Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai su priesaga „-išk-“

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA L (2004), 1 – 10 Ortsnamn i norra centrala Litauen med suffixet -išk- RENATA ENDZELYTĖ Vytauto Didžiojo universitetas, Kaunas Denna artikel behandlar litauiska egennamn som bildats med suffixet -išk-, vilket går tillbaka på IE *-isk’-. I de flesta fall är detta suffix ett kännetecken för en nybildning grundad på betydelserna plats, tillhörighet eller särskild egenskap. Ortnamn med detta suffix bildas från personnamn, appellativ eller andra ortnamn. Kronologiskt sett har ortnamn med suffixet -išk- relativt sent ursprung och är till största delen avledningar från andra egennamn (mer sällan från appellativ). 1. INLEDNING Suffixet -išk- är mycket gammalt och har utvecklats ur suffixet *-isk’-, som fanns i det indoeuropeiska urspråket. Detta suffix förekommer i slaviska, germanska och skandinaviska språk (Ambrazas 2000: 183). Av de baltiska språken förekommer det mer sällan i lettiskan, medan det i litauiskan och fornpreussiskan finns många avledningar med suffixet (Skardžius 1996: 150). Suffixet -išk- betyder i första hand ”att ha någon egenskap som kännetecknar någon […], förknippad med själva tingets väsen” (Skardžius 1996: 153). Hos adjektiv ger suffixet -išk- en generell kvalitetsbetydelse, en egenskap som är karakteristisk för det ting eller ord som uttrycks av grundordet. De flesta adjektiv med -išk- övergår till substantiv, t.ex.: dváriškis, moteriškė (jfr adj. mót eriška), namiškis, vyriškis (jfr adj. výriškas), téviškė. Varianten -išk- av suffixet -iškas, -a är ett av de mest produktiva avledningssuffixen för kvalitativa adjektiv. Dess avledningar utgör kärnan i gruppen av adjektiv som betecknar likhet och karakteristiska egenskaper. Den mest typiska avledningsbetydelsen hos substantiviska adjektiv med detta suffix är ”lik någon eller något som uttrycks av grundordet” (šmé kl iškas vaizdas, draugiškas žmogus). Adjektiv med suffixet -iškas, -a betecknar också tingets väsentliga egenskaper; denna betydelse är nära förknippad med betydelsen av karakteristisk egenskap. Adjektiv med suffixet -iškas, -a bildas oftast av avledda eller sammansatta adjektiv, som också kan fungera som substantiv, och betecknar vanligen en karakteristisk eller väsentlig egenskap hos ett ting (beprasmiška viltis, beviltiška būklė). (Ambrazas, red., 1994: 207–208). I nutida litauiska används varianten -išk- av suffixet, -iškis, -ė, för att bilda beteckningar på personer från egennamn (namn på städer, småstäder och byar) efter deras ursprung eller bostadsort, t.ex.: kauniškis, -ė, vilniškis, -ė. I dialekterna är avledningar med suffixet -iškis, -ė vanligare än avledningar med suffixet -ietis, -ė, som håller på att etablera sig i standardspråket. Även adjektiv med särskiljande betydelse bildas från egennamn (jämförbara med de substantiv som nämnts ovan), t.ex. vilniškiai svečiai. Från appellativ som betecknar en plats 2 | RENATA ENDZELYTĖ Avledningar av ortnamn är få (dvȧriškis, kalniškis, namiškis). Det förekommer enstaka personbeteckningar som bildats inte av ortnamn eller andra allmänna platsbeteckningar, utan av andra slags ord med en något annorlunda betydelse av tillhörighet (karališkis, kariškis, šeimyniškis) (Ambrazas, red., 1994, 139–140, 219). Ursprungs- och tillhörighetsbetydelsen är särskilt tydlig i ortnamn som bildats av personnamn. Det finns gott om namn på bosättningar med detta suffix i hela Litauen (Razmukaitė 1998: 139–141), och i norra centrala Litauen, på det tidigare semgalliska området, är