Dėl lietuvių kalbos priesaginių denominatyvinių veiksmažodžių semantikos

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA L (2004), 55 – 77 Om semantiken hos litauiska denominala verb bildade med suffix* Jurgis Pakerys Vilniaus universitetas Betydelserna och kategorierna hos litauiska denominala och deadjektiviska verb har beskrivits vid upprepade tillfällen. Här vill jag hävda att dessa beskrivningar kan göras mer systematiska genom att tillämpa en modell med predikation i tre modus (essiv, inkoativ och kausativ) och analysera basordens syntaktiska och semantiska egenskaper i avledningsparafraser. 1. INLEDNING De ordbildningsmässiga betydelserna och kategorierna hos substantiv- och adjektivbildade verb har redan beskrivits flera gånger inom litauisk språkvetenskap (Paulauskienė 1971: 192–204, 1994: 265–270; Ulyvdas, red., 1971: 247–268; Jakaitienė 1972, 1973, 1976: 266–270; Ambrazas, red., 1997a: 386–394). Ändå har relativt liten uppmärksamhet ägnats åt att systematiskt underbygga de föreslagna klassifikationerna och diskutera de hierarkiska relationerna mellan de identifierade enheterna (ett undantag är Geniu šienės (1983: 61 ff., 1987: 155–159) anmärkningar om denominala reflexivverb). Under de senaste femtio åren har flera betydelsefulla studier publicerats där betydelserna hos nomenbildade verb systematiseras utifrån syntaktisk-semantiska roller, principer för logisk analys tillämpas och typologiska undersökningar genomförs (Marchand 1964, 1969a, 1969b: 367–371; Clark, Clark 1979; Karolak 1972, Karolak, red., 1980; Kaliauščenko 1994, 2000). I denna artikel är målet att syntetiskt dra nytta av erfarenheterna från de nämnda arbetena och föreslå några nyare lösningar. Artikelns syfte är att föreslå en preliminär syntaktisk-semantisk klassifikation av nomenbildade verb i litauiskan. Avsikten är inte att presentera ett omfattande nytt material; i stället bygger framställningen oftast på exempel som redan förekommer i den vetenskapliga litteraturen. På så sätt vill jag visa vad tidigare lösningar och de lösningar som föreslås här har gemensamt och vari de skiljer sig åt. I artikelns inledning tolkas denominala verb (DV)1 som komprimerade predikativa konstruktioner (2.1), möjliga typer av egenskapspredikation analyseras (2.2), varefter framställningen övergår till en analys av syntaktisk-semantiska funktioner (3.1–3.4). · För värdefulla synpunkter vill jag tacka professor, habiliterad doktor Evalda Jakaitienė. En del av den litteratur som används i artikeln var svårare att få tillgång till; därför är jag tacksam mot professor, habiliterad doktor Wojciech Smoczyński för att han gjorde det möjligt för mig att vistas vid Jagellonska universitetet i Kraków. Jag vill också rikta ett varmt tack för hjälpen till professor, habiliterad doktor Vincas Urbutis, doktor Aleksej Andronov, doktor Jolanta Gelumbeckaitė och Mikas Vengris. 1 Ibland räknas endast substantivbildade verb som denominala. I denna artikel omfattar klassen denominala verb sådana som bildats av substantiv, adjektiv och – även om dessa fall är sällsynta – particip, räkneord och pronomen. 56 | JURGis Pakerys 2. BESKRIVNINGENS GRUNDER 2.1. DV som predikativ konstruktion Marchand har träffande påpekat att ”denominala verb är verbaliserade satser” (1969b: 368, jfr 31)2. Med satser avser författaren här visserligen inte finita satser – propositioner – utan predikativa strukturer med nominala argument, vilka kan urskiljas i arbetsparafraser, till exempel: 1 (a) att vara kung ~ vara KUNG3 (b) litauisera ~ göra så att någon börjar vara LITAUER, som en LITAU⟧ (c) vara på läger ~ vara PÅ LÄGER (d) filma ~ göra så att en FILM börjar finnas (uppstår) (e) åska ~ ÅSKA (-n) finnas, börja finnas (uppstå) Dessa parafraser respektive (möjliga) transformationella antecedenter till de aktuella DV utgör en grund för syntaktisk-semantisk klassificering. Marchand anger att grundordet i parafrasen kan vara subjektets eller objektets predikativ (1 a, 1 b), ha adverbialfunktion (1 c) eller objektfunktion (1 d) (1964: 105, 1969a: 155f., 1969b: 368, 371, jfr 33–38)4. Subjekten (agens), menar Marchand, kan av logiska skäl inte verbaliseras: subjektet är enligt honom en bestämmande komponent, och därför är det omöjligt att göra det självt till sin egen bestämmande komponent (predikat)5. I litauiskan skulle dock vissa DV kunna utgöra ett undantag, nämligen sådana vars subjekt kan anses ingå i ett existentiellt denominalt predikat (1 e)6, jfr också: storma ~ STORM finnas, vara sträng kyla ~ STRÄNG KYLA finnas; dagas ~ DAG börja finnas (uppstå); kallna ~ börja vara (bli) KALL. Naturligtvis kan denna lösning diskuteras; grundorden kan här också tolkas som predikativ förbundna med ett obestämt subjekt (se vidare 3.2.1–2). Subjektets och objektets predikativ (Marchands första och andra typ) föreslås föras samman till en grupp, eftersom den syntaktiska funktionen i grunden är densamma: objektspredikativ bör betraktas som kausativa varianter av subjektspredikativ, jfr bli vit ~ vara VIT (subjektspredikativ) och vitmåla ~ göra så att någon börjar vara VIT (kausativt objektspredikativ, se vidare 3.1.). Det finns alltså sammanlagt fyra möjliga sådana mönster i DV-parafraser: (1) grundordet i DV-parafrasen är ett predikativ (subjektets eller objektets); 2 ”Denominala verb är verbaliserade satser”, jfr Karolak (1972: 210). 3 Efter tecknet ~ anges här och i fortsättningen möjliga arbetsparafraser; grundorden markeras med versaler. I sällsynta fall används denna markering också för att uppmärksamma andra element. 4 Bland andra studier som ägnar större uppmärksamhet åt den syntaktiska tolkningen av DV kan nämnas polska forskares arbeten: Grzegorczykowa (1969); Karolak (1972); Karolak, red. (1980); Bojar (1975); Solecka, Termińska (1979, 1980). 5 ”Subjektet i en sats är nödvändigtvis verbets bestämda led och kan därför inte bli den bestämmande komponenten i en verbaliserad sats” (Marchand 1969b: 368). 6 Om semantisk inkorporering av subjektet i verba meteorologica-verb, se Katkuvienė (1982). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 57 (2) det grundläggande ordet i DV:s parafras är subjekt; (3) det grundläggande ordet i DV:s parafras är objekt (direkt eller indirekt); (4) det grundläggande ordet i DV:s parafras är ett adverbial. När den mest abstrakta nivån av syntaktisk indelning har passerats7 kan mindre undergrupper särskiljas med hjälp av en uppsättning mer specifika semantiska roller. I denna artikel kommer rollerna processant, resultat, kontent, possesum (tillhörighet)8, instrument, lokativ, temporativ och några andra roller att användas; för mer detaljer, se 3.2–3.4. 2.2. Predikationstyper Predikation betraktas som tilldelning av en viss egenskap till ett eller flera argument (Morkūnas, par., 1999: 495). Med denominativa verb kan egenskaper prediceras som konstanta, föränderliga och kausativa, till exempel: 1) egenskapen är konstant (essiv): kvailioti ~ vara en NARR, bete sig som en NARR; baluoti ~ vara, förefalla VIT; audroti ~ vara en STORM (pågå); badauti ~ vara utsatt för SVÄLT; buriuoti ~ segla med hjälp av SEGEL; žiemoti ~ tillbringa VINTERN (någonstans); 2) egenskapen är föränderlig och förvärvas eller uppstår av sig själv (inkoativ)9: kvailėti ~ börja vara en NARR / bli mer NARR; baltėti ~ börja vara, bli VIT (are); rasoti ~ börja vara, uppstå som DAGG; 3) egenskapen är föränderlig och tillförs genom en viss angiven kraft (kausativ): kvailinti ~ påverka så att någon börjar vara NARR / blir DUM, göra någon till en NARR / DUM; baltinti ~ påverka så att någon börjar vara VIT (are); juokauti ~ påverka så att SKÄMT uppstår, så att det blir SKRATT. Essiv predikation (1) betraktas som grundläggande; ur den härleds inkoativ (2), och ur den senare kausativ (3), se tabell 1. Om ett inkoativt verb har bildats av ett visst substantiv eller adjektiv (baltas → baltėti), kan det kausativa derivatet tolkas på två sätt: som ett deverbativ (baltėti → baltinti ~ göra så att det BLIR VITT) och som ett direkt denominalt derivat (baltas → baltinti ~ göra så att det börjar vara VITT). TABELL 1. SÄTT ATT PREDICERA EGENSKAPER HOS DENOMINATIVA VERB Egenskap (x) Konstant Föränderlig förvärvas tillförs Funktion Fesse(x) Fincho(Fesse(x)) Fcaus(Fincho(Fesse(x))) 7En del forskare av DV utgår inte från abstrakta syntaktiska funktioner, utan klassificerar DV efter vilka semantiska roller de grundläggande orden har i parafraserna (Clark, Clark 1979: 769–781; Kaliauščenko 1994, 2000). I denna artikel avstår man inte från syntaktiska funktioner, eftersom de återspeglar den mest abstrakta nivån av DV-klassifikationen, där sambanden mellan syntax och ordbildning framträder tydligt. 