Marijampolės apskrities Marijampolės valsčiaus vietovardžių darybos ir kilmės polinkiai

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LII (2005), 91–118 Tendenser i bildning och ursprung hos ortnamnen i Marijampolės landskommun i Marijampolės län Dalia Sviderskienė Litauiska språkinstitutet Här görs ett försök att analysera ortnamnen i en landskommun i Marijampolės län med avseende på bildning och ursprung. Undersökningen bygger på autentiskt material från litauiska frågeformulär från tiden mellan världskrigen, vilka nu finns i Onomastikavdelningens samlingar vid Litauiska språkinstitutet. Ortnamnen klassificeras i vattennamn, bebyggelsenamn och ägonamn. Vad gäller ursprunget dominerar namn som härletts från appellativ och utgör 71% av hydronymerna och 61% av ägonamnen. Bebyggelsenamnen grundar sig oftare (i 70% av fallen) på egennamn eller på appellativ som betecknar personer. Vad gäller avledningstyp dominerar sekundära ortnamn tydligt och utgör 66% av bebyggelsenamnen och 86% av vattennamnen. 0. INLEDNING Som grund för artikeln har värdefullt material valts: uppgifter från litauiska frågeformulär från tiden mellan världskrigen. Det rör sig om ortnamn upptecknade ur det levande språket; insamlingen inleddes under 1930-talets andra hälft på initiativ av utbildningsministeriets statliga arkeologiska kommission, som då hörde till Vytautas den stores museum i Kaunas, och kommissionen för ändring av efternamn och ortnamn. Blanketter för registrering av ortnamn utarbetades och kallades Jordens namn. Dessa blanketter skickades till folkskollärare och skogvaktare, som enligt särskilt utarbetade instruktioner (Aminauskis 1934) under flera år (främst 1935–1937) upptecknade ortnamn och skickade tillbaka de ifyllda blanketterna till nämnda kommission. Frågeformulären finns bevarade och förvaras för närvarande i samlingarna vid Litauiska språkinstitutets namnarkiv. Där finns omkring 150 000 namn. Hittills har omkring 500 hydronymer och ägonamn som registrerats i trakten kring Viduklė publicerats. De återges utan kommentarer i alfabetisk ordning efter namnen på byar eller ensamma gårdar som anges i frågeformulären (Razmukaitė 2002: 1065–1068). Artikeln konstaterar att de har varierande ursprung och bildning, och noterar att de till största delen är namn som uppkommit ur appellativ och bildats med anknytning till markytans och liknande egenskaper; en närmare behandling av detta är dock uppgiften för en annan, fristående artikel. Detta material, som är värdefullt ur autenticitetssynpunkt, har alltså inte undersökts. 92 | Dalia Sviderskienė Det finns nästan inga mer ingående arealstudier som belyser särdragen i bildning och ursprung hos ortnamn från olika regioner i Litauen1. Som exempel kan nämnas Ilona Mickienės doktorsavhandling (Mickienė 2001) och undersökningar av bildning och ursprung hos bebyggelsenamn i vissa litauiska landskommuner – Kvėdarna, Lygumai, Raguva, Seredžius, Stačiūnai och Viduklė – vilka publicerats som separata artiklar i publikationer förberedda och utgivna av förlaget „Versmė“ (Razmukaitė 2001a: 589–593; 2001b: 788–792; 2001c: 1062–1071; 2003: 929–931; 2004: 865–869). Denna artikel är det första försöket att bedöma ortnamnen i en landskommun (Marijampolė) i Marijampolės län med avseende på bildning och ursprung. Artikelförfattaren avser att fortsätta studierna av ortnamnen i detta län från mellankrigstidens Litauen med de nämnda perspektiven. När uppgifter hämtades ur frågeformulären normaliserade artikelförfattaren de 488 ortnamn från Marijampolės landskommun som hade skrivits av. Normaliseringen följde de grundläggande kriterier och principer som länge tillämpats vid standardisering av vattennamn, bebyggelsenamn och namn på andra slags markytor (se Vanagas 1975: 48–57; 1991a: 11–14; 1991b: 4–7). Artikeln återger således autentiska former, det vill säga former som användes av äldre lokala invånare, men regelbundna fonetiska förändringar i dialekten (sydliga delen av västaukštaitiska – kaunasiska), vilka avspeglas i ortnamnen, ersätts med motsvarigheter i standardspråket. Med denna utgångspunkt var det inte svårt att fastställa de standardiserade formerna (kanske också därför att just denna, och inte någon annan dialekt, utgjorde grunden för standardspråket), men när oklarheter uppstod försökte man ta stöd i ett vidare sammanhang kring det ena eller andra ortnamnet. Artikeln redovisar samtliga varianter av betoning och form för samma ortnamn som upptecknats i frågeformulären. Vid behandlingen av bildningen av ortnamnen i denna landskommun följs den strukturell-grammatiska klassificering som Aleksandras Vanagas valde för sin undersökning av hydronymbildning (se Vanagas 1970: 21–27). Enligt denna delas ortnamnen in i primära och sekundära. De sekundära delas vidare in i avledningar (med prefix, suffix eller ändelser), sammansättningar (eller komposita) och flerordsnamn. Som primära betraktas de ortnamn som inte har fått några avledningsformanter under bildningsprocessen (eller toponymiseringen). Till denna grupp räknas även pluraliska ortnamn (så kallade pluralia tantum). De senare kan ha uppkommit ur ett appellativs eller onymens pluralnominativ; å andra sidan skulle ett ändrat numerus också kunna vittna om ett avledningselement – pluralformens ändelse. Ortnamn betraktas också som pluraliska när appellativets och avledningens genusformer skiljer sig åt. När den insamlade materialet började bedömas vetenskapligt och grundord och avledningsaffix skulle fastställas, stod det klart att detta var ett komplicerat arbete som krävde omfattande kunskaper och sakkunskap. Med den grundläggande utgångspunkten för förståelsen av litauiska ortnamns ursprung i åtanke (ett ortnamns ursprung förstås inte som dess rötters genetiska etymologi, utan endast som källan till själva den toponymiska lexemens uppkomst (se Vanagas 1980 m.fl.)), blir det tydligt att etymerna till de undersökta ortnamnen kan vara appellativ och egennamn från litauiska och andra språk (i denna region oftare slaviska och germanska). Vid fastställandet av grundorden (appellativ, personnamn och andra ortnamn) till ortnamn av olika slag som upptecknats i frågeformulären användes följande huvudsakliga käll- 1 I frågeformulären är ortnamnen indelade efter län (och närmare bestämt efter landskommun), vilket gör detta möjligt. MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 93 …: Lietuvių kalbos žodyno (LKŽ), Lietuvių pavardžių žodynu (LPŽ), Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynu (ATSŽ) och Lietuvių vardų kilmės žodynu (Kuzavinis, Savukynas 1997). De bibliografiska uppgifterna för alla dessa källor anges i litteraturförteckningen i slutet av artikeln. För de hydronymer som Aleksandras Vanagas har analyserat med avseende på bildning och ursprung (de utgör den största delen) hänvisas till Lietuvos hidronimų etimologinį žodyną (Vilnius, 1981; härefter LHEŽ). Appellativer och proprier från andra språk har också använts för att förklara ursprunget till ortnamnen i Marijampolės omgivningar. Dessa källor består av olika tillförlitliga verk – ordböcker, förteckningar och liknande – samt ett alfabetiskt register över historiska personnamn, förvarat vid LKI:s namnavdelning (härefter IAK). De har främst behövt användas när motsvarande appellativer, personnamn eller ortnamn inte har kunnat hittas i litauiska arbeten om antroponymi och toponymi för att förklara de undersökta ortnamnen. Även dessa källor finns upptagna i litteraturförteckningen. Ortnamnen i den undersökta Marijampolės socken presenteras i separata grupper och undergrupper i alfabetisk ordning. De obetonade former av ortnamnen som förekommer i enkäterna har lämnats obetonade. Ortbildningsaffix (prefix, suffix m.m.) förenas med grundroten med bindestreck; även leden i sammansatta ortnamn (komposita) förenas med bindestreck. För alla behandlade ortnamn anges vissa uppgifter: lokaliseringshänvisningar för de objekt som benämns med ortnamnen (hydronymer, bebyggelse och annat)2. De förkortningslistor som redan utarbetats för Lietuvos vietovardžių žodyno, vars redigering har inletts vid namnavdelningen, har använts (förteckningen över förkortningar finns i slutet av artikeln). Efter kolon, som anger vilket appellativ eller proprium ett ortnamn förknippas med, ges betydelserna av appellativer från baltiska, slaviska och andra språk som är vanliga i denna region av Litauen, samt personnamn och ortnamn. En asterisk sätts före formen av ett proprium eller appellativ när den är rekonstruerad, det vill säga när den inte är belagd i de tillgängliga källorna men teoretiskt kan ha förekommit. Om ursprunget till det undersökta ortnamnet inte är helt klart sätts ett bindestreck, och möjliga ursprungstendenser förklaras beskrivande. Efter förkortningen ”jfr” jämförs ortnamnet med appellativer eller proprier av gemensamt ursprung. I några fall var det nästan omöjligt att avgöra vad som utgjorde ursprungskällan till det aktuella ortnamnet: ett appellativ eller ett proprium (vanligen ett personnamn). I sådana och andra fall (när det är oklart om ortnamnet härrör från ett obildat eller ett avlett appellativ) presenteras, med hänsyn till det benämnda objektets karaktär och ortnamnets struktur, samtliga förklaringsförslag till ursprunget i separata underavsnitt i respektive kapitel, med rubriken ”Ortnamn med möjligt dubbelt ursprung”. Det visade sig också vara problematiskt att fastställa bildningssättet för suffixavledda diminutiva ortnamn och den lexikala statusen hos deras bildningsbas. Inom litauisk toponymi är uppfattningen att ”den absoluta majoriteten av diminutiver som teoretiskt kan fungera som grundord inte är nominativa nomenklaturtermer för geografiska företeelser, eftersom de lexikalt sett inte är neutrala utan också uttrycker en viss värderande och känslomässig aspekt. Ett undantag skulle vara icke- 2 När lokaliseringshänvisningarna för hydronymer och bebyggelsenamn som är belagda i enkäterna och publicerade källor (ATSŽ, LHEŽ) inte överensstämmer, återges de i den form de har i de publicerade källorna (inom parentes intill). 