„Zanavykų šnektos žodynas“ II (L–R)

174 | RECENZIJOS (Författaren bodde i tre veckor hos sin brors familj år 1958, så språket hos hans syster och bror är mycket mer ålderdomligt och systematiskt). Ūsai där är ó:znâ· ~ uóznai, inte użnai (s. 275), auštrinis (auštrenĭs), inte áuštrinis. Palangas dialekt är förstås nordvästsamogitisk (den tredje geografiska sammanblandningen av Litauen, se s. 276). Och Degučiai ligger i det så kallade dūnininkai-området, inte i Klaipėdaområdet. Doutu, invalĭ.dô.m⁽ᵃ⁾, vā·īkā hör inte till den dialekten: dô·to, invaledôma, vā·kō, pluralis lokativ šeš'ō·s m'ėtō·s är skapade av transkriberaren eller någon annan. En bok med mycket fin design, där mycket arbete och stora förhoppningar lagts ned, men uppmärksamheten på detaljer har brustit; bearbetningen är starkt eftersatt och innehåller mycket osanning. Arbetsledaren, sociologen och språkvetaren, den dialektlösa vilniusbon docent dr Laima Grumadienė, har uppenbarligen på grund av många andra arbeten och liten praktisk erfarenhet av dialektforskning inte kunnat hjälpa redaktörerna ens i någon mån. För vetenskapliga ändamål bör vi använda den här boken med viss försiktighet. Vytautas Antanas Vitkauskas Mottagen 2005 06 09 Institutet för litauiska språket P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Litauen ZANAVYKAI-DIALEKTENS ORDBOK II, L–R TEXTFÖRFATTARE: RIMA BACEVIČIŪTĖ, GIEDRĖ ČEPAITIENĖ, VILIJA SAKALAUSKIENĖ, JANINA ŠVAMBARYTĖ, KLEMENTINA VOSYLYTĖ REDAKTÖRER: VILIJA SAKALAUSKIENĖ (CHEFREDAKTÖR), KLEMENTINA VOSYLYTĖ. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2004, 595 p., ISBN 5-420-01550-1 (2 tomas), ISBN 5-420-01506-6 (bendras). Nu har vi också fått den andra delen av Zanavikernas dialektordbok, med ord som börjar på bokstäverna L–R. Denna dialektordbok av allmän (omfattande) typ redovisar all den lexik som dialekten, som ligger till grund för standardspråket, har kunnat dokumentera och som inte hörts upp under expeditioner och skrivits av ur LKŽ; den använder en förenklad fonetisk transkription (synd att den obetonade vokalen ə och konsonanterna ŋ, ŋ’, x saknas). Det är mycket bra att man har avstått från meningar och ord hämtade ur skönlitterära författares verk (eftersom man tidigare hade tagit med även nybildningar från författare från trakten och ord som plockats upp lite varstans – sådant hör inte hemma i dialektordböcker). Ordboken innehåller verkligen mycket tillförlitligt och helt nytt dialektmaterial, exempel på levande och mycket uttrycksfullt folkligt språk, som utan tvivel kommer att användas och förklaras i sina arbeten av många forskare inom det litauiska språket, i synnerhet dess dialekter. Ordboken är också viktig i dagens historiska läge, när alla nedärvda språksystem i dialekterna påverkas starkt av standardspråket (bk) och dess spridningsmedel, särskilt radio, television samt administrativa och politiska faktorer. Detta märks särskilt tydligt i sūduviernas område, där man med förtjusning tar till sig nyheter; slang med diverse lånord och kalkeringar ljuder oupphörligen på läpparna hos lokalbefolkningen i Jonas Jablonskis hembygd! En del av dem har tagits med här; man borde kanske bara ha uppmärksammat ordbokens användare på att sådana ord och former är nya. Detta är byråkratins ”bidrag” till hela vårt språkliga förråd: masiniai Šk ”i stor skala” (s. 130); pramatyti (i betydelsen förutse) (s. 135); fraseol. valdymo mazgas ”hjärna” (s. 139); [kvinna] apsivė·dus (s. 157); mišiuginis ”dumskalle” (om judiskt liv) (s. 201); motininė [sugga] ”ledarsugga” (s. 216); pamušti blatą ”få fotfäste,” RECENZIJOS | 175 ”kommunicera” (s. 230); nuolatiniai (s. 288) ZP = nuolat; prieauglī. (=prieauglī.) odlar för försäljning (=... auginam parduoti) (s. 