Die prädikative Verwendung von Substantiven im Litauischen: Nominativ vs. Instrumental

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA L (2004), 99 – 125 Substantivens predikativa användning i litauiskan: nominativ vs. instrumentalis* Loreta Semėnienė Lietuvių kalbos institutas, Vilnius I denna artikel diskuteras användningen av nominativ och instrumentalis som predikativa kasus i litauiska kopulasatser. Fokus ligger på fall där en morfosyntaktisk variation förekommer. Det hävdas att även om användningen av predikativa kasus kan påverkas både av semantiska och formella faktorer, är dessa faktorers relativa betydelse inte densamma i modern litauiska. Semantiska faktorer (permanent kontra tillfällig egenskap) har inget avgörande inflytande på valet mellan dessa kasusformer. Både nominativ och instrumentalis kan användas för att beteckna ett permanent eller tillfälligt tillstånd (instrumentalis är något vanligare med animata referenter). De faktorer som tydligast påverkar valet av kasusform är kopulans böjningsform (tempus och modus), finitet kontra infinithet samt ordföljd. Olika former av markering (markerade tempus- och modusformer, markerad ordföljd) bidrar till användningen av instrumentalis 0. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR 0.1. Användningen av nominativ och/eller instrumentalis i de så kallade predikativsatserna1 har undersökts flera gånger. I dessa arbeten har man sökt efter semantiska och/eller formella kriterier som orsakar användningen av det ena eller det andra predikativa kasus. 0.1.1. Vissa lingvister (Jakobson 1971: 26ff.; jfr. Wierzbicka 1980: xix, 2) anser att varje kasus har en mångfald av olika betydelser, vilka visserligen kan skiljas åt men samtidigt är sammanflätade och kan sammanfattas i en invariant helhetsbetydelse. Kasusets enskilda betydelser förklaras av helhetsbetydelsen och av kontexten (jfr. Wierzbicka 1980: xix). Kasusets ENSKILDA BETYDELSE kan inte beskrivas som en kontextvariant, eftersom betydelsen hos kasus som används i olika språk i analoga kontexter kan skilja sig åt. Med hänsyn till detta föreslår Anna Wierzbicka (1980: 157–158) att kasusets enskilda betydelse betraktas som en omständighet av * Artikeln är resultatet av en forskningsvistelse vid Carl von Ossietzky-universitetet i Oldenburg i Tyskland år 2003. Författaren tackar varmt sin värd och handledare, Prof. Dr. habil. Gerd Hentschel, för mångsidig hjälp och rådgivning. Tack riktas till Deutscher Akademischer Austauschdienst, som finansierade forskningsvistelsen. Jag vill också tacka Prof. Dr. habil. Axel Holvoet för värdefulla kommentarer och synpunkter. 1I litauisk grammatik kallas sådana satser vanligen nominalsatser (vardāžodinis sakinys) (Ambrazas, red., 1996: 612). 100 | LORETA SEMENIENĖ språkets inre struktur. Enligt hennes uppfattning bör den övergripande betydelsen förstås som en helhet av vissa gemensamma semantiska komponenter. 0.1.1.1. I anslutning till den semantiska förståelsen av kasus sägs det att predikativ nominativ kan användas för att uttrycka ett varaktigt tillstånd (Balkevičius 1998: 104–105; Jablonskis 1957: 556; Jakobson 1971: 49; jfr Wierzbicka 1980: 119) eller även ett varaktigt och tillfälligt tillstånd (Ambrazas, ed., 1997: 472; Ambrazas, Red., 1996: 505–506; Ulvydas, Ambrazas, Valeckienė, Red., 1976: 68–69, 364; Šukys 1998: 73–74, 245–248; Paulauskienė 1994: 110; jfr: Sirtautas, Grenda 1988: 69–71; Balkevičius 1963: 106–109). Predikativ instrumental används för att uttrycka ett tillfälligt tillstånd. Med andra ord ställer man upp en semantisk opposition varaktig / tillfällig, där det varaktiga tillståndet uttrycks med nominativ och det tillfälliga med instrumental eller nominativ, men inte omvänt (jfr Miliūnaitė, red., 2003: 75–77). 0.1.2. Andra språkvetare anser (Pinkster 1988: 57–99; jfr Comrie 1989: 70–74, 124–127; Hentschel 1993b: 282–285) att kasus är ett formellt morfosyntaktiskt tecken som har en diakritisk funktion i satsen, dvs. visar satsens syntaktiska struktur. Detta gäller särskilt språk där böjningsformerna också skiljer sig åt genom specifika former, där satskärnans element står i olika, icke-homonyma kasus. 0.1.2.1. I anslutning till detta synsätt sägs det (Schaller 1975: 81–83) att substantivisk instrumental kan användas när man vill skilja subjekt och predikativ åt morfologiskt, till exempel när subjekt och predikativ uttrycks av substantiv. Det är emellertid uppenbart att substantivisk nominativ ofta också används i sådana fall där subjektet är ett substantiv, och omvänt: substantivisk instrumental används också tillräckligt ofta när subjektet utgörs av ett pronomen. Å andra sidan är det inte alltid nödvändigt att morfologiskt skilja det substantiviska subjektet från det substantiviska predikativet, jfr: (1) Därför kan detta inte vara en förebråelse riktad enbart mot en enda människa; M. Sleževičius var ingen karriärdiplomat. KT ‘Därför kan detta inte vara en förebråelse riktad enbart mot en enda människa; M. Sleževičius var ingen karriärdiplomat.’ (2) En studiekamrat som varit förrädare, bara brytt sig om sig själv och valt klostret enbart av lättja och för att tillfredsställa sin mage. KT ‘Studiekamraten hade varit en förrädare, brydde sig bara om sig själv och hade valt klostret enbart av lättja och för att tillfredsställa sin mage.’ 0.1.3. I senare arbeten (Hentschel 1991a, 1991b; 1992a; 1993a, 1993b; 1994) hävdas ofta att valet av kasus beror både på semanti- Prädikative Substantive im Litauischen | 101 både semantiska och formella kriterier: å ena sidan kan valet av kasus för predikatsubstantivet till exempel påverkas av det tillstånd som ska uttryckas är (o)beständigt eller av predikatsubstantivets (o)levande karaktär, å andra sidan av behovet av att formellt skilja subjektet från predikativet. Det betyder dock ingalunda att det tilldelade predikativkasuset med nödvändighet väljs när vissa semantiska eller formella tecken föreligger. Man hävdar alltså inte att det finns ett tillräckligt kriterium X för vilket ”om X, så (alltid) Y” gäller, utan begränsar sig till tendensen ”om X, så helst Y” (Hentschel 1991a: 224). 0.2. Om man erkänner att ett kasus har en betydelse, måste man å ena sidan också erkänna att användningen av ett visst av två (eller fler) möjliga kasus beror på semantiska skillnader. Å andra sidan förblir det oklart vad som orsakar valet av kasus när inga semantiska skillnader kan urskiljas. Med andra ord uppstår frågan om vad som orsakar valet av nominativ eller instrumentalis för att uttrycka ett tillfälligt tillstånd. Om man däremot utgår från att ett kasus saknar betydelse och endast är ett diakritiskt tecken för att markera olika syntaktiska funktioner, förblir det oklart varför olika kasus (här nominativ och instrumentalis) kan användas i vissa predikativa satser för att beteckna samma syntaktiska funktion, nämligen predikativet, men inte i andra satser. Därmed framkastas tesen att både semantiska och formella morfosyntaktiska kriterier påverkar kasus hos det substantiviska predikativet. I det nutida litauiska språket har emellertid de båda påverkansfaktorerna inte samma tyngd. 0.3. Artikeln fokuserar på tendenser i användningen av nominativ och instrumentalis i KVALIFIKATIONSSATSER. Den prototypiska satsen har ett bestämt subjekt och ett obestämt predikativ, t.ex. jis buvo mokytojas. IDENTIFIKATIONSSATSER, där både subjektet och predikativet prototypiskt är bestämda, behandlas däremot inte i detalj, t.ex. ši moteris buvo mano pirmoji mokytoja2. Här begränsar vi oss till kasusmarkeringen av substantiv som används predikativt. 2 För en utförligare diskussion om skillnaderna mellan identifikationssatser och de satser som beskrivs här, samt deras möjliga likheter, se Hentschel (1991a: 223; 1992a; 1993b: 262–264); Rothstein (1986); Wierzbicka (1980: 122); Lyons (1977: 469–473). I arbeten inom litauisk lingvistik görs det vid beskrivningen av substantivkasusens roll i predikativ användning vanligtvis ingen åtskillnad mellan behandlingen av kvalifikations- och identifikationssatser (jfr Valeckienė 1998: 41–42; Ambrazas, ed., 1997: 642–643). Det bör sägas att den traditionella motsättningen tillfällig / beständig inom litauisk språkvetenskap är irrelevant när man talar om identifikationssatser, eftersom av att A är identisk med B följer också att B är identisk med A. 102 | Loreta Semėnienė 1. SEMANTISKA KRITERIER SOM KAN PÅVERKA KASUS HOS SUBSTANTIVISKA PREDIKATIV 1.1. Med avseende på betydelsen hos predikativa substantiv talar man inte sällan om flera grupper av substantiv som kan påverka användningen av nominativ eller instrumentalis. Det sägs att nominativ används när substantivet betecknar nationalitet, kön, släktskapsgrad eller oföränderlig tillhörighet till en art, klass eller dylikt (Šukys 1998: 74, 250; 1984: 21; jfr Paulauskienė 2001: 184). Med andra ord används nominativ när ett beständigt, naturligt tillstånd uttrycks genom det predikativa substantivet, till exempel: (3) Många år senare kommer Petras Klimas, Litauens sändebud i Paris, att minnas att J. Baltrušaitis ständigt kände samvetskval över att han, [han] som litauer, skapade rysk litteratur i stället för sitt eget lands. En annan gång har P. Klimas