Dėl skaitvardinių būdvardžių su priesagomis „-(i)okas (-a)“ ir „-(i)opas (-a)“ kilmės

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLV (2001), 3–9 Om ursprunget till räkneordsadjektiv med suffixen -(i)okas (-a) och -(i)opas (-a) SAULIUS AMBRAZAS Lietuvių kalbos institutas, Vilnius Artikeln behandlar ursprunget till adjektiv bildade av räkneord med suffixen -(i)okas (-a) och -(i)opas (-a). Analysen bekräftar att avledningar av denna typ med diminutivsuffixet -(i)okas (-a) redan är sällsynta i gamla litauiska texter från 1500- och 1600-talen. De har motsvarigheter i slaviska språk och är betydligt äldre än suffixet -(i)opas (-a), som vanligtvis används vid bildning av adjektiv från räkneord i litauiskan och för vilket artikeln föreslår ett genetiskt samband med postpositionen po. I äldre skrifter användes vid sidan av avledningar med -(i)opas (-a), som är vitt spridda även i dagens litauiska (t.ex.: dvejópas, trejópas, taip pat tüleriópas m.fl., se Valeckienė 1994: 220), motsvarande räkneordsadjektiv med -(i)okas (-a), vilka nästan har försvunnit ur dagens litauiska. Tendensen att de nämnda avledningarna med -(i)okas (-a) trängdes undan och att motsvarande adjektiv med -(i)opas (-a) etablerades framträdde redan före den litauiska skrifttraditionens början. I de granskade äldre skrifterna¹ fördelar sig avledningarna av dessa två ordbildningstyper så här: Mž 2: 0; VLNE, VLNEE 4: 1; BPI–II 7: 4; C11: 1; DP 9: 3; SPI–II 3: 3; ¹SD, ³SD 3: 5; ChNT 1 (motsvarande adverb med -(i)opai 2): 2 (motsvarande adverb med -okai 2); SE 2: 0; i Jaknavičius Evangelier från 1647Evangelijose noterades endast adverbet ketveriopai 201₉–₁₀. Av den redovisade statistiken framgår att räkneordsadjektiv med -(i)okas (-a) förekommer ungefär lika ofta som motsvarande avledningar med -(i)opas (-a) i Sirvydas och Chylinskis skrifter och delvis i Bretkūnas. Hos andra är räkneordsadjektiv med -(i)okas (-a) betydligt ovanligare eller används inte alls. Även spridningen av själva avledningarna med -(i)okas (-a) varierar. Endast två av dem är allmänt kända: dvejókas (-a) ‘dvejopas’ BPI–II 4x; CII 1111; ³SD 56; SPI–II 2x; (även [K]; P, jfr dvejokai ‘dvejopai’ ³SD 56; N; Grž), dvejokias (-ia) SPI–II 6x; ChNT 4x (även Ds, jfr dvejõks / dvējõks, -ia DAUK; P; KLVrž; Pln, dvejokiai VALAČ, dvejõkiaip ROD – ²LKŽII 944); 1Vid insamlingen av materialet användes utgåvor av äldre skrifter samt ordregister och de datoriserade konkordanserna över ordformer i Bretkūnas Postilė (BPI–II), Vilentas Enchiridion, Evangelier och epistlar (VLNEE) och Sirvydas Punktų Sakymų (SPI–II), vilka skapats vid Litauiska språkets institut och finansierats inom ramen för Republiken Litauens program för användning och utveckling av statsspråket 1996–2005, samt konkordanserna över ordformer i Jaknavičius Evangelier från 1647 Evangelijose. 2Avledningen vienokas (-a) / vienokias (-ia), vars ordbildning inte är helt klar, har inte tagits med i statistiken här (se nedan). 