ortnamnssuffixet -išk- enligt Kazimieras Būga den trognaste markören för litauiskhet (Būga 1961: 582). I artikeln behandlas ortnamn i norra centrala Litauen (distrikten Joniškis, Pakruojis och Pasvalys) 1 med suffixet -išk- ur ett avlednings-, semantiskt och strukturellt perspektiv. Över femtio sådana har påträffats; de är särskilt vanliga bland namn på bosättningar och mindre ortnamn. Alla avledningar med detta suffix är inte lika gamla; en del kan vara relativt nya, särskilt mindre hydronymer och marknamn. I viss mån kan detta kopplas till suffixets possessiva betydelse, eftersom de flesta av dessa ortnamn har bildats av personnamn 2 (sannolikt benämningar på ägare). Toponymer med -išk- förekommer i alla ortnamnsklasser: namn på bosättningar (kyrkbyar, gods, byar, ensamgårdar), vattenförekomster (floder och sjöar, bäckar, diken, källor, gölar, kärr, djuphålor) samt marknamn (åkrar, fält, ängar, betesmarker, höjder, skogar, gravar och olika andra platser). Vid analys av ordbildning skiljer man mellan bas och avledningsformativ. I detta fall är avledningsformativet suffixet -išk-. Bildningen av egennamn bygger, med vissa förbehåll, på principerna för analys av appellativ (Vanagas 1970: 24–29, 53–58). På grund av egennamnens särart skiljer man också ut en typ av egennamnsbildning – primära toponymer. Det är fall där ett toponymnamn helt enkelt överförs till ett närliggande objekt. Primära ortnamn är alltså sådana namn vars basord (avledningsbas) redan har suffixet -išk-; namn vars basord saknar detta suffix, det vill säga vars omvandling till toponymer beror på att suffixet -išk- tillkommit, betraktas som sekundära, eller avledda. Analysen av ortnamn visade att de flesta är sekundära onymiska bildningar med tydlig possessiv betydelse. Nästan alla ortnamn har bildats av substantiv och delas därför in i sådana som härstammar från egennamn respektive appellativ. Olika ändelser ger suffixet variation. Därmed uppstår suffixvarianter. I levande språkbruk är varianterna -iškė, -iškis, -iškės, -iškiai ofta rent formella, men de kan bidra till att ett nytt ortnamn bildas, till exempel: Daunõr-iškė by, Daunoravaområdet, Jnš; Daunor-iškiai by, Svirpliaiområdet, Jnš, jfr. Daũnoras personnamn; Kárp-iškiai by, Pšvt; Kárp-iškis bäck, Lnkv, jfr. Kárpis personnamn; Šleidar-iškė ensamgård, Krk; Šleidar-iškiai ensamgård, Skilvio- 1 Ortnamnen har samlats in från levande språkbruk, dr. Kazimieras Garšvas personliga kortregister, Litauens marknamnsregister, Pakruojaisektionens arkiv vid hembygdsföreningen, ortnamnsförteckningen vid Republikinis žemėtvarkos institutas under Litauens jordbruksministerium samt förteckningen över skydd av natur- och kulturminnesmärken, Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinyno (Vanagas, red., 1976), Lietuvos TSR upių ir ežerų vardyno (Vanagas, red., 1963). 2 Man antar att ortnamn med possessiv betydelse inte är särskilt arkaiska, eftersom deras semantik genom possessiviteten har fjärmat sig från semantiken hos en specifik objektklass (Vanagas 1970: 278). VIETOVARDŽIAI SU PRIESAGA -išk- 3 niųområdet, Jnš; Šleider-iškis ensamgård, Saugelaukioområdet, Jnš, jfr. Šleideris personnamn. Ibland kan ett och samma objekt ha olika namnvarianter, till exempel maskulina eller feminina former, eller singular- och pluralformer. Därigenom uppstår ett nytt namn som ur ordbildningssynpunkt betraktas som en avledning med suffix eller ändelse, till exempel: Katìl-iškės by, Žagarėområdet, Jnš; Katìl-iškiai by, ŽGR; Katìl-iškiai by, Žiūriaiområdet, Psv, jfr. Katìlius personnamn; Plėd-iškė åker, Giminėnų by, Jnš; Plėd-iškis