Marijampolės apskrities drimonimų darybos ir kilmės polinkiai

Acta Linguistica Lithuanica LIV (2006), 49 – 62 Tendenser i bildning och ursprung hos drimonimer i Marijampolė län Dalia Sviderskienė Litauiska språkinstitutet Artikeln presenterar en analys av skogsnamn i Marijampolė län i Litauen före kriget med avseende på deras avledningsegenskaper och ursprung. Resultaten från detta område i södra Litauen jämförs därefter med liknande data från Telšiai län i norra centrala Litauen, och de areala skillnaderna vad gäller avledningsmönster diskuteras. 0. INLEDNING Forskningen om litauisk toponymi bygger till största delen på studier av enskilda klasser och underklasser inom detta forskningsområde. A. Vanagas ingående avlednings-, ursprungs- och semantiska analys av flod- och sjönamn bör nämnas (Vanagas 1970: 428; 1981: 408; 1981a: 4–153); litauiska bergnamn (oronimer) har undersökts med avseende på avledning (Vanagas 1973: 209–219); flera avledningssätt för namn på bebodda platser (oikonymer) har analyserats ingående: suffixavledda former, sammansättningar och sammansatta ortnamn (Razmukaitė 1998; 2002: 121–130; 2003: 63–80); och ett enda avledningssätt – suffixavledning – har undersökts för namn på kärr och träsk (helonymer) (Bilkis 1998; 1999: 51–95). Dessutom har avledningen av flera toponymklasser i Telšiai distrikt (hydronymer, oikonymer, oronymer, drimonymer, agronymer och hodonymer) undersökts ur olika aspekter, och de mest produktiva avledningstyperna bland områdets ortnamn har fastställts (Mickienė 2001). En separat publikation ger en översikt över avledningen av namn på vägar och stigar (hodonymer) i Telšiaiområdet (Mickienė 2002: 94–97). Bland studier av mer specialiserade toponymklasser kan nämnas dem som endast behandlar toponymer i ett avgränsat område – namn på åkrar, fält, ängar, betesmarker och olika markområden (agronymer) i norra centrala Litauen. De ortnamn som är kända och fortfarande används där har behandlats med avseende på avledning, struktur och semantik 49 Dalia Sviderskienė siekiant išryškinti agronimų klasės sandaros ypatumus (Endzelytė 2004a: 80–89). Dar aptarta to paties Lietuvos arealo vandenvardžių daryba (Endzelytė 2004b: 63–77). Taip pat analizuojamos Lietuvos miškų vardyne (toliau LMV) užfiksuotų priesaginių asmenvardinių miškų vardų (drimonimų) darybos ypatybės (Mickienė 2004: 121–131). Som redan nämnts har drimonymerna i Telšiai distrikt behandlats ur olika avledningsaspekter i I. Mickienės doktorsavhandling (Mickienė 2001: 91–109). Materialet till arbetet samlades in direkt under språkexpeditioner som genomfördes 1985–1989 samt från ortnamnskartoteket som förvaras vid LKI:s namnarkiv, vilket utan tvekan innehåller uppgifter från mellankrigstidens litauiska enkäter, vilka även artikelns författare utgick från1. Syftet med denna artikel är att utvidga och komplettera den areala analysen av onymer i ännu en ortnamnsklass. Detta är den första publikationen där resultaten av en undersökning av skogsnamn i Marijampolė län från mellankrigstidens Litauen, med avseende på avledning och ursprung och med fastställande av gemensamma tendenser, jämförs med resultaten från en undersökning av drimonymer i ett annat litauiskt område – Telšiai distrikt2. Eftersom tendenserna i drimonymernas ursprung inte har beskrivits i arbeten om litauisk toponymi3, begränsar sig artikeln till att klarlägga och beskriva möjliga ursprung för drimonymerna i undersökningsområdet. I Marijampolė län har 101 