nämnt att J. Baltrušaitis överlag var en gåta i mänsklig gestalt. KT ”Efter många år kommer Petras Klimas, Litauens sändebud i Paris, att minnas att J. Baltrušaitis alltid kände samvetskval över att han som litauer inte skapade sitt lands litteratur utan rysk litteratur. En annan gång nämnde P. Klimas att Baltrušaitis överlag var en gåta i mänsklig gestalt.” (4) Eller anta att en romersk-katolik tror att det inte finns någon frälsning utan kyrkan. Han frågar sig: om [han] inte vore katolik, skulle han då vilja bli starkt uppmanad att anta den katolska tron? KT ”Eller anta att en romersk-katolik tror att det inte finns någon frälsning utan kyrkan. Han frågar sig: om han inte vore katolik, skulle han då vilja bli starkt uppmanad att anta den katolska tron?” (5) Liudvikas Jucevičius studerade vid universitetets medicinska fakultet. När universitetet stängdes hade han, i sin strävan efter kunskap men [han] som son till en jordlös adelsman, inte råd att resa utomlands för att studera och började i stället studera vid det högre prästseminariet i Vilnius. KT ”Liudvikas Jucevičius studerade vid universitetets medicinska fakultet. Efter universitetets stängning hade han, i sin strävan efter kunskap men som son till en jordlös adelsman, inte råd att studera någon annanstans och skrev in sig vid det högre prästseminariet i Vilnius.” Till en annan klass av substantiv som används predikativt räknar man termer för yrken, offentliga funktioner och andra beskrivningar av verksamhet. Dessa betecknar ett tillfälligt (föränderligt) tillstånd, som kan uttryckas såväl med nominativ som med instrumentalis3 (Šukys 1998: 245; 1984: 21, 124; jfr Ambrazas, Red., 1996: 506), till exempel: 3 Jonas Šukys (1998: 247) meint, dass „mit vielen Formen von būti sowohl der substantivische Instrumental als auch der Nominativ möglich sind [...], der häufigere und gewöhnliche der Nominativ ist. Der Instrumental des Zustands verwendet man gewöhnlich nur, wenn man besonders den zeitweiligen, unbeständigen Zustand akzentuieren möchte. [...] Wenn man diese Akzentuierung nicht anstrebt, dann wird im Litauischen häufig der unbeständige, zeitweilige Zustand mit dem Nominativ wiedergegeben“. PRÄDIKATIVE SUBSTANTIVE IM LITAUISCHEN | 103 (6) Se efter vad Världsbanken gör. Det här avtalet började förberedas när jag fortfarande var minister. Alltså för 2,5 år sedan. I två och ett halvt år har det här projektet förberetts. Nästa. KT ‘Se vad Världsbanken gör. Det här avtalet började förberedas när jag fortfarande var minister. Alltså för 2,5 år sedan. I två och ett halvt år har man förberett det här projektet. Vidare.’ (7) Han var mycket nöjd med att det just var Garbačiauskas som utsågs till chef för utbildningsavdelningen. Som ledare för konstcirkeln stödde han Ignas på alla sätt och vis och visade öppet sin sympati för honom. Och det är väl inte illa! KT ‘Han var nöjd med att det just var Garbačiauskas som utnämndes till chef för utbildningsavdelningen. Som ledare för konstcirkeln hade han stöttat Ignas på många sätt och öppet visat honom sin sympati. Det är inte illa!’ (8) Det här borde ordnas riktigt väl. Låt oss se... Åh, en minut. Jag skulle vilja ta upp en sak till. När jag fortfarande var minister hade allt detta planerats, men en sak var också planerad som jag skulle säga var mycket bra: att först och främst anta en lag om ideella organisationer. KT ‘Det här borde man ordna riktigt väl. Vi får se... Åh, en minut. En sak till. När jag fortfarande var minister hade det redan planerats, men en mycket bra sak var också planerad, skulle jag säga: att först anta lagen om ideella organisationer.’ (9) Den bortgångne presidenten Kazys Grinius sade, medan han var landets ledare,: ”Så länge Litauen inte blir starkare kommer jag inte att ta ut någon lön.” KT ‘Den nu avlidne presidenten Kazys Grinius sade när han var landets statschef: ”Så länge Litauen inte blir starkare kommer jag inte att ta ut någon lön”.’ 1.2. Vid en granskning av substantiv som hör till den här gruppen blir det tydligt att yrkesbeteckningar inte kan förknippas med ett tillfälligt tillstånd. Yrket är det som är beständigt (jfr Ambrazas, ed., 1997: 472; Ambrazas, Red., 1996: 506). Det innebär att detta beständiga tillstånd enligt ovanstående uppfattningar borde uttryckas med nominativ, till exempel: (10) När jag har avslutat en masterutbildning inom ekonomi [jag] ska bli också professionell administratör. KT ‘När jag har avslutat masterutbildningen i ekonomi kommer jag att också bli en professionell chef.’ (11) Hur skulle man kunna ge upp när man ser sig omkring? Jag måste ju avsluta institutet och kanske gör jag det, med Guds hjälp; om två år [jag] ska bli ingenjör, kanske får jag en tryggad försörjning, men vad gott kommer mitt land att ha av det? KT ‘Hur skulle man kunna undgå att bli desillusionerad när man ser sig omkring? Jag måste avsluta institutet och kanske gör jag det med Guds hjälp; om två år kommer jag att vara ingenjör, kanske ekonomiskt tryggad, men vilken nytta har mitt land av det?’ (12) Hon studerar företagsinformationshantering. I år går hon andra året på den här utbildningen. ”Jag tänker ännu inte på mitt framtida arbete. Jag vet att [jag] kommer att bli chef, och valfriheten inom det här området är ganska stor”, sade G. Us onytė. KT ‘Hon studerar informationshantering. I år går hon det andra studieåret 104 | LORETA SEMĖNIENĖ år. ”Jag tänker ännu inte på framtida arbete. Jag vet att jag kommer att bli chef, och valfriheten inom det här området är ganska stor”, säger G. Usonytė.ʼ Arbete eller en konkret verksamhet som är knuten till ett visst yrke kan emellertid mycket väl vara tillfällig, såsom offentlig verksamhet o.d. (se ex. (6)–(9)). Och för att markera ett tillfälligt tillstånd används, som redan nämnts, både nominativ och instrumental, t.ex.: (13) Kaip gyvenas, kaip besiverčias? O, apie tai vėliau, pasakojimų ir kalbų bus tiek ir tiek! Tariant trumpai – jis Priekalnėje buvęs režisierius, dabar jau nieko nedirbąs, besiilsįs. Gyvenąs vienas, laisvas ir paukštis. Tuoj pat jis mane pavadino pasisvečiuoti savo namuose. KT ”Hur är det, hur försörjer han sig? Nå, mer om det senare; det kommer att bli många berättelser och samtal! Kort sagt: han, som var regissör i Priekalnė, arbetar inte längre, utan vilar sig. Bor ensam, fri som en fågel. Genast bjöd han hem mig som gäst.” (14) Mintyse (tfu, tfu, tfu) pamaniau – ar tik ne motulės „pamokos“ bus prisidėjusios? O vyro, kaip mačiau nuotraukose, būta išvaizdaus, dailiai sudėto. Buvęs aviacijos inžinierium. KT ‘In Gedanken (pfui) dachte ich mir, ob hier nicht Mütterchens “Lehren” einen Anteil hatten? Der Mann, den ich auf den Fotos sah, war ansehnlich, von guter Gestalt. Er war Luftfahrtingenieur gewesen.’ Med hjälp av predikativa substantiv som betecknar yrkesmässigt eller offentligt arbete kan också ett varaktigt tillstånd uttryckas. Som man emellertid ser av meningarna (15)–(18) förekommer i sådana situationer inte bara nominativ utan även instrumental, jfr: (15) Ne visiems patiko 1941 m. kovo 13 d. A. Smetonos JAV lietuviams pasakyti žodžiai: „Aš buvau, esu ir būsiu Lietuvos prezidentas (...) Aš palieku Lietuvos prezidentas de jure“. KT ‘Nicht allen gefielen die von A. Smetona am 13. März 1941 zu den US Litauern gesagten Worte: “Ich war, bin und werde Präsident Litauens sein (...) Ich bleibe Litauens Präsident de jure”.’ (16) Apie save pasakoti yra pats nedėkingiausias dalykas. Tavo ištartus žodžius gali suprasti įvairiai, tad kalbėsiu trumpai. Pirmiausia [aš] esu ir būsiu akių gydytojas, kurio pašaukimas – padėti žmonėms, turintiems regos problemų. Gydytoju-oftalmologu pradėjau dirbti dar besimokydamas rezidentūroje. KT ‘Über sich zu erzählen ist die undankbarste Angelegenheit. Deine gesprochenen Worte können verschieden verstanden werden, daher werde ich kurz reden. Zuerst bin und werde ich Augenarzt sein, dessen Berufung es ist, Menschen zu helfen, die Probleme mit dem Sehen haben. Als Ophthalmologe fing ich schon in der Facharztausbildung an zu arbeiten.’ (17) Tänkte du efter din hustrus död på att ge upp ditt yrke? – Inte en minut. Kesi skulle aldrig ha förlåtit det. ”Du ska alltid vara skådespelare”, var hennes sista ord. KT ”Tänkte du efter din hustrus död på att ge upp ditt yrke?” ”Inte en minut. Kesi skulle aldrig ha förlåtit det. ’Var alltid skådespelare’, så löd hennes sista ord.” PRÄDIKATIVE SUBSTANTIVE IM LITAUISCHEN | 105 (18) Intressant, om ni blev politiker, skulle vi då få veta många komprometterande saker om er? – Jag [aš] kommer aldrig att bli politiker. Och skandaler om mig?.. Det finns inga. Kanske har jag någon gång druckit lite för mycket, gjort bort mig, sagt något jag inte borde. – Och narkotika? KT ””Det är intressant, om ni skulle bli politiker, skulle vi få veta många komprometterande fakta om er?” ”Aldrig kommer jag att vara politiker. Och skandaler om mig?.. Det finns inga. Kanske var jag någon gång lite berusad, uppsluppen, sa inte det som jag borde ha sagt”. ”Och narkotika?” Således uttrycks med substantiv som betecknar arbete, yrke, offentlig verksamhet och liknande både ett varaktigt och ett tillfälligt tillstånd, vilket i sin tur kan uttryckas både med nominativ och med instrumental. Å andra sidan menar man att det för de ovan nämnda substantiven inte så mycket handlar om motsättningen tillfällig / varaktig, utan att användningen av nominativ och instrumental beror på substantivets konkreta betydelse. Ur lexikal synvinkel har dessa predikativt använda substantiv, som betecknar professionell, social och offentlig verksamhet, förlorat sin direkta koppling till sin referent, personen. De markerar därför snarare inte personen, utan en verksamhet som förknippas med personen (Hentschel 1993b: 276–277, 282, 1992a; jfr Dik 1989: 170–172). Med andra ord är en sådan användning av substantiviska predikativ icke-prototypisk, liksom den ”egentliga” användningen av predikatet (verbet) (jfr Valeckiene 1998: 53). 