Būdvardžio derinimas ir būdvardžio bevardės giminės problema

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLVIII (2003), 119–136 Adjektivkongruens och problemet med adjektivets neutrumformer* Loreta Semėnienė Lietuvių kalbos institutas, Vilnius Artikeln behandlar de former som traditionellt beskrivs i litauisk grammatik som adjektivets ”neutrumformer”. Problemet diskuteras i samband med den bredare frågan om adjektivkongruens i genus. Medan kongruens i traditionell litauisk grammatik betraktas som en typ av syntaktisk relation, beskrivs den här som en formell markör för en syntaktisk relation. Skillnaden mellan styrande ledets genus och målets genus (såsom den formulerats av Corbett) introduceras. Genussystemet skiljer sig åt för (a) substantiverade adjektiv, som markeras för animathet respektive inanimathet, med en ytterligare åtskillnad mellan maskulinum och femininum för animata referenter (de former som beskrivs som neutrum är i själva verket markerade som inanimata), och (b) icke-substantiverade adjektiv, vars genusformer bestäms av kongruens. De senare skiljer mellan tre målgenera; neutrumformen används för kongruens med inanimata substantiverade adjektiv och inanimata pronomen som kongruensstyrande led, men också som standardform för kongruens i de fall där den styrande positionen upptas av ett ord som inte är genusböjt. Det litauiska genussystemet kan således beskrivas som ett system med tre målgenera och tre genus hos styrande led, även om neutrum som genus hos styrande led är relativt sällsynt. 0. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR 0.1. Inom litauisk språkvetenskap har flera uppfattningar föreslagits om de former som traditionellt kallas adjektivets neutrumformer1. Vissa forskare (Ulvydas, red., 1965: 478; Jakaitienė, Laigonaitė, Paulauskienė 1976: 64; Valeckienė 1984; Tekorienė 1990; Paulauskienė 1994: 211; Ambrazas, red., 1994: 168; Ambrazas, ed., 1997: 134 m.fl.) räknar sådana adjektivformer till adjektiven, andra (Kazlauskas 1968: 324, Girdenis, Žulys 1973: 208, Paulauskienė 1983: 209) betraktar dem som adverb, och ytterligare andra som en separat kategori (Mustėikis 1972: 241–249). För närvarande finns det ingen allmänt etablerad och accepterad uppfattning om de former som traditionellt kallas adjektivets neutrumformer; deras plats i den grammatiska ordklassificeringen är föremål för diskussion. * Jag tackar prof. Axelii Holvoet för värdefulla synpunkter och hjälp med att utarbeta artikeln. Författaren är också tacksam mot prof. G. G. Corbett, med vilken vissa teoretiska problem kring beskrivningen av litauiskans adjektiviska genussystem diskuterades. Artikelns huvudteser diskuterades den 17 december 2002 vid ett teoretiskt seminarium som anordnades av grammatikavdelningen vid Litauiska språkets institut. 1 Terjes Mathiasseno (1996: 62) nuomone, sinchroniniu požiūriu tokias formas geriau tiktų vadinti nekaitomomis formomis. 120 | LORETA SEMĖNIENĖ 1. UPPFATTNINGAR OM ADJEKTIVETS NEUTRUMLFORMER I LITAUISKA GRAMMATIKOR 1.1. Såsom det anges i den akademiska Lietuvių kalbos gramatikoje (Ulvydas, red., 1965: 478), i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (Ambrazas, red., 1994: 168) och i den engelskspråkiga litauiska grammatiken Lithuanian Grammar (Ambrazas, ed., 1997: 134) (författaren till avsnittet om adjektiv är Adelė Valeckienė) har litauiska adjektiv tre genusformer: maskulinum, femininum och neutrum². I de nämnda grammatikerna kontrasteras adjektivets neutrumformer mot maskulinum- och femininumformerna utifrån deras syntaktiska funktioner och betydelsekaraktär. En kontrast mellan generaliserad och icke-generaliserad egenskap framhålls mellan adjektivets neutrumformer och dess maskulinum- och femininumformer. I Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (Ambrazas, red., 1994: 169) hävdas att adjektivets maskulinum- och femininumformer, till skillnad från neutrumformerna, betecknar en egenskap som förknippas med ett visst ting, medan neutrumformerna vanligen inte förknippas med substantiv utan uttrycker egenskapen i generaliserad form. I den akademiska Lietuvių kalbos gramatikoje (Ulvydas, red., 1965: 526) hävdas emellertid att adjektiv i neutrum betecknar en egenskap som lösgjorts från ett ting, eller mer exakt ett fenomen som liknar det som uttrycks av adjektiviska substantiv med abstrakt betydelse. Till skillnad från maskulinum- och femininumformerna fungerar adjektivets neutrumformer inte som attribut i satsen. 2. BEGREPPET FORMER AV ADJEKTIVETS NEUTRUM I ENSKILDA MONOGRAFIER 2.0. Adjektivets neutrum förs till adjektivets genuskategori även i Adelė Valeckienės (1984) och Dalija Tekorienės (1990) monografier³. 2.1. I sin monografi Lietuvių kalbos gramatinė sistema (1984: 175, 185–186) hävdar Valeckienė att adjektiv i neutrum hör till adjektiven som former inom genuskategorin, men eftersom det inte finns några substantiv i neutrum på litauiska kongruerar de med pronomen i neutrum. Författaren påpekar också att adjektivets gradkategori omfattar inte bara maskulina och feminina former, utan även neutrumformer. Maskulina och feminina former utgör tillsammans med neutrumformerna hela systemet för adjektivböjning efter genus. Eftersom de saknar attributiv funktion 2 Pasirodžius pirmam Lietuvių kalbos gramatikos tomui, Jonas Kazlauskas (1965: 175) suabejojo būdvardžio bevardės giminės formų traktuotės loginiu adekvatumu. Jo teigimu, jei būdvardžio giminė priklauso nuo daiktavardžio giminės, o lietuvių kalboje nėra bevardės giminės daiktavardžių, tai apibūdinti bevardės giminės formą kaip būdvardžio bevardę giminę, vadinasi, daryti loginę klaidą – arba būdvardžio apibrėžime, kur sakoma, kad lietuvių kalbos būdvardis derinamas su daiktavardžiu gimine, skaičiumi ir linksniu, arba neteisingai suprantant bevardės giminės formą. 