Old Lithuanian “añskat”, “šiskat”, “tàskat” and Cognates

DANIEL PETIT École Normale Supérieure, Paris GAMMALLITAUISKA AÑSKAT, ŠÌSKAT, TÀSKAT OCH BESLÄKTADE ORD Gammallitauiska añskat, šiškat, tàškat och ord som är besläktade med dem 0. INLEDNING Begreppet ”deixis”, som först introducerades av de grekiska grammatikerna (Chrysippos, Apollonios Dyskolos) och senare vidareutvecklades av den tyske psykologen Karl Bühler (1934: 80), har varit föremål för omfattande debatt under hela 1900-talet1. Även om det intuitivt tilltalande är begreppet en konstruktion som omfattar olika typer av gestuell referens och täcker ett brett spektrum av fenomen med skilda semantiska egenskaper. Bland deixis mest framträdande uttryck intar de så kallade ”tekiska omdömena” en särställning, eftersom de helt enkelt rapporterar att en situation föreligger (t.ex. eng. there is a cat sleeping in my room), medan ”kategoriska omdömen” samtidigt hävdar att ett objekt existerar och beskriver dess handling eller tillstånd (t.ex. eng. a cat is sleeping in my room = there is a cat + it is sleeping in my room). Denna skillnad är välkänd2. En underklass av tekiska omdömen tycks emellertid i allmänhet ha förbisetts i lingvistikens standardläroböcker och i de flesta specialiserade monografier och artiklar om deixis3. Många språk har särskilda deiktiska partiklar som riktar en samtalspartners uppmärksamhet mot en händelse eller ett sakförhållande (t.ex. lat. ecce, ry. vot, fr. voici, voilà ’här är/här finns’). Utifrån sina mest framträdande syntaktiska och semantiska egenskaper, särskilt genom 1 Se till exempel Charles Fillmore (1997) eller Stephen Levinson (2006) för en aktuell översikt. 2 Se till exempel Hans-Jürgen Sasse (1987). 3 An exception is Levinson (2006: 111), who uses the term ‘presentative particles’, otherwise very rare in English-language linguistics. Straipsniai / Articles 11 ALL_62_63_maketas.indd 11 2011.06.17 08:23:46 DANIEL PETIT Genom att hänvisa till en samtalspartner skiljer sig sådana partiklar från andra deiktiska partiklar (t.ex. lat. ibi, ryska zdes’, fr. ici, là ’här’). I den vetenskapliga litteraturen benämns de ibland ’presentativa partiklar’; denna fackterm går tillbaka på beskrivningen av den biblisk-hebreiska partikeln hinneh ’här är/är här’ och har senare tillämpats på de franska partiklarna voici, voilà. Som jag har försökt visa på annat håll4 är begreppet ’presentativa partiklar’ användbart och tilltalande, och skulle kunna förklara användningen av vissa deiktiska partiklar i de baltiska språken, särskilt lit. štai, lett. re, rau, lūk och še ’ecce’. Syftet med denna artikel är att diskutera ursprunget till en underklass av presentativa partiklar som är väl belagd i forn­litauiska och i vissa litauiska dialekter, men som fortfarande saknar en etymologisk förklaring. 1. BESKRIVNING I den fornlitauiska litteraturen och i vissa moderna litauiska dialekter finner vi en uppsättning presentativa partiklar, som uppenbarligen delar vissa morfologiska drag men fortfarande saknar en övertygande etymologi. Beskrivande sett består dessa partiklar av en demonstrativ stam (anàs, šìs, resp. tàs) och en ändelse –(s)ka(t) eller –(s)ga(t). I tabell 1 listas och beskrivs kortfattat alla relevanta former. Utifrån dessa olika partiklars huvudsakliga användningar i litauiskan står det klart att de hör till den kategori som jag kortfattat presenterade ovan under beteckningen ’presentativa partiklar’: deras grundbetydelse motsvarar den latinska partikeln ecce. Till att börja med kan några av dessa partiklar inleda en nominalform. Exempel med šìskat: [1] Wolfenbüttel Postilla (WP 118 2–3 [1573]): [chi]kat tar/naite we[3]paties. ’Här är Herrens tjänarinna!’ [2] Jonas Bretkunas, Postilla (BP I 84 21 [1591]): Jei tawe gandin Smertis bei prapūlims / tadda [chi]kat tawa gelbetoias Kriſtus. ’Om döden och fördärvet skrämmer dig, se då din frälsare, Kristus!’ Med šìsgatės: [3] Simonas Daukantas (LKŽ XIV 914): Šìsgatės piemuo! ’Här är herden!’ 4 Daniel Petit (2010). 