enheter av den undersökta ortnamnsklassen registrerats (cirka 1,3% av de namn som registrerats i hela Litauen)4. Det rör sig om namn på skogar, skogsområden, delar av sådana och tallhedar. För att beteckna dem används i artikeln, vid sidan av termen drimonimai, drimonimas (gr. δρυμός ’skog, skogsområde’ + ὄνομα ’namn’), även den litauiska motsvarigheten miško vardas, ’skogsnamn’, som här används i snäv bemärkelse. Detta görs traditionellt, liksom för varje mer eller mindre undersökt ortnamns- 1 Apie Lietuvos žemės vardyno anketas plačiau žr. Sviderskienė (2005: 91). 2 Området i norra centrala Litauen valdes för jämförelsen av en särskild anledning – hittills har ingen undersökt den aktuella ortnamnsklassen, vare sig i enskilda områden eller i Litauen som helhet. 3 I förordet till LMV ger A. Brukas endast översiktliga uppgifter om ursprunget till namnen på alla Litauens skogar, vilka inte grundar sig på vetenskapliga studier (LMV₁ 4); tendenserna i ursprunget hos drimonymerna i Telšiai distrikt behandlas inte i I. Mickienės doktorsavhandling (Mickienė 2001). 4 Enligt uppgifter från 1994 hade 7 902 skogsnamn registrerats i Litauen (LMV₁ 267). 50 Marijampolės apskrities drimonimai för att beteckna klassen (se i början av inledningen): svenska och internationella termer skapas. På så sätt upprätthålls terminologisystemet. Dessutom undviker man att räkna upp de geografiska platser som termen används för (jfr Bilkis 1997: 36–37). Den internationella termen drimonimai (Superanskaja 1973: 186), drimonimas (Podol’skaja 1978: 56–57) har etablerat sig i de slaviska språkens toponymiska terminologisystem. I nyare ordböcker med olika lingvistiska termer har termen drimonimas inte kunnat återfinnas, trots att andra termer som betecknar enheter inom toponymiska klasser används, till exempel: hydronym, hodonym (Glossary of Terms 2002: 133), oronym (ibid., 143; Dubois 2001: 337). Det material som publiceras för första gången, det vill säga drimonymerna, undersöks ur ett ordbildningsperspektiv enligt den strukturell-grammatiska klassificering som A. Vanagas valt för sin undersökning av hydronymers ordbildning (Vanagas 1970: 21–27). De delas in i primära och sekundära; de sekundära omfattar avledningar (här endast suffixavledningar, eftersom inga prefix- eller ändelseavledningar har belagts), sammansättningar och flerordsbildningar. Vid bedömningen av drimonymernas ursprung har man beaktat den grundläggande principen för förståelsen av litauiska ortnamns ursprung: ett ortnamns ursprung förstås som källan till själva den toponymiska lexemens uppkomst, inte som en genetisk etymologi för dess rot (jfr Vanagas 1980; Bilkis 1998). Utifrån de grundord som drimonymerna bildas av delas de in i appellativa (bildade av appellativ), ortnamnsbaserade (bildade av oikonymer, hydronymer eller andra ortnamn) och personnamnsbaserade (bildade av förnamn, efternamn, appellativa personbeteckningar med mera)5. För att fastställa drimonymernas grundord (appellativ, personnamn och andra ortnamn) har följande huvudkällor använts: Lietuvių kalbos žodyno-banden (band 1–20, Vilnius, 1956–2002), Lietuvių pavardžių žodynu (band 1–2, Vilnius, 1985–1989), Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynu (Vilnius, 1974, del 1; Vilnius, 1976, del 2; härefter ATSŽ), A. Vanagas Lietuvių hidronimų etimologinių žodynu (Vilnius, 1981; härefter LHEŽ), K. Kuzavinis och B. Savukynas Lietuvių vardų kilmės žodynu (Vilnius, 1997; härefter LVKŽ). De två första källorna (LKŽ, LPŽ) anges i förteckningen över källförkortningar för att undvika frekventa hänvisningar till dem när grundorden förklaras. 