3 Vytautas Sirtautas försvarade också neutrum i artikeln ”Dėl būdvardžio giminės kategorijos” (1968: 135–137). Författaren påpekar att adjektiv i neutrum i vissa fall kan vara självständiga, det vill säga styra substantiv (trumpa dienos), medan de i andra fall kan vara beroende, det vill säga bilda en predikativ konstruktion (bet ne tai įdomu). BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 121 Dessa former är perifera inom adjektivets genuskategori och deras funktion är begränsad. Adjektivets neutrumformer bildar en opposition till de maskulina och feminina formerna, har kongruensegenskapen och kan transformeras till maskulina och feminina former utan betydelseskillnad (jfr Ambrazas, Sližienė, Valeckienė 1974: 178). Författaren drar slutsatsen att maskulina och feminina former endast tillsammans med neutrumformerna täcker hela systemet för adjektivböjning efter genus (Valeckienė 1984: 186–187; se även 1998: 244–248). 2.2. För att visa att adjektivets neutrumformer tillhör adjektivets genuskategori utvidgar Tekorienė i sin monografi Bevardės giminės būdvardžiai (1990) den definition av adjektivet som återges på liknande sätt i många grammatiker och läroböcker (adjektiv är en självständig ordklass bestående av ord som betecknar egenskaper och böjs efter genus, numerus och kasus (Ambrazas, red., 1994: 167)). Författaren inkluderar i adjektivdefinitionen ord som uttrycker både attributiva och predikativa egenskaper. Hon hävdar att ”adjektiv är ord som används som attribut och som nominal del av predikatet, och som har en kategorisk egenskapsbetydelse. Alla adjektiv har maskulina och feminina former, som böjs efter kasus och numerus och kongruerar med substantivet. Vissa kvalitativa adjektiv har dessutom en oböjlig neutrumform, som används som nominal del av predikatet när subjektet uttrycks av nominalord utan genusbetydelse eller när subjekt helt saknas och inte är underförstått” (Tekorienė 1990: 67–68). Adjektivets neutrumformer förs alltså, liksom de maskulina och feminina formerna, till samma klass av ord som uttrycker predikativa egenskaper. Enligt författaren (Tekorienė 1990: 67) har adjektivets neutrumformer en icke-genusbetydelse och kan ställas i motsats till adjektivets maskulina och feminina former utifrån det gemensamma semantiska draget genus–icke-genus. Tačiau reikėtų sutikti su Aldona Paulauskiene (1994: 219), kad šitaip išplėtus būdvardžio sąvoką neįmanoma nustatyti ribų tarp būdvardžio ir kitų kalbos dalių, galinčių eiti tariniu ir taip pat, kaip ir būdvardžio bevardės giminės tipo formos, žymėti subjektui būdingą būseną, plg.: Man reikia. Man gera. Man garbė. Kyla klausimas – argi šie visi predikatai yra būdvardžiai? Todėl tradicinėje morfologijoje, skiriančioje kelias požymį reiškiančias kalbos dalis, Paulauskienės manymu, būdvardžio apibrėžimo negalima plėsti. O neišplėtus apibrėžimo sunku būdvardžio bevardės giminės formas laikyti būdvardžiais, nes jos nelinksniuojamos ir neina derinamuoju pažyminiu, vadinasi, neturi būdingiausių šios kalbos dalies ypatybių4. 3. BEGREPPET FORMER AV ADJEKTIVETS NEUTRUM I LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGIJOS LÄROBÖCKER 3.1. Evalda Jakaitienė, Adelė Laigonaitė och Aldona Paulauskienė förstår adjektivets neutrumformer något annorlunda i Lietuvių kalbos morfologijoje (1976: 63– 4 Paulauskienė (1994: 217–219) kritikuoja ne tik Tekorienės, bet ir Valeckienės būdvardžio bevardės giminės formų sampratą. 122 | LORETA SEMĖNIENĖ 64). Författarna påpekar (författaren till kapitlet ”Adjektivet” är Adelė Laigonaitė) att sådana neutrumformer av adjektiv bör kallas genusneutrala adjektivformer och att de över huvud taget inte uttrycker en egenskap hos ett ting, utan endast ett visst abstrakt tillstånd5. Det hävdas också att neutrumformernas plats i systemet av adjektivformer är mycket särpräglad, eftersom de inte bildar någon grammatisk opposition till adjektiv i maskulinum och femininum. Därför finns det ingen grund för att inordna dessa adjektivformer i genuskategorin6. Just därför kan, enligt författarna, hänförandet av neutrumformerna till adjektiven endast vara villkorligt med avseende på nutida litauiska (jfr Michelini 1988: 53–58). 3.2. Även i Paulauskienės Lietuvių kalbos morfologijoje (1994: 211–217; se även Paulauskienė 2001: 138–139) betraktas adjektivens neutrumformer som genusneutrala. Författaren kallar genusneutrala adjektivformer, liksom komparativformer och pronominalformer, för icke-kongruerande adjektivkategorier, eftersom de är interna grammatiska adjektivkategorier, det vill säga saknar motsvarigheter i systemet av substantivets grammatiska kategorier. Sådana icke-kongruerande adjektivkategorier kontrasteras mot kongruerande adjektivkategorier (kasus, numerus, genus), vilkas karaktär är syntaktisk och som återspeglar adjektivets samband med substantivet. Paulauskienės (1994: 208–209) teigimu, kiek skaičių turi daiktavardis, tiek skaičių rodo ir būdvardis. Tai, kas pasakyta apie būdvardžio skaičių, tinka ir linksniui, ir trečiajai derinamajai kategorijai – giminei. Vadinasi, jei yra dvi daiktavardžio giminės, turi būti ir dvi derinamojo žodžio – būdvardžio – giminės. Autorės žodžiais tariant (Paulauskienė 1994: 210), niekaip teoriškai nepaaiškintas daiktavardžio ir būdvardžio giminių nesutikimas ir niekaip nepaaiškinta, kodėl grynai derinamoji kategorija turėtų priklausyti nuo būdvardžio reikšmės. Juk matom, kad kitos dvi derinamosios kategorijos (linksnis ir skaičius) visiškai nepriklauso nuo to, ką reiškia būdvardis. Nuo būdvardžio reikšmės nepriklauso vyriškoji ir moteriškoji giminė. O gal ta forma dabar jokios giminės nežymi? Gal ji negimininė? – klausia Paulauskienė Lietuvių kalbos morfologijoje. 4. ANDRA UPPFATTNINGAR OM ADJEKTIVENS NEUTRUMFORMER 4.0. Även andra uppfattningar om de traditionellt så kallade neutrumformerna av adjektiv har utsatts för kritisk granskning. 4.1. En uppfattning om adjektivens neutrumformer hävdar följande: eftersom adjektivens neutrumformer, liksom adverb, bildas minst lika regelbundet av samma kvalitativa adjektiv, och dessutom har samma komparativform och 5 Šią sampratą kritikavo Valeckienė (1984: 183–187), Tekorienė (1990: 15). 