12 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63_maketas.indd 12 2011.06.17 08:23:46 Gammallitauiska anškat, šiškat, tàskat och besläktade ord TABELL 1 stam ans- stam šis- stam tas- med tonlös konsonant -k- -ka šiška Daukantas -kat anskat Bretkūnas šiškat Wolfenbüttel-postillan, Bretkūnas taskat Wolfenbüttel-postillan, Bretkūnas, Klein, Sapūnas, Mielcke, Clavis Germanico-Lithvana, Lexicon Lithuanicum, Nesselmann, Kurschat -kate šiškate Wolfenbüttel-postillan -kategi taskateghi Wolfenbüttel-postillan med tonande konsonant -g- -g tàsg dialekter i Papilė och Tirkšliai -ga ansga Juška šiga Juška, dialekter i Alsėdžiai och Skaudvilė šišga Kossarzevski, dialekt i Raudėnai tàšga Pabrėža, Juška, dialekter i Plungė, Raudėnai och Žemaičių Kalvarija -gat tàšgat dialekter i Kvėdarna, Rietavas och Salantai -gatės aṅgatės dialekter i Kuliai, Plateliai och Salantai anšgatės Alsėdžiai, Gargždai, Grūšlaukis och Stakliškės šišgatės Sereiskis, dialekter i Salantai och Skuodas šišgatės Daukantas, Juška, Kossarzevski, dialekter i Alsėdžiai, Gargždai, Plateliai, Salantai, Veiviržėnai och Žarėnai tàšgatės Juška, Lazdynų Pėlėda, Baronas, dialekter i Grūšlaukis, Ylakiai, Kvėdarna, Luokė, Plungė, Rietavas, Salantai, Seda, Tirkšliai, Truskava, Tverai, Viekšniai och Žarėnai -gati tàšgati dialekt i Žemaičių Kalvarija -gaties šišgaties dialekten i Žarėnai -gatis šišgatis Niedermann, Senn, Brender och Salys tàšgatis Pabrėža, Valančius, Juška, dialekterna i Kretinga, Mosėdis, Plateliai, Raudėnai, Salantai, Žemaičių Kalvarija -gačiuos tàšgačiuos dialekten i Šatės Straipsniai / Articles 13 ALL_62_63_maketas.indd 13 2011.06.17 08:23:46 DANIEL PETIT Med tàškat: [4] Martynas Mažvydas, Gesmes Chríkſczonijkas (MŽ 447 4 [1570]): Din röst, min vän, är så svag! ’Mor! Där är Din son!’ [5] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB Song 5, 2 [1590]): Det är min väns svaga röst. ’Där är rösten från min vän som knackar.’ I denna konstruktion följs presentativa partiklar regelmässigt av nominativ. Denna nominalkonstruktion är belagd främst i gammallitauisk religiös litteratur; påverkan från bibliskt språkbruk är möjlig. Vissa belägg finns dock även i senare källor. Exempel med tàšga: [6] Antanas Juška, Литовскій словарь ([1897–1922], jfr LKŽ XV 961): Tàšga triba jo dirvos! ”Här är kanten av hans åker!” En konstruktion med en indirekt interrogativ bisats förekommer också, men tycks vara mycket sällsynt. Att döma av materialet som samlats in från LKŽ och den forn­litauiska litteraturen kan endast ett fåtal belägg anföras, och de flesta av dem är tveksamma. Till exempel: [7] Jurgis Pabrėžas skrifter (LKŽ XV 961): Taſga, koks vẽl reikalas! ”Titta där borta! Vilken historia!” Uppenbarligen har vi här inte att göra med en indirekt interrogativ bisats, utan med den självständiga partikeln tasga följd av utropet koks vẽl reikalas! ”vilken historia!”. Vi kan ännu inte avgöra om denna omöjlighet att använda dessa partiklar tillsammans med indirekta interrogativa bisatser beror på att dokumentationen är knapphändig eller återspeglar ett betydelsefullt drag. Samma partiklar kan användas som satsinledande partiklar som introducerar självständiga verbala predikat. Denna konstruktion är rikligt belagd inte bara i den forn­litauiska litteraturen, där man skulle kunna räkna med inflytande från biblisk fraseologi, utan också i de moderna dialekterna, där ett sådant inflytande kan uteslutas. Exempel med añškat: [8] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB 22 Kungaboken 4, 25 [1590]): Anſſkat ateia Sunamitiene. ”Se! Kvinnan från Sunam har anlänt.” 14 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63 maketas.indd 14 2011.06.17 08:23:46 Senosios lietuvių kalbos ańskat, ši̇skat, tàskat ir su jais susiję žodžiai Med ši̇skat: [9] Wolfenbüttel Postilla (WP 158 30 [1573]): Ir ſchijkat Ritą metą ankſti iſch wiſſiu ſzaliu muras paſikiele. ”Och se! Tidigt på morgonen reste sig en mur från alla länder.” [10] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB Judg 15, 16 [1590]): Schijkat anis gul pulkais. ”Se! De ligger samlade.” [11] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB Lk 7, 27 [1590]): Schijkat ſiuncziu Angelą mana. ”Se! Jag sänder min ängel.” Med ši̇skate: [12] Wolfenbüttel