Dėl Marijampolės apskrities agronimų – priesagos „-in-“ vedinių

DALIA SVIDERSKIENĖ Litauiska språkets institut Forskningsområden: onomastik (studier av egennamnsbildning och -ursprung). OM AGRONYMER I MARIJAMPOLĖS LÄN – AVLEDNINGAR MED SUFFIXET -in- Om agronymer – avledningar med suffixet -in- i Marijampolė län SAMMANFATTNING Syftet med denna artikel är att närmare undersöka en del av Marijampolės läns toponymi, nedtecknad under mellankrigstiden – agronymer, avledningar med suffixet -in-. Med stöd av värdefull kompletterande information i Žemės vardų-enkäterna har man försökt fastställa så exakt som möjligt hur de undersökta ortnamnen har bildats, finna och identifiera appellativer som kan förknippas med och härleda de etymologiserade agronymformerna från, samt komplettera och precisera befintliga tolkningar av bildningen och ursprunget hos ortnamn i det södra litauiska språkområdet. Forskningsresultaten kan införlivas i ett litauistiskt och baltistiskt forskningssammanhang. ANNOTATION Artikeln försöker närmare granska den del av Marijampolė läns toponymi som nedtecknades under mellankrigstiden – agronymer som avledningar med suffixet -in-. Med stöd av den värdefulla kompletterande information som finns i Field-Name-enkäterna sökte författaren fastställa bildningstypen för de undersökta ortnamnen, identifiera och benämna appellativer som kan förknippas med och härleda de etymologiserade agronymformerna från, samt så exakt som möjligt komplettera och revidera befintliga tolkningar av bildningen och ursprunget hos ortnamn i det södra litauiska språkområdet. Forskningsdata kan infogas i sammanhanget för forskning om litauisk och baltisk språkvetenskap. NYCKELORD: mellankrigstiden, ortnamn, agronymer, basord (etymon), appellativ, ortnamnsbildning, suffix, avledning. NYCKELORD: mellankrigstiden, ortnamn, agronymer, basord (etymon), appellativ, ortnamnsbildning, suffix, avledning. Straipsniai / Articles 81 DALIA SVIDERSKIENĖ 0. INLEDNING Uppgifter om spridningen och produktiviteten hos avledningar med suffixet - in- varierar avsevärt mellan olika klasser (underklasser) av litauiska toponymer. Enligt Aleksandras Vanagas förekommer ”hydronymer med suffixet -inė och -inis i allmänhet i hela Litauen. Endast i mellersta delen av norra Litauen (ungefär med Vabalninkas, Kupiškis och Subačius som centrum), i sydöstra Litauen och i Samogitien är de något mindre vanliga” (Vanagas 1970: 164). Detta stöds också av den kartografiska bilden av hydronymsuffixens utbredning som onomastikern presenterar (ibid., s. 407). Författaren anger det sammanlagda antalet suffixavledningar av appellativ och personnamn med suffixet -in- i Litauen till 522: 178 med -inė och 344 med -inis (ibid., s. 381, 385). Med kännedom om det totala antalet suffixbildade hydronymer – omkring 4000 (ibid., s. 277) – fastställdes andelen avledningar med suffixet -in- i klassen hydronymer till 13%. Enligt forskningen om litauiska oikonymer är det näst mest produktiva av de mer universella suffixen (efter -išk-) suffixet -inė. Enligt Marija Razmukaitė är ”oikonymer som bildats genom avledning med detta suffix utbredda över ett betydande område i Litauen; de är mindre typiska för västdzūkerna och de södra delarna av Trakai-distriktet. Med undantag för dunininkai-dialektens sydöstra hörn är avledningar med detta suffix ovanliga i Samogitien och även i norra Litauen mellan Venta och Mūša” (Razmukaitė 1998: 113). Som författaren skriver utmärks -iniai inte av någon större produktivitet. ”Avledningar med suffixet förekommer tydligare i Litauens allra nordligaste del” (ibid.). Detta stöds också av den kartografiska bilden av oikonomsuffixens utbredning som forskaren presenterar i bilaga nr 1, karta nr 2. I rangordningen av suffixens produktivitet, upprättad utifrån den sammanlagda procentuella produktiviteten hos de undersökta avledningarna (suffixbildningar), utgör avledningar med suffixet -in-: 5% avledningar med -inė (323 oikonymer påträffades) och 1,25% avledningar med -iniai (83 oikonymer påträffades) (ibid., s. 111). Utifrån resultaten av undersökningar av suffixbildade helonymer framgår det att alla ändelsevarianter av det aktuella suffixet används vid bildningen av dessa namn och att olika antal avledningar bildas med dem. ”De mest produktiva är suffix som härstammar från *-no- – 45,9% av alla benämningar på egenskapsbärare har bildats med 47 suffix: med -inė – 32,4% (i förhållande till alla ordbildningskategorier), med -inis – 6,9%, med -inės – 3,4%, med -iniai – 0,6% [...] osv.” (Bilkis 2008: 262). Enligt forskaren finns det 104 benämningar på handlingsresultat, vilket utgör 1% av alla suffixbildade helonymer med tydlig ordbildning. Bland dessa återfanns 14,4% -inė-derivat och vardera 3,8% derivat med -inės, -inis (ibid., s. 269–270). Enligt undersökningar av litauiska oronymer bildade genom suffixavledning utgör avledningar med suffixet -in- 18,2%. De bildas med suffixets ändelsevarianter: 10,28% av avledningarna har bildats med -inė, 1,85% med -inės, 0,51% med -iniai och 5,56% med -inis (Kačinaitė 2009: 141). I tidigare undersökningar av ortnamn från mellankrigstiden i Marijampolė län har suffixavledningar med -in- inte ägnats särskild uppmärksamhet ur bildnings- och ursprungsperspektiv. Det har dock noterats att toponymer med suffixet -in- förekommer i alla 82 