åker, Plediškių by, Stoniūnų by, Jnš, jfr. Plėdiškiai by, Plėdis personnamn; Veicel-iškė åker, Klioriškių ensamgård, Jnš; Veicel-iškės åker, Skribakių by, Jnš; Veicel-iškis åker, Stoniūnų by, Jnš, jfr. Veicelis personnamn. När ortnamn analyseras är det ofta svårt att avgöra vilket av två identiska ortnamn som har äldre ursprung, vilket som är en avledning med suffix och vilket som har övertagit ett redan suffixbildat namn. Det är ofta svårt att fastställa basordets betydelse när det är ett personnamn av appellativt ursprung. Då uppstår frågan: härstammar ortnamnet från ett personnamn med appellativ bakgrund eller från ett appellativ? Sådana ortnamn med dubbel härkomst behandlas separat, eftersom de inte entydigt kan hänföras enbart till personnamn eller enbart till appellativ, till exempel: Smailiškis åker, Jnšk, Smailiškis skog, Jnšk: jfr. Smailýs, Smailis personnamn (smailùs, -i). Den etymologiska analysen visar att basen för bildningen av ortnamn med suffixet -išk- oftast utgörs av olika personnamn: både äldre tvåstammiga (Dovìltiškė ensamgård, ŽGR: Dovìltas personnamn), enstammiga (Dargìškis gård, JnšKL: Dargis personnamn), smeknamnsbaserade benämningar (Sakališkiai by, PKR: Sākalas personnamn – sākalas; Balčiškiai by, Psv: Balčius personnamn – báltas, -à), patronymiska personnamn (Sindriūniškiai by, Psv: Sindriūnas personnamn), och kristna namn (Antaniškis ensamgård, PRK: Antānas personnamn), deras kortformer (Kaziūliškė åker, LGM: Kaziūlis, jfr. Kazýs, Kazimieras personnamn); inte bara litauiska utan även lettiska (Dābarīškis ensamgård, LGM: Dabars personnamn) och andra slags personnamn (Gerliškiai höjd, KRK: Herlich personnamn). Andra baslexem är oftast substantiv som betecknar djur (vilda djur, husdjur, kräldjur, insekter, fiskar), fåglar (vilda och tama), växter (träd och mindre växter); fysiografiska termer (kálnas, pakalnė, šilas); etnonymer (gūdas, čigōnas, lātvis, žydas); personbeteckningar (bérnas, kareivis, klebōnas); beteckningar för kroppsdelar (gārbana, kuprà, rāgas), hushållsredskap (didà, dālgis, kirvìs). Adjektiviska baslexem anger en egenskap hos objektet (plìkas, smailùs, ramùs) eller en färg (báltas, júodas, rùdas). 2. PRIMÄRA ORTNAMN Primära betraktas de ortnamn som vid övergång från en ordklass till en annan inte har fått några formella ordbildningselement. Med andra ord är grundorden i ortnamn som betraktas som primära substantiv som redan har suffixet -išk-. Oftast rör det sig om personnamn eller oikonymer vars namn överförs till ett närbeläget objekt. Namnet på ett större objekt överförs oftast till ett mindre: Kiaulìškis dr., PKR: Kiaulìškis f.d. dv., PKR; Kūpeliškės krm., Jnš: Kūpeliškės k.; Kudrėniškis krm., LNKV: Kudrėniškis k., LNKV; Spitkiškė vk., PKR: Spitkiškė dv.; Trūliškis plk., Psv: Trūliškis mš., Psv. För vissa objekt överförs namnet för att framhäva deras lokalisering: Jakiškiai II vk., Jnš: Jakiškiai k., dv., vk., Jnš; Kareiviškis I, Kareiviškis II k., PKR: Kareiviškis k., PKR; Keliuotìškiai II k., VŠK: Keliuotìškiai k., Jnšk; Šiliškiai I k., PKR, KRK, Šiliškiai II k., PKR KRK: Šiliškiai vk., PKR. 4 RENATA ENDZELYTĖ Några primära oikonymer kan härledas från personnamn3: Gipiškiai k., Psv: Gipiškis avd.; Judiškiai dv., LNKV: Judiškis avd. Personnamnsbaserade oikonymer förekommer oftast i plural nominativ (pluralia tantum). Detta visar att platsen inte namnges efter en enskild person, utan efter en grupp (familj) som en enhet. I viss mån skulle sådana oikonymer kunna betraktas som ändelseavledningar, men i grunden är det samma namn, bara med en kollektiv betydelse. Namnen på mindre objekt ändrar inte numerus: Katėliškis b., PŠVT: Katėliškis avd. Ortnamn bildade av substantiverade adjektiv som betecknar fysiografiska termer är Kalniškiai vk., PKR: kalniškis ’person som bor på ett berg, bergsbo’ (LKŽV 148); Pakalniškiai k., LNKV; Pakalniškis vk., KRK: pakalniškis, pakalniškis ’person från sluttningen, invånare vid foten av en sluttning’ (LKŽIX 147). 