Postilla (WP 195 12–13 [1573]): A meſs ſchijkate, ka/iamis miname. ”Och vi – se! – trampar ner med våra fötter.” Med tàskat: [13] Wolfenbüttel-postillan (WP 16v 28–29 [1573]): A taſkat artinąji jumis karaliſ/te Dangaus! ”Och se! Himmelrikets ord kommer till er!” [14] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB Gen 29, 6 [1590]): Ir ſchitai taſkat jo dukte Rahel ateit su avimis. ”Och se! Hans dotter Rahel kommer med sina får.” [15] Jonas Bretkūnas, Postilla (BP I 303 7 [1591]): Todelei mielas Krikſchczonie tu taſkat eſſi krikſchtitas. ”Därför, käre Kristus! Se! Du blev döpt.” Med tàskategi: [16] Wolfenbüttel-postillan (WP 117r 10 [1573]): Taſkategi panas Die=||var den som upphöjde dig. ”Se! Herren Gud har upphöjt dig.” Med tàsgatės: [17] Dialekten i Tryškiai (LKŽ XV 961): Det var tāsgatės i kriget, inga skämt! ”Se! Det var under kriget, inget skämt.” Straipsniai / Articles 15 DANIEL PETIT 2. MORFOLOGI Ur morfologisk synvinkel är det uppenbart att vi här har att göra med två olika bildningar. Såvitt jag kan se förekommer former med en tonlös konsonant (-ka-) uteslutande i forn-litauiskan: de förekommer i Wolfenbüttelpostillan (1573) och i Jonas Bretkūnas (ca 1590), Daniel Klein (1653, 1654) och Kristupas Sapūnas (1673) verk. De nämns fortfarande i vissa ordböcker från 1800-talet, där de troligen hämtats från äldre källor: vi har till exempel taskat, Adv. siehe da i Georg Nesselmanns (1851: 95) och Friedrich Kurschats (1883: 450) ordböcker. Former med en tonande konsonant (-ga-) förekom däremot först senare. Såvitt jag vet går de äldsta beläggen tillbaka till Jurgis Pabrėžas (1771–1849) och Motiejus Valančius (1801–1875) skrifter. Det finns alltså en kronologisk skillnad mellan de båda typerna av ändelser: former med -ka- är äldre än former med -ga-. Detta första intryck bekräftas av den dialektologiska utbredningen. I forn-litauiskan är former med -ka- bäst belagda i Wolfenbüttelpostillan (WP 1573), men förekomster finns också i olika texter som bygger på andra dialekter, till exempel hos Martynas Mažvydas, Bretkūnas och Mikalojus Daukša. Det är därför sannolikt att ändelsen -ka- representerar ett gemensamt litauiskt arv. Bilden är radikalt annorlunda för de yngre formerna med -ga-, eftersom de är begränsade till ett litet antal låg-litauiska (samogitiska) dialekter: de är huvudsakligen belagda norr om en linje mellan Klaipėda och Kuršėnai (till exempel i Kretinga, Skuodas, Telšiai, Rietavas, Luokė och Papilė). Bland äldre litteratur kan man nämna Pabrėžas och Valančius skrifter, eftersom båda föddes just i detta område (Skuodas respektive Kretinga). Det står klart att den tonande ändelsen (-ga-) är en lokal innovation i de nordliga låg-litauiska dialekterna. Den kan dock knappast betraktas som en regelbunden utveckling av en äldre -ka-. 3. ETYMOLOGI Sedan 1800-talet har dessa partiklars etymologi diskuterats ingående. I en kort notis förklarade den lettiske mästaren Jānis Endzelīns (DI II 499 [1913]) ändelsen -skat i aņskat, šīskat, tàskat som besläktad med stammen i det lettiska verbet skatīt ’se, titta’. Denna förklaring anslöt sig även Eduard Hermann till (1926: 387). En annan uppfattning framfördes av Adalbert Bezzenberger (1877: 175–176), som betraktade aņskat, šīskat och tàskat som sammansatta former av de demonstrativa pronomenen aņs (anàs), šis, resp. tà(s) i kombination med olika 16 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII Senosios lietuvių kalbos ańskat, ši̇̀skat, tàskat ir su jais susiję žodžiai deiktiska partiklar. Han härledde den första partikeln –ka– från den urindoeuropeiska samordnande partikeln *kʷe ’och’ (jfr gr. τε, ind. ca) och jämförde den andra partikeln –t (från –te) med ändelsen i lit. nèt ’även’. På ett något annorlunda sätt härledde Ernst Fraenkel (1921: 3, 33, jfr LEW I 11 [1962]) ańskat, ši̇̀skat och tàskat från de demonstrativa pronomenen ańs (anàs), ši̇̀s respektive tà s i kombination med en deiktisk partikel –ka–. Han härledde dock inte ändelsen –t till en annan deiktisk partikel, utan till en förkortad form av andra person singularis av det personliga pronomenet i dativ (–ti ’till