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronimų – priesagos -in- vedinių klasser av ortnamn: hydronymer, namn på bebodda platser och i synnerhet marknamn. De bildas både av appellativ och av onymer. Vid undersökningen av en underklass av marknamn i Marijampolė län, agronymer med personnamnsursprung (Sviderskienė 2010: 97–127), konstaterades att avledningar med suffixet -in- utgör 12% (47 ortnamn påträffades, varav 46 -inė(s) och 1 -inis-avledning) (ibid., s. 122). Senare uppmärksammades en anhopning i detta område av avledningar med suffixet -in- med appellativursprung. Här registrerades 328 sådana, det vill säga omkring hälften (~50%) av alla suffixbildade agronymer som härstammar från appellativ. Även om avledningar med detta suffix ofta bildas också i andra delar av det litauiska språkområdet (jfr Mickienė 2001: 117–118; 2006: 27–30, Endzelytė 2004: 80–89; 2005: 145–146, Bartkutė 2008: 157–159), registrerades betydligt färre i de undersökta områdena än i det aktuella området. Dessutom uppmärksammades att det i Marijampolė läns Žemės vardų-enkäter1 hade registrerats ytterst få (omkring trettio) appellativbaserade sammansatta agronymer med genitivförled2. Med utgångspunkt i att adjektiv med suffixet -in- i standardspråket breder ut sig och tränger undan en av de grammatiska synonymerna – genitivformen av substantiv (jfr Kniūkšta 1976: 196; 2000: 36) – kan man hypotetiskt anta att det kanske även inom toponymiken finns samband med de språklagar som verkar i appellativlexikans kontext. Den kvantitativa övervikten för avledningar med suffixet -in- vittnar således sannolikt om särarten hos denna klass (underklass) av ortnamn i det undersökta området och om onymers tendens att expandera till förmån för de aktuella avledningarna. Syftet med denna artikel är att närmare undersöka den del av Marijampolė läns toponymi som registrerades under mellankrigstiden – avledningar med suffixet -in- med appellativursprung. Med stöd av kompletterande information i Žemės vardų-enkäterna försöker man så exakt som möjligt fastställa de undersökta ortnamnens bildningssätt3 och grundord samt komplettera och precisera befintliga förklaringar av bildning och ursprung hos ortnamnen i dessa trakter. Man hoppas att de fortlöpande undersökningar av detta slag som genomförs inför utarbetandet av ett syntetiskt verk om litauisk toponymik, Lietuvos vietovardžių žodyną (hädanefter LVŽ), i framtiden ska bidra till att fastställa marknamnens 1 Plačiau apie tarpukario Lietuvos anketų duomenis žr. Sviderskienė 2005: 93; Sinkevičiūtė 2006: 497. 2 Med dessa avses ortnamn som består av två självständiga ord, där det första, det bestämmande ledet, är genitiv av ett appellativ; det andra ordet i genitiviska ortnamn är beteckningen för ett objekt på jordytan, som det första ledet särskiljer från andra likartade objekt (jfr Vanagas 1970: 258–259; se även Savukynas 1963: 235–246). 3 Här avses sådana agronymer vars bildningsbas kan vara antingen ett icke-suffixbildat appellativ (bildningen betraktas som en avledning, och dess suffix som ett ordbildningsaffix) eller ett suffixbildat appellativ. I det senare fallet betraktas agronymen som primär. Inom litauisk toponymik betraktas ortnamn som primära om de vid toponymiseringen, när appellativ (eller andra proprier) övergår till ortnamn, inte får några ordbildningselement. Beträffande denna term, som används om hydronymer, se även Vanagas 1970: 24. Till exempel antar man, utifrån uppgifter i enkäten från byn Būdninkai i Gudeliai kommun i det undersökta länet (Seniau ši pieva buvo prie giraitės, kuri dabar iškirsta), att ängens namn Pagirinė härstammar från lit. pagirinis, -ė ’belägen nära en skog’, jfr Pagirinis šonas Klvr (LKŽe); marknamnet betraktas som primärt. Denna agronym tas därför inte med i förteckningen över undersökta ortnamn. Straipsniai / Articles 83 DALIA SVIDERSKIENĖ ursprung, inte en ortnamns plats i de bildade nästena eller dylikt. För att bevara de minsta namnen på jordytan, som en specifik och mest föränderlig del av ordförrådet, avser man dessutom att fortsätta undersöka och publicera ortnamn i denna kategori. Artikeln presenterar autentiska ortnamn som har upptecknats i levande språkbruk. Om ett ortnamn i mellankrigstidens material saknar accentmarkering eller om dess accentuering är oklar eller osäker, accentmarkeras det inte i artikeln. I likhet med vad som är brukligt i arbeten av detta slag anges för varje ortnamn de betecknade objekten och deras lokalisering. Därefter förklaras agronymens ursprung: det antagna grundordet (etymonet) anges tillsammans med dess betydelse. Eftersom den del av Marijampolės läns toponymi som valts som undersökningsobjekt och upptecknats under mellankrigstiden är tämligen autentisk och opåverkad av främmande språks ordbildningsmodeller, har man i samtliga fall, efter att ha funnit och identifierat appellativerna som de etymologiserade agronymformerna förknippas med och härleds ur, och angett appellativernas betydelser, använt Lietuvių kalbos žodyno elektroniska utgåva (härefter LKŽė). Med hänsyn till grundordens ordklasstillhörighet urskiljer artikeln två grupper av undersökta toponymer: I. Avledningar av substantiv (desubstantiv) och II. Avledningar av adjektiv (deadjektiv). I Marijampolės omgivningar har 13 av de sistnämnda avledningarna (4%) upptecknats. Desubstantiven överträffar deadjektiven betydligt till antalet belägg. 