5 Närmare upplysningar om dessa och andra grundläggande principer, materialets presentation, bedömningskriterier med mera finns hos Sviderskienė (2005: 92–93). Samma principer följs även i denna artikel vid undersökningen av drimonymer. 51 DALIA SVIDERSKIENĖ frekventa hänvisningar till dem anges i förteckningen över källförkortningar när grundorden förklaras. Appellativ och proprier från andra språk (i detta område oftare slaviska och germanska) används också för att förklara ursprunget till drimonymerna i Marijampolės län. De vanligaste källorna till dessa är ordböcker, förteckningar och ett alfabetiskt register över historiska personnamn (härefter IAK). Alla nämnda källor ingår också i förteckningarna över källförkortningar och litteratur. 1. DRIMONYMER HÄRLEDDA FRÅN APPELLATIVA ORD (APPELLATIVA LEXEM) 1.1. Primära De har bildats utan ytterligare ordbildningsmedel och sammanfaller strukturellt helt med det appellativa grundordet6 och utgör den största gruppen av de behandlade onymena: Alksnynas skog Mrj, Prn: lit. alksnynas ’alskog, liten alskog’; Apātkai skog Prn: *apatkai, jfr pol. opatki ’växt i familjen törelväxter (Euforbia mirsinites)’ (SJPIII 34); Atžalynas skog Ss: lit. atžalynas ’plats där många skott växer; ung skog’; Beržynas skog Gdl, 2 skogar Klvr, Krsn, skog Lbv: lit. beržynas ’björkskog’; Garnializdis skog Prn: lit. garnializdis ’storkbo’; Giraitė 2 skogar Mrj: lit. giraitė ’liten skog’; Gõjus skog Igl, 2 skogar Klvr, skog Ldvn: lit. gõjus ’liten, vacker skogsdunge’; Juodóji 2 skogar Klvr: lit. juodóji, jfr lit. júodas, -à ’kolsvart, mörk’; Kapaĩ skog KzR: lit. kapaĩ ’plats där människor begravs’; Mólkasis skog KzR: lit. mólkasis ’lergrop’; Pagirýs skog Lbv: lit. pagirýs ’skogsbryn’; Pastaunīñkas (även Pastaunỹkas) skog Prn: lit. pastaunīñkas ’inhägnat område där boskap kan beta’; Pasóda skog KzR: lit. pasóda ’skog som håller på att återbeskogas’; Plýně skog Gdl: lit. plýně ’öppen plats, slätt’; Pušýnas skog Krsn: lit. pušýnas ’tallskog’; Pusinė skog Lbv: 6 Det bör noteras att denna grupp omfattar drimonymier vars ordbildningsbas antas utgöras av prefixlösa, prefixavledda appellativ eller strukturellt sammansatta ord, såsom: samanýnas, užplynis, garnializdis m.fl. Denna uppfattning har formats av den semantiska bedömningen av de undersökta onymerna. Dessutom uppmärksammades även att suffix med diminutiv funktion (se 1.2.) tenderar att fogas till prefixlösa appellativ, t.ex.: Alksnyn-ėlis: alksnynas; Eglyn-ėlis: eglynas; Kvajn-ūkas: kvajynas m.fl. 52 Marijampolės apskrities drimonimai lit. pušinis, -ė ’som tillhör två parter, ägs eller används av två’; Raštas skog Gᴅʟ: lit. raštas ’sumpig plats bevuxen med buskar eller träd, kärr, skogsdunge’; Samanynas skog Kʀsɴ: lit. samanynas ’plats bevuxen med mossa’; Saman̄ius skog Kʟᴠʀ: lit. saman̄ius ’mossbevuxen’; Skynymas skog Kʟᴠʀ: lit. skynymas ’avverkad eller uthuggen del av skogen’; Skirpstȳnas skog Lᴅᴠɴ: lit. skirpstȳnas ’alm-skog’; Šilȳnas skog Kʟᴠʀ: lit. šilȳnas ’barrskog, tallskog’; Telėtnikas skog Pʀɴ: lit. *telėtnikas, jfr lit. telėtninkas, telėtinin̄kas ’kalvhägn’; Trākas skog Ss: lit. trākas ’sluttning’; Trikampis skog KᴢR: lit. trikampis ’som har tre vinklar, triangelformad’; Uosynas skog Kʀsɴ: lit. uosynas ’askskog’; Užplynis skog KᴢR: lit. užplynis ’plats bortom en öppen myr’; Užtvaras skog KᴢR: lit. užtvaras ’befästning, förstärkt plats’; Vidōtkas skog Pʀɴ: *vi-dotkas, jfr pol. wydatki ’utgifter’ (WSPR 1179), vitry. выдамки ’utdelning, utbetalning’ (SBM 146); Zagāinikas skog Iɢʟ, MʀJ, Vv: *zagāinikas, jfr pol. zagajnik ’skogsdunge, liten skog’ (WSPR 1239); Žāl̄giris skog Vv: lit. žāl̄giris ’grönskande skog (vanligen barrskog); granskog med lövträd’. Denna grupp kompletteras av former i pluralia tantum: Apatkos skog KᴢR: *apatka, jfr pol. opątka ’växt i familjen törelväxter (Euforbia mirsinities)’ (SJP₃ 34); Degimai skog Gᴅʟ: lit. degimas ’bränd plats (äng, myr, skog), brandrest’; Druiskos skog Pʀɴ: lit. druska ’salt mineralisk förening’; Dzelkos skog Gᴅʟ: *dzelka, jfr pol. dziatka ’tomt, område, bit; åker’ (WSPR 174–175), vitry. дзялка ’remsa; markstycke avsett för sådd, äng eller skog’ (Jaškin 1971: 59; SBM 213)7; Grīovos skog KᴢR: lit. griovà ’träd som blåst omkull i en myr, vindfälle’; Kalnai skog Pʀɴ: lit. kalnas ’hög upphöjning av marken’; Kamšos skog KᴢR: lit. kamša ’stoppning’; Karklynai skog Lʙᴠ: lit. karklynas ’plats där vide växer; mycket vide’; Kryžkelės skog Lʙᴠ: lit. kryžkelė ’plats där vägar korsar varandra’; Podzelai skog BʀB: *podzelas, jfr pol. podział ’delning, uppdelning; indelning; division, delning; fördelning’ (WSPR 715), jfr även pol. podzielić ’dela, fördela, distribuera’ (ibid.); Šilainės skog Kʟᴠʀ: lit. šilainė ’sandig, lätt jord, sandjord’. 7 Möjligheten att grundordet har samband med pol. dziatki ’trädgårds- och köksträdgårdstomter’ (WSPR 174–175) bör inte förbises. 53 DALIA SVIDERSKIENE 1.2. Avledningar. Suffixavledningar För att bilda dessa används flera litauiska (baltiska) suffix med diminutivfunktion (-ait-, -el-, -ėl-, -uk-), possessiv funktion (-in-) samt kollektiv- och platsnamnsfunktion (-yn-): -ait-: Plyn-aitė skog Ss: lit. plynė, plýnia ’öppen plats, slätt’; -el-: Goj-ėlis skog Krsn: lit. gõjus ’liten, vacker skogsdunge’; Kaln-ėliai skog KzR: lit. kálnas ’hög upphöjning av marken’; Šil-ėlis skog GDL: lit. šìlas ’skog med höga, raka barrträd (vanligen tallar) som växer på sandjord’; -ėl-: Alksnyn-ėlis skog Ss: lit. alksnýnas ’alskog, liten alskog’; Eglyn-ėlis skog Vv: lit. eglýnas ’granskog’; -in-: Kakariek-inė skog Krsn: lit. kakarìekas ’tupp’; Kaỹmp-inė skog MrJ: lit. kaĩmpas ’kant, sida; hälft’; -yn-: Mešk-ynė skog Vv: lit. meškà ’björn’; -uk-: Alksnyn-ūkas skog MrJ: lit. alksnýnas ’alskog, liten alskog’; Kv ajyn-ūkas skog LBV: lit. kvajýnas ’tallskog’; Lygum-ūkės skog, del av skog KIVR: lit. lygùmà ’jämn plats utan kullar’. Som framgår av exemplen har diminutivsuffixen bland de litauiska (baltiska) suffixen i denna grupp varit de mest produktiva (~77%). 1.3. Sammansättningar (komposita) De flesta andra lederna i alla de upptecknade sammansättningarna, som bildats av två basord, är geografiska nomenklaturtermer balà, kálnas, raĩstas samt andra appellativiska substantiv, såsom lit. girià ’stor skog’, lit. kiẽmas ’markområde mellan byggnaderna på en gård, sluttning; plan vid ett bostadshus’ och lit. kója ’organ med vilket en människa eller någon annan varelse går’. Efter den första leden kan de delas in i (1) substantiviska: Aĩksn-ɑ-girė skog KzR: lit. alksnà ’plats bevuxen med alar, alkskog’; Mešk-ā-raistis skog IGL: lit. meškà ’björn’; Šil-a-kōjis skog Ss: lit. šìlas ’skog av höga, raka barrträd (vanligen tallar) som växer på sandig mark’; Vilk-ā-balė skog MrJ: lit. vìlkas ’ett hundliknande rovdjur i skogen (Canis lupus)’; Zòmč-ia-kalnis skog LBV – kan sannolikt föras samman med pol. żomczyk ’lås, låsregel’ (SJPVIII 168–169); (2) adjektiviska: Saũs-giria skog MrJ: lit. saũsas, -à ’utan fukt, utan vatten, inte våt, uttorkad’; Smaĩl-a-kalnis skog KzR: lit. smaĩlas, -à ’kraftigt avsmalnande mot spetsen’; (3) 54 Marijampolės apskrities apskrityje verbal: Grįst-a-balė delvis skog Ss: lit. grįsti, grindžia, grindė ’lägga golv på ett golv, en bro eller en väg; belägga med golv’. 