94 | Dalia Sviderskienė åtminstone den appellativa termen upėlis. En affixlös toponymisering av sådana appellativer är inte ett vanligt sätt för ortnamn att uppstå. Detta betyder naturligtvis inte att det är omöjligt, men det är nästan omöjligt att urskilja dessa fall; därför betraktas alla helonymer3 som har de för diminutiver typiska avledningssuffixen som suffixavledningar” (Bilkis 1999: 52). Ett sådant synsätt på diminutiver har också prövats på flera andra ortnamnsklasser som behandlas i denna artikel. Alla ortnamn i Marijampolės landskommun delas efter den typ av objekt de betecknar in i tre stora grupper: hydronymer (benämningar på träsk, sjöar, diken, dammar, våtmarker, källor, bassänger, floder, bäckar och andra vattenobjekt), namn på bebyggda platser (gods, byar, bydelar, ensamma gårdar, järnvägsstationer, gårdar och liknande) samt namn på olika andra objekt på jordytan (åkrar, höjder, brukad mark, jordar, gropar, torvmossar, betesmarker, berg, kullar, vägar, fält, slätter, skogar, ängar, öar, stigar och annat). De sistnämnda ortnamnen kallas i denna artikel konventionellt för terrängnamn4, eftersom man anser att denna term bäst beskriver egennamn på jordens reliefformer – såväl större (drononymer, oronymer och andra) som mindre (agronymer, dromonymer och andra)5. 1. HYDRONYMER 70 (~14%) har noterats. 1.1. Hydronymer med ursprung i appellativer (appellativa lexem) 1.1.1. PRIMÄRA: Degimas träsk: litauiska degimas ’utbränd plats (äng, våtmark, skog), brandrest’; Dūrpinyčia träsk: litauiska dūrpinyčia ’plats där torv bryts eller har brutits’; Išgrauža (|| Žydėseupė) källa: litauiska išgrauža ’plats urgröpt av vatten’; Laikštė flod – antas vara bildat med detenas -t- av litauiska laikšės ’stor våtmark, tät vassbevuxen mark, sankmark’, jfr Laikšės träsk (VG), källa (ŠAUK) (LHEŽ 178); Nendrynas träsk: litauiska nendrynas ’område bevuxet med vass’; Prūdas träsk, källa, bassäng: prūdas ’damm’; Statūjis (|| Statūlis) bäck: litauiska statūjis, jfr litauiska statūsis, vidare jfr litauiska statūs, -i ’som stiger rakt eller nästan rakt uppåt’; Švendrynė damm: litauiska švendrynė ’område bevuxet med vass eller säv’. 1.1.2. AVLEDNINGAR: 1.1.2.1. Avledningar med ändelser: -ė: Bāls-ė vattendrag: lit. *balsas ’vit’, jfr lit. balsis ’vitt husdjur’, balsys ’vit hund, hare’, balsius ’vit hund’, bālsvas, bālsvas ’vitaktig, halvvit’ (LHEŽ 57); Raūsv-ė vattendrag (GŽ): lit. raūsvās ’ljusröd, halvröd’ (LHEŽ 274); Žvirgžd-ė vattendrag: lit. žvirgždas ’grus, småsten på flodbottnen’ (LHEŽ 408); 3 Dėl termino žr. Bilkis (1997: 35–57). 4 Dėl termino žr. Jonikas (1990: 563). 5 En närmare diskussion av termerna och motiven till valet av dem utelämnas i denna artikel, eftersom detta redan är en uppgift för en annan artikel. MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 95 -is: Smilg-is vattendrag: lit. smilga ’gräs ur gräsfamiljen med en kvastlik blomställning’ (LHEŽ 309). 1.1.2.2. Avledningar med suffix: -ainis: Šil-ainis vattendrag: lit. šilas ’barrskog, grön skog’, jfr for. sylo ’barrskog’, lett. sils ’barrskog’ (LHEŽ 331); -anta: Šlav-antà vattendrag – bör förbindas med lit. šluoti ’rengöra, sopa med en kvast’, lit. šlavù ’jag sopar’, lit. šlaviaũ, lett. slaucīt ’sopa’ (LHEŽ 333)6; -elis: Prūd-ėlis sjö: lit. prūdas ’damm’ (Bilkis 1999: 65–66); -imas: Praplės-imas sjö – bör förbindas med lit. praplėšti, praplėšti, -ia, prãplėšė ’göra ett hål, en öppning eller en reva genom att slita eller riva sönder’ (Bilkis 1998: 103), jfr lit. plėšti, -ia, -ė ’plöja upp (ny mark)’; -inė: Aš-inė sjö: lit. ašìs ’den räta linjen som går genom någons centrum’ (Bilkis 1998: 115); Drusk-inė sjö: lit. druska ’en viss salt mineralförening (natriumklorid)’ (Bilkis 1998: 109); -ynė: Marm-ynė sjö – bör förbindas med lit. marmėti, márma, -ėjo ’koka och blanda sig med ljud; bubbla, porla’ (Bilkis 1998: 124); Totork-ynė sjö: lit. totorkà, totõrkė ’kärrkalm (Acorus calamus)’; -inis: Kermuš-inis vattendrag: lit. kermušė ’vildlök’ (LHEŽ 153); Sodýb-inis vattendrag: lit. sodýba ’marken omkring ett hus med alla uthus; platsen där hus tidigare stått – betydelsen av en plats där vatten flödar’ (LHEŽ 310); -ynas: Rūd-ýnas vattendrag – bör förbindas med lit. rūdà ’obearbetat naturmaterial som metaller framställs av; rost; dålig sumpmark med torvinslag’, rūdas ’rost’, rūdė ’dålig sumpmark med torvinslag’, rūdis ’rostmark’, rūdys ’järnoxid; brunfärgade områden’ (LHEŽ 282); Totork-ýnas sjö: lit. totorkà, totõrkė ’kärrkalm (Acorus calamus)’; -iškė: Nendr-iškė sjö: lit. néndre ’vattenväxt ur gräsfamiljen med lång, ihålig stjälk (Phragmites communis)’ (Bilkis 1998: 130); Pirtin-iškė sjö: lit. pirtìnis, -ė ’som lämpar sig för bastun <...>’, jfr även lit. pirtis ’en viss byggnad eller ett rum där man badar och bastar’; -iškis: Riõgl-iškis vattendrag – bör förbindas med lit. riõglinti (-yti), -ina, -ino ’gå eller släpa sig fram klumpigt’, jfr lit. rioglỹs, -ė ’en som är trög och klumpig, en drummel, klant’; Vedèg-iškis biflod: lit. vedegà ’yxa med böjt blad för att holka ur tråg och kar, skarvyxa, degtråg’; -onis: Iev-ónis vattendrag: *Ievonis, bildat av lit. ievà (t. ievà) ’träd som blommar med vita, väldoftande blommor (Padus)’ (LHEŽ 135, 136); -(i)ukai: Šanč-iùkai by: lit. šančius ’utgrävd grop, dike’ (Bilkis 1999: 80); -ukė(s): Aps-ùkės äng – kan förknippas med *apsis eller liknande, jfr. fornpreuss. abse ’asp, darr’ (Mažiulis 1988: 42); -ulis: Stat-ùlis (|| Statùjis) ravin: lit. statùs, -i ’som stiger rakt eller nästan rakt upp’. Utbredningen av hydronyma suffix visas i tabell 1. 6 Dėl vandenvardžių su šaknimi šlav- semantikos dar žr. Savukynas (1960: 297). 96 | DALIA SVIDERSKIENĖ TABELL 1. HYDRONYMA SUFFIXENS PRODUKTIVITET Suffix Kvantitativt uttryck Procentuellt uttryck -ainis; 1; 5; -anta; 1; 5; -elis; 1; 5; -imas; 1; 5; -yn-; -ynas; 2; 10; -ynė; 2; 10; -in-; -inė; 2; 10; -inis; 2; 10; -išk-; -iškė; 2; 10; -iškis; 2; 10; -onis; 1; 5; -uk-; -(i)ukai; 1; 5; -ukė(s); 1; 5; -ulis; 1; 5 Av tabellen framgår att de mer utbredda hydronyma suffixen är -ynas, -ynė, -inė, -inis, -iškė, -iškis – omkring 10 procent av avledningarna har bildats med dessa. Övriga suffix (-ainis, -anta, -elis, -imas, -onis, -(i)ukai, -ukė(s), -ulis) förekommer enstaka. 1.1.3. SAMMANSATTA HYDRONYM (SAMMANSÄTTNINGAR): 1.1.3.1. Den andra leden består av appellativen balà, ùpė, ùpis: (a) den första leden är ett adjektiv: Juód-upė bäck; Juód-upis å: lit. juodas, juodà (LHEŽ 137–138); Skriaud-upis bäck – kan tydligen förbindas med lit. skriaudùs ’strid’ (LHEŽ 305); (b) den första leden är ett substantiv: Kàrkl-a-balė träsk: lit. ’ett träd eller en buske i videfamiljen (Salix cinerea)’; Kiàul-ia-balė träsk: lit. kiaulė ’husdjur som föds upp för kött och fett (Sus domesticus)’; Rýt-upis || Ryt-upėlis7 bäck – kan tydligen förbindas med lit. rýtas ’dagens början’ (LHEŽ 279); Šeš-upė bäck – rotens ursprung är inte helt klart, men den förknippas med lit. šešėlis ’en mörk plats som skuggas av ljuset’; å andra sidan kan hydronymer med šeš- ha bevarat en äldre betydelse ’kall, sval’ (LHEŽ 329–330); Šùn-ia-balė träsk: lit. šúo, šùns ’husdjur som hålls för att vakta hemmet, jaga m.m.’; Var̃l-ia-balė träsk: lit. varlė ’ett groddjur med långa bakben (Rana)’. 7 Dėl upėvardžio lyties Ryt-upėlis žr. Vanagas (1970: 127). MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 97 1.1.3.2. Den andra leden är ett egennamn (ett flodnamn): Sen-ā-rausvē || Sen-ā-rausvis bäck: lit. sēnas, -à och Raušvē bäck (Gž) (LHEŽ 295); Sén-šešupē bäckfåra: lit. sēnas, -à ’som har funnits en tid, uppkommen för länge sedan <...>’ och Šešupē å. 1.1.4. SAMMANSATTA GENITIVISKA HYDRONYM8: 1.1.4.1. Endast ett metaforiskt genitiviskt namn har antecknats – Ežio karčemā träsk: lit. ežys ’ett litet, taggigt djur (Erinaceus europaeus)’ och ett lånord karčemā ’värdshus’; den första leden fungerar som ett oböjt attribut, den andra är nominativformen av ett appellativ som används i överförd betydelse. 