315 sådana har upptecknats (96%) (se även bilagan, diagram 1). Dessa avledningar delas efter grundord in i flera lexikalisk-semantiska grupper: avledningar från olika fysiografiska termer, växt- och djurnamn samt andra namn på företeelser och ting i naturen och den sociala miljön. 1. AVLEDNINGAR AV SUBSTANTIV (DESUBSTANTIV) 1.1. Avledningar från fysiografiska termer –inė: Akmen-inė äng Klvr, Krsn, Lbv: lit. ãkmenas (akmuõ) ’hård bergart eller en enskild bit av den’; Angl-inė åker Šil: lit. anglis ’resten av trä som inte brunnit upp’; Buiz-inė åker, äng KzR: lit. buizà ’stor gyttjepöl, sörja, sumpmark’; Daub-inė äng Klvr: lit. daubà ’dal, sänka, ravin’; Dub-inė äng Krsn, Ldvn: lit. dùbė ’fördjupning, dal’, jfr lit. dubùs, –ì ’gropig, full av sänkor’; Duõb-inė äng Lbv: lit. duobė ’utgrävd eller på annat sätt nedsänkt plats i marken’; Dùrp-inė äng Klvr, Ldvn, Ss: lit. dùrpa, dùrpos ’sammanpackade och förkolnade rester av kärrväxter⁴’; Gal-inė åker. 4 Ängsnamnen kan vara direkt bildade av lit. dùrpinė (substantiv) ’plats där torv grävs eller har grävts; grop i en torvmosse’. 84 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronimų – priesagos -in- vedinių KzR, äng Igl, 2 ängar Klvr, äng Krsn, 2 ängar Ldvn: lit. gãlas ’platsen där något långsträckt tar slut; föremålets yttersta del (början, slutet)’; Išdag-inė äng Ldvn, Mrj: lit. išdaga, išdagà ’plats i en äng, skog eller torvmosse som brunnit eller bränts av solen, brandfält’; Kaln-inė äng Klvr: lit. kálnas ’hög upphöjning i marken’; Kañp-inė äng Klvr; Kamp-inė äng Prn; Kamp-inė 2 ängar Igl, Klvr, äng Ldvn, Mrj, 2 ängar Prn; Kamp-inė 2 ängar Igl, äng Prn: lit. kañpas ’kant, sida; hälft; område, jordstycke; utkant; bit’; Klón-inė äng Gdl; Klon-inė äng Brb: lit. klónis ’dalformad plats, dal, sluttning, håla, sänka’; Krant-inė åker Ss: lit. krãntas ’markkant vid en flod, sjö eller hav; brant’; Kriauš-inė äng Klvr: lit. kriaušis ’brant, sluttande strand, brant sluttning’; Kūpst-inė 2 ängar Brb, 6 ängar Gdl, 2 ängar Klvr, 4 ängar Lbv; Kupst-inė äng Brb, Gdl, 3 ängar Klvr, 6 ängar Lbv, äng Ldvn, 8 ängar Krsn, äng Ss; Kupst-inė åker i tätort, äng Prn; äng Brb, Gdl, Igl, 3 ängar Klvr, 2 ängar Krsn, äng Lbv, Šil: lit. kùpstas ’någon liten upphöjning, hög, jordkulle, höstack; en stack av säd (10 eller 12 fot)’; Mišk-inė åker Vv: lit. miškas ’trädbevuxen plats; skog’; Mol-inė åker Krsn: lit. mólis ’brunaktig jord, som blir seg när den är våt och används för byggnadsarbeten, keramik, modellering och dylikt’, mõlė ’lerjord, lerområde’; Pagir-inė äng KzR: lit. pagirė, pagirỹs ’fält vid skogskanten’; Pakel-inė åker, äng KzR, äng Klvr, Ldvn: lit. pakelė, pakelỹs ’plats vid vägen, längs vägen; vägren’⁵; Pakriaus-inė äng Ldvn: lit. pakriáušė, pakriáušis ’brant strand eller bergssluttning, brant sluttning’; Paupel-inė åker, äng KzR: lit. paupelė, pāupelis ’plats längs bäcken’; Paup-inė äng KzR: lit. paũpė, paupỹs ’plats längs floden, strand’; Pavieškel-inė äng Lbv: lit. pavieškelė, pavieškelỹs ’plats längs landsvägen’; Piesk-inė åker Ss: lån. pieskà, piẽškas ’sandig jord, sandjord’; Pratekul-inė åker Krsn: lit. *pratekul(is) eller dylikt, jfr lit. pratekliai ’källflöde, vatten som rinner fram (?)’; Prūdel-inė äng Brb: lit. prūdėlis, jfr prūdas ’damm’; Prūd-inė äng Gdl: lån. prūdas; Šaltin-inė äng Lbv: lit. šaltinis ’vattenkälla som springer fram ur marken’; Rubež-inė åker KzR: lån. rubėžius ’gräns mellan jordlotter eller åkrar, tegräns’; Rūd-inė åker Vv, äng Krsn; Rūd-inė äng Prn: lån. rūda ’dålig, sumpig jord med torvinblandning, myrmark; jord med malminblandning’; Tak-inė äng Igl: lit. tãkas ’smal gångstig; bildligt en smal jordremsa’; Tūrp-inė äng Brb: lån. tùrpės ’torv’; Valak-inė 2 ängar Igl; Valak-inė äng Prn: lån. valãkas ’jordstycke på omkring tjugo desjatiner’; Žiegždr-inė mark i tätort Gdl: lit. žiegždra, žiegždrás ’grov sand, grus, småsten’; Žiog-inė äng Ss: lit. žiogỹs ’översvämmad flodstrand, bakvatten, sidofåra; sankmark vid en flod- eller sjöstrand’; å andra sidan kan namnet komma från lit. žiõgas, žiógis ’hoppande insekt av ordningen rätvingar (Tettigonia)’; Žvirgžd-inė äng Igl: lit. žvirgždė ’grusig jord’; 5 Man bör hålla i minnet att marknamn kan vara direkt bildade av lit. pakelinis, -ė ’som ligger [...] vid vägen’. Straipsniai / Articles 85 DALIA SVIDERSKIENĖ -inès: Angl-inès dr., ar. Krsn: lit. anglìs6; Durp-inès pv. KzR: lit. dùrpė, dùrpės; Kamp-inès pv. Ss; Kamp-inès pv. Igl: lit. kāmpas; Kėms-inès pv. Krsn: lit. kėmsas ’en stubbe eller jordhög bevuxen med mossa eller gräs, kęsas’; Valāk-inès pv. Klvr: lån. valākas; Žiegžd r-inès gn. Gdl: lit. žiegždra, žiẽgždras; -iniai: Krašt-iniai dr., pv. Krsn: lit. krãštas ’ände, slut, gräns, vägg; liten bit, liten jordlott; en smula’; -inis: Kamp-inis dr., pv. Mrj, pv. Prn: lit. kāmpas; Pagir-inis drb. ž. KzR: lit. pagirė, pagirỹs ’skogsbryn; åker intill skogen’7, Pavieškel-inis dr. Ss: lit. pavieškelė, pavieškelỹs. Det har observerats att den största andelen (40%) av suffixavledningarna med suffixet -in- i det undersökta området bildas från fysiografiska termer (se bilagan, diagram 2). I denna grupp är avledningar med suffixet -inė mest produktiva. De utgör 91% av alla ortnamn i gruppen. Övriga avledningar bildas med varianter av ändelsen till suffixet -in-: 5% av avledningarna är bildade