1.3. Med hänvisning till data från andra språk har det betonats att instrumentalen först etableras i förbindelse med predikativa substantiv som har förlorat den prototypiska beteckningen för en sak, dvs. en person (se närmare: Hentschel 1992a; 1993b: 277–278, 282, 285–286; 1999: 260). Om man sammanfattar den föreliggande informationen ser man att instrumentalen i den enkla satsen används oftare med de nämnda predikativa substantiven än med andra substantiv. Denna användningstendens för instrumental är dock ingalunda självklar, även om man bortser från att instrumentalen absolut inte används oftare än nominativ (se tab. 1). TAB. 1. BETYDELSEN AV DET PREDIKATIVA SUBSTANTIVET OCH DESS INVERKAN PÅ KASUSMARKERINGEN Substantiv Fall Antal satser (n) Nominativ Instrumental för beteckning 193 53 246 av verksamheter 78% 22% andra 133 18 151 88% 12% 106 | LORETA SEMĖNIENĖ Man måste alltså å ena sidan erkänna att instrumentalis med predikativa beteckningar för verksamhet inte är särskilt utbredd i litauiskan. Å andra sidan framgår det av den tabellariska framställningen att instrumentalis inte används väsentligt mer sällan med andra predikativa substantiv. Några exempel: (19) Tamsta išsižadėjote savo tautybės, o aš nors ir turiu išsaugojusi motinos pasą, negaliu jos atgauti per biurokratines kliūtis... Teisingiau, kad būtum tuo, kuo gimėi, reikia nemažai sumokėti bylinėjantis teismuose, o to nesu įpratusi daryti. KT ”Ni har avsagt er er nationalitet, och jag, trots att jag har bevarat min mors pass, kan inte återfå den på grund av byråkratiska hinder... Rättare sagt, för att vara den du föddes till måste man betala en hel del under domstolsprocessen, och det är jag inte van vid.” (20) Du säger att om [du] inte blir människa, så vill du inte vara en mask. Mycket fint, men vad är enligt din mening en människa, om du inte är det? För att vara människa, måste man verkligen ha en etikett klistrad i pannan, det vill säga vara skomakare, ingenjör, präst eller musiker? KT ”Du säger, om du inte blir människa, så kommer du inte att vilja vara en mask. Mycket fint, men vad är då enligt din mening en människa, om du inte är det? Är det verkligen nödvändigt att ha en etikett i pannan för att vara människa, det vill säga vara skomakare, ingenjör, präst eller musiker?” (21) Var öppen för världen, kunskap och umgänge, sträva efter att leva inte ”på din egen gata” utan i den ”stora världen” (det vill säga, [du] var en modern europeiska) – det är absolut inte nödvändigt att bo i Rom eller Amsterdam för det! KT ”Var öppen för världen, för kunskap och umgänge, sträva efter att leva inte ”på din egen gata” utan i den ”stora världen” (det vill säga, var en modern europeiska) – man behöver sannerligen inte bo i Rom eller Amsterdam för det!” (22) En samtida blir en verklig samtida. En icke-samtida (i den omedelbara betydelsen) är dock en efterkommande, och alltså måste även en efterkommande kunna vara en verklig samtida. KT ”Samtiden blir en verklig samtida. Den icke-samtida (i omedelbar mening) är dock en senare, alltså måste även en senare kunna vara en verklig samtida.” (23) Anta att Algirdas och hans omgivning reagerar lugnt på Jonas eller Antanas offentliga bekännelse: ja, då må [ni] vara kristna, det gör varken till eller från för oss. KT ”Anta att Algirdas och hans omgivning reagerar lugnt på Jonas eller Antanas offentliga bekännelse: ja, var då kristna, det är fullständigt likgiltigt för oss.” (24) Valančius önskade av hela sitt väsen lycka och storhet åt nationen, [han] skapade som realist också medlen för att uppnå detta ideal. Valančius själv hade sitt ursprung i nationens djup – folket – och visste väl vad det var, kände vad det saknade. KT ”Valančius törstade med hela sitt väsen efter lycka och storhet för nationen, som realist skapade han också medel för att uppnå detta ideal. Valančius kom själv ur nationens djup – ur folket – och visste väl vad det var, kände vad det saknade.” Av meningarna (19)–(24) framgår det att instrumentalis (liksom nominativ) i det nutida litauiska språket också används när PRÄDIKATIVE SUBSTANTIVE IM LITAUISCHEN 107 med det predikativa substantivet betecknas ett beständigt, medfött tillstånd hos en person (eller en levande varelse) (jfr meningarna (3)–(5)4. Naturligtvis kan den predikativa substantiviska nominativ som används för att beteckna ett varaktigt tillstånd inte alltid ersättas med instrumentalis, och omvänt (jfr meningarna (15)–(18)). Inte sällan beror användningen av nominativ (se (25)–(26)) eller instrumentalis (se (27)–(28)) på det predikativa substantivets betydelse, meningskontexten eller dylikt (se nedan) (jfr Šukys 1998: 250), t.ex.: (25) Be to, [jis] būdamas intelektualas, jis šiek tiek per menkai vertina tą neartikuliuotą ir apibrėžtos formos neturintį maldingumą. KT ’Dessutom underskattar han, som intellektuell, något den artikulationslösa religiositeten utan fasta former.’ (26) Nutaria pats imtis savarankiško rangovo darbo – stato geležinkelio tiltus. [jis] būdamas geras savo specialybės žinovas, organizatorius ir sąžiningas darbų vykdytojas, jis greitai pelnė Rusijos susisiekimo ministerijos pagarbą. KT ’[Han] beslutar sig för att själv ta på sig byggledningen – bygger en järnvägsbro. Som god kännare av sitt yrke, organisatör och hederlig utförare vinner han snabbt det ryska kommunikationsministeriets erkännande.’ (27) Svarstydamas Hėgelio požiūrį, Berdiajev’as parodo, jog ponas ir vergas iš tikrųjų sėdi vienoje valtyje, jog jie abu yra vergijos aukos. Kad [tu] būtum asmeniu, turi lemti [=ugdyti – L. S.] save tiktai savo dvasios laisvės pagrindu, o ne griebdamasis valdų, valdžios struktūrų, aistrų ar viešpatavimo kitiems. KT ’När Berdiajev diskuterar Hegels ståndpunkt visar han att herren och slaven faktiskt sitter i samma båt, att de båda är offer för träldom. För att vara en person får du förlita dig enbart på din andes frihet och inte gripa efter besittningar, maktstrukturer, passioner eller herravälde över andra.’ (28) Šio uždavinio suvokimas, nesvarbu, kokiu pavidalu, išliks, kol žmonės bus žmonėmis. Nebe pirmą kartą filosofija yra smarkiai puolama ir net apskritai neigiama kaip nereikalinga ir žalinga. Kam jos reikia? KT ’Förståelsen av denna uppgift, oavsett i vilken form, kommer att bestå så länge människor är människor. Filosofin angrips inte för första gången häftigt och förnekas rentav som onödig och skadlig. Vem behöver den?’ Jfr: (25a) *Dessutom underskattar han, som intellektuell, något den artikulationslösa religiositeten utan fasta former. (26a) *[Jis] būdamas geru savo specialybės žinovu, greitai pelnė Rusijos susisiekimo ministerijos pagarbą. (27a) *Kad būtum asmeniu, turi lemti [=ugdyti – L. S.] save tiktai savo dvasios laisvės pagrindu, o ne griebdamasis valdų, valdžios struktūrų, aistrų ar viešpatavimo kitiems. (28b)?Šio uždavinio suvokimas, nesvarbu, kokiu pavidalu, išliks, kol žmonės bus žmonėmis. 4 Enligt specialister på språkvård bör meningar med instrumentalis som uttrycker ett beständigt tillstånd korrigeras (Paulauskienė 2001: 184; Kniūkšta, Hg., 2000: 102; jfr Miliūnaitė, Hg., 2003: 77; Šukys 1998: 250; Pupkis, Hg., 1985: 91). 108 | LORETA SEMĖNIENĖ Detsamma kan sägas om användningen av nominativ och instrumentalis för att uttrycka ett tillfälligt tillstånd: oberoende av att både nominativ och instrumentalis kan användas för att återge detta tillfälliga tillstånd och att båda ofta är utbytbara i satsen utan betydelseförändring (jfr (6)–(9); (13)–(14)), kan satskontexten påverka valet av kasus, t.ex.: (29) Mandagiai padėkojęs Heinrich Horstmann už pasiūlymą ir patarimą pasakiau, kad tokiam svarbiam žingsniui dar nesu pasiruošęs. Gana DAŽNAI buvau vertėju. KT ’Efter att artigt ha tackat Heinrich Horstmann för erbjudandet och rådet sade jag att jag ännu inte var redo för ett så viktigt steg. Ganska OFTA var jag tolk.’ (30) Civiliai gyventojai, anaiptol neapsaugoti, DAŽNAI būna pirmimi kovojančių jėgų taikiniu. KT5 ’Civila, långt ifrån skyddade, är OFTA de första offren för stridande parter.’ (31) Hennes man arresterades av ryssarna och fördes bort. Partisanledaren med täcknamnet Spyglys, som under A. Smetonas regeringstid hade varit ulanofficer i Alytus, besökte henne. Vid den tiden kom Z. Piečaitis till Štrimaitienė och förklarade att man behövde 60 ägg för att föda partisanerna. KT ’Ryssarna arresterade hennes man och förde bort honom. Partisanledaren med täcknamnet Spyglys, som under Smetonas regeringstid hade varit ulanofficer i Alytus, besökte henne. Vid den tiden kom Z. Piečaitis till Štrimaitienė och förklarade att man behövde 60 ägg för att föda partisanerna.’ Jfr: (32) Partisanledaren med täcknamnet Spyglys, som under A. Smetonas regeringstid hade varit ulanofficer i Alytus, besökte henne. ’Partisanledaren med täcknamnet Spyglys, som under Smetonas regeringstid hade varit ulanofficer i Alytus, besökte henne.’ I princip kan även nominativ användas i satser av typen (29)–(30). Valet av instrumentalis orsakas här av tidsadverbialet dažnai ’ofta’. I sats (31) är det däremot inte möjligt att ersätta instrumentalis med nominativ, eftersom även satsinnehållet då skulle förändras: participet buvęs ’varit’ skulle kunna uppfattas som ett attribut till substantivet karininkas ’officer’ (buvęs karininkas ’tidigare officer’, se (32)). 1.4. Av det som sagts kan man alltså dra slutsatsen att den semantiska oppositionen tillfällig / beständig är olämplig som förklaring i dagens litauiska; valet av kasus för det substantiviska predikativet beror inte på den6. 5 Man anser att uttryck ur språkvårdssynpunkt, såsom: Delfinai DAŽNAI esti įdomių tyrinėjimų objektu och liknande, bör korrigeras och att endast nominativ bör användas här (Miliūnaitė, Hg., 2003: 76; Paulauskienė 2001: 184). Användningen av nominativ i sådana satser förklaras med att beständighet markeras. 6 Jonas Palionis (1995: 66) wies darauf hin, dass schon in Schriften des XVI.–XVII. Jh. der Instrumental auch dann verwendet wurde, wenn mit dem Substantiv eine unveränderliche, beständige Befindlichkeit des Subjekts beschrieben wurde. Vgl. die Verwendungstendenzen der Fälle (Nominativ vs. Instrumental) des prädikativen Substantivs im Polnischen (Bogusławski 2001; Hentschel 1993b: 279–282, 1994), Russischen (Hentschel 1991a; 1991b: 304–306; Moser 1994) und in anderen Slawinen (Hentschel 1991b: 306). PRÄDIKATIVE SUBSTANTIVE IM LITAUISCHEN | 109 I det nutida litauiska språket kan såväl varaktiga som tillfälliga tillstånd i princip uttryckas med instrumentalis eller nominativ. Det betyder dock inte på något sätt att nominativ av det predikativa substantivet i alla fall skulle kunna ersättas med instrumentalis (eller omvänt), eller att användningen av nominativ och instrumentalis är likvärdig. Man kan säga att det ena eller andra predikativfallet är mer sannolikt under vissa semantiska eller formella syntaktiska omständigheter, men inte obligatoriskt (se nedan). I de fall då nominativ och instrumentalis av det predikativa substantivet är utbytbara utan betydelseförändring rör det sig om MORFOSYNTAKTISKA VARIANTER. Med andra ord kan (minst) två olika morfosyntaktiska former av samma semantiska argument användas i en fixerad strukturell position, med ett identiskt perspektiv på situationen, utan att någon betydelseförändring uppstår (Hentschel 1992a, 2001; jfr Valiulytė 1992: 50). Då beror valet av det ena eller andra kasus endast på stilistiska, pragmatiska eller liknande nyanser. Om valet av kasus för det substantiviska predikatet påverkas av satsens syntaktiska distribution och kasusformerna inte är utbytbara i detta sammanhang, fungerar nominativ och instrumentalis som POSITIONSVARIANTER, dvs. mellan dem råder en ytterligare komplementär distribution, t.ex.: tau reikėtų būti mokytoju / *mokytojas ’Du borde vara lärare’. I förbindelse med infinitiv (med undantag för de fall med infinitivsatser som behandlas i 2.2, där det implicita subjektet korrelerar med huvudsatsens subjekt) används endast predikativ instrumentalis. I det följande behandlas konkret endast predikat som medför att nominativ och instrumentalis väljs som morfosyntaktiska varianter. 1.5. Med utgångspunkt i andra språk har man noterat att valet av kasus för det predikativa substantivet beror på oppositionen levande / icke-levande. Det sägs att instrumentalis oftare används med predikativa substantiv som betecknar icke-levande sakförhållanden (konkreta eller abstrakta). Å andra sidan noterar man att instrumentalis av substantiv som betecknar abstrakta sakförhållanden inte används signifikant oftare än med substantiv som betecknar konkreta, icke-levande ting (se utförligare Hentschel 1991a: 226–228, 1991b: 304; 1993b: 278–279; jfr 1999: 260). Med andra ord är den vanligare användningen av instrumentalis relevant med avseende på hierarkin levande / icke-levande, men inte med avseende på PERSON < LEVANDE VARELSE < KONKRET ICKE-LEVANDE < ABSTRAKT ICKE-LEVANDE. t.ex.: (33) Arvi, res dig och gå, viskar en annan dämpad röst, det är undergång att stanna kvar på samma plats. Du har aldrig stannat upp när tvivel uppstod. Du var järn, men nu är du smältande vax. KT ”Arvis, res dig och gå”, viskar en annan dämpad röst, ”att stanna här är undergång. Du har aldrig stannat när tvivel uppstod. Du var järn och nu [är du] smältande vax”. (34) För du var väl åtminstone ett par decennier vår ”renässanskolonn”, den 110 | LORETA SEMĖNIENĖ ”en stadig ek”, mot vars axel teaterns tak stödde sig. Det var just för att få se Dig som unga flickor en gång i tiden kom i skaror. KT ’Du var förmodligen i minst två decennier vår ”renässanspelare”, vår ”starka ek”, mot vars axel vårt teaters tak stöder sig. En gång i tiden kom unga flickor i strömmar bara för att se dig.’ (35) Och nu kommer du att vara både det ena och det andra för mig, du mitt hjälplösa, svaga lilla barn. Var inte rädd för något, Nora, var bara helt öppen mot mig, så ska jag vara din vilja och ditt samvete... KT ’Du kommer nu att vara både det ena och det andra för mig, du är mitt kraftlösa, svaga barn. Var inte rädd för något, Nora, var bara öppen mot mig och jag ska vara din vilja och ditt samvete.’ (36) Sedan sade han: ”Om du håller fast vid detta kommer du att vara jämbördig med vilken kung som helst, men om du avviker från det, [du] kommer att vara orsaken till vår och din undergång.” Därefter tackade hertigen. KT ’Sedan sade han: ”Om du håller fast vid detta kommer du att vara jämbördig med vilken kung som helst, men om du avviker från det, kommer du att vara orsaken till vår och din undergång.”’ Utifrån de få belägg som finns för användningen av predikativa substantiv som betecknar livlösa ting är det ganska svårt att uttala sig om animacitetshierarkins konkreta inverkan på kasusvalet. Man får dock inte bortse från att instrumentalis används något oftare med substantiv som betecknar livlösa ting (se tabell 2). Man kan alltså säga att uttrycket för det livlösa i litauiskan inte är grammatikaliserat genom ett kasus som nivå i animacitetshierarkin; det vill säga att både substantiv för livlösa och för levande företeelser i huvudsak uttrycks enhetligt med nominativ. Å andra sidan är det ganska naturligt att instrumentalis inte är vanlig med substantiv som betecknar livlösa ting. Det har redan nämnts (se 1.1.) att instrumentalis först får fäste med predikativa substantiv som har förlorat sin prototypiska karaktär; även i sådana fall är instrumentalis ovanlig i litauiskan. TABELL 2. ANIMACITETSHIERARKINS INVERKAN PÅ KASUSMARKERINGEN AV DET PREDIKATIVA SUBSTANTIVET Kasus | levande | livlösa | antal meningar (n) | nominativ | 335 | 74 | 409 | 82% | 18% | instrumentalis | 50 | 18 | 68 | 73,5% | 26,5% Man bör också beakta att nominativ vanligtvis används även när substantiv som betecknar livlösa ting fungerar som subjekt och predikativ i satsen, det vill säga att det predikativa substantivets nominativ också Prädikative Substantive im Litauischen | 111 då används oftare än instrumental när subjektet och predikativet är icke-prototypiska och animata, t.ex.: (37) Išgerk, – pakïšo jam didelę taurę degtinės Sava, – užpilk šią smarvę nevilti. Nuo šiol tau kiekvienas stiklas bus nuostabus eliksyras, gelbstintis nuo nevilties, ir dar… adata. Patikėk manim. Tai ir yra gyvenimo kaifas. KT ‘”Drick ur”, räckte Sava honom ett stort glas brännvin, ”skölj ner hopplösheten med den här sörjan. Från och med nu kommer varje glas att vara ett utsökt elixir för dig, som räddar från hopplösheten, och dessutom... en nål. Tro mig. Det är livets kick.”’ (38) Nieks prie darbo žmogaus nel enks, ta prievolė karti galios nustos: laisvas darbas bus garbė ir džiaugsmas. Mes, Ordinas, dabar esam broliai, o kai Visuotinė Gerovė ateis, visi žmonės broliausis, visa kas bendra bus. KT ‘Ingen kommer att tvinga människan att arbeta, denna bittra plikt förlorar sin makt: fritt arbete blir ära och glädje. Vi, Orden, är nu bröder, och när det Allmänna välståndet kommer kommer alla människor att bli bröder, allt kommer att vara gemensamt.’ (39) Pasipiktinimo išraiška yra ta, kad akimirka yra kvailystė, paradoksas yra kvailystė; šitai yra paradokso reikalavimas – kad protas būtų absurdas – tik dabar su rezonansu ataidintis iš pasipiktinimo. KT ‘Vredens uttryck är att ögonblicket är en dumhet, att paradoxen är en dumhet; detta är paradoxens krav, att förnuftet skulle vara en absurditet, bara nu genljudande med resonans ur vreden.’ Vgl.: (40) Bet iš šito troškimo, kuris, [troškimas] būdamas dar tamsiu pagrindu, yra pirmas dieviškosios būties pasireiškimas, pačiame Dieve gimsta vidinis refleksyvus įvaizdis. KT ‘Men ur denna längtan, som ännu är den mörka grunden, den första uppenbarelsen av det gudomliga väsendet, uppstår i Gud själv den inre reflexiva åskådningen.’ 