8Med detta avses en del, ett objekt, som helt tillhör (ägaren), jfr den possessiva roll som beskriver ägaren. 9I sig betyder att orsaken till att egenskapen tillkommer inte anges i propositionen. 58 | JURGis PAKERYS Att denominativa verb kännetecknas av en tredelad predikation av egenskaper noterades redan av Marchand (1969a: 155f.). Författaren behandlar visserligen här endast adjektiviska avledningar i engelska, tyska och franska. En tredelad predikation hos DV urskiljs av Karolak (1972: 214–217; jfr Solecka, Termińska 1979, 1980) och Uluchanov (1977: 117), även om den senare inte tillämpar denna modell systematiskt i sin beskrivning av arbetsbetydelserna (131–193). Kaliuščenko förutser logiskt ytterligare tre negativa varianter: ’inte ha en egenskap’, ’börja sakna en egenskap’, ’orsaka att någon börjar sakna en egenskap’. Författaren tillämpar modellen med tredelad (sexfaldig) predikation när han behandlar possessiva, attributiva, lokativa, tillståndspredikativa och delvis händelse-DV (Kaliuščenko 1987, 1994: 40–77, 98–102, 108–114; 2000: 22–44, 56–59, 63–67). 3. HUVUDTYPER AV DENOMINATIVA VERB 3.1. Predikativa DV I deras parafraser är grundorden nödvändiga subjektspredikativ eller objektspredikativ10, genom vilka egenskaper prediceras essivt (2 a, b), inchoativt (3 a, b) och kausativt (4 a, b): 2 (a) Petras beter sig som en dåre ~ Petras är en DÅRE, beter sig som en DÅRE (b) Fälten vitnar ~ Fälten är, ser ut att vara VITA 3 (a) Petras blir dummare ~ Petras blir DUM, förvandlas till en DÅRE (b) Duken blir vitare ~ Duken blir VIT 4 (a) Birutė gör Petras dum ~ Birutė anser (gör) Petras vara en DÅRE (b) Ona bleker dukarna ~ Ona gör dukarna VITA / så att dukarna ska BLI VITARE De egenskaper som prediceras med dessa verb uttrycks vanligen med substantiv (a) eller adjektiv (b); ibland förekommer även particip (buska ~ vara, bete sig som en BUSIG person, vara promiskuös ~ vara, bete sig som en PROMISKUÖS person), räkneord (gå i spetsen ~ vara FÖRST) eller pronomen (göra till sitt ~ handla så att något blir ENS EGET). Om grundordet är ett substantiv kan verbet bygga på inte alla dess semantiska egenskaper (2 a), utan bara några av dem, till exempel tal eller rörelse: tala som en samogitier, röra sig som en SKÖLDPADDA. När forskare undersöker fall där en egenskap prediceras på grundval av likhet, bildar de ofta särskilda undergrupper eller definierar speciella semantiska funktioner (jfr fsim, Solecka, Termińska 1979: 58, 1980: 20–22). Det bör påpekas att det ibland förekommer substantiv med härledd semantik som redan bygger på ett likhetsförhållande; följaktligen behöver något sådant förhållande inte längre urskiljas i verb som bildats av dem, till exempel kan apa sig direkt relateras till apa ’någon som härmar andra och gör sig till’, inte till apa ’ett däggdjur som till sin kroppsbyggnad liknar människan (Simia)’ (LKŽI(2) 793). Med andra ord, jämförelse 10 Apie laisvuosius ir būtinuosius predikatyvus žr. Holvoet (2003). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 59 Funktionen kan inte alltid urskiljas i själva DV:s struktur; även basorden kan betraktas som dess resultat. DV av typen esiv (2 a) har också föreslagits betraktas som agentiva, eftersom basorden i deras parafraser har agentiva roller (Clark, Clark 1979: 773 f.): 5 (a) John slaktade kon (b) John utförde den handling på kon som man normalt skulle förvänta sig [att en slaktare utför på en ko] Det är lockande att kalla sådana verb agentiva, eftersom ett aktivt subjekt står i centrum för deras semantik. Detta är ändå inte korrekt – basordet betecknar ju inte själva subjektet, utan ingår i en fras som beskriver subjektet (5 b). Den syntaktiska analys som utförs före undersökningen av semantiska roller blockerar alltså en felaktig tolkning av bildningen. Vissa forskare betraktar kausativa fall av typen (4 a) som målverb (goal) (Clark, Clark 1979: 774 f.). Det är förståeligt, eftersom kausativ (liksom inchoativ av typen (3 a)) förutsätter en viss gräns för en handling (händelse), som kan betraktas som det eftersträvade resultatet (målet). Den huvudsakliga funktionen hos predikativa inchoativ och kausativ är att beteckna vissa förändringar och transformationer, där ett objekt får (eller tilldelas) nya egenskaper (3 a, b; 4 a, b); därför kan de också kallas transformationella resultativ. Dessa DV ligger närmast objektiva och subjektiva resultativ, till exempel: eiliuoti ~ göra, skapa RADER (dikter), filmuoti ~ göra, skapa en FILM, juokauti ~ skämta (dra) SKÄMT, rūdyti ~ uppstå med ROST, pleiskanoti ~ uppstå med FJÄLL med flera (se närmare 3.2.2, 3.3.1). De viktigaste skillnaderna mellan predikativa och subjektiva/objektiva resultativ är följande: 1) subjektiva och objektiva resultativ predicerar att något nytt uppstår av sig självt (rost, fjäll) eller skapas (rader, film, skämt), medan predikativa resultativ betecknar en transformation av objektet (2 a, b; 3 a, b); 2) predikativa kausativ kan inte vara intransitiva. Det är ändå svårt att dra en skarp gräns mellan att tilldela egenskaper och att ett nytt objekt uppstår eller skapas. Vissa denominala predikativa verb kan också tolkas som objektiva resultativ, vars direkta objekt har rollen som källa (”material”), jfr: 6 (a) gruppera människor ~ omvandla människor till GRUPPER, ge människor egenskaper hos GRUPPER: göra, skapa GRUPPER av människor; (b) offra pengar ~ omvandla pengar till ett OFFER, ge pengar egenskaper hos ett OFFER: göra, skapa ett OFFER av pengar; (c) potatisar svartnar ~ potatisar får egenskaper hos KOL: KOL bildas, uppstår ur potatisar. En särskild kommentar krävs beträffande DV som betyder ’hålla, kalla någon eller något det som basordet anger’, till exempel: dėdžiuoti ’kalla FARBROR’, tujinti ’tilltala med TU, använda andra person singular-former som implicerar pronomenet TU’, tamstinti ’kalla TAMS- 60 | JURGיס PAKERYS Dessa DV:s arbetsbetydelse kan förefalla något avlägsen från andra predikativa kausativ (‘göra så att någon/något börjar vara något (hurdan)’). Skillnaden är bara att blivandet kauseras genom tankehandlingar (‘anse vara något’) eller performativa handlingar (‘kalla’). Därför placerar Marchand med goda skäl talverb bland komplementspredikativa verb (1964: 110, 1969b: 369). Andra forskare är mindre systematiska: de urskiljer instrumentalitet (Clark, Clark 1979: 777 klassificerar det engelska verbet sir ‘kalla någon sir, tilltala någon med sir’ i frasen sir the general som miscellaneous [instruments]) eller för samman ‘benämnings’-verb i en separat talgrupp, samtidigt som verb för ‘anse, behandla’ beskrivs bland predikativa kausativ (Kaliuščenko 1994: 68f., 104; 2000: 38, 60)11. Att urskilja en grupp predikativa litauiska DV är inget nytt; det diskuterades redan i Geniusienės studier (1983: 61, 1987: 156). Predikativa kallas här visserligen endast substantivavledningar, till exempel: svečiuotis ‘vara gäst’: svečias; gimin iuotis ‘vara, bli släkt’: giminė; cukruotis ‘förvandlas till socker’: cukrus. I Jakaitienės arbeten betonas inte den syntaktiska aspekten hos dessa DV: predikativa hänförs till kategorierna överensstämmelse och tillstånd (deras motsättning grundar sig på subjektets aktivitet: inaktivitet, jfr advokatauti: juoduoti), inchoativa till förändring av tillstånd och kausativa till den faktitiva kategorin (Jakaitienė 1973: 64–66, 1976: 269; Ambrazas, red., 1997: 387–393; jfr: Ulvydas, red., 1971: 248f., 252–255, 258f., 262, 264f., 267; Paulauskienė 1994: 266–270). 3.2.1. PROBLEMET MED ATT AVGRÄNSA SUBJEKTIVA DV. Det har redan nämnts (2.1) att det är ovanligt att urskilja subjektiva DV och att detta enligt Marchand rentav är logiskt omöjligt12. Det bör uppmärksammas att Marchand beskriver ordbildningen hos engelska verb (1969b), medan han i sina artiklar (1964, 1969a) undersöker DV i engelska, tyska och franska. Alla dessa språk har formella subjekt (dummy subjects), varför författaren nämner att verba meteorologica kan tolkas som predikativa (1964: 116), jfr Clarks parafras: It is raining ~ It (the weather) is doing the activity that one would normally expect [rain to do] (Clark, Clark 1979: 780). Trots denna anmärkning för Marchand ändå upp de aktuella verben bland de objektiva13. I litauiskan finns inga ord som fyller funktionen av formellt subjekt, och därför är den syntaktiskt subjektiva tolkningen av vissa DV inte blockerad. Att grundorden i deras parafraser inte har predikativ funktion kan man konstatera genom negativa transformationer, jfr (7 b) och (8 b): 7 (a) I går stormade det ~ I går var det EN STORM (b) I går STORM fanns inte 11 De predikativa DV i denna artikel kallas attributiva i Kaliuščenko klassifikation, medan verb motiverade av beteckningar för handlingar, tillstånd och dylikt betraktas som predikativa (se 1994: 94ff., 2000: 54ff.). 