4 | SAULIUS AMBRAZAS trejokas (-a) ’trejopas’ BP₋Ⅱ 4x; ¹SD 182 (även N; KŽ; STr; AD; VRN), trejokias (-ia) SP₋Ⅱ 6x; ¹SD 18; ³SD 446; SLG₋Ⅱ 80 (även Sut, jfr trejókis, -ia KŽ; M; PRNG; KLT; PLS – LKŽₓᵥₗ 741). Andra är mycket mer sällsynta, till exempel: keturokas BP₋Ⅱ 3x, ketveriokas (-a) ’ketveriopas’ WP 213b; SP₋Ⅱ 5x (jfr ketveriokai ’ketveriopai’ ChNT Lk 19,8), penkiokas ’penkeriopas’ ³SD 291, septyne-liokas ’septýneriopas’ ³SD 401 (även Sut; N; [K]), šešeriokas (-a) ’šešeriopas’ BP₍₁₁₎ 21₁₇ (även KŽ; NdŽ), šešeriokia DP 352₄₃ (jfr šešerioks, -ia M; NdŽ), šimter(i)okas (-a) ’šimterio-pas’ DP 2x; SP₍₃₃₈₁₀₎; ChNT 2x (jfr šimterokai ChNT 2x, šimteruokai ⁵SD 353, šimtelio-kai ’šimteriopai’ ³SD 423), vieneriokas ’vieneriopas’ DP 445₄₀ (även N, jfr vieneriokis, -ė KŽ; M). Räkneordsadjektiv med -(i)okas (-a) har motsvarigheter i de slaviska språken, jfr lit. dvėjokas och fornkyrkoslaviska dъvъkъ, dъvojакъ, lit. ketveriokas och fornkyrkoslaviska četverakъ, lit. šešeriokas och fornkyrkoslaviska šesterakъ, lit. trejokas och fornkyrkoslaviska trojakъ (Vaillant 1974: 327). I litauiska och slaviska bildas även kvalitativa pronomen på liknande sätt, jfr lit. tók(i)s och fornkyrkoslaviska takъ. Skillnaden är här bara att litauiska pronomen av denna typ, utöver suffixet *-āko-, också har pronomenet (i)is som efterled. Sannolikt är det under inflytande från dessa pronomen som vissa av de nämnda litauiska räkneordsadjektiven med -(i)okas (-a) tenderar att få former med (i)io/iā-stam (Rosinas 1988: 214–216). Det bör noteras att avledningen vienók(i)s (-ia) i dialekterna används både som pronomen ’sådan, en’ och som adjektiv ’lik, likadan’ (LKŽₓᵢₓ 225, 226–227), jfr även vienokias (-ia) ’lik, likadan’ VLNE 2x; ¹SD 46; ³SD 7, 87; DP 9x; ChNT 4x; VD; KŽ (jfr nevienoki ’olika’ SP₁ 184₈, adverben vienokiai ’likadant’ SP₋Ⅱ 2x; SE 2x, nevienokiai ’olika’ SP₁ 357₆), vienokas (-a) ’lik, likadan’ LEX 27a; Q 142; B 389; H; MŽ; Pošk; P; N; K; JN; L; Rtr. I allmänhet bildas med suffixet *-ā-ko- (liksom med andra suffix som härrör från urindoeuropeiska *-ko-) diminutiver oftast i de baltiska språken. Adjektiviska diminutiver med -(i)okas (-a) är särskilt vanliga i litauiskan. De förekommer redan i 1500- och 1600-talens skrifter, särskilt i Sirvydas Dictionarium Lithuanicae och i 1600-talets handskrivna ordbok från Litauen i Preussen, Clavis Germanico-Lithvana, till exempel: atstokas ³SD 246 (om formen -okus med u-stam, jfr Skardžius 1943: 134; Palionis 1967: 131), baltokas ³SD 13, bėrokas C₁ 389, girtokas ³SD 311, ilgokas BP₋Ⅱ 147₁₅; C₁ 1150, juodokas ³SD 361; C₁ 515, laibokas ³SD 360, lipokas C₁ 1130, minkštokas C₁ 936, raudonokas ³SD 41, 164; C₁ 331, rūgštokas C₁ 372, rūgštokus ³SD 145, saldokas C₁ 573, saldokus ³SD 366, 409, siaurokas ³SD 360, silpnokas ³SD 366; C₁ 507, 524, sunk(i)okus ³SD 360, šiltokas C₁ 1159, šiurkštokas C₁ 560, tamsokus ³SD 360, tolokas ³SD 268, žalोकas ³SD 546; C₁ 331. I lettiskan utvecklades av sådana adjektiv med *-āko- komparativformer, jfr lit. mažókas och lett. mazāks ’mindre’ (Endzelīns 1951: 360; Fennell 1996–1997; Vykypėl 2001: 212 ff.). Liknande