1.4. Sammansatta namn I Marijampolės län finns två typer: genitiviska och kvalificerande. 1.4.1. Endast ett genitiviskt namn har upptecknats: Degėsių plynia skog Prn. Det består av två led, varav det första är genitivformen av appellativet lit. *degėsiai, jfr lit. degėsis ’förbränningsrest, förkolnat trä, glöd’; genitiven anger platsens egenskap. Det andra ledet är det appellativiska ortnamnet lit. plynia ’öppen plats, slätt; kärr, träsk’. 1.4.2. Kvalificerande namn (båda orden står i nominativ): Ilgasis lau‘želis skog KzR: lit. ilgasis, jfr lit. ilgas, -a ’som sträcker sig på längden, långt (i rummet)’ och lit. lau‘želis, jfr lit. laužas ’hög av störar, ris, grenar och träbitar’; Trumpasis lau‘želis skog KzR: lit. trumpasis, jfr lit. trùmpas, -a ’som har liten räckvidd eller sträcka, kort’; och lit. lau‘želis, jfr lit. laužas ’hög av störar, ris, grenar och träbitar’. Som framgår av de upptecknade exemplen kan drimonimer av den aktuella ordbildningstypen bilda motsatspar, eftersom deras första led är motsatser (bildade av pronominella adjektiv ilgasis, trumpasis). I ytterligare ett upptecknat kvalificerande drimonim är det första ledet ett adjektiv i nominativ, medan det andra är en appellativisk beteckning för ett geografiskt objekt: Rudà balà skog Lbv: lit. rùdas, -à ’mörkgul’ och lit. balà. 2. DRIMONYM SOM HÄRRÖR FRÅN ANDRA ORTNAMN Endast några få har noterats, alla är sammansatta genitivformer, bildade av ortnamn i genitiv som anger objektets lokala anknytning, närhet till ett annat och det topografiska begreppet miškas eller det appellativa ordet på litauiska giraitė ’liten skog’. Dessa är: Aĭksniakiemio miškas skog. Prn: Aĭksn-ia-kiemis by. Ašmn (ATSŽII 8); Prūsokų giraitė skog. KzR: Prūsokai by. KzR (ATSŽII 249); Rūdupįo miškas skog. Prn: Rūdupis å. Prn (LHĖŽ 282). 55 Dalia Sviderskienė 3. DRIMONYM SOM HÄRRÖR FRÅN PERSONNAMN OCH APPELLATIVA PERSONBETECKNINGAR 3.1. Primära Deras grundord är ett egennamn, det vill säga ett oförändrat personnamn eller en appellativ personbeteckning: Bendorius mš. Ss: pvd. Bendorius eller lit. bendorius ”tunnbindare”; Igliškis mš. Šil: pvd. Igliškis. Pluralia tantum genus är inte angivet. 3.2. Avledda Några få suffixavledningar har noterats. Vid bildningen av dem används det litauiska (baltiska) suffixet -išk-, som enbart har possessiv funktion: Karal-iškė skog. Igl: efternamnet Karalius eller litauiska karalius ”titel för en härskare, monark i vissa länder”; Kukor-iškė åker. Brb: efternamnet Kūkoris eller litauiska kùkorius, -ė ”kock”; Simanáuč-iškės skog. Lbv: personnamnet *Simanaúčius eller liknande, jfr efternamnen Simanáuskas, Simanávičius; Ščeščiūn-iškė (?) skog. Klvr: personnamnet *Ščeščiūnis eller liknande, jfr det polska efternamnet Szczesć (SNPIX 246). 