Žodžių istoriją iškreipiame

Pastabos Vi förvränger ordens historia En vackert utformad liten samling med exempel på ordförråd från olika dialekter, avsedd för utgivning, har kommit ut Lietuvių tarmės – II dalis (Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2005), 64 s. (sammanställd av R. Bacevičiūtė, A. Leskauskaitė, D. Vaišnienė, red. A. Laučka, M. Lučinskienė). Den är avsedd för skolan, där man kan få läsa allt på engelska om man inte kan läsa på litauiska, och ta reda på vad människorna på vår landsbygd kallade och kallar vardagsföremålen. Underlaget har hämtats från LKA:s expeditionsmaterial och de viktigaste språkkällorna – LKŽ, dialektordböcker och så vidare. I många fall har goda resultat uppnåtts, men det finns också skäl att uttrycka tvivel om vissa saker. I raderna om diūnkubilį nämns dess synonymer minkytūvis, minkytūvas i de nordliga samogitiska dialekterna. Tyvärr har minkytūvis (och minkytuvė Ms) noterats och publicerats i LKA, 25 samogitiska, LKŽVIII 222–223; alla tillfrågade, även doktorer i filologi och samogiter som behärskar dialekten, har oftast formen m′i.n′k′i.tùv′s / m′i.n′k′i.tov′s, som inte ens nämns i häftet (de tillfrågade samogiterna värjde sig särskilt mot varianten minkytūvo – är den kanske påhittad av studenter?). Låneordet från lettiskan abrė uttalas enligt dr A. Jonaitytė i trakten kring Škn och Žg ”på lettiska” àb′r′e, och även i dūnininkai-dialekten àb′r′i (DunŽ 21) – detta visar utan några bevisföringar att ordet har lettiskt ursprung (men forskarna kommer att förbli ovetande om det). På liknande sätt har inte allt sagts om kärlet som används för att hämta upp vatten ur brunnen. Ordets historia är klar. Dialekterna i Preussiska Litauen använde ordet kìbiras (det framgår av Schleicheris, Jurkšaitis och F. Kuršaitis skrifter, LKŽV 725, J, J.Jabl; chefredaktören K. Ulvydas och den äldre lexikografen B. Vosyl y tė tog 1958 inte ens med stadsbornas kìbiras med förändrad betoning i LKŽV, eftersom de ansåg att det var en ärvd form; jag hörde själv samtalet på ordboksavdelningen). På skivan (dvs. disketten) nämns också den äldre formen kìbiras, men den framhävs inte utan förs undan bland synonymerna. Några nya undersökningar verkar inte ha gjorts (tidigare, före 1975, fick jag notera kìbirą i SG, RSN (även från sagesmannen M. Deivelaitis), Šv (byarna Būdviečiai, Pempiškiai, Tvaskučiai); det förekom också i Vvr, längre bort i Birbinčiai nära Klaipėda, och så sent som 1965 i den lutherska byn Buikiškė nära Vainutas (stadsbornas form kìbiras, som enligt K. Būga fått en ny betoning genom anpassning, är den enda som också presenteras för barn att lära sig). Historien visar att kìbiras hade ett ganska stort utbredningsområde (Preussiska Litauen – vår standardspråks vagga), även om vi rentav undviker att nämna dessa dialekter. Det är synd att den andra accentueringsformens form kastinis för maträtten inte nämns (jfr. LKŽV 395); kring Klp har man inte heller hört bá.ltaˈs′s s′v′ėˈsc – är det kanske en annan, sämre maträtt? 125 Pastabos smör (de bestämda formerna där är troligen praštàs's, žalès'is, p'ę.rmàs's med flera. Antingen har detta registrerats bristfälligt i dialekter som håller på att försvinna (många lokalbor flyttar fortfarande från sina hemtrakter på grund av oordning och vår brist på kultur), eller också beror det på att dialektens fonetik inte har uppfattats ordentligt. Vėdaras (och dešrą) kallas i trakten kring Prk, Kin och Šlu på tyska vọ.ršk'is / vọ.ršts ~ vùrškis, vùrš tas (så anges det också i LKŽxix 986, men där har man inte heller undersökt om det samogitiska ljudet o har missförståtts eller åtminstone inte uppfattats; jfr. även LKA1 85 samog. 32). Frågan är om rōpė verkligen uttalas någonstans i Lietuva (s. 61), som påstås inför barn och forskare med kolbrytning som ämne – det finns bara rō·p'ę. / rō·p'ę / rūop'e och liknande. Även grustùvas, grustùkas på s. 48 är tvivelaktiga (= grùstùvas, grùstùkas). Låt oss vara mer uppmärksamma … Vytautas Antanas Vitkauskas Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva 126