med -inės, 3% med -inis. En avledning med -iniai har noterats. I det undersökta området finns synnerligen många agronymer som härstammar från lit. kùpstas. Avledningar med suffixet -in-, vars basord är den nämnda appellativen, har noterats i nästan alla socknar i det undersökta länet (Balbieriškis, Gudeliai, Kalvarija, Liubavas, Liudvinavas, Krosna, Sasnava och Šilavotas). Detta kan vittna om att varje ojämnhet i markytan i slättbygder uppmärksammades och på något sätt fick ett namn8 (i agronymbildningens fall: som en kupstas). Från appellativen rūdà bildas ganska ofta talade avledningar; dessa betyder tydligen inte bara dålig, sumpig jord med inslag av torv, torvmark eller jord med inblandning av malm. Det kan förekomma fall där rūdà betyder myrmalm9. Kampas ir gãlas – ytterligare två appellativer från vilka avledningar med suffixet -in- ofta bildas. I dessa trakter har inga sådana agronymer noterats vars basord är en nomenklaturterm för det benämnda objektet. 6 Betydelserna hos återkommande appellativer, till vilka de etymologiserade agronymformerna knyts och från vilka de härleds, anges inte i artikeln. 7 Jordnamnet kan ha bildats direkt från lit. pagirinis, -ė, men ortnamnsupptecknaren i enkäten från byn Senovė i Kazlų Rūdos socken lämnar inga sådana uppgifter. Eftersom agronymens bildningsbas är en appellativ utan suffix (pagirỹs), betraktas bildningen som en avledning med suffixet -in- (jfr not 3). 8 Vid undersökningen av en annan toponymisk underklass i Marijampolė län – sammansatta oronymer – observerades att ortnamn i detta område ofta (89%) bildas genom sammansättning med lexemet kálnas som andra led (se Sviderskienė 2006: 57). 9 Dar žr. Vanagas 1996: 94–97, kur aiškindamas miesto vardo Kazlų Rūdà, priklausančio tiriamam arealui, kilmę, plačiai aptaria antrojo vietovardžio dėmens Rūdà kilmės aiškinimo galimybes. 86 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronomų – priesagos –in- vedinių 1.2. Avledningar av växtnamn -inė: Alksn-inė t.ex. KzR, Ldvn: lit. alkšnis ’träd i björkfamiljen (Alnus)’; Arel-inė t.ex. Klvr: lit. ārelis ’ängsväxt med långa, starkt doftande blad (Acorus calamus)’; Aržuol-inė t.ex. Klvr, Aržuol-inė t.ex. Lbv: lit. āržuolas ’lövträd med mycket hårt trä (Quercus)’; Asiūkl-inė t.ex. Brb, Gdl, 2 t.ex. Klvr, Krsn, t.ex. Lbv, Prn, Šil; Asiūkl-inė t.ex. Krsn; Asiūkl-inė t.ex. Klvr, Ldvn, 2 t.ex. Prn: lit. asiūklis ’sporväxt i fräkenfamiljen med små fjällika blad, fräken (Equisetum)’; Aviž-inė t.ex. Prn: lit. aviža ’kulturväxt vars korn används som foder och föda (Avena); korn av denna växt’; Baland-inė t.ex. Mrj: lit. balánda ’en sådan växt i amarantfamiljen (Chenopodium)’10; Berž-inė t.ex. Gdl, 4 t.ex. Krsn: lit. béržas ’lövträd med vit bark (Betula)’; Bulb-inė dial. Igl: lån. bùlbė ’grönsak vars knölar innehåller mycket stärkelse (Solanum tuberosum); knöl av denna grönsak’; Búož-inė 2 t.ex. Mrj: lit. búožė ’kaveldun, kråkbär (Typha)’; Cibul-inė 3 t.ex. Ldvn: lån. cìbulis ’lök (Allium cepa)’; Česnak-inė t.ex. Gdl: lån. česnākas ’grönsak med skarp lukt (Allium sativum)’; Dilgėl-inė t.ex. Mrj: lit. dilgėlė ’örtväxt vars stjälk och blad har brännande hår (Urtica)’; Dirs-inė t.ex. Ldvn: lit. dirsė ’gräsogräs, vanligen växande i rågfält (Bromus)’; Drebul-inė t.ex. KzR: lit. drebulė ’träd med darrande blad, asp (Populus tremula)’; Egl-inė 2 t.ex. Krsn: lit. ẽglė ’ständigt grön barrväxt med täta grenar som bildar en konformad krona (Picea)’; Geguž-inė 2 t.ex. Krsn; Geguž-inė t.ex. Igl, Prn: lit. gegužė (gegužės rūtós) ’sådant gräs som växer på träda’, gegùžis ’fräken (Equisetum)’; Glúoks-ninė t.ex. Prn: lit. glúoksnis ’träd i videfamiljen, pil (Salix)’; Glúos-ninė t.ex. Brb, 2 t.ex. Prn: lit. glúosnis ’träd i videfamiljen, pil (Salix)’; Karkl-inė t.ex. Krsn, Lbv; Karkl-inė t.ex. Klvr: lit. kãrklas ’träd eller buske i videfamiljen (Salix cinerea)’, jfr lit. kãrklės ’sådana örter’; Klev-inė i dial., t.ex. Šil: lit. klėvas ’träd i lönnfamiljen med breda, flikiga blad, lönn (Acer)’; Kopūst-inė dial. Igl, t.ex. Klvr: lit. kopūstas ’bladgrönsak i korsblommiga familjen (Brassica)’; Lapūg-inė 3 t.ex. Klvr; Lapūg-inė t.ex. Krsn: lån. lapūgas ’kalfot (Caltha palustris)’; Lapūk-inė 3 t.ex. 10 För ursprunget till ortnamnen, se även LVŽ I 322–333, där möjligheten att förklara ortnamn utifrån lit. balandė, balandis ’en sådan fågel, duva; vildduva (Columba)’ presenteras. Enligt artikelns författare är det uppenbarligen även möjligt med en annan förklaring av ortnamnets ursprung. Med utgångspunkt i Atlas över de baltiska språkens uppgifter har det klarlagts att appellativet balandis används i hela det samogitiska dialektområdet, i angränsande västlitauiska höglandsdialekter och i vissa östlitauiska panevėžiškiai-dialekter (s. 89). I det undersökta litauiska språkområdet används appellativet karvėlis, som enligt atlasens nämnda uppgifter är utbrett i större delen av Litauen: i hela höglandsområdet samt i vissa sydliga och östliga dialekter av de sydsamogitiska raseiniškiai-dialekterna (jfr s. 90; se även kartan s. 149). Mot bakgrund av detta knyts ängsnamnet i artikeln till lit. balánda och behandlas i avsnittet om substantivavledningar, i den semantiska gruppen av avledningar från växtnamn. Straipsniai / Articles 87 DALIA SVIDERSKIENĖ Krsn: lån. lapūkas ’kalfot (Caltha palustris)’; Léndr-inė 2 t.ex. Lbv: lit. léndrė ’vattenväxt i gräsfamiljen med lång ihålig stjälk; bladvass (Phragmites communis)’; Néndr-inė 2 t.ex. Gdl, t.ex. Lbv; Nendr-inė 2 t.ex. Gdl, 4 t.ex. Krsn, t.ex. Lbv, Ldvn; Nendr-inė t.ex. Igl, Klvr: lit. néndrė ’vattenväxt i gräsfamiljen med lång ihålig stjälk (Phragmites communis)’; Papart-inė t.ex. Klvr: lit. papartis ’sporväxt med stora flikiga blad (Dryopteris)’; Pupelaišk-inė t.ex. Ldvn: lit. *pupelaiškė eller liknande, jfr lit. pùpalaiškė ’läkeväxt i gentianafamiljen som växer i kärr (Menyanthes trifoliata)’; Pùš-inė, Puš-inė t.ex. Krsn: lit. pušis ’ständigt grönt träd med långa barr och runda kottar (Pinus)’; Rug-inė t.ex. Klvr: lit. rugiai, rugýs ’gräsartat sädesslag (vanligen höstsått) vars mjöl används till bröd (Secale); ett fält där detta sädesslag växer’; Sãman-inė t.ex. Brb; Saman-inė 3 t.ex. Krsn, t.ex. Lbv; Sama-ninė 2 t.ex. Klvr, t.ex. Šil: lit. sãmana ’sporväxt på fuktiga platser med rothår i stället för rötter (Bryophyta)’; Serbent-inė t.ex. Lbv, Ss; Serbent-inė t.ex. Ldvn: lit. serbentà, serbẽntas ’fruktbärande buske med ätliga sötsura röda, gulaktiga eller svarta bär (Ribes)’; Siūkl-inė 2 t.ex. Lbv; Siūkl-inė t.ex. Klvr: lit. siūklė, siūklis ’sporväxt i fräkenfamiljen med små fjällika blad, fräken (Equisetum)’; Skrobl-inė dial. Ss: lit. skroblas ’träd i björkfamiljen med hårt trä (Carpinus)’; Smilg-inė t.ex. Lbv; Smilg-inė t.ex. Ldvn: lit. smilga ’gräs i gräsfamiljen med en vipplik blomställning (Agrostis)’; Smukn-inė t.ex. Krsn, Smukn-inė t.ex. Igl: lit. smùknė, smuknià ’gräs i låglänta områden som liknar starr’; Spālgen-inė t.ex. Lbv: lit. spālgena ’tranbär’; Stadal-inė t.ex. Ldvn: lit. stadalė ’flerårig prydnadsbuske eller träd (Cornus)’; Šeltėkšn-inė t.ex. Igl: lit. šeltėkšnis ’buske eller litet träd i brakvedsfamiljen (Frangula)’; Šer-inė t.ex. Klvr, Mrj: lit. šerys ’dåligt, hårt gräs’¹¹; Šermukšn-inė t.ex. Ldvn: lit. šermùkšnis ’träd i rosväxtfamiljen med röda bär (Sorbus)’; Šlyn-inė t.ex. Brb: lit. šlýnas, šlýnė ’gråblå eller vitaktig, klibbig lera med inblandning av organiskt material; jord av sådan lera’; Švėndr-inė t.ex. Ldvn: lit. švėndrė ’vass (Phragmites)’; Uos-inė t.ex. Brb: lit. úosis ’träd i olivfamiljen med parbladiga blad och hårt trä (Fraxinus)’; Viksu-inė t.ex. Brb, Klvr, Lbv; Viksu-inė t.ex. Klvr: lit. viksva ’flerårig ört i starrfamiljen (Carex)’; Vikšr-inė t.ex. KzR: lit. vikšris ’starr (Carex); växten som gräs eller hö’; Vingir-inė t.ex. Šil: lit. vingiris ’släkte av fleråriga örter i vinruta-familjen (Thalictrum)’; Vinkšn-inė t.ex. Krsn: lit. vinkšna, vinkšnà ’träd i almfamiljen (Ulmus)’; Žolyn-inė lok. Mrj: lit. žolýnas ’vilken örtväxt som helst (växande eller skuren)’, lit. žolýnė ’plats bevuxen med örter’; -inė̀s: Nendr-inės t.ex. Lbv: lit. néndrė; Saman-inės t.ex. Gdl: lit. sãmana; Smilg-inės t.ex. Gdl: lit. smilga; 11 Ängsnamn kan bildas direkt av lit. šėrinis, -ė ’sträv, hård som borst’. 88 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronomų – priesagos –in- vedinių -inis: Aržuol-inis pv. Igl: lit. áržuolas; Brōk-inis dr. Ss: lit. brōkas ‘en sådan grönsak; knölen hos denna grönsak; beta (Beta)12; Rōp-inis dr. Ss: lit. rōpė ‘foderväxt eller ätbar grönsak i korsblommiga familjen, med lång eller rund, tjock rot (Brassica rapa)’; Saman-inis pv. Gdl: lit. sāmana; Skirp st-inis ar. Krsn: lit. skirpštas ‘bok (Fagus)’; Skrobl-inis l. Lbv: lit. skrōblas; Skruobl-inis pv. Gdl: lit. skrūoblas ‘träd i björkfamiljen med hårt trä (Carpinus)’; Tabok-inis l. dalis Ss: lit. tabokà, tabōkas ‘växt i potatisfamiljen (Nicotiana)’. Det har konstaterats att avledningarna med suffixet -inė är de mest produktiva i gruppen av avledningar från växtnamn. De utgör 91% av alla ortnamn i denna grupp. Övriga avledningar bildas med varianter av suffixet -in- följda av olika ändelser: 2% av avledningarna är bildade med -inės och 7% med -inis. Inga avledningar med -iniai har belagts. I det undersökta området bildas agronymer från trädnamn (alksnis, áržuolas, skirpštas, skrōblas, vìnkšna, vinkšnà) och från namn på växter som växer på olika platser: på våtmarker (ārelis), på åkrar (asiūklis), i trädgårdar (brōkas, rōpė), på ängar (smilga), på fält (avižà). De mest frekventa basorden är följande lexem: asiūklis, réndare, sāmana, viksva. Av de inspelningar av ortnamn inom den undersökta underklassen som användes i tal under mellankrigstiden framgår att platsnamn med suffixet -in- och dess ändelsevarianter vid samma tid och inom samma lokala område bildades av närliggande former med asiūkl- och siūkl-, vilka visar samband med lit. asiūklis och lit. siūklė, siūklis; med lapūk- och lapūg-, vilka visar samband med det lånade ordet lapūgas och det lånade ordet lapūkas; med lendr- och nendr-, vilka visar samband med lit. lėndrė och lit. nénd-rė; med skrobl- och skruobl-, vilka visar samband med lit. skrōblas och lit. skrūoblas. Det antas att den variation av växlande lexem som denna undersökning har belyst kan betraktas som ett särdrag som är specifikt för det undersökta området. 