Dėl kai kurių lietuvių oikonimų darybos ir kilmės dvejopumo

LAIMUTIS BILKIS Litauiska språkets institut Forskningsområden: toponomastik, antroponomastik. OM DUBBELTYDIGHETEN I BILDNING OCH URSPRUNG HOS VISSA LITAUISKA OIKONYMER Om dubbeltydigheten i bildning och ursprung hos vissa litauiska oikonymer SAMMANFATTNING Artikeln uppmärksammar att man i undersökningar av litauiska oikonymers bildning och ursprung ofta anger två möjliga grundord eller ursprungsord, vilka vanligen är appellativ och personnamn. Sådana tolkningar är emellertid inte exakta, och därför försöker man finna metoder som gör det möjligt att fastställa bildnings- eller ursprungsbasen exakt. Analys av historiska källor betraktas som den tillförlitligaste metoden: när de uppgifter som påträffas i källorna visar att ett personnamn med samma rot förekom i den namngivna orten eller i dess omedelbara närhet, är ortnamnet ett personnamn bildat oikononym. Genom att ge exempel på sådana fall korrigeras också några tidigare tolkningar av oikonymers bildning och ursprung. SAMMANFATTNING Artikeln uppmärksammar att man i undersökningar av litauiska oikonymers bildning och ursprung ofta anger två möjliga grundord eller ursprungsord, vilka vanligen är appellativ och personnamn. Sådana tolkningar är emellertid inte exakta, och därför försöker man finna metoder som gör det möjligt att fastställa bildnings- eller ursprungsbasen exakt. Analys av historiska källor betraktas som den tillförlitligaste metoden: när uppgifterna i källorna visar att ett personnamn med samma rot förekom i den ort som oikonymen betecknar eller i dess närhet, härrör ortnamnet definitivt från ett personnamn. Genom att ge exempel på sådana fall har vissa hittillsvarande tolkningar av oikonymers bildning och ursprung korrigerats. NYCKELORD: oikonymers bildning, oikonymers ursprung, historiska oikonymer, historiska antroponymer. NYCKELORD: oikonymers bildning, oikonymers ursprung, historiska oikonymer, historiska antroponymer. Straipsniai / Articles 99 LAIMUTIS BILKIS Ortnamnens bildning och ursprung är särpräglade eftersom grunden för deras bildning eller ursprung kan utgöras inte bara av appellativ utan också av proprier – personnamn och andra ortnamn1. Denna egenskap gör toponymstudier mer komplicerade, eftersom det ofta är svårt att exakt fastställa från vilken del av ordförrådet ett visst ortnamn har utvecklats. I mer omfattande arbeten om litauisk oikonymi (toponymi) kan flera fall urskiljas där två (eller flera) möjliga ursprungsord för en orts namn anges, hämtade från olika lexikala skikt – appellativ och onymer, närmare bestämt antroponymer. Sådana ord kan vanligtvis vara: 1) fysiografiska termer och personnamn med samma rot (stam), t.ex.: Mūrlškės k. Zr: murlia ’sumpig plats, gyttjig mark’ eller personnamnet Murlis < mūrlis ’kortnosig’; Pakeliškė k. Mrj: pakelė eller personnamnen *Pakelis, *Pakelys, jfr. Pakeliūnas; Šluiniškės k. V: šluina ’dyig mark’ eller personnamnet *Šluinas (< šluīnas ’halt’); Šmōtiškiai k. Kdn: personnamnet Šmōtas eller šmōtas ’jordstycke, bit, skifte’ (Razmukaitė 1998: 20, 21, 106); Miškiniai k., vs. Pkr: personnamnet Miškinis eller miškas (Endzelytė 2005: 30); Grubynai k. Jnš: personnamnen Grūbis, Grubys eller jfr. grubynė ’plats med många grublai’; Valakai k. Jnš: personnamnet Valākas eller valākas ’jordstycke på omkring tjugo desetiner’ (Bartkutė 2008: 36, 33); Trakai k. Tlpk, Trakai vs. Pbs: trākas ’plats i skogen där träd har huggits ned eller bränts’ eller personnamnet Trākas; Trakiniai k. Vdšk: trākas eller personnamnet Trakinis (Zinkevičius 2011: 122); 2) växtbeteckningar och personnamn med samma rot (stam), t.ex.: Karčiškiai k. Jon: karčius ’stubbe, tuva’ eller personnamnen Kartys, Karčiauskas; Želmeniškė k. Ign: želmuo, želmenys eller personnamnet *Želmenis, jfr. Zelmenavičius (Razmukaitė 1998: 106); Žilvičiai k. Tl: personnamnet Žilvitis eller žilvitis ’buskformig pil med rikligt bladverk, mer sällan ett träd’ (Mickienė 2001: 63); Baravŷkai k., vs. Jnš: baravŷkas eller personnamnet Baravŷkas; Jovarai k. Pkr: jõvaras eller personnamnet Jõvaras; Meldiniai k. Pkr: personnamnet *Meldinis, jfr. Meldŷs, Meldeikis, eller maļdas ’vass’; Šermūkšniai k. Ps: šermūkšnis eller personnamnet Šermūkšnis (Endzelytė 2005: 42, 30); 3) djurbeteckningar och personnamn med samma rot (stam), t.ex.: Gerviniai k. Trak: gérvė eller personnamnet Gérvė; Kumelyne k. Mlt, vs. Švnč: personnamnet Kumelys eller kumėlė; Kurāpkiškiai k. Kp: kurapkà eller personnamnet Kurapkà; Taurinė k. Pn: taūras eller personnamnen Taūras, Taurà (Razmukaitė 1998: 50, 106); Varniškiai k. Tl: personnamnet Varnas eller varnas ’stor svart fågel, korp’; Kiškėliečiai k. Tl: personnamnet Kiškėlis eller kiškėlis och ortnamnet (Mickienė 2001: 65, 68); Katinai k. Jnš: kātinas eller personnamnet Kātinas; Sakalai k. Pkr: sākalas eller personnamnet Sākalas; Vanagai k. Jnš: vānagas eller personnamnet Vānagas; Vilkai k. Žg: vīlkas eller personnamnet Vilkas (Endzelytė 2005: 42); Vėpriai k., mstl. Ukm: vėpris ’vildsvinsgalt, vildsvin’ eller personnamnet Vėpris (Zinkevičius 2011: 95); 1 Se LVŽ I XXXIX–XLVI för en utförligare behandling. 100 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl kai kurių lietuvių oikonimų darbovos ir kilmės dvejopumo 4) personbeteckningar och personnamn med samma rot (stam), t.ex.: Gudienà k. Kš, Gudìnė k. Mrj: personnamnet Gùdas eller etnonymet gūdai, gūdas; Jenerališkė k. Švnč: personnamnet *Jeneralas eller *jeneralas ’general’; Kuniginė k. Krkn: kùnigas eller personnamnet *Kunigas; Mazūranka k. Trak: personnamnet Mazūras eller etnonymet mazūras; Pekoriškė k. Ign: personnamnet Pėkorius eller pėkorius ’bagare’; Pitiškis k. Brž: pìtas ’rund’ eller personnamnet *Pitas, jfr. Pìtelis; Totoriškė k. Ign: personnamnet Totòrius eller etnonymet totòrius; Žydáuka k. Trak: etnonymet žýdai, žýdas eller jfr. personnamnen Žydáitis, Žydėlis (Razmukaitė 1998: 47, 49, 52, 54, 56, 106); Degùčiai k. Tl: personnamnet Degutis eller degùtis ’den som bränner tjära, arbetar med tjärbränning’; Dilbai k. Tl: personnamnet Dilbà eller dilba ’en som tittar under lugg, en butter person’; Gùdiškė k. Tl: personnamnet Gùdas eller etnonymet gùdas (Mickienė 2001: 61, 65); Gudiškiai k. Ps: personnamnet Gùdas eller etnonymet gùdas; Kalniškiai vs. Klov: kalniškis ’person som bor på ett berg; bergsbo’ eller personnamnet Kalniškis; Pakalniškis vs. Kri: pakalniškis ’person som bor nedanför ett berg, invånare vid bergsfoten’ eller personnamnet Pakalniškis (Endzelytė 2005: 29, 41, 42); Švėdlaukis k. Jnš: švėdas eller personnamnet Švėdas (Bartkutė 2008: 37); 5) olika andra appellativ och personnamn med samma rot (stam), t.ex.: Degùtinė k. Mlt, Degutinė k. Šk: personnamnet Degùtis eller degùtas; Klėtiškė k. Klm: klėtis eller personnamnet *Kletis, jfr. Klėtkus; Pavietavà k. Jrb: pavìėtas ’distrikt, land, region’ eller personnamnet Pavìėtas; Vytėlinė k. Rk: vytėlė eller personnamnet Vytėlis (< Vytas) (Razmukaitė 1998: 49, 106); Kūpeliškės k. Jnš: personnamnet *Kupelis, jfr. efternamnen Kūpas, Kupáitis, eller kūpelis ’korslagda störar på ett tak’ (Endzelytė 2005: 56); Žalgiriai k. D1: žalias + girià eller jfr. personnamnet Žalgirýs (Zinkevičius 2011: 122); Žagarai k. Klp, Mlt, Žagariai k. Al, Lzd, Prn, Vrn, Zr, Žagariškė k. Šl, Žagariškė k. Mrj, Žagariškės k. V: žagaras ’tunn stjälk utan blad på en växt, grov stjälk; bladlös kvist (vanligen torr), ris’ eller personnamnen Žágaras, Žagarỹs, Žagãrius (Vanagas 1996: 298). På grund av möjligheten till dubbel tolkning behandlas bildning och ursprung hos oikonymer av samma typ ofta på olika sätt. För vissa ’djurrelaterade’ namn anges exempelvis två möjliga ursprung, där appellativet eller personnamnet nämns först, t.ex.: Katinai k. Jnš: kātinas eller personnamnet Kātinas; Sakalai k. Pkr: sākalas eller personnamnet Sākalas; Vanagai k. Jnš: vānagas eller personnamnet Vānagas; Vilkai k. Žg: vìlkas eller personnamnet Vìlkas; Stumbrìškis k. Jnšk: personnamnen Stumbrà, Stum̃bras, Stumbrỹs eller appellativet stum̃bras ’stort vilt däggdjur som liknar en tjur’; Svirpliškis k. Ps: personnamnet Svirplỹs eller appellativet svirplỹs ’en sådan insekt som spelar om natten’; för andra anges endast ett personnamnsursprung, t.ex.: Kiaũliškis dv. Pkr: personnamnet Kiaulỹs; Pelėdiškis vs. Jnšk: personnamnet Pelėda; Sakališkis k. Lgm: personnamnet Sākalas; ytterligare andra härleds enbart från appellativ, t.ex.: Bėbrai k. Slč: bėbras, Ožkyčiai k. Ps: ožkytis (Endzelytė 2005: 42, 59, 60). På liknande sätt behandlas också ’yrkesrelaterade’ oikonymer; exempelvis härleds Kubìliškė k. Jrb, Rs, Skd från personnamnet Kubìlius eller appellativet kubìlius, medan Beñdoriškė k. Ign endast härleds från personnamnet Beñdorius (Razmukaitė 1998: 51, 52), trots att även detta namn kan vara bildat från ett appellativ, jfr. beñdorius ’kärltillverkare’. På grund av de nämnda dubbla möjligheterna när det gäller bildning (grundord) och ursprung förklaras till och med samma oikonymer olika av olika forskare, t.ex.: Baravykai k. Jnš: baravỹkas Straipsniai / Articles 101 LAIMUTIS BILKIS arba avd. Baravỹkas (Endzelytė 2005: 42) ir tik iš avd. Baravỹkas (Bartkutė 2008: 31); Ùžbalai k. Jnš: užbalis ‘vieta už balos, pabalẏs’ (Endzelytė 2005: 43) ir iš avd. Ùžbalis (Bartkutė 2008: 31); Lazdýniškiai k. Jnš: lazdýnas (Razmukaitė 1998: 23; Endzelytė 2005: 58) ir iš avd. Lazdýnas (Bartkutė 2008: 36); Katìliškės k. Jnš: avd. Katìlius arba katìlius ‘katilų dirbėjas, taisytojas ar pardavėjas’ (Razmukaitė 1998: 59) ir tik iš avd. Katìlius (Endzelytė 2005: 56; Bartkutė 2008: 36); Vìksviniai vs. Žl: viksvȧ (Razmukaitė 1998: 19) ir iš avd. Vìksvinis (Zinkevičius 2011: 97); Varnìškiai k. Tl: avd. Vȧrnas (Razmukaitė 1998: 77) ir iš avd. Vȧrnas arba vȧrnas ‘didelis juodas paukštis, kranklys’ (Mickienė 2001: 65). Det är uppenbart att det är svårt att undvika relativitet, inkonsekvens och hypotetiska antaganden när de aktuella oikonymerna undersöks. Därför bör man söka mer tillförlitliga sätt att fastställa grunden för deras bildning och ursprung. Ett sådant sätt kunde vara att jämföra oikonymens spridning med ett personnamn med samma rot (stam): om namnet på en bebodd ort och efternamnet förekommer inom samma geografiska eller språkliga område (kommun, trakt, dialektområde eller liknande), är sannolikheten stor att oikonymen har sitt ursprung i ett personnamn (jfr Bartkutė 2008: 31, fotnot 23). Men även denna metod är fortfarande alltför abstrakt. Dessutom har inte alla personnamn som kan ha funnits när oikonymerna bildades bevarats till våra dagar. Oikonymers bildning och ursprung kan sannolikt fastställas mest exakt när man har uppgifter om huruvida ett personnamn med samma rot förekommer (eller förekom) i samma bosättning som oikonymen betecknar. I detta fall är uppgifter ur så tidiga historiska källor som möjligt, där alla eller vissa av invånarna på orterna är upptagna, till stor nytta2. Efter genomgång av ett stort antal oikonymer i kyrkliga dop-, vigsel- och dödböcker från flera församlingar stod det klart att många ortnamn som kunde tolkas på två sätt också hade personnamn med samma rot. Därmed kan de verkliga grundorden (ursprungsorden) för oikonymerna i dessa fall fastställas, och det finns inte längre anledning att tolka deras bildning och ursprung på två sätt. Först bör uppmärksamheten riktas mot oikonymer som, utifrån allmänna tendenser i ortnamnsbildning och ortnamnens ursprung, tycks vara bildade av fysiografiska termer, men som i själva verket har sitt ursprung i personnamn. Galālaukiai by Ddsl: Martini Galalow Juchniela de Galalowki 1764 AdKrIII 34: personnamn *Galėlis + laukas; jfr den fysiografiska termen galālāukis, gālalaukis3 ’fältets ände’. Ur motivations- (semantik-) synpunkt betyder det alltså ’Galėlis fält’, inte ’fältens ändar’. Girūčiai by Pst: Stephanu... Girucis de Girucie 1747 ŠvnčJn 19, Casimirus Girucis de Girucie 1755 ŠvnčKrII 23: personnamn Girūtis; jfr girià ’stor skog’. 2 När material samlas in till kartoteket över historiska ortnamn som sammanställs vid avdelningen för namnforskning vid Litauiska språkinstitutet, försöker man uppmärksamma om det historiska dokumentet upptar ett personnamn med samma rot bredvid bosättningens namn. Om ett sådant finns, antecknas det bredvid oikonymen. 3 Appellativer och deras betydelser anges enligt LKŽe. 102 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Om dubbelheten i bildning och ursprung hos vissa litauiska oikonymer Kėmšiai by, Sk: Matyasz Kiamłas de Kiemłow 1649 ŽgKr 11: personnamnet *Kėmšis eller liknande; jfr kėmsas ’en stubbe eller jordkulle bevuxen med mossa eller gräs, en kėsas’, jfr även kemšys ’en kortvuxen men kraftig person, en liten knubbis’. Inom toponymiska undersökningar betraktas namnet både som personnamnsbaserat (Bartkutė 2008: 31) och som appellativiskt (Endzelytė 2005: 44). *Linkos by, Lkm: Adamus Linka de Linki 1750 LkmKrII 10: personnamnet Linka; jfr linka ’en lägre belägen plats, en fördjupning, en sänka, en böjning’. Molyǩai by, Ml: Adam Malik de Maliki 1755 TvrKrI 2, Mariannæ Malikowna de Maliki 1777 TvrKrI 151: personnamnet *Molyǩas eller liknande; jfr mólis ’brunaktig jord, seg (när den är fuktig), som används till byggande, keramiska föremål, modellering och dylikt’. Pušynai by, Mnd: Stephani Pułzynas de Pułzynu, Gaspar Pułzynas de Pułzyny 1681 MltKr 1, Stanislau[m] Pułzynis de Pułzynu 1682 MltJn 2, Ioannis Pułzynis de Pułzy-ni 1683 MltKr 3, Eua Pułzynienia de Pułzynu 1684 MltKr 8, Iozeph[us] Pułzynas de Pułzynu 1684 MltKr 10, Kasprum Sosnowski⁴ de Pułzyn[...] 