3.3. Sammansatta (komposita) De här bildningarnas första led härrör från personnamn eller appellativa personbeteckningar, de andra från appellativa ord på litauiska: dárbas ”det som har arbetats fram, gjorts, utförts”, litauiska daržas ”markområde intill en gård för odling av grönsaker”, litauiska girià ”stor skog”, litauiska šlaitas ”sluttande område bevuxet med träd och buskar” samt det topografiska begreppet pieva: Jónis-darbis äng. Ss: personnamnet *Jonišas eller liknande, jfr det polska efternamnet Jonisz (SNPIV 381) och litauiska dárbas; Mìl-ia-daržis skog. Ss: efternamnet Mìlius eller liknande och litauiska daržas; Mozūr-girė äng. Ldvn: efternamnet Mozūras eller litauiska mozūras, -ė ”person tillhörande den masuriska gruppen”, och litauiska girià; Niè-girė äng. Ss: efternamnet Ničas och litauiska girià; Riè-laitis (< *Riè-slaitis) skog. Prn: efternamnet Rièius och litauiska šlaitas; Rùnk-a-giris skog. KzR: efternamnen Runkỹs, Runkus och litauiska girià; Žỹd-pievė skog. Prn: litauiska žỹdas, -ė ”person av judisk nationalitet”, och litauiska pieva. 56 Marijampolės apskrities drimonimai 3.4. Sammansättningar Alla de belagda namnen är genitiviska och har possessiv betydelse; deras första led är ”genitivformen av personnamnet på den tidigare ägaren till den plats som namnet betecknar <...>” (Savukynas 1963: 238), medan det andra ledet är det appellativa litauiska ordet giraitė ’dunge’, litauiska sodėlis, jfr litauiska sòdas ’markområde där fruktträd och bärbuskar växer; själva fruktträden och bärbuskarna som växer där’: Brūndzų giraitė gr. Mrj: personnamn Brūndza; Rūškių giraitė mš. Ss: tillnamn Rūškys; Spinderio Sodėlis mš. Ss: personnamn *Spinderis, jfr tillnamn Spinderaitis. 4. DRIMONYM MED MÖJLIG DUBBELT URSPRUNG 4.0. I några fall var det omöjligt att avgöra om ett personnamn eller ett appellativt ord utgör ursprungskällan för de undersökta drimonymerna. 4.1. Avledningar med suffixet -išk-: Beržin-iškė mš. KzR: tillnamn Beržinis eller liknande, eller litauiska beržinė ’björkkvist’, jfr litauiska beržinis, -ė ’gjord (tillverkad) av björk’; Medel-iškės mš. PrN: tillnamn Medėlis eller litauiska medėlis ’litet, ungt träd; dunge’. 4.2. Sammansättning: Bič-ia-sodis mš. Vv: tillnamn Bitė, Bitis eller litauiska bičius ’biodlare’, eller litauiska bitė, bitis ’honungsbärande insekt (Apis mellifica)’; dess andra led kommer från det appellativa litauiska ordet sòdas ’markområde där fruktträd och bärbuskar växer; själva fruktträden och bärbuskarna som växer där’. 5. DRIMONYM MED OKLART URSPRUNG Endast ett skogsnamn har belagts: Kaldob-inė mš. LBV; dess lexem kaldob- har inte kunnat knytas till appellativa eller propriala ord i litauiska, slaviska eller tyska. Man kan endast anta att detta kan vara en förändrad form av *Kalk-duob-inė, som kan förbindas med litauiska *kalkduobė, jfr litauiska kalkiadùobė ’kalkgrop’. Nedan följer en tabell som sammanfattar undersökningen och visar vilka ursprung skogsnamnen i Marijampolė län främst har och vilket ordbildningssätt som är vanligast. Uppgifterna anges i antal och procent. 57 DALIA SVIDERSKIENĖ Tabell 1.Drimonymen i Marijampolės län med avseende på bildning och ursprung Drimonym efter ursprung | Drimonym efter bildning | Primära | Avledda | Ändelseavledda | Suffixavledda | Prefixavledda | Sammanfogade (komposita) | Sammansatta | Totalt Från appellativer | 53 | – | 13 | – | 8 | 4 | 78 (~76%) Från andra ortnamn | – | – | – | – | – | 3 | 3 (~3%) Från personnamn och appellativa personbeteckningar | 2 | – | 4 | – | 7 | 3 | 16 (~16%) Möjligen av dubbelt ursprung | – | – | 2 | – | 1 | – | 3 (~4%) Av inte helt klart ursprung | – | – | 1 | – | – | – | 1 (~1%) Totalt | 55 (~54%) | – | 20 (~20%) | – | 16 (~16%) | 10 (~10%) | 101 Av tabellen framgår att primära skogsnamn med appellativt ursprung dominerar i det nämnda länet, det vill säga sådana som i bildningsprocessen (eller toponymiseringsprocessen) inte har fått bildningsformanter och inte har bildats genom andra bildningssätt (sammansättning eller sammanfogning). 