1.3. Avledningar från djurbeteckningar -inė: Ánt-inė pv. Gdl: lit. ántis ‘tam- eller vild vattenfågel (Anas)’; Barsuk-inė ar. Šil: lit. barsūkas ‘rovdjur med sträv päls, grävling (Ursus meles)’; Dėl-inė pv. Brb; Dėl-inė pv. Brb; Dėl-inė pv. Ldvn: lit. dėlė ‘blodsugande sötvattensmask, blodigel (Hirudo medicinalis)’; Gaid-inė pv. Ldvn: lit. gaidỹs ‘tamhönsfågel, tupp (Gallus gallinaceus)’; Gyvat-inė pv. Krsn; Gyvat-inė pv. Klvr: lit. gyvātė ‘lång, benlös reptil med giftiga tänder, huggorm, den elaka, väsaren (Vipera berus)’; Jarub-inė pv. Prn: lit. jarubė ‘fågel i järpefamiljen, järpe (Tetrao bonasia)’; Ožk-inė pv. Klvr: lit. ožkà ‘litet hornförsett idisslande (vanligen tamt) djur som hålls för mjölk och kött’; Pemp-inė pv. KzR: lit. pėmpė ‘liten våtmarksfågel i piparfamiljen (Vanel- 12 Å andra sidan kan det inte uteslutas att platsnamnen har sitt ursprung i personnamnet Brōkas (LPŽ I 312). Straipsniai / Articles 89 DALIA SVIDERSKIENĖ lus vanellus)’; Turkl-inė, by Klvr: lit. turklỹs ’en insekt i syrsafamiljen som lever i fuktig jord, mullvadssyrsa (Gryllotalpa gryllotalpa)’; Vārl-inė, 2 belägg i Lbv; belägg i Ldvn; Varl-inė, by Klvr: lit. varlė ’ett djur i klassen groddjur med långa bakben (Rana)’; Žvirbl-inė, by Klvr: lit. žvirblis ’en liten fågel i finkfamiljen som förekommer vid gårdar och i städer (Passer)’; -in ė: Ang-inės ar. Šil: lit. angis ‘lång, benlös reptil med giftiga tänder; [...] den elaka, väsaren (Vipera berus)’, jfr. pr. angis ‘orm, huggorm’ (Mažiulis 1988: 77)13; Gaīd-inės pv. Ldvn: lit. gaidỹs; Vārn-inės pv. Krsn: lit. vārna ‘fågel i kråkfamiljen med grå och svarta fjädrar (Corvus corone)’; Vilk-inės pv. Klvr: lit. vīlkas ‘hundliknande rovdjur i skogen (Canis lupus)’, jfr. kap vilkai ‘mycket mörka’ Mrj (LKŽe). -inis: Vanag-inis pv. Gdl: lit. vā nagas ‘art i hökfamiljen, rovfågel med kort, böjd näbb och vassa klor’. I trakten kring Marijampolė används suffixet -inė oftast vid bildningen av agronymer från djurbeteckningar; 77% av avledningarna är bildade med detta suffix. Med de andra varianterna av suffixet -in- följda av ändelserna -inės och -inis bildas 18% respektive 5% av alla avledningar i denna grupp. Inga avledningar med -iniai har belagts i det undersökta området. Variationen bland de minsta namnen på markytor som bildats från djurbeteckningar är ganska stor. Särskilt varierande är avledningarna från namn på fåglar (tama och vilda) (ántis, gaidỹs, jarubė, pémpė, vā n agas, vārna, žvirblis). De bildas också från namn på kräldjur (angis, gyvatė), insekter (turklỹs), husdjur (ožka) och vilda djur (vīlkas). Det har konstaterats att avledningarna med suffixet -inė(s) i detta avsnitt oftast bildas från lexemen dėlė och varlė. Detta kan möjligen tyda på att åkrar, ängar, fält och andra liknande markytor i trakten kring Marijampolė, vars namn noterades i mellankrigstidens enkäter, låg på våta och översvämmade platser. 1.4. Avledningar från andra appellativer (från beteckningar på företeelser och ting i olika natur- och samhällsmiljöer etc.) -inė: Audekl-inė ängsnamn Krsn: lit. áudeklas ’material som vävs eller har vävts, tyg’; Barag-inė ängsnamn KzR; Barag-inė ängsnamn KzR: lån. barāgas ’skjul för hö, halm och torv, som kan höjas och sänkas och hängs upp i fyra stänger; rännhus; skjul’14; Bravor-inė ängsnamn Igl, Šil: lån. brāvoras ’brännvins- eller ölbryggeri’ 13 För ytterligare förklaring av ortnamnens ursprung, se även LVŽ I 98–99. 14 För ytterligare förklaring av ortnamnens ursprung, se även LVŽ I 362. 90 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronomų – priesagos -in- vedinių bryggeri’; Gelež-inė ängsnamn Lbv: lit. geležis ’den vanligaste metallen i naturen (Fe)’; Guñb-inė ängsnamn Lbv: lit. guñbas ’utväxt på ett träd (en växt), förtjockning på något ställe, krökning; någon sorts svulstighet’; Járd-inė ängsnamn Ldvn: lit. járdas ’längdmått [...]’; Kačerg-inė ängsnamn Lbv: lån. kačérga ’eldraka, omrörare’; Kapč-inė ängsnamn Klvr: lån. kãpčius ’uppkastad jordhög (vall) som markerar åkergräns, åkerremsa eller vägg, gränsmärke, åkerkant’; Kūgėl-inė ängsnamn Lbv: lit. kūgėlis ’liten kulle, upphöjning’; Lakšt-inė ängsnamn Krsn: lit. lãkštas ’något utplattat, platta’; Lap-inė ängsnamn Šil: lit. lãpas ’växtens andningsorgan, oftast ett tunt grönt bladformat utskott från en stam eller gren (folium)’; Lazd-inė ängsnamn Krsn: lit. lazdà ’buske eller träd som nötter växer på (Corylus avellana)’; Mūr-inė ängsnamn Klvr: lån. mūras ’mur, inhägnad av cement, sten eller tegel’; Pabarzd-inė ängsnamn Klvr: lit. pabarzdė ’längre oavklippta gräs- eller sädesstubbstrån som blivit kvar vid strängens kant’; Padaž-inė ängsnamn Mrj: lit. pãdažas ’sås, dipp till mat’; Patãš-inė ängsnamn Klvr: lit. pãtašas ’flytande gödsel, gödselvatten’; Plauš-inė 2 ängsnamn Krsn: lit. plaušė ’flisa, spåna, splitter’, jfr lit. plaušas ’fibrer från en fiberväxt’; Plien-inė ängsnamn Klvr: lit. pliẽnas ’järnmetall – en legering av järn, kol och andra grundämnen’; Pravor-inė 2 ängsnamn Gdl; Pravor-inė ängsnamn Igl: lån. prãvoras ’brännvinsfabrik eller ölbryggeri, bryggeri’; Pùs-inė ängsnamn Klvr, Mrj; Pus-inė ängsnamn Lbv: lit. pùsė ’mitten av en plats eller ett föremål; plats som i regel ligger vid en av någons två sidor eller kanter; kant, sida’15; Saul-inė ängsnamn Mrj: lit. sáulė ’den himlakroppens strålar, ljus, värme’; Sidãbr-inė ängsnamn Krsn: lit. sidãbras ’ädel, rostfri vit metall’; Smãl-inė ängsnamn Vv: lån. smalà ’tjära som erhålls genom upphettning’; Sodyb-inė ängsnamn Ldvn: lit. sodyba ’plats där det tidigare fanns bostadshus, gårdsplats’16; Sói̇́est-inė ängsnamn Lbv: lit. sói̇́estas ’fast fett som fås från grädde’, jfr ”Jorden är som smör” (bördig, välbearbetad)17; Šulin-inė ängsnamn Klvr: lit. šulinỹs ’konstgjord djup grop (vanligen med brunnsring), skyddad från jordras, för att hämta vatten från vattenförande jordlager’; Tašl-inė ängsnamn Igl: lit. tašlà ’massa av mjöl blandat i vätska’; Triėdal-inė ängsnamn Ldvn: lit. triėdalas ’flytande avföring’; Trūb-inė ängsnamn Lbv: lån. trūbas ’rör’; Var-inė ängsnamn Ldvn: lit. vãris ’rödgul metall (Cu)’; Vidur-inė ängsnamn Klvr: lit. vidurỹs ’plats som ligger på lika eller ungefär lika avstånd från alla sidor eller från två sidor; en tings, kropps eller plats mitt eller ungefärliga mitt’, ytterligare 15 Ängsnamnet Pùsinė i Klvr, Mrj kan vara bildat direkt av lit. pùsinis, -ė ’tillhörande två parter till hälften, gemensam för två, använd av två’. 