469); [när de är färdiga] prōpkes (s. 478); rōta (1) slang från sovjetarmén (s. 574); rūbas m. (2) = rūbas (sl.) (s. 575). Tack och lov är de få, men det är synd att man inte kom på någon förkortning som anger att de är nya och inte ärvda (40–50 år gamla); tystnaden kan vilseleda mer än en ung forskare i Litauen och utomlands (så har det hänt och händer när vissa former transponeras felaktigt och återges icke-historiskt). Vi vet att det framför allt är undersökningar av ordens geografi som drabbas av detta, och etymologivetenskapen bygger ofta på dem. Tarmės faktai yra kruopščiai tikrinti, kokių didesnių priekaištų negalima pasakyti. Lyg ir netikėti galima tokiais duomenimis: vns. gal. rožānč'u = rožānč'u. (p. 9) Nm; mānu vaīks pa-lā'dod tuō (=tuos?) kapuōs (p. 10) Lkč; viēnc [š]rūbas (=viēnc š'rūbas) (p. 17); lietuš (3) (p. 65) – tai miestelėnų keičiamas lytuš; paim[k] kuōla (=paim[k] kūola.) (p. 85); arklē (=ar'kl'ēi) (p. 86); pro li·tu· BBL, ar ne pro li·tu. (p. 90); marōd, marōds = mārod, mārods (tar. ma·ród, ma·róds) (p. 129); vaškārō·s Nm (p. 157) = va·škārō·s; atō·sto·gu. (p. 159) = atō·sto·gu; pateikta tik nesavē, iš kur įrašyta žodyno neturima forma nesavēję (p. 260); nešēnija (iš LKŽ VIII 704) klaidingos lyties nereikėjo platinti: yra tik nešē.n'ije (p. 261); nuplēšējo SNT (p. 429) = nuplēšē·ju; išvā·ri jūs plē·tku. riŋkt Nm (p. 432) = išvā·r'e jus plē·tku. rīŋkt; dùoŋa LPL (p. 436) = dùoŋa; pū·dimus JNK (p. 482) = pū·di·mus; i[š] č'če GRŠ (p. 534) = iš č'č'e (š ir č nesutraukia); reblōti lizdė yra re·bl'o·je Lkč (p. 536); kasn'ūka. Lkč (p. 541) = ka.s'n'ūka.; rī·škiai n. (p. 564) = rỹškiai ADV.; senūka. i·so·dinu... Nm (p. 572) = senūka· i·so·dino; gi·vē·si SNT (p. 573), Lkš (p. 587) = gi·vē·si; dùodavu Nm (p. 577) = dùodavo; jā·s JNK (p. 583) = jā·s; dā·gi Šk (p. 583) = dā·gi (iš dārgi) ir dar vienas kitas. Frågorna om betoning har ordnats betydligt bättre jämfört med den första, beklagligt betonade delen – här har den ansvariga redaktören, dr Vilija Sakalauskienė, som företräder Griškabūdis dialekt, satt sin prägel; inte ett spår av den första delens rörighet återstår. En av de bästa redaktörerna och sammanställarna av de sista LKŽ-delarna tillät varken sig själv eller sina medarbetare att försumma ett viktigt område inom dialektforskningen (formuleringen ”I ordboken markeras uppslagsordens accent som i standardspråket” – s. 5 – är kanske inte helt tydlig). Man kan se de minsta dialektala avvikelserna, till och med fall där F. de Saussures lag inte längre följs, och andra företeelser: ge·lės... langinės (s. 23) = laŋ'gin'ēs; i... leke·tin'us (= lek'e·t'in'us) miškus (s. 45); lá·užuose (3) (s. 31) kan knappast vara möjligt: srē·p's'u (s. 35) = srē·p's'u; gi·vē·na (s. 39) = gi·vē·na; sg. lok. belā.isve (s. 51) = belā.is'v'e; liejinys (3ᵇ) (s. 60) = (3ᵃ); liēsas, -à (4) (s. 62) = liēsas, -à (3), jfr liēspienis (s. 63); lōviškai (s. 99) = lōviškai (uppslagsordet har rättats); mandiēra (1) (s. 120) = mandiēra (1); išmėčioti skaft har sångens betoning (s. 144) = išmėčioti; mēistrē har betoning 1, inte 3 (s. 151); užgā·su (s. 156) = užgā·su; ži·di (s. 157) = ži·di; mēsininkas, -ē (2) (s. 163) = (1); rū·pešč'u (s. 166) = rū·pešč'u, jfr rūpestis (s. 589); rē·ksmas (s. 183) = rē·ksmas, jfr rēksmas (s. 540); ž'ū·ri (s. 193) = žiūri; neá·ugdavu (s. 193) = neá.ugdavu; gá.n (s. 202) = gān; mundiēra (s. 220) = mundiēra (1); nepagarbà (2), men betoning 2 passar inte med ack. nepā.garba (3ᵇ?) (s. 257); formen valē.i är otrolig, eftersom den akuta accenten inte kan delas upp eller förlängas över diftongers och konsonantgruppers delar (s. 266); nōrti verkligen? (s. 282), eftersom uppslagsordet bara har nōro, panōro; konsekvent, -i (3) = (4 eller 3ᵇ) (s. 289); ōlbyti (s. 294) = ōlbyti; pamažyčiais (s. 324) = pamažyčiais; i·sitē·mijeu (s. 340) = i·sitē·mijau; pasitūrintis (1) – sådana particip har inget accentnummer (s. 342); vė·leva (s. 349) = vė·leva; papūls = papūls (s. 349); īrgi (s. 351) = īrgi; pristōjus [arkliui] (s. 366) = pristō·jus; pintīs ack. pl. (s. 370), jfr pintis (1) 176 | RECENZIJOS (s. 400); užšilto·s (s. 397) = uš'pilto·s; vadō·ve (s. 414) = vadō·ve; atė·jo (s. 414) = atė·jo; tō·ks (s. 430) = tō·ks; lė.idž'u (s. 457) = lė.idž'u; puōkštė (saknas i ordboken); pelė·ti (s. 462) = pelė·ti; acisė·zdavo (s. 467) = acisė·zdavu; ė·da (s. 479) = ė·da; ža·si·tez (s. 484) = ža·s'i't'es; riedam (s. 508) = riedam; pasirė·d'e. (s. 532) = pasirė·d'e.; kō·ta (s. 543) = kō·ta.; atlė·kt (s. 559) = atl'ė·kt; reŋ'uoś'i (s. 565) = reŋ'g'uoś'i; pasiryžimas (1) (s. 569) = (2); rodýti (s. 570) = rōdyti, rōdo, rōdė; kanske finns det ytterligare något som inte har uppmärksammats. Felen i detta verk har verkligen blivit färre; vi närmar oss en föredömlig vetenskaplig text. En sådan dialektordbok är ett mycket krävande arbete, som författarna till den första delen inte lyckades bemästra. Här finns också förbiseenden och andra småfel, så de hade varit lätta att påpeka (vid förberedelserna för tryck) och rätta. Är allt dialektalt? Begreppet ”dialektord” är ju inte definierat, även om hela ordboksdelen tycks hållas samman av definitionen ”ärvt ord”. Icke-dialektala ord och former skulle vara: literātas (s. 88), silōsiu (= sulōsiu) (s. 97); neišmaišt'iu. GrS = neišmaišt'iu. (tydligen förekommer inte sådan metatoni där); i stället för blē·vas (s. 452); daugumō· (=daugiausia) riṅko· [köra] tarnā·uto'jus visūs JNK (s. 559) med flera. Det är också få, men hänvisningar skulle vara mycket användbara och behövliga. Nu väntar vi på den sista delen, hela skatten från denna dialektgrupp, grunden för standardspråket. I den tredje delen bör även vissa beklagliga fel och brister påpekas. Det är ytterst viktigt att dialektala ordböcker sammanställs och dokumenteras på rätt sätt – dialekterna och de gamla skrifterna är nationens stora språkskatter, av intresse för många indoeuropeiska språkforskare. Det finns också olösta frågor, till exempel om konsonantgruppers palatalisering: m'inkšt'i eller på annat sätt, al'ks'n'is eller på annat sätt. Vytautas Antanas Vitkauskas Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva Mottagen 2005 06 09 Irena Erm anytė Antonymordbok Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2003, xxiii + 584 p., ISBN 9986-668-52-2 En antonymordbok – resultatet av ett långvarigt arbete som krävde stor sakkunskap och noggrannhet. Dess författare Irena Erm anytė är en erfaren lexikograf som under många år skrev och redigerade den stora Litauiska språkets ordbok och gav ut en skolordbok, Litauiska språkets antonymordbok (1985), och därför kan man helt och hållet lita både på hennes lingvistiska förmåga och på hennes vetenskapliga redbarhet. Den recenserade ordboken tillhör typen specialordböcker, eftersom den innehåller lexikala enheter av en enda typ: par eller kedjor av ord vars betydelser är diametralt motsatta, det vill säga antonymer. Efter att material hämtats ur hela det flerbandsverk som är Litauiska språkets ordbok och kompletterats med exempel från skönlitteratur och publicistik, har man i detta verk strävat efter att presentera både systemiska och kontextuella antonymer samt förklara belägg från litauiskt standardspråk, dialekter och äldre skrifter. Framför oss ligger alltså ett omfattande lexikografiskt arbete, där man kan hitta uppgifter inte bara om de systemiska relationerna mellan ord i dagens litauiska, utan också om motsatsförhållanden som uppstår i vissa texter och på olika sätt påverkar hela språksystemet.