6. SLUTSATSER 6.0. Efter en lingvistisk analys av drimonymen från ett län i mellankrigstidens Litauen och en kartläggning av deras bildningsegenskaper och ursprungstendenser kan några slutsatser dras. 6.1. Bildningstendenser 6.1.1. I Marijampolės län har primära drimonym registrerats – omkring 54% av alla undersökta onymer i denna klass; sekundära utgör omkring 46%, varav de allra talrikaste är 58 Marijampolės apskrities drimonimai suffixavledningar – omkring 20%. Sammanfogade drimonym utgör omkring 15% och sammansatta omkring 11%. Ändelse- och prefixavledningar är inte typiska för drimonymen i Marijampolės län. 6.1.2. En jämförelse av resultaten med uppgifterna från arbetsanalysen av drimonymen i Telšiai distrikt (vilka hittills är de enda i litauiska toponymiska studier) visar tydliga regionala skillnader i drimonymens bildningstendenser. 6.1.2.1. I Telšiai distrikt noterades en tydlig skillnad i förhållandet mellan primära och sekundära drimonym (20%: 80%). I Marijampolės län är förhållandet mellan dessa bildningsgrupper ungefär jämnt, med en övervikt för de primära (54%: 46%). Till skillnad från Telšiai distrikt får drimonymen i det aktuella länet alltså oftare inga bildningsformanter i bildningsprocessen och bildas inte på andra sätt. 6.1.2.2. I de båda jämförda regionerna skiljer sig bildningstendenserna för sekundära drimonym avsevärt. 6.1.2.2.1. I Marijampolės län är suffixavledningar mest produktiva (~20%), medan sammansatta drimonym dominerar i Telšiai distrikt (~79%), och den absoluta majoriteten av dessa är genitiviska (~98%). 6.1.2.2.2. Sammanfogade drimonym, som utgör omkring en tredjedel av de sekundära i Marijampolės län (~16%), hör till de minst produktiva i Telšiai distrikt (~4%), i likhet med ändelse- och prefixavledningar (~1%). 6.1.2.2.3. Förhållandet mellan suffixavledningar skiljer sig något mindre: omkring 20% i Marijampolės län och omkring 15% i Telšiai distrikt. 6.2. Ursprungstendenser Till ursprunget sett har de flesta drimonimerna i Marijampolė län bildats av appellativa lexem – omkring 76% av alla undersökta onymer i denna klass. Eftersom artikeln endast undersöker bildnings- och ursprungstendenserna hos toponymer i en klass av marknamn – drimonimer – har man avstått från att dra mer omfattande slutsatser om orsakerna bakom dessa tendenser utifrån det begränsade datamaterialet och resultaten av dess jämförelse. Man menar att orsakerna skulle kunna förklaras först efter att toponymerna i alla övriga klasser och deras bildnings- och ursprungstendenser har undersökts och gemensamma tendenser har framträtt, det vill säga genom att söka samband med de sociala och ekonomiska särdragen i den undersökta delen av Litauen samt med invånarnas psykolingvistiska egenskaper. 59 Dalia Sviderskienė FÖRKORTNINGAR FÖR LOKALISERINGSHÄNVISNINGAR Asmn – Ašmintà (Prienų r.) Brb – Balbieriškis (Prienų r.) Gdl – Gudėliai (Marijampolės sav. t.) Igl – Igliškėliai (Marijampolės sav. t.) Klvr – Kalvarija (Marijampolės sav. t.) Krsn – Krosna (Lazdijų r.) KzR – Kazlų Rūda Lbv – Liubãvas (Kalvarijos sav. t.) Ldvn – Liudvinãvas (Marijampolės sav. t.) Mrj – Marijampolė Prn – Prienai Ss – Sasnavà (Marijampolės sav. t.) Šil – Šilavótas (Prienų r.) Vv – Veiveriãi (Prienų r.) ANDRA FÖRKORTNINGAR avd. – personnamn brus. – vitryska gr. – skog lenk. – polska liet. – litauiska mš. – skog pan. – liknande plg. – jämför ppr. – vanligtvis š. – tallskog t. – det vill säga vnt. – enheter žr. – se KÄLLFÖRKORTNINGAR ATSŽ – Handbok över Litauiska SSR:s administrativa-territoriella indelning 1–2, utarbetad av Ž. Noreika, V. Stravinskas. Vilnius: Mintis, 1974, 1976. 