6 Tokios pat nuomonės laikosi ir Tatjana Bulygina (1970: 35–36). Autorė, aptardama lietuvių kalbos būdvardžius, teigia, kad būdvardžio bevardės giminės formos nesudaro priešpriešos kitoms būdvardžio (vyriškosios ir moteriškosios giminės) formoms nei pagal giminę, nei pagal skaičių, nei pagal linksnį. Tokios būdvardžio formos yra tikras kokybinių vyriškosios giminės būdvardžių kamienas. Skirti būdvardžio bevardės giminės formas prie būdvardžių (vyriškosios ir moteriškosios giminės) yra tiek pat pagrindo, kiek ir kokybinius prieveiksmius, turinčius tų pačių būdvardžių kamieną. BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 123 vanligen kan användas i predikativa konstruktioner, kan de därför betraktas som adverb (Kazlauskas 1968: 324; Girdenis, Žulys 1973: 208; Paulauskienė 1983: 209)7. Även Danielius Kleinas, författaren till ”Pirmosios lietuvių kalbos gramatikos”, hänförde adjektivens neutrumformer till adverben (Balčikonis, red., 1957: 432, 538). 4.2. Kazys Musteikis (1972: 241–249) föreslog att adjektivens neutrumformer skulle betraktas som en självständig ordklass – ord för tillståndskategorin. Enligt författaren övergick neutrumadjektiven till en annan ordklass, tillståndskategorin, när neutrumsubstantiven försvann ur litauiskan, och betydelsen av egenskap ersattes av en abstrakt betydelse av tillstånd8. Musteikis (1972: 249) drar slutsatsen att det är fullt objektivt att urskilja tillståndskategorin som en självständig ordklass, eftersom den urskiljs (liksom varje ordklass) med hänsyn till skillnader i betydelse, morfologiska kännetecken och syntaktiska funktioner. 4.3. Som framgår har alla här kort omnämnda uppfattningar om adjektivens neutrumformer kritiserats, och hittills har ingen av dem blivit etablerad och allmänt accepterad. 5. SAMSTÄMNINGENS BEGREPP 5.1. När vi åter talar om adjektivets neutrumformer är själva genuskategorin och adjektivets syntaktiska relationer till de ord som bestämmer dess genusform viktiga. 5.1.1. Genuskategorin är tvådelad: den omfattar både ord med en inherent genuskategori (substantiv) och ord med en icke-inherent genuskategori (adjektiv). Substantiv med en inherent genuskategori delas framför allt i sina prototypiska realiseringar in i två semantiska genus – maskulinum och femininum (man, far, bror, tupp vs. kvinna, mor, syster, höna osv.). Dessa substantivs genus är motiverat. Dessa substantivs semantiska genus sammanfaller vanligtvis med substantivets morfologiska genus9. Dessa substantiv står i viss motsats till substantiv med asemantiskt genus, dvs. sådana vars genus är omotiverat. Substantiv som betecknar föremål har omotiverat genus. Sådana substantiv hänförs till det ena eller andra genuset utifrån morfologiska genusdrag. Å andra sidan bestämmer substantivets inherenta genuskategori, genom syntaktiska relationer, andra ords morfologiska genusdrag. Till skillnad från substantivets är adjektivets genus en icke-inherent kategori10, som bestäms genom kongruens med ett annat ord. Adjektivets system av genusformer omfattar, utöver kongruens med 7 Pastarąją sampratą kritikavo Valeckienė (1984: 187–188). 8 Šiai sampratai prieštaravo Kazlauskas (1965: 176), akademinės Lietuvių kalbos gramatikos pirmo tomo autoriai (Ul vydas, red., 1965: 35–37), Ambrazas, Sl žienė, Valeckienė (1974: 180), Valeckienė (1984: 188–199), Paulauskienė (1994: 214–215). 9 Daiktavardžio semantinė ir morfologinė giminė suprantama kaip Artūro Judženčio (2002: 39–49) straipsnyje. Minėtame straipsnyje taip pat plačiau žr. apie daiktavardžio semantinės ir morfologinės giminės nesutapimus. 10 Med undantag för adjektiv som används substantiviskt och har en inherent genuskategori. 124 | LORETA SEMĖNIENĖ ett substantiv (eller ett annat ord som används substantiviskt), vilket bestämmer valet av adjektivets maskulina och feminina former, t.ex.: huset är ännu inte gammalt, dagen är vacker, även en tredje form – neutrumformen – som används när det inte finns något substantiv som den kan kongruera med, t.ex. att läsa är intressant osv. 5.1.2. När adjektivets neutrumformer behandlas hävdas det ofta att den syntaktiska relationen i de meningar där de används skiljer sig från den vid användning av adjektivets maskulina och feminina former. Man anser att adjektivets neutrumformer inte kongruerar¹¹, utan är löst anknutna¹² (Mathiassen 1996: 68–69; Ulvydas, red., 1965: 478; jfr Labutis 1998: 41). Påståendet att det i meningar som att läsa är intressant föreligger en lös anknytning grundar sig på att infinitiven är oböjlig och saknar genusform, dvs. att den enligt traditionell uppfattning saknar de morfologiska drag (genus, numerus, kasus) som anses mest utmärkande för kongruens som en av de syntaktiska relationstyperna. Det verkar som om man, eftersom adjektivets neutrumformer inte kongruerar, har föreslagit att de helt skulle uteslutas ur adjektivets genuskategori (Paulauskienė 1983: 209, 1989: 178–196; Bulygina 1970: 35–36; jfr Jakaitienė, Laigonaitė, Paulauskienė 1976: 63). Faktum är att samma syntaktiska relation föreligger både mellan maskulina och feminina adjektiv och substantiv och mellan neutrumadjektiv och de ord som är knutna till dem. Skillnaden beror på de morfologiska egenskaperna hos de ord som förenas genom den syntaktiska relationen. Med andra ord återspeglar ett ords formkongruens med ett annat ord den syntaktiska relationen mellan dessa ord, men den utgör inte en av de syntaktiska relationstyperna (såsom vid rektion och lös anknytning). Kongruens är endast en formell indikator på den syntaktiska relationen mellan två ord, uttryckt genom ordens morfologiska egenskaper. Av det som sagts bör det stå klart att kongruens i denna artikel, till skillnad från i den hittillsvarande litauiska språkvetenskapen, förstås som ett morfosyntaktiskt fenomen. Kongruens (eng. agreement) är valet av vissa semantiska eller formella drag hos ett ord utifrån ett annat ords formella drag (Steele 1978: 610)¹³. Enligt definitionen av kongruens