16 Det fastställda suffixbildningssättet och bildningsbasen för ortnamnet stöds av de kompletterande uppgifter som ortnamnsupptecknaren lämnat i en enkät från byn Armoniškės i Liudvinavas härad: ”Förr fanns en gård på den platsen”. 17 Det bör påpekas att denna illustrativa mening enligt LKŽe inte har upptecknats ur levande språkbruk utan hämtats från Lietuvių rašomosios kalbos žodynas, den litauisk-tyska delen, band I–V, Heidelberg, 1932–1968 (redigerad av M. Niedermannas, A. Sennas, F. Brenderis och A. Salys). Straipsniai / Articles 91 DALIA ŠVIDERSKIENĖ å andra sidan kan ursprunget vara lit. vidurinis, -ė ‘lika eller ungefär lika långt från kanterna mot mitten på alla sidor eller på två sidor; belägen mitt i något eller mellan något (i fråga om plats)’; Vopn--inė t.ex. Krsn: lån. vopnà ‘kalk’; Žagar-inė t.ex. Brb: lit. žãgaras ‘en kvist utan löv (vanligen torr), en rispinne’; –inė: Ariėlk-inės t.ex. Klvr: lit. arielkà ‘brännvin’; Grebl-inės t.ex. Lbv: lit. greb̃lÿs ‘handredskap inom jordbruket för att räfsa hö, säd o.d. och luckra jorden’; Smal-inės åk. Krsn, t.ex. Lbv: lån. smalà; –inis: Karčem-inis åkermark, Mrj: lån. karčemà ‘krog’; Pus-inis t.ex. Prn: lit. pùsė18; Smal-inis äng, Ss: lån. smalà; Sodyb-inis åker, Ldvn: lit. sodýba ‘plats, mark kring huset med alla byggnader; plats där byggnader har stått, gårdstomt’19 Som undersökningen visade är produktiviteten hos suffixet -in- med böjningsvarianterna -inis, -inė(s) ojämn i den diskuterade gruppen av toponymer. Vanligast är här avledningar på -inė – 84%, medan -inės och -inis vardera används för att bilda 8% av avledningarna. I denna avledningsgrupp är de basord som avledningarna bildats till både många och varierande. Avledningar bildade med suffixet -in- från vissa ord (gùmbas, kūgėlis, lākštas m.fl.) har särskiljande betydelser, från andra ord artsbetydelser (vopnà, žãgaras m.fl.) och från ytterligare andra (barãgas, brãvoras, karčemà m.fl.) possessiva betydelser. Som uppgifterna från genomgången av ortnamnen visar är bland substantivavledningar med suffixet -in- fysiografiska termer (40%) och växtnamn (39%) betydligt vanligare basord än beteckningar för olika företeelser och föremål i naturen och den sociala miljön (14%); avledningar från djurnamn är minst vanliga (7%) (se även bilagan, diagram 2). Detta är tydligen en följd av själva undersökningsobjektet – namn på åkrar, jordar, fält, ängar och betesmarker. 2. AVLEDNINGAR FRÅN ADJEKTIV (DEADJEKTIVA) Några belagda avledningar med suffixet -in- är deadjektiviska: –inė: Dilg-inė t.ex. Krsn; Dilg-inė åkermark, Klvr, t.ex. Krsn, Mrj; Dilg-inė t.ex. Ldvn: lit. dilgùs, -i ‘vass, skarp’; Dvirāt-inė t.ex. Ldvn: lit. dvirãtis, -ė ‘med två hjul’; Pailg-inė t.ex. Igl: lit. pailgas, -à ‘som är längre än den är bred, avlång’; Plik-inė t.ex. Mrj: lit. plikas, -à ‘som saknar naturligt skydd (hår, ull, fjädrar- 18 Ängens namn kan vara bildat direkt från lit. pùsinis ‘som tillhör två parter till hälften, som innehas eller används av två’. 19 Åkerns namn kan vara bildat direkt från lit. sodýbinis, -ė ‘som ligger på gårdstomten’. Eftersom ortnamnsupptecknaren inte lämnar sådana uppgifter i enkäten från byn Kirkiliavas i Liudvinavas socken, betraktas bildningen som en avledning med suffixet -in-. 92 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronomų – priesagos -in- vedinių -nų, vegetation, leaves)’; Rudāž-inė t.ex. Lbv: *rudāvas, jfr lit. rūdas, -à ’mörkgul’; Šakót-inė t.ex. KzR: lit. šakótas, -a ’med förgreningar, med sidogrenar, inte sammanhängande’; Šalt-inė t.ex. Krsn: lit. šáltas, -à ’som värms upp långsamt, med källor (om jordmån)’; Vėlyv-inė t.ex. Ldvn: lit. vėlyvis, -ė ’sen, som är sen, den sena’; -inės: Dilg-inės åkermark, t.ex. Ss: lit. dilgùs, -ì. Som framgår bildas av de ord som anger bland annat form (dvirātis, -ė; pailgas, -à; šakótas, -a), färg (rūdas, -à) och vissa jordegenskaper (šáltas, -à), oftast avledningar med suffixet -inė(s) från lit. dilgùs, -ì, som betecknar växternas egenskaper. Det är uppenbart att produktiviteten hos ändelsevarianterna -inė och -inės av suffixet -in- varierar inom den behandlade gruppen av ortnamn. Den överväldigande majoriteten (12 av 13) av dessa marknamn är avledningar med suffixet -inė. Avledningar på -inis och -iniai bildas inte av adjektiv i dessa trakter. Enligt resultaten av undersökningen varierar produktiviteten hos suffixet -in-s ändelsevarianter -inė, -inės, -inis, -iniai avsevärt (se bilagan, diagram 3). Flest avledningar bildas i det undersökta området med -inė – 89%; med -inės – 5%, med -inis – 4,5%. Minst antal avledningar bildas med -iniai – 0,3%. 