dig’ > –t). Samma uppfattning hade Peter Arumaa (1933: 35) och, på senare tid, Wojciech Smoczyński (2007: 17, 640, 661). Ingen av dessa forskare tycks ha underbyggt någon av förklaringarna med precisa historiska eller typologiska belägg. Det vore kanske inte orättvist att tillämpa på dem alla det skeptiska omdöme som Alvils Augstkalns (1934–1935: 67) fällde om Fraenkels förslag: Diese Vermutung läßt sich aber, soweit ich sehe, auch durch nichts erklären. En grundlig undersökning av alla implikationer som dessa etymologier medför återstår ännu att genomföra. Låt oss börja med Endzelīns förslag. Till stöd för hans påstående att ändelsen i ańskat, ši̇̀skat och tàskat går tillbaka på en verbform besläktad med lett. skatīt ’se, titta’ kan man nämna de moderna franska presentativa partiklarna voici, voilà. Dessa partiklar bildades i medelfranskan av imperativformen av verbet voir ’se’ i kombination med de lokala partiklarna ci ’här’ respektive là ’där’. Till skillnad från fr. voici, voilà från vois ci, vois là (imperativ + lokal partikel) skulle lit. ańskat, ši̇̀skat, tàskat uppvisa omvänd ordföljd (lokala partiklar *anà, *ši̇̀, *tà + imperativ av *skatitī = lett. skatīt). Ur denna synvinkel skulle den regelbundna användningen av dessa partiklar med nominativ (som i fchijkat tarnaite weſ3paties ’här är Herrens tjänarinna’ WP 118 2–3 [1573]) vara sekundär. Ett liknande fall är den grekiska presentativa partikeln ἰδοὺ ’ecce’, som går tillbaka på aoristens imperativform ἰδεῖν ’se’: den följdes ursprungligen av nominalfraser i ackusativ, men kom i hellenistisk grekiska att användas med nominalfraser i nominativ (t.ex. ἰδοὺ ὁ ἄνθρωπος ’ecce homo’ Joh. 19, 5). Hur tilltalande Endzelīns etymologi än kan verka vid första anblicken, möter den ett allvarligt problem: den segmentering Endzelīns föreslår (*anà, *ši̇̀, *tà + *sket-) förklarar varken formerna med tonande konsonant (jfr tàsgat etc.) eller formerna utan final dental (jfr ši̇̀ska, tà sga etc.). Det är sannolikt att ändelsen –t inte är inneboende i strukturen, utan snarare ett tillfälligt element som lagts till en redan etablerad stam; detta talar för att kopplingen till den lettiska verbroten skatīt måste betraktas som felaktig. Jag övergår nu till Bezzenbergers och Fraenkels etymologier. Vilken lösning man än föredrar, har båda gemensamt uppfattningen att –ka– respektive –ga– ursprungligen Straipsniai / Articles 17 DANIEL PETIT Deiktiska partiklar som fogas till de demonstrativa stammarna añs (anàs), šìs, respektive tàs. Även om den är sällsynt förekommer en deiktisk partikel -ka- i vissa litauiska dialekter i stället för standardlitauiskans -ki-. En partikel -ga- har lämnat vissa spår i äldre litauiska (t.ex. nesanga ”eftersom, för”, betaiga ”men”, jfr fornpreussiska anga ”om, huruvida”) vid sidan av den vanligare partikeln -gi-. Sibilanten före dessa deiktiska partiklar måste tillhöra de demonstrativa stammarna. Den bör sannolikt tolkas som ändelsen för maskulinum nominativ singularis (añs = anàs, šìs, tàs), och i många fall antyder kontexten faktiskt kongruens med ett maskulint singulariskt substantiv; se till exempel följande exempel: [18] Martynas Mažvydas, Gesmes Chrikſczonijkas (MŽ 447 4 [1570]): Motriſchk tafkat sunus tawa! ”Mor! Där är din son!” (kongruens mellan taskat ”den där” och sunus ”son”). [19] Simonas Daukantas (LKŽ XIV 914): Šišgatės piemuo! ”Här är herden!” (kongruens mellan šišgatės ”den här” och piemuo ”herde”). Motexempel är emellertid relativt vanliga, antingen med substantiv av femininum, som i följande exempel: [20] Wolfenbüttel Postilla (WP 118 2–3 [1573]): ſchikat tar/naite weſzpatties! ”Här är Herrens tjänarinna!” (bristande kongruens mellan šiškat ”den här” och tarnaītē ”tjänarinna”). [21] Antanas Juška, Литовскій словарь ([1897–1922], jfr LKŽ XV 961): Tàsga triba jo dirvos! ”Här är kanten av hans åker!” (skillnaden mellan tasga ’den där’ och triba ’kant’). eller med substantiv i plural: [22] Jonas Bretkūnas, Biblia (BB Judg 15, 16 [1590]): Schikat anis gul pulkais. ”Se, de ligger där församlade.” eller till och med helt utan substantiv: [23] Tryškiais dialekt (LKŽ XV 961): Det var en sådan strid, inga skämt! ”Se, det var krig, det var inget skämt.” 