som ett morfosyntaktiskt fenomen måste man alltså, vid sidan av maskulina och feminina substantiv som bestämmer valet av motsvarande maskulina och feminina adjektivformer, erkänna en tredje typ av styrande led (infinitiv och liknande), som bestämmer valet av adjektivets neutrumform när den står som predikativ. Denna adjektivform måste definieras som en genusform, vil- 11 I litauisk språkvetenskaplig litteratur beskrivs kongruens vanligen antingen som en underordnande relation, där det underordnade ordet får det överordnade ordets former (Balkevičius 1963: 28; Sirtaūtas, Greda 1988: 38), eller som en relation där det underordnade ordets former (jfr kongruerande ord (Tekorienė 1990: 62)) anpassar sig (Ulvydas, Ambrazas, Valeckienė red., 1976: 11), blir anpassade (Gaivenis, Keinys 1990: 47), modifieras (Labutis 1998: 31) eller väljs (Ambrazas, red., 1994: 480) efter huvudordet (jfr kongruensens grundord (Tekorienė 1990: 62)). I litauisk språkvetenskap förstås kongruens alltså som en av de syntaktiska relationstyperna vid sidan av rektion och lös anknytning. För en utförligare diskussion av uppfattningar om kongruens i litauisk syntax och dess omfattning, se Vaskelaitė (1996: 66–86). 12 Själva den lösa anknytningen definieras på olika sätt i de viktigaste litauiska grammatikerna (jfr Ambrazas, red., 1994: 481–482; Ulvydas, Ambrazas, Valeckienė, red., 1976: 12–17). 13 Susan Steele derinimo apibrėžimu remiamasi G. G. Corbetto (1991: 105, 1999: 105) darbuose (plg. Moravcsik 1978: 333; Lehfeldt 1980: 259; Corbett 1986: 996). Corbettas (1991: 225–226) atskirai dar skiria semantinį ir sintaksinį (gramatinį) derinimą. BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ | 125 eftersom den tillhör samma morfologiska genus kategori som adjektivets maskulina och feminina former. Ett ord vars form bestämmer kongruensrelationerna kallas i den lingvistiska litteraturen kongruensstyrande led (eng. agreement controller, agreement trigger) (Corbett 1986: 996, 1999: 103). Ett ord vars form bestäms av kongruensrelationerna kallas kongruensmottagare14 (eng. agreement target) (Corbett 1986: 996, 1999: 103). De ord vars genus bestämmer kongruensen kallas styrande leds genus (eng. controller genders). Ord vars genus bestäms genom kongruens med styrande leds genus kallas mottagarleds genus (eng. target genders) (Corbett 1999: 150–151). När man behandlar genuskategorin och kongruens är det viktigt att skilja mellan ord vars former kan styra kongruensen och ord vars former bestäms av kongruensen. 5.2. I litauiskan kan substantiv, substantiviska pronomen och substantiverade adjektiv fungera som kongruensstyrande led (se även nedan). När det gäller sådana självständigt använda pronomen som förekommer i positionen för ett kongruensstyrande led, t.ex.: tas, ta, šitas, šita osv., urskiljs den semantiska oppositionen levande / livlös. 1 SCHEMA. PRONOMENENS GENUSSYSTEM Oppositionen levande / livlös urskiljs också hos substantiverade adjektiv (se nedan). Till litauiskans kongruensmottagare räknas adjektiv, adjektiviska particip, adjektiviska pronomen, vissa räkneord, räkneordspronomen, verb med flera (jfr Corbett 1991: 106–115). Som framgår är antalet kongruensmottagare i litauiskan större än antalet kongruensstyrande led (jfr Corbett 1991: 159; Tekorienė 1986: 45; Moravcsik 1978: 363–364). 5.3. I denna artikel behandlas närmare relationen mellan substantiverade adjektiv i positionen för ett kongruensstyrande led och deras mottagarled, samt relationen mellan adjektiv som kongruensmottagare och deras styrande led. 14 För förslaget till de litauiska termerna – derinimo valdiklis, derinimo gaviklis – tackar jag dr Artūras Judžentis. 126 | LORETA SEMĖNIENĖ 6. ADJEKTIV (MASKULINUM, FEMININUM OCH NEUTRUM) I KONROLLEDORENS POSITION 6.0. Som nämnts skiljer man, när man talar om substantiviska pronomen som står i kontrolledorens position, såsom tas, ta, tai, šitas, šita och liknande, mellan den semantiska oppositionen levande / icke-levande (se även Valeckienė 1984: 43–47, 137–142; 222ff.), som består av två led. De maskulina och feminina formerna av substantiviska pronomen syftar oftast på levande företeelser (en person, en varelse eller en grupp av sådana), vilka uttrycks med substantiv i den föregående kontexten, medan de nämnda pronomenens neutrumformer vanligtvis syftar på icke-levande företeelser (ett föremål eller ett fenomen), som uttrycks av fraser, enskilda satsled eller en ännu vidare kontext i den föregående texten, t.ex.: (1) Den detektiv som övervakade spanaren drog sig bort från trädet. Den ene lossnade från staketet, den andre från husväggen KT. (2) Pappa reagerade förstående på denna dotterns sorg: – Och vet du vilken flicka som är vacker? Den som ler, inte går omkring med rynkad panna, är mild och artig, studerar bra, skriver fint och hjälper mamma att skala potatis och dammar möblerna varje dag KT. (3) Där snyftade Izolina till, men jag reagerade likgiltigt på det, så som jag skulle ha reagerat på grumligheter som för en kort stund visade sig i den lilla bäcken KT. 6.1. När man behandlar substantiviskt använda adjektiv i kontrolledorens position (såväl maskulina och feminina som neutrumformer), kan man också tala om den semantiska oppositionen levande / icke-levande, som består av två led. Maskulina och feminina adjektivformer som används substantiviskt och vanligtvis betecknar en levande företeelse (en person, en varelse eller en grupp av sådana), står i motsats till adjektivets neutrumformer, vilka oftast betecknar en icke-levande företeelse (ett föremål eller ett fenomen) (jfr pronomen i 6.0) (se även Valeckienė 1984: 97–101, 1998: 247), t.ex.: (4) För fotgängaren finns det här inte längre någonstans att sätta foten, för att inte tala om att hen andas in luft som stinker av förbränd bensin och orenad olja. Men fotgängarna är inte heller några duvungar; de dyker modigt mellan bilarna och riskerar livet KT. (5) Främlingen klädde långsamt av sig, ställde sitt bagage vid bänken