3. SEKUNDÄRA ORTNAMN Suffixet -išk- i sekundära toponymer är ett derivationellt kännetecken; grundorden saknar detta suffix. Ordbildningsbasen för dessa ortnamn utgörs av olika substantiv, oftast personnamn. Ortnamn med suffixet -išk- uttrycker tydligt betydelserna tillhörighet (om namnet bildas av ett personnamn eller en oikonim) och egenskap (om namnet bildas av ett annat slags substantiv eller ett adjektiv). Sekundära ortnamn bildas oftast av personnamn (70,66%). Andra egennamn används mycket sällan: ortnamn av oikonimiskt ursprung utgör cirka 1,3%, medan de hydronymiska utgör 1,9%. Ortnamn med okänt ursprung utgör cirka 16%, och toponymer bildade av substantiv med olika betydelser nästan 11%. 3.1. Sekundära oikonymer De flesta oikonymer, det vill säga namn på bebodda platser, härstammar från personnamn och appellativ. Några oikonymer kan härledas från hydronymer och andra oikonymer. Som grundord i oikonymer av personnamnsursprung förekommer både litauiska namn (äldre tvåstammiga och enstammiga namn, patronymikon och appellativiska namn) och icke-litauiska namn (kristna namn och namn från andra folk) (Vanagas 1982: 62–97; Maciejauskienė 1991: 243–248): Adõmiškis vk., JNŠK: Adõmas avd.; Albertiškiai vk., KRK: Álbertas avd.; Aleniškis vk., PKR: Alenà, Elenà avd.; Antaniškis vk., PRK: Antãnas avd.; Bādariškis vk., PŠVT: Bādaras avd.; Būiviškiai k., SLČ: Buivỹs, jfr. Bùivydas avd.; Čeniškiai k., JNŠK: Čenỹs avd.; Čiaučynīškis vk., LGM: Čiaučỹnas avd.; Dābariškis vk., LGM: Dābaras avd.; Dovainiškiai dv., PKR, Dovainiškis vk., PKR: Dovainis avd.; Dóviltiškė sdb., ŽGR: Dóviltis avd.; Gailiōniškiai k., JNŠK: Gailiōnis avd.; Gražiškiai k., JNŠ: Gražỹs avd.; Jākiškiai vk., KRK, Jakiškiai dv., k., JNŠ: Jākas avd.; Jūkiškiai k., PKR: *Jūkas, jfr. Jukōnis avd.; Karaliūniškis k., PŠVT: Karaliūnas avd.; Katiliškiai k., ŽGR: Katilius avd.; Keliuotiškiai k., JNŠK: Keliuotis avd.; Krasniškiai k., ŽML: *Krašnas, *Krasnỹs avd., jfr. Krasnàuskas, 3 Personnamnsbaserade oikonymer kan ha två olika ursprung: de kan bildas av ett personnamn med suffix (primära) eller av ett personnamn utan suffix (sekundära). Eftersom Lietuvių pavardžių žodyne även personnamn med suffix är belagda, räknas sådana oikonymer till de primära; jfr Gipas och Gipiškis, Judỹs och Judiškis. VIETOVARDŽIAI SU PRIESAGA -išk- 5 Kasnickas, Krasnevičius personnamn; Kungiškiai by, ŽML: Kūngas, Kungys personnamn; Laumekiškis enstaka gård, SLČ: Laumekis personnamn; Mineikiškis enstaka gård, PSv: Mineikà, Mineikis personnamn; Minginiškiai enstaka gård, KRK: Mìnginas personnamn; Nãgliškis enstaka gård, SLČ: Nãglis, Nãglius personnamn; Norkūniškiai enstaka gård, LGM: Norkūnas personnamn; Pėtriškis enstaka gård, LGM: Pėtras personnamn; Plikiškis herrgård, VŠK, Plikiškiai by, JNŠ: Plikis, Plikys personnamn; Pūtriškiai by, PSv: Pūtris, Putrys personnamn; Razališkis by, SLČ: Rozãlija personnamn; Rimšōniškiai by, PKR: Rimšōnis personnamn; Stasiškiai enstaka gård, SLČ: Stasys personnamn; Šilingiškis enstaka gård, LNKV: Šilingis personnamn; Šulmiškis enstaka gård, LGM: *Šulmas, jfr Šulminas personnamn; Svōbiškis by, herrgård, JNŠK: Svōba, Svōbas personnamn; Trūliškis enstaka gård, PSV: Trūlis personnamn; Urnėžiškės by, SKS: Urnėžas, Urnėžis, Urnėžius personnamn; Valantiniškis gårdsby, JNŠK: Valantinas personnamn; Vešelkškiai by, LNKV: Vešėlka personnamn; Zimbiškiai by, LNKV: Zimbà personnamn. En särskild grupp av bebyggelsenamn utgörs av sådana som härstammar från lettiska personnamn4: Mìlidiškiai enstaka gård, JNŠK: lett. Milidis personnamn; Pileriškis by, KRK: lett. Pileris personnamn; Pundeniškis enstaka gård, PŠVT: lett. Pundenis personnamn; jfr lit. Pundys, Pundìnas personnamn; Vagariškis by, KRK: lett. Vagars personnamn; jfr lit. Vagrys personnamn. Några bebyggelsenamn kan ha bildats efter namn på närliggande byar: Reibiniškiai by, SKS: Reibiniai by, SKS; Šikšnėliškiai by, PSv: Šikšnėliai by, PKR; Žagariškiai by, ŽGR: Žagarė. Bebyggelsenamn med hydronymiskt ursprung är oftast genomskinliga, eftersom byn ligger vid en vattenförekomst med samma namn: Savėliškis by, PKR: Savėlis bäck; Šidabriškis by, PSv: Šidabra å; Šiladiškis enstaka gård, LGM: Šiladis bäck; Vėngriškis herrgård, KRK, Vėngriškis enstaka gård, PKR: Vėngris bäck. En del ortnamn är förknippade med appellativer: Akmeniškiai by, ŽML: akmuò; Dirvōniškiai by, JNŠK: dirvōnas; Dvareliškiai by, KRK: dvarėlis, dvāras; Kalneliškiai by, VŠK: kalnėlis, kálnas; Kriaūšiškiai by, VŠK: kriaūšis; Šiliškiai enstaka gård, KRK, Šiliškis enstaka gård, LGM, KRK: šilas. Bebyggelsenamnet Cigōniškis by, JNŠ kan kopplas till etnonymen cigōnas, cigōnas. 3.2. Sekundära hydronymer5 De flesta sekundära hydronymer har bildats av personnamn. Det bör dock noteras att dessa vattennamn främst ges åt mindre vattenförekomster: kärr, små vattendrag och annat. Det rör sig om ganska nya namn som anger att objektet tillhör en viss person, någon egenskap eller någon annan anknytning till grundordet. Bildningen av personnamnsbaserade hydronymer är tämligen tydlig: Abrōmiškis vattendrag, PKR: *Abrōmas, jfr Abraōmas personnamn; Aliūniškė bäck, PKR: Aliūnas personnamn; Bėkiškis vattendrag, PŠVT: Bėkas, Bekys personnamn; Buletriškis pöl, PŠVT: Būletris personnamn; Būrbìškis pöl, PŠVT: Būrba personnamn; Dáudiškas bäck, PKR: Daudà personnamn; Daugéliškis pöl, SLČ: Daugėla personnamn; Dragiškis bäck, KRK: Drāgas personnamn; Jeñkeliškės pöl, SKS: Jeñkelis personnamn; Jėčiškės pöl, JNŠ: Jėčius personnamn; Kārpiškis bäck, LNKV, Kārpiškiai pöl, PŠVT: Kārpis personnamn; Kindariškis pöl, PŠVT: *Kindaris, jfr Kindaravičius, Kindėris personnamn; Kleiniškė pöl, ŽML: Kleinas, Kle inys personnamn; Kraujeliškis källa, JNŠK: Kraujelis personnamn; Kvedariškė källa, ŽGR: Kvě daras personnamn; Láimiškis bäck, LNKV: Láima personnamn; Liberiš- 4 Så uppgav ortnamnsuppgiftslämnarna, även om vissa lettiska efternamn också har litauiska motsvarigheter. 5 Analysen av många ånamn bygger på Aleksandras Vanagas forskning (se litteraturförteckningen); övriga ortnamn har analyserats med den som förebild. 6 | R E N A T A E N D Z E L Y T Ė kis by, VŠK: Liberis, Lūberis personnamn; Majūliškis by, VŠK: Majūlis personnamn; Martyniškis ort, KRK: Martynas personnamn; Sargeliškis grupp, LNKV: Sargėlis personnamn; Sargėliškis bäck, grupp, PKR: Sargėlis personnamn; Šemetiškės by, LNKV: Šemeta personnamn; Šlekiškis by, VŠK: Šlekys personnamn; Vaitiškės by, JNŠ, Vaitiškė bäck, JNŠ: Vaitis, Vaitys, Vaičius personnamn. Ortnamnet Pagaleibiškė b., PŠVT tycks ha en dubbelbildning: det kan både vara en avledning med suffix och en prepositionsfras bildad av personnamnet Leiba, jfr pagal-leib-iškė. Substantiv som utgör grund för bildningen av hydronymer tillhör flera semantiska grupper: • personbeteckningar: Berniškis b., JNŠ: bėrnas, jfr lett. bērns ’barn’; • etnonymer: Čigoniškė b., JNŠK: čigonas; • substantiv med olika betydelser: Vilniškė b., PKR: vilna, vilnis. 