adjektiv med *-āko- finns också i andra besläktade språk, jfr lat. merācus: merus ’oblandad, outspädd, ren; äkta’ (Brugmann 1906: 498–500). I de östaukštaitiska dialekterna av litauiskan bildas diminutiver med *-āko- flitigt även av substantiv, till exempel: berniokas, arčiokas, akmeniokas (Skardžius 1943: 133–134; Urbutis 1965: 279–280). Avledningar av denna typ förekommer även i de östra lettiska dialekterna, fast i mindre omfattning, jfr lit. berniokas och lett. dial. bērņāks, bērņāks (Rūķe-Draviņa 1959: 289–294). DĖL SKAITVARDINIŲ BŪDVARDŽIŲ KILMĖS 5 Suffixet *-ko- (liksom vissa andra affix som är typiska för diminutiver) har i indoeuropeiska språk sedan äldsta tider använts inte bara för att bilda diminutiver, utan också olika adjektiv utan diminutiv betydelse (jfr Jurafski 1996; Shields 2000). Med suffixet *-i-ko- bildas exempelvis i baltiska (särskilt i fornpreussiska, se Ambrazas 2000: 87–89) och slaviska språk (Boškovič 1984: 206–245) i stor utsträckning substantiviska diminutiver, medan det i många andra besläktade språk huvudsakligen bildas possessiva adjektiv (Brugmann 1906: 488 ff.; Ewald 1924). Å andra sidan används suffixet *-is-ko- (om dess ursprung, se Ambrazas 2000: 101 och där anförd litteratur) för att bilda adjektiv³ i baltiska, slaviska och germanska språk (möjligen även i keltiska, trakiska och delvis i tokhariska och luviska språk, se Porzig 1954: 201–202; Ivanov 1988: 53), men däremot substantiviska diminutiver i forngrekiska (Petersen 1913; Chantraine 1933: 405–413). Tendensen att även bilda räkneordsadjektiv med *-ko- kan också vara gammal, jfr fornkyrkoslaviska inokъ ’en, ensam; munk’, gotiska einaha, fornhögtyska einag ’den enda’, vedisk sanskrit ekáka-, ekaká- ’den enda, ensam’, latin ūnicus ’den enda, särskild’ (Brugmann 1906: 493; Schulze 1966: 75; Vaillant 1974: 462). Det är dock fortfarande inte helt klart när bildningstypen med räkneordsadjektiv på *-āko- uppstod i de baltiska språken. De litauiska räkneordsadjektiven med -(i)okas (-a) har nämligen exakta motsvarigheter endast i slaviska språk; i de övriga baltiska språken saknas de. I fornpreussiska texter har räkneordsadjektiv av denna typ inte belagts alls. I lettiska används för att bilda räkneordsadjektiv och de nämnda kvalitativa pronomenen ett suffix av helt annat ursprung, *-ā-do-, jfr litauiska trejōkas, trejōpas och lettiska trejāds, litauiska kitók(i)s och lettiska citāds (Endzelynas 1957: 100; Endzelīns 1951: 391). I litauiska är det sistnämnda suffixet mycket sällsynt, jfr litauiska kitódas och lettiska citāds, litauiska vienó das och lettiska vienāds (Skardžius 1943: 100). Adjektiv med suffix som härstammar från determinativet *-d(h)- finns också i några andra besläktade språk, jfr fornkyrkoslaviska tvrъdъ ’fast’, latin lūcidus ’ljus, klar, tydlig’, vīvidus, forniriska beode ’livskraftig, levande’ (Brugmann 1906: 471–472). Användningen av suffixet *-ā-do- för att bilda räkneordsadjektiv är dock sannolikt en innovation i lettiska. Å andra sidan visar räkneordsadjektivens