3. SLUTSATSER Denna ytterligare undersökning av ortnamn i Marijampolė län har gjort det möjligt att närmare granska regionens onymiska och appellativa ordförråd. De areala toponymiska undersökningar som hittills genomförts har inte belagt en så riklig användning av suffixet -in- vid avledning från appellativ som den som belagts i mellankrigstidens enkäter från Marijampolė län. Detta är ett nytt faktum som kompletterar resultaten av toponymiska undersökningar i det sydliga litauiska språkområdet. Med stöd av den värdefulla informationen i Žemės vardų-enkäterna antas de undersökta ortnamnens ordbildningssätt ha fastställts exakt. Det gäller agronymer vars bildningsbas kan vara såväl ett osuffixerat appellativ (i sådana fall betraktas bildningen som en avledning och suffixet som ett avledningsaffix) som ett suffixerat appellativ. I det senare fallet betraktas agronymerna som primära och tas inte med i förteckningen över de undersökta ortnamnen. De agronymers basord (etymon) som klarlagts genom denna ordbildningsanalys kommer i framtiden att vara viktiga vid utarbetandet av det syntetiska verket inom litauisk toponomastik, Lietuvos vietovardžių žodyną. De kommer att bidra till att fastställa mer precisa förklaringar av marknamnens ursprung och ortnamnens plats i de grupper som håller på att sammanställas. Utifrån de valda klassificeringsaspekterna konstaterades att gruppen av substantivavledningar (desubstantiv) är den största med avseende på basordens tillhörighet till olika ordklasser. Den utgör 96% av alla avledningar med suffixet -in-. Den återstående delen (4%) av de undersökta marknamnen består av adjektivavledningar med suffixet -in- (deadjektiv). Straipsniai / Articles 93 DALIA SVIDERSKIENĖ De fastställda grundorden till de undersökta agronymerna gör det möjligt att konstatera att ovanligt många ortnamn i detta område har sitt ursprung i lit. kūpstas ’kulle’. Avledningar med suffixet -in-, vars grundord är det nämnda appellativet, har noterats i nästan alla socknar i det undersökta länet. Detta kan vittna om att varje ojämnhet i markytan i slättlandskapet uppmärksammades och att många jordnamn bildades av ord som betecknade sådana ojämnheter. Avledningar med suffixet -in- bildas ofta av djurbeteckningarna dėlė ’igel’ och varlė ’groda’. Dessutom bildas avledningar av det appellativa rūdā ofta av fysiografiska termer. Detta tyder på att jordar, ängar, åkrar och andra liknande markytor i Marijampoles omgivningar låg på våta, översvämningsutsatta platser. Analysen av agronymer som antecknats i enkäterna och som härstammar från växtnamn visade att de oftast bildades av appellativen asiūklis, nendrė, sąmana och viksva. Bland de namn på platser av denna klass (underklass) som användes i levande språk under mellankrigstiden framgår av beläggen att namn med suffixet -in- och dess ändelsevarianter samtidigt och inom samma lokala område bildades av sidoformer med asiūkl- och siūkl-, vilka visar samband med asiūklis och siūklė, siūklis (Asiūklinė socken Krsn; Asiūklinė socken Klvr, Ldvn, Prn och Siūklinė socken Lbv; Siūklinė socken Klvr), med lapūk- och lapūg-, vilka visar samband med lapūgas och lapūkas (Lapūginė socken Klvr, Lapūginė socken Krsn och Lapūkinė socken Krsn), med lendr- och nendr-, vilka visar samband med lendre och nendre (Léndrinė socken Lbv och Néndrinė socken Gdl, Lbv, Nendrinė socken Gdl, Krsn, Lbv, Ldvn, Nendrinė socken Igl, Klvr), med skrobl- och skruobl-, vilka visar samband med skroblas och skruoblas (Skroblinė gård Ss, Skroblinis by Lbv och Skruoblinis socken Gdl). Den variation av leksem som framträtt i denna undersökning kan betraktas som ett särdrag som är karakteristiskt för det undersökta området. I hittills genomförda studier av litauisk areal toponymi har man inte uppmärksammat detta fenomen – användningen av sidoformer när avledningar med samma suffix bildas. Bland grundorden till de undersökta onymerna har olika fysiografiska termer (40%) och växtnamn (39%) konstaterats vara betydligt vanligare än beteckningar för föremål och företeelser i natur- och samhällsmiljön (14%) eller djurnamn (7%). Detta antas bero på själva undersökningsobjektet – namn på plöjda marker, odlad jord, jordar, åkrar, ängar eller betesmarker. I gruppen deadjektiviska avledningar bildas avledningar med suffixet -in- i södra det litauiska språkområdet oftast av lit. dilgūs, -i, som beskriver växters egenskaper, utöver grundord som anger form (dvirātis, -ė; pailgas, -à; šakótas, -a), färg (rūdas, -à) och vissa jordegenskaper (šáltas, -à). De leksem som framträdde under undersökningen och ur vilka avledningar med suffixet -in- bildas, visade på särdrag i Marijampoles läns terräng, flora och fauna samt beteckningar för föremål och företeelser i samhällsmiljön med anknytning till södra Litauen. Dessa uppgifter kan vara viktiga för etnologer och forskare inom andra områden och bidra till bättre kunskap om människorna som levde här, deras mentalitet och världsbild. För att bevara de minsta namnen på markytor, som en specifik och särskilt föränderlig del av ordförrådet, är det nödvändigt att fortsätta undersöka och publicera dem. 94 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronomų – priesagos -in- vedinių BILAGA DIAGRAM 1. Basord till avledningar med suffixet -in- med avseende på tillhörighet till vissa ordklasser DIAGRAM 