The Indo-European genitive of agent with finite verbs and participles

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLVII (2002), 41–54 Det indoeuropeiska genitivet för agent med finita verb och particip* William R. Schmalstieg The Pennsylvania State University Exempel på användningen av finit verb och genitiv med agentfunktion hämtas från fornindiska, fornpersiska, tokhariska, grekiska och slaviska. Vidare föreslås att genitivobjektet i vissa verbklasser, t.ex. indoeuropeiska verb med suffixet *-é-, ursprungligen kan ha fungerat som agent och att det etymologiska subjektet var patienten. I denna artikel vill jag ge några exempel på agentgenitiv (eller kanske hellre källgenitiv) med finita verb i några indoeuropeiska språk utöver de baltiska¹. Den etymologiska possessiva tolkningen är alltid möjlig i passiva participkonstruktioner, men det förefaller mig onödigt att ha en förklaring för konstruktioner med finita verb och en andra förklaring för konstruktioner med passiva particip, även om jag antar att konstruktionerna med finita verb i princip skulle kunna förklaras som analogiska med dem med particip. Först vill jag citera exemplet på användningen av agentgenitiv med ett finit verb från fornpersiskan (Cardona 1970: 2; Kent 1953: 133): (1) avāy ūvijyā arikā āha NOM. PL. MASC. NOM. PL. NOM. PL. MASC. 3 PL. IMPERF. elamiterna otrogna var u-tāšam Auramazdā naiy ayadiya CONJ.-GEN. PL. MASC. NOM. SG. MASC. NEG. 3 SG. PSV. IMPERF. och av dem Ahuramazda inte vördad blev ’Elamiterna var otrogna och Ahuramazda vördades inte av dem.’ Note the Old Indic example with a finite verb (Jamison 1979: 134): Jag vill härmed tacka prof. Vytautas Ambrazas och prof. Algirdas Sabaliauskas för att ha läst och kommenterat tidigare versioner av denna artikel. Jag vill också tacka prof. Giedrius Subačius för att ha transkriberat avsnittet ur Rhesas bibel i Newberry Library i Chicago. Även om jag inte har nämnt honom direkt i denna artikel vill jag uttrycka min tacksamhet till prof. Axel Holvoet, vars slutsatser jag ofta är oenig med, men vars artiklar har varit till hjälp för mig när jag reviderat och formulerat mina egna tankar. Hans artikel från 2001, som citeras i referenserna, var den omedelbara impulsen till denna artikel. 1 Haudry (1977: 409) writes that the subjective genitive and the genitive of belonging go back to the same origin as the genitive of agent, viz. the genitive of source, which when used with the passive participles denotes the author of the action and is opposed to the instrumental which denotes the element in contact, the object possessed or the instrument of the process. 42 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG (2) idáṃ tyát NOM. SG. NEUT. detta det där pātram NOM. SG. bägare indrapāṇam, NOM. SG. Indras dryck índrasya GEN. SG. av Indra priyám NOM. SG. NEUT. kär amṛ́tam NOM. SG. NEUT. odödlig apāvi 3RD SG. PSV. AOR. dracks ”Just denna bägare, Indras dryck, kär och odödlig, dracks av Indra.” A Tocharian B example of the genitive of agent is given below (Krause, Thomas 1960: 83): (3) srukor NOM. SG. död aíśaumyepi GEN. SG. av en vis (man) olypo ADV. mycket [ri]toy(tā)r 3RD SG. MIDDLE OPTATIVE bör sökas ”Döden skulle snarare kunna sökas av en vis person.” ”Döden bör snarare sökas av en vis person.” Nu är det välkänt att prepositionen i språkens historia med tiden kommer att understödja den enkla kasusändelsen. Språklärare säger typiskt till sina elever att en viss preposition kräver ett visst kasus eller vissa kasus, men historiskt sett är det i själva verket vanligtvis tvärtom. Prepositionen (som någon sorts etymologiskt adverb) understödjer ett ursprungligt kasus. Ersättningen av lat. att fara till Rom med att fara till Rom är välkänd, men det finns också många andra exempel. Krys’ko (1997: 121–122) skriver till exempel att kontrasten mellan objekt- och adverbialformer i ryskan förstärks under processen då kategorin direkt objekt bildas, vilket leder till att ackusativen för spatiala objekt, som förenar de lexikalt lokativa och funktionella objektkategorierna, dvs. är markerad både av adverbialitet och objektkvalitet, gradvis ersätts av prepositionen genom plus en kasusform. Intressant nog förutsäger Krys’ko att det enkla objektackusativet hos rörelseverb gradvis kommer att ersättas av en prepositions- plus objektkonstruktion, såsom redan har skett med