1.1.4.2. Topografiska genitiviska hydronymer med lokal betydelse: Piliakalnio ežeras sjö: lit. piliakalnis ’berg där en borg står eller har stått, borgberg’ och lit. ežeras; Kapinių upėlis bäck: lit. kapinės ’plats där de döda begravs, gravplats’ och lit. upėlis; Sodo upėlis bäck: lit. sodas ’markområde där fruktträd och bärbuskar växer’ och lit. upėlis. 1.2. Hydronymer som härletts från andra ortnamn I detta avsnitt finns endast ett exempel – Tarpučių brastà vadställe. Detta är ett sammansatt genitiviskt namn på ett vadställe, vars första led härrör från bynamnet Tarpučiai (Šn), medan den andra leden är substantivet med topografisk betydelse lit. brastà ’grund plats i en flod där man kan vada eller köra över’. 1.3. Vattendragsnamn som härletts från personnamn och appellativa beteckningar för personer I Marijampolės härad har 16 av dessa belagts. Några är avledningar med suffixen -in-, -yn-, -išk-, medan den övriga delen (cirka två tredjedelar) är sammansatta vattendragsnamn; resten är komplexa. 1.3.1. SUFFIXAVLEDNINGAR: -in-: Buoz-inė rst.: pvd. Buózis eller lit. buózė ‘<...> en rik bonde, en som exploaterar andra’; Žyd-inė b., prd.: lit. žýdas, -ė ‘en person av judisk nationalitet’; -yn-: Medel-ynė prd.: pvd. Medėlis; -išk-: Mėlnyk-iškė kdr.: pvd. Mėlnykas. 1.3.2. SAMMANSATTA VATTENDRAGSNAMN (KOMPOSITA): 1.3.2.1. Den andra leden har uppstått ur appellativa ord, såsom: balà, kálnas, upėlis, ùpis (geografiska nomenklaturtermer): Daukš-ia-kalnis b.: pvd. Daukšys eller liknande; Kamenīt-upis upl.: avd. *Kamentas eller liknande, jfr efternamnet Kamentāvičius; Kliūč-bale b.: pvd. Kliūčius; Puođž-iu-pelis (<*Puođž-iu-upelis) å. – kan möjligen förbindas med lit. puođžius ‘krukmakare’ eller med ortnamnet Puođžius (LHEŽ 268); Ramošk-a-balė b.: pvd. Ramoška; Róž-balė b.: pvd. Róžas; Šáb-a-balė b.: pvd. Šábas; Žyd-balė b.: lit. žýdas, -ė ‘en person av judisk nationalitet’. 8Angående användningen av termer, se s. 32. 98 | Dalia Sviderskienė 1.3.2.2. Den andra leden är ett egennamn (ett flodnamn): Žyd-šešupė (|| Išgrauža) prd.: lit. žydas, -ė ‘en person av judisk nationalitet’ och floden Šešupė. 1.3.3. SAMMANSATTA HYDRONYM. Den första delen av hydronymen är en personbetecknings genitivform, den andra ett appellativ (vadställe, slätt): Kriaũčiūnos vadställe bäck: personnamn Kriaũčiūnas och lit. brastà ’grund plats i en flod där man kan vada eller köra över’; Puõdžiaus slätt bäck: personnamn Puõdžius eller lit. puõdžius ’krukmakare’ och lit. plýnė ’öppen plats, slätt’. 1.4. Hydronymer med möjlig dubbel etymologi Denna grupp består av ett par exempel: en avledning med suffixet -inė Šlek-inė bäck: personnamn Šlekys eller med möjlig koppling till litauiska šlek ’slurp (ljud av skvalpande, återgivet genom upprepning)’, jfr litauiska šlekėti, šleka, -ėjo ’rinna, flyta’; sammansättningen Žyd-grabė bäck, vars första led sannolikt härstammar från litauiska žydas ’person av judisk nationalitet’, men kan sakna all koppling till denna etnonym och i stället vara förknippad med betydelser som ’blomma’, ’blomning’ eller liknande (LHEŽ 401); det andra ledet kommer från det litauiska appellativet grabė ’dike’. 1.5. Hydronymer med oklar etymologi Endast ett namn är belagt: Kalavýnas bäck – kanske från litauiska *kalavynas, jfr litauiska *kalavijynas, samt litauiska kalavijas ’växt som växer vid kärr, sjöar och floder och har svärdslika blad; kalmus (Acorus calamus)’. Efter en kort översikt över hydronymernas etymologi och bildning i Marijampolės kommun i Marijampolės län kan vissa slutsatser dras (se tabell 2): TABELL 2. HYDRONYMERNAS ETYMOLOGI OCH BILDNING Hydronymer efter etymologi Hydronymer efter bildning Totalt Primära Avledda Ändelseavledningar Suffixavledningar Prefixavledningar Sammansättningar Komposita Från appellativ 9 4 20 – 13 4 50 (~71%) Från andra ortnamn – – – – – 1 1 (~1,5%) Från personnamn och appellativa personbeteckningar – – 5 – 9 2 16 (~23%) Möjligen med dubbel etymologi – – 1 – 1 – 2 (~3%) MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 99 FORTSÄTTNING AV TABELL 2 Hydronymer efter etymologi Hydronymer efter bildning Totalt Primära Avledda: ändelseavledningar, suffixavledningar, prefixavledningar Sammansättningar KompositaOklar etymologi 1 – – – – – 1 (~1,5%)Totalt 10 (~14%) 4 (~6%) 26 (~37%) – 23 (~33%) 7 (~10%) 70 Av tabellen framgår att hydronymer som härstammar från appellativ (appellativa lexem) dominerar i det undersökta området; de bildas oftast med suffix och genom sammansättning. 2. NAMN PÅ BEBODDA PLATSER I enkäterna noterades 73 (~15%). 2.1. Namn på bebodda platser som härstammar från appellativer (appellativa lexem) 2.1.1. PRIMÄRA: Nárt̄as by (LDVN): lit. nártas ’hörn, kant, sträva’; Senóvė gård: lit. senóvė ’åker som gödslats sedan länge’. Pluralia tantum-former: Kazėrmės del av by: lit. *kazermė, jfr lit. kazármė ’kasern’; Pabaigai by (MŠKC): lit. pabaigas ’den avslutande delen av något, belägen i änden’; Pagiriai del av by: lit. pagirys ’skogsbryn’; Piliakalniai by (ŠN): lit. piliakalnis, piliakalnis ’berg där ett slott står eller har stått, slottsberg’. 2.1.2. AVLEDNINGAR MED SUFFIX: -ėlis: Tabūn-ėlis by: lånord tabūnas ’trupp, skara’; -iškiai: Molýn-iškiai del av by: lit. molýnas ’lerhaltig, lerjord, åkerjord’; Triob-iškiai by (Trkš): lit. triobà ’bostadshus, stuga’. 2.1.3. SAMMANSATTA NAMN PÅ BEBODDA PLATSER (KOMPOSITA). Deras andra led utgörs av appellativa substantiv kalnas, laukas, vietà (’berg’, ’åker’, ’plats’), och de första leden är också substantiv: kalnas: Čýk-a-kalnis (|| Bendoriai) by: lit. čýkas ’förr kallades stensoppar för čykai’; Dýb-a-kalnis by (Trkš): lit. dýbà, dýbas ’vägvisande stolpe’; laukas: Výšn-ia-laukis by (PDVN): lit. vyšnia ’fruktträd i rosväxtfamiljen med saftiga, röda stenfrukter (Cerasus)’; vieta: Būd-viečiai by (JRGŽ): lit. būdà ’tält, skydd eller liten byggnad (för väktare, herde eller liknande)’; Svirn-a-viečiai bygd (|| Migliai) by: lit. svirnas ’byggnad där säd förvaras’. Ett ortnamn har noterats där båda leden är slaviska lånord – Star-a-polė (|| Marijámpolė) stad; det första ledet förknippas med pol. stary, ry. старый ’gammal’, det andra med vitry. och ry. поле, pol. pole ’åker’ (jfr Vanagas 1996: 146). 100 | DALIA SVIDERSKIENĖ 2.2. Bebyggelsenamn med ursprung i andra ortnamn. 2.2.1. AVLEDNINGAR: 2.2.1.1. Suffixen -ėliai: Vart-ėliai jämför (Graž): Vartai by (Ras) (Razmukaitė 1991: 55). 2.2.1.2. Prefix (med det litauiska (baltiska) po- och det slaviska pod-): po-: Pō-piliakalnis by (Šn): Piliakalnis kulle, höjd (MRJ)9; pod-: Pod-katilškiai del av byn: Katiliškiai by (ŠN); Pod-pakusinė gård: Pakusinė by (ŠN). 2.3. Bebyggelsenamn med ursprung i personnamn och appellativa personbeteckningar 2.3.1. PRIMÄRA (pluralia tantum-plural): Ašmonai by: ortsnamn efter efternamnet Ašmonas; Bendoriai (|| Čv-kakalnis) by: efter efternamnet Bendorius eller liknande, eller litauiska bendorius ’tunnbindare’; Domeikai by (ŠN): efter efternamnet *Domeikas eller liknande, jfr efternamnet Domeiką; Griškai by: efter efternamnet *Gr iškas eller liknande, jfr förnamnet Gr išką; Karužai by (ŠN): efter efternamnet *Kar užas eller liknande, jfr förnamnet Kar užą eller litauiska karuža, karūžas ’ståthållare; förvaltare’; Katilai del av en by: efter efternamnet Katilius eller litauiska katilius ’tillverkare, reparatör eller säljare av grytor’; Kižiai by (Trkš): efter efternamnet Kižys eller liknande, jfr litauiska kižas ’person som blir arg över småsaker’; Kukliai by (LZD): efter efternamnet Kūklis, Kuklys eller liknande; Mikai del av en by: efter efternamnet Mikas eller liknande; Mikuliai bebodd plats: efter efternamnet Mikulis eller liknande; Nemurai (|| of. Mar-ciniškiai) by (ŠN): efter efternamnet Nėmuras; Paršeliai by (ŠN): efter efternamnet Paršelis eller liknande, jfr litauiska paršelis skämtsamt och nedsättande om en omogen, ung person; Pietariai by (Trkš): efter efternamnet Pietaris eller liknande; Puškepuriai by (ŠN): efter efternamnet *Puškepuris eller liknande, jfr litauiska puškepurė ’mössa utan foder och skärm’10; Sarakai by (ŠN): efter efternamnet *Sarakas eller liknande, jfr förnamnen Saraką, Sarakaūskis; Skaisčiūnai by (Mškč): efter efternamnet *Skaisčiūnas, jfr förnamnet Skaistys, och även litauiska skaistūs, -i ’hederlig, ädel’; Šeštokai järnvägsstation (ŠŠt): efter efternamnet Šeštokas (Razmukaitė 1994a: 53; 1994b: 12); Šunskai stad (ŠN): efter efternamnet Šunskas eller liknande; Tursučiai by (ŠN): efter efternamnet *Tursutis eller liknande, jfr förnamnen Tūrsa, Tursus eller litauiska tūrsa ’någon som går med utputande bakdel (vanligen en liten eller tjock person); någon som gärna ligger och slöar’. Å andra sidan kan vissa bebyggelsenamn, t.ex. Domeikai by (ŠN), Gr iškai by, Kar užai by (ŠN), Sarakai by (ŠN), även betraktas som ändelseavledningar, direkt bildade av motsvarande personnamn Domeiką, Gr išką, Kar užą, Saraką. 2.3.2. AVLEDNINGAR: Suffixavledningar: -avas (slav.): Aleksandr-avas by (Trkš): personnamnen Aleksandra, Aleksandras (Vanagas 1990: 382; Razmukaitė 1998: 61, 62–63); -inė: Babal-inė by (Pdvn): personnamnet *Babalis eller liknande, jfr efternamnen Babaliauskas, Babaliaūs-kas; Gud-inė by (Trkš): personnamnet Gūdas eller lit. gūdas ’vitryss (ibland polack eller ryss)’; Mikal-inė gårdar: personnamnet Mikalas (Vanagas 1967: 111; Razmukaitė 1983: 148); Radžiūn-inė (|| officiellt Gūstabūdis) by (ŠN): personnamnet Radžiūnas; 9Möjligheten att namnet härstammar från lit. piliakalnis kan inte uteslutas. 