3.3. Sekundära terrängnamn Avledningarna med suffixet -išk- i denna klass av ortnamn bildas oftast av personnamn och appellativ. Namnen anger att objektet tillhör någon person (liksom de flesta tidigare behandlade små hydronymer) eller en egenskap hos platsen. Liksom i de föregående toponymklasserna har de flesta terrängnamnen bildats av personnamn: Aleksándriškė dr., ŽML: Aleksándras avd.; Aneliškis pv., JNŠK: Anėlė avd.; Bagdoniškė dr., pv., PKR: Bagdōnas avd.; Balčiškė dr., JNŠ: Balkis, Balčius avd.; Būrbiškiai gn., KRK, Būrbiškis dr., PŠVT: Būrba avd.; Butkiškė dr., PŠVT: Būtkus avd.; Čėpiškės dr., JNŠ: Čėpas avd.; Dabu liškis dr., JNŠK: Dabulis avd.; Dāpkiškis dr., PSV: Dāpkus avd.; Gedviliškis dr., LGM: Gedvilas avd.; Jurgiškis dr., pv., KRK: Jūrgis avd.; Kaziuliškė dr., LGM: Kaziūlis, Kazys avd.; Klioriškis dr., JNŠ: Kl iorys avd.; Kū kuliškis dr., pv., PKR: Kūkulas avd.; Laučiškė dr., SKS: Laučius avd.; Leibiškė dr., SKS, Leibiškis kln., SKS: Leiba avd.; Lipiškiai dr., ŽML: Lipas avd.; Martyniškiai krm., LNKV: Martynas avd.; Mažeikiškis dr., VŠK: Mažeikā, Mažeikis avd.; Merkeliškis l., PSV: Mėrkelis avd.; Mūreliškės gn., krm., SKS: Mūrelis avd.; Naudžiūniškis kln., ŽML: Naudžiūnas avd.; Pauriškis dr., PKR: Pāuras avd.; Pėtriškis mš., SLČ: Pėtras avd.; Plėdiškė dr., JNŠ, Plėdiškis dr., JNŠ: Pledys avd.; Pōviliškis pv., LNKV: Póvilas avd.; Sargėliškiai dr., LNKV: Sargėlis avd.; Smailiškis dr., JNŠKL: Smailys avd.; Šoviškis pv., SLČ: Šova, Šovys avd.; Šūnakiškis dr., JNŠ: Šūnakis avd.; Ūsiškiai vt., SLČ: Ūsas avd.; Valiušiškė pv., LGM: Valiušis avd.; Žemriet iškis dr., JNŠ: Žemriėta avd. Ortnamnet Pāmozūriškis gn., LGM kan ha dubbel bildning – både som prefixavledning och suffixavledning. Troligast är det en avledning med prefixet pa- från etnonymet možūras med suffix, eller från personnamnet Mozūras, jfr pa-mozūr-iškis. Ortnamnet Šiladiškis dr., LGM är av hydronymiskt ursprung: Šiladis upl. Något oftare kan ortnamnen härledas från oikonymer6: Bivainiškis mš., JNŠ: Bivainiai k., JNŠ; Gedžiūniškis mš., JNŠK: Gedžiūnai k., LNKV; Kibiškiai pv., LNKV: Kibai k.; Mažūtiškė dr., PŠVT: Mažučiai k., ŽML; Reibiniškės krm., SKS: Reibiniai k., SKS; Orel iškiai gn., LNKV: Orėliai k., JNŠK. 6 Grunden för bildningen av ortnamnen angavs av uppgiftslämnarna. VIETOVARDŽIAI SU PRIESAGA -išk- 7 Andra substantiv som ligger till grund för bildningen av ortnamn uppvisar stor semantisk variation: • personbeteckningar: Burliokiškis kln., Psv: burliokas ’gammaltroende ryss i Litauen’ (LKŽ₁₁ 1193); Kleboniškis dr., PŠVT, pv., PKR: klebōnas; Mur̃kliškis pv., PŠVT: murklys ’den som spinner; en butter, fåordig person; en tjockis, en knubbis’ (LKŽᵥᵢᵢ 420), jfr. mur̃kti; Pirduliškis dr., SLČ: pirdùlis ’fjärtare’ (LKŽ₉ 1087); • etnonymer: Cigoniškis gn., PŠVT: čigōnas; Žydiškė dr., mš., PŠVT, gn., JNŠ: žydas; • kroppsdelar: Gárbaniškė dr., ŽGR: gárbana; Kiaũšiškė dr., PKR: kiaũšis, kiaũšinis; • redskap: Dalgiškis dr., JNŠ: dalgis; Kirveliškės dr., krm., SKS: kirvelis, kirvis; • fysiografiska termer: Pakluoniškis vt., mš., LGM: pakluōnė; Sodeliškis dr., PKR: sodēlis, sōdžius; Šniūriškiai kln., ŽML: šniūras, šniūrai ’en lång, smal jordremsa; arealmått’ (LKŽₓᵢᵢ 195); • växter eller växtdelar: Žabiškis krm., VŠK: žabas ’kvist, gren; stjälk, käpp, spö; buske, snår’ (LKŽₓₓ 14), ’kvist, gren’ (DLKŽ 947); • maträttsnamn: Šiupiniškis gn., PKR: šiupinys; • mytonymer: Perkūniškis dr., Psv: Perkūnas; • djurbeteckningar: Glindiskis l., Psv: glinda; Oželiškis pv., SLČ: oželis, ožys; • abstrakta substantiv: Siautiškės dr., PŠVT: siaūtis ’vindstöt, kastvind; gest, rörelse’ (LKŽₓᵢᵢ 482), ’stormande’ (DLKŽ 689); jfr. siaūtėti. • företeelser i den sociala miljön: Pūniškis vt., PKR: pūnė ’avskild del av logen för att samla agnar, agnrum; ladugård; gårdsplan; koja, tält; håla, grotta, krypin; tomrum i ett ägg’ (LKŽₓ 916). Ortnamnet Juodókiškis mš., VŠK kan härledas från adjektivet juodókas, jfr. juodas. 