vissa konstruktioner, t.ex. klättra över staketet, flyga över havet. I grekiskan har prepositionen ὑπό ’av’ kommit att understödja genitivkasus i agentbetydelse. Alltså: (4) ἠνάγκασμαι ὑπὸ τῶν γεγενημένων... τούτου κατηγορεῖν 1 SG. PSV. AOR. PREP. GEN. PL. GEN. PL. GEN. SG. INF. Jag tvingas av det som har hänt... att anklaga denne ”Jag tvingas av det som har hänt att anklaga den här mannen.” (Goodwin, Gulick 1958: 261.) Paul Andersen (1991: 123) showing how in Greek the introduction of an agent can change the interpretation of an active intransitive construction to a passive construc- THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT 43 tionen ger följande exempel (Herodotos 3, 15, 4): (5) αἷμα ταύρου πιών ἀπέθανε παραχρῆμα ACC. SG. GEN. SG. NOM. SG. MASC. PAST ACT. PART. 3 SG. AOR. ADV. blod från en tjur, efter att ha druckit, dog genast ‘Efter att ha druckit tjurens blod dog han genast.’ (Herodotos 7, 213, 2) (6) ἀπέθανε ὑπό ’Αθηναδέω ἀνδρός Τρηχινίου 3 SG. AOR. PREP. GEN. SG. GEN. SG. GEN. SG. MASC. dog genom Athenades man trachinier ‘Han dödades av en trachinier (vid namn) Athenades.’ With regard to Old Church Slavic Vaillant wrote (1964: 189) that the agent of a passive verb may be rendered by the instrumental or otъ plus the genitive. Vaillant (1964: 195) gives the example from Matthew 3.6: (7) krъštaaxo sę otъ nego 3 PL. IMPERF. REFL. PTCL. PREP. GEN. SG. döptes av honom ‘De döptes av honom.’ Tillägget av otъ förstärker endast den ursprungliga betydelsen av genitiv som agent. Ovan har jag lagt fram belägg för användningen av en agentiv genitiv med ett finit verb i fornpersiska, fornindiska, tokhariska, grekiska och slaviska. Det förefaller mig därför ganska sannolikt att konstruktionen har indoeuropeiskt ursprung. Med utgångspunkt i föreställningen att omotiverad syntax har sitt ursprung i motiverad semantik föreslår jag att det omotiverade genitivkasus som vissa verb kräver återspeglar en äldre agentiv betydelse. Ur ett synkront perspektiv skulle man säga att ett visst verb kräver ett visst kasus, men det saknas motivering för detta. I många konstruktioner kan man alltså förstå subjektet som ursprungligen objektet (eller patienten) för handlingen eller tillståndet, och genitivobjektet som agenten eller källan till handlingen eller tillståndet. När det indoeuropeiska språket övergick från ergativ typologi till nominativ-ackusativisk typologi kom den ursprungliga patienten att uppfattas som ett subjekt, och analysen av de gamla ergativa satserna förändrades. Så kallas till exempel vissa fornengelska konstruktioner traditionellt för ”opersonliga”, även om Visser (1963: 20) anser att termen är en felbenämning. Enligt Visser (1963: 23): ”Denna konstruktion åtföljs inte sällan av ett komplement i form av ett substantiv eller pronomen i genitiv... eller av en preposition (for, of, æt, to etc.) + substantiv... Eftersom det är praktiskt att ha en benämning för komplementet i form av ett (pro)nomen i genitiv kommer det att kallas KAUSATIVT OBJEKT, eftersom det i de flesta fall uttrycker orsaken till eller anledningen till den handling eller det tillstånd som verbet det bestämmer betecknar.” Vissers term ”kausativt objekt” är mycket träffande, eftersom den passar med föreställningen att genitiven är en agent eller en källa som frambringar handlingen eller tillståndet. Exempel: 44 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG (8) him sceamode ðæs mannes DAT. SG. 3 SG. PRET. GEN. SG. MASC. GEN. SG. honom skämdes det för den mannen ‘han skämdes för den mannen.’ Denna ‘opersonliga konstruktion’ med ett ‘kausativt objekt’ föregicks sannolikt av en personlig konstruktion, också den med ett ‘kausativt objekt’. I fornengelskan ersatte ett dativobjekt ett ursprungligt nominativsubjekt. Jämför det gotiska exemplet med ett besläktat verb (Luke 9.26): (9) saei... skamaib sik meina NOM. SG. 3 PRES. REFL. GEN. SG. den som... skäms för mig ‘den som skäms för mig’ (Streitberg 1919: 131) According to Erhart (1980: 182) Indo-Iranian fourth class verbs (those in -ya) were originally stative, but some had developed into passives already in the Indo-Iranian period. Let us compare the following sentence from Old Indic (Macdonell 1916: 319): (10) ānnasya tṛṇyati GEN. SG. 3RD SG. PRES. med mat återhämtar han sig ‘Han återhämtar sig med lite mat.’ Enligt lärobokstolkningen styr verbet tṛp- genitiv, men notera att detta verb tillhör den fjärde indiska verbklassen och att man skulle kunna vända på den syntaktiska tolkningen genom att anta en genitivagent (eller med Vissers terminologi, ett kausativt objekt) och en nominativpatient. Man skulle då kunna förstå meningen som: ‘maten återhämtar honom’. Betrakta nu följande latinska exempel: (11) pudet mē tuī 3 SG. PRES. ACC. SG. GEN. SG. skämmer mig du ‘Jag skäms för dig.’ (Bennett 1945: 140) Detta skulle också kunna förstås som: ‘du skämmer ut mig’. Jämför det fornengelska exemplet (8) och det gotiska exemplet (9) ovan. Hermann (1926: 286–287) kopplar de latinska verben på *-ē- till de litauiska stativa verben på -ė-, som ofta kräver ett genitivobjekt; jfr den litauiska meningen från Basanavičius: (12) o jéí tù manęš taip bjaurési CONJ. CONJ. NOM. SG. GEN. SG. ADV. 2 SG. PRES. men om du blir så avskräckt av mig’. THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT 45 Verbet bjaurētis ”att bli bortstött” är ett -ē--stamverb (<*-ē-). Detta skulle kunna förstås som: ”men om jag stöter bort dig så”. Andra litauiska exempel är: (13) Vaikas svečių drōvisi (inf. drovėtis) NOM. SG. GEN. PL. 3 PRES. child by guests is made shy (DŽ 1993: 13) ”Barnet görs blygt av gästerna, dvs. barnet är blygt i gästernas närvaro.” Detta skulle också kunna vändas och förstås som ”Gästerna gör barnet blygt”. (14) Manęs visi bōdis (inf. bodėtis) GEN. SG. NOM. PL. 3 PRES. av mig är alla irriterade (LKŽ, 966) ”Alla är irriterade på mig”, vilket skulle kunna förstås som ”Jag irriterar alla”. Verben i exemplen (9) till (14) ovan tillhör alla samma indoeuropeiska klass av stativa verb och tar här alla genitivobjekt, eller med Vissers term ”kausativa objekt”. Se även Ambrazas (2001a: 29–34) för många andra exempel och delvis liknande slutsatser. Enligt min mening kan en analys av genitiv för agent inte skiljas från en analys av instrumentalis, som den konkurrerar med i vissa syntaktiska kollokationer2. Observera följande litauiska mening (Paulauskienė 1979: 99): (15) žēmė ēsti sniegū (sniego) nuklōta NOM. SG. 3 PRES. INSTR. SG. GEN. SG. NOM. SG. FEM.-T-PART. jorden är med snö (av snö) täckt ”Jorden är täckt med (av) snö.” I det här fallet skulle användningen av instrumentalis sniegū ange att snön betraktas som instrument, medan användningen av genitiv sn一ego skulle ange att snön är agenten 2 Nu kan man tillämpa en liknande dikotomi på substantiv med *-o-stam. Nominativ singularis på *-s (förmodligen en äldre ergativ) kan då betraktas som handlingens källa, till skillnad från nominativ singularis på *N (= *-m eller *-n, förmodligen en äldre instrumentalis), som kan betraktas som instrumentet. Skälet till att animata substantiv tilldelas den morfologiska kategorin *-s är att de sannolikare fungerar som handlingens källa. Detta kan alltså förklara varför sådana latinska substantiv som gladium ’svärd’, scutum ’sköld’, caelum ’himmel’ har äldre alternativa nominativformer i singularis gladius, scutus, caelus. Jfr även Gk. ζυγόν ’plog’ jämte ζυγός. Ursprungligen berodde valet av nominativ singularis på talarens uppfattning om subjektets funktion, nämligen antingen som källa (med ändelsen *-os) eller som instrument (med ändelsen *-oN). Man känner naturligtvis till fenomenet genusväxling hos adjektivet, nämligen Lat. bon-us, bon-um, bon-a, etc., men för substantivet förutsätter jag olika ursprungliga funktioner för nominativ singularis-formerna *-os, *-oN, *-ā, även om jag för närvarande inte kan förklara skillnaden mellan *-oN och *-ā; för den senare föreslår Haudry (1977: 449) en ursprunglig instrumentalisfunktion. Han jämför formen för instrumentalisfunktionen hos *-ā-stammen med nominativ singularis i de latinska meningarna (1) miles sagitta hostem vulnerat ’soldaten sårar fienden med en pil’ och (2) militis sagitta hostem vulnerat ’soldatens pil sårar fienden’. Detta skulle förklara varför samma rot i besläktade språk kan förekomma som maskulina eller neutra *-o-stammar eller som (oftast feminina) *-ā-stammar. 46 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG eller handlingens källa. Det bör noteras att genitivens agentiva användning inte är begränsad till levande varelser. Andra exempel som Paulauskienė (1979: 99) citerar är: (16) Daiktinis ar veiksmìnis simbolis būvo užstelbtas NOM. SG. CONJ. NOM. SG. NOM. SG. 3 PRET. NOM. SG. -T- PART. materiell eller aktiv symbol kvävdes īr užtemdytas žodiniu apvalkalu (žodinio apvalkalo) CONJ. NOM. SG. -T- PART. INST. SG. INST. SG. GEN. SG. GEN. SG. och överskuggades av ett verbalt hölje (verbalt hölje) ’Den materiella eller aktiva symbolen kvävdes och överskuggades av det verbala höljet.’ (17) Bendruomenės istorijos kūrimas yra GEN. SG. GEN. SG. NOM. SG. 3 PRES. av samhällets historia skapande är neįžvelgiama paslaptim (neįžvelgiamos paslapties) pridengtas... INST. SG. INST. SG. GEN. SG. GEN. SG. NOM. SG. MASC. -T- PART. dolt med en ogenomtränglig hemlighet (av en ogenomtränglig hemlighet) ”Gemenskapens historia är dold med (av) en ogenomtränglig hemlighet.” Man måste säga att agenten och instrumentet (eller kanske källan och vägen) här inte tydligt skiljs åt, även om det litauiska språket i de flesta fall skulle göra skillnaden helt tydlig (Paulauskienė 1979: 99). Även med verb på -ėti noterar man dock konkurrensen mellan genitiv och instrumentalis; jämför följande exempel med (14) ovan: (18) Kai jisai sirgo, visi juō bodėjosi KONJ. NOM. SG. 3 PRET. NOM. PL. INSTR. SG. 3 PRET. När han var sjuk var alla irriterade tillsammans med honom ”När han var sjuk var alla irriterade på honom.” (LKŽ, 967) I exempel (3) ovan har jag gett ett tocharianskt exempel med en agentgenitiv. Förutom genitiv kan dock instrumentaliskasus (för inanimata) och perlativ (för animata) i Tocharian också fungera som kasus för instrument och agent. Notera följande exempel från Tocharian A (Krause, Thomas 1960: 84; Lane 1947: 49): (19) mā poryo tskāmsamtār mā wāryo ADV. INSTR. SG. 3 PL. MEDIAL PRES. ADV. INSTR. bränns inte av eld, inte av vatten THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT | 47 sikamtār mā lāñcā pārtsi vātēnc 3 PL. MELLANFORM PRES. ADV. PERLATIV PL. INF. 3 PL. PRES. sköljdes bort inte av kungar att ta kan vara ”De bränns inte av eld, sköljs inte bort av vatten, kan inte föras bort av kungar...” Ovan har jag noterat i de grekiska exemplen (4) och (6) genitiv för agent som styrs av prepositionen ὑπό. Den grekiska dativen fungerar som instrumental, eftersom grekiskan inte har ärvt instrumentalis från urindoeuropeiskan. På samma sätt som i den litauiska konkurrensen mellan genitiv och instrumental står alltså genitiv i grekiskan i konkurrens med dativ. Lägg märke till exemplen hos Schwyzer (1966: 526): (20) ἐδάμη ὑπὸ χερσί ποδώκεος Αἰακίδαο 3 SG. PSV. AOR. PREP. DAT. PL. GEN. SG. GEN.SG. blev dödad av händer av snabbfotade Aiakos ’Han dödades av den snabbfotade Aiakos händer.’ (Iliaden II, 860) (21) σῷ ὑπὸ δοὐρὶ πόλιν πέρθαι DAT. SG. PREP. DAT. SG. ACC. SG. MELLANFORM INFINITIV ditt av spjut stad att skövlas ’stad att skövlas av ditt spjut’ (Iliaden XVI, 708) Liksom vid genitivfallet bidrar prepositionen ὑπό enbart till att förstärka den ursprungliga instrumentalis. Att ὑπό används både med genitiv (med agentiv betydelse) och dativ (med instrumental betydelse) visar att den ursprungliga betydelseskillnaden bestämdes av kasus och inte av prepositionen. Användningen av instrumental med passiv (i motsats till genitiv, som i mening [2] ovan) är belagd i for hindiska (Jamison 1979: 131): (22) adbhír góbhir mrjyate INSTR. PL. INSTR. PL. 3 PRES. med vatten med kor blir avtorkad ’Han torkas av med vatten (och) kor (= mjölk).’ (23) sá mrjyámānaḥ kavíbhiḥ... NOM. SG. MASC. NOM. SG. MASC. PSV. PART. INSTR. PL. han (= Soma), som torkas av av kavis... According to Haudry (1977: 414) the use of the instrumental as an agent in Old Indic is a result of the extension of the subject of origin to the subject of instrument. Haudry writes that this results from the fact that ṛṣayo hinvanti ‘the seers incite’ and the innovation matāyo hinvanti ‘the thoughts incite’ are parallel, so that the parallel to matíbhiḥ hitá ‘incited by the thoughts’ would be ṛṣibhir hitá ‘incited by the seers’. 48 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG På ryska framgår konkurrensen mellan agentgenitiv och instrumentalis tydligt i detta exempel från Igorsagan, jfr Jakobsens rekonstruktion (1966: 170): (24) Poskěpani sabljami kalenymi šelomi NOM. PL. MASC. PAST PSV. PART. INSTR. PL. INSTR. PL. NOM. PL. klyvna med sablar härdade hjälmar Ovarbskïi otъ tebe, Jarъ ture Vъsevolode! NOM. PL. MASC. PREP. GEN. SG. VOC. SG. VOC. SG. VOC. SG. Avar av dig Hårde Tjur Vsevolod! ’[Deras] avariska hjälmar är kluvna av härdade sablar – av dig, Hårde Tjur Vsevolod!’ I modern ryska har denna skillnad naturligtvis gått förlorad, och följaktligen motsvaras sådana moderna ryska fraser som (25) och (26): (25) napisano NOM. SG. NEUT. PAST PSV. PART. mnoju INSTR. SG. ’skrivet av mig’ (26) napisano NOM. SG. NEUT. PAST PSV. PART. karandašom INSTR. SG. ’skrivet med en blyertspenna’ på litauiska av (27) respektive (28), se Paulauskienė (1979: 99). (27) parašyta NOM. SG. NEUT.-T-PART. màno GEN. SG. ’skrivet av mig’ (28) parašyta NOM. SG. NEUT.-T-PART. pieštukù INSTR. SG. ’skrivet med en blyertspenna’ I modern ryska ser vi en utveckling parallell med den i fornindiskan, nämligen ersättningen av genitiv (med otъ plus) med instrumentalis. Konkurrensen mellan genitiv och instrumentalis förekommer också i de fornindiska meningar som Wackernagel och Debrunner citerar från Patañjali (1954: 582): (29) idam aheḥ sṛptam ADV. GEN. SG. NOM.-ACC. SG. NEUT. -T- PART. här kröp ormen THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT 49 (30) ihāhinā (= iha + ahinā) srptam ADV. INSTR. SG. NOM.-ACC.SG.NEUT. -T-PART. här orm kröp ’Ormen kröp hit.’ I modern armeniska används participet på -c tillsammans med en genitivus agentis, som uppenbarligen inte går tillbaka till indoeuropeisk tid och måste betraktas som en innovation, till skillnad från användningen av genitiv med participet på -l, som med största sannolikhet är urgammal. Lägg märke till det moderna armeniska exemplet (Fairbanks and Stevick 1975: 227): (31) im barekami grac girk’a hetak’akir ē POSS. PRON. GEN. SG. PAST PART. NOM. SG. NOM.SG. 3 PRES. min av vän skriven bok intressant är ’Boken som min vän har skrivit är intressant.’ En sådan mening skulle kunna översättas till litauiska med nästan exakt samma syntaktiska struktur: (32) māno bičiūlio parašyta knygà yrà įdomi POSS. PRON. GEN. SG. PAST PART. NOM. SG. 3 PRES. NOM. SG. min av vän skriven bok är intressant Med participet på -c finner vi också instrumentalisk användning i armeniska (Tumanjan 1962: 58): (33) angin k’arov šarac ADJ. INSTR. SG. PAST PART. värdefull med sten besatt ’besatt med värdefulla juveler’ Jfr lit. (34) pàpuoš tas brángakmeniais NOM. SG. INSTR. PL. ’smyckad med juveler’ Ett argument för den possessiva grunden till genitiv av agent i baltiska språk är den etablerade användningen av de possessiva pronomenen lit. màno, lett. mana ’min, av mig’ och lit. tàvo, lett. tava ’din (sg.), av dig (sg.)’ som agenter, i stället för de vanliga genitiverna lit. manęs, lett. manis ’min, av mig’ och lit. tavęs, lett. tevis. Det finns naturligtvis undantag. Endzelins (1923: 384) noterar växlingen mellan lett. dziēsma mana padziedāta ’sången sjungen av mig’ och senare på samma ställe manis jāūna padziedāta ’a me juvenco cantata, sjungen av mig, en ung (karl)’ 50 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG Vilius Gaigალaitis writes (1998: 81): Mano tėvas ir motina buvo gryni lietuvininkai, juose nebuvo nei lašelio svetimo kraujo ir aš esmi savo lietuviškumą ir lietuvišką kalbą motinos pienu įžindęs. ‘My mother and father were pure Lithuanians, in them there wasn’t a drop of foreign blood and I have imbibed my Lithuanian nationality and Lithuanian language along with my mother’s milk’. Still we encounter here such sentences as the following (1998: 69): (35) lankiausi Kretingoje ir kai kada manęs 1 SG. PRET. LOC. CONJ. ADV. ADV. GEN. SG. Jag besökte Kretinga och vid ett tillfälle i den av mig aptarnaujamoje Gargždų parapijoje LOC. SG. FEM. PRES. PSV. PART. GEN. PL. LOC. SG. betjänade Gargždai-församlingen ’Jag besökte Kretinga och Gargždai församling, som en gång hade betjänats av mig.’ Another example (1998: 134): (36) mėnesinis organas, manęs redaguojamas NOM. SG. MASC. NOM. SG. GEN. SG. NOM. SG. MASC. PRES. PSV. PART. månatligt organ redigerat av mig ’det månatliga organet redigerat av mig’ I Marcel Prousts La prisonnière (Kalinė), översatt till litauiska av Pranas Bieliauskas (1998: 180), stöter vi på exemplet: (37) baronas lydimas Brišo, manęs NOM. SG. NOM. SG. MASC. PRES. PSV. PART. GEN. SG. GEN. SG. baronen åtföljd av Brichot av mig ir Sanjeto... CONJ. GEN. SG. och av Saniette... (= le Baron... suivi de Brichot, de moi, et de Saniette... [Proust 1984: 328]). Žulys (1969: 170) gives the examples from Vaižgantas: (38)... kokio taves esama lipšnaus GEN. SG. GEN. SG. PRES. PSV. PART. GEN. SG. hur söt du är ’...vilken söt (person) du är’ THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT | 51 (39) Ir manęs tesama malonaus CONJ. GEN. SG. PRES. PSV. PART. GEN. SG. och jag är fortfarande behaglig jos akims, ne širdžiai GEN. SG. DAT. PL. CONJ. DAT. SG. för hennes ögon, inte för hjärtat ‘Och jag är fortfarande behaglig för hennes ögon, men inte för (hennes) hjärta.’ Žulys skriver att en sådan användning av manęs och tavęs förmodligen inte är ett avsteg från grammatisk korrekthet, utan fri variation, även om det är svårt att avgöra utan en särskild undersökning, eftersom dubbel genitiv med dessa pronomen är sällsynt. Man kan föreslå att tyskt inflytande spelar en roll i användningen av manęs och tavęs, åtminstone i exemplen från Klaipėdaområdet, där man enligt standardspråkets regler skulle förvänta sig mano och tavo. Man skulle kunna föreslå följande scenario. I standardtyska uttrycks ägaren respektive agenten på olika sätt i sådana kollokationer som mein Buch ’min bok’ och das von mir geschriebene Buch ’boken skriven av mig’. Detta kan ha lett till en tendens att uttrycka dem på olika sätt också i baltiska dialekter. En sådan förklaring förefaller mig ändå inte sannolik. Jag vill också påpeka att det finns en dialektal tysk form, das Buch von mir, för ’min bok’. Jag vet inte om detta uttryckssätt var vanligt i Klaipėdatyskan eller inte, men det verkar finnas föga anledning att skilja mellan de två litauiska konstruktionerna på grundval av tyskt inflytande. Kanske styrs dock valet av mano och tavo i stället för manęs och tavęs i standardlitauiska av att agenten vid verbalsubstantiv uttrycks med possessivt pronomen, medan patienten uttrycks med vanlig genitiv. Min kollega Prof. Vytautas Ambrazas har påpekat för mig (personlig kommunikation) att mano (tavo) išnaudojimas ’mitt (ditt) utnyttjande’ betyder att jag (du) utnyttjar någon. Däremot betyder išnaudojimas manęs, tavęs ’utnyttjandet av mig (dig)’ att någon utnyttjar mig (dig). På samma sätt motsvarar mano (tavo) baimė ’min rädsla’ < aš (tu) bijau resp. bijai ’jag (du) är rädd (för någon eller något), medan manęs (tavęs) baimė ’rädsla för mig (dig)’ motsvarar < bijo manęs / tavęs ’(någon) är rädd för mig (dig)’. För vidare diskussion, se Ambrazas (2001b). Detta verkar motsvara engelskans användning av my fear (jag upplever rädslan) och (56) fear of me (någon annan är rädd för mig). In Latin according to Menge (1955: 54) typically the possessive pronoun expresses the subjective genitive, e.g., epistulae tuae ‘your letters, i.e., letters from you’, nostra origo ‘our origin, i.e., where we come from’, etc. On the other hand the genitive of the personal pronoun mei ‘of me’, tui ‘of you (sg.)’, sui (3rd reflexive), nostri ‘of us’ vestri ‘of you’ is customarily used to express the objective genitive, e.g., memoria nostri ‘memory of us’, misericordia tui ‘compassion for you’, invidia tui ‘jealousy of you’, ratio vestri ‘concern for you’, although sometimes one encounters the possessive pronoun in an objective meaning, e.g., meam quoque rationem habere debetis ‘you must also have concern for me’. 52 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG Därefter vill jag kort nämna några litauiska gåtor. Den första gäller översättningen av Lukas 7.30. I grekiskan möter vi οἱ δὲ Φαρισαῖοι καὶ νομικοὶ τὴν βουλὴν τοῦ θεοῦ ἠθέτησαν εἰς ἑαυτούς μὴ βαπτισθέντες ὑπ’ αὐτοῦ (Nestle e.a., eds., 1981) = Lat. Pharisaei autem, et legis periti consilium Dei spreverunt in semetipsos, non baptizati ab eo (Nestle, ed., 1971), vilket i King James-översättningen till engelska lyder: ’Men fariséerna och de laglärda förkastade Guds rådslut beträffande sig själva, eftersom de inte hade låtit döpa sig av honom.’ I note here Rhesa’s (1824: 84) edition: (40) Bet Parizeuszai ir raszte: mokiti CONJ. NOM. PL. CONJ. LOC. SG. NOM. PL. Men fariséerna och de laglärda paniekinno Diewo roda priesz sawe 3 PRET. GEN. SG. ACC. SG. PREP. ACC. förkastade Guds rådslut för sig själva ir nedawesi jo krikstziti CONJ. 3 PRET. GEN. SG.? och lät inte döpa av honom? [att bli] döpta? Den syntaktiska analysen av meningen ovan är inte enkel. Prof. V. Ambrazas skriver (personligt brev daterat 2002/01/15) att detta uttryck är ett hapax utan motsvarighet i det levande språket eller i andra skriftliga källor, men att det kanske är resultatet av en sammanblandning av två konstruktioner: nesidavė krikštyti ’underkastade sig inte dop’ och nebuvo jo krikštyti ’döptes inte av honom.’ Ett annat märkligt litauiskt exempel kommer från Markus 1.9 i Nya testamentet från Tilžė 1823 (LKŽvi 588): (41) Döptes av Johannes i Jordan 3:E PRET. REFLEXIV PREP. GEN. LOC. King James engelska översättning lyder: ”döptes av Johannes i Jordan”3. Det grekiska originalet (Nestle m.fl., red., 1981) har passivformen ἐβαπτίσθη εἰς τὸν Ἰορδάνην ὑπὸ 3 Sannolikt skulle konstruktionen i (69) ovan förefalla felaktig för en talare av nutida litauiska, men om den är felaktig, borde då inte den prestigefyllda litauiska akademiska ordboken ha försett uttrycket med någon kommentar om dess syntaktiska olämplighet? Jag vill tillägga att King James-översättningen av samma uttryck förefaller felaktig för mig som talare av nutida amerikansk engelska. Jag skulle snarare säga ”döpt av honom i Jordan”. Jag noterar emellertid att Webster’s Third New International Dictionary (s. 1565) anger den arkaiska användningen av of som ett funktionsord för att ange den som utför eller åstadkommer en handling. Det som förefaller fel för en generation kan ha varit lämpligt för en annan generation. Modersmålstalares intuitioner om grammatiskhet är notoriskt svåra att fastställa, och språk kan förlora syntaktiska konstruktioner som kännetecknade en tidigare period. Jämför följande mening som tillskrivs Jonas Jablonskis (LKŽviii 108) Tik jo apsimetimas negyvo (tik jo negyvo apsimetimas) lokį iš čion nuvarė ”det var bara hans låtsande att vara död (hans låtsande att inte vara vid liv) som jagade bort björnen härifrån”. Prof. Algirdas Sabaliauskas skrev (brev daterat 2001 05 17) att meningen ovan lät märklig för honom och att han här skulle använda instrumentalis (Jo apsimetimas negyvo… låter märkligt för mig. Jag skulle här använda instrumentalis). Sabaliauskas föreslår att användningen av instrumentalis kan vara betingad av ryskt inflytande. I detta fall skulle alltså främmande språkpåverkan tydligen ha gjort en etymologiskt korrekt inhemsk användning felaktig. THE INDO-EUROPEAN GENITIVE OF AGENT 53 ’Ιωάννου och latinet (Nestle, red., 1971) har baptizatus est a Ioanne in Iordane. Den bästa översättningen av Krikštydinosi skulle dock förmodligen vara något i stil med ”lät döpa sig”, men man lägger märke till att agentgenitiv används (med den förstärkande prepositionen nuo) tillsammans med ett finit verb. Användningen av litauiska nuo (se Ulvydas, red. 1971: 601; Fraenkel 1929: 113–114) och lettiska no plus genitiv för att beteckna agent med det passiva participet i preteritum brukar tillskrivas polskt respektive tyskt inflytande, men det är anmärkningsvärt att båda språken valde besläktade prepositioner för agentkonstruktionen. Min egen uppfattning är att tyskan och polskan kan ha varit katalyserande krafter som kanske banade väg, men faktum är att tillkomsten av en preposition som stöd för en äldre, enkel kasusändelse är helt normal, och konstruktionen skulle inte ha uppstått om den stred mot dessa språks allmänna utvecklingstendenser. Generellt förefaller det mig emellertid som om man, när man stöter på ett språkligt drag som inte stämmer överens med någon förutfattad uppfattning, vanligen kan skylla det på inflytande från något grannspråk. Man noterar motsvarande instrumentalform (LKŽVI 588; Lukas 7.29 i Berlinbibeln 1931): (42) Ir krikštydinosi Jono krikštu KONJ. 3:E PRET. REFLEXIV GEN. INSTR. Och döptes med Johannes dop King James engelska översättning lyder: ”döpta med Johannes dop”. Det grekiska originalet (Nestle m.fl., red., 1981) har βαπτισθέντες τὸ βάπτισμα Ἰωάννου och latinet (Nestle, red., 1971) har baptizati baptismo Ioannis. Sammanfattningsvis skulle jag säga att det finns gott om belägg i de indoeuropeiska språken för en agentgenitiv som inte har sitt ursprung i possessiv användning. Kanske finns det till och med belägg i litauiskan, om exemplen ovan beaktas. Detta är återigen inget bevis för att agentgenitiven med particip är nedärvd från indoeuropeiskan, och en sådan genitiv kan mycket väl ha sitt ursprung i en possessiv konstruktion och vara ett senare, helt självständigt fenomen. Ändå ser jag inget sätt att bevisa någondera uppfattningen med full säkerhet. FÖRKORTNINGAR DŽ = Modern litauisk ordbok, red. St. Keinys m.fl., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. LKŽ = Litauisk ordbok 