18 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63_maketas.indd 18 2011.06.17 08:23:46 Senosios lietuvių kalbos ańskat, ši̇skat, tàskat ir su jais susiję žodžiai Detta kan vara resultatet av en sekundär utvidgning, sedan ańskat, ši̇skat, tàskat omtolkats som oböjliga partiklar. Som parallell kan man nämna de hettitiska presentativa partiklarna kaš̌a, kaš̌ma ’se här, skåda’ och ašma ’se, skåda’, vilka enligt en vedertagen etymologi går tillbaka på demonstrativa pronomen i maskulinum, nominativ singularis: kāš ’den här’ (< PIE *ḱós, jfr lit. ši̇s < *ḱi-), respektive *āš ’denna’ (< PIE *h₁ós), i kombination med en deiktisk partikel *-(m)a (jfr hett. imma ’verkligen, faktiskt, sannerligen’, namma ’sedan, återigen, dessutom’), men de kan ha använts mer allmänt som stelnade adverbiala bildningar. Man kan på liknande sätt anta att den första delen av ańskat, ši̇skat och tàskat är en fossiliserad maskulin ändelse i nominativ singularis. Former­na omtolkades som oböjliga adverb eller partiklar. Det bör noteras att former utan sibilant är belagda i vissa litauiska dialekter: ši̇ga, ši̇gatės (vid sidan av ši̇sgatės), ańgatės (vid sidan av ańsgatės); de bör betraktas som nybildade adverbiala former. Ändelsen -t återstår som det främsta problemet. Det är just här som Bézzenbergers och Fraenkels förklaringar går isär. Jag ska först diskutera Fraenkels etymologi, eftersom den numera tycks dominera i de gängse handböckerna. Enligt honom återspeglar ändelsen -t ett andra personligt pronomen singularis i dativ -t (från -ti ’till dig, för dig’). Även om detta inte nämns av Fraenkel eller av någon forskare som har anslutit sig till hans uppfattning, skulle etymologin uppenbarligen kunna stärkas av omfattande typologiska belägg, som visar att presentativa partiklar fraseologiskt gärna kombineras med personliga pronomen i andra person singularis eller pluralis dativ. På latin följs till exempel de presentativa partiklarna ecce och em ’här är/här finns’ ofta av dativ singularis tibi ’till dig, för dig’. Exempel med lat. ecce tibi ’här är/här finns’: [24] Cicero, Pro Sestio 89: Ecce tibi consul, praetor, tribunus plebis noua noui generis edicta proponunt! ’Se nu: konsuln, pretorn och folktribunen lägger fram nya påbud av ett nytt slag för dig!’ [25] Cicero, Ad Atticum 7, 19: Ecce tibi ante diem tertium Nonas Februarias mane accepi tuas litteras! ’Men se här: på morgonen den 3 februari har jag fått ett brev från dig!’ Med lat. em tibi ’här är/här finns’: [26] Plautus, Asinaria 880: Em tibi hominem! ’Där är din man!’ [27] Plautus, Amphitryon 778: Em tibi pateram, eccam! ’Där! Din skål, se!’ Straipsniai / Articles 19 ALL_62_63_maketas.indd 19 2011.06.17 08:23:46 DANIEL PETIT [28] Plautus, Pseudolus 754: Em tibi omnem fabulam! ’Där har du hela handlingen!’ Ett liknande drag är också belagt i de romanska språken, till exempel i italienskan, där presentativen ecco har en variant eccoti (< ecco ’här är’ + ti ’åt dig’, sg.): [29] I Fioretti di San Francesco XXXVI [första upplagan 1476]: Ed eccoti venire una grande moltitudine! ’Och se! En stor folkmassa kommer!’ [30] Pietro Aretino (1492–1556), Ragionamenti 11 [första upplagan 1533]: E venuto il tempo di levarsi. Eccoti mia madre che mi rimenò a casa. ’Det är dags att stiga upp. Här är min mor, som förde mig hem igen.’ [31] Carlo Goldoni (1707–1793), La sposa persiana III 8 [första upplagan 1753]: Eccoti il mio consiglio. ’Här är mitt råd.’ och i fornfranska es vos (< es ’här är’ + vos ’åt er’, pl.): [32] Chanson de Roland 1989 [slutet av 1000-talet]: As vus Rollant sur son cheval pasnet. ”Du hade sett Rollant ligga medvetslös där i sitt säte.” [33] Beroul, Roman de Tristan 3702 [1100-talet]: Där är ni, kung Artus. ”Och se, här är kung Artur.” [34] Wace, Den heliga Margueritas liv 562 [ca 1130–1140]: Där är ett mycket stort åskdunder. ”Här är en mycket stor åskknall.” En liknande kombination av dativ av ett andra personens pronomen och en presentativ partikel är också känd i biblisk armeniska. Åtminstone finns två belägg i Nya