och satte sig som om hon tvekade KT. (6) Jag äter både det mjölkiga och det gröna GRZ. LKŽ IX 919. (7) Jag brukade alltid ha fel när jag tänkte ont eller gott om människor KT. Substantiviska adjektiv som betecknar en icke-levande företeelse kan i nästan alla kasus användas parallellt både i adjektivets maskulina form – som omarkerat led – och i adjektivets neutrumform, t.ex.: (8) Det goda hörs långt, men det onda ännu längre bk. (9) I detta fall skulle det tyckas som om det stora onda tjänar till att upprätta ett större gott eller avlägsna ett större ont. Till sist är moraliskt ont synd eller avskyvärdhet KT. BŪDVARdŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 127 (10) Men trots sin enorma kraft är och förblir kommunikationsmedel bara medel, det vill säga verktyg som kan användas för gott eller ont KT. (11) Låt oss inte tröttna medan vi gör gott, uppmanade kardinal V. Sladkevičius till sist KT. (12) Det betyder inte att han genast rusar fram till honom och säger: ”Det är jag, Canderi, med ont och gott!” KT. Jfr.: (13) Det onda varar inte för evigt KT. (14) Ni förstår, jag önskar er inte bara inget ont, utan också gott KT. (15) Avunden övergick i oro, lodjuret blev ett dåligt omen... KT (16) Det känns som om någon sticker mig när jag hör sådana dumheter om det som jag håller för heligt ŠRAG SD 21. I sådana fall där adjektiv som används substantiviskt kan förstås både som levande och som livlöst, rekommenderar A. Valeckienė (1984: 141) att man, när det gäller något livlöst, hellre använder adjektivets neutrumformer, t.ex.: (17) Ingen ser det goda, det onda – alla KT. Jfr.: (18) Tre små dvärgar, tre vise män brukade avgöra varje tvist: de straffade det onda och prisade det goda KT. 6.1.1. Ur ett syntaktiskt perspektiv bestämmer den substantiviskt använda maskulina adjektivformen i positionen för kongruensstyraren (subjektet) adjektivets maskulina genus i kongruensmottagarens position (se mening 4). Detsamma gäller adjektivets neutrumformer i styrarpositionen. Deras form bestämmer formen hos kongruensmottagaren (se mening 13). Med andra ord kongruerar den maskulina eller neutrala adjektivform som står i kongruensmottagarens position syntaktiskt, det vill säga med avseende på morfologiska genusdrag, med motsvarande substantiviskt använda maskulina, feminina eller neutrala adjektivform i kongruensstyrarens position. Substantiviskt använda adjektivformer i neutrum kan, liksom substantiviskt använda maskulina och feminina adjektivformer (se mening 9), ha kongruerande attribut – substantiviska eller pronominella adjektiv, passiva particip i neutrum (jfr Paulauskienė 2001: 138; Valeckienė 1984: 99), t.ex.: (19) Detta samspel måste utvecklas allsidigt, med minnet av dess uråldriga rötter och allt gott15 och med avståndstagande från svek och ondska som förekommit i vår historia, så att vi hand i hand med hoppet kan träda in i det tredje årtusendet KT. 15 Sådana meningar som den föregående kan tolkas på två sätt. Både adjektivformen i neutrum och den preponerade pronominalformen i neutrum kan förstås som kongruensstyraren, t.ex.: Ty allt storslaget, nytt och gott tändes i någons fantasi KT: Vad ska jag återgälda Herren med för allt gott som han har gjort för mig? KT. Det är dock troligast att hävda att huvudordet i frasen allt gott är gott, eftersom jfr. alla människor, men inte *allt gott, till skillnad från frasen något nytt (jfr. något nytt), där huvudordet är pronomenet något. 128 | LORETA SEMĖNIENĖ (20) Och det nya, som bekant, är det glömda gamla KT. (21) Ofta visar det sig att allt som är nytt är väl glömd gammal kunskap KT. 6.2. Sammanfattningsvis kan sägas att substantiviska adjektiv (såväl maskulina och feminina som neutra), som står i positionen för ett kongruensstyrande led, bestämmer formen hos sina kongruensmottagare. 7. MASKULINA OCH FEMININA ADJEKTIV I KONGRUENSMOTTAGARENS POSITION 7.1. När man separat behandlar kongruensen mellan maskulina och feminina adjektivformer i kongruensmottagarens position och deras styrande led – substantiv och substantiviska pronomen – kan följande fall av genusöverensstämmelse urskiljas16: 1) när substantivet har maskulint morfologiskt genus får också adjektivet maskulin form genom att ”kopiera” det maskulina substantivets kongruensegenskaper (dvs. genus, numerus och kasus) (eng. agreement features). När substantivet har feminint morfologiskt genus får adjektivet på motsvarande sätt feminin form (se även Judžentis 2002: 42–45; jfr Sirtautas 1978: 66), t.ex.: (22) Men Tadukas vill att man tittar på honom längre: hans båt är inte bara vacker utan också stor... KT. (23) Våren 1944 var varm, vacker och tidig KT. (24) Hon rörde sig inte, så jag fick sticka in blomman mellan hennes fingrar: – Färsk, vacker [blomma], ta med den hem... KT. (25) Det var en vacker, solig dag KT. (26) Och när jag klädde mig i skolpojkskläderna kacklade alla som hönor: en riktig man, en riktig gymnasist, en vacker liten pojke! KT. (27) Alla berömmer Aistė – hon är en begåvad och flitig flicka KT; 2) när substantivet har feminint morfologiskt genus men betecknar en person av manligt kön kongruerar adjektivet med substantivet semantiskt och får maskulin form (se även Judžentis 2002: 42–43), t.ex.: (28) Farbror är alltid snäll, därför försökte Vaišniukas uppfylla alla hans önskemål KT. (29) Pappa var mer återhållsam, mer konservativ och brukade formulera sina tankar strängt KT. (30) Vaidila, en riktig vaidila, är nu den gråhårige organisten Jonas Gregoravičius KT; 3) när ett substantiv som betecknar personer av båda könen (eng. double gender nouns) på grund av negativa egenskaper har maskulint eller feminint morfologiskt genus, kongruerar adjektivet med det semantiskt och får följaktligen antingen maskulina eller feminina former (jfr Sirtautas, Grenda 1988: 39; Tekorienė 1986: 45, 1990: 63–64), t.ex.: Adjektivens kongruens med styrledet i fråga om numerus och kasus kommer inte att behandlas närmare i artikeln.16 BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 