reliktkaraktär med -(i)okas (-a) i litauiska att denna bildningstyp är tämligen gammal. Däremot saknar suffixet -(i)opas (-a), med vilket räkneordsadjektiv oftast bildas i litauiska, helt motsvarigheter i andra besläktade språk. Forskarna betvivlar starkt att det över huvud taget fanns suffix med *-p- i det indoeuropeiska urspråket (jfr Brugmann 1906: 386; Vaillant 1974: 632). Ursprunget till suffixet -(i)opas (-a) bör därför sannolikt sökas i själva litauiskan. Hittills har det inte kunnat klarläggas. Vaillant (1974: 632) förbinder suffixet -(i)opas (-a) med postpositionen -p(i), som förekommer i allativ- och adessivformer. Semantiskt förefaller dock en förbindelse mellan detta suffix och postpositionen -p(o), som kan urskiljas i adverb på -aip(o), närmare (jfr Endzelynas 1957: 209; Otrębski 1956: 300–301). De sistnämnda är nästan synonyma med adverb på -(i)opai, -okai (se Ulvydas 1971: 435–436), jfr de ovan nämnda dvejōkai och dvejōpai, dvejaip, dvejaipō TVR (²LKŽₙ 946). Förr kan det vid sidan av *dvejai po ha existerat– 3 Det som förenar de baltiska, slaviska och germanska språken, och möjligen även några andra språk, är sannolikt inte bara adjektivsuffixet *-isko- utan också dess possessiva ordbildningsfunktion, jfr fornkyrkoslaviska božьskъ, gotiska gudisks ’Guds’ och den analoga användningen av avledningen dieviškas i äldre litauiska skrifter, t.ex.: giwena iš galibes Die=wißkos SPₙ 227₂₈–₂₉. Detta är dock ämnet för en annan artikel. 6 | SAULIUS AMBRAZAS terat även konstruktionen *dvėjo po4, som genom adverbialisering gav upphov till dvėjopai. Senare, när adverb på -(i)opai och -(i)okai konkurrerade, bildades sannolikt motsvarande avledningar på -(i)opas (-a) efter mönster av räkneordsadjektiv med -(i)okas (-a). De sistnämnda blev snabbt mycket populära. I takt med att avledningar på -(i)okas (-a) alltmer började användas diminutivt uppstod nämligen ett behov av ett särskilt suffix för att bilda räkneordsadjektiv. Kanske spreds motsvarande avledningar på *-ādo- i lettiska av liknande skäl, genom specialisering av affix. ŠALTINIŲ SUTRUMPINIMAI Ad – Adutiškis, Švenčionys kommun. B – LEXICON GERMANICO=LITHUANICVM [...] av Jacobo BRODOWSKIJ (en handskriven ordbok från början av 1700-talet). BP. – POSTILLA Tatai eſti Trumpas ir Praſtas Iſchguldimas Euangeliu / ſakamuiu Baſniczoie Krikſchczoniſchkoie / nůg Aduento ik Weliku. Per Iana BRETKUNA Lietuvos Plebona Karalaucżuie Pruſuju. Iſſpaude Karalaucżuie Iurgis Oſterbergeras. Maėta Pono 1591. BP₁₁ – POSTILLA tatai eſti Trumpas ir Praſtas Iſchguldimas Euangeliu / ſakamuiu Baſniczoie Krikſchczoniſchkoie nůg Weliku ik Aduento. Per Iana BRETKUNA Lietuvos Pruſuju. Iſſpausta Karalaucżuie / Iurgio Oſterbergera. Maėta Pono 1591. C – Clavis Germanico-Lithvana (citerat ur: V. DROTVINAS, red., Clavis Germanico-Lithvana 1–4, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1995–1997). ChNT – en translittererad utgåva av S. B. CHYLINSKIS översättning av Nya testamentet: Cz. KUDZINOWSKI, J. OTREBSKI, Biblia litewska Chylińskiego. Nowy Testament 