3.4. Oklara ortnamn Ursprunget till vissa ortnamn kan beskrivas på flera sätt, eftersom det inte går att fastställa exakt. Först och främst gäller detta ortnamn vars grundläggande lexem kan vara både personnamn och appellativ, till exempel: • benämningar på djur och fåglar: Brėdiškė l., ŽGR: Brėdis avd., brėdis; Kūrmìškis pv., PKR: Kurmà, Kùrmis avd., kùrmis; Gaidžiškis dr., krm., LNKV, mš., PKR: Gaidỹs avd., gaidỹs; Gėrviškiai k., JNŠK: Gérvė, Gervỹs avd., gėrvė; Pelėdiškis vk., JNŠK: Pelėda, Pelėdžius avd., pelėda; Sakališkis vk., LGM, mš., PKR: Sãkalas avd., sãkalas; Šarkiškės mš., JNŠ: Šárka, Šarkis, Šarkỹs, Šarkus avd., šárka; Varniškis dr., mš., LNKV: Vãrnas avd., var̃nas; • etnonymer: Gudiškis⁷ dr., VŠK: gùdas, Gùdas avd.; Latvėliškis dv., plv., KRK: Latvėlis avd., jfr. Lãtvis avd., latvėlis, lātvis; Latviškė pv., PKR, Latviškis l., PŠVT: lātvis, Lātvis avd.; Maskoliškiai k., SLČ: Maskōlius avd., jfr. maskōlius ’soldat i tsarens armé; ryss’ (LKŽᵥᵢᵢ 893); 7 Roten gud- kan härstamma inte från etnonymen gudai utan från appellativet *gūdas, *gudà ’fält, äng’, jfr preussiska gudde ’buskar’, se Karaliūnas (1999: 27–40); jfr även gūdà ’höstack; fågelskrämma för att skrämma fåglar; skrämselbild för att skrämma barn’ (LKŽₓᵢᵢ 692), gūde ’bryne, slipsten’ (LKŽₓᵢᵢ 693). 8 | R E N A T A E N D Z E L Y T Ė • benämningar på personer och yrken: Kairiškis l., Jnšk: jfr Kairýs adv., kairys; Kálviškis vk., Jnšk: jfr Kálvis adv., kálvis, kalvà; Kareiviškis k., Pkr: jfr Kareíva adv., kareíva, kareivís; Kūpriškis vk., Všk, l., LnkV: jfr Kuprýs adv., kuprà, kūprius. Det är inte helt lämpligt att betrakta dessa onym som uteslutande av personnamnsursprung eller uteslutande av appellativiskt ursprung. Det är mer sannolikt att bebyggelsenamn kan härledas från personnamn, medan vissa ägonamn, exempelvis namn på skogar, ängar och åkrar, kan härledas från appellativ. I ett avseende råder det ingen tvekan – alla är de substantivavledningar med suffixet -išk-. 4. SLUTSATSER 1. Adjektiv får genom suffixvarianten -iškas, -a en generaliserad kvalitetsbetydelse, en egenskap som kännetecknar det som grundordet betecknar. Av egennamn (namn på städer, småstäder och byar) bildas vanligen personbeteckningar med den andra suffixvarianten -iškis, -ė, utifrån personernas ursprung eller bostadsort. Den betydelse av ursprung och tillhörighet som suffixet ger är särskilt tydlig i ortnamn med personnamnsursprung, vilka är talrika i hela Litauen. I norra mellersta Litauen, på det tidigare Semgallens territorium, visar ortnamn med suffixet -išk- på litauiskt ursprung. 2. Ur kronologisk synvinkel kan ortnamn med suffixet -išk- vara relativt nya avledningar, eftersom de flesta har bildats av andra egennamn (oftast personnamn). Dessutom talar suffixets och dess avledningars possessiva betydelse för ortnamnens sena tillkomst. 