129 (31) Den gamle jämrade sig över sitt skamfilade rykte, skammen vid karriärens slut och så vidare. ”Nå, tänk, fundera, din gamle klantskalle! Hur skulle du kunna rädda ditt rykte?!” tänkte jag med sammanbitna tänder KT. (32) Jag gick in i den salongen – och blev bländad: där fanns en gråhårig klantskalle, som inte gick att köra iväg med bönor, men nu glänser bara svarta testar, med kvarnhjul i öronen – du skulle inte känna igen henne KT. (33) Jag är blyg, men när jag blir modig blir jag fräck, en riktig fräckis KŠ VŽV 274; Det bör noteras att ett adjektiv ibland kan kongruera både syntaktiskt och semantiskt med ett substantiv som betecknar personer av båda könen, till exempel: (34) Kostas är ändå den största släktingen KT. (35) Jag har ju pengar, så jag är också en kär släkting... KT; 4) när ett oböjligt substantiv enligt konventionen har maskulint eller feminint morfologiskt genus, får adjektivet följaktligen maskulina respektive feminina former (se Judžentis 2002: 44; jfr Labutis 1998: 32–33), till exempel: (36) Karmin andades lättare ut; han hade tröttnat på den meningslösa intervjun KT. (37) Det var här vi till slut träffade Irina Alberti-Ilovajskaja, här, i den mysiga foajén, och vårt lugna samtal om allt möjligt ägde rum KT. Även om det, utifrån det nutida språkbruket, finns fall där kongruensen inte följer substantivets konventionella morfologiska genus, till exempel: (38) Rymliga foajén i tre våningar lämpar sig utmärkt för utställningar KT. Jfr: (39) På första våningen kommer det att finnas en rymlig vestibul, ett kafé för studenter, en bokhandel med mera. KT. (40) Trång är också hallen, kring vilken rummen grupperas KT. Uppmärksamhet bör riktas mot sådana kongruensfall där adjektivets genusform kongruerar med de morfologiska dragen (genus, numerus) hos ett ”dolt” (eng. reluctant) styrled17 (jfr Sirtautas 1978: 58), till exempel: (41) De flesta hästarna var unga, och dåligt inridna – de som inte arbetade under vintern fick bara halva foderransonen KT. (42) De flesta av dem [kvinnorna] var tacksamma, kände sig lyckliga, som om han hade öppnat en ny, förunderlig värld för dem, men han ville inte leva i den, den var för trång för honom KT. (43) Å andra sidan är de flesta människor inte bara friska, utan också tillräckligt begåvade för att, med motivation och initiativ, kunna och få leva tillräckligt gott i samhället KT; 17 Dolda styrled (eng. reluctant controller) är sådana vars morfologiska egenskaper inte uttrycks i den yttre strukturen, men det är just med dem som mottagaren kongruerar (Corbett 1986: 1007) 130 | LORETA SEMĖNIENĖ 5) när personliga pronomen står i styrledspositionen (jag, du och så vidare), kongruerar adjektivet med dem semantiskt, det vill säga med hänsyn till könet hos den referent som pronomenet syftar på (jfr Tekorienė 1990: 63–64), t.ex.: (44) Och jag blev henne inte skyldig, svarade Zuza, och båda kysstes offentligt på samma gång utan att någon äktenskapsmäklare behövde uppmana dem, något som aldrig hänt i byn Šilai sedan urminnes tider KT. (45) Jag är mycket blyg, så gå i mitt namn och bjud in båda föräldrarna som bröllopsvittnen till Julytės bröllop KT. (46) Var du kanske nära den där gamle trollkarlen? Zuza teg länge, tills hon fann ett helt oväntat svar: – Det var jag KT. (47) Vi behöver dig vid liv, pappa, behöver KT. (48) Zuza lyfte huvudet, tårarna strömmade: – Katarsėli, varför var du så snäll i drömmen och så grym nu? KT; 6) när genusmarkerade personliga pronomen han, hon står i styrledspositionen, kongruerar adjektivet med dem syntaktiskt, det vill säga enligt pronomenens morfologiska egenskaper, t.ex.: (49) Tårar visade sig i den gamle mannens ögon. Han var trotsigt stolt och patetisk KT. (50) När jag kom tillbaka, knappt förmående att gå, kontrollerade jag lådan och suckade av lättnad: den var tom KT. (51) Du kommer att få det svårt med Zuza. Hon är snäll, men nyckfull KT. (52) Anupras tog Kristinas hand. Den var kall som is KT. (53) På motorcykel, och några på en liten traktor, skumpar de fram längs den rotiga skogsstigen, medan de till sist skakar ur Vinčukas ande, som enligt honom redan fyller Labanoraskogen och därför är den – oövervinnelig, odödlig... KT; 7) när det i kontrollörens position står oböjliga indefinita pronomen som betecknar en obestämd person eller varelse, t.ex.: kas, niekas, kažkas, kažin kas och liknande, kongruerar adjektivet då syntaktiskt med dem (jfr Ulvydas, Ambrazas, Valec-kienė, red., 1976: 11–12), dvs. enligt pronomenets morfologiska egenskaper (se även nedan), t.ex.: (54) Vem kan vara feg, rädd? KT. (55) Redan har någon listig satt klorna i mig och sårat min själ KT. (56) Och tro inte att någon är skyldig er något; handla som om ni själva vore skyldiga KT. (57) Med tårfyllda ögon såg hon på svärsonen, och nu slog det honom att någon främmande, avlägsen och skrämmande vandrade genom deras skogar och fält; ingen hade ännu sett honom eller mött honom någonstans, men han är alldeles här, tittar in på varje gård KT. (58) Ingen bär skulden för att världen är sådan som den kan vara. Ingen bär skulden om Nani just nu mår så dåligt KT. (59) Gråt inte, älskling, ingen är värd dina tårar KT. BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 131 7.2. Sammanfattningsvis kan sägas, beträffande sambandet mellan maskulina och feminina adjektivformer som förekommer i kongruensbärarens position och deras kontrollörer, att de vanligtvis kongruerar med varandra syntaktiskt eller semantiskt. 