1.6. Sammanfattningsvis måste man säga att de diskuterade semantiska kriterierna i litauiskan (tillfällig / varaktig; animat / inanimat) inte har något avgörande inflytande på valet av kasus. 2. FORMELLA KRITERIER SOM KAN PÅVERKA KASUS HOS DET SUBSTANTIVISKA PREDIKATIVET 2.1. Kopulans böjningsform būti 2.1.0. Kopulan būti, som inte har någon självständig lexikal betydelse i predikativsatser, ger den egenskap som uttrycks av substantivet tidsliga och modala nyanser (Ambrazas, Red., 1996: 479; Ambrazas, ed., 1997: 469; jfr: Labutis 1998: 237; Balkevičius 1963: 105). 2.1.1. Det sägs att det predikativa substantivets nominativ används med den uttryckta eller underförstådda presensformen av satsledet būti (Šukys 1998: 112 | LORETA SEMĖNIENĖ 247, 250; 1984: 125)7. Det predikativa substantivets instrumental kan konkurrera med nominativ när ledet būti står i preteritum, konjunktiv, imperativ o. dyl. Man märker att det predikativa substantivets instrumental används ganska sällan (kursivering L.S.) med preteritumformer, med futurum – något oftare, med konjunktiv inte särskilt ofta, med imperativ inte heller ofta (Šukys 1998: 75, 245–247; jfr: Ambrazas, Red., 1996: 505–506; Sirt autas, Grenda 1988: 71; Ulvydas, Ambrazas, Valeckienė, Red., 1976: 364). Med sådana otympliga formuleringar är det svårt att dra några slutsatser om de faktiska användningstendenserna för substantivets instrumental. Det föreliggande materialet gör det möjligt att hävda att substantivets instrumental i predikativsatser med ett finit verbalt predikat inte används oftare än nominativ (se tab. 3) (jfr Hentschel 1993b: 267–268). Om man å andra sidan medger att predikativsubstantivets instrumental i princip inte används med kopulans (uttryckta eller underförstådda) presensform (jfr ex. (30)), kan man säga att den finita kopulans morfologiska form påverkar tendenserna till användning av instrumental. Instrumental används oftare i följande ordning: PRESENS < FÖRFLUTEN TID < FUTURUM < KONJUNKTIV < IMPERATIV8. 7 I enlighet med denna uppfattning skulle man förvänta sig att endast ett varaktigt tillstånd betecknas med nominativ i satser med presensformer av būti. Som exemplen emellertid visar kan nominativ uttrycka såväl ett varaktigt som ett tillfälligt tillstånd. Jfr: (i) Även de [människor som kommer att leva senare] kommer att behöva frisk luft, rent vatten och bördig jord. Människan är också ett barn av Naturen, men eftersom hon har förnuft tror hon att hon är mycket mäktig och vida överlägsen de andra. KT ‘De [människorna som kommer att leva senare] kommer också att behöva frisk luft, rent vatten och bördig jord. Människan är också ett barn av naturen, men utrustad med förstånd tänker hon att hon är mycket mäktig, överlägsen de andra. (ii) Alūfnė har aldrig varit på en konsert. Han har bara affärer i tankarna. I DAG är jag [hans] följeslagare på en sorglig tillställning. Minns du den där fru Zosė? – Jo. – Vi begravde henne. För en liten stund sedan bars hon ut från Sankt Teresės kyrka. KT ‘”Alfune har inte varit på konsert på evigheter. Han har bara affärer i tankarna. I DAG är jag hans följeslagare vid ett sorgeevenemang. Kommer du ihåg fröken Zose?” ”Hm.” ”Vi begravde henne; för en liten stund sedan bars hon ut ur den heliga Teresas källare.”’ (iii) Jag bor i en trång etta vid slutet av trolleybusslinjen. Jag har varken barn eller man, inte ens en bil. Men min väninna har allt; hon har sedan LÄNGE varit katedralens föreståndare... Jag får ingenting gratis i livet. KT ‘Jag bor i en trång etta vid slutet av trådbusslinjen. Jag har varken barn eller man, inte ens en bil. Och min väninna har allt, har sedan LÄNGE varit prefekt... Jag får ingenting i livet utan ansträngning.’ Det är alltså inte särskilt klart enligt vilka kriterier användningen av nominativ i bisatser med presensformer av būti ska förklaras: med att nominativ i bisatser med presensformer av būti endast återger ett varaktigt tillstånd (eftersom instrumental inte används), eller med att användningen av nominativ orsakas av predikatverbets presens (se fotnot 5). 8 Även om det av exemplen framgår att instrumentalis uppenbarligen används oftare, när vi jämför preteritumformer av kopulan med imperativformerna, kan man ändå inte med säkerhet hävda att den jämförelsevis lilla ökningen av användningen av instrumentalis med avseende på kopulans former būti skulle vara betydelsefull. Med andra ord uppstår tvivel om huruvida en ökning av användningsgraden för instrumentalis med några Prädikative Substantive im Litauischen 113 Användningen av nominativ med presensformer av būti kan förklaras med markeringen av statiska egenskaper. När man säger ”X är Y” menar man att X i tidsmässigt (det vill säga presens-) hänseende har den oföränderliga egenskapen Y. Samtidigt kan den ökande benägenheten att använda instrumentalis med preteritum-, futurum- och liknande former av būti förklaras med en dynamisk markering. Det vill säga, av påståendet ”X blir Y” följer ”X är (nu) inte Y, men blir Y”. Med andra ord kan man se att nominativ och instrumentalis i princip är möjliga som varianter när kopulans finita form markerar en föränderlig egenskap, det vill säga en process. Och omvänt: när den finita formen av būti anger en oföränderlig, alltså statisk, egenskap använder man normalt nominativ (se även Stassen 2001). Vid en närmare analys ser man (se tabell 3a) att benägenheten att använda instrumentalis ökar i enlighet med hierarkin för formerna av kopulan būti, inte bara med predikativa substantiv som betecknar yrkesverksamhet eller annan verksamhet, utan också med andra substantiv. Man kan notera att substantiv som betecknar yrkesverksamhet eller annan verksamhet i satser med imperativ något oftare står i instrumentalis än i nominativ. Tabell 3. Den finita kopulans būti inverkan på kasusmarkeringen av det predikativa substantivet morfologisk form Kasus Antal satser (n) Nominativ Instrumentalis buvo (engångspreteritum) 136 93% 10 7% 146 bus (futurum) 115 85% 20 15% 135 būtų (konjunktiv) 43 81% 10 19% 53 būk (imperativ) 32 58% 23 42% 55 2.1.2. Med kopulans former är inte bara tempus förbundet, utan också markeringen av satsmodalitet real / irreal (se Palmer 1999: 235–239 för en utförligare behandling). När endast real modalitet uttrycks med preteritum- och presensformerna om några procent här räcker som förklaring och om dessa uppgifter är tillräckligt tillförlitliga för att dra generaliserande slutsatser och tala om den avgörande inverkan på det predikativa substantivets kasus. 114 | LORETA SEMĖNIENĖ TAB. 3A. morfologisk form, kasus, satsantal (n) Nominativ Instrumentalis yrkesbeteckningar andra substantiv yrkesbeteckningar andra substantiv buvo (dåtid) 86 50 8 2 146 91% 96% 9% 4% bus (framtid) 79 36 18 2 135 81% 95% 19% 5% būtų (konjunktiv) 17 26 5 5 53 77% 84% 23% 16% būk (imperativ) 11 21 14 9 55 44% 70% 56% 30% uttrycks, kan både reella och irreella förhållanden uttryckas med futurum (jfr Ambrazas, ed., 1997: 255–256; Ambrazas, Red., 1996: 304–307) (jfr även exempel (10)–(12), (15)–(16), (18)). Jfr: (41) Jeigu bitelės manęs negils, tai užaugusi būsiu bitininkė. KT ”Om bina inte sticker mig, så blir jag biodlare när jag blir stor.” (42) Buvau padaręs keletą skulptūrų, ir ten apsigyvenau su šeima, nes Vilnius man buvo pasidaręs atšiaurus miestas. Norėjau viską užmiršti. Verčiau jau būsiu skulptorius kaime negu valkata mieste. KT ”Jag hade gjort några skulpturer och slog mig ner där med min familj, eftersom Vilnius hade blivit en motbjudande stad för mig. Jag ville glömma allt. Hellre blir jag skulptör i byn än en luffare i staden.” Detsamma gäller användningen av imperativformer: de kan markeras antingen som reella eller irreella. Tendensen att hänföra imperativet till den irreella kategorin är dock starkare än för futurum; detta visar sig i den vanligare användningen av instrumentalis (jfr meningarna (17), (21), (23)). Jfr: (43) Pasako kalbą, tarytum įkvėptą šv. Pauliaus ir šv. Tomo: „Nuo kada moterims leista išsižadėti savo lyties ir tapti vyru?.. (Prigimtis) tarė moteriai: Būk moteris. Vaikų priežiūra, namų ruoša, įvairūs motinystės rūpesčiai – štai tavo darbas“. Joms buvo uždrausta įeiti į Tarybą. KT Prädikative Substantive im Litauischen | 115 ”[Han] höll ett tal som om han vore inspirerad av den helige Paulus och den helige Tomas: ’Sedan när får kvinnor avsäga sig sitt kön och bli män?... (Naturen) sade till kvinnan: ”Var kvinna.” Barnomsorg, hushållsarbete, olika moderskapsbekymmer – det är ditt arbete.’ De förbjöds att gå in i rådet.” (44) Jei nori turėti draugą, pats būk draugu. KT ”Om du vill ha en vän, var själv en vän.” Konjunktiv hänförs oftast till den irreella kategorin, dvs. talarens inställning till en möjlig men faktiskt inte utförd handling visas (jfr även meningarna (4), (19)–(20)), t.ex.: (45) Tačiau kodėl buvo pamirštas svarbiausias menininko privalumas – kūrybos laisvė? Argi būtina deklaruoti kokią nors ideologiją, kad būtum visų pripažintu rašytoju? Galbūt ribotas kūrybinės erdvės suvokimas ir sukėlė nervingą kritikų reakciją? KT ”Varför hade man emellertid glömt konstnärens främsta förtjänst – skapandets frihet? Är det nödvändigt att deklarera någon ideologi för att bli en av alla erkänd författare? Kanske var det den begränsade uppfattningen om det skapande utrymmet som framkallade kritikernas nervösa reaktion?” Jfr: (46) Nu tai pasakok, ką žinai. Kalbėti reikia ne vien apie politiką, o apie lietuvio charakterį. Ir ne šiaip sau lietuvio, o lietuvio visuomenininko. Prabilti turi taip, tarsi pats būtum šiek tiek ne lietuvis. Kitaip nepaajusi cepelinų skonio. KT ”Nå, berätta då vad du vet. Man måste tala inte bara om politik, utan om den litauiska karaktären. Inte vilken litauer som helst, utan den litauiske samhällsfunktionärens. Du måste tala som om du själv vore lite av en icke-litauer. Annars känner du inte smaken av cepelinai.” Man ser alltså att kasus hos det predikativa substantivet inte enbart hänger samman med den finita kopulans tempus, utan också med den modalitet som den uttrycker: ju mer irreell modaliteten irreell kan bli, desto sannolikare blir användningen av instrumentalis (jfr Hentschel 1993b: 268). Den ökande användningen av instrumentalis för att beteckna den irreella modaliteten motsvarar också referentialiteten: om den reella modalitet som förmedlas med nominativ förutsätter en referentiell markering av tinget, så visar den irreella modalitet som markeras med instrumentalis en icke-referentiell markering av tinget. 2.2. Syntaktiska faktorer 2.2.1. Kortfattat ska användningen av det predikativa substantivets kasus behandlas när kopulan är infinitiv eller en halvparticipform av būti9, till exempel: 9 Man säger att det substantiviska instrumentalis används OFTARE (betoning L. S.) tillsammans med halvparticipet av būti för att tydliggöra tillståndets tillfällighet. När däremot infinitiven būti står som kopula tillsammans med en böjd form av ett modalverb, KAN instrumentalis konkurrera med nominativ (Šukys 1998: 246–247; jfr samma verk 75, 251). 116 | LORETA SEMĖNIENĖ (47) Ödet finns. Jag drömde om att vara skådespelerska, föda tre barn och ha ett eget hus. Jag gjorde allt jag kunde för det. Resultatet – jag säljer lump på Gariūnai. KT ’Det finns ett öde. Jag drömde om att vara skådespelerska, föda tre barn och ha ett hus. Jag gjorde vad jag kunde för det. Resultatet – jag säljer kläder i Gariūnai.’ (48) [Ted Liss skådespelarstudio]. ”Vill jag, måste jag, vågar jag?” Till slut samlade jag allt mitt mod och vred om dörrhandtaget. – Jag skulle vilja vara skådespelerska, mumlade jag halvhögt. Ted hade redan träffat sådana. – Verkligen? Är du säker på det? KT [Skådespelarstudio] ”Vill jag, måste jag, vågar jag?” Till slut samlade jag allt mitt mod och vred om handtaget. ”Jag skulle vilja vara skådespelerska”, mumlade jag halvhögt. Ted hade redan träffat sådana. ”Verkligen? Är du säker på det?” (49) Som före detta idrottare är jag mycket glad över att jag som borgmästare flera gånger har mött framgångsrika och berömda idrottslag. Jag är glad över att få gratulera även er, sade H. Tamulis. KT ’”Som före detta idrottare gläder det mig mycket att jag som borgmästare flera gånger träffade berömda idrottslag som hade vunnit. Jag är glad över att också kunna gratulera er”, sade H. Tamulis.’ (50) Privatiseringen inleddes, och det fanns erbjudanden om att ta 100 ha. Det gjorde jag inte, och i dag äger jag bara 3 ha mark. Jag utnyttjade inte min tjänsteställning, inte heller när jag var borgmästare. Jag arbetade endast för lönen. Jag byggde upp min förmögenhet genom jordbruk. KT ’Privatiseringen började, och det fanns erbjudanden om att ta 100 ha. Det gjorde jag inte, och jag har fortfarande bara 3 ha egen mark. Jag utnyttjar inte min tjänsteställning som borgmästare. Jag arbetade bara för lönen. Jag skaffade mig egendom genom att vara jordbrukare.’ När vi behandlar meningar av typen (47)–(50) talar vi om tendenser i användningen av substantivkasus i den (substantiviska eller adverbiella) satskonstruktionen¹⁰, jfr: (47a) Aš svajojau [∅ būti aktore / aktorė]. ’Jag drömde om att vara skådespelerska.’ (50a) Aš [∅ būdamas meras / meru] tarnybine padėtimi nesinaudojau. ’Jag utnyttjar inte min tjänsteställning som borgmästare.’ Subjektet i den substantiviska eller adverbiala bisatsen är nollelementet, dvs. subjektet saknar fonetisk realisering i bisatsen och har endast en semantisk tolkning. Det nollställda subjektet motsvarar huvudsatsens subjektsnominativ. Det föreliggande materialet gör det möjligt att säga (se tab. 4, 4a) att den substantiviska instrumentalen används oftare än nominativ i satser med infinitivkopula. När kopulan utgörs av ett halvparticip av būti används nominativ och instrumental nästan lika ofta. Om man däremot beaktar betydelsen 10 Mer utförligt om förståelsen av satsstrukturen i Holvoet och Judžentis (2003: 115–172), vars framställning följs här. Prädikative Substantive im Litauischen | 117 hos det predikativa substantivet används instrumental med en halvparticipform av kopulan något oftare än nominativ, när substantivet betecknar ett yrke eller en annan verksamhet. TAB. 4. DEN INFINITA KOPULANS INVERKAN PÅ KASUSMARKERINGEN AV DET PREDIKATIVA SUBSTANTIVET morfologisk form Kasus Antal satser (n) Nominativ Instrumental būd́amas 118 106 224 (halvparticip) 53% 47% būti (infinitiv) 7 18 25 28% 72% TAB. 4A. morfologisk form Kasus Satsantal (n) Nominativ Instrumentalis Yrkesbeteckning andra Yrkesbeteckning andra būd́amas 79 39 98 8 224 (halvparticip) 45% 83% 55% 17% būti (infinitiv) 6 1 12 6 25 33% 14% 67% 86% 2.2.2. Av de givna fakta framgår alltså att instrumentalis i det predikativa substantivet används oftare i det nutida litauiska språket när kopulans infinita former förekommer11. Mer konkret kan man se en tendens att använda instrumentalis oftare i den sammansatta än i den enkla satsen (jfr Hentschel 1993b: 268–270). 11 Šukys (1998: 247) verallgemeinert nach Behandlung der Verwendungstendenzen des substantivischen Instrumentals: „mit vielen Formen von būti sind sowohl der substantivische Nominativ als auch der Instrumental möglich. Die Grenzen sind hier unklar. Häufiger und gewöhnlicher ist der Nominativ“. 118 | LORETA SEMĖNIENĖ 2.3. Ordföljd i satsen 2.3.0. Hittills har man i diskussionen om användningen av nominativ och/eller instrumental alltid behandlat satser med omarkerad (neutral) ordföljd SVX, där S står för subjekt, V för kopula och X för predikativt substantiv. 2.3.1. I de tidigare exemplen bidrog inte bara instrumentalen till att skilja predikativet från subjektet, utan även typiska subjektegenskaper. Personliga pronomen eller egennamn anges ofta som typiska subjektegenskaper. Man säger att personliga pronomen i första och andra person, som alltid är definit och referentiella, alltid är prototypiska personer (i detta fall subjekt) (Hentschel 1993a: 105; 1992b: 238; se även Givón 1984: 145–168, 422; 1990: 960; jfr Comrie 1989: 107, 110–122, 128ff.). Med andra ord: om ett personligt pronomen eller ett egennamn (faktiskt eller underförstått) förekommer i satsen, kan subjektet skiljas från predikatet inte bara genom användning av instrumentalen utan även genom subjektets prototypiska uttryck. Det bör påpekas att personliga pronomen eller egennamn i satser där de förekommer i en strukturellt markerad position, det vill säga inte som subjekt, kräver en formell markering, nämligen (uteslutande!) användning av instrumentalen. I sådana satser skiljer den predikativa instrumentalen inte bara åt två syntaktiska funktioner – subjekt och predikativ – utan är också en markör för sakens irreferenta markering (se även sats (20)) (jfr Ambrazas, red., 1996: 506), t.ex.: (51) Hon sög sig rakt in i mina vävnader, förstod jag: jag kommer att bli ett djur eller bli galen. – I går ville jag vara du, sade någon reptilaktig röst i min hjärna; jag kände hur klibbiga fingrar letade efter något i min nacke. KT ”Hon sög sig rakt in i min vävnad, förstod jag: antingen blir jag ett djur eller förlorar förståndet. ’I går ville jag vara du’, sade någon slemmig röst i min hjärna; jag kände att klibbiga fingrar letade efter något i min nacke.” (52) Jag har bott i Kanada i fyra år nu, och hela tiden känns det som om jag har tappat bort mig själv. När jag bodde i min födelsestad Klaipėda [jag] var jag helt och hållet mig själv, och nu, vid 44 års ålder, när jag bor utomlands – en plats många drömmer om – frågar jag mig gång på gång: ”vad gör jag här, och vem är jag”. KT ”Jag har bott i Kanada i fyra år, och det känns hela tiden som om jag hade förlorat mig själv. Så länge jag bodde i min födelsestad Klaipeda var jag mig själv, och nu när jag är 44 år och bor utomlands, dit många drömmer om att flytta, frågar jag mig ofta: ’vad gör jag här, vad är jag’.” (53) Jag skulle vilja vara Jonas12. 12 Jfr följande sats, där egennamnet markeras med nominativ: På karnevalen klippte vi ut snöflingor och gjorde vykort genom att klä en teckning eller ett fotografi med glänsande folie. Under den första föreställningen, där vi sjöng, var jag en mes. En gång kom jultomten på besök och slog högljutt med sin käpp; han frågade hela tiden om vi lydde våra föräldrar och delade till slut ut röda, glänsande karameller. ”Vi klippte ut snöflingor och gjorde vykort genom att klistra glänsande folie runt en teckning eller ett fotografi. Under den första föreställningen, där jag sjöng, var jag mesen. Jultomten, som just hade kommit, slog högljutt med käppen och frågade oupphörligen om vi lydde våra föräldrar; till slut delade han ut röda, glänsande karameller.” Prädikative Substantive im Litauischen | 119 ’Jag ville vara Jonas.’ (54) Prof. Vytautas Dičius sade till journalisten på ”Lietuvos rytas”: – Jag blev ordförande inte för att jag väldigt gärna ville, utan för att ingen annan ville vara det. Jag gick med på det eftersom någon måste gå med på det. KT ’Prof. Vytautas Dičius sade till journalisten på ”Lietuvos rytas”: ”Jag blev ordförande inte för att jag särskilt gärna ville, utan för att ingen annan ville fortsätta vara det. Jag gick med på det, för någon måste ju gå med på det”.’ Ordföljden är då viktig när subjektet och predikativet uttrycks med appellativ i nominativ, t.ex.: (55) Varför levde tron på att man kan få kunskap om framtiden och dra praktiska slutsatser av den kunskapen för dagens behov i hundratals människors medvetanden. Om [...] spåmännen var bedragare, om de helt enkelt lurade människor och gav falsk information om framtiden – hur kunde så många människor då fortsätta att tro på dem? KT ’Varför levde tron på att man kan få kunskap om framtiden och dra praktiska slutsatser av denna kunskap för dagens behov i hundratals människors medvetanden? Om [...] profeterna var bedragare, om de helt enkelt lurade människor och gav falsk information om framtiden – hur kunde så många generationer då fortsätta att tro på dem?’ Jfr: (56) Många nematodarter, vars slutvärd är fisk, lokaliserar sig i mag-tarmkanalen. I de fall då fisken är mellan- eller reservvärd parasiterar nematodlarverna i kroppens celler (håligheter), på serösa hinnor och i musklerna. KT ’Ett stort antal nematodarter, vars slutvärdar är fiskar, slår sig ned i matsmältningskanalen. I de fall då fiskar är mellan- eller reservvärdar parasiterar nematodlarverna i kroppens celler (håligheter), på serösa hinnor och i musklerna.’ Med utgångspunkt i modellen för omarkerad ordföljd SVX skulle man kunna tro att de först nämnda appellativen i den första meningen i vart och ett av exemplen (55) och (56) (pranašautojai, šeimininkas) är subjekt och det andra substantivet (sukčiai, žuvis) predikativ. Som man emellertid ser av den vidare kontexten i (56) är substantivet žuvis ’fiskar’ subjekt, och šeimininkai ’värdar’ predikativ. För att undvika tvetydighet i den syntaktiska strukturen skulle man kunna tro att man i meningar av den nämnda typen oftare väljer ett formellt kännetecken – kasus – för att skilja mellan de båda syntaktiska funktionerna. Det knapphändiga materialet visar emellertid att appellativ som subjekt och predikativ ofta inte skiljer sig åt i fråga om formell markering (se även meningarna (2), (37)–(39)). 2.3.2. Närmare undersökning av meningar med markerad (inverterad) ordföljd ger anledning att anta att de typiska egenskaper hos subjektet som nämnts ovan kan användas för att skilja subjektet från predikativet. Å andra sidan hävdar man att morfologiska kriterier också väljs för att skilja subjektet från predikativet när formella kännetecken föreligger, det vill säga kasusmarkeringar (Hentschel 1991a: 229–234; 1991b: 304; 1992b). 120 | LORETA SEMĖNIENĖ av ordföljden. Det hävdas att morfologiska kriterier också väljs för att skilja subjektet från predikativet, det vill säga kasusmarkeringar (Hentschel 1991a: 229–234; 1991b: 304; 1992b). Tesens utgångspunkt är att man i meningar med markerad ordföljd, för att skilja de båda syntaktiska funktionerna subjekt och predikativ åt, använder inte bara semantiska ordkännetecken (t.ex. konkret vs. allmän), utan också morfologiska ordkännetecken13, till exempel: (57) Nuo 1929 m. firma įsteigė specialų prekybos atstovą. Tuo atstovu Lietuvoje buvau aš. 1929 m. iš Anglijos į Lietuvą atvyko anglų firmos „Vikers Amstrong Limited“ valdininkas Ross. KT ”Från 1929 inrättade företaget en särskild handelsagent. Denne agent i Litauen var jag. 1929 kom Ross, tjänsteman vid det engelska företaget ”Vikers Amstrong Limited”, från England till Litauen.” (58) Aktoriai ir aktorės rauna sau nuo galvos plaukus, rodo kruviną širdį: neduoda jiems režisierius nei Romeo, nei Džiuljetos. Tu, Leonai, pats aktoriumi buvai, turi suprasti, giltinė jau mums moja, pelenai iš klyno byra, mes nesuspėsim!.. O kuo aš jiems galiu padėti? Gal ir aš svajojau! KT ”Skådespelarna river sig i håret och visar sitt blödande hjärta: regissören ger dem varken Romeo eller Julia. Du, Leon, var själv skådespelare, du måste förstå, liemannen vinkar redan åt oss, askan faller, vi kommer inte att hinna med!... Och hur kan jag hjälpa dem? Kanske drömde jag också?” (59) Mintautas Induliui atrodo žvėris, vilkas. Žvėrim aš būsiu! Sugriausių kursius! – atsako Mintautas. KT ”Mintautas framstod för Indulis som ett vilddjur, en varg. ”Ett vilddjur ska jag bli! Jag ska krossa kurierna!” svarade Mintautas.” (60) Visi mes buvome prasti studentai, viskas mums rūpėjo, tik tai ne tas, ko mes universitete turėjome mokytis. Tokia studentė Ona nenorėjo būti. Jei kuo nors užsiimti, tai rimtai ir ligi galo. KT ”Vi var alla dåliga studenter; allt intresserade oss, utom det vi skulle lära oss på universitetet. Ona ville inte vara en sådan student. Om man nu skulle ägna sig åt något, så skulle det vara på allvar och hela vägen.” (61) Kiek jau atbuvai? – Pusant­rų, pilieti viršininke. – Va, pusant­rų metų. Aš per tą laiką jefreitorium tapau, o už dvidešimt penkerių metų generolu būsiu. KT ”’Hur länge har du suttit av?’ ’Ett och ett halvt, medborgare chefen.’ ’Ett och ett halvt år. Under den tiden blev jag redan korpral, och om tjugofem år ska jag vara general’.” (62) Gyvuojų Vandeniu buvai ir visa pripildei malonėmis, ir visiems dovanas be pavydo apščiai dalinai, nes dėl tavęs, valdove, visok­s geris pasauliui buvo dovanotas. KT 13Jfr.: I den litauiska språkets grammatik på engelska (Ambrazas, ed., 1997: 643) förklaras instrumentalen i en sådan mening: ir grynas vandenėlis mums medumi buvo ’och rent vatten var honung för oss’ som uttryck för ett tillfälligt tillstånd. Såvitt författaren känner till har ordföljdens inverkan på valet av kasus inte beaktats inom litauisk lingvistik vid behandlingen av predikativa substantiv. Prädikative Substantive im Litauischen | 121 ’Du var livets vatten och fyllde allt med nåd, och du delade rikligt ut gåvor åt alla utan avund, ty genom dig, o Herre, skänktes all världens välgång.’ Som man ser av meningarna (57)–(60) väljs instrumentalis för att framhäva det predikativt använda substantivet, trots att subjektet med avseende på kategoriska egenskaper är prototypiskt. Detsamma gäller sådana exempel där det prototypiska subjektet kan tänkas vara underförstått (se (61)–(62)). Det innebär att användningen av instrumentalis i de sistnämnda fallen kan förklaras av subjektets icke-prototypiska, det vill säga inte första, position i meningen. Det är självklart att även nominativ används som predikativ i meningar med markerad ordföljd och prototypiskt subjekt, om än något mer sällan, till exempel: (63) Vadinsim tave „A-nu-ka“, kaip visų jauniausią mūsų brolijos narį. O jei pyksi, vadinsim „klounu“, ne artistu. Tu pažiūrėk į Zefą. Jis tikras artistas buvo. O tu – juokingas. Sunku tau su Zuza bus. KT ’Vi ska kalla dig Anuka, som den allra yngsta medlemmen i vår brödraskap. Och om du blir arg ska vi kalla dig clown, inte artist. Se på Zefas. Han var en riktig artist. Och du är löjlig. Det blir svårt för dig med Zuza.’ Om subjektet i meningar med markerad ordföljd är mindre prototypiskt med avseende på sina kategoriska egenskaper (på liknande sätt som vid omarkerad ordföljd), blir användningen av instrumentalis som predikativ ännu mer sannolik. Då skulle användningen av instrumentalis i meningen vara förbunden inte bara med den markerade ordföljden, utan också med subjektets icke-prototypiska uttrycksform (jfr mening (55)) (se Hentschel 1993a: 106 för en utförligare diskussion). Å andra sidan har det redan påpekats att det icke-prototypiska subjektet i meningar av typen SVX inte har någon avgörande inverkan på valet av kasus: i SVX-meningar används vanligtvis nominativ för det predikativa substantivet, både med prototypiskt och icke-prototypiskt subjekt. Den vanligare användningen av instrumentalis i meningar med markerad ordföljd och ett subjekt som är icke-prototypiskt med avseende på kategoriska egenskaper måste därför förklaras med den markerade ordföljden, till exempel: (64) Psichoanalitinės interpretacijos pagrindas – falinės reikšmės atradimas darbo įrankiuose, meno kūriniuose, pažinimo vienetuose, šventuose objektuose. Pirmuoju malonumų objektu, tapusiu reikšmingu betarpiško pasitenkinimo apribojimo dėka, buvo objektas visada esantis po ranka, t. y. tavo paties kūnas. KT ’Grundvalen för den psykoanalytiska tolkningen är upptäckten av den falliska betydelsen i arbetsredskap, konstverk, kunskapsenheter och heliga föremål. Det första objektet för njutning, som blev betydelsefullt genom den omedelbara begränsningen av tillfredsställelsen, var objektet som alltid fanns till hands, det vill säga din egen kropp.’ 