i ordbildningsmotiveringen är uppenbara (de senare motsvarigheterna är systematiska, typiska och semantiskt ”transparenta” bildningar). 4. Det är nödvändigt att undersöka hur lånorden och deras motsvarigheter används och, med stöd av dessa undersökningar, föreslå nybildningar för allmänheten som är godtagbara, lämpligt motiverade och har större möjlighet att få fäste. Mottagen 1999 05 28 Lista över de nybildade ord som behandlas liftare (hitch-hiker) SA surfbräda (serfingas) NS vindsurfbräda (vindserfingas) NS tandtråd (flosai) SA laserspel (peintbolas) NS varmkorv (hotdogas) NS pussel (puzlis, pūzlė) NS läggning (puzlis, pūzlė) NS biff (steikas) NS bigbag (bigbegas) SA ljudband (audiokasetė) SA personsökare (peidžeris) SA body (bodis) NS begagnatplagg (bests elleris) SA snabbmat (fast-food) SA pommesfritöskök (fritös) SA friterikök (fritös) SA fritös (friteringsapparat) SA sökning (personsökning) SA havreflingor (müsli) NS kägelbana (bowlinghall) SA pusselbitar (pussel) NS skräpmat (junk-food) SA hamburgare (hamburgare) NS hudpeeling (peeling) SA rullskridskoåkare (skateboardåkare) NS marknadsföring (management) SA blöjor (Pampers) NS häftapparat (häftare) NS lapptäcke (quilt) SA 54 brödrost (toaster) SA dartspel (dart, darts) NS dartspel (dart, darts) NS färgläggare (marker) SA hejaklacksledare (cheerleader) SA ostburgare (cheeseburgare) NS snacks (snack) NS anteckningsbok (organiserare) NS chef (manager) SA videoband (videokassett) SA renare (server) SA fiskburgare (fishburger) NS FÖRKORTNINGAR ALKŽ – Baklängesordbok över nutida litauiska / red. V. Žilinskienė, Vilnius: Matematikos ir informatikos institutas, 1995. ALŽ – Anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Žodynas, 1997. CID – Cambridge International Dictionary of English, Cambridge: Cambridge University Press, 1995. D – dagstidningen ”Diena”. DLKG – Grammatik över nutida litauiska, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994. DŽ₃ – Ordbok över nutida litauiska, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. ED – English Dictionary, London: HarperCollins Publishers, 1995. GK – Modersmål. KK – Språkvård. KTŽ – Förklarande engelsk-litauisk ordbok över dataterminologi, Kaunas: Smaltija, 1997. LKE – Litauisk språkuppslagsbok, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1999. LKG I – Litauisk grammatik 1, Vilnius: Mintis, 1965. LKKN – Litauiska språkkommissionens beslut, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1998. LKŽ I–XIX – Litauisk ordbok 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15, Vilnius: Mokslas, 1976–1991; 16–17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1996; 18–19, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997–1999. LNK – Fri oberoende kanal (TV). LR – dagstidningen ”Lietuvos rytas”. NŪE – Namų ūkio enciklopedija, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1987. PLŽ – Prancūzų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Margi raštai, 1997. R – dagstidningen ”Respublika”. STŽ – Sporto terminų žodynas, Kaunas: Lietuvos kūno kultūros institutas, 1996. TV – tidskriften ”Ditt barn”. TŽ – Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1985. V – veckotidskriften ”Veidas”. VLŽ – Vokiečių–lietuvių, lietuvių–vokiečių kalbų žodynas, Vilnius: TEV, 1997. 55 LITERATŪRA Ambrazas S. 1993: Daiktavardžių darybos raida. Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Beard R. 1990: The Nature and Origins of Derivational polysemy. – Lingua 81, 101–140. Gaivenis K. 1974: Naujadaras naujadarui nelygu. – Kalbos kultūra 27, 27–30. Gaivenis K. 1980: Naujadarai ir naujažodžiai. – Mokslas ir gyvenimas 2, 31. Gaivenis K. 1987: Margas žodžių pasaulis, Vilnius: Mokslas. Girčienė J. 1997: Seminaras svetimybių tema. – Kalbos kultūra 69, 111–117. Haugenas E. 1972: Хауген Э. Процесс заимствования. – Новое в лингвистике 6, Москва: Прогресс, 344–382. Jakaitienė E. 1986: Dėl semantinės motyvacijos, kaip kodifikavimo kriterijaus. – Kalbotyra 37 (1). Kaulakienė A. 1974: Darybiniai vertiniai tiksliųjų mokslų terminijoje. – Kalbos kultūra 27, 30–32. Keinys S. 1975: Priesaginė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16, 7–56. Keinys S. 1979: Galūninė terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 155–183. Keinys S. 1983: Lietuviškų sudurtinių terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 70–123. Kėzytė S. 1973: „Parduotų vasarų“ nauji žodžiai. – Kalbos kultūra 24, 37–43. Klimavičius J. 1997: Fritiūrinė – gruzdintuvė, fritiūras – keptaukiai. – Gimtoji kalba 2, 12–14. Kniūkšta P. 1979: Lingvistinis ir socialinis kodifikacijos santykis su norma. – Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 85–91. Mikelionienė J. 1998: Naujažodžiai Vytauto Didžiojo universiteto kompiuteriniame tekste. – Jono Jablonskio konferencija „Nauji kalbos reiškiniai ir jų vertinimas“. Pranešimų tezės. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 11–12. Pažūsis L. 1975: Vadinamieji tarptautiniai žodžiai Šiaurės Amerikos lietuvių kalboje. – Mūsų kalba 2, 33–39. Pažūsis L. 1989: Konvergencinė žodžių daryba. – Kalbotyra 40(1), 58–73. Simonaitytė V. 1979: Socialiniai veiksniai ir žodžių daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 101–109. Skardžius P. 1996: Rinktiniai raštai 1. Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Skardžius P. 1997₁: Bendrieji sumetimai. 7. Tarmybės, naujadarai ir svetimybės. – Rinktiniai raštai 2, 76–85, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Skardžius P. 1997₂: Verstiniai ir reikšminiai skoliniai. – Rinktiniai raštai 2, 277–281, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Urbutis V. 1961: Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba. – Dabartinė lietuvių kalba, Vilnius: Valstybinės politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 65–121. Urbutis V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas. NEOLOGISMS AS EQUIVALENTS OF NEW BORROWINGS Summary New borrowings and their Lithuanian equivalents are a two-fold phenomenon covering the process of borrowings and the evolution of new derivatives. It may include semantic neologisms, nominal word-groups and true derivative neologisms. After having investigated the lists of new borrowings and their equivalents submitted to the society, it has turned out that the latter comprise about one third of all equivalents. 56 Almost all newly-made equivalents are nouns. They have been produced on the basis of three out of four modes of derivation of the Lithuanian language; the majority of them are suffixation derivatives (25), about half as many are compounds (14) and just a few inflexional derivatives (3). Prefixation has not been employed at all. The proportion of inflexional derivatives to compounds (3: 14) would testify to a tendency that is contrary to the traditional distribution of derivatives in a language where compounds are nearly as numerous as inflexional derivatives. However, the proportion is not completely unexpected. One of the tendencies of the evolution of neologisms is a relative increase of compounds (as compared to prefixation and inflexional derivatives). It is only the high number of suffixation derivatives that can be attributed to the traditional modes of derivation – there are 1.3 times as many suffixation derivatives as there are other derivatives. Traditionally, the prefixation derivatives are the least productive, therefore the tendency is not surprising. Most borrowings are systemic and belong to the neologisms of typical derivation. No negative influence of other languages has been observed. 57