1–19, Vilnius: Mintis; Mokslas; Mokslo ir enciklopedijų leidykla. REFERENCES AMBRAZAS, V. 2001a: Lietuvių kalbos adverbalis genityvas. Acta Linguistica Lithuanica 44, 3–39. AMBRAZAS, V. 2001b: Lietuvių kalbos pasyvo raidos bruožai. Acta Linguistica Lithuanica 45, 11–38. ANDERSEN, P. K. 1991: A new look at the passive. Frankfurt am Main etc.: Peter Lang. (Duisburg Papers on Research in Language and Culture, 11.) BENNETT, C. E. 1945: New Latin grammar, Boston: Allyn and Bacon. CARDONA, G. 1970: The Indo-Iranian Construction mana (mama) kṛtam. Language 46, 1–12. ENDZELIN, J. 1923: Lettische Grammatik, Heidelberg: Carl Winter. ERHART, A. 1980: Struktura indoiránských jazyků. Brno: Univerzita J. E. Purkyně. 54 | WILLIAM R. SCHMALSTIEG Fairbanks, G., Stevick, E. W. 1975: Spoken East Armenian. Ithaca, New York: Spoken Language Services, Inc. Fraenkel, E. 1929: Syntax der litauischen Postpositionen und Präpositionen, Heidelberg: Carl Winter. Gaig alaitis, V. 1998: Atsiminimai, Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla. Goodwin, W.W., Gulick, C.B. 1958: Greek grammar, Waltham, Mass., Toronto, London: Blaisdell and Co. Gove, Ph. B. et al., eds. 1966: Webster’s Third New International Dictionary, Springfield, Massachusetts: G. & C. Merriam Company. Haudry, J. 1977: L’emploi des cas en védique, Lyon: Editions L’Hermès. Hermann, E. 1926: Die subjektlosen Sätze bei Homer und der Ausdruck der Tätigkeit, des Vorgangs und des Zustands. Nachrichten von der Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, Berlin: Weidmannsche Buchhandlung. Holvoet, A. 2001: Once more the Baltic genitive of agent. Baltistica 35 (1), 45–58. Jakobson, R. 1966: La geste du Prince Igor. Id., Selected Writings, Vol. 4, The Hague, Paris: Mouton, 106–300. Jamison, S. W. 1979: The case of the agent in Indo-European. Die Sprache 25: 129–143. Kent, R. G. 1953: Old Persian: Grammar, texts, lexicon. 2nd ed., New Haven. (American Oriental Series, 33.) Krause, W., Thomas, W. 1960: Tocharisches Elementarbuch. Vol. 1, Heidelberg: Carl Winter. Krys’ko, V. B. 1997: Istoričeskij sintaks russkogo jazyka: Ob”ekt i perehodnost’, Moscow: Indrik. Lane, G. 1947: The Tocharian Punyavantajātaka: Text and translation. New Haven. (= Publications of the American Oriental Society. Offprint series, 21.) Macdonell, A. A. 1916: A Vedic grammar for students. Bombay–Calcutta–Madras: Oxford University Press. Menge, H. 1955: Repetitorium der lateinischen Syntax und Stilistik, Leverkusen: Gottschalksche Verlagsbuchhandlung. Nestle, E., ed. 1971: Novum Testamentum Latine, Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Nestle, E. et al., eds. 1981: Novum Testamentum Graece, Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Paulauskienė, A. 1979: Gramatinės lietuvių kalbos veiksmažodžio kategorijos, Vilnius: Mokslas. Proust, M. 1984: La prisonnière. Edition du texte, chronologie, introduction, bibliographie par Jean Milly, Paris: Flammarion. Proust, M. 1998: Kalinė. Lithuanian translation by P. Bieliauskas, Vilnius: Alma littera. Rhesa, M. L. 1824: Biblia, Tai eſti: Wiſſas Szwentas Ráſtas Seno ir Naujo Teſtamento, Lietuwiſzkay pérſtatytas, iż naujo Pérweizdetas Ir ketwirta Karta iſzpáuſtas, Tilžėje: Ráſztojas iſzſpaustas per Endriki Post. Schwyzer, E. 1966: Griechische Grammatik. Vol. 2. Syntax und syntaktische Stilistik. Vervollständigt und herausgegeben von Albert Debrunner, Munich: C. H. Beck. Streitberg, W. 1919: Die gotische Bibel, Heidelberg: Carl Winter. Tumanjan, È. G. 1962: Očerki istoričeskogo razvitija padežnyx form novoarmjanskogo literaturnogo jazyka, Moscow: Izdatel’stvo Akademii nauk SSSR. Ul vydas, K., ed. 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2. Morfologija, Vilnius: Mintis. Vaillant, A. 1964: Manuel du vieux slave. Tome I. Grammaire. Seconde édition revue et augmentée, Paris: Institut d’Etudes Slaves. Visser, Th. F. 1963: An historical syntax of the English language, Leiden: E. J. Brill. Wackernagel, J., Debrunner, A. 1954: Altindische Grammatik. Vol. II, 2. Die Nominalsuffixe, Göttingen: Vandenhoeck and Ruprecht. Žulys, V. 1969: Vadinamųjų nekaitomųjų įvardžių vieta lietuvių kalbos gramatinėje sistemoje. Baltistica 5 (2), 167–177. William R. Schmalstieg The Pennsylvania State University, School of Languages 302 A Burrowes Bldg., University Park, PA 16802, USA [email protected] Gauta 2002 05 24