12 Subjektinių anglų kalbos DV grupę skiria Kuricyna (1985: 70t.), bet ji šį terminą taiko tiesiog intranzityviniams veiksmažodžiams aprašyti (angl. to vagabond, to seal, to panic ir pan.). 13 För övrigt ser även Clarkarna här en semantisk objektsroll: ”there are a few element verbs, which are still another kind of object verb” (Clark, Clark 1979: 780). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 61 8 (a) Vargen är ett DJUR (b) Vargen är inte ett (växtätande) DJUR (*Vargen är inte ett (växtätande) DJURS) Som framgår markeras predikatsdelen i nominativ inte med genitiv i negativa propositioner, varför det är fullt rimligt att i nominativa meningar med existentiell semantik urskilja ett syntaktiskt subjekt (och inte ett predikativ). Detta har exempelvis föreslagits av Balkevičius (1963: 147ff.), dock med vissa undantag (149ff.). En av undantagsreglerna lyder: ”Nominativmeningens nominativ, som predikativt centrum, ska betraktas som en tillståndsnominativ (predikativ) [...], när nominativens funktion är analog med predikativens funktion i andra kontextmeningar”. När författaren kommenterar exemplet Från taken RINNER det, på marken PÖLAR hävdar han att ”huvudleden i de intilliggande meningarna [...] teška, klanai [...] är samordnade, eftersom de betecknar flera parallellt pågående företeelser” (Balkevičius 1963: 151, jfr 142). Men om man betraktar ordet klanai som subjekt skulle parallelliteten mellan företeelserna inte på något sätt rubbas: bredvid teškėti finns ju verbet būti, jfr Från taken RANN det, på marken FANNS PÖLAR. Den avgörande frågan här gäller alltså tolkningen av verbet būti: de negativa transformationerna stöder ändå i högre grad existensbetydelsen än funktionen som predikativ kopula. Den existentiella semantiken hos nominativmeningar har också uppmärksammats i ”Dabartinė lietuvių kalbos gramatika”, där de beskrivs så här: ”I sådana meningar meddelas något om ett föremål eller en företeelse; dess VARANDE anges” (Ambrazas, red., 1997: 617; min kursivering – J. P.). Visserligen presenteras meningsmodellen ändå med en predikativ kopula (Vf₍cop₎ Nₙ). I ”Lietuvių kalbos gramatika” beskrivs till och med en särskild undergrupp av existentiella nominativmeningar (Ulvydas, red., 1976: 628f.). Denna existentiella tolkning av būti kan man försöka tillämpa även på sådana fall där adjektivens neutrumformer används: (9) Hemma blev det kallare ~ Hemma började det vara (bli) KALLT Att neutrumformer kan fungera som subjekt har uppmärksammats sedan länge, jfr de exempel som Jablonskis anför (1911: 19 = 1957: 453): Härifrån strömmar ALLT GOTT; DET DUBBLA saknas inte; DET ONDA kan inträffa; Ur det gamla föds DET NYA. Ändå brukar exempel av typen (9) beskrivas med en predikativ kopula, se till exempel Ambrazas, red., 1997: 617 (Vf₍cop₎ Adj₍neutr₎/Adv). Vilka argument kan anföras för att jämföra dessa meningar med meningar av typ (7), tolkade existentiellt? Negativa transformationer har här inget bevisvärde, eftersom neutrumformerna inte böjs. Visserligen används i vissa fall, i stället för de förväntade neutrumformerna, genitiv singular av maskulina adjektiv (se Paulauskienė 1994: 216f.), men de förknippas inte med negation, jfr: det var KALLT hemma; det var inte KALLT hemma; *det fanns inget KALLTS hemma. Å andra sidan har man noterat att dessa neutrumformer kan ersättas med abstrakta substantiv bildade av adjektiv; det sägs att ”neutrumformen betecknar ett tillstånd som ett ting” (Paulauskienė 1994: 215), jfr: Det är alldeles TYST i skogen; Det råder fullständig TYSTNAD i skogen. Följaktligen motsvarar meningar av typ (9) strukturellt de diskuterade meningarna av typ (7). Dessutom visar betydelsen ‘existera’ hos verbet būti i båda meningstyperna att det står i direkt förbindelse med lokala (och temporala) adverbial, jfr det ofta citerade avsnittet ur Salomėja Nėris dikt: Höst i PARIS. Vått. Ljust på BOULEVARDErna. Med den omarkerade modellen för satsdelarnas ordning 62 | J U R G I S P A K E R Y S en tänkbar variant med ett adverbial i början: I går var det storm; I skogen var det tyst. Det bör noteras att denna ordningsföljd motsvarar existenskonstruktioner med en faktor av obestämd mängd, till exempel På gården fanns det barn. Följaktligen ligger meningar av typ (9) och (7) (resp. denominativa verb) nära varandra i vissa avseenden. Det är förstås diskutabelt och förtjänar närmare undersökning att urskilja syntaktiska subjekt (subjekt) i de diskuterade meningarna med substantiv och i synnerhet med oböjliga adjektivformer14. Bland tidigare studier av DV bör Geniusienės förslag att skilja ut subjektiva reflexiva DV uppmärksammas, till exempel šmeklotis ‘vara, visa sig vara šmekla’ (1983: 61, 1987: 157). Författaren talar här om subjektets semantiska roll, inte om det syntaktiska subjektet. Kaliauščenk(o) (1994: 109–114, 2000: 63–67) beskriver verb för naturfenomen som en separat grupp av ”händelseverb” (событийные глаголы, Ereignisverben) och urskiljer inget subjekt i deras parafraser (1994: 109, not 28; 2000: 63, not 24)15. 3.2.2. SUBJEKTIVA DV:S SEMANTIK. Som redan nämnts intar grundorden positionen som subjekt (syntaktiskt subjekt) i parafraser av dessa DV, till exempel: 10 (a) i dag är det ruskväder ~ i dag finns (existerar) RUSKVÄDER (b) det börjar redan dagas ~ det börjar redan bli (uppstå) DAG (c) nu ljusnar det tidigt ~ nu börjar det tidigt bli LJUS / LJUS uppstår (d) portarna rostar ~ på portarna börjar det finnas (uppstår) ROST Existensen av subjekt i dessa DV uttrycks antingen essivt (10 a) eller inchoativt (10 b, c, d). Som essivt predicerade subjekt betecknas naturkrafter och spontana fenomen, vilka forskare inom semantiska funktioner beskriver med rollerna processant eller tillstånds- respektive processpatient (Jakaitienė 1988: 62; Slížienė 1994: 20). Inchoativ predikation betecknar uppkomsten eller bildandet av ett visst resultat (jfr begreppet resultatpatient: i staden bröt ett UPPROR ut, Slížienė 1994: 20). I vissa fall är det svårt att dra en tydlig gräns mellan subjektiva essiva och inchoativa DV. Säg att propositionerna det blixtrar i fjärran, havet går i vågor kan parafraseras på två sätt: i fjärran finns BLIXTAR: i fjärran börjar det finnas BLIXTAR; i havet finns VÅGOR: i havet börjar det finnas VÅGOR. Essiva subjektiva DV är ofta opersonliga, men ibland öppnar de en subjektposition som fylls antingen av ett tautologiskt subjekt (typen stormen stormar, blixtarna blixtrar, se fler exempel hos Katkuvienė 1979: 43 f.), eller av ett annat substantiv som anger en plats (himlen blixtrar). Om subjektet i denna position har rollen som kauserande agent är det olämpligt att betrakta verbet som ett subjektivt DV, till exempel: Men den som klättrar alltför högt upp i de svarta molnen får ofta åskan att beordra honom att återvända med sina blixtar (LKŽXX 73; min kursivering – J. P.). Därför bör verben žaibuoti1 ‘blixtar finns, visar sig’ och žaibuoti2 ‘åstadkomma att blixtar börjar finnas (uppstår)’ skiljas åt. 14 Man bör komma ihåg att även ordklasstillhörigheten hos själva de oböjliga formerna är problematisk; se redan Kazlauskas 1965: 175 f. kommentarer. Om dessa former inte kan betraktas som adjektiv behöver deras denominativa verb inte alls behandlas i klassifikationen. 15 Dėl subjektinės pamatinių žodžių funkcijos galimybės dar žr. Kaliauščenk(o) (1994: 39t., 2000: 21). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 63 Inchoativa subjektiva DV kännetecknas av resultatssemantik och kan jämföras med objektiva resultativa DV (se 3.3.1). Objektiva resultativa DV skiljer sig genom att deras propositioner anger den kraft som kauserar det verbaliserade resultatet (verbaliseringen) (jfr de ovan nämnda žaibuoti och žaibuoti2). I fråga om subjektiva inchoativa DV anges denna kraft inte, och de är därför ofta opersonliga. Om subjektets position öppnas i ett sådant DV:s argumentstruktur motsvarar den i parafrasen en position med lokativ eller benefaktiv (adressat-, handlingens mottagar-) semantik (subjektets position i parafrasen intas av det grundläggande ordet), till exempel: LAUKAI rudenėja ~ LAUKUOSE ima būti ruduo; VARTAI rūdija ~ ANT VARTŲ ima būti (randasi) rūdžių; LANGAI rasoja ~ ANT LANGŲ ima būti (susidaro) rasa; PETRAS prakaituoja ~ PETRUI ima būti (randasi, išsiskiria) prakaitas. Visserligen kan vissa fall diskuteras – säg, om Petras i det sista exemplet tolkas som orsak till att svett uppstår, som kausator (jfr Petras išskiria PRAKAITĄ), kan verbet prakaituoti föreslås hänföras till objektiva resultativa verb (3.3.1). Petras är dock inte en direkt kausator till svetten här; hans aktivitet i förhållande till svetten är inte medveten, avsiktlig och kontrollerad, och därför är den kausativa tolkningen tvivelaktig (jfr andra okontrollerade resultat: veidas strazdanoja(si) ~ ant veido atsiranda STRAZDANŲ; žaizda kraujuoja ~ žaizdoje atsiranda KRAUJO, saulė SPINDULIUOJA ~ iš saulės randasi SPINDULIAI)16. Av liknande skäl kan också en liten grupp av subjektiva inchoativa DV med betydelsen ’avkomma uppstår’ urskiljas: ėriuotis, paršiuotis, veršiuotis och så vidare. Reflexivmarkören betraktas tydligen också här som ett kännetecken på spontant uppkommande17. Det bör noteras att det semantiskt närbesläktade icke-reflexiva vaikuoti kan öppna en position för ett tautologiskt objekt: Vaikų nevaikuok, kol neišgysi (LKŽXVII 904). De verb som behandlas här beskrivs ofta av forskare med utgångspunkt i ett logisk-semantiskt objektbegrepp. Ställningstagandena kring verba meteorologica har redan nämnts tidigare; därför bör förslagen beträffande exempel av typen veidas strazdanoja(si), Petras prakaituoja, karvė veršiuojasi undersökas. Marchand behandlar dem i avsnittet om resultativa objekt, där det finns undergrupper för utsöndring (av vad), övertäckning (med vad), födande av ungar och andra grupper (1964: 116; 1969b: 370). I Clark och Clarks artikel presenteras spontant uppkomna och kauserade resultat inom en gemensam målgrupp (goal) (dit hör också predikativa DV, se Clark, Clark 1979: 774 ff.). I Geniušienės grupp av objektiva reflexiv finns verbet veršiuotis samt de lettiska verben sakņoties (: sakne), pumpuroties (: pumpurs); litauiska geležiuotis ’rosta’ anges bland de instrumentella (1983: 61 ff., 1987: 157). Kaliuščenko beskriver i avsnittet om objektiva DV en undergrupp för utsöndring av ämnen eller andra ting i omgivningen, dit verben kraujuoti, veršiuotis och så vidare hör (1994: 80 ff., 2000: 45 ff.). Mellan ting som uppstår och platserna där de uppkommer, liksom deras adressater, kan en possessiv relation uppstå. Därför är Kaliuščenko beslut att urskilja en undergrupp av kvasi-possessiva DV fullt logiskt; dit hör verben plunksnuotis, lapoti, kirmyti och så vidare (1994: 45 ff., 2000: 25 ff.). Denna undergrupp hör dock i författarens klassifikation inte till de objektiva DV, utan till ett självständigt avsnitt om possessiva DV (jfr 3.3.3). 16 Apie veiksmų (ne)kontroliavimą žr. Holvoet (1991: 60t., 163t.). 17 Det finns förslag om att även uppfatta subjektet för DV här som en aktiv aktör, en kausator, och inte som en benefaktiv (Solecka, Termińska 1980: 23). 64 | JURGis PAKERYs Inom litauistiken är det inte brukligt att urskilja subjektiva DV. Av de parafraser och arbetsdefinitioner av betydelser som presenteras kan man ändå förstå att en subjektiv tolkning av de behandlade DV inte skulle möta invändningar, jfr: ”Substantiviska verb med suffixet -(i)uoti kan beteckna [...] en av sig själv uppkommen FÖRETEELSE eller ett FÖREMÅL som anges av grundordet, liksom dess EXISTENS, t.ex.: banguoti, debes(i)uoti, dūmuoti, gaisruoti, garuoti, kraujuoti, pūliuoti, speiguoti, spinduliuoti, žaibuoti” (Ulvydas, red., 1971: 248, jfr 254, 258, 262; kursivering min – J. P.); ”[verb med betydelse av tillståndsförändring] betecknar en handling som sker av sig själv, dvs. ett förlopp under vilket något gradvis förändrar sitt tillstånd eller långsamt uppstår”, ”[verb med betydelse av tillstånd] betecknar att något finns” (Ambrazas, red., 1997: 390, 393; jfr Jakaitienė 1973: 35, 43; Paulauskienė 1994: 267 ff.). 3.3. Objektiva DV I deras parafraser är grundorden direkta eller indirekta objekt, till exempel: 11 (a) Ieva filmar ~ Ieva skapar en FILM (b) Studenterna idrottar ~ Studenterna ägnar sig åt IDROTT (c) Onutė är rädd för vargen ~ Onutė känner RÄDSLA för vargen (d) Petras hade ~ Petras börjar få mer FÖRMÖGENHET (e) Mikas fiskar med metspö ~ Mikas använder ett METSPÖ Med hänsyn till objektets semantik kan följande grupper av dessa verb urskiljas: resultativa (11 a), innehållsverb (11 b, c), possessiva (11 d) och instrumentella (11 e). 3.3.1. RESULTATIVA DV. Den semantiska rollen resultat uppfattas inte på samma sätt av alla; ibland betonas dess transformativa aspekt mer, jfr: ”Resultat [...] [är] en funktion som kännetecknar det föremål som ett annat föremål omvandlas till eller görs till” (Šlizienė 1994: 22). Som redan nämnts (3.1) hänförs prototypiskt transformativa resultat här till predikativa DV, medan objektiva resultativa DV är sådana vars grundord i parafraserna betecknar konkreta och abstrakta objekt som skapas (jfr begreppet resultativ patient – Šlizienė 1994: 20), till exempel: 12 (a) Pojkarna skämtar ~ Pojkarna hittar på (gör) SKÄMT (b) Jonas filmar ~ Jonas skapar (gör) en FILM Ur predikationssynpunkt ska objektiva resultativa betraktas som kausativa (’verka så att den företeelse som betecknas av grundordet börjar finnas (existera)’). De står i en relation av komplementär distribution till subjektiva resultativa: hos de senare anges inte kausatorn, medan den anges hos de förra. Det kan noteras att kausativa resultativa DV också kan styra direkta objekt, vilka i parafraserna lämnar över denna position till det resultat som betecknas av grundordet och själva intar platsen för indirekta objekt, till exempel: DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 65 13 (a) Rökning skadar hälsan ~ Rökning orsakar SKADA PÅ HÄLSAN (b) Fadern fårar potatislandet ~ Fadern gör FÅROR I POTATISLANDET (c) Farmodern röker bina ~ Farmodern släpper ut (gör) RÖK FÖR BIN (d) Gubben röker pipan ~ Gubben släpper ut (gör) RÖK med hjälp av en PIPA Resultatet av kausativa objektverb kan också användas tautologiskt som direkt objekt (jfr tautologiska subjekt hos subjektverb), till exempel: (e) Ona sjunger en glad SÅNG; Ieva filmar en ny FILM Exemplen (13 a–d) visar tydligt skillnaden mellan objektresultat och predikativa resultat: de direkta objekt som de senare styr behåller (eller kan behålla) denna position i parafraser med göra, förvandla, jfr (6 a–b), medan parafraser som inte är möjliga är (13 a–d): *hälsan göra skada, *potatis göra fåror, *bina, pipan förvandla till rök. Något problematiska är sådana DV vars basord kan beteckna både handlingens resultat (nomen resultati) och själva handlingen (nomen actionis), jfr darbuotis och DARBAS₁ ’resultat av målinriktad verksamhet’, DARBAS₂ ’målinriktad verksamhet, arbete’. Att döma av verbet darbuotis aktualiseras inte resultatet; endast själva verksamheten, sysselsättningen är viktig, så detta DV kan inte betraktas som resultativt. I vissa fall kan betydelsen av handlingens resultat vara avsevärt bleknad, jfr rörelseverb: šuoliuoti ~ göra HOPP, žingsniuoti ~ ta STEG. Det finns naturligtvis också mellanfall där det inte går att avgöra strikt om basordet aktualiseras som ett resultat eller som själva verksamheten, dess innehåll (jfr innehållsverb – 3.3.2), till exempel: maištauti ~ göra uppror, åstadkomma ett UPPROR / delta i ett UPPROR, ägna sig åt UPPROR; kerštauti ~ utkräva HÄMND / ägna sig åt HÄMND. De här diskuterade resultativa objektverben skiljs tydligast från predikativa objektverb av Marchand (1964: 115–117, 1969b: 370ff.). Till den förstnämnda gruppen räknar författaren även verb motiverade av handlingsbeteckningar, till exempel: eng. curtsy ’göra en nigning’: curtsy ’nigning’; ty. streiken ’strejka’: Streik ’strejk’ (se även 1964: 105ff.). Ibland presenteras resultativa objektverb och predikativa DV i en enda grupp – målverb (goal) – med vissa semantiska undergrupper och separata avsnitt för transitiva och intransitiva verb (Clark, Clark 1979: 774ff.). Gruppen objektverb har urskilts i Geniusienės studier (1983: 61, 1987: 157). Åtminstone en del av de fall som behandlas här kan tolkas som resultativa, till exempel garsiuotis (’avge ljud’). Författaren betraktar inte reflexiva DV härledda från nomina actionis och nomina resultati som objektverb, utan ser här en semantisk ekvivalens (men en grammatisk – ordklassmässig – skillnad), till exempel: darbuotis: darbas, galynėtis: galynės ’brottning, tävlan’, revanšuotis: revanšas, tyčiotis: tyčios ’hån’, aikštytis: aikštis ’nyck, kapris’¹⁸ Kaliauščenko behandlar i denna artikel de här betraktade resultativa DV med tredelad (sexdelad) predikationstyp- 18 Greta pateikiama pora ryžtis: ryžtas (1987: 158) interpretuotina atvirkščiai – čia daiktavardis išvestas iš veiksmažodžio. 