2, Tekst, Poznań: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1958 (även använd: Cz. KUDZINOWSKI, Biblia litewska Chylińskiego. Nowy Testament 3, Indeks, Poznań: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1964). Dauk – Simonas DAUKANTAS (1793–1864), skrifter. DP – Poſtilla CATHOLICKA. Tai eſt: Iſguldimas Euangeliu kiekwienos Nedelos ir ƀwetes per wſſus metus. Per Kúnigą MIKALOJŲ DAVKSZĄ Kanoniką Médniku / iž kėliſkó pergùldita. [...] W Wilniui / Drukárnioi Akademiós SOCIETATIS IESV. A. D. 1599 (naudotasi: Cz. KUDZINOWSKI, Indeks-słownik do „Daukšos Postilė“ 1–2, Poznań: Wydawnictwo Uniwersytetu im. Adama Mickiewicza w Poznaniu, 1977). Ds – Dūsetos, Zarasai kommun. Grž – Grūžiai, Pasvalys kommun. H – VOCABVLARIVM LITTHVANICO-GERMANICVM ET GERMANICO-LITTHVANICVM [...] Utarbetad av Friederich Wilhelm HAACK [...] Halle, [1730] Stephanus Orban, Univerſ. Buchdr. Jn – Kazimiero JAUNIAUS (1848–1908) skrifter. K – F. KURSCHAT, Littauisch-deutsches Wörterbuch. Halle a. S.: Verlag der Buchhandlung des Waisenhauses, 1883 (med tecknet [K] markeras ord som Kuršaitis återger inom hakparenteser). Klt – Kaltanėnai, Švenčionys kommun. KlvrŽ – Žemaičių Kalvarija, Plungė kommun. KŽ – A. KURŠAITIS, Lietuviškai-vokiškas žodynas 1–4, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1968–1973. L – Lietuviškos ir angliškos kalbos žodynas. Redigerad av Antanas LALIS [...] Chicago, 1915. 4Här bör man ha i åtanke att prepositionen po i litauiskan sedan gammalt används med flera kasus. Vissa konstruktioner konkurrerar helt enkelt med varandra, till exempel: po dešinei ir po dešinės, po tam ir po to och så vidare (om allt detta, se Fraenkel 1929: 144 ff.). På liknande sätt kan även den motsvarande postpositionen po en gång ha använts; jämför locativformerna med postpositionen -p(i) och deras samband med konstruktioner med prepositionen prie(g) i äldre skrifter (se Rosinas 2001: 136 ff.). DĖL SKAITVARDINIŲ BŪDVARDŽIŲ KILMĖS 7 LEX – Lexicon Lithuanicum (citerat ur: V. DROTVINAS, red., Lexicon Lithuanicum, Vilnius: Mokslas, 1987). LKŽ – Litauiska språkets ordbok 1–17, Vilnius. M – M. MIEŽINIS, Lietuviszkai-latviszkai-lenkiszkas žodynas, Tilžė, 1894. Mž – Martyno MAŽVYDO (1520–1563) raštai (remtasi: D. URBAS, Martyno Mažvydo raštų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996). MŽ – Littauſch=deutſches und Deutſch=littauiſches Wörter=Buch [...] vermehret und verbessert [...] von Chriſtian Gottlieb MIELCKE, Cantor in Pillckallen. [...] Königsberg, 1800. Im Druck und Verlag der Hartungſchen Hofbuchdruckerey. N – Ordbok över det litauiska språket av G. H. F. NESSELMANN. Königsberg: Verlag der Gebrüder Bornträger. 1850. NdŽ – M. NIEDERMANNAS, A. SENNAS, A., BRENDERIS, A. SALYS, Litauisk skriftspråks ordbok 1–5, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag, 1932–1968. P – Jurgis PABRĖŽAS (1771–1849) skrifter. Pln – Plungė. Plng – Palanga. Pls – Peleša, Varanavo distrikt, Belarus. Pošk – Dionizas POŠKAS (cirka 1757–1830) skrifter. Prng – Paringys, Ignalina distrikt. Q – En handskriven ordbok från 1600-talet (besläktad med Lexicon Lithuanicum och Clavis Germanico-Lithvana), som före andra världskriget fanns i Königsbergs universitetsbibliotek (Msc. 83). Rod – Rodūnia, Varanavo distrikt, Belarus. RTr – J. RYTERIS, Lietuviškai-latviškas žodynas, Ryga, 1929. 