testamentet (aha ”här är” + cʿjěz ”till er”, pl.): [35] Joh 19, 5: eu asœ Ãnosa: aha ayrd ÃjeÔ. Ew asē c‘nosa: aha ayrd c‘jěz. ”Och han säger till dem: Se mannen!” [36] Joh 19, 14: eu asœ Ãhreaysn: aha »agawor jer ÃjeÔ. Ew asē c‘hreaysn: aha t‘agawor jer c‘jěz. ”Och han säger till judarna: Se er kung!” 20 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63_maketas.indd 20 2011.06.17 08:23:46 Senosios lietuvių kalbos añskat, šiškat, taškat ir su jais susiję žodžiai Slutligen känner varje talare av ett slavisk eller baltiskt språk till att presentativa partiklar kan utvidgas med dativformen av det andra personliga singularpronomenet. Belägg finns till exempel i ryska vot tebe (< vot ’här är’ + tebe ’åt dig, för dig’, sing.): [37] Ryskt ordspråk: Vot tebe, babushka i yur’yev den’. ’Det här, farmor, är Jurijdagen (± Vilken obehaglig överraskning!).’ på polska oto ci, fornpolska otóści (< oto ’här är’ + ci ’åt dig, för dig’, sing.): [38] Polska (exempel hittat på webben <symia.blog.interia.pl>): Widzieliście więc sępa łaciatego? Oto ci on. ’Såg ni (pl.) den fläckiga gamen? Här är han.’ på litauiska till exempel tè táu, và táu (< tè, và ’här är’ + táu ’åt dig, för dig’, sing.): [39] Daukšiai-dialekten (jfr LKŽ XV 1046): Te tau mano bėrą žirgą. ’Här är min bruna häst.’ [40] Mžš-dialekten (jfr LKŽ XVII 763): Và táu gražioji diena – koks debesys kyla! ’Vilken härlig dag, minsann – vilket moln som stiger!’ och på lettiska till exempel še tev (< še ’här är’ + tev ’åt dig, för dig’, sing.): [41] Lerchis-Puškaitis, 1891. Latviešu tautas (teikas un) pasakas, V 318 (jfr ME IV 13): Še tev brīnumi! ”Vilken överraskning! (± Se på det här underverket!)” I vissa fall kan detta fenomen förklaras av ett särskilt pragmatiskt värde hos den presentativa partikeln, som inte bara riktar uppmärksamheten mot något utan också inbjuder samtalspartnern att ta det i besittning, vilket innebär att dativfallet syftar på handlingens mottagare eller förmånstagare. Den allmänna betydelsen blir då ’här har du, till ditt förfogande, du kan ta det’. I andra sammanhang finns ingen sådan antydan om att något ges, men dativfallet tycks enbart peka ut närvaron av en samtalspartner som inbjuds att känna sig berörd av handlingen, det vill säga att dativens funktion är den så kallade ”etiska dativens”. Även om etisk dativ inte är särskilt vanlig i de baltiska språken, bör dess förekomst åtminstone i de äldsta skedena av de baltiska språken inte vara kontroversiell. Det är intressant att samma typologiska egenskap uttrycks i olika indoeuropeiska språk med skilda språkliga medel; detta visar att markering av en samtalspartner ofta ses som en konstitutiv egenskap hos presentativa partiklar. Ändå skulle alla Straipsniai / Articles 21 DANIEL PETIT dessa typologiska belägg skulle på ett övertygande sätt stödja Fraenkels etymologi för ändelsen -t i Lith. aňskat, šiškat och tàskat. Typologi är emellertid i sig inget argument i etymologiska frågor; den har endast bekräftande värde. Först måste man undersöka om den föreslagna rekonstruktionen helt enkelt är möjlig ur teknisk synvinkel. Med detta i åtanke ska vi nu granska Bezzenbergers etymologi. Enligt Bezzenberger bör en struktur som tàskat betraktas som resultatet av en agglutination av två deiktiska partiklar (–ka– + –t). Det stämmer att presentativa partiklar ofta utvidgas genom tillägg av andra deiktiska eller lokala adverb eller partiklar: i litauiska finner man till exempel, vid sidan av štai ’ecce’, även belägg för štai čia. Långa former som šiškate, tàskategi, šišgatės och tàsgatės tycks tala för formen *–tē > *–te, som rimligen kan jämföras med den lokala partikeln tè ’där’ (om den kommer från *–tē < *teh1); det finns också belägg för en klitisk form, jfr OLith. arte (SD3 413) och artès (SD1 127, SD3 4) ’kanske’ vid sidan av ar. Tagna efter ordalydelsen tycks dessa former försvaga Fraenkels förklaring av ändelsen –t genom ett personligt pronomen –ti i dativ. Man skulle åtminstone tvingas godta att ändelsen –ti ersattes av –te efter mönster av en form *–t / *–te, belagd i vissa adverbiella bildningar; se till exempel Lith. net ’till och