66 | JURGIS PAKERYS delio netaiko ir juos aprašo bendroje objektinių veiksmažodžių grupėje (1994: 77–82, 2000: 44–47). Inom litauistiken brukar objektiva resultativ beskrivas som en kausativ kategori (ibland tillsammans med predikativa kausativa DV) (Ambrazas, red., 1997: 387–389; jfr Ulvydas, red., 1971: 248, 253ff., 258, 262, 265; Jakaitienė 1973: 64, 1976: 269; Paulauskienė 1994: 266–268). 3.3.2. INNEHÅLLSVERB. I deras parafraser betecknar basorden innehållet i handlingar, förlopp eller tillstånd som subjektet ägnar sig åt (14 a), deltar i (14 b) eller upplever (14 c, d): 14 (a) Rimas studerar ~ Rimas ägnar sig åt STUDIER (b) Direktören sammanträder ~ Direktören deltar i ett SAMMANTRÄDE, ägnar sig åt ett SAMMANTRÄDE (c) Modern sörjer ~ Modern upplever SORG (d) Ona beundrar skulpturen ~ Ona upplever skulpturens SKÖNHET Vanligen predicerar dessa verb innehåll i essivisk form, men det förekommer också kausativ, till exempel: Modern får sonen att skämmas ~ Modern gör så att sonen känner, upplever SKAM (jfr gėdytis ~ uppleva SKAM); Jag har varken svultit eller svältfött mina barn (LKŽ1(2) 544) ~ Jag tvingade inte mina barn att uthärda HUNGER (jfr badauti ~ uppleva HUNGER). Exemplen visar att kausativ är typiska för verb som uttrycker upplevt innehåll. I parafraser av vissa reflexiva DV uttrycks det upplevda innehållet bäst med opersonliga adjektivformer, till exempel: Vytautas skäms för att tala offentligt ~ Det är SKAMMIGT för Vytautas att tala offentligt; Birutė förfäras över modern konst ~ Modern konst inger FASA hos Birutė. Därför skulle en subjektstolkning kunna tillämpas (se 3.2.1 om DV som bygger på opersonliga adjektivformer). Å andra sidan är också en predikativ tolkning möjlig: Vytautas är BLYG för att tala offentligt (essivisk predikation)19, Birutė anser modern konst VARA FRUKTANSVÄRD (kausativ predikation) – jfr Geniušienė 1983: 62, 1987: 159; Ambrazas, red., 1997: 409. Beträffande den kausativa predikativa tolkningen, jfr även biaurėtis, gardžiuotis, šlykštėtis ’anse vara ÄCKLIG’, ’anse vara SMAKLIG’, ’anse vara VIDRIG’ (Geniušienė: samma ställe). I sällsynta fall anger basordet den plats där ett visst (ospecificerat) innehåll upplevs, till exempel: sielotis ~ uppleva något I SJÄLEN [oro, upprördhet], širdyti(s) ~ uppleva något I HJÄRTAT [ilska, raseri]20, viduriuoti ~ uppleva något I TARMARNA [sjukdomskänsla]. Dessa verb ligger nära lokativa verb (se 3.4.1). Redan i diskussionen om resultativa DV nämndes att det ibland inte går att dra en skarp gräns mellan innehålls- och resultatverb. Om basordet till sin bildning eller betydelse är en beteckning för en handling eller ett tillstånd och saknar resultativ betydelse, är det mer meningsfullt att betrakta dess avledning som ett objektivt innehållsverb, till exempel: atostogauti, kovoti, panikuoti, prekiauti (ägna sig åt verksamhet med anknytning till varor som ändliga ob- 19Det derivationella förhållandet mellan drovetis och drovus kan också vara det omvända, om adjektivet tolkas som deverbal: ”sådan som SKÄMS” (jfr lakus: lėkti). 20Även verbal avledning är möjlig: širdyti(s): širšti. DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 67 jekt, och inte tillverka eller skapa varor), pusryčiauti (ägna sig åt frukost, delta i ätandet av den, och inte tillaga den), rungtyniauti, sportuoti osv. Gruppen av objektiva innehållsverb urskiljs endast av vissa forskare. Marchand (1964: 117) föreslår att verb som eng. weekend ”tillbringa helgen”, vacation ”ha semester”, duel ”kämpa i en duell”, ty. frühstücken ”äta frukost”, fr. banqueter ”hålla festmåltid, delta i en festmåltid” m.fl. ska betraktas som resultativa, det vill säga se en hel process eller aktivitet som ett resultat. Även eng. lunch ”äta lunch” och feast ”hålla festmåltid” betraktas som objektiva i Clark och Clarks studie (Clark, Clark 1979: 780), men förs till de mindre, diverse (miscellaneous) grupperna, där de bildar en undergrupp för måltider (meals). Eng. weekend, vacation m.fl. betraktas här som durativa (duration) verb (jfr temporala DV, 3.4.2). I Kaluščenkos studier behandlas DV av innehållstyp under de predikativa undergrupperna21 (1994: 94–102, 2000: 54–59); för tillståndsverb används ett schema med tre typer av predikation. DV som liknar exemplen av typen sielotis, viduriuoti hänförs inte hit av författaren, utan tas upp bland DV som inte passar in i de större typerna (1994: 115, 2000: 67). I litauistiken är det vanligt att beskriva objektiva innehållsverb som tillståndsverb (vid sidan av essiva predikat), deltagandeverb, sysselsättningsverb eller faktitiva DV (Jakaitienė 1973: 66 ff., 1976: 269 ff.; Ambrazas, red., 1997: 389, 393 ff.; jfr Ulvydas, red., 1971: 248, 253 ff., 262; Paulauskienė 1994: 268). 3.3.3. POSSESSIVA DV. I deras parafraser betecknar basorden objekt som står i ett beroendeförhållande till subjektet, det vill säga i ett possessivt förhållande. Dessa verbs predikation kan vara essiv (15 a, b), inchoativ (15 c, d) eller kausativ (15 e, f, g): 15 (a) lobiuoti ~ ha LOBIO (”egendom”)22 (b) galioti ~ ha GALIĄ (”makt”) (c) turtėti ~ börja få EGENDOM (d) lobėti ~ börja få LOBIO (”egendom”) (e) turtinti ~ göra så att någon börjar ha EGENDOM (f) protinti ~ göra så att någon börjar ha INTELLEKT (g) ginkluoti ~ göra så att någon börjar ha VAPEN Possessiv relation uttrycker i vid bemärkelse ett samband mellan helhet och del. I de DV som undersöks betecknar basorden delen, medan helheten (innehavaren) uttrycks av subjektet eller, vid kausativa verb, av det direkta objektet. Det beroende objektet kan beskrivas med den semantiska rollen possessum, det vill säga det som innehas (jfr rollen som possessör – ägare, innehavare). Den possessiva relationens semantik är vid. Dess drag kan också skönjas inom området för resultativa subjektiva DV, om verben strazdanoti(s), plunksnuotis, kirmyti parafraseras som börja ha FRÄKNAR, FJÄDRAR, MASKAR23. Åtminstone villkor- 21Författaren medger att denna benämning inte är helt lämplig, eftersom predikativitet (predikativ karaktär) kännetecknar alla verb. 22”vara förmögen, rik, leva ett rikt liv” (LKŽVII 638). 23 Med ett bindestreck avskiljs den del av stammen som övergår i avledningen (här kan man skönja en förkortning av den grundläggande stammen). 68 | JURGis PAKERYS Possessiva relationer kan även urskiljas i vissa kausativa resultatfall, jfr följande parafras av exempel (13 b): Fadern gör så att potatisen får FÅROR. I detta avsnitt tillämpas på de undersökta DV en något snävare uppfattning om possessivitet, som begränsas till fall där objekten inte kan anses vara skapade eller ha uppkommit av sig själva. Naturligtvis går det inte att undvika mellanfall, särskilt om ett inkoativt DV är bildat till ett abstrakt substantiv. Det råder till exempel inga tvivel om ginkluoti – VAPNEN tillverkas eller skapas inte här, utan överlåts eller överlämnas bara till någon. Å andra sidan kan de abstrakta, icke-räkningsbara possessiva objekten för verben turėti, lobėti – egendom och en skatt – uppfattas både som objekt som förvärvas och som resultat som uppstår. Det kan möjligen vara lämpligt att stödja tolkningen av den possessiva relationen på prefixavledningar av dessa verb, vilka uttrycker en gradvis förlust av objektet (den possessiva relationens upphörande), eftersom sådana avledningar tycks saknas bland resultativa DV; jfr iš-protėti ‘förlora FÖRSTÅNDET’, nu-turėti ‘förlora EGENDOMEN’, men nu-pleiskanoti *‘förlora MJÄLLEN’ (‘MJÄLL uppstår’). Ibland kan den possessiva relationens upphörande markeras även utan prefix, jfr: lukšten­ti ~ göra så att den inte längre har SKAL (för en möjlig lokativ tolkning, se 3.4.1); šakoti ~ göra så att den inte längre har GRENAR (‘beskära’ LKŽXIV 423); plunksnoti ~ börja sakna FJÄDRAR (‘fälla fjädrarna, rugga’, även ‘få fjädrar’ LKŽX 355; det prefixbildade iš-plunksnoti visar för övrigt att ett resultat uppstår: ‘växa över med fjädrar’ LKŽ på samma ställe). Om det aktuella kriteriet verkligen är lämpligt för att skilja mellan inkoativa possessiva och resultativa verb bör undersökas separat. Ett annat problem som är viktigt för bildningar av typen turėti, lobėti, protinti gäller tolkningen av grundordets ordklass. Om dessa verb förknippas med adjektiv (LOBUS LKŽVII 638, TURT-ingas, PROT-ingas – med antagandet att stammen förkortas i ordbildningen), bör de betraktas som predikativa inkoativ och inte direkt hänföras till possessiva DV. Essiva possessiva DV är få till antalet (jfr även de numera omotiverade valioti ~ ha VILJA ‘kraft’, šlovėti ~ ha ÄRA). Typologiska studier visar att de allra vanligaste är kausativa possessiv (Kaliuščenko 1994: 52, 2000: 29). Förutom ginkluoti, som vanligen nämns i studier av DV, bör följande nämnas: (i)galoti ~ ge MAKT, göra så att någon får MAKT, jfr at-/iš-galoti ‘beröva MAKTEN’ (LKŽIII 70); garbinti ~ ge ÄRA (men jfr adj. GARBUS), šlovinti ~ ge ÄRA (men jfr adj. ŠLOVUS). DV som balnoti (en häst), vainikuoti (en segrare), žieduoti (fåglar), rėminti (en tavla), stiklinti (en veranda) är motiverade av konkreta substantiv och betyder ungefär att sätta på (”ge”) en häst en SADEL, en segrare en KRANS, fåglar RINGAR, en tavla en RAM, eller att sätta in GLAS i en veranda. En stor del av de possessiva kausativen utgörs av verb som betecknar att smörja in eller täcka objekt med något, eller att lägga något i dem, till exempel: 16 (a) dervuoti en båt ~ göra så att båten får T JÄRA / stryka båten med TJÄRA (b) tapetuoti ett rum ~ göra så att rummet (dess väggar) får TAPETER (c) druskinti kött ~ göra så att köttet får SALT / lägga SALT i köttet (d) chloruoti vatten ~ göra så att vattnet får KLOR / tillsätta KLOR i vattnet Till possessiva kausativ kan även en betydande grupp verb för sökande och strävan att förvärva räknas: uogauti, grybauti, vėžiauti och så vidare. Till skillnad från andra possessiv betecknar dessa verb- DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA 69 Dessa verb utmärks av att de kan användas intransitivt. Detta kan förklaras med att kausatorn och den kausativa possessorrollen sammanfaller i dessa verbs semantik: 17 Jonas grybauja ~ Jonas (agent) gör så att [Jonas (possessor)] har, skaffar sig SVAMPAR (possessivt objekt) Precis som kausatorn och possessorrollen sammanfaller här, sammanfaller subjektet och dativen i dativa transitiva reflexiver (Geniušienė 1987: 126f.). Det kan hända att reflexivmarkören i vissa prefigerade verb för att skaffa sig något uttrycker en beneficient, jfr.: 18 (a) Ona sydde en klänning åt dottern (b) Ona sydde sig en klänning (c) *Ona pa-si-siuvo en klänning åt dottern 19 (a) Modern skaffade barnen en full kanna bär (b) Modern pri-si-uogavo pilną ąsotį (c) *Modern pri-si-uogavo barnen en full kanna bär Jfr. också: Inte bara ÅT SIG SJÄLV och BARNEN behöver man plocka bär (LKŽXVII, 479; min kursivering och läsning – J. P.). Geniušienė uppmärksammar också reflexivmarkörens beneficienta funktion i verbet pa-si-grybauti och förklarar dess betydelse som ’plocka svamp FÖR SIG SJÄLV en stund’ (1987: 137; min kursivering – J. P.). Denna fråga bör undersökas närmare separat. Klassen av possessiva DV urskiljs inte i många arbeten. Först bör det sägas att Marchand (1964: 111f., 1969b: 369f.) betraktar en del av de här behandlade DV-verb (typen ginkluoti, dervuoti) som inte objektiva utan adverbiella (adverbial complements). Författaren noterar att dessa verb som tillför något, eller ornamentativa verb, står nära instrumentella verb och till och med skulle kunna bilda en undergrupp till dem (1964: 111; jfr. grundorden till verben chloruoti, bintuoti, druskinti som beteckningar på medel för vissa ändamål). Å andra sidan är det uppenbart att Marchand också träffande har uppfattat de aktuella verbens possessiva karaktär – vilket även framgår av de kategoriska parafraserna ’to provide with’, ’to deprive of’ (privativa verb av typen lukšten-). Marchand tolkar DV för att skaffa sig något (typen grybauti) som resultativa objektiva verb (1964: 116, 1969b: 370), eftersom författaren betraktar de objekt som förvärvas som resultatet, produkten, av en viss verksamhet. I Clarks studie presenteras alla här behandlade DV, utom typen grybauti, i kapitlet locatum verbs, det vill säga som verb som betecknar att något placeras någonstans eller, omvänt, tas bort därifrån (Clark, Clark 1979: 769–771). Även denna analys är välgrundad, eftersom sambandet mellan possessiva och lokativa relationer är välkänt (Lyons 1967; Clark 1978; Freeze 1992). Clarkarna placerar DV för att skaffa sig något bland de mer specifika grupperna och kallar dem skördeverb (crops). Författarna noterar träffande att de delvis påminner om de negativa locatum-verben (Marchands privativa verb), eftersom de betecknar att något tas bort från en plats, även om platsen inte nödvändigtvis anges (jfr.: Roger hayed the top field ~ Roger caused it to come about that [hay was not in the top field], utan platsangivelse – Roger hays for a living; Clark, Clark 1979: 780). Kaliuščenko behandlar possessiva DV som en separat grupp och tillämpar på den en tredelad 70 | JURGis PAKERYs pos (šešeriopos) predikacijos modelį (1994: 41–58, 2000: 22–32). Kvaziposesyvi- niams inchoatyviniams DV iliustruoti autorius pateikia ir lietuvišku (šiame straips- nyje subjektiniais rezultatyvais laikomu) pavyzdžiu: lapoti ‘imti turėti lapų, įgyti la- pų’, žolėti ‘žole apaugti’, be to, šiai grupei priskiria ir kai kuriuos gamtos reiškinių veiksmažodžius, pavyzdžiui, vok. sich bewölken ‘debesuotis’. Siekimo įgyti DV autorius aprašo prie objektinių, kur išskirti ir smulkesni medžiojimo, rinkimo, ėjimo ko gauti pogrupiai (1994: 83–86, 88; 2000: 47–50). Tik paskutinį pogrupį (‘eiti ko (gau- ti)’) autorius laiko artimą lokatyviniams posesyvams. Su posesyvumo semantika susiję ir dvi Soleckos bei Termińskos skiriamos funkcijos (1980: 24t.). Dalies funkcija fpars vartojama apibūdinti pamatinio žodžio žymimo objekto susilietimui, susijungi- mui su visuma, pavyzdžiui: le. plombować ‘plombuoti’ (PLOMBA tampa danties dali- mi), szczotkować ‘valyti, šukuoti (šepečiu)’ (šepetys, šukos – le. SZCZOTKA – liesdamas plaukus ar kitus objektus būna jų dalimi); le. policzkować ‘mušti į veidą, skelti antausį’ (tam tikru momentu veikėjo kūno dalis paliečia veikiamojo veidą, skruostą – le. POLICZEK, akimirka būna jo dalimi, plg. lie. snukiuoti, žr. 3.4.1) (Karolak, red., 1980: 53tt., 65tt., 89tt.). Tikrojo posesyvumo funkciją fposs siūloma taikyti tokiems DV kaip svečiuotis, žiemoti, dienoti (‘leisti kur DIENĄ’), interpretuojant buvimą kur nors kaip tam tikrą priklausymą kam nors (Solecka, Termińska 1980: 25). Inom litauistiken är det inte vanligt att urskilja kategorin possessiva DV. Att possessiv semantik har uppmärksammats kan man sluta sig till av beskrivningen av vissa kategorier, till exempel galioti förs till ‘[j] känna, HA, genomleva det som uttrycks av grundordet’ (Jakaitienė 1976: 270; min kursivering – J. P.). Andra DV som i denna artikel betraktas som possessiva hänförs till den resultativa kategorin och behandlas under undergrupperna smörjning, övertäckning och sökande, insamling osv. (Ambrazas, red., 1997: 388 ff.; jfr Jakaitienė 1973: 64–66, 1976: 269 ff.; Ulvydas, red., 1971: 248, 252 ff., 261; Paulauskienė 1994: 267–269). 3.3.4. INSTRUMENTELLA DV. I deras parafraser betecknar grundorden verktyg med vilka vissa handlingar utförs, till exempel: 20 (a) Snickaren hyvlar brädan ~ Snickaren verkar på brädan med en HYVEL, använder en HYVEL för att bearbeta brädan (b) Jonukas spelar vackert fiol ~ Jonukas verkar vackert med en FIOL (spelar) (c) Idrottarna fäktas med värjor ~ Idrottarna verkar (på varandra) med VÄRJOR (d) Ona kammar sig ~ Ona verkar på (sig själv) med en KAM (e) Bronė pratar mycket ~ Bronė verkar mycket med TUNGAN (f) Petras kör bra ~ Petras verkar bra med / använder en RATT (g) Barnen åker skidor ~ Barnen använder SKIDOR Instrumentella DV predicerar användning av verktyg essivt, men även tillfälliga kausativa verb förekommer, till exempel: smuikuodinti, (su-)šukuodinti (LKŽXIII 204, xv 335)²⁴. Tviv- 24 Visserligen är exemplet med sušukuodinti i ordboksartikeln något förbryllande: Själv kammar hon inte ullen, svärdottern låter den kammas. Eftersom den kausativa personen anges och står i subjektposition (svärdottern), bör sušukuodinti alltså inte betraktas som kausativt här; den förväntade konstruktionen skulle vara: Själv kammar hon inte ullen, hon låter den bara kammas – svärdottern gör allt åt henne. DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 71 …tina, eller om de kan kopplas direkt till basnomina, är förhållandet här indirekt: smuikuodinti: smuikuoti: smuikas. När det gäller instrumentella DV bör redskapsbegreppet inte begränsas till konkreta substantiv; här bör även mer abstrakta handlingsmedel inkluderas, till exempel: protauti, galvoti ~ använda FÖRSTÅNDET, HUVUDET. Mellanledet mellan possessiva kausativ och instrumentella DV utgörs av fall som betecknar verksamhet med vissa ämnen (till exempel: dervuoti, chloruoti, druskinti), vilka kan tolkas som medel, till exempel: Vi förgiftar kackerlackorna ~ Vi påverkar kackerlackorna med GIFT. Bland sådana fall har man försökt dra en tydligare gräns; det har till exempel noterats att instrumentella verb i engelskan inte kombineras med deprivativa prefix de- ir dis- (Clark, Clark 1979: 779, med hänvisning till Marchand 1969b: 134t.), jfr: unbutton ’knäppa upp’ (reversivt instrumentellt verb): debutton ’göra knappfri, slita bort knapparna’ (deprivativt