3. Olika varianter av suffixet -išk- används vid bildning av ortnamn. Varianterna -iškis, -iškiai, -iškė är vanligare i norra mellersta Litauen, medan suffixet -iškės är något mindre vanligt. Genom att använda olika suffixvarianter kan flera ortnamn bildas från samma namn, till exempel: Daunora, Daūnoras adv.: Daunoriškė by, Daunoravas område, Jnš, Daunoriškiai by, Svirpliaiområdet, Jnš; Šleideris adv.: Šleidariškė vk., Krk, Šleidariškiai vk., Skilvioniaiområdet, Jnš, Šleideriškis vk., Saugelaukioområdet, Jnš. 4. Grundorden i ortnamn är oftast substantiv. Det rör sig om personnamn av olika ursprung (70,66%): litauiska och mer sällan icke-litauiska, kristna och appellativiska, enkla och suffixavledda. Andra ord som används oftare är appellativ med olika betydelser (10,92%). Ortnamn med oklart ursprung utgör 15,98%. Hydronymer och oikonymer har sällan använts vid bildning av ortnamn (1,92% respektive 1,3% av samtliga ortnamn). Icke-substantiviska toponymer utgör endast 0,2% av ortnamnen. Liknande proportioner gäller både bebyggelsenamn och ägonamn. 5. Den etymologiska analysen visar att grundlexemen i ortnamn med suffixet -išk- oftast är personnamn och andra substantiv som betecknar djur (vilda djur och husdjur, kräldjur, insekter, fiskar), fåglar (vilda och tama), växter (träd och mindre växter); fysiografiska termer (kálnas, pakalnė, šilas); etnonymer (gūdas, čigõnas, látvis, žýdas), personbeteckningar (bérnas, kareivis, klebõnas); benämningar på kroppsdelar (gárbana, kuprà, rãgas), hushållsredskap (dūdà, dãlgis, kìrvis). Adjektiviska grundlexem betecknar en egenskap hos objektet (plikas, smailus, ramùs) eller en färg (báltas, júodas, rùdas). VIETOVARDŽIAI SU PRIESAGA -išk- | 9 ORTNAMNSFÖRKORTNINGAR Jnš – Joniškis Jnšk – Joniškėlis Krk – Kriukai Lgm – Lygumai Lnkv – Linkuva Pkr – Pakruojis Psv – Pasvalys Psvt – Pašvitinys Sks – Skaistgiris Slč – Saločiai Všk – Vaškai Žgr – Žagarė Žml – Žeimelis ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR apl. – by avd. – personnamn b. – träsk bk. – kyrkby br. – vadställe dr. – åkerjord dv. – herrgård gn. – betesmark gr. – dike k. – by kdr. – damm kln. – berg krm. – buskar l. – åker la. – lettiska lie. – litauiska lkn. – sankmark mš. – skog plv. – herrgård pv. – äng sdb. – gård stv. – sietuva šlt. – källa upl. – bäck vk. – ensamgård vt. – ort 10 | RENATA ENDZELYTĖ LITTERATUR OCH KÄLLOR AMBRAZAS, S. 2000: Daiktavardžių darybos raida. Lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. AMBRAZAS, V., red., 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. BŪGA, K. 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. KARALIŪNAS, S. 1999: Etnonimo Gudai kilmė. Darbai ir dienos 10 (19), 7–54. KUZAVINIS, K., SAVUKYNAS, B. 1987: Lietuvių vardų kilmės žodynas; Vilnius: Mokslas. LKŽ – Litauisk ordbok A–Ž, Vilnius, 1941–2002. LPŽ – Litauisk efternamnsordbok 1–2, ansvarig redaktör A. Vanagas, Vilnius: Mokslas, 1985, 1989. MACIEJAUSKIENĖ, V. 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas. MICKIENĖ, I. 2001: Telšių rajono toponimų daryba. Daktaro disertacija, Kaunas. RAZUMKAITĖ, M. 1998: Lietuvos priesaginių oikonimų; Daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. SKARDŽIUS, P. 1996: Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. VANAGAS, A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis. VANAGAS, A. 1981a: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas. VANAGAS, A. 1981b: Lietuvių hidronimų semantika. Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153. VANAGAS, A. 1982: Mūsų vardai ir pavardės, Vilnius: Mokslas. VANAGAS, A., red., 1963: Lietuvos TSR upių ir ežerų vardynas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. VANAGAS, A., red., 1976: Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2, Vilnius: Mintis. Mottaget 2004 03 25 Renata Endzelytė Vytauto Didžiojo universitetas K. Donelaičio g. 52, 3000 Kaunas, Lietuva [email protected]