med’ och OLith. nete PK 98 (jfr även netegi = netgi i SD3 32, netes i handskriftsordboken av Silvestras Gimžauskas 1879–1881) eller Lith. anót ’enligt’ och anòte or anotè ’enligt’. Men det är sant att en sådan analogi vilar på osäker grund och ur semantisk synvinkel förefaller alltför avlägsen för att sannolikt ha spelat någon roll alls vid bildandet av šiškate, tàskategi, šišgatės och tàsgatės. Å andra sidan uppvisar några av de aktuella presentativa partiklarna långa former med slutvokalen –i, till exempel tàsgati (i dialekten i Žemaičių Kalvarija), šišgatis (i ordboken av Max Niedermann, Alfred Senn, Franz Brender och Antanas Salys), tàsgatis (i Pabrėžas, Valančius och Juškas verk, och i dialekterna i Kretinga, Mosėdis, Plateliai, Raudėnai, Salantai och Žemaičių Kalvarija), vilket skulle kunna tala för Fraenkels etymologi. I vilket fall som helst måste man anta någon sekundär analogi. Det är därför svårt att avgöra vilken form som är gammal och vilken som är ny. Ett annat argument för rekonstruktionen av en deiktisk partikel *–tē > *–te i aňskat, šiškat och tàskat, och mot dativ av ett personligt pronomen, är att samma partikel *–tē > *–te > *–t kan förekomma, om än sporadiskt, med andra lokala partiklar, även när dessa inte är presentativa partiklar. I vissa litauiska dialekter finner man till exempel čionáitės ’här’ (LKŽ II 115, Bartninkai-dialekten) eller tenáitės ’där’ (LKŽ XVI 34, dialekterna i Vilkaviškis, Daukšiai och Bartninkai). Om ändelsen –t, *–te eller *–tē-s vore en reflex av ett äldre personligt pronomen *–ti, skulle man förvänta sig att finna den endast i presentativa partiklar, eftersom, som jag redan har 22 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63 maketas.indd 22 2011.06.17 08:23:47 Senosios lietuvių kalbos añskat, šiškat, tàskat ir su jais susiję žodžiai påpekat, är markeringen av en samtalspartner särskilt viktig i sådana partiklar, inte i vanliga lokala partiklar där förekomsten av en etisk dativ knappast skulle vara motiverad. Detta argument är emellertid ganska svagt, eftersom vi kan anta att ändelsen i añskat, šiškat och tàskat skiljer sig från ändelsen i čionáitės, tenáitės och att ändelsen i šišgatės, tàšgatės helt enkelt beror på analogi. 4. SLUTSATS Mot bakgrund av dessa uppgifter går det inte att avgöra mellan de båda lösningarna: Fraenkels etymologi förefaller mycket attraktiv ur ett typologiskt perspektiv, men lämnar vissa frågor öppna; Bezzenbergers förklaring är mer trivial och sannolikt mindre spännande, men är ändå fortfarande en möjlighet. Det vore naturligtvis trevligt om vi kunde inordna de litauiska uppgifterna i en mer allmän typologisk ram. Men allt beror på uppgifterna, och enbart på uppgifterna. L I T T E R A T U R A r u m a a P e t e r 1933: Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina. Tartu: Universitas Tartuensis. A u g s t k a l n s A l v i l s 1934–1935: Baltische Miszellen. – Studi Baltici 4, 63–71. BB – B r e t k ū n a s J o n a s 1590: Biblia tatai esti wissas Schwentas Raschtas Lietuwischkai pergulditas per Jana Bretkuna. Königsberg. B e z z e n b e r g e r A d a l b e r t 1877: Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache. Auf Grund litauischer Texte des XVI. und des XVII. Jahrhunderts. Göttingen: Peppmüller. BP – B r e t k ū n a s J o n a s 1591: Postilla Tatai esti Trumpas ir Prastas Ischguldimas Euangeliju / sakamuiu Basznyczoie Krikschczionischkoie / nuog Aduento ik Waeliku. Per Iana Bretkuna [...]. – Jono Bretkūno Postilė, ed. by Ona Aleknavičienė. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2005. B ü h l e r K a r l 1934: Sprachtheorie. Die Darstellungsfunktion der Sprache. Jena: Verlag von Gustav Fischer. DI I–IV – E n d z e l ī n s J ā n i s 1971–1982: Darbu izlase 1–4. Rīga: Zinātne. F i l l m o r e C h a r l e s 1997: Lectures on Deixis. Stanford: CSLI Publications. F r a e n k e l E r n s t 1921: Baltoslavica, Beiträge zur balto-slavischen Grammatik und Syntax. Göttingen: Vandenhoeck und Ruprecht. Straipsniai / Articles 23 DANIEL PETIT Grevisse Maurice 11936, 121986: Le bon usage, Grammaire française. Bruxelles: Duculot. Hermann Eduard 1926: Litauische Studien, Eine historische Untersuchung schwachbetonter Wörter im Litauischen. Göttingen: Abhandlungen der Gesellschaft der Wissenschaft zu Göttingen. Kurschat Friedrich 1883: Littauisch–Deutsches Wörterbuch. Halle. Levinson Stephen C. 2006: “Deixis”. – The Handbook of Pragmatics, ed. by Laurence R. Horn, Gregory L. Ward. Oxford: Blackwell Publishing, 97–120. LEW I–II – Fraenkel Ernst 1962–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch 1–2. Göttingen: Vandenhoeck und Ruprecht. LKŽ 2II, XIV, XV, XVI, XVII – Lietuvių kalbos žodynas 2, 2:a uppl. Ansvarig redaktör Jonas Kruopas, Vilnius: Mintis, 1969; 14–15. Huvudredaktör Kazys Ulvydas, Vilnius: Mokslas, 1986–1991; 16. Huvudredaktör Kazys Ulvydas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995; 17. Huvudredaktör Vytautas Vitkauskas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996. ME I–IV – Mühlenbach Karl, Endzelīns Jānis 1923–1932. Latviešu valodas vārdnīca, Lettisch-deutsches Wörterbuch 1–4. Rīga: Izglītības ministrija. MŽ – Mažvydas Martynas 1547–1570: Gesmes Chrīkſczoniſkas. – Katekizmas ir kiti raštai, ed. by Giedrius Subačius. Vilnius: Baltos lankos, 1995. MŽ – Mažvydas Martynas 1547–1570: Gesmes Chrīkſczoniſkas. – Martyno Mažvydo raštai ir jų šaltiniai, ed. by Guido Michelini. Vilnius: Mokslas, 2000. Nesselmann Georg H. F. 1851: Wörterbuch der Littauischen Sprache. Königsberg: Verlag der Gebrüder Bornträger. Niedermann Max, Senn Alfred, Salys Antanas, Brender Franz 1932–1968: Wörterbuch der litauischen Schriftsprache 1–4. Heidelberg: Winter. Petit Daniel 2010: On presentative particles in the Baltic languages. – Particles and Connectives in Baltic, ed. by Nicole Nau, Norbert Ostrowski. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 151–170. PK – Petkevičius Merkelis 1598: Katechismas. – 1598 metų Merkelio Petkevičiaus Katekizmas, ed. by Juozas Balčikonis. Kaunas: Švietimo ministerijos knygų leidimo komisija, 1939. Sasse Hans-Jürgen 1987: The Thetic/Categorical Distinction Revisited. – Linguistics 25, 511–580. SD – Sirvydas Konstantinas 31642: Dictionarium trium linguarum. – Pirmasis lietuvių kalbos žodynas, redigerad av Antanas Lyberis. Vilnius: Mokslas, 1979. 24 Acta Linguistica Lithuanica LXII–LXIII ALL_62_63_maketas.indd 24 2011.06.17 08:23:47 Senosios lietuvių kalbos ańskat, ši̇̀skat, tàskat ir su jais susiję žodžiai SD – S i r v y d a s K o n s t a n t i n a s K. 1ca 1620: Dictionarium trium linguarum. – Senasis Konstantyno Sirvydo žodynas, utg. av Kazys Pakalka. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997. S m o c z y ń s k i W o j c i e c h 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego. Vilnius: Vilniaus universitetas. WP – Wolfenbüttler Postilla 1573: Die litauische Wolfenbütteler Postille von 1573, ed. by Jolanta Gel umbeckaitė. Wiesbaden: Harrassowitz Verlag in Kommission, 2008. Fornlitauiska ańskat, ši̇̀skat, tàskat och besläktade ord S A M M A N F A T T N I N G Syftet med denna artikel är att diskutera etymologierna för ańskat, ši̇̀skat, tàskat, som tillhör underklassen av demonstrativa partiklar – presentativa partiklar – och som är rikligt belagda i fornlitauiska skrifter och i vissa nutida litauiska dialekter. Två teorier om dessa partiklars ursprung, framlagda av Adalbert Bezzenberger (1) och Ernst Fraenkel (2), analyseras närmare: 1) ańskat, ši̇̀skat, tàskat betraktas som sammansättningar bildade av de demonstrativa pronomenen ańs (anàs), ši̇̀s, tà och olika demonstrativa partiklar; 2) ańskat, ši̇̀skat, tàskat betraktas som avledningar bildade av de demonstrativa pronomenen ańs (anàs), ši̇̀s, tà, den demonstrativa partikeln -ka- och den förkortade dativformen av andra person singularis av det personliga pronomenet (-ti ’åt dig’ > -t). Efter en ingående diskussion av dessa hypoteser och en redogörelse för argumenten pro och contra dras slutsatsen att endast en grundlig analys av data från litauiskan skulle kunna verifiera någon av dessa hypoteser. Inkommen den 12 februari 2011. DANIEL PETIT École normale supérieure 45, rue d’Ulm, 75005 PARIS, France E-post – [email protected] Straipsniai / Articles 25