verb). Det är knappast nödvändigt att försöka dra en mycket skarp gräns mellan de aktuella fallen. Användningen av ett medel på ett visst objekt implicerar ju vanligen en rumslig kontakt mellan medlet och det påverkade objektet; jfr de redan nämnda diskussionerna hos Solecka och Termińska (1980: 24t.). Därför kan vissa fall tolkas på två sätt, särskilt om basordet betecknar ett ämne som under handlingen förenas oskiljaktigt med objektet: cementuoti pamatus ~ tillsätta CEMENT i grunden (göra så att grunden innehåller CEMENT) eller behandla grunden med CEMENT (jfr nuodyti tarakonus ~ göra så att GIFT uppstår i kackerlackorna / så att kackerlackorna innehåller GIFT / påverka kackerlackorna med GIFT). Alla forskare urskiljer kategorin instrumentella DV, men alla inkluderar inte DV som betecknar verksamhet med ämnen (typen klijuoti, cementuoti). Marchand behandlar instrumentella avledningar i kapitlet om adverbiala DV (1964: 112–114; 1969b: 369t.) och påpekar att ornativa DV ligger nära denna grupp. I Clarks studie analyseras, som redan nämnts, likheter och skillnader mellan instrumentella och lokativa DV separat. Författarna är obenägna att betrakta objekt som blir en oskiljaktig del av handlingens resultat som instrument (1979: 778), men deras lista över instrumentella DV innehåller ändå engelska glue ’limma’, cement ’cementera’ med flera. Kaliuščenko behandlar inte frågan särskilt, men tar också upp klijuoti bland instrumentella DV (1994: 91, 2000: 52), medan avledningar av typen auksuoti, druskinti behandlas bland possessiva kausativ (1994: 52t., 2000: 29t.). I Geniušienės studier anges geležiuotis ’rosta (täcks med järn)’ och pečiuotis ’knuffas med axlarna’ som instrumentella verb (1983: 61t., 1987: 157). I den litauiska språkvetenskapliga litteraturen behandlas gruppen av verb för smörjning, beläggning med ämnen eller placering av dem någonstans som en kategori av resultativa DV, medan DV som bildats på grundval av konkreta redskapsnamn förs till den instrumentella kategorin (Jakaitienė 1973: 64t., 1976: 269; Ambrazas, red., 1997: 388, 390; jfr: Ulvydas, red., 1971: 248, 253t., 262, 265; Paulauskienė 1994: 267t.). 3.4. Adverbiala DV I deras parafraser har basorden adverbiala funktioner och uttrycks med kasus eller prepositionskonstruktioner. Dessa DV anger handlingens rum (21 a) eller tid (21 b), till exempel: 21 (a) Turisterna campar vid sjön ~ Turisterna befinner sig (bor) på en CAMPINGPLATS vid sjön 72 | JURGis PAKERYS (b) Storkarna övervintrar i Afrika ~ Storkarna vistas i Afrika på VINTERN De semantiska rollerna rum och tid skulle också kunna förenas till en enda – rumtidsrollen – eftersom tid refereras till som en plats i en viss tidsdimension. Bland några tidigare behandlade DV finner man sådana som anger sättet på vilket en handling utförs och kan parafraseras med adverb eller kasus som ligger dem semantiskt nära. Jfr följande parafraser av redan nämnda predikativa och resultativa DV: 22 (a) Petras beter sig tokigt ~ Petras uppför sig DUMT: uppför sig som en DÅRE (b) Hästen galopperar ~ Hästen springer i GALOPP: tar SPRÅNG Någon självständig undergrupp av sättsadverbiala DV kommer dock inte att urskiljas här; sättsadverbialets betydelse betraktas som sekundär. 3.4.1. RUMSLIGA DV. I deras parafraser betecknar basorden vanligen platser där något befinner sig (23 a), eller där något fårs att befinna sig (23 b, c), till exempel: 23 (a) Ona gårdsbesöker sin farbror ~ Ona befinner sig på farbroderns GÅRD (är på besök) (b) Byggnadsarbetarna lagrar material ~ Byggnadsarbetarna ser till att materialen finns i ett LAGER (c) Räddningsarbetarna röjer undan hinder ~ Räddningsarbetarna ser till att hindren hamnar ÅT SIDAN, lägger dem ÅT SIDAN Fall av essiv predikation är sällsynta; jfr även aikštėti ~ vara på en PLATS, namuoti ~ vara HEMMA, i HEMMET (LKŽ I(2) 36, VIII 537; Ulvydas, red., 1971: 248, 258)²⁵, och nämn även det synkront ogenomskinliga medžioti ~ vara i ett TRÄD ’i skogen’. Det är svårt att ange tydliga inchoativa avledningar; jfr adverbialverbet artėti ~ börja befinna sig NÄRA, NÄRMARE (kausativ avledning artinti ~ göra så att något är NÄRA). Till fall med riktningssemantik, eller direktiv med slutpunkt (23 b, c), hör också sällsynta verb för slag mot en viss kroppsdel, till exempel: snukiuoti ~ påverka (med knytnäven) i riktning mot NOSEN, slå på NOSEN; ausiuoti ~ påverka (med knytnäve, handflata) i riktning mot ÖRAT, slå på/genom ÖRAT. Dessa DV (se fler exempel hos Jakaitienė 1973: 44) bör semantiskt betraktas som kausativ, eftersom det inte är subjektet självt som rör sig i en viss riktning, utan det objekt som subjektet kontrollerar (kauserar), till exempel en knytnäve. Det förekommer rumsliga DV vars basord i parafraserna har den semantiska rollen väg, till exempel gruodenti ~ färdas på IS, åka över IS. Närbesläktade är verb som bildats på grundval av prepositioner, till exempel skersuoti, vilka kan predicera vägen essivt eller kausativt, jfr skersuoti per lauką ~ gå TVÄRS ÖVER ett fält: skersuoti kamuolį ~ få bollen att röra sig TVÄRS ÖVER (fotbollsplanen). Eftersom prepositionen skersai också betecknar en plats, är en kausativ avledning möjlig: skersinti ~ göra så att något befinner sig TVÄRS ÖVER (något), ’göra något tvärs över (lägga, lasta)’ DŽ⁷ 701. Uppfattningen om rumsliga DV varierar förhållandevis lite i litteraturen. Uppmärksamhet bör riktas mot de så kallade privativa verben (’göra så att något inte har något’), vilka 25 Verbet aikštėti har också belagts med en inchoativ betydelse: ’träda fram på en öppen plats, klarna’ (LKŽ I(2) 36). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA 73 Marchandas turbūt neatsitiktinai pateikia iškart po lokatyviniu (1964: 115). Jau minėta, kad posesyvumas ir lokatyvumas glaudžiai susiję, todėl angl. shell = lie. lukštenti tipo DV galima interpretuoti dvejopai: kaip neigiamuosius posesyvinius (‘daryti, kad neturėtų LUKŠTO’) ir kaip neigiamuosius lokatyvinius (‘daryti, kad nebūtų LUKŠTĖ’). Matyt, todėl Clarkų studijoje šiaip jau panašūs pavyzdžiai yra atsidūrę skirtingose vietose: shell the peanuts ‘lukštenti žemės riešutus’ prie locatum (pogrupis ‘not-on’), shell the peas ‘lukštenti žirnius’ prie location (pogrupis ‘not-in’) (1979: 770, 773), plg. dar lie. išprotėti ‘imti neturėti (netekti) proto’: (metaforiškai) ‘išeiti iš proto’ (neigiamas posesyvas: neigiamas lokatyvas). Tarpinių atvejų galima nurodyti ir daugiau, pavyzdžiui, su erdve susijusios dalyvavimo ar patiriamų būsenų situacijos, plg. tokias galimas parafrazes: posėdžiauti ~ būti POSEDYJE / užsiimti POSEDŽIU, baimintis ~ būti BAIMĖJE, būti apimtam (erdvinis veiksmažodis) BAIMĖS. Išimtimi laikytina predikatyvinio svečiuotis ~ būti SVEČIU galimybė būti parafrazuotam lokatyviškai: būti SVEČIUOSE. Veiksmažodžio keliauti interpretacija irgi gali būti dvejopa: būti KELYJE (vieta) ir naudotis KELIU (priemonė, instrumentas). Inom litauistiken är det ovanligt att urskilja en kategori av rumsliga DV, men lokativa betydelser nämns ibland (Ulvy das, red., 1971: 248). Den lokativa undergruppen beskrivs av Geniušienė (1983: 62; 1987: 157), men hon anger inga litauiska reflexivverb av denominativ typ med denna semantik. 3.4.2. TEMPORALA DV. I parafraserna till dessa avledningar betecknar basorden tidsbegrepp och har semantisk funktion som temporativ, till exempel: 24 (a) Tillbringa sommaren på landet ~ vara på landet på SOMMAREN (b) Tillbringa kvällen vid sjön ~ vara vid sjön på KVÄLLEN Dessa DV anger inte bara handlingens tid, utan implicerar också en verksamhet som är typisk för den tiden, till exempel: sommar – vila, semester; kväll – vila, nöjen eller arbete hemma. Verb med temporalsemantik bildade med suffix kan också ha substantiviska adverb som bas, vilka betecknar en viss relativ tidpunkt (dessa avledningar betraktas inte längre som denominativa): 25 (a) Tåget är försenat ~ Tåget befinner sig vid en tidpunkt som är (för) SEN (dvs. det släpar efter den planerade, referensmässiga tidpunkten) (b) Varför sår du ärter så tidigt? (LKŽI(2) 145) ~ Varför sår du ärter vid en tidpunkt som är för TIDIG? (dvs. före den planerade, referensmässiga tidpunkten) För vissa sådana verb är inte bara existentiella, utan också kausativa predikationsvarianter möjliga, till exempel: göra tidigare, senare ~ få något att vara TIDIGT (tidigare), SENT (senare). De senare kan också kopplas till adjektiven TIDIG, SEN (TIDIG-yv, SEN-yv) och betraktas som predikativa. Gruppen temporala DV är inte stor och urskiljs därför inte av alla författare. Exempelvis betraktar Marchand engelskans weekend ’tillbringa helgen’, vacation ’ha semester’, honeymoon ’tillbringa smekmånaden’ som objektiva resultativ, eftersom de hänvisar till en handling- 74 | JURGIS PAKERYS Den som ett visst resultat26. I Clarks studie förs samma DV till en separat grupp för varaktighet (duration) (Clark, Clark 1979: 773). I Kaliuščenkoes arbeten (1994: 105–108, 2000: 61–63) tillämpas inte den tredelade (sexfaldiga) predikationsmodellen på temporativa DV, eftersom substantivbaserade inchoativa och kausativa avledningar uppenbarligen inte förekom. Det litauiska dienoti, som i en undergrupp anges betyda ’bli varmt’ (1994: 107, 2000: 62), skulle dock också kunna tolkas som inchoativt. I den litauistiska traditionen urskiljs ingen arbetskategori för tid, men betydelsen nämns för avledningar på -uoti och -oti (Ulvy das, red., 1971: 248, 254; Paulauskienė 1994: 267). Jakaitienė hänför DV (vasaroti, žiemoti) till den bredare kategorin tillstånd (1973: 36). Verbet atostogauti tolkas, liksom engelskans vacation, på två sätt: som temporalt (Paulauskienė 1971: 195) och som ett DV för deltagande eller vistelse på en plats (Jakaitienė 1973: 49, 1976: 269; Ambrazas, red., 1997: 394). 