122 | LORETA SEMĖNIENĖ (65) Fiskar kan vara slutvärdar, mellanvärdar eller reservvärdar. Slutvärdar för många nematoder är vattenfåglar eller vattenlevande däggdjur. KT14 ’Fiskar kan vara slutvärdar, mellanvärdar eller reservvärdar. Slutvärdar för en mängd nematoder är vattenfåglar eller vattenlevande däggdjur.’ Utifrån det sparsamma materialet (se tabell 5) kan man generalisera att ordföljden i satsen har avgörande inflytande på valet av kasus: vid omarkerad ordföljd används vanligtvis nominativ, medan instrumental är vanligare i satser med markerad ordföljd. I det senare fallet gör substantivets instrumental det lättare att skilja subjektet från predikativet. Å andra sidan är nominativ inte ovanlig just i de fall där detta är aktuellt, det vill säga när subjektet är mindre prototypiskt med avseende på sina kategoriska egenskaper. Då hjälper endast kontexten till att skilja de båda syntaktiska funktionerna subjekt och predikativ åt. TABELL 5. KASUSMARKERING AV SUBSTANTIV SOM ANVÄNDS PREDIKATIVT I ENKLA PREDIKATIVA SATSER MED MARKERAD ORDFÖLJD Modell för markerad ordföljd | Kasus | Antal satser (n) | Nominativ | Instrumental | XVS | 4 | 7 | 11 | 36% | 64% | ØXV15 | 29 | 60 | 89 | 33% | 67% | XSV | 3 | 6 | 9 | 33% | 67% | SXV | 8 | 9 | 17 | 47% | 53% | VSX | 5 | 2 | 7 | 71% | 29% | Totalt: | 49 | 85 | 134 | 37% | 63% 14 Jfr. 2.1.1 och fotnot 7. 15 Ø syftar här på nollsubjektet i sådana fall där pro-drop förekommer. Prädikative Substantive im Litauischen | 123 3. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR (i) Efter en kort diskussion av några semantiska och formella kriterier som kan påverka det predikativa substantivets kasus står det klart att det inte finns någon anledning att anta att kasusbruket i dagens litauiska bestäms av oppositionen tillfälligt / bestående: med nominativ och instrumental hos det predikativa substantivet kan såväl ett bestående som ett tillfälligt tillstånd markeras. (ii) Man får inte förbise att brukstendenserna för nominativ och instrumental i viss mån påverkas av oppositionen levande / icke-levande och av huruvida det predikativa substantivet betecknar ett yrke (eller annan) verksamhet eller inte. Med predikativa substantiv som betecknar icke-levande ting eller yrken och andra verksamheter tenderar man att använda instrumental. (iii) Även bruket av böjningsformer av kopulan büti och den modalitet som uttrycks därigenom påverkar kasusbruket. Instrumentalbruket ökar längs hierarkierna presens < preteritum < futurum < konjunktiv < imperativ och real/irreell. (iv) Kasuset hos det predikativa substantivet väljs beroende på satsens uppbyggnad: instrumental är vanligare i satser med infinitiva former av kopulan. (v) Subjektets kategoriska egenskaper påverkar inte valet av kasus, vare sig i satser med markerad eller omarkerad ordföljd. Subjektets icke-prototypiska position i satsen påverkar substantivets kasus avgörande. Det finns en tendens att instrumental används i satser med markerad ordföljd. (vi) I formellt markerade satser (enkel sats vs. komplex sats, neutral ordföljd vs. omvänd ordföljd) är man benägen att använda instrumental som ett diakritiskt tecken för att skilja mellan två syntaktiska funktioner – subjekt vs. predikativ. I satser som är omarkerade ur formell synvinkel används det predikativa substantivets nominativ oftare. QUELLEN KT – Textkorpus der litauischen Gegenwartssprache des Zentrums für Computerlinguistik, Universität Vytautas Magnus, Kaunas. LITERATUR Ambrazas, V., Red., 1996: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Ambrazas, V., ed., 1997: Lithuanian Grammar, Vilnius: Baltos lankos. Balkevičius, J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Balkevičius, J. 1998: Lietuvių kalbos predikatinių konstrukcijų sintaksė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Bogusławski, A. 2001: Über Nominativ-Instrumental-Variation im Polnischen. Boeder, W., Hentschel, G. (Hg.), Variierende Markierungen von Nominalgruppen in Sprachen unterschiedlicher Typs, Oldenburg: Bibliotheks- und Informationssystem der Universität Oldenburg (Studia Slavica Oldenburgensia, 4), 101–133. 124 | Loreta Semėnienė Comrie, B. 1989: Language Universals and Linguistic Typology. Syntax and Morphology, Cambridge: Basil Blackwell. Dik, S. C. 1989: The Theory of Functional Grammar. Part 1: The Structure of the Clause, Dordrecht: Foris Publications. Givón, T. 1984, 1990: Syntax. A functional-typological introduction. Vol. 1, 2. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins. Hentschel, G. 1991a: Der prädikative Instrumental beim russischen Substantiv als redundantes Signal in Kopulasätzen. Grochowski, M., Weiss, D. (ed.), Words are Physicians for an Ailing Mind, München: Verlag Otto Sagner, 221–235. Hentschel, G. 1991b: Drei Strategien zur Verdeutlichung der Subjektrolle in russischen Sätzen: Zu Variation und Wandel im Russischen und zur typologischen Differenzierung slavischer Sprachen. Klein, E., Duteil, F. P., Wagner, K. H. (Hg.), Betriebslinguistik und Linguistikbetrieb, Tübingen: Max Niemeyer, 297–309. Hentschel, G. 1992a: Konstanten der Kasusvariation. Zum Nominativ-Instrumental- und Akkusativ-Genitiv-Wechsel im Russischen. Habilitationsschrift. Göttingen (Manuskript). Hentschel, G. 1992b: Zum Einfluß der Konstituentenfolge auf die Kasuswahl im Russischen. Lingua 87, 231–255. Hentschel, G. 1993a: Haben Kasus Bedeutungen oder sind sie eine diakritische Kategorie? Zeitschrift für Slavische Philologie 43 (1), 97–112. Hentschel, G. 1993b: Zur Kasusvariation des prädikativen Substantivs. Syntaktischer Wandel im Polnischen des 16. und 17. Jahrhunderts. Hentschel, G., Laskowski, R. (ed.), Studies in Polish Morphology and Syntax, München: Verlag Otto Sagner, 259–292. Hentschel, G. 1994: Zur Verbreitung des prädikativen Instrumentals im Polnischen des 16. und 17. Jahrhunderts. Polonica 16, 181–191. Hentschel, G. 1999: Die grammatischen Kategorien des Substantivs unter funktionalem Aspekt. Jachnow, H. (Hg.), Handbuch der sprachwissenschaftlichen Russistik und ihrer Grenzdisziplinen, Wiesbaden: Harrassowitz Verlag, 243–272. Hentschel, G. 2001: On defining “variable marking” or “marking variation with nominal groups”. Boeder, W., Hentschel, G. (Hg.), Variierende Markierungen von Nominalgruppen in Sprachen unterschiedlichen Typs, Oldenburg: Bibliotheks- und Informationssystem der Universität Oldenburg (Studia Slavica Oldenburgensia, 4), 15–28. Holvoet, A., Judžentis, A. 2003: Sudėtinio prijungiamojo sakinio aprašymo pagrindai. Holvoet, A., Judžentis, A., red., Sintaksinių ryšių tyrimai, Vilnius, Lietuvių kalbos institutas (Lietuvių kalbos gramatikos darbai, 1), 115–172. Jablonskis, J. 1957: Rinktiniai raštai 1, kompiliert von J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Jakobson, R. 1971: Beitrag zur allgemeinen Kasuslehre: Gesamtbedeutungen der russischen Kasus. Selected Writing II, The Hague, Paris: Mouton, 23–71. Kniūkšta, P., Hg., 2000: Kanceliarinės kalbos patarimai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Labutis, V. 1998: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Lyons, J. 1977: Semantics. Vol. 2, Cambridge: University Press. Miliūnaitė, R., Hg., 2003: Kalbos patarimai, Bd. 2: Sintaksė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Moser, N. 1994: Der prädikative Instrumental. Aus der historischen Syntax des Nordostslavischen. Von den Anfängen bis zur Petrinischen Epoche, Frankfurt a. M. usw.: Peter Lang. Palionis, J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Palmer, F. R. 1999: Mood and Modality: Further Developments. Brown, K., Miller, J. (eds.), Concise Encyclopedia of Grammatical Categories, Amsterdam: Elsevier, 235–239. Paulauskienė, A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija: Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Paulauskienė, A. 2001: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija. Prädikative Substantive im Litauischen | 125 Pinkster, H. 1988: Lateinische Syntax und Semantik, Tübingen: Francke. Pupkis, A., Hg., 1985: Kalbos praktikos patarimai, Vilnius: Mokslas. Rothstein, R. A. 1986: Equation vs. Ascription: The Nominative/Instrumental Opposition in West Slavic. Brecht, R. D., Levine, S. (eds.), Case in Slavic, Columbus, Ohio: Slavica Publishers, 312–322. Schaller, H. W. 1975: Das Prädikatsnomen im Russischen. Eine beschreibendhistorische Untersuchung, Köln: Böhlau. (Slavistische Forschungen, 18.) Sirtautas, V., Grenda, Č. 1988: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Mokslas. Stassen, L. 2001: Nonverbal predication in the Circum-Baltic languages. Dahl, Ö., Koptjevskaja-Tamm, M. (eds.), Circum-Baltic Languages, Vol. 2: Grammar and Typology, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins (Studies in Language Companion Series, 55), 569–590. Šukys, J. 1984: Linksnių ir prielinksnių vartojimas, Kaunas: Šviesa. Šukys, J. 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa. Ulvy das, K., Ambrazas, V., Valeckienė, A., Red., 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3, Vilnius: Mokslas. Valeckienė, A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Valiulytė, E. 1992: Iš sintaksinės sinonimikos. Lituanistica 4 (12), 50–55. Wierzbicka, A. 1980: The Case for Surface Case, Ann Arbor: Karoma Publishers. Loreta Semėnienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Gauta 2004 04 07