1684 MltJn 3, Ioannis Pułzynas de Pułzynu 1685 MltKr 13, Pauli Pułzynas de Pułzyny 1689 MltKr 30 (Garliauskas 2004: 67, 139, 70, 77, 79, 141, 84, 106): personnamnet Pušynas; jfr pušynas ’tallskog’. Traǩėliai by, Svrk: Iosephg Trakielis de Trakiele 1748 ŠvnčJn 20: personnamnet Traǩelis; jfr traǩėlis: trākas ’en hög, torr äng bevuxen med glesa buskar och träd, en skogsglänta; ett avverkat eller nedbränt skogsområde, en röjning; en skogsväg (ibland även en fältväg) eller stig’. *Upelninkai by, On: Vpelnicas de Vpolniki 1734 OnKr 116: personnamnet *Upelninkas; jfr upėlis ’en liten flod’. Žūy̌riai by, Tvr: Georgio Zwirinis de Zwiry 1755 TvrKrI 4: personnamnen *Žūyris, *Žūyrius; jfr žūyrius ’jord, mark med mycket grus’. Av de granskade historiska beläggen framgår att många oikonymer som kan knytas till djurbeteckningar också har personnamnsursprung, eftersom personnamn med samma rot (samma stam) är belagda intill dem. *Apuokai by, Dgl: Casimirus Apuokas de Apuoki 1685–1731 DglJn 207: personnamnet Apúokas; jfr apúokas ’en fågel av ugglefamiljen’, jfr även appellativets betydelse ’bildl. halvgalen, tankspridd, dum’. Aveliškės by, Mnd: dorotha Aueniela de Auiely 1689 MltKr 30 (Garliauskas 2004: 107): personnamnen Avėlis, Avelýs; jfr avėlė ’ett får’, jfr även ordets betydelse ’bildl. om en trög och enfaldig person’. Čiūyliai by, Sug: Catharina Cziuilicie de Czyuiliu 1690 MltKr 37 (Garliauskas 2004: 117): personnamnet Čiūylis; jfr čiūylis ’en fågel i finkfamiljen (Carduelis cannabina), jfr även appellativets betydelse ’bildl. om en liten och svag människa’. ⁴ Det är uppenbart att detta personnamn är översatt från litauiska Pušynas; därför är exempelvis Sasnáuskas, Sasnaũskas Mlt (se LPŽ II 680) utan tvekan ett resultat av lexikaliskt slaviskt inflytande. Straipsniai / Articles 103 LAIMUTIS BILKIS Gaidžiai by. Čln: Marianna Geydzenia de Geydžiu 1683 MltKr 7 (Garliauskas 2004: 75): släktnamnet Gaidỹs; jfr gaidỹs ’tamfågel, tupp (Gallus gallinaceus)’, jämför även ordets betydelser ’bildl. en obetydlig, svag person eller sak; bildl. en motsträvig person, slagskämpe’. *Gaidžiai by. On: Gaidziowa de Gaydzie 1690 OnKr 8, Simon Gaydis de Gaydzie 1692 OnKr 26, Sophia Gaydienia de Gaydzie 1702 OnKr 53: släktnamnet Gaidỹs; jfr gaidỹs. Garniai by. Ck: Zofia Garnicia de Garnie 1749 ŠvnčKr₁ 1, Sophia Garničie de Garny 1750 ŠvnčKr₁ 16, Martinuf Garnis de Garniow 1751 ŠvnčKr₁ 14, Rosalia Garniowa de Garnie 1756, 1757 ŠvnčKr₁₁ 48, 54, Magdalena Garniowa de Gornie 1758 ŠvnčKr₁₁ 86: släktnamnet Garnỹs; jfr garnỹs ’en fågel som liknar en häger men är mindre, med spetsigt huvud, lång näbb och hals samt långa ben (Ardea); stork, gužas (Ciconia).’ Gervėlės by. DglšN: Agatha Girwelowna de Girwele 1771 DglšKr₁₁ 42: släktnamnet Gervėlė; jfr gervėlė: gėrvė ’en stor våtmarksfågel med lång näbb och långa ben (Grus grus).’ Katiniškė officiell form, Katiniškis by. Sld: Andrea Katiniszkis de Kateniszki 1764 LkmKr₁₁₁ 31: släktnamnet *Katiniškis; jfr kãtinas ’hankatt’. I detta fall gör de historiska uppgifterna det möjligt inte bara att fastställa det verkliga ursprunget, utan också att precisera två saker: 1) den officiella oikonymformen är inexakt, eftersom endast namnet Katiniškis har upptecknats i levande språkbruk både under mellankrigstiden och senare, och detta överensstämmer med det historiskt belagda personnamnet *Katiniškis; 2) ur ordbildningssynpunkt är detta inte en avledning med suffix, utan en primär oikonym, bildad av personnamnet *Katiniškis. I studier av oikonymers ordbildning betraktas detta namn som suffixavlett, bildat av personnamnet Kãtinas (Razmukaitė 1998: 52). Kėkštai by. Ddsl: Casimiri Kiakſztas de Kiakſzty 1719 DglšKr₁ 40, Casimirg Kieksztas de Kiekszty 1725 DglšKr₁ 61, Iosephg Kiekſztas de Kiekszty 1774 TvrKr₁ 151, Christina Kiakxtowa de Kiakxty 1755 TvrKr₁ 3, Josephus Kiaksztas de Kiakszty 1792 TvrKr₁₁ 78: släktnamnet Kėkštas; jfr kėkštas ’skogsfågel i ordningen tättingar’. Kiškiai by. Lkm: Francisci Kiszki Kiszki 1772 LkmKr₁₁₁ 87, Thoma Kiszkisz Kisz-kie 1775 LkmKr₁₁₁ 107, Cristina Kifzkiowna Kifzkie 1777 LkmKr₁₁₁ 116, Jacobi Kiszk-kis Kiszkie 1781 LkmKr₁₁₁ 131, Theresia Kiszkio wa Kiszkie 1779 LkmKr₁₁₁ 124: släktnamnet Kiškis; jfr kiškis ’ett vilt litet djur i gnagarfamiljen, hare (Lepus).’ *Paršiukai by. Mlt: Zophia Parſzukienia de Parſzuku 1683 MltKr 5 (Garliauskas 2004: 73): släktnamnet Paršiūkas; jfr paršiūkas ’griskulting’. Vãnagiškės by. Mnd: Zophia Vanagienia de Vanagi 1683 MltKr 2, Ioannis Vanagas de Vanagi 1686 MltKr 17 (Garliauskas 2004: 68, 88): släktnamnet Vãnagas; jfr vãnagas ’en art i hökfamiljen, en rovfågel med kort, krökt näbb och vassa klor’, jämför även appellativets betydelse ’bildl. om en rovlysten, angripande person’. I tidigare studier betraktas namnet likaså som avlett från ett personnamn (Razmukaitė 1998: 63). 104 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl kai kurių lietuvių oikonimų darybos ir kilmės dvejopumo Várniškė by, Lkm: Mathia Warna Warnifzki 1781 LkmKrIII 132: efternamn Várna; jfr várna ’en fågel av kråkfamiljen med grå och svarta fjädrar (Corous corone)’, jfr även ordets betydelse ’bildl. dumhuvud, tölp, gapare’. Även andra forskare betraktar oikonymen som personnamnsbaserad (se Razmukaitė 1998: 56). Versiai by, Žg: Matei Weršialuytis de Weršiow 1650 ŽgKr 7: efternamn Veršys eller liknande, jfr veršis, veršys ’kalv; tjur, avelstjur’, jfr även appellativets betydelse ’bildl. om en oduglig person’. Andra forskare förklarar denna oikonym på olika sätt: både två möjliga ursprung anges – personnamn och appellativ (Endzelytė 2005: 32) – och endast ett – personnamn (Bartkutė 2008: 31). Zùikos by, Ign: Petri Zuyka de Zuyki 1706 DglšKrI 2: efternamn Zuikà; jfr zuìkis, zùikis ’hare’. Žukai by, Švnč: Thomas Žuk Žuki 1825 ŠvnčKrIII 50: efternamn Žùkas, jfr žùkas ’insekt; svartbagge’. Många oikonymer har också bildats från personnamn, och skulle annars kunna jämföras med olika appellativa personbeteckningar. Först och främst bör ”etnonymiska” ortnamn urskiljas, eftersom det ur motivationssynpunkt vore mycket rimligt att anta att de direkt har bildats från etnonymer. I själva verket har dock de namn som presenteras här bildats enligt modellen oikonym ← personnamn ← etnonym. Gudėliai by, Ad: Sophia Gudelowa de Gudele 1659 AdKrI 14, Michael Gudian de Gudele 1680 AdKrI 73, Nicolaq Gudian de Gudele 1681 AdKrI 74: efternamn Gudėlis; jfr gudėlis: gùdas ’vitryss (ibland polack eller ryss)’. Gudėliai by, Sug: Agnes Gudenia de Gudeliu 1690 MltKr 37 (Garliauskas 2004: 117): efternamn Gudėlis; jfr gudėlis: gùdas. Gudėliai by, Švnč: Bartholomeo et Marianna Gudełeytis de Dudele 1800 CkKrII 28: efternamn Gudėlis; jfr gudėlis: gùdas. *Gudiškė by, On: Evæ Gudiszkíowa de Gudifzki 1692 OnKr 29: efternamn Gudiškis; jfr gùdas. Kazōkai by, Luok: Catharina Kozakicie de Kozaki 1683 MltKr 3, Christophoro Kozak de Kozaki 1683 MltJn 3, Stephani Kozak de Kozaki 1687 MltKr 19, Andreas Kozakas, Isiodoro Kozak de Kozaki 1689 MltJn 10 (Garliauskas 2004: 69, 140, 92, 149): efternamn Kazōkas; jfr kazōkas ’i Ryssland från 1700-talet: en person tillhörande krigarklassen, med ursprung i Don-, Kuban-, Terek-, Orenburg- och andra militärområden, som i utbyte mot förmånliga villkor för markanvändning var förpliktad att tjänstgöra i armén eller tjänstgjorde där som ryttare’. Žydėliai by, Ign: Andrea et Agata Zydelis de Zydele 1799 CkKrII 26: efternamn Žydėlis; jfr žydėlis: žýdas ’person av judisk nationalitet’. Oikonymer med enbart personnamnsursprung bör också anses vara sådana där det i litauiskan finns olika andra appellativa personbeteckningar med samma rot, vilka anger yrke, karaktärsdrag, fysiska egenskaper, social ställning och liknande. Straipsniai / Articles 105 LAIMUTIS BILKIS Bandōriai by, Žg: Antonẏ Bondar de Bondar 1650 ŽgKr 5: personnamnet *Bandōrius; jfr bandōrius ”tunnbindare”. Även i andra forskares arbeten betraktas bynamnet som uteslutande personnamnsbaserat (Endzelytė 2005: 39; Bartkutė 2008: 31). *Bubeliai by, Švnč: Mariana Bubeloẇna de Bubelow 1750 ŠvnčKr₁ 17, Martini Bu–belis de Villa Bubelė 1755 ŠvnčKr₂ 30, Magdalena Bubeloẇna de Bubele 1757 ŠvnčKr₂ 63: personnamnet Bùbelis; jfr bùbelis ”stugusittare, inhysing, småbrukare”. Bùrbos by, ŠvnčI: Francisco Burba de Burby 1743 ŠvnčJn 3, Petrus Burba de Burby 1746 ŠvnčJn 13, Georgij Burba de Burby 1751 ŠvnčKr₁ 13, Georgius Burba de Burby 1751 ŠvnčKr₁ 14, Thomas Burba de Burby 1752 ŠvnčKr₁ 28, Anna Bur–bowa de Villa Burby 1755 ŠvnčKr₂ 23, Simon Burba de Villa Burby 1756 ŠvnčKr₂ 40; Georgius Burba de Villa Burby 1756 ŠvnčKr₂ 38: personnamnet Bùrba; jfr bùrba ”en som pratar mycket, en pratkvarn”. Činčikos by, Švnč: Georgium Czynczyk de Czynczyki 1745 ŠvnčJn 11, Michael Czynczyk de Czynczyki 1749 ŠvnčKr₁ 2, Casimirus Czynczyk Z Czynczykow 1750 ŠvnčKr₁ 8, Mariana Činčiukowa de Činčiuki 1750 ŠvnčKr₁ 16, Casimirus Czynczyk de Czynczyki 1755 ŠvnčKr₂ 23, Martinus Czynczyk de Villa Czynczyki 1758 ŠvnčKr₂ 72, Martin... et Criftina Cincika de Cincików 1792 CkKr₃ 5: personnamnet Činčikas; jfr činčikas, -ė ”en som snålar, en girig person”. *Derviniai by, Tvr: Sophia derwinoẇna de derwini 1755 TvrKr₁ 4: personnamnet Dervìnis; jfr dervinis: dervà ”vedträ för att klyva till stickor; sticka, flisa, spåna; stubbe av tall eller gran som tjärbränns; tjära”. Dimbėliai by, Ck: Eliȧ Dybėlis de Dybele 1713 DglšKr₁ 25, Nicolaus Dimbelis de Dimbeli 1755 TvrKr₁ 2; Chritophorus Dimbelis de Dimbeli 1755 TvrKr₁ 7, Marianna Dembeloẇa de Dembele 1768 TvrKr₁ 110, Catharina Dymbeloẇna de Dymbele 1774 TvrKr₁ 151: personnamnet Dimbėlis; jfr dimbėlis: dimba ”en som är mycket lång och smal, gänglig; en som går och släpar fötterna”. Drūskiai by, Vdn: Zophia Druskienia de Drusku 1691 MltKr 40, 1692 MltKr 44 (Garliauskas 2004: 124, 133): personnamnet Drūskis; jfr drūskis ”en som tycker om salt mat”. Eglyniškė by, Vdš: Marting Aglinis de Agliniszki 1706 DglšKr₁ 3, Marting Eglinis de Egliniszki 1707 DglšKr₁ 4, Casimirg Eglinis de Eglini 1707 DglšKr₁ 5. Utifrån historiska uppgifter kan man hävda att den ursprungliga formen av detta oikonim är Egli̇niškė, bildad av personnamnet Eglìnis. Jfr eglìnis ”som bor vid granar, i granskog”. I tidigare forskning har namnet betraktats som en avledning med suffixet från lit. eglýnas (Razmukaitė 1998: 20). Geležniṅkai by, Čln: Georgius Geleznikas de Gelezniku 1691 MltKr 42 (Garliauskas 2004: 127): personnamnet *Geležniṅkas (dial. *Geležnẏkas); jfr geležninkas ”järnhandlare, järnhandlare”. Gramantiškė by, Rim: Xtophori Gramuntas de Gramunty 1707 DglšKr₁ 8: personnamnen Grāmantas, *Gramāntas; jfr gramāntas ”storväxt person, ful människa, klumpig tölp”. Även andra forskare betraktar namnet som personnamnsbaserat (se Razmukaitė 1998: 52). 106 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl kai kurių lietuvių oikonimų darybos ir kilmės dvejopumo Gražūliai by Švnč: Chrlfophorg Grazulis de Grazule 1744 ŠvnčJn 9, Michaelis et Cristinae Grazulow de Villa Grazuli 1753 ŠvnčKr₁ 33: efternamn Gražulis; jfr. gražūlis ’stilig, prydlig’. Juodagalviai || Juodagaliai by Ml: Matthias Jodagalwis de Jodagalwie 1751 ŠvnčKr₁ 14, Laurentig Jodogalis de Jodgale 1756 TvrKr₁ 12, Mathias Jodagalwis de Jodagalwi 1762 TvrKr₁ 63, Agnes Jodgalowa de Jodogale 1762 TvrKr₁ 57, Stphani Jodogalis de Jodogale 1768 TvrKr₁ 112, Anathasia Jodegalwicia de Jodegalwie 1774 TvrKr₁ 151: efternamn Juodagal̃vis, *Juodagalvỹs och *Juodagãlis, *Juodagalỹs; jfr. juodagal̃vis, juodagal̃vis ’med svart huvud’ och ’svart, ände’. Káiros (= *Kairiai?) by Pst: Agatha Keyrowa de Koyry 1774 TvrKr₁ 153: efternamn Káira, Kairỹs; jfr. kairas, -à ’den som befinner sig på vänster sida’, kairỹs ’en som gör allt med vänster hand, vänsterhänt; den som befinner sig på vänster sida’. Kavõliai by PnmR: Catharina Kowalowa de Kowale 1690 OnKr 13: efternamn Kavõlis, Kavõlius; jfr. kavõlis, kavõlius ’smed’. Kirkùčiai by Švnč: Magdalenæ Kierkuciowa de Kierkucie 1749 ŠvnčKr₁ 5, Sophia Kyrkuciówna de Kyrkucie 1751 ŠvnčKr₁ 14, Christophorus Kirkucis de Kirkucie 1758 ŠvnčKr₂ 76: efternamn Kirkùtis; jfr. kirkùtis: kirkė, kirkė ’en mager människa eller ett magert djur’. Kirmėliškis by Jdp: Gaspari Kirmielus de Kirmiele 1691 OnKr 24: efternamn Kirmėlius; jfr. kirmėlius ’en som samlar eller fångar maskar och ormar; trollkarl, förtrollare, ormviskare; skällsord’. Hittills har detta oikonym ansetts vara härlett från djurbeteckningen kirmėlė ’orm’ (se Razmukaitė 1998: 22). Klausùčiai by Smrg: Georgius Kławsuc de Kławsucie 1758 ŠvnčKr₂ 78: efternamn *Klausùtis; jfr. klausùtis ’en som har god hörsel’. Kliùkai by Tvr: Christophorum Kluk de Kluki 1746 ŠvnčJn 12: efternamn Kliùkas; jfr. kliùkas ’en trög, slapp och trögtänkt person, en drummel, fårskalle, kliukis’, och även kliùkis ’en som pratar mycket, pratmakare; en ganska dum person’. Kraujėliai by Mnd: Andreae Kroujelis de Kreujelu 1684 MltKr 8 (Garliauskas 2004: 77): efternamn Kraujėlis; jfr. kraujėlis ’en person som stoppar blodflödet med besvärjelser’. Kùksos by Ddsl: Helena Kuksowa de Kuksy 1755 TvrKr₁ 4: efternamn Kuksà; jfr. kuk-sà ’en klen, svag, böjd person; en liten, fet person eller ett litet, fett djur; en som hickar; en som ständigt frågar ”vad” (dial. ”ku?”)’. *Kulbiškė by Dglš: Anna Kulbacka ex Villa Kulbiszki 1736 DglšKr₁ 100: efternamn Kùlbis, Kulbỹs; jfr. kùlbis, -ė ’halt person’. Kùpriai by Lkm: Catarina Kuprowa de Kuprany 1761 LkmKr₃ 9, Catarina Kuprrowna de Kupry 1766 LkmKr₃ 49, Simonis Kuprys Kupry 1783 LkmKr₃ 143: efternamn Kùpris; jfr. kùpris, kùprius ’en som har en puckel, puckelryggig’. Kvyk̇liai by Ut: Gaspar Kuiklis de Kuikliu 1683 MltKr 5 (Garliauskas 2004: 72): efternamn Kvyklỹs; jfr. kvyklỹs ’en som tjuter; dial. räv, hes person’. Lepsiai by Ck: Lucia Lapszowna de Lapszy 1804 CkKr₃ 36: efternamn Lepsỹs, *Lėpšis; jfr. lėpšis ’en slapp, lat person’. Straipsniai / Articles 107 LAIMUTIS BILKIS byn Liliškės Sk: Piotrz Lilis de Lile 1651 ŽgKr 8: pers.n. Lilis, Lilyš; jämför lilius ’en som talar mycket, pladdrar, pratmakare’. Även andra forskare betraktar denna oikonim som personnamnsbildad (se Endzelytė 2005: 56; Bartkutė 2008: 36). byn Mainėvos Jdp: Paulus Mayneywa de Moneywy 1690 OnKr 14, Catharina Mayneywowna de Moneywy 1693 OnKr 19, Ewa Mayneywowa de Mayneywy 1701 OnKr 49, Martius Mayneywa de Mayneywy 1703 OnKr 57: pers.n. *Mainėiva; jämför mainėiva ’byteshandlare’. byn Mažėliai Kz: Alexandri Maželis de Maziele 1689 OnKr 1: pers.n. Mažėlis; jämför mažėlis: mažis ’litet barn, människa, djur’. byn Melninkai Ign: Joanēs Mielnik de Mielniki 1756 TvrKr₁ 11, Marianna Mielnikowa de Mielniki 1768 TvrKr₁ 110: pers.n. Mėlninkas; jämför mėlninkas ’mjölnare’. byn Melninkai Str: Martha Melnikowna de villa Melniki 1755 ŠvnčKr₂ 31, 36: pers.n. Mėlninkas; jämför mėlninkas. byn Memėlišė Sr: Anna Memelowa de Memelijzki 1752 ŠvnčKr₁ 53: pers.n. *Memėlis; jämför mėmelis, mėmelis ’en tyst, långsam, fåordig person, en klåpare, dumbom; någon som talar otydligt, mumlar’. Även andra forskare anger personnamnet som bildningsgrund för bynamnet (se Razmukaitė 1998: 53). byn Munčėliai (= jfr. byn Mančėliai?) Švnč: Martinus Mączelewicz de Mączele 1750 ŠvnčKr₁ 17, Christophorus Mączelewicz de Mączele 1751 ŠvnčKr₁ 13, Martinus