60 Marijampolės apskrities apskrityės drimonimai IAK – LKI:s historiska personnamnskartotek vid namnarkivavdelningen. LHEŽ – Etymologisk ordbok över litauiska hydronymer, red. A. Vanagas. Vilnius: Mokslas, 1981. LKŽ – Litauisk ordbok 1–20. Vilnius, 1956–2002. LMV – Namnregister över Litauens skogar 1. Kaunas: Litauens skogsförbund, 1994. LPŽ – Ordbok över litauiska efternamn 1–2, red. A. Vanagas. Vilnius: Mokslas. SBM – Беларуская мова. Мінск: Выдавецтва „Беларуская Савецкая Энцыклапедыя“ імя Петруся Броўкі, 1987. SJP – Jan Karłowicz, Adam Kryński, Władysław Niedźwiedzki, Polska språkets ordbok 1–8. Warszawa: utgiven på prenumeranternas bekostnad, 1900–1927. SNP – Ordbok över efternamn som för närvarande används i Polen 1–10, utgiven av K. Rymut. Kraków: Polska Akademia Nauk, Instytut Języka Polskiego, 1992–1994. WSPR – Stor polsk-rysk ordbok. Warszawa-Moskva: Wiedza Powszechna, Sovetskaja enciklopedija, 1967. LITERATŪRA BILKIS, L. 1998: Lietuvių priesaginės darybos helonimai. Daktaro disertacija, Vilnius. BILKIS, L. 1997: Lietuvių helonimai: termino teikimas, sąvoka, vieta toponiminėje sistemoje. Lituanistica 1 (29), 35–57. BILKIS, L. 1999: Lietuvių priesaginiai deminutyviniai helonimai. Acta Linguistica Lithuanica 41, 51–95. DUBOIS, J. 2001: Dictionnaire de linguistique. Paris: Larousse. ENDZELYTĖ, R. 2004a: Šiaurės vidurio Lietuvos agronimai. Vārds un tā pētīšanas aspekti. Rakstu krājums, 8, 80–89. ENDZELYTĖ, R. 2004b: Šiaurės vidurio Lietuvos vandenvardžių daryba. Lituanistica 4 (60), 63–77. Glossary of terms, 2002: Glossary of Terms for the Standardization of Geographical Names. New York: United Nations Publication. 61 DALIA SVIDERSKIENE JAŠKIN, I. J. 1971: Беларускія геаграфічныя назвы. Мінск: Навука і тэхніка. MICKIENĖ, I. 2001: Telšių rajono toponimų daryba. Daktaro disertacija, Kaunas. MICKIENĖ, I. 2002: Hodonimų, užrašytų Telšių krašte, darybos apžvalga. Žmogus kalbos erdvėje, 2002, 94–97. MICKIENĖ, I. 2004: Dėl Lietuvos asmenvardinės kilmės drimonimų darybos. Baltu filoloģija 13 (1), 121–131. PODOL’SKAJA, N. V. 1978: Словарь русской ономастической терминологии. Москва: Наука. RAZMUKAITĖ, M. 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai: Daktaro disertacija, Vilnius. RAZMUKAITĖ, M. 2002: Lietuvos sudurtinių oikonimų darybos bruožai. Acta Linguistica Lithuanica, 44, 121–130. RAZMUKAITĖ, M. 2003: Sudėtiniai Lietuvos oikonimai. Baltu filoloģija 12 (2), 63–80. SAVUKYNAS, B. 1963: Kilmininkiniai lietuvių vietovardžiai. Lietuvių kalbotyros klausimai 6, 235–246. SUPERANSKAJA, A. V. 1973: Общая теория имени собственного. Москва: Наука. VANAGAS, A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba. Vilnius: Mintis. VANAGAS, A. 1973: Структурно-словообразовательный анализ названий гор Литвы. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 3 (44), 209–219. VANAGAS, A. 1980: K. Būga – lietuvių onomastikos pradininkas. Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 7–35. VANAGAS, A. 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius: Mokslas. Dalia Sviderskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 62