1SD – K. SIRVYDAS första ordbok (här citerad efter: K. PAKALKA, red., Senasis Konstantino Sirvydo žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997). 3SD – DICTIONARIVM TRIVM LINGVARVM In ſum Studioſæ Iuventutis, AVCTORE CONSTANTI-NO SZYRWID [...] Tertia editio recognit & aucta. VILNÆ, Typis Academicis Societatis JESV. Anno Domini M. DC. XLII. (här citerad efter: K. PAKALKA, red., Pirmasis lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslas, 1979). 5SD – DICTIONARIVM TRIVM LINGVARVM In ſum Studioſæ Iuventutis, AVCTORE R. P. CONS-TANTIN SZYRWID [...] Quinta editio recognita & aucta. VILNÆ, Typis Academicis Societatis JESU. Anno Domini M. DCC. XIII. SE – SUMMA Abá Trumpas išguldimas EWANIELIV / SZWENTU Per Wīlus meatus / dienomis Nedelos / Báž=ničioje Krikščioniſkoje ſkaytoma [...] KIEDAYNISE, DRVKA WOLA, IOCHIMAS IVRGIS RHE-TAS, Meatu Poná, 1653 (hänvisning: A. JAKULIS, „Knygos Nobažnystės“ leksika 1, Klaipėda: Sauliaus Jokužio leidykla-spaustuvė, 1995). SLG – GIESMES TIKIEJIMY KATHOLICKAM PRIDARANCIAS [...] Auctore SALOMONE MOZER-KA SLAWOCZYNSKI [...] VILNÆ, Typis Academicis Societatis IESV, Anno Dni 1646 (citerat från: J. LEBEDYS, red., S. M. Slavočinskis. Giesmes tikėjimui katalickam priderančios, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1958). SP – PVNKTY KAZAN od Adwentu až do Poſtu, Litewskim językiem, z wytłumaczeniem na Polskie PRZEZ Księdza KONSTANTEGO SZYRWYDA [...] wydáne W WILNIE W Drukárni Akademiey Societatis IESV Roku M. DC. XXIX. Str – Strūnāitis, Švenčionių kommun. Sut – Žodini̇kas Letuwiszkay-Łotiniszkay-Lenkiszkas. Av prästen Dominikas SUTKIEWICZE, en äkta litauer, sammanställd med stor möda (1848) (manuskript). TVr – Tverėčius, Ignalinos kommun. Valanč – Motiejus VALANČIUS (1801–1875): skrifter. VD – VYDŪNAS (Vilius STOROSTA, 1868–1953): skrifter. 8 | SAULIUS AMBRAZAS VLNE – ENCHIRIDION Catechizmas mažas / dėl pašalpitų Plebnonų ir Koznadijų / skriven på tyska av doktor Martin Luther. Och från tyska till litauiska fullständigt och troget översatt / av Bartholomäus WILLENTA, pastor i Königsberg på Steindamm. Tryckt i Königsberg av Georg Osterberger / år 1579. VLNEE – Evangelier och epistlar / för söndagar och helgdagar [läsningar / i de kristna kyrkorna / fullständigt och troget översatta till litauiskt språk / av Bartholomäus WILLENTA / pastor i Königsberg på Steindamm [...] Tryckta i Königsberg av Georg Osterberger / år 1579. VRN – Varėna. WP – Wolfenbüttelska postillan, ett manuskript från 1500-talet: ISCHGVLDIMAS EVANGELIV PER WISVS METVS. SVRINKTAS DALIMIS ISCH DAVGIA PASTILIV [...] (citerad från: J. KARACIEJUS, red., Wolfenbüttelio Postilė, Vilnius: Žara, 1995). LITERATŪRA AMBRAZAS, S. 2000: Daiktavardžių darybos raida II. Lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. BOŠKOVIČ, R. 1984: Основы сравнительной грамматики славянских языков. Фонетика и словообразование, Москва: Высшая школа. BRUGMANN, K. 1906: Grundriss der vergleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen Bd. 1. T. 2, Strassburg: Karl J. Trübner. CHANTRAINE, P. 1933: La formation des noms en grec ancien, Paris: Librairie ancienne Honoré Champion. ENDZELĪNS, J. 1951: Latviešu valodas gramatika, Rīgā: Latvijas Valsts izdevniecība. ENDZELYNAS, J. 1957: Baltų kalbų garsai ir formos, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. EWALD, F. 1924: Die Entwicklung des k-Suffixes in den indogermanischen Sprachen, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag. FENNELL, T. G. 1996–1997: Comparatives and superlatives in early Latvian grammars. Linguistica Baltica 5–6, 115–127. FRAENKEL, E. 1929: Syntax der litauischen Postpositionen und Präpositionen, Heidelberg: Carl Winter’s Universitätsbuchhandlung. IVANOV, V. V. 1988: Балто-славяно-тохарские изоглоссы. Балто-славянские исследования 1986, Москва: Наука, 45–60. JURAFSKI, D. 1996: Universal tendencies in the semantics of the diminutive. Language 72 (3), 533–578. OTREBSKI, J. 1956: Gramatyka języka litewskiego 3. Nauka o formach, Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe. PALIONIS, J. 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis. PETERSEN, W. 1913: The Greek Diminutive Suffix -ισκο-, -ισκη, New Haven-Connecticutt: Yale University Press. PORZIG, W. 1954: Die Gliederung des indogermanischen Sprachgebiets, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag. ROSINAS, A. 1988: Baltų kalbų įvardžiai, Vilnius: Mokslas. ROSINAS, A. 2001: Mikalojaus Daukšos tekstų įvardžių semantinė ir morfologinė struktūra, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. RŪKE-DRAVINA, V. 1959: Diminutive im Lettischen, Lund: Håkan Ohlssons Boktryckeri. SCHULZE, W. 1966: Kleine Schriften, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. SHIELDS, J. K. 2000: The Hittite word for ‘son’ and the origin of the Indo-European diminutive suffix *-lo-. Indogermanische Forschungen 105, 17–142. SKARDŽIUS, P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Lietuvos mokslų akademija. Dėl skaitvardinių būdvardžių kilmės 9 Ulvydas, K. 1971: Prieveiksmis. Ulvydas, K., red., Lietuvių kalbos gramatika 2, Vilnius: Mintis, 425–542. Urbutis, V. 1965: Daiktavardžių daryba. Ulvydas, K., red., Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis, 261–473. Vaillant, A. 1974: Grammaire comparée des langues slaves 4, Paris: Editions Klincksieck. Valeckienė, A. 1994: Būdvardžių daryba. Ambrazas, V., red., Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 141–238. Vykypėl, B. 2001: Zwei lettonistische Bemerkungen. Šefčík, O., Vykypėl, B., eds., Grammaticvs. Studia linguistica Adolfo Erharto quinque et septuagenario oblata, Brno: Masarykova universita v Brně, 211–223. Saulius Ambrazas Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius, Lietuva [email protected] Gauta 2001 12 10