10Beträffande det rekonstruerade etymonet *Puškepuris jfr även efternamnen Pūškarininkis, Pūškepalis, Pūškunigis (Butkus 1995: 360). MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 101 -ynė: Abrom-ynė by: eftern. Abrōmas (Razmukaitė 1983: 148; 1998: 65, 68); Berlišk-ynė by: eftern. *Berliškis eller liknande, jfr släktnamnet Berlickas, jfr även eftern. Antonius Berlis 1729–1771 (IAK); Bisk-ynė by: eftern. Biskis, Biskỹs eller liknande; Civinsk-ynė by: eftern. Civìnskis eller liknande; Daugėl-ynė by: eftern. Daugėla eller liknande; Duobin-ynė by: eftern. Duõbinis eller liknande; Kail-ynė by: eftern. Kailius eller liknande, eller lit. kailius ’pälsberedare, pälshantverkare, garvare’; Klein-ynė by: eftern. Kleinỹs eller liknande; Liauk-ynė by: eftern. Liáukas eller liknande; Mač-ynė by: eftern. Mačỹs eller liknande; Majaùsk-ynė by: eftern. Majáuskas eller liknande; Monik-ynė by: eftern. Mònika, Mònikas eller liknande; Palaik-ynė by: eftern. Palaikis eller liknande; Paskin-ynė by: eftern. *Paskinis eller liknande, jfr släktnamnen Paskà, Paskėvičius, jfr även det polska släktnamnet Paskiński (SNPᵥᵢᵢ 214); Pečiul-ynė by: eftern. Pečiulis eller liknande; -iškė(s): Lyder-iškės by (Trks): eftern. Lyderis eller liknande; Rūd-iškės by (Šil): eftern. Rūde, Rūdis, Rūdys (Vanagas 1996: 203); Vekeriót-iškė by (Šn): eftern. Vekeriótas eller liknande; -iškiai: Bliūdž-iškiai by (Šn): eftern. Bliūdžius eller liknande, eller lit. bliūdžius ’försäljare av skålar; reparatör av skålar’; Marcin-iškiai f.d. (‖ Nemurai) by (Šn): eftern. Marciñas eller liknande; Medėl-iškiai by (Trks): eftern. Medėlis eller liknande. Utbredningen av suffixen i dessa ortnamn visas i tabell 3. TABELL 3. SUFFIX I NAMN PÅ BEBODDA PLATSER Suffix | Kvantitativ fördelning | Procentuell fördelning | -avas (slav.) | 1 | 4 | -inė | 4 | 15 | -ynė | 15 | 57 | -išk- | -iškė(s) | 3 | 12 | -iškiai | 3 | 12 Av tabellen framgår att det vanligaste litauiska (baltiska) suffixet i namn på bebodda platser är -ynė (cirka 57% av alla suffixbildade ortnamn som behandlas här). De övriga suffixen kan rangordnas efter förekomst enligt följande: -inė (~15%), -iškė(s) (~12%), -iškiai (~12%), -avas (~4%). 2.3.3. SAMMANSATTA NAMN PÅ BEBODDA PLATSER (KOMPOSITA). I denna socken finns det inte många sådana. De belagda kompositernas första led består av personnamn och en appellativ personbeteckning; de andra leden av appellativa lexem būda, kaimas, laũkas, polis: Gùst-a-būdis f.d. (‖ Radžiūninė) by (Šn): eftern. Gùstas eller liknande och lit. būda ’tält, skydd, liten byggnad (för en vakt, herde eller dylikt)’; Karō-laukis (< *Karol-laukis) by: eftern. Kārolis eller liknande och lit. laũkas; Marijām-pole järnvägsstation; Marijām-pole f.d. (‖ Starapolė) stad: *Marijanpole, av lit. marijõnas ’munk i Marias orden’ och låneordet polis, från grek. polis ’stad, fästning’ (Vanagas 1996: 144–145); Žemk-a-kaimis del av by: eftern. *Žemka eller liknande, jfr släktnamnet Zemkauskis, jfr även det polska släktnamnet Zemka (SNPₓ 480) och lit. kãimas ’by’. 102 | DALIA SVIDERSKIENĖ 2.3.4. Ett sammansatt genitiviskt namn på en bebodd plats har noterats i Marijampolės landskommun: Žilinskų Senynė by: personnamnet Žilinskas, Žilinskai och lit. *senynė, jfr lit. sėnas, -à ’som har funnits en tid, sedan länge uppkommen <...>’. 2.4. Namn på bebodda platser med möjlig dubbel härkomst Flera avledningar med suffixen -in- och -yn- har noterats: Diėl-inė by (Šn) – man skulle kunna anta att namnet på den bebodda platsen har personnamnsursprung, från personnamnet *Dielis, *Dielius eller liknande, jfr efternamnet Diėlininkas; å andra sidan kan namnet på den bebodda platsen komma från lit. dielė ’bräda’ eller dielė ’blodsugande mask i sötvatten, blodigel (Hirudo medicinalis)’; Gryb-inė by (Šn) – kan komma från personnamnet Grýbas, men möjligheten att det kommer från lit. grýbas ’en slapp, mjuk sporväxt; en krembel’ kan inte heller uteslutas; Sidabr-ýnė by: personnamnen Sidabra, Sidabras och liknande, eller lit. sidãbras ’en ädel, rostfri vit metall’. Nedan presenteras en tabell över tendenserna i bildningssätt och ursprung för namnen på bebodda platser i Marijampolės landskommun (se tabell 4). TABELL 4. BILDNINGSSÄTT OCH URSPRUNG FÖR NAMN PÅ BEBODDA PLATSER Namn på bebodda platser efter ursprung Namn på bebodda platser efter bildning Primära Avledda Ändelser Suffix Prefix Sammansättningar (komposita) Sammansatta namn Totalt Från appellativer 6 – 3 – 6 – 15 (~21%) Från andra ortnamn – – 1 3 – – 4 (~5%) Från personnamn och appellativa personbeteckningar 19 – 26 – 5 1 51 (~70%) Av möjligt dubbelt ursprung – – 3 – – – 3 (~4%) Totalt 25 (~34%) – 33 (~45%) 3 (~4%) 11 (~15%) 1 (~1%) 73 I denna kommun dominerar alltså bebyggelsenamn med suffixbildning och personnamnsursprung, även om det också finns ganska många primära (särskilt pluraliskt uttryckta) ortnamn. 3. MARKNAMN I frågeformulären har 345 (~71%) av dem antecknats. MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 103 3.1. Marknamn med ursprung i appellativ (appellativiska lexem) 3.1.1. PIRMINIAI: Akulioriai pv.: skol. akulioriai ‘akiniai’; Álksna dr.: liet. álksna ‘alksnių priaugusi vieta, alksnynas’; Alksnynas pv.: liet. alksnynas ‘alksnių miškas, alksnytė’; Apskritainė pv.: liet. apskritainis, -ė ‘pailgai apskritas; apvalus’; Aukštoji dr.: liet. aukštoji, plg. liet. aukštas, -a ‘turintis didelį aukštį, didelį mastą nuo apačios į viršų’; Bedruškė ar., pv.: liet. bedruškis, -ė ‘be druskos’; Blusynė drb. ž.: liet. blusynė ‘prasta vieta, žemė’; Cigānska b.: liet. *cigānska, plg. lenk. cygański (WSPR 114), brus. цыганскі (SBM 862) ‘čigonų’; Degimas b., pv.: liet. degimas ‘išdegusi vieta (pieva, pelkė, miškas), degėsė’; Draustinė pv.: liet. draustinė ‘kurį laiką draudžiama ganyti pieva’; Dubióji pv.: liet. dubióji, plg. liet. dubùs, -i ‘įdubęs, įdubotas, gilus; duobėtas, duburiuotas’; Dūburys ar., dr.: Duburys pv.: liet. duburys, duburỹs ‘įdubimas žemėje, duobė, dauba’; Dūbusis pv.: liet. dūbusis, plg. liet. dùbus, -i ‘įdubęs, įdubotas, gilus; duobėtas, duburiuotas’; Duobė kp.: liet. duobė ‘iškasta ar šiaip įdubusi vieta žemėje; kapas’; Dzelkà l. dalis: *dzelka ar pan., plg. lenk. działka (Vaitkevičiūtė 1979: 109) ‘sklypas’; Epušótas pv.: liet. epušótas ‘epušių miškas, epušynas’; Garždžas dr.: liet. garždžas ‘dirva su žvirgždo podirviu’; Giraitė gn., mš.: liet. giraitė ‘miškelis’; Gražioji pv.: liet. gražioji, plg. liet. gražùs, -i ‘riebus, tarpus, vešlus’; Gruinė pv.: liet. gruinė ‘plika, netikusi pieva’; Ilgóji pv.: liet. ilgóji, plg. liet. ìlgas, -à ‘kas tęsiasi į ilgumą, toli (erdvėje)’; Išdaga (|| Išdaginė) pv.: liet. išdaga ‘išdegusi ar saulės išdeginta vieta pievoje, miške, durpyne; degimas’; Išgrauža (|| Žydšėsūpė) pv.: liet. išgrauža ‘vandens išgraužta vieta’; Išmata dr., drb. ž.: liet. išmata ‘nederlinga žemė lauke (nesėjama, near iama); bendras kaimo žemės plotas’; Kaktà dr.: liet. kaktà ‘veido dalis viršum akių’; Kalkýnė kln.: liet. kalkýnė ‘vieta, kur yra daug kalkinių akmenų; kalkėta vieta’; Karklynė pv.: liet. karklynė ‘vieta, priaugusi karklų’; Káulinyčia pv.: liet. káulinyčia ‘vieta, kur kaulai sudėti’; Kelmýnė pv.: liet. kelmýnė ‘vieta, kur nupjovus medžius palikta daug kelmų’; Kepùrė pv.: liet. kepùrė ‘kuokštas’; Kūkis pv.: liet. kūkis ‘kablys, vašas’; Kupstýnė drp., pv.: liet. kupstynė ‘kupstuota vieta, pieva’; Liepýnas aukšt.: liet. liepýnas ‘liepomis apaugusi vieta’; Lūgas vt.: liet. lūgas, lūgas ‘upės užliejama dubi vieta’; Márgas l.: liet. márgas ‘žemės matas’; Nadáuka dr.; Nadáukos (t. Nada’vkos) drb. ž.: skol. *nadáuka, plg. lenk. naddawka, naddawki ‘tai, kas duota virš nurodytos normos’ (SJP₃₃ 34); Opatkà dr.: *opatkà, plg. lenk. opatka ‘karpažolių šeimos augalas (Euforbia mirsinites)’ (SJP₃₃ 791); Pálios dr.: liet. pálios ‘užakusių ežerų vietoje didelės pelkės, tyrumai’; Papartýnas dr.: liet. papartýnas ‘vieta, kur auga paparčiai’; Piliakalnis dr., kln., plkln.; Piliãkalnis (|| Maskoliãkalnis) kln.: liet. piliak alnis, piliãkalnis ‘kalnas, kur stovi ar stovėjo pilis, pilies kalnas’; Plynià pv.: liet. plynià ‘plyna vieta, lyguma’; Prūdas lm., pv.: prūdas ‘tvenkinys’; Pūsinė pv.: liet. pūsìnis, -ė ‘apimantis pusę’; Rāvas ar.: rāvas ‘griovys’; Salà ar., pv.: liet. salà ‘ariamos žemės, dirvos plotelis tarp pievų’, dar plg. liet. saloj ‘atkampiai, sunkiai prieinami’; Sénkelis kl.: liet. sénkelis ‘senas kelias’; Senóvė dr., pv.: liet. senóvė ‘seniai treštas laukas’; Skeršakelis kl.: liet. skeršakelis ‘kelias, einantis skersai laukų, dirvų’; Slabadà lg.: *slabada, plg. lenk. sloboda ‘maža gyvenama kaimo vietovė <...