8. ADJEKTIV I NEUTRUM I DERIVERANDE MOTTAGARPOSITION 8.0. Med tanke på att maskulina och feminina adjektivformer antingen syntaktiskt eller semantiskt kongruerar med sina styrande led, kan man anta att adjektivformer i neutrum som står i kongruensmottagarposition också på ett eller annat sätt kongruerar med sina styrande led. 8.1. I styrande position för adjektivformer i neutrum kan, förutom adjektivformen i neutrum (se 6.1.1), förekomma: ett substantiv (mer exakt uttryckt, ett substantiv i nominativ eller genitiv), vissa pronomen, ett verb i infinitiv, en bisats i en sammansatt mening, gerundivkonstruktioner, ett nollsubjekt, till exempel: (60) För mig spelar pengar ingen roll, sanningen är viktig... Dv BD 65. (61) Tam [įsivaizduoti] buvo reikalinga gilaus susikaupimo ir didelių valios pastangų M-Pt AŠ 188. (62) Detta kan vara farligt för hans liv LR 2000 06 24. (63) Det är oroväckande för honom att känna allt detta inom sig M-Pt AŠ 427. (64) Det var redan tydligt att det grydde KT. (65) Senam kunigui skaudu matant, kaip žmonės, sekmadienį bažnyčioje priėmę sakramentus, į rinkimų urną meta biuletenį už apsisaukelus KT. (66) Rent, tomt, två tysta små människor kanske i vita sängar, läser tidningar, stirrar i taket eller sover KT. (67) För honom [Liudas] var det så skönt och fridfullt med sin sorg M-Pt AŠ 73. 8.2. När man mer konkret behandlar kongruensen hos adjektivformer i neutrum med de ovan nämnda ordformerna i styrande position, kan följande kongruensfall urskiljas: 1) när positionen för det styrande ledet upptas av adjektiv eller pronomen i neutrum, kongruerar adjektivformen i neutrum enligt morfologiska egenskaper, det vill säga syntaktiskt (Balkevičius 1963: 129; Sirtautas 1978: 67; Ambrazas, red., 1994: 168; Ambrazas, ed., 1997: 135–137; Valeckienė 1998: 248; jfr Ulvydas, red., 1965: 478, 526), till exempel: (68) Detta kan vara farligt för hans liv LR 2000 06 24. (69) Visa labai gardu KT. (70) Allt detta är utmärkt KT. (71) En sak är säker: tašyk blev skrämd av Ildefonsas... KT; 2) när kongruensens styrande led saknar morfologiskt genus (verbets infinitiv, en bisats i en sammansatt mening, participkonstruktioner, ett nollsubjekt), då 132 | LORETA SEMĖNIENĖ adjektivets neutrumform kongruerar med det styrande ledet som underförstådda18 (eng. default) former, t.ex.: (72) Errare humanum est – att fela är mänskligt KT19. (73) Det är absurt att till och med i dag är kungens överdel Sᒪᶜ Rₘ 225. (74) Längtan är ett mått på känslans möjligheter: ”Du ser, lyssnar... och du mår bra, och det är ljuvligt, och lyckligt, och en längtan efter något...” KT; 3) som nämnts förväntas i kongruensens mottagarposition i regel ett adjektiv av motsvarande genus när ett substantiv med maskulint eller feminint morfologiskt genus står i den styrande positionen (se 7.). När en adjektivform i neutrum står i kongruensens mottagarposition talar man om neutrumkongruens och om de semantiska skillnaderna hos substantivet i den styrande positionen. Med andra ord: när ett substantiv med ett visst morfologiskt genus kongruerar med ett adjektiv i neutrum, betecknar substantivet då inte ett konkret föremål utan representerar ett propositionellt argument (Corbett 1991: 216–218; se även Moravcsik 1978: 337–338, 342; jfr Valeckienė 1998: 248; Tekorienė 1987: 170, 1990: 43–44; Ulvydas, Ambrazas, Valeckienė, red., 1976: 372; Jablonskis 1957: 465), t.ex.: (75) Men Giedre är inte intresserad av barn Kš ŽK 198. I den sistnämnda meningen beskriver adjektivets neutrumform en viss underförstådd handling, dvs. att syssla med, tala om osv. barnen inte är intressant, vilket är knutet till det föremål som substantivets pluralnominativ betecknar. Ett substantiv som betecknar ett propositionellt argument kan också stå i kongruensens mottagarposition och kongruera med en pronomenform i neutrum, när man i sådana fall vanligtvis förväntar sig kongruens med adjektivets neutrumform, t.ex.: (76) I tillvarons djupaste grund finns ingen oro kvar. Där är allt – evigt klar stillhet KT; 4) när kongruensens styrande position innehåller genusinvariabla indefinita pronomen som betecknar ett obestämt föremål eller fenomen, t.ex. kas, niekas, kažkas, kažin kas osv., kongruerar adjektivet då med neutrumformen (jfr Mathiassen 1996: 232; Tekorienė 1986: 45) (jfr 7.1. (7)), t.ex.: (77) Allt som är mänskligt är mig inte främmande KT. (78) Barn tycker inte särskilt mycket om att äta sådant som är nyttigt, men det som är både gott och nyttigtär dyrt KT. (79) Dessutom var ingenting klart, men tankarna började koka i hjärnan KT. 18 Jag tackar dr Artūras Judžentas för det föreslagna litauiska motsvarighetsordet till den engelska termen. 19 Jfr sådana meningar där en infinitiv står i styrarens position och en adverbialkonstruktion är knuten till den, t.ex.: Basam vaikščiot po rugieną dagu SNT. LKŽ II 212; Noternye basam stovėti dilgu RŠ. LKŽ II 552. BŪDVARDŽIO DERINIMAS IR GIMINĖ 133 (80) Alltså, måste det vara något mycket allvarligt om denna nymodiga livsstils tabu bryts? KT. (81) Men jag förklarade för henne att händelserna på sjukhuset i Samarien är en liten glädje för oss alla, de är inget ovanligt, eftersom Herren skapade kirurger till sina medhjälpare på jorden KT. (82) Doktorn och Ona trodde att något verkligen var felmed mig och förde mig med samma ambulans till psykiatrin KT. 9. SAMMANFATTANDE SLUTSATSER 9.1. Adjektivet har, som styrande led och mottagare i kongruensen, tre genusformer – maskulinum, femininum och neutrum. 9.2. När man behandlar kongruens mellan litauiska adjektiv och styrande led bör man skilja mellan kongruensstyrande led som har ett eller flera grammatiska genus och icke-prototypiska kongruensstyrande led som saknar grammatiskt genus. Till den första gruppen hör substantiv, substantiviska pronomen och substantiviska adjektiv. Icke-prototypiska kongruensstyrande led är verbets infinitiv, bisatser i sammansatta meningar, gerundivkonstruktioner och nollsubjekt. 9.3. Med kongruenskriteriet som grund kan följande fall av kongruens mellan adjektivet (maskulinum, femininum och neutrum) och det styrande ledet urskiljas: a) maskulina och feminina adjektiv kongruerar syntaktiskt eller semantiskt med substantivformer i grammatiskt maskulinum eller femininum, med motsvarande former av substantiviska pronomen samt med maskulina och feminina former av substantiviska adjektiv; b) adjektiv i neutrum kongruerar syntaktiskt med neutrumformer av pronomen och substantiviska adjektiv. Med icke-prototypiska styrande led (infinitiv, bisats i en sammansatt mening, nollsubjekt osv.) kongruerar adjektivets neutrumform som en underförstådd form. 2 SCHEMA. ADJEKTIVKONGRUENS MED STYRANDE LED 134 | LORETA SEMĖNIENĖ 9.4. Med hänsyn till adjektivets syntaktiska position i satsen bör man först och främst skilja mellan icke-substantiviska och substantiviska adjektiv. De förstnämnda skulle enligt det syntaktiska kriteriet för kongruens vidare delas in i maskulina och feminina former samt neutrumformer av adjektiv, vilka skiljer sig åt från varandra genom sina styrande led i fråga om kongruens. De sistnämnda, dvs. substantiviska adjektiv, skulle därefter delas in i två grupper enligt den semantiska levande / livlös-oppositionen. SCHEMA 3. ADJEKTIVETS GENUSSYSTEM (ENLIGT SYNTATISK POSITION) ŠALTINIAI bk – bendrinė kalba. Dv BD – Liudas Dovydėnas. Broliai Domeikos, 1996. Kš ŽK – Raimondas Kašauskas. Žaliuojančios kalvos, 1982. KŠ VŽV – Raimondas Kašauskas. Visi žemės vaikai, 1995. KT – Kauno Vytauto Didžiojo universiteto Kompiuterinės lingvistikos centro dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. LKŽII, IX – Lietuvių kalbos žodynas, 1969, 1973. LR – Lietuvos rytas. M-Pt AŠ – Vincas Mykolaitis-Putinas. Altorių šešėly, 1979. Slc RIII – Mykolas Sluckis. Raštai, t. 3. 1989. ŠRAG SD – Šatrijos Ragana. Sename dvare, 1969. LITERATŪRA AMBRAZAS, V., red., 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. AMBRAZAS, V., ed., 1997: Lithuanian Grammar, Vilnius: Baltos lankos. AMBRAZAS, V., SLIŽIENĖ, N., VALECKIENĖ, A. 1974: Keletas svarstytinų lietuvių kalbos morfologijos klausimų. Baltistica 10 (2), 177–186. BALČIKONIS, J., red., 1957: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Politinės ir mokslinės literatūros leidykla. BŪDvardžio derinimas ir giminė 135 Balkevičius, J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Balkevičius, J. 1998: Lietuvių kalbos predikatinių konstrukcijų sintaksė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Bulygina, T. V. 1970: Морфологическая структура слова в современном литовском литературном языке (в его письменной форме). Жирмунский, В. М., Артюнова, Н. Д., ред., Морфологическая структура слова в индоевропейских языках, Москва: Наука, 7–71. Corbett, G. G. 1986: Agreement: a partial specification, based on Slavonic data. Linguistics 24 (6), 995–1023. Corbett, G. G. 1991: Gender, Cambridge: Cambridge University Press. Corbett, G. G. 1999: Introduction. Folia Linguistica 33 (2), 103–107. Gaivenis, K., Keinys, S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa. Girdenis, A., Žulys, V. 1973: [rec.] Lietuvių kalbos gramatika, 1965, t. 1; 1971, t. 2. Baltistica 9 (2), 203–214. Jablonskis, J. 1957: Rinktiniai raštai 1, sudarė J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Jakaitienė, E., Laigonaitė, A., Paulauskienė, A. 1976: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslas. Judžentis, A. 2002: Naujac žvilgsnis į lietuvių kalbos daiktavardžių giminės kategoriją. Acta Linguistica Lithuanica 46, 39–47. Kazlauskas, J. 1965: [rec.] Mokslinė lietuvių kalbos gramatika. Pergalė 10, 172–176. Kazlauskas, J. 1968: [rec.] Lietuvių kalba tarybiniais metais. Baltistica 4 (2), 322–327. Labutis, V. 1998: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Lehfeldt, W. 1980: Управление, согласование, примыкание в русском языке. Russian Linguistics 4 (3), 249–267. Mathiassen, T. 1996: A Short Grammar of Lithuanian, Slavica Publishers, Inc. Michelini, G. 1988: „Bevardė giminė“ lietuvių kalboje. Kalbotyra 39 (1), 53–59. Moravcsik, E. A. 1978: Agreement. Greenberg J. H., ed., Universals of human Language 4. Syntax, Stanford: Stanford University Press, 333–374. Mustეikis, K. 1972: Сопоставительная морфология русского и литовского языков, Vilnius: Mintis. Paulauskienė, A. 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa. Paulauskienė, A. 1989: Gramatinės lietuvių kalbos vardžodžių kategorijos, Vilnius: Mokslas. Paulauskienė, A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija: Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Paulauskienė, A. 2001: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija. Sirtautas, V. 1968: Dėl būdvardžio giminės kategorijos. Kalbotyra 19, 135–137. Sirtautas, V. 1978: Pagrindinių sakinio dalių derinimas, Vilnius: Lietuvos TSR aukštojo ir specialiojo vidurinio mokslo ministerijos Leidybinių redakcinė taryba. Sirtautas, V., Grenda, Č. 1988: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Mokslas. Steele, S. 1978: Word order variation. Greenberg J. H., ed., Universals of human Language 4. Syntax, Stanford: Stanford University Press, 585–623. Tekorienė, D. 1986: Derinimas. Mūsų kalba 5, 43–46. Tekorienė, D. 1987: Pagrindiniai sakinių modeliai su predikatinėmis negimininėmis būdvardžio formomis. Lietuvių kalbotyros klausimai 26, 165–170. Tekorienė, D. 1990: Bevardės giminės būdvardžiai, Vilnius: Mokslas. Ul vydas, K., red., 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis. Ul vydas, K., Ambrazas, V., Valeckienė, A., red. 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3, Vilnius: Mokslas. Valeckienė, A. 1984: Lietuvių kalbos gramatinė sistema. Giminės kategorija, Vilnius: Mokslas. 136 | LORETA SEMĖNIENĖ VALECKIENĖ, A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. VASKELAITĖ, R. 1996: Žodžių ryšių problemos lietuvių kalbos sintaksėje (magistro darbo rankraštis), Vilnius: Vilniaus universitetas. LKŽ I–xx – Lietuvių kalbos žodynas 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956, 1957, 1959, 1962; 7–9: Mintis, 1966, 1970, 1973; 10–15: Mokslas, 1976, 1978, 1981, 1984, 1986, 1991, 16–17: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995, 1996; 18: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997; 19: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1999; 20: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2002. Loreta Semėnienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 2055 Vilnius, Lietuva [email protected] Gauta 2003 03 25