4. SLUTSATSER 1. Vid klassificering av litauiska denominativa verb är det lämpligt att tillämpa kriterier för tredelad predikation samt syntaktiska och semantiska kriterier (se tabell 2). TABELL 2. SYNTAXISK-SEMANTISK KLASSIFICERING AV LITAUISKA DENOMINATIVA VERB MED HÄNSYN TILL PREDIKATIONSTYPER (PŽ – BASORD) Predikationstyp | Essiv | Inchoativ | Kausativ Syntaktisk-semantiska egenskaper hos PŽ Predikativ | kvailioti: kvailys | kvailėti: kvailys | kvailinti: kvailys | baltuoti: baltas | baltėti: baltas | baltinti: baltas Subjekt Processant | audroti: audra Resultat | dienoti: diena Objekt Resultat | juokauti: juokai Kontent | badauti: badas | gėdinti: gėda Possessum | galioti: galia | turėti: turtas | ginkluoti: ginklas Instrument | meškerioti: meškerė 26 Jfr. om weekend: ”helgen skapas så att säga först genom handlingen som något levande, blir först till i handlingen” (Marchand 1964: 117). DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA 75 FORTSÄTTNING PÅ TABELL 2 Syntaktisk-semantiska egenskaper hos PŽ Predikationstyp Essiv Inchoativ Kausativ Omständighet Rum stovyklau­ti: stovykla lagra: lager Tid övervintra: vinter 2. Systemet med tre typer av predikation består av en grundläggande essiv predikation (egenskapen innehas), ur vilken en inchoativ predikation härleds (egenskapen förvärvas), och ur denna i sin tur en kausativ predikation (egenskapen tilldelas). De egenskaper eller egenskapskomplex som prediceras med denominala verb betecknas av deras grundläggande substantiv. 3. Syntaktisk-semantiska egenskaper fastställs med hänsyn till grundordets funktioner i arbetsparafraserna. 4. Den mest abstrakta nivån av syntaktiska roller i klassificeringen av denominala verb utgörs av funktionerna predikat, subjekt, objekt och adverbial. 5. Subjektiva denominala verb har semantiska undertyper av processanter och resultat. 6. Objektiva denominala verb har fyra semantiska undertyper som uttrycks genom direkta och indirekta objekt: resultat, innehåll (kontent), tillhörigheter (posesum) och redskap (instrument). 7. Adverbiala denominala verb har två undertyper: rum och tid. FÖRKORTNINGAR DŽ⁴ – Ordbok över det moderna litauiska språket (huvudred. S. Keinys), Vilnius: Institutet för vetenskaps- och encyklopediförlag, 2000. LKŽ – Ordbok över det litauiska språket I–XX, I–II2 (red.: J. Balčikonis, J. Kruopas, K. Ulvydas, V. Vitkauskas), Vilnius, 1941–2002. LITERATŪRA AMBRAZAS, V., red., 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. BALKEVIČIUS, J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. BOJAR, B. 1975: Polskie czasowniki z wbudowanym argumentem. Polonica 1, 167–186. CLARK, E. V. 1978: Locationals: existential, locative and possessive constructions. Greenberg, J. H., ed., Universals of Human Language 4: Syntax, Stanford, California: Stanford University Press, 85–126. CLARK, E. V., CLARK, H. H. 1979: When nouns surface as verbs. Language 55 (4), 767–811. FREEZE, R. 1992: Existentials and other locatives. Language 68 (3), 553–595. GENIUŠIENĖ, E. [GENJUŠENE, Ė.] 1983: Рефлексивные глаголы в балтийских языках и типология рефлексивов, Вильнюс: Вильнюсский университет. GENIUŠIENĖ, E. 1987: The Typology of Reflexives, Berlin, New York, Amsterdam: Mouton de Gruyter. 76 | Jurgis Pakerys Grzegorczykowa, R. 1969: Czasowniki odmienne we współczesnym języku polskim, Wrocław, Warszawa, Kraków: Ossolineum. (Prace językoznawcze, 53). Holvoet, A. 1991: Transitivity and Clause Structure in Polish. A Study in Case Marking, Warszawa: Slawistyczny Ośrodek Wydawniczy. (Prace Slawistyczne, 95). Holvoet, A. 2003: Laisviejį predikatyvai ir jų sintaksiniai ryšiai. Holvoet, A., Judžentis, A., red., Sintaksinių ryšių tyrimai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla (Lietuvių kalbos gramatikos darbai 1), 67–78. [Jablonskis, J.] 1911: Rygiškių Jonas, Lietuvių kalbos sintaksė 1, Seinai. Jablonskis, J. 1957: Rinktiniai raštai 1 (sudarė J. Palionis), Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Jakaitienė, E. 1972: Dėl priesaginių veiksmažodžių darybinių reikšmių. Baltistica 8 (1), 49–54. Jakaitienė, E. 1973: Veiksmažodžių daryba. Priesagų vediniai, Vilnius: Vilniaus universitetas. Jakaitienė, E. 1976: Žodžių darybos tipai ir kategorijos. Jakaitienė, E., Laigonaitė, A., Paulauskienė A., Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslas, 251–278. Jakaitienė, E. 1988: Leksinė semantika, Vilnius: Mokslas. Kaliuščenko, V. D. 1987: Типология локативных, посессивных и атрибутивных отсубстантивных глаголов. Вопросы языкознания (1), 93–105. Kaliuščenko, V. D. 1994: Типология отыменных глаголов. Донецк: Донеччина. Kaliuščenko, V. D. 2000: Typologie denominaler Verben, Tübingen: Max Niemeyer Verlag. Karolak, S. 1972: O znaczeniach czasowników odmiennych. Wierzbicka, A., red., Semantyka i słownik, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Ossolineum. (Z dziejów form artystycznych w literaturze polskiej, 27). Karolak, S., red., 1980: Semantyczno-syntaktyczny słownik słowiańskich czasowników odmiennych, Katowice: Uniwersytet Śląski. Katkuvienė, L. 1979: Lietuvių kalbos beasmeniai veiksmažodiniai sakiniai, žymintys gamtos reiškinius. Kalbotyra 30 (1), 39–47. Katkuvienė, L. 1982: Apie lietuvių kalbos beasmenių sakinių su verba meteorologica semantinę struktūrą. Sintaksės ir semantikos klausimai. Respublikinės mokslinės konferencijos, skirtos TSRS įkūrimo 60-mečiui, pranešimų tezės (red. K. Župerka), Šiauliai, 29–30. Kazlauskas, J. 1965: Mokslinė lietuvių kalbos gramatika [rec.: Lietuvių kalbos gramatika 1 (red. K. Ulvydas), Vilnius: Mintis, 1965]. Pergalė 10, 172–176. Kuricyna, L. A. 1985: Особенности отыменного конверсионного образования глаголов. Семантика и функционирование английского глагола, Горький, 69–76. Lyons, J. 1967: A note on possessive, existential and locative sentences. Foundations of Language 3, 390–396. Marchand, H. 1964: Die Ableitung desubstantivischer Verben mit Nullmorphem im Englischen, Französischen und Deutschen. Die Neueren Sprachen 10, 105–118. Marchand, H. 1969a: Die Ableitung deadjektivischer Verben im Deutschen, Englischen und Französischen. Indogermanische Forschungen 74, 155–173. Marchand, H. 1969b: The Categories and Types of Present-Day English Word-Formation. A Synchronic-Diachronic Approach, München: C. H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung. Morkūnas, K., par., 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija (parengė K. Morkūnas), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Paulauskienė, A. 1971: Dabartinės lietuvių kalbos veiksmažodis, Vilnius: Vilniaus universitetas. Paulauskienė, A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Slizienė, N. 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 1: A–M, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Solecka, K. M., Termińska, K. 1979: Próba definicji semantycznych. Јужнословенски филолог 35, 55–64. Solecka, K. M., Termińska, K. 1980: Definicje semantyczne. Karolak, red., 1980, 17–28. DENOMINATYVINIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SEMANTIKA | 77 ULUCHANOV, I. S. 1977: Словообразовательная семантика в русском языке, Москва: Наука. ULVYDAS, K., ред., 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija (Veiksmažodis, prieveiksmis, dalelytė, prielinksnis, jungtukas, jaustukas, ištiktukas), Vilnius: Mintis. ULVYDAS, K., ред., 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3: Sintaksė, Vilnius: Mintis. Jurgis Pakerys Baltistikos ir bendrosios kalbotyros katedra Vilniaus universitetas Universiteto g. 5, 01513 Vilnius Gauta 2004 03 17