Mączelerwicz de Mączele 1755 ŠvnčKr₂ 26, Martinus Munczelis de Munczele 1756 ŠvnčKr₂ 51, Josephus Mączelis de Mączele 1757 ŠvnčKr₂ 59, Martinus Munczelis de Villa Munczele 1759 ŠvnčKr₂ 93: pers.n. Mančėlis (dial. Munčėlis); jämför mančėlis: mančius ’en som har mycket bohag, en rik person’. byn Pagireikos Švnč: Anna Pagirejko de Villa Pagirejki 1758 ŠvnčKr₂ 91: pers.n. *Pagireika; jämför pagirėika ’skrytmåns’. Pelėniai k. Lkm: Mathja Pelenis de Pelenje 1745, Michael Pelenis de Villa Pelėnie 1746, Petrj Pelenis de Pelenie 1746 LkmKr₂₂ 22, Jacobus Pelenis de Pelenie 1747 LkmKr₂₂ 24, Mathia Pelenis de Pelenie 1748 LkmKr₂₂ 28, Nicolai Pelenis de Pelenie 1749 LkmKr₂₂ 31, Petri Pelenis de Pelenie 1750 LkmKr₂₂ 35, Anna Peleniowa 1752 LkmKr₂₂ 40, Martini Pelenis de Pelenie 1754 LkmKr₂₂ 47, Martini et Catarina Pelenowie de Pelenie 1759 LkmKr₂₂ 66, Jacobi Pelenis, Joannes Pelenis de Pelenie 1763 LkmKr₃₃ 22, Simonis Pelenis de Pelenie 1774 LkmKr₃₃ 104: avd. Pelėnis; plg. pelėnis ‘kas darbuojasi virtuvėje prie pe leno; išsipel enavęs žmogus; apskretėlis, nevalei ka’. byn Pliauškės Švnč:l: Josephg Pleuſzkie de Pleuſzkie 1743 ŠvnčJn 5, Chriſtophoro Pleuſzkie de Plouſzki 1744 ŠvnčJn 10, Georgium Plouſzkis de Plouſzki 1745 ŠvnčJn 10; Chriſtophori Plauſzkis de Plauſzkie 1749 ŠvnčKr₁ 1, Joseph… Plowsko de Plowski 1749 ŠvnčKr₁ 5, Iosephi Plawszka de Plawszki 1750 ŠvnčKr₁ 17, Anastasia Plawszkowa de Plawszki 1751 ŠvnčKr₁ 14, Christophorus Plowſzkia de Plowſzkie 1753 ŠvnčKr₁ 34, Anastazia Plowſzkowa de villa Plowſzki 1755 ŠvnčKr₂ 27, Josephus 108 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Om tvetydigheten i vissa litauiska oikonymers bildning och ursprung Plowžkia de Plowžkie 1755 ŠvnčKrᵢᵢ 30, Josephi et Annæ Plowžkiow de Villa Plowžkie 1756 ŠvnčKrᵢᵢ 46: från personnamnet Pliauškė, *Pliauška, *Pliauškis; jfr pliauškys, -ė ’en som pratar strunt, pratar på, pladdrar’. Ráišiai by Jdp: Magdalena Rayszenia de Rayszy 1701 OnKr 51, Catharina Rayszowa de Rayszy 1702 OnKr 51, Elijabet Rayszenia de Rayszy 1704 OnKr 60: från personnamnet Ráišis; jfr ráišis ’en som är halt, en krympling’. Rekėčiai by Dglš: Catharina Rakaciowa de Rakiecie 1706 DglšKrᵢ 3, Joannes Rakiecius de Rakiecie 1707 DglšKrᵢ 4, Agatha Rekeciewa de Rekecie 1802 CkKrᵢᵢᵢ 26: från personnamnet *Rekėčius; jfr rekėtis ’en argsint, osämjelig person’. *Ribokai by DglšN: Francisci Rybak de Rybaki 1765 DglšKrᵢᵢ 9: från personnamnet Ribōkas; jfr ribōkas ’fiskare’. *Skinderiškė by Švnč: Rosalia Skinderowna, Mathias Skinder de Skinderyƒzki 1748 ŠvnčJn 20: från personnamnet Skinderis; jfr skindėrius ’en som är avklädd, trasig’. *Šiaudiniai by DglšN: Christophoruƒ Szaudinis de Szaudinie 1765 DglšKrᵢᵢ 5, Georgij et Mariannæ Szaudiniow De Szaudinie 1790 CkKrᵢᵢᵢ 2, Catarina Siawdzinowa de Siawdziniów 1792 CkKrᵢᵢᵢ 6, Matheo et Magdalena Szewdynis 1792 CkKrᵢᵢᵢ 7: från personnamnet Šiaudinis; jfr šiaudinis: šiaudai ’mängden strå av tröskad säd; bildligt om en oduglig människa’. Šiùlgos kontra Tvr: Petrus Szulga de Szulgi 1755 TvrKrᵢ 1, Catharina Szulgowa de Szulgi 1756 TvrKrᵢ 10, Georgius Szulga de Szulgi 1768 TvrKrᵢ 105, Catharina Szulgowa de Szulgi 1774 TvrKrᵢ 153; Mathia Szulga de Szulgi 1792 TvrKrᵢᵢ 77. Utifrån historiska stavningsformer kan man anta att den autentiska formen av oikonymen är Šùlgos, härledd från personnamnet Šùlga; jfr šulģys ”den som befinner sig på vänster sida, vänsterhänt; vänsterhänt”, ryska шулъга ”vänster hand” (Vasmer IV 485). *Vaičiukai by Ck: z Katarzyną Woyciukowną z Woyciukow 1806 CkKrᵢᵥ 9, Mateusz Woyciuk z Weyciuk 1814 CkKrᵥᵢ 6: från personnamnet Vaičiukas; jfr vaičiùkas: vai̇tas ’en godsutsedd tillsyningsman över livegna’. *Veršiakiai by Švnč: Martinus Werƒzekis de Werƒzeki 1744 ŠvnčJn 7: från personnamnet Veršiakis, Veršiakỹs; jfr veršiakis, veršiakỹs ’en som har stora, utstående ögon’. *Valeikos || *Valeikiškė by Lkm: Catarina Wałeykiowna de Wałeyki 1768 LkmKrᵢᵢᵢ 60, Michaelis Wałeyko Wałeykiszki 1779 LkmKrᵢᵢᵢ 124: från personnamnet Valeikà; jfr valéika ’en renlig, prydlig person’. Ett par oikonymer av personnamnsursprung skulle, i avsaknad av historiska belägg, kunna anses härröra från växtnamn. Lazinkos by Ddsl: Petrus Łazinka de Łazinki 1768 TvrKrᵢ 106, Catarina Łazinkowa de Łazinki 1774 TvrKrᵢ 150: från personnamnet *Lazinka; jfr vitryska лазина ’vide, sälg’⁵ (BRS 412). 5 Tydligen föreslogs under mellankrigstiden, med koppling till växtnamnet, att den förlitauiskade formen av oikonymen Karkliniai skulle användas (se VSV 40). Straipsniai / Articles 109 LAIMUTIS BILKIS Byn Tribėržiai, Sug: Zophia Tryberzenia de Tryberziu 1685 MltKr 10, Zophia Tryberzenia de Tryberzu 1691 MltKr 42 (Garliauskas 2004: 80, 129): personnamnet *Tribėržis; jfr. tre björkar. Ytterligare några namn på bosättningar kan, med utgångspunkt i allmänna tendenser i ortnamnens etymologi, antas ha uppkommit ur olika andra appellativ, men är i själva verket personnamnsbaserade. Abùgaliai, Abugaliaĩ by, Vdš: Agtha Abugulowna de Abugule 1764 DglšKrII 1: personnamnet *Abùgalis, *Abugalỹs; jfr. abùgalis ’med två ändar’. *Avižieniai by, Tvr: Gasparis Aviženis de Aviženie år 1774 TvrKrI 151: personnamnet Avižienis; jfr. avižienis ’havreodlare, havresåare’. *Barčiukai by, Mlt: [...]as barciukis de barciuku 1689 MltKr 29 (Garliauskas 2004: 105): personnamnet *Barčiukas; jfr. barčiùkas: barčià, barčiùs ’en sorts hängande bikupa, fågelholk’. *Varnalizdžiai by, Lkm: Agatha Warnalizdowa de Warnalizdy 1781 LkmKrIII 131: personnamnet *Varnalizdis; jfr. varnãlizdis, vãrnalizdis ’kråkbo’. Således är det semantiskt (motivationsmässigt) ’Varnalizdžiais bosättningsplats’, inte ’en plats där det finns många kråkbon’. Žagarai by, Mnd: Ioannes Zagaras de Zagar 1685 MltKr 11 (Garliauskas 2004: 81): personnamnet Žãgaras; jfr. žãgaras ’en tunn, bladlös växtstjälk, grövre stam; en bladlös kvist (vanligen torr), ris’. Žagãrė stad, Jnš: Stefanus Žiogieruvytis de Žagory 1651 ŽgKr 8: personnamnen Žãgaras, Žagãris, Žagãrius; jfr. žãgaras. Vissa toponymiforskare betraktar detta oikonym enbart som appellativbaserat (Vanagas 1996: 297–298; Bartkutė, 2008: 34), medan andra anger att bildningsbasen kan vara antingen ett appellativ eller ett personnamn (Endzelytė 2005: 47). Det går att fastställa namnens bildning och ursprung mer exakt även när historiska personnamn med samma rot är belagda i samma församling och under samma tidsperiod, men inte i den by som undersökningsobjektets oikonym betecknar. Ofta ligger byarna mycket nära varandra, men även i andra fall bör förekomsten inom samma församling betraktas som ett tillförlitligt kriterium. Gaurėliai by, Ign: Uladylai Gaurialis de Afelnieny6 1746 LkmKrII 23: personnamnet Gaurėlis; jfr. gaurėlis: gaurỹs ’hårig; en som pratar strunt’. Efternamnet Gaurėlis är känt endast kring Kelmė och Kurtuvėnai (LPŽ I 633). Grikiapelė by, Lkm: Grikopelicia de Potusze7 1752 LkmKrII 41: personnamnet Grìkiapelis; jfr. grikiapelė ’en röd skalbagge med svarta prickar, nyckelpiga’. Uppgifter om dagens efternamnsutbredning visar att efternamnet Grikepelis (= Grìkiapelis) förekommer endast kring Utena och Daugailiai (LPŽ I 715). 6Byn *Asalnėnai finns inte längre; den måste ha legat vid sjön Asalnai. 