>’ (SJP₆ 209); Sodyba ar., dr., pv.: liet. sodyba ‘vieta, kurioje buvo trobos, sodybvietė’; Šaltinis pv.: liet. šaltinis ‘iš žemės tekanti vandens versmė’; Šilainė dr.: liet. šilainė ‘smiltinga, leng- 104 | DALIA SVIDERSKIENĖ va jord, sandjord’; Taukióji ex.: lit. taukióji, jfr lit. taukùs, -ì ’frodig, tätbevuxen’; Vengelniča dr., drp.: lit. *vengelníca, jfr pol. węgelníca ’kolugn’ (WSPR 1136); Zagáinikas skog, ex.: *zagainikas, jfr pol. zagajnik ’lund, liten skog’ (WSPR 1239); Žardis höjd: lit. žardis ’lång stång’; Žiogis äng: lit. žiõgis ’kärr, sankmark vid en flod- eller sjöstrand’. Till denna grupp skulle också kunna hänföras pluraliska (så kallade pluralia tantum) namn på markytans objekt: Atšėliai åker: lit. atšėlys ’jord där det odlats vårsäd och samma år sås höstsäd, eller där samma grödor eller grönsaker odlas växelvis under två eller fler år’; Brókai by: lit. brókas ’rödbeta’; Degìmai by, äng; Degìmai (|| Pabaliai) äng: lit. degìmas ’bränd plats (äng, kärr, skog), brandrest’; Dūburiai äng: lit. dūburys ’sänka i marken, grop, dal’; Duõbės by: lit. duobė ’utgrävd eller på annat sätt nedsänkt plats i marken’; Kapináitės begravningsplats; Kapináitės (|| Prancūžkapinės) åker: lit. kapináitės ’bykyrkogård; liten kyrkogård’; Ká pinės begravningsplats, sluttning: lit. ká pinės ’plats där de döda begravs, gravar’; Líėpos sjöstrand: lit. líepa ’träd med flikiga blad, honungsrika blommor och bred krona (Tilia)’; Magýlos by, begravningsplats: lånord magýlos ’begravningsplats (vanligen judisk)’; Pabaliai (|| Degimai) äng: lit. pabalỹs ’äng (vanligen betad eller slagen); ängskant intill åker’; Paklanai äng: lånord pàklanas, paklãnas ’gåva som ges för att skaffa sig välvilja eller vinna någons gunst’; Rūdos (|| Šaltiniai) äng: lit. rūdà ’naturligt mineralämne ur vilket metaller utvinns’; Šaltiniai (|| Rūdos) äng: lit. šaltìnis ’källa som springer fram ur marken’; Užgrabiai drp., höjd: lit. ùžgrabis ’ravin’; Varýklos betesväg: lit. varyklà ’väg där boskap drivs till bete, kreatursväg’; Vìganės äng: *viganė, jfr pol. wygoń ’plats där en hjord betar, betesmark’ (WSPR 1146); Zascenkos äng: *zascenka, jfr pol. zaścianki ’plats bakom en mur’ (SJP VIII 303). 3.1.2. AVLEDNINGAR: 3.1.2.1. Avledningar med ändelsen -ė: Dūb-ė äng: lit. dūbai ’lös brun jord’, jfr även lit. dūbai ’gravar’; Rūd-ė by: lit. rūdas, -à ’mörkgul’. 3.1.2.2. Avledningar med suffix: -aitė: Bal-aitė äng: lit. balà ’pöl, sumpmark’; Plyn-aitė drp.: lit. plỹnė, plynìa ’öppen plats, slätt’; -aitis: Kampin-aitis äng: lit. kampinis, -ė ’kant, sida; riktning’; -elė(s): Buiz-ėlė äng: lit. buizà, buĩzė, buizė ’stor gyttjepöl, sörja, sankmark’; Daub-ėlė äng: lit. daubà ’dal, ravin, klyfta’; Kalv-ėlė åker: lit. kalvà ’upphöjd plats, liten kulle’; Rūd-ėlė äng; Rūd-ėlės äng: lit. rūdà, rūdė ’jord med inblandning av malm’; -elis, -eliai: Lauk-ėlis äng: lit. laũkas ’odlad mark, odlingsyta’; Marg-ėliai äng: lit. márgas ’landmått’; -ėlis: Alksnyn-ėlis äng, åker: lit. alksnýnas ’alskog, albestånd’; Apatk-ėlis äng: *apatkas, jfr pol. opatek, opątka, opątki ’växt av törelfamiljen (Euforbia mirsinites)’ (SJP III 791); Vidgir-ėlis äng: lit. vidgìris, vidgirỹs ’skogens mitt’; -ienė: Kūl-ienė (även Kūlijenė) äng: lit. kūlė ’spannmålssvamp, parasit som förvandlar säden till en svart massa (Ustilago)’ eller lit. kūlė ’tröskning av spannmål; trösktid’; -ynas: Totork-ýnas äng: lit. totorkà, totõrkė ’kalmus (Acorus calamus)’; MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 105 -inė: Blus-inė t.ex.: lit. blusà ’en liten parasitisk insekt som hoppar (Pulex irritans)’; Dil-gėl-inė t.ex.: lit. dilgėlė ’örtartad växt vars stjälk och blad har brännande hår (Urtica)’; Dilg-inė t.ex.: lit. dilgė, dilgė ’brännässla’; Išdag-inė (|| Išdaga) t.ex.: lit. išdaga ’en plats på en äng, i en skog eller på en torvmosse som bränts av eller bränts ut av solen; en bränd mark’; Kam̆p-inė skogsområde, t.ex.: lit. kam̆pas ’kant, sida; riktning’; Kast-inė dial.: lit. kāstas, -à, jfr lit. kāsti, kāsa, kāsė ’gräva; böka; göra en grop, ett dike’; Maišyt-inė t.ex.: lit. maišytas, -a, jfr lit. maišyti, maišo, maišė ’känna efter, skapa oreda; hindra, störa’; Plik-inė t.ex.: lit. plikė ’tom, kal plats’; Saul-inė t.ex.: lit. sáulė ’den himlakroppens strålar, ljus, solsida’; Vogt-inė t.ex.: lit. vōgtas, -à, jfr lit. vōgti, vãgia, vōgė ’ta något (som tillhör någon annan) utan lov och olagligt (vanligen i hemlighet), eller röva bort det med våld’; Žolyn-inė litt.: lit. žolynas ’vilken örtartad växt som helst, växande eller avskuren; ogräs’; Žuv-inė strandnära område: lit. žuvìs ’ryggradsdjur i vatten, som andas med gälar och rör sig med fenor (Piscis)’; -inis: Kam̆p-inis skogsområde, t.ex.: lit. kam̆pas ’kant, sida; riktning’; Karčem-inis skogsröjning: lån. karčemà, karčėma ’värdshus’; -ynė: Barsuk-ynė t.ex.: lit. barsùkas ’ett rovdjur med sträv päls (Ursus meles)’; Džindr-ynė dial.: lit. džindra ’ett hårdnat föremål’; Lenkt-ynė områdesdel: lit. leñktas, -à ’bågformad’, jfr lit. leñkti, -ia, -ė ’göra något bågformat, böja’; Pakul-ynė dial.: lit. pākulos ’fibrer från kammat lin eller hampa; blånor’; Pemp-ynė dial., t.ex.: lit. pémpė ’en liten våtmarksfågel i familjen pipare (Vanellus vanellus); Žalt-ynė t.ex.: lit. žaltys ’en icke-giftig ormliknande reptil (Natrix)’; -iškis: Lazdyn-iškis t.ex.: lit. lazdynas ’buske eller träd som bär hasselnötter (Corylus avellana)’; Septyniok-iškis kortform.: lit. *septyniokas, jfr lit. dvejokas, -a ’tvåfaldig, sådan och sådan’, lit. trejokas, -a ’som är av tre slag’; Žąsl-iškis ortnamn: lit. žąslai ’bissel’; -ka (slav.): Alej-kà väg: lån. alėjá, alėjà ’gångväg i en park eller trädgård’; -lė: Durp-lė (|| Durpabalė) t.ex. – kan förknippas med lit. durpti, -sta, -o ’förfaras’, jfr lit. dūrpė, dūrpes ’sammanpressade och förkolnade rester av våtmarksväxter’; -(i)ukas, -(i)ukai: Alksnyn-ukas skogsområde: lit. alksnynas ’alskog, liten alskog’; Kakl-iùkas t.ex.: lit. kāklas ’kroppsdel som förenar huvudet med bålen; något som liknar en hals (en del av ett föremål)’; Lap-ùkai t.ex.: lit. lāpas ’växtens andningsorgan, vanligen i form av en tunn grön skiva (folium)’; Šanč-iùkai höjdrygg: lit. šančius ’jordvall; vall som markerar gränsen mellan åkrar och skogar’; Taks-iùkas t.ex. – kan förknippas med lit. taksėti, tàksi, -ėjo ’glittra, slå’; -(i)ukė(s): Aps-ùkės ängsmark, t.ex. – kan förknippas med *apsis eller liknande, jfr fornspr. abse ’asp, darr’; (Mažiulis 1988: 42); Smalin-iùkė t.ex.: lit. smalinė ’grop för tjärbränning, tjärdal’; -utė: Duob-utė t.ex.: lit. duobė ’utgrävd eller på annat sätt nedsänkt plats i marken’; Lank-utė skogsområde, t.ex.: lit. lankà ’stor, jämn äng, vanligen vid en flod, som översvämmas av vatten vid högvatten’; Plyn-utė t.ex.: lit. plýne ’träsk, myr’. Nedan presenteras en tabell över utbredningen av bildningssuffix för objekt på jordytan (se tabell 5): 106 | Dalia Sviderskienė TABELL 5. SUFFIX I ORTNAMN SOM HÄRRÖR FRÅN APELATIV Ortnamn Suffix Kvantitativt uttryck Procentuellt uttryck 1. Litauiska (baltiska) -ait- | -aitė | 2 | 4 -aitis | 1 | 2 -el- | -elė(s) | 5 | 9 -elis, -eliai | 2 | 4 -ėlis | 4 | 7 -ienė | 1 | 2 -yn- | -ynas | 1 | 2 -ynė | 7 | 12 -in- | -inė | 13 | 23 -inis | 3 | 5 -iškis | 3 | 5 -lė | 1 | 2 -(i)uk- | -(i)ukas, -(i)ukai | 5 | 9 -(i)ukė(s) | 3 | 5 -utė | 4 | 7 Totalt | 55 | 98 2. Slavisk -ka (slav.) | 1 | 2 Totalt | 1 | 2 Av tabellen framgår att den mest utbredda suffixet i Marijampolės socken är -inė – med detta har omkring 23 procent av avledningarna bildats. På andra plats i utbredning kommer -ynė (~12%), därefter: -(i)ukas, -(i)ukai, -elė(s) (~9%); -ėlis, -utė (~7%); -inis, -iškis, -(i)ukė(s) (~5%); -aitė, -elis, -eliai (~4%); -aitis, -ienė, -ynas, -lė (~2%). Med det slaviska suffixet -ka har omkring 2 procent av avledningarna bildats. MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 107 3.1.3. SAMMANSATTA ORTNAMN: 3.1.3.1. Andra leden i dessa ortnamn härrör från appellativ – geografiska nomenklaturtermer (kärr, sjö, skog, berg, äng) och benämningar på andra objekt (hydda, trädgård, skåra, marg, plats): balà: Álksn-ia-balė pv.: liet. álksnis ‘beržinių šeimos medis (Alnus)’; Dùlk-ia-balė pv.: liet. dùlkė ‘labai smulkus krislelis, dalelytė, nuotrupa’, plg. liet. dulkėti, dùlka (-ėja), -ėjo ‘kilti, darytis dulkėms’; Dùrp-a-balė (|| Dùrplė) pv.: liet. dùrpa, dùrpė, dùrpės ‘susigulėjusios ir apanglėjusios pelkių augalų liekanos’; Gáiš-balės drb. ž.: liet. *gaišas ar pan., plg. liet. gaišti, gaišta, gaišo ‘nykti, dingti, prapulti’; Gal-ù-balis drp., pv.: liet. gãlas ‘mažas kokio daikto gabalas’; Garn-ã-balė pv.: liet. garnys ‘gūžas, gūžutis, garnys, starkus, busilas, didutis (Ciconia)’; Kãrkl-a-balė pv.: liet. kãrklas ‘gluosninių šeimos medis ar krūmas (Salix cinerea)’; Karõs-balė pv.: liet. karõsas ‘kaulingoji atvirapūslė karpinių (Cyprinidae) šeimos žuvis’; Kiãul-ia-balė pv.: liet. kiaũlė ‘nam inis gyvulys, auginamas mėsai, riebalams (Sus domesticus)’; Kùmp-a-balė pv.: liet. kùmpas, -à ‘su iškilimu, kauburiu, nelygumu’, plg. liet. kùmpti, -sta, -o ‘darytis pilnam, pampti’; Málk-a-balė pv.: liet. málkos ‘supjaustytų ir suskaldytų medžių pagaliai kurui’; Mùrg-a-balė pv.: liet. mùrgas ‘žemės matas’; Peléd-balė drp., pv.: liet. pelėda ‘plėšrus didelėmis akimis nakties paukštis (Strix)’; Prūd-balė