Étymologie du lituanien « ir » ‘et’ et « yra » ‘est’

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLIX (2003), 61 – 62 Etymologin till litauiskans ir ’och’ och yra ’är’ WITOLD MAŃCZAK Cracovie I de slaviska språken kan pronomen som polska to, ryska èto och ukrainska ce ersätta kopulan. I flera slaviska språk har konjunktioner med betydelsen ’och’ bildats från pronominalstammen t-: ukrainska ta, ryska da < ta, belarusiska dy < da < ta. Det hävdas att likheten mellan litauiska yra och ir inte är en tillfällighet, utan motsvarar slavisk användning av pronominalformer både i kopulans position och som källa till konjunktioner. Under uppslagsordet aŕ‘ob, oder’ nämner Fraenkel i sin ordbok: ’lit. ir “und, auch”, preuß. ir “auch”, lett. ir “und” (jetzt durch das Lehnwort un verdrängt), “auch, sogar” [...] Ferner ist damit verwandt griech. ἄρα, ἄρ, ἄρα “denn, also, denn auch, auch eben, gerade”. Under uppslagsordet esmi skriver samma författare bland annat: “über lit. 3. Praes. yra, lett. ir(a), die ein urspr. Subst. der Bedeutung “Existenz, Wirklichkeit, Ding” waren, s. J. Schmidt [...], Gauthiot [...], Verf. [...] Gauthiot verweist auf arm. ir “chose, affaire, fait, réalité”. Stang (1966: 414–416) anser “... att yrà går tillbaka på ett gammalt adverb eller en gammal interjektion av typen aurè. Lit. aurè (“se där”) förs med rätta samman med sl. ovъ [...] Nyberg [...] sammanför aurè med av. avara (här), mellanir. avar (här, där). Liksom aure-, anre- hör till *ava, ana-, skulle yrà kunna höra till pronominalstammen i-. Det står dock klart för mig att denna förklaring är förenad med vissa svårigheter... Jag anser alltså att det är tänkbart att *īrá, innan det fick sin belagda betydelse, fungerade som en interjektion, liksom aurè, anrèkui gör i dag [...] Man skulle emellertid kunna tänka sig en annan möjlighet. Det förefaller mig tänkbart att yrà, anre- ursprungligen var adverb med betydelsen “här”, “där” [...] I så fall skulle man vara benägen att identifiera r i yrà, aurè, anre- med det i lit. kuī, visùr osv., lett. kūr..., avest. avara, sanskr. tárhi (då) [...], got. her [...].” Selon Palmaitis (1984: 132), ‘as for Baltic *īrā, it... seems to be loaned to Indo-European from Kartvelian Svan-like *(H-)ī-r-a, r being Common Kartvelian root “to be”, i- – versional formant, a – vocalization of the bare-stem ending [...] So originally *Hīra had no futural sense and was borrowed in “Baltic” Indo-European and Armenian as a masdar.’ Enfin Smoczyński (1989: 8) mentionne ‘yrà “jest”, dial. yra, 2 pl. yŕot(és): stot. girragh (= jirag), fot. dial. ira “jest”; jest to chyba spetryfikowana forma 3 os. praes. *i-n-ra “powstaje, pojawia się” [...], od pierwiastka *ēr- < ie. *erH- “poruszyć się; wstać, powstać”. Nu vill vi rikta uppmärksamheten mot det faktum att det i de slaviska språken finns en konjunktion ta ’och’, om vilken Vasmer skriver följande i sin etymologiska ordbok över ryskan: 62 | WITOLD MAŃCZAK ”ta Konj. ’och, samt, vidare’, också taže detsamma, gammalt; ukr. ta, aruss. ta, taže ’đe, xai’, fornkyrkslav. ta ’xai’ (Supr.), bulg. ta ’och, och så, alltså’ [...], skr. tā – tā ’både – och’, tā ’dock’, sloven. tā ’ja, dock’. Den är i varje fall besläktad med pron. *to [...] Mer information om denna konjunktion finns i en ordbok som är ett gemensamt verk av tjeckiska lingvister och har titeln Etymologický slovník slovanských jazyků. Slova gramatická a zájmena, vol. II (Praha, 1980, p. 631): “Den har sannolikt ursprungligen varit en primär interjektion, liksom dess tonande variant da (som bland annat också har betydelsen ’och’; i ukrainskan förekommer båda formerna i denna betydelse). Samtidigt hör den utan tvivel till pronominalbasen t-, men det vore vanskligt att betrakta den som en fossiliserad kasusform, exempelvis ablativ (jfr sanskr. tāt ’och därför’, homer. τω ’sedan’) – precis som i etymologiskt besläktade bildningar to, tě, ti och te, respektive de tonande varianterna da / do, de, di, dy. – Snarare ligger en jämförelse med hettitiska ta ’und’ nära till hands [...]; hettitiska ta skiljer sig från slaviska ta endast genom kort kvantitet (förutsatt förstås att slaviska ta är uråldrigt och alltså < *tō / *tā).” Se även Mańczak (2003) för fler detaljer. Det är också intressant att konstatera att man på polska inte bara kan säga mój sąsiad jest marynarzem ’min granne är sjöman’, utan också mój sąsiad to marynarz ’min granne, det är en sjöman’. Det finns dock en skillnad mellan pol. mój sąsiad to marynarz och fr. mon voisin c’est un marin, och den består i att kopulan utelämnas i den polska meningen. Med andra ord kan man på polska ersätta kopulan jest ’är’ med pronomenet to ’det’. Samma möjlighet finns i andra slaviska språk, jfr ryska Ivan – èto soldat ’Ivan är soldat’, belarusiska praca – hèta kÿnica bahaccja ’arbete är en källa till rikedom’, ukrainska Kyjiv – ce stolcyja Ukrajiny ’Kyjiv är Ukrainas huvudstad’. Vi kan tillägga att ukrainska ce förklaras genom kontamination mellan två pronomen: to och se. Man ser alltså att samma rot i vissa slaviska språk förekommer både i en konjunktion med betydelsen ’och’ (jfr ukrainska chlib ta voda ’bröd och vatten’, ryska sosna da (< ta) osina ’en tall och en asp’, belarusiska dzeń dy (<da < ta) noč ’dag och natt’) och i ett pronomen som kan ersätta kopulan (jfr exemplen ovan). Mot denna bakgrund förefaller det oss inte uteslutet att likheten mellan litauiska ir ’och’ och yra ’är’, långt ifrån att vara slumpmässig, motsvarar den mellan ryska sosna da osina och Ivan – èto soldat. Efter allt finns det enormt många likheter mellan de baltiska och slaviska språken. RÉFÉRENCES MAŃCZAK, W. 2003: Etymologia rosyjskiego ta ‘i’. Slavia Orientalis 52, 111–113. PALMAITIS, L. 1984: Indo-European Masdar as the 3rd Person and yrà in Baltic. Baltistica 20, 126–135. SMOCZYŃSKI, W. 1989: Studia balto-słowiańskie 1, Wrocław etc.: Ossolineum. STANG, Chr. S. 1966: Vergleichende Grammatik der Baltischen Sprachen. Oslo etc.: Universitetsforlaget. Witold Mańczak Zakątek 13/59, 30-076 Kraków, Pologne [email protected] Gauta 2003 11 24