7Avståndet från Grikiapelė till Palūšė är endast omkring 6 km. 110 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Om den dubbla bildningen och det dubbla ursprunget hos vissa litauiska oikonymer *Gudeliškis (← de Gudeliszki 1770 LkmKrIII 76) by i Lkm: Eva Gudelouna de Połusze 1770 LkmKrIII 77: personnamnet Gudėlis; jfr. gudėlis: gūdas. Efternamnet Gudėlis är utbrett i östra Litauen, men är inte belagt i Linkmenai kommun (LPŽ I 736). *Kalviai || *Kalviškė (← de Kalwiszki 1758 LkmKrII 61, de Kowale 1769 LkmKrIII 64, de Kalwi 1770 LkmKrIII 76) by i Lkm: Martha Kalwicia de Kirdeyki 1755 LkmKrII 48, Rossa Kowalewska de Assak 1769 LkmKrIII 69, Marianna Kalwiowna de Antaprudzie 1770 LkmKrIII 79, Stanislaus Kowalewski Mażuryszki 1778 LkmKrIII 119: personnamnet Kálvis; jfr. kálvis ’en som utövar smidesyrket’. Efternamnet Kálvis är utbrett endast i västra Litauen – kring Klaipėda, Kartena, Pagėgiai, Palanga och Šilutė (LPŽ I 902). Kaukiškė by i Lkm: Elisabeta Kawkutowna de Lyngmiany8 1763 LkmKrIII 19: personnamnet Kaukas; jfr. kaukas ’en husande som för med sig rikedom, en aitvaras; en åldrad, mager och rufsig person; en gammaldags vidskeplig person’. Andra forskare härleder också oikonymen enbart från personnamnet Kaukas (se Razmukaitė 1998: 52). Mėdinos by i Lkm: Agatha Miedinowna Meirany 1776 LkmKrIII 116, Agatha Medinowna Łamiesta9 1779 LkmKrIII 125: personnamnet *Mėdinas eller liknande; jfr. mėdinas, -à ’skoglig, vild’. Efternamnet *Mėdinas finns inte i LPŽ. Pipiriškė by i Ign: Stephanum Pipiras de Pakratonie10 1741 LkmJn 2: personnamnet Pipiras; jfr. pipiras ’vulg. om en kortväxt person’. Efternamnet Pipiras är belagt även i trakten kring Ignalina (LPŽ II 461). Andra forskare betraktar också denna oikonym som personnamnsbaserad (se Razmukaitė 1998: 54). Prūsočiškės by i Sld: Barbara Pruszakiewiczowa in Suis bonis Drobiszki11 1748 LkmKrII 30: personnamnet *Prūšokas; jfr. prūšokas ’invånare i det forna Ostpreussen eller Memelland, tysk; lutheran’, och vidare prūšokas ’insekt av kackerlackssläktet, brun kackerlacka (Blattella)’. Efternamnet *Prūšokas finns inte i LPŽ. Andra forskare anger också ett personnamn som oikonymens grundord, men tar även upp appellativet prūšokas (se Razmukaitė 1998: 61). Rýliškės by i Sld: Laurentium Ryliszkis de Gatakiemie12 1756 LkmJn 15, Andreas Ryliszkis de Gianakalnie13 1756 LkmJn 16: personnamnen Rýliškis, Rýliškis; jfr. rylà ’en som skriker, pratar strunt’. Båda efternamnen är också utbredda i dessa trakter (LPŽ II 607). Oikonymen anses vara en avledning med suffixet -iškės från personnamnet Rylà (Razmukaitė 1998: 61), men de historiska uppgifterna visar att det snarare rör sig om en avledning med ändelse. 8 Avståndet från Kaukiškė till Linkmenys är endast omkring 4,5 km. 9 Avståndet från Medinos till Lamėstas är endast omkring 4,5 km. 10 Avståndet från Pipiriškė till Pakretuonė är endast omkring 5 km. 11 Avståndet från Prūsočiškės till Drobiškis är endast omkring 1 km. Dessa byar gränsar till varandra. 12 Avståndet från Rýliškės till Gatakiemis är endast omkring 6,5 km. 13 Avståndet från Rýliškės till Geniakalnis är endast omkring 5 km. Straipsniai / Articles 111 LAIMUTIS BILKIS Byn Šárkiai Sld: Anna Szarhicia Maruszkienie de Untolksnie14 1756 LkmKrII 54: efternamn Šarkis; jfr. skata ’en fågel i kråkfamiljen med vita fjädrar på vingarna (Pica pica)’; jfr. också betydelserna ’bildl. om en pratsam kvinna; bildl. om en mager, tunn varelse’. Efternamnet Šarkis är belagt i de närbelägna trakterna kring Utena och Vyžuonos (LPŽ II 890). Byn Šiliniškės Lkm: Catarina Szylinowa de Lyngmiany15 1758 LkmKrII 63: efternamn Šilinis; jfr. šilinis ’den som bor i en tallskog, i en skog’. Efternamnet Šilinis har inte belagts i Linkmenųs distrikt. Även andra forskare betraktar detta bynamn som personnamnsbaserat (se Razmukaitė 1998: 63). Byn Vėžiškės Sld: Lucia Wiezowna de Antalamestie16 1769 LkmKrIII 67, Barbara Wiezowna de Alzutany17 1769 LkmKrIII 67: efternamn Vėžys; jfr. vėžys ’ett pansrat tiofotat kräftdjur med klor vid huvudet (Astacus)’, jfr. också betydelsen ’bildl. motsträvig person’. Efternamnet Vėžys är belagt i de närbelägna distrikten Kuktiškės och Utena (LPŽ II 1201). Byn Žvirbliškė Lkm: Regina Zwirbliowa de Mineyszan18 1770 LkmKrIII 77: efternamn Žvirblis; jfr. žvirblis ’en liten fågel i finkfamiljen som lever nära gårdar och i städer (Passer)’, jfr. också betydelsen ’bildl. om en liten, svag människa’. Efternamnet Žvirblis finns också kvar i Linkmenųs distrikt (se LPŽ II 1354). Genom att lägga fram en samling oikonymer av personnamnsursprung är avsikten inte att hävda att alla litauiska bebyggelsenamn vars bildning och ursprung kan förklaras på två sätt har uppkommit (bildats) från personnamn. Å andra sidan visar dessa exempel tydligt de allmänna tendenserna. SLUTSATSER 1. En dubbel och därför inte helt exakt förklaring av många oikonymers bildning och ursprung kan undvikas genom att undersöka deras belägg i historiska dokument. 2. Bildningen och ursprunget kan fastställas mest exakt när historiska uppgifter visar att det i samma bebyggelse som betecknas med den oikonym som undersöks fanns ett personnamn med samma stam eller samma rot. 3. Om historiska personnamn med samma stam har belagts i samma socken och vid samma tid, men inte i den bebyggelse som betecknas med oikonymen utan i en närliggande bebyggelse, bör bebyggelsenamnen också betraktas som personnamnsbaserade. 14 Avståndet från Šarkiai till Antalksnė är cirka 11,5 km. 15 Avståndet från Šiliniškės till Linkmenai är cirka 9 km. 16 Avståndet från Vėžiškės till Antalamestė är endast cirka 2 km. 17 Avståndet från Vėžiškės till Alžutėnai är endast cirka 6 km. 18 Avståndet från Žvirbliškė till Mineiškėmis är cirka 8,5 km. 112 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl kai kurių lietuvių oikonimų darybos ir kilmės dvejopumo 4. Vissa oikonymer, vilkas möjliga grundord (etymoner) i toponymiska arbeten anges vara personnamn och appellativ eller endast appellativ, är i själva verket personnamnsbildade: Eglýniškė by Vdš, Kemšiai by Sk, Kirmėliškis by Jdp, Prusoškiškės by Sld, Veršiai by Žg, Žagarė stad. Jnš. 5. De analyserade historiska uppgifterna gör det möjligt att hävda att när det finns möjlighet till dubbel – antroponymisk och appellativisk – bildning och härledning av oikonymer, bör härledning från personnamn ges företräde. 