pv.: liet. prūdas ‘tvenkinys’; Saũs-balė pv.: liet. saũsas, -à ‘be drėgmės, be vandens, nesušlapęs, išdžiūvęs’; Spárd-a-balė pv. – sietina su liet. spárdyti, -o, -ė ‘judinti kojas, kepestuoti, kebernotis, kabaruotis’; Stadál-balė pv.: liet. stadalė ‘daugiametis dekoratyvinis krūmas arba medis (Cornus)’; Šáltin-balė pv.: liet. šáltinis ‘iš žemės tekanti vandens versmė’; Šùn-ia-balė pv.: liet. šuo, šùnìs ‘naminis gyvulys, laikomas namams saugoti, medžioklei ir kt.’; Tarp-ù-baliai pv.: liet. tárpas ‘daiktus skirianti erdvė, vieta’; Trák-a-balė pv.: liet. trãkas ‘aukšta, sausa pieva, apaugusi retais krūmais bei medžiais, miško aikštelė; pieva, kur yra beržų’; Várl-ia-balė pv.: liet. varlė ‘varliagyvių klasės gyvūnas su ilgomis užpakalinėmis kojomis (Rana)’; hydda ‘tält, skjul, litet hus (för en vakt, herde eller annan person)’: Pakūč-būdis exempel: lånord pã-kūčia, pakūčià ‘hörn i huset där en avgud står’; trädgård ‘markstycke vid gården för odling av grönsaker’: Karčėm-daržis dialektal form, dialektal uttalsform: lånord karčėmà, karčėma ‘värdshus’; sjö: Ákl-a-žėris (< *Ákl-a-ežeris) exempel: lit. ãklas, -à ‘mörk; sluten, ogenomtränglig’; skog ‘stor skog’: Saũs-giria skogsnamn: lit. saũsas, -à ‘utan fukt, utan vatten, torr’; Tárp-giris exempel: lit. tárpas ‘utrymme, plats som skiljer föremål åt’; berg: Barabón-kalnis berg: lånord barabònas ‘en trädstock’; Barsù-kalnis (< *Barsuk-kalnis) berg: lit. barsùkas ‘rovdjur med grov päls; grävling (Ursus meles)’; Raudón-kalnis terrängnamn, berg: lit. raudónas, -a ‘brunröd och rödaktig’; Špic-ã-kalnis höjdnamn: lånord špicas ‘spetsig ände, spets’; Žvýr-ia-kalnis dialektalt: lit. žvyras ‘blandning av sand, singel och grus’; skåra ‘märke efter ett snitt, skåra; yta som slås av med ett enda slag av lien’: Šikn-a-kirtis första delen av ortnamnet: lit. šiknà ‘bakdel, säte’; marg ‘arealmått’: Bùl-ia-margis dialektalt: lit. bùlius ‘avelsoxe’; Lauk-margis exempel: lit. laũkas ‘öppen, trädlös plats; åkermark, odlingsyta’; 108 | DALIA SVIDERSKIENĖ äng: Blùs-a-pievė t.ex.: lit. blusà ’en parasitisk blodsugande insekt (Pulex irritans)’; Čyk-ā-pievė t.ex.: lit. čykas ’förr kallades stensoppar čykas’; Ìlg-a-pievė t.ex.: lit. ìlgas, -à ’som sträcker sig i längd, långt (i rummet)’; Jáuč-ia-pievė t.ex.: lit. jáučias, jáutis ’husdjur, ko-hane’; Plyt-ā-pievė t.ex.: lit. plytà ’en fyrkantig lerklump för byggande’; Šùn-pievė t.ex.: lit. šuo, šūns ’husdjur som hålls för att vakta hemmet, jaga osv.’; Višt-a-pievė t.ex.: lit. vištà ’tamhöns som hålls för ägg och kött (Gallina)’; plats ’område, utrymme där något finns eller äger rum’: Brāvor-vietė jfr: lånordet brāvoras ’bränneri eller bryggeri’; Šiùr-vietis t.ex. – kan förknippas med lit. šiūrti, šiūra, šiūro ’bli kal’. Nedan visas en tabell över de andra leden och deras spridning (se tabell 6): TABELL 6. ANDRA LED I ORTNAMN SOM HÄRRÖR FRÅN APPELLATIV Andra led Kvantitativ andel Procentandel -bal- 24 49 -būd- 1 2 -darž- 2 4 -ežer- 1 2 -gir- 2 4 -kaln- 6 13 -kirt- 1 2 -marg- 2 4 -piev- 7 15 -viet- 2 4 Som forskningsresultaten visar förekommer lexemet balà oftast i andra ledet av sammansättningar (cirka 49%), betydligt mer sällan pìeva (cirka 15%) och kálnas (cirka 13%). Övriga lexem är mycket ovanliga. 3.1.3.2. Andra ledet är ett egennamn (ett flodnamn): Sén-šešupis jfr, t.ex. lit. sėnas, -à ’som har funnits en tid, uppkommen för länge sedan <...>’ och floden Šešupė. 3.1.4. SAMMANSATTA ORTNAMN. Utifrån första leden delas de in i genitiviska och kvalificerande (jfr Vanagas 1970: 25, 258, 273). De senare kan delas in i metaforiska och topografiska (om termerna, se Savukynas 1963: 237). 3.1.4.1. Genitiviska: 3.1.4.1.1. Metaforiska genitiviska namn: Āšarų kelėlis jfr: lit. āšara, āšaros ’klar, genomskinlig vätska från ögonkörtlarna’ och lit. kelėlis, jfr lit. kėlias ’jordsträcka där man går eller färdas’. Som stavningen visar fungerar första leden som ett oböjt attribut, medan den andra är nominativformen av ett appellativ som används i överförd betydelse. MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 109 3.1.4.1.2. Topografiska genitiviska namn: Ievų kalnas kulle: lit. ievos, jfr lit. ievà ’träd med vita, väldoftande blommor (Prunus padus)’ och lit. kal̃nas; Kapinių salà ö: lit. kapìnės ’begravningsplats, gravar’ och lit. salà ’landområde omgivet av vatten på alla sidor’; Karčemõs daržas jfr: lånordet karčemà ’värdshus’ och lit. daržas ’jordstycke vid gården för odling av grönsaker’; Lýdimo lankà t.ex.: lit. lýdimas ’avverkad eller svedjad yta i skogen, hygge’ och lit. lankà ’stor, jämn äng, vanligen vid en flod och översvämmad vid högvatten’; Plýtnyčios kal̃nas kulle: lånordet plýtnyčia ’tegelbruk’ och lit. kal̃nas; Vidūkaĩmio kapìnės begravningsplats: lit. *vidùkaimis ’byns mitt’, jfr lit. vidùs ’inre hålighet, område, inre del, sida’ och lit. kãimas, samt jfr lit. vidùpievis ’ängens mitt’. De sistnämnda beläggen visar att första leden i vissa ortnamn är ett appellativ i genitiv som anger någon egenskap hos platsen: ievų, vidūkaimio, medan det i andra har lokal betydelse: kapinių, karčemõs, lýdimo, plýtnyčios. Andra leden i alla belagda sammansatta ortnamn är oftast geografiska nomenklaturtermer (kal̃nas, kapinaitės, kapìnės, lankà, piẽva, salà och liknande) samt andra namn. 3.1.4.2. Kvalifikaciniai žemėvardžiai: Ìlgosios piẽvos pv.: liet. ìlgosios, plg. liet. ìlgas, -à ‘kas tę­siasi į ilgumą, toli (erdvėje)’ ir liet. piẽvos, plg. liet. piẽva; Naujos kapìnės kp.: liet. naujas, -à ‘neseniai atsiradęs <...>’ ir liet. kapìnės; Sėnos kapinaitės kp.: liet. sẽnas, -à ‘jau kuris laikas esantis, seniai atsiradęs <...>’ ir liet. kapinaitės, plg. liet. kapìnės. 3.2. Marknamn härledda från andra ortnamn 3.2.1. PRIMÄR: Skriaudūtis t.ex.: Skriaudūtis (|| Skriaudutėlis bäck. 3.2.2. SUFFIXAVLETTNING på -inẽ: Balsup-inė åkermarkens namn: Bálsupiai by (MŠKČ). 3.2.3. SAMMANSATT MARKNAMN: Nãrt-kelis väg: Nãrtas by (LDVN) och lit. kẽlias ’marksträcka där man går eller färdas med fordon’. 3.2.4. SAMMANSATTA NAMN PÅ LANDSKAPSOBJEKT. Alla belagda namn är ortnamnsgenitiver (topografiska) med ett topografiskt substantiv som andra led: Nemurų smiltynė åker, äng: Nemurãi by och lit. smiltynė ’plats med mycket fin sand, sandmark’; Pempynės kelel̃is (|| Pimpiakelis) stig: Pempynė gård och lit. kelẽlis, jfr lit. kẽlias ’marksträcka där man går eller färdas med fordon’; Raũsvės piẽva åkermarkens namn, t.ex.: Raũsvė flod (Gž) och lit. piẽva ’äng’; Šimýnės kelẽlis stig: Šimýnė by och lit. kelẽlis, jfr lit. kẽlias; Tarpūčių kapinaitės begravningsplats: Tarpūčiai by (Šn) och lit. kapinaitės, jfr lit. kapìnės ’begravningsplats’. 3.3. Marknamn härledda från personnamn och appellativa personbeteckningar. 3.3.1. PRIMÄRA: Čigánka gård: lånordet čigánka ’zigenarkvinna; bildligt om en listig kvinna’. 3.3.2. AVLEDNINGAR. Suffix: -auka (slav.): Dambr-áuka gård: förkortning av *Dambra eller personnamn, jfr efternamnet Dambráuskas; -ynas: Rusl-ýnas åkerkant: efternamnet Ruslỹs; -inė: Abrom-inė åkermarkens namn: förkortning av förnamnet Abrõmas; Arminait-inė åkermarkens namn: efternamnet Armináitis; Bender-inė gård: efternamnet Beñderis; Bielsk-inė gård: efternamnet Biẽlskis; Boguš-inė åkermarkens namn: efternamnet Bògušas eller 110 | DALIA SVIDERSKIENĖ m.fl.; Buož-inė exempelvis: släktnamn Buóžis eller lit. búožė ‘<...> en rik bonde, en exploatör av andra’; Degut-inė exempelvis: släktnamn Degùtis eller lit. degùtis, -ė ‘en som bränner tjära, försörjer sig på detta’; Didval-inė drb. ž.: släktnamn Didvalis; Gavėn-inė drb. ž.: släktnamn Gavėnas; Gram-inė drb. ž.: släktnamn Grāmas; Kėlert-inė drb. ž.: släktnamn Kėlertas; Lasavič-inė drb. ž.: släktnamn Lasāvičius; Miliauck-inė drb. ž.: släktnamn Miliaūckas, Miliaūckas; Petrušk-inė dr.: släktnamn Petruškà; Raduš-inė drb. ž.: släktnamn Radušis; Senk-inė ar.: släktnamn Senkus; Tad-inė exempelvis: förnamn Tãdas, jfr släktnamn Tadáuskas; Žyd-inė exempelvis: lit. žýdas, -ė ‘person av judisk nationalitet’; Žitk-inė dr.: släktnamn Žitkus; -ynė: Abrom-ynė (|| Žydýnė) l.: personnamn Abrōmas; Antan-ynė dr.: förnamn Antãnas; Baltrukon-ynė ar., drb. ž.: släktnamn Baltrukónis; Bučinsk-ynė drb. ž.: släktnamn Bučinskas eller liknande; Girait-ynė dr., exempelvis: släktnamn Giráitis; Grin-ynė exempelvis: släktnamn Grinius; Gvazdik-ynė ar., drb. ž.: släktnamn Gvazdikas; Janulait-ynė drb. ž.: släktnamn Januláitis; Jaudeg-ynė ar.: släktnamn Jáudegis; Jer-ynė dr.: släktnamn Jerýs; Jurgel-ynė dr.: släktnamn Jurgėlis eller liknande; Jusel-ynė drb. ž.: släktnamn Jùselis; Katil-ynė dr., exempelvis: släktnamn Katilius eller lit. katìlius ‘en som tillverkar, reparerar eller säljer grytor’; Kibiz-ynė exempelvis: personnamn *Kibiza eller liknande, jfr lit. kibyza ‘mager, lång person; spinkis’; Mauš-ynė exempelvis: personnamn *Mauša eller liknande, jfr personnamnet Wojciech Mauszas år 1662 (IAK), jämför även förnamn Maušà, Maušas, Maušius (Butkus 1995: 304); Miliausk-ynė drb. ž.: släktnamn Miliauskas, Miliaūskas; Minuk-ynė dr.: personnamn *Minukas, jfr släktnamn Miniūkas; Mokol-ynė drb. ž.: släktnamn Mōkola; Oliadrisk-ynė exempelvis: personnamn *Oliadriskis, jfr släktnamn Ōlis och lit. drìskis, -ė; driškius, -ė ‘trasig’; Ol-ynė dr., exempelvis: släktnamn Ōlis; Paliok-ynė drb. ž.: släktnamn Paliōkas; Plečkait-ynė drb. ž.: släktnamn Plečkaitis; Raul-ynė sklp.: efternamn Raūlas; Silvestr-ynė dr., exempelvis: förnamn Silvèstras, Silvėstras; Skink-ynė drb. ž.: släktnamn Skiñkis, Skinkys; Smalensk-ynė drb. ž.: släktnamn Smalénskas; Tamoš-ynė l.: personnamn Tamōšius; Virbick-ynė drb. ž.: släktnamn Virbickas; Žyd-ynė (|| Abromýnė) l.: lit. žýdas, -ė ‘person av judisk nationalitet’; -iškė(s): Ašmon-iškė dr.: släktnamn Ašmōna, Ašmōnas; Barbėn-iškė drb. ž.: personnamn *Barbėnas, jfr släktnamn Barbėnka, jämför även det polska släktnamnet Barba, Barbas (SNP₁ 171, 172); Kaž-iškė l.: släktnamn Kažys; Mėlnyk-iškė ar.: släktnamn Mėlnykas; Žil-iškės exempelvis: släktnamn Žìlis, Žìlius eller liknande; -iškis: Bób-iškis exempelvis: släktnamn Bóbis eller liknande, eller lit. bóba ‘gift kvinna; gammal kvinna, gumma’; Malv-iškis exempelvis: personnamn *Malvis eller liknande, jfr personnamnet Brasowa Malwiene år 1673 (IAK); jämför även det polska släktnamnet Malwa (SNP₁ 159); Mántvil-iškis exempelvis: släktnamn Mántvila, Mántvilas; Paulel-iškis exempelvis: personnamn *Paulel is, jfr förnamn Pãulius, släktnamnet Paulėvičius; Šiačiūk-iskis exempelvis: släktnamn Šiačiūkas eller lit. šiačiūkas ‘skomakarens son’. Utbredningen av suffix i marknamn som har bildats av andra ortnamn framgår av tabell 7. TABELL 7. SUFFIX I MARKNAMN SOM HAR BILDATS AV ANDRA ORTNAMN Marknamn Suffix Kvantitativt uttryck Procentuellt uttryck -auka (slav.) 1 1,5 -ynas 1 1,5 -inė 19 29 MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 111 TABELL 7 (fortsättning) Marknamn; Suffix; Kvantitativt uttryck; Procentuellt uttryck; -ynė; 35; 53; -išk; -iškė(s); 5; 7,5; -iškis; 5; 7,5; Totalt; 66; 98,5 Av tabellen framgår att flest avledningar bildas med suffixet -ynė (~53%), färre med -inė (~29%), -iškė(s) och -iškis (~7,5%). Övriga suffix är föga vanliga (cirka 1,5% vardera). 3.3.3. Sammansatta marknamn (komposita): 3.3.3.1. Andra leden bildade av appellativ – geografiska nomenklaturtermer (balà, kálnas, kėlias, laũkas, piẽva, salà, ùpis) och benämningar på andra objekt (daržas, kãpinės, lankà, márgas): balà: Brazak-balė pv.: personnamn *Brazakas eller liknande, jfr det polska efternamnet Brazek (SNP₁ 472); Daukš-ia-balė pv.: efternamnet Daukšys; Nemūr-balė pv.: efternamnen Nėmura, Nėmuras; Prancūz-balė pv.: lit. prancūzas, -ė ’person av fransk nationalitet’; Prūs-balė pv.: efternamnet Prūsas eller lit. prūsas, -ė ’invånare i det forna Ostpreussen eller Klaipėdaområdet, tysk; lutheran’; Ramošk-a-balė drp.: efternamnet Ramoška; Skerdž-ia-balė pv.: lit. skerdžius ’överste herde, den som vaktar hjorden’; Šab-a-balė pv.: efternamnet Šabas; Šik-a-balė pv.: efternamnet Šikas; daržas: Kálv-ia-daržis drž.: efternamnet Kálvis eller lit. kálvis ’en som arbetar med metallsmide’; Saldūk-daržis ž.: efternamnet Saldūkas; kálnas: Bliūdž-ia-kalnis kln.: efternamnet Bliūdžius eller lit. bliūdžius ’försäljare av skålar; reparatör av skålar’; Gudãč-kalnis klv.: personnamnet *Gudãčius eller liknande, jfr efternamnet Gudačevskis, även jfr det polska efternamnet Gudacz (SNP₃ 577); Kėdž-ia-kalnis kln.: efternamnet Kėdys eller liknande, eller lit. kedýs ’kortväxt person’; Páuž-ia-kalnis kln.: efternamnen Páuža, Pauža; Ramošk-a-kalnis kln.: efternamnet Ramoška; Raũl-ia-kalnis kln.: personnamnet Raũlas; kãpinės: Prancūz-kãpinės (‖ Kapináitės) l.: lit. prancūzas, -ė ’person av fransk nationalitet’; Žyd-kãpinės kp.: lit. žydas, -ė ’person av judisk nationalitet’; kėlias: Pìmp-ia-kelis (‖ Pempýnės kelėlis) kl.: efternamnet Pìmpė; Raũl-a-kelis kl.: personnamnet Raũlas; Sikùč-kelis kl.: efternamnen Sikučius, Sikutis; lankà ’stor, jämn äng, vanligen nära en flod, som översvämmas vid högvatten’: Žyd-lankė pv.: lit. žydas, -ė ’person av judisk nationalitet’; laũkas: Gudýn-laukė pv.: efternamnet Gudýnas; márgas: Kazùk-margis ar.: personnamnet *Kazukas eller liknande, jfr efternamnet Kazukáitis, även jfr personnamnet Shymon Kazukas från 1816 (IAK); 112 | DALIA SVIDERSKIENĖ äng: Dumč-ia-pievė t.ex.: efternamn Dumčius eller lit. dumčius ’rådgivare, förtrogen; framstående chef, förvaltare’; Merg-a-pievė t.ex.: lit. mergà ’vuxen ogift kvinna, flicka’; Šemš-ia-pievė t.ex.: efternamn Šemšys; Žyd-pievė t.ex.: lit. žydas, -ė ’person av judisk nationalitet’; ö ’ett landområde omgivet av vatten på alla sidor’: Biėl-salė t.ex.: efternamn Bielys eller liknande; ùpis: Kament-upis t.ex.: gårdsnamn *Kamentas eller liknande, jfr efternamn Kamentavičius. Spridningen av de andra leden i jordområdesnamn som bildats från andra ortnamn visas i tabell 8. TABELL 8. ANDRA LED I JORDOMRÅDESNAMN HÄRLEDDA FRÅN ANDRA ORTNAMN Andra led Kvantitativt uttryck Procentuellt uttryck -bal- 9 29 -trädgård- 2 6 -berg- 6 19 -begravningsplats- 2 6 -väg- 3 10 -dal- 1 3 -fält- 1 3 -brokig- 1 3 -äng- 4 13 -sal- 1 3 -å- 1 3 Tabellens uppgifter visar att de flesta sammansättningarna har lexemen balà (~29%), kal̃nas (~19%) och pieva (~13%) som andra led. Mindre frekventa lexem är kė̃lias (~10%), daržas och kãpinės (~6%); enstaka förekomster är lankà, laũkas, márgas, salà, ùpis. 3.3.3.2. Det andra ledet är ett egennamn (ett flodnamn): Žyd-šešupė (|| Išgrauža) t.ex.: lit. žydas, -ė ’person av judisk nationalitet’ och floden Šešupė. 3.3.4. SAMMANSATTA JORDOMRÅDESNAMN. Alla belagda namn är genitiviska: Brūndzų giraitė glänta: gårdsnamn Brūndza och lit. giraitė, jfr lit. girià ’skog’; Evangelikų kapai gravfält: lit. evangelikai, jfr lit. evangėlikas, -ė ’protestant’ och lit. kapai ’gravar’; Kálvio daržas köksträdgård: lit. kálvis ’person som arbetar med smide’ och lit. daržas ’jordlott intill en gård för odling av grönsaker’; Marijonų kapai gravfält: lit. marijōnai, jfr lit. marijōnas ’munk i marianorden’ och lit. kapai ’gravar’; Stačiūtiškių kapai gravfält: lit. stačiūtiškiai, jfr lit. stačiūtiškis, -ė ’anhängare av MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 113 ortodoxi’ och lit. gravar; Žuvėlės pieva exempelvis: personnamn Žuvėlė, Žuvelis och lit. äng. Alla angivna ortnamn har possessiv betydelse. 3.4. Ortnamn med möjlig dubbel härkomst I några fall var det svårt att avgöra om ortnamnen har bildats från namn på växter, fåglar och andra djur, geobotaniska termer eller liknande personnamn med ursprung i dessa, eller från appellativer – växtnamn eller andra appellativa ord. Ur ett ordbildningsperspektiv är dessa avledningar och sammansättningar. 3.4.1. SUFFIXAVLEDNINGAR: -inė: Baland-inė exempelvis: personnamn Balandis eller lit. balarādis ’en fågel av detta slag, duva; vildduva (Columba)’; Mešk-inė exempelvis: personnamnen Meška, Meškis eller lit. meška ’björn’; lit. meškis, meškis ’björn, hanbjörn; en fet och tämligen stor fölunge’; Padaž-inė exempelvis: lit. padažas ’sås, dippsås’ eller från lit. padažinis, -ė ’såslik, flytande’; Šer-inė exempelvis: personnamnet Šerys eller lit. šerys ’dåligt, hårt gräs’; å andra sidan kan ursprung från lit. šerinis, -ė ’sträv, hård som borst’ inte uteslutas; Vanag-inė exempelvis: personnamnet Vanagas eller lit. vānagas ’en art i hökarnas underfamilj, en rovfågel med kort, böjd näbb och vassa klor’; -iškė: Kātar-iškė skog, exempelvis: förnamnet *Katara eller liknande, jämför personnamnet Katárskis; jämför också förnamnet Stanislaw Katarunes från 1638 (IAK) eller lånordet katara ’hydda, tält’; Šaln-iškė exempelvis: personnamnet Šalna eller lit. šalna ’rimfrost, frost’; -iškis: Brid-iškis avlett, exempelvis: förnamnet *Bridys eller liknande, jämför personnamnet Bridžius, eller lit. bridà ’vadställe; väta, lera’; Kanap-iškis exempelvis: personnamnet Kanāpis eller lit. kanāpė, kanāpis ’odlad växt vars stjälk ger fiber och vars frön pressas till olja; växtens frö, korn (Cannabis sativa)’. 3.4.2. SAMMANSÄTTNINGAR: balà: Strāzdž-ia-balė avlett: personnamnet Strāzdas eller lit. strāzdas ’en fågel i familjen trastar (Turdus)’; Šārk-a-balė exempelvis: personnamnet Šārka eller lit. šārka ’en kråkfågel med vita fjädrar på vingarna (Pica pica)’; Šlek-balė exempelvis: personnamnet Šlekys eller med samband till lit. šlek ’sträv (en upprepad blick som uttrycker missnöje)’, jämför lit. šlekėti, šleka, -ėjo ’rinna, strömma’; Vanag-balė exempelvis: personnamnet Vānagas eller lit. vānagas ’en art i hökarnas underfamilj, en rovfågel med kort, böjd näbb och vassa klor’; būda: Žebr-ā-būdis exempelvis: personnamnet Žebrys eller liknande, eller lit. žebras, -ā ’prickig, brokig’; pieva: Galīn-pievė exempelvis: personnamnet Galīnis eller lit. galinis, -ė ’den yttersta delen av ett föremål (början, slut)’, jämför lit. gālas ’kant, gräns; gränsmark’. 3.5. Ortnamn med okänt ursprung Några ortnamn med okänt ursprung och okänd bildning har noterats, och man kan spekulera kring dem: Drapiev-iškis äng – kanske en avledning med suffixet -išk-, vars stam Drapiev- (< *Drap-piev-) kan förknippas med pvd. Drapà, Drapas eller liknande, och litauiska pieva ‘äng’; Grainės äng – kan ha samband med lånordet *grainė eller liknande, jfr tyska greinen ‘gnälla, klaga, jämra sig’ (Križi- 114 | DALIA SVIDERSKIENĖ nauskas 1992: 450); Šilam-balė pv. – greičiausiai anketose užrašyta netiksli pievos vardo lytis; sudėtinio vietovardžio pirmojo sando šilam- leksemos atitikmenų rasti nepavyko, bet manant, kad dėl priebalsių supanašėjimo šilam- atsirado iš šilan-, tai pastarasis sandas galėtų būti asmenvardinės kilmės, atsiradęs iš avd. *Šilanas ar pan., plg. pv. Šilánskas, Šilánskis. Tabellen nedan visar vilka ursprung som dominerar bland namnen på olika andra ytformer i Marijampolė socken och vilket bildningssätt som är vanligast. Uppgifterna anges i antal och procent (se tabell 9). TABELL 9. JORDNAMNENS BILDNINGSSÄTT OCH URSPRUNG Jordnamn efter ursprung | Jordnamn efter bildning | Primära | Avledda | Ändelser | Suffix | Prefix | Sammansatta (komposita) | Komplexa | Totalt | Från appellativ | 91 | 2 | 55 | – | 50 | 11 | 209 (~61%) | Från andra ortnamn | 1 | – | 1 | – | 1 | 7 | 10 (~3%) | Från personnamn och appellativa personbeteckningar | 1 | – | 66 | – | 32 | 6 | 105 (~30%) | Möjligen av dubbel härkomst | – | – | 11 | – | 6 | – | 17 (~5%) | Av okänt ursprung | 1 | – | 1 | – | 1 | – | 4 (~1%) | Totalt | 94 (~27%) | 2 (~1%) | 134 (~39%) | – | 90 (~26%) | 24 (~7%) | 345 Forskningsresultaten visar att flest namn på mindre ytformer i denna socken härrör från appellativ, medan hälften så många kommer från personnamn och appellativa personbeteckningar; den vanligaste bildningstypen är suffixavledningar. 4. SLUTSATSER Efter en analys av bildning och ursprung för alla tre ortnamnsskikten i Marijampolė socken (hydronymer, namn på bosättningar och jordnamn) kan man konstatera att ortnamnsskikten är olika och särpräglade, men också har likheter. Därför kan följande slutsatser dras: MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI | 115 4.1. Ordbildning 4.1.1. Studier av ortnamnens bildning visar att det finns fler sekundära ortnamn (antalet varierar från 66% i skiktet med namn på bebodda platser till 86% i skiktet med hydronymer). Primära ortnamn är vanligare i skiktet med namn på bebodda platser (de utgör omkring en tredjedel av dessa ortnamn – 34%; i skiktet med marknamn utgör de 27%, och i hydronymskiktet 14%). 4.1.2. Bland de sekundära ortnamnen är suffixavledningar den största gruppen i samtliga skikt. Flest suffixavledningar finns bland namnen på bebodda platser (~45%), och minst i hydronymskiktet (~37%). 4.1.3. Ortnamn bildade genom sammansättning är vanligare bland hydronymer (~33%) och marknamn (~26%); sammansatta ortnamn, som inte är särskilt talrika i de berörda skikten, är vanligare i hydronymskiktet (~10%). 4.1.4. I samtliga ortnamnsskikt är ändelse- och prefixavledningar minst vanliga. Ändelseavledningar utgör ~6% i hydronymskiktet, medan prefixavledningar endast utgör ~4% i skiktet med namn på bebodda platser. 4.2. Ursprung 4.2.1. Till ursprunget har de flesta ortnamn bildats av appellativer: ~71% av hydronymerna och ~61% av marknamnen. 4.2.2. I skiktet med namn på bebodda platser dominerar ortnamn som har sitt ursprung i personnamn samt appellativa personbeteckningar (~70%). Denna grund är också vanlig bland marknamn (~30%) och hydronymer (~23%). FÖRKORTNINGAR FÖR LOKALISERINGSHÄNVISNINGAR Graž – Gražiškiai (Vilkaviškis distr.) Gž – Gižai (Vilkaviškis distr.) JRgŽ – Jūrgežeriai (Marijampolė distr.) Ldvn – Liudvinavas (Marijampolė distr.) Lzd – Lazdijai Mrj – Marijampolė Mškč – Meškučiai (Marijampolė distr.) Pdvn – Padovinys (Marijampolė distr.) Prn – Prienai Ras – Rasiai (Vilkaviškis distr.) Šauk – Šaukenai (Kelmė distr.) Šil – Šilavotas (Prienai distr.) Šn – Šunskai (Marijampolė distr.) Šst – Šeštokai (Lazdijai distr.) Trkš – Trakiškiai (Marijampolė distr.) Vg – Vaiguva (Kelmės r.) 116 | DALIA SVIDERSKIENĖ ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR ar. – åker, odlingsmark aukšt. – höjdland b. – kärr brus. – vitrysk d. – håla dr. – jordmån drb. ž. – brukad jord drp. – torvmosse drž. – trädgård dv. – herrgård gyv. vt. – bostadsort gelež. st. – järnvägsstation gn. – betesmark grv. – dike k. – by k. dalis – del av en by kdr. – damm kl. – väg kln. – berg klv. – kulle kp. – begravningsplats krnt. – strand l. – fält lat. – lettiska l. dalis – del av ett fält lenk. – polska lg. – slätt liet. – litauiska lm. – svacka mst. – stad småort – småstad skog – skog nedsättande – nedsättande off. – officiell, officiellt jfr – jämför kärr – kärr fornborg – fornborg strand – strand preussisk – preussisk damm – damm fig. – bildlig betydelse vanl. – vanligtvis äng – äng ryska – ryska ö – ö slaviska – slaviska sklp. – jordstycke (markområde) sod. – gård šlt. – källa tk. – stig tv. – damm upl. – bäck up. vaga – flodfåra MARIJAMPOLĖS VALSČIAUS VIETOVARDŽIAI 117 vok. – tysk vs. – ensamgård vškl. – landsväg vt. – plats ž. – mark KÄLLFÖRKORTNINGAR ATSŽ – Handbok över Litauiska SSR:s administrativa-territoriella indelning 1–2, Vilnius, 1974, 1976. IAK – LKI:s onomastikavdelnings kartotek över historiska personnamn LHĖŽ –1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, VANAGAS, A. red., Vilnius: Mokslas, 1981. LKŽ – Litauiska språkets ordbok 1–20, Vilnius, 1956–2002. LPŽ – Litauisk efternamnsordbok 1–2, red. VANAGAS, A., Vilnius: Mokslas. SBM – Орфографичен речник на белоруския език, Минск: Издателство „Беларуска съветска енциклопедия“ на името на Петрусь Броўка, 1987. SJP – Polska språkets ordbok 1–8, Warszawa, 1902–1927. SNP – Ordbok över efternamn som för närvarande används i Polen 1–10, utgiven av K. RYMUT, Kraków: Polska Akademia Nauk, Instytut Języka Polskiego, 1992–1994. VŽ – Vietovardžių žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2002. WSPR – Stor polsk-rysk ordbok, Warszawa–Moskva: Wiedza Powszechna, Sowietskaja Encyklopedia, 1967. LITERATŪRA ALMINAUSKIS, K. 1934: Instrukcija Lietuvos žemės valdymui surašyti, Klaipėda: Rytas. BILKIS, L. 1997: Lietuvių helonimai: termino teikimas, sąvoka, vieta toponiminėje sistemoje. Lituanistica 1 (29), 35–57. BILKIS, L. 1998: Lietuvių priesaginės darybos helonimai. Daktaro disertacija, Vilnius. BILKIS, L. 1999: Lietuvių priesaginiai deminutyviniai helonimai. Acta Linguistica Lithuanica 41, 51–95. BUTKUS, 1995: Lietuvių pravardės, Kaunas: Aesti. JONIKAS, P. 1968/1990: Asmenvardžiai ir vietovardžiai, Lietuvių enciklopedija 15, Boston: Lietuvių enciklopedijų leidykla. Perleista: Vilnius: Lietuvos enciklopedijų redakcija, 1990. KRIŽINAUSKAS, J. 1992: Vokiečių–lietuvių kalbų žodynas 1, Vilnius: Mokslas. KUZAVINIS, K., SAVUKYNAS, B. 1997: Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: Mokslas. MAŽIULIS, V. 1988: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1, Vilnius: Mokslas. MICKIENĖ, I. 2001: Telšių rajono toponimų daryba. Daktaro disertacija, Kaunas. RAZMUKAITĖ, M. 1983: Asmenvardiniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 2 (83), 146–153. RAZMUKAITĖ, M. 1991: Lietuvos oikonimai, išvesti iš kitų oikonimų. Lituanistica 2 (6), 53–60. RAZMUKAITĖ, M. 1994a: Klaipėdos krašto oikonimija. Lietuvių kalbotyros klausimai 31, 152–162. RAZMUKAITĖ, M. 1994b: Šeštokai ar Šeštokai? Gimtoji kalba 7, 12–13. RAZMUKAITĖ, M. 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai. Daktaro disertacija, Vilnius. RAZMUKAITĖ, M. 2001a: Gyvenamųjų vietų vardai. Lygumai. Stačiūnai. Vilnius: Versmė, 589–593. RAZMUKAITĖ, M. 2001b: Raguvos apylinkių gyvenamųjų vietų vardai. Raguva. Vilnius: Versmė, 788–792. RAZMUKAITĖ, M. 2001c: Gyvenamųjų vietų vardai. Veliuona. Vilnius: Versmė, 589–593. 118 | Dalia Sviderskienė Razmukaitė, M. 2002: Viduklės apylinkių vardynas. Viduklė. Kaunas: Simono Stanevičiaus bendrija, 1062–1071. Razmukaitė, M. 2003: Seredžiaus apylinkių gyvenamųjų vietų vardai. Seredžius. Vilnius: Versmė, 929–931. Razmukaitė, M. 2004: Kvėdarnos apylinkių gyvenamųjų vietų vardai (kilmė ir daryba). Kvėdarna. Vilnius: Versmė, 865–869. Savukynas, B. 1960: Ežerų vardai. Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 219–226. Savukynas, B. 1963: Kilmininkiniai lietuvių vietovardžiai. Lietuvių kalbotyros klausimai 6, 235–246. Vaitkevičiūtė, V. 1979: Lenkų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Mokslas. Vanagas, A. 1967: Lietuvos gyvenamųjų vietų vardai, kilę iš vienaskaitos asmenvardžio. Baltistica 3 (1), 111–116. Vanagas, A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis. Vanagas, A. 1975: Vietovardžių norminimas. Kalbos kultūra 28, 48–57. Vanagas, A. 1980: K. Būga – lietuvių onomastikos pradininkas. Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 7–35. Vanagas, A. 1990: Ойконимы Литвы с суффиксами славянского происхождения -ava, -avas. M. Kondratiuk, red., Balto-słowiańskie związki językowe. Wrocław–Warszawa–Kraków: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 381–388. Vanagas, A. 1991a: Vietovardžių norminimo principai. Gimtoji kalba 4, 11–14. Vanagas, A. 1991b: Vietovardžių norminimo principai (2). Gimtoji kalba 5, 4–7. Vanagas, A. 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Vilnius: Mokslas. Dalia Sviderskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Gauta 2004 09 14