6. Exakta och välgrundade undersökningar av oikonymers bildning och ursprung är inte möjliga utan historiska toponymiska och antroponymiska uppgifter; därför är det nödvändigt att samla in och analysera dem. FÖRKORTNINGAR Ad – Adūtiškis (Švenčionys distrikt) Al – Alytus avd. – personnamn Brž – Biržai Ck – Ceikiniai (Ignalina distrikt) Čln – Čiulėnai (Molėtai distrikt) Ddsl – Didžiasalis (Ignalina distrikt) Dgl – Daugailiai (Utena distrikt) Dglš – Daugėliškis (Ignalina distrikt) DglšN – Naujasis Daugėliškis (Ignalina distrikt) Dl – Deltuva (Ukmergė distrikt) dv. – herrgård Ign – Ignalina Jdp – Juodupė (Rokiškio kommun) Jnš – Joniškis Jnšk – Joniškėlis (Pasvalio kommun) Jon – Jonava Jrb – Jurbarkas k. – by Kdn – Kėdainiai Klm – Kelmė Klov – Klovainiai (Pakruojis kommun) Klp – Klaipėda Kp – Kupiškis Kri – Krukai (Joniškis kommun) Krkn – Krekenava (Panevėžys kommun) Kš – Kaišiadorys Kz – Kazliškis (Rokiškio kommun) Lgm – Lygumai (Pakruojis kommun) Lkm – Linkmenys (Ignalina kommun) Luok – Luokesà (Molėtai kommun) Lzd – Lazdijai Ml – Mielagėnai (Ignalina kommun) Mlt – Molėtai Mnd – Mindūnai (Molėtai kommun) Mrj – Marijampolė On – Onuškis (Rokiškis kommun) Pbs – Pabaiskas (Ukmergė kommun) Pkr – Pakruojis Pn – Panevėžys PnmR – Panemunis (Rokiškis kommun) Prn – Prienai Ps – Pasvalys Pst – Paštovys (Belarus) Rim – Rimšė (Ignalinos distrikt) Rk – Rokiškis Sk – Skaistgirys (Joniškis distrikt) Slč – Saločiai (Pasvalys distrikt) Sld – Saldutiškis (Utena distrikt) Smrg – Smurgainys (Vitryssland) Sr – Sariai (Švenčionys distrikt) Str – Strūnaitis (Švenčionys distrikt) Sug – Suginčiai (Molėtai distrikt) Svrk – Svirkos (Švenčionys distrikt) Šk – Šakiai Šl – Šiauliai Švnč – Švenčionys Švnčl – Švenčionėliai (Švenčionys distrikt) Straipsniai / Articles 113 LAIMUTIS BILKIS Tl – Telšiai Tlpk – Tulpiakiemis (Ukmergės r.) Trak – Trakai Tvr – Tverečius (Ignalinos r.) Ut – Utena V – Vilnius Vdn – Vidėniškiai (Molėtų r.) Vdš – Vidiškės (Ignalinos r.) Vdšk – Vidiškiai (Ukmergės r.) Vrn – Varėna vs. – ensamsby Zr – Zarasai Žg – Žagarė (Joniškio r.) Žl – Želva (Ukmergės r.) HISTORISKA KÄLLOR AdKrI: Книга N1 о Родившихся Годущискаго РК Приходскаго Костела, съ 1655 Года по 1687. Förvaras i Adutiškis kyrkoarkiv. AdKrII: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Hoduciskiego Od roku 1688. Obr~a 23º do roku 1699. Augusta 23º. Saugoma Adutiškio bažnyčios archyve. AdKrIII: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Hoduciskiego Od roku 1760. Obr~a 5º do roku 1767. Marca 5º dnia. Saugoma Adutiškio bažnyčios archyve. AdMr: [Adutiškis kyrkas dödbok. Från den 6 april 1720 till den 23 oktober 1792]. Förvaras i Adutiškis kyrkoarkiv. CkKrI: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Swięciańskiego od roku 1774. Apryla 17. do roku 1775. ocbr~a 27.– przy filii Ciekińskiej. Saugoma Ceikinių bažnyčios archyve. CkKrII: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Švenčionys församling från år 1790. 3 januari till år 1804. 7 oktober. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrIII: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Daugėliškis församling. Från år 1790. 9 januari till år 1804. Den 11 oktober. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrIV: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Švenčionys församling från år 1805. Den 1 januari till år 1812. Den 22 april. Förvaras i Cei- kinių kyrkoarkiv. CkKrV: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Daugėliškis församling från år 1805. Den 1 januari till år 1813. Den 21 oktober. Förvaras i Cei- kinių kyrkoarkiv. CkKrVI: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Švenčionys församling från år 1812. Den 5 maj till år 1818. Den 31 oktober. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrVII: Kyrkan i Cieykinskis filialförsamlings dopbok, över döpta från Daugėliškis församling från år 1814. Den 25 januari till år 1820. Den 19 oktober. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. 114 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Om dubbelheten i vissa litauiska oikonymers bildning och ursprung CkKrVIII: Kyrkbok över dopregister för Cieybiński filialkyrka, med dopförrättningar i församlingarna Święciańska och Dawgieliska, från den 5 januari 1821 till den 15 augusti 1831. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrIX: Kyrkbok över dopregister från Święciańska församling i Cieykinski filialkyrka, med dopförrättningar år 1833. Upprättad till den 8 december 1835. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrX: Kyrkbok över dopregister från Dawgieliska församling i Cieykinski filialkyrka, med dopförrättningar år 1833. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrXI: Kyrkbok över dopregister för Cieykinski filialkyrka i Święciańska församling, upprättad år 1835. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. CkKrXII: Kyrkbok över dopregister för Cieykinski filialkyrka i Dawgieliska församling, upprättad år 1835. Förvaras i Ceikiniai kyrkoarkiv. DglJn: [Daugailiai församlings vigselregisterbok. 1685–1731]. Förvaras i Daugailiai kyrkoarkiv. DglŠKrI: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Dawgieliskiego Od roku 1706. Januar~ 6ᵒ. Do roku 1737. Obr~a 20ᵒ. LVIA F. 1329, Ap. 1, B. 1. DglŠKrII: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Dawgieliskiego Od roku 1764. Obr~a 10. dnia Do roku 1774. Januar~: 9 dnia. LVIA F. 1329, Ap. 1, B. 8. DglŠKrIII: Kyrkbok över dopregister för Dawgieliski församlingskyrka, från den 16 januari 1774 till den 2 maj 1790. LVIA F. 1329, Ap. 1, B. 10. LkmJn: Księga Metryk Ślubnych Kościoła Parafialnego Ł yngmianskiego od roku 1740. Junii 3. dnia do Roku 1760. Novembra 9. dnia. Saugoma Linkmenų bažnyčios archyve. LkmKrI: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Ł yngmianskiego od Roku 1708. Januaryi 10. dnia do Roku 1740 Apryla 24. dnia. Saugoma Linkmenų bažnyčios archyve. LkmKrII: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Ł yngmianskiego od roku 1740. Maia 22. dnia do Roku 1760. Oktobra 24. dnia. Saugoma Linkmenų bažnyčios archyve. LkmKrIII: Kyrkbok över dopregister för Ł yngmianska församlingskyrka, från den 9 november 1760 till den 25 november 1790. Förvaras i Linkmenai kyrkoarkiv. MltJn: №1. Vigselregisterbok för Malatski församlingskyrka från den 13 januari 1682 till november 1691; innehåller 14 numrerade blad och 121 numrerade registerposter. – G a r l i a u s k a s V i d a s. 1600-talets dop- och vigselregisterbok från Molėtai kyrka. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2004, 137–154. MltKr: №1. Dopregisterbok för Malatski församlingskyrka från den 13 januari 1682 till augusti 1692; innehåller 45 numrerade blad och 661 numrerade registerposter. – G a r l i a u s k a s V i d a s. 1600-talets dop- och vigselregisterbok från Molėtai kyrka. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2004, 65–136. Straipsniai / Articles 115 LAIMUTIS BILKIS OnKr: [Onuškis RKB:s dop- och vigselregisterbok. 1685–1740]. LVIA F. 1299, Ap. 1, B. 12. ŠvnčJn: Księga Metryk Ślubnych Kościoła Parafialnego Święciańskiego Od roku 1742. Julij: 13. Do roku 1748. Maia 12. dnia. Saugoma Švenčionių bažnyčios archyve. ŠvnčKrI: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Święciańskiego Od roku 1749. Februar: 6. Do roku 1753. Marca 8. dnia. Saugoma Švenčionių bažnyčios archyve. ŠvnčKrII: [Dopregisterbok från Švenčionys församlingskyrka 1753–1759]. Förvaras i Švenčionys kyrkoarkiv. ŠvnčKrIII: Dopregisterbok från Švenčionys församlingskyrka, från den 24 mars 1823 till omkring den 26 oktober 1827. Förvaras i Švenčionys kyrkoarkiv. TvrKrI: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Twereckiego od roku 1755. Januar~: 1º do roku 1778. Apryla 1º. LVIA F. 1332, Ap. 1, B. 2. TvrKrII: Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Twereckiego. Od roku 1778. Apryla 5º: do roku 1799 obcr~a 27º. LVIA F. 1332, Ap. 1, B. 3. ŽgKr: [Žagarės RKB:s dopregisterbok. 1650–1654]. LVIA F. 1191, Ap. 1, B. 2. LITTERATUR OCH KÄLLOR Bartkutė Nerija 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai. Daktaro disertacija. Šiauliai: Vytauto Didžiojo universitetas, Šiaulių universitetas. BRS – Vitryskt-ryskt lexikon, redigerat av Kondrat Kondratovitj Krapiva. Moskva: Statliga förlaget för utländska och nationella ordböcker, 1962. Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Garliauskas Vidas 2004: XVII a. Molėtų bažnyčios krikšto ir santuokos metrikų knyga. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (t. I–XX, 1941–2002): elektroninis variantas. Redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Rimutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. – Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt. LPŽ I–II – Litauiskt efternamnslexikon 1–2, red. Aleksandras Vanagas. Vilnius: Mokslas, 1985–1989. LVŽ I – Bilkis Laimutis, Maciejauskienė Vitalija, Razmukaitė Marija: Litauens ortnamnslexikon 1. Vilnius: Litauiska språkinstitutet, 2008. Mickienė Ilona 2001: Telšių rajono toponimų daryba. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. 116 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Om dubbelheten i bildningssätt och ursprung hos vissa litauiska oikonymer Razmukaitė Marija 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai. Daktaro disertacija. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas. Vanagas Aleksandras 1996: Lietuvos miestų vardai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Vasmer IV – Фасмер Макс. Etymologisk ordbok över det ryska språket 4. Moskva: Progress, 1973. VSV – Ortnamn i Vilniusområdet. Vilnius, 1945 (korrektur). Zinkevičius Zigmas 2011: Ukmergės rajono gyvenviečių vardynas. Pavadinimų kilmė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Om dubbelheten i bildningssätt och ursprung hos vissa litauiska oikonymer S A M M A N F A T T N I N G I mer omfattande undersökningar av litauisk oikonymi (toponymi) kan flera fall urskiljas där två möjliga grundord eller ursprungsord bakom namnet på en bosättning anges, vilka tillhör olika lexikala skikt – närmare bestämt appellativer och onymer, det vill säga antroponymer. Sådana ord kan vanligen vara: 1) fysiografiska termer och personnamn med samma rot (stam) (Šmotiškiai: pn. Šmõtas eller šmõtas ’område, jordlott, markstycke’, Miškiniai: pn. Miškinis eller miškas, Valākai: pn. Valākas eller valākas ’en jordlott på omkring tjugo desjatiner’; 2) växtnamn och personnamn med samma rot (stam) (Žilvičiai: pn. Žilvitis eller žilvitis, Baravykai: baravykas eller pn. Baravykas, Jovarai: jõvaras eller pn. Jõvaras; 3) djurnamn och personnamn med samma rot (stam) (Gerviniai: gérvė eller pn. Gérvė, Kurãpkiškiai: kurapkà eller pn. Kurapkà; 4) personbeteckningar och personnamn med samma rot (stam) (Gudìnė: pn. Gùdas eller etn. gùdai, gùdas, Pekoriškė: pn. Pėkorius eller pėkorius ’bagare’, Totõriškė: pn. Totõrius eller etn. totõrius, Degùčiai: pn. Degùtis eller degùtis ’en som framställer tjära och försörjer sig på det’; 5) olika andra appellativer och personnamn med samma rot (stam) (Degùtinė: pn. Degùtis eller degùtas, Pavietavà: pavietas ’län, land, region’ eller pn. Pavìėtas. Till följd av möjligheten till två tolkningar skiljer sig behandlingen av bildningssätt och ursprung för oikonymer av samma typ ofta åt. I vissa fall, till exempel för en del ”djurnamn”, anges två möjliga ursprung: ett appellativ eller ett personnamn, medan andra gånger endast en härledning från personnamn anges; ytterligare andra härleds enbart från appellativ. ”Yrkesrelaterade” oikonymer behandlas på liknande sätt: vissa härleds exempelvis från personnamn eller appellativ, medan andra från antroponymer. På grund av de ovan nämnda dubbla möjligheterna vad gäller bildningssätt (grundord) och ursprung tolkas till och med samma oikonymer olika av olika forskare. Relativitet, inkonsekvens och hypotetiska slutsatser är svåra att undvika vid analysen av sådana oikonymer. Därför bör vi söka mer tillförlitliga sätt att fastställa grundordet för Straipsniai / Articles 117 LAIMUTIS BILKIS deras ordbildning och ursprung. Troligen kan de mest precisa resultaten om oikonymers ordbildning och ursprung erhållas när det finns uppgifter om huruvida personnamn med samma stam förekommer eller har förekommit i samma bosättning som den oikonymen betecknar. En genomgång av ett antal oikonymer i kyrkböcker över dop, vigslar och dödsfall från flera församlingar visade att personnamn med samma stam förekom i närheten av flera bosättningsnamn med potentiellt två möjliga tolkningar. Sådana fall visar därför oikonymens verkliga basord (ursprungsord), och det finns inget behov av en dubbel tolkning av dess ordbildning och ursprung, till exempel, Pušýnai: Stephani Pułzynas de Pułzynu, Gaspar Pułzynas de Pułzynu, Ioannis Pułzynas de Pułzynu: pn. Pušýnas; jfr pušýnas ’tallskog’, Garniai: Zofia Garnicia de Garnie, Martinuł Garnis de Garniow: pn. Garnýs; jfr garnýs, Kazõkai: Catharina Kozakicie de Kozaki, Christophoro Kozak de Kozaki, Stephani Kozak de Kozaki: pn. Kazõkas; jfr kazõkas, Bandõriai: Antonÿ Bondar de Bondar: pn. *Bandõrius; jfr bandõrius ’tunnbindare’, *Varnalizdžiai: Agatha Warnalizdowa de Warnalizdy: pn. *Varnalizdis; jfr varnálizdis, vārnalizdis ’kråkbo’ osv. Bosättningarnas korrekta ordbildning och ursprung kan också fastställas när historiska personnamn med samma stam är belagda i samma församling vid samma tidpunkt, men i en annan by som betecknas med en oikonym. Byarna ligger ofta nära varandra; att de tillhör samma församling bedöms ändå också som ett tillförlitligt kriterium, till exempel, Kaũkiškė: Elisabeta Kawkutowna de Lyngmiany: pn. Kaũkas; jfr kaũkas ’ett hushållsväsen som bringar rikedom, även kallat aitvaras; en äldre, mager man med tovigt hår; en gammaldags, vidskeplig man’, Pipìriškė: Stephanum Pipiras de Pakratonie: pn. Pipìras; jfr pipìras ’bildl. en kortväxt man’, Prūsoškiškės: Barbara Pruszakiewiczowa in Suis bonis Drobiszki: pn. *Prūšõkas; jfr prūšõkas ’invånare i det forna Ostpreussen, Klaipėdaområdet, tysk, lutheran’, Šilìniškės: Catarina Szylinowa de Lyngmiany: pn. Šìlinis; jfr šìlinis ’en som bor i en tallskog’, Vėžiškės: Lucia Wiezowna de Antalamieście, Barbara Wiezowna de Alzutany: pn. Vėžỹs; jfr vežỹs, jfr ordets betydelse ’bildl. en envis person’ osv. Vissa oikonymer, som i toponymiska forskningsarbeten har angetts ha personnamn och appellativer, eller enbart appellativer, som möjliga basord (ursprungsord), härstammar i själva verket från personnamn: Eglynìškė by Vdš, Kẽmšiai by Sk, Kirmėliškis by Jdp, Prūsoškiškės by Sld, Veršiai by Žg, Žagãrė town Jnš. De analyserade historiska uppgifterna leder till slutsatsen att när oikonymer kan ha två olika ordbildningsmässiga och etymologiska tolkningar – en antroponymisk och en appellativisk – bör härledning från personnamn ges företräde. En korrekt och välgrundad undersökning av oikonymers ordbildning och ursprung är inte möjlig utan uppgifter från historisk toponymi och antroponymi; därför är det viktigt att samla in och analysera sådana uppgifter. Inkommen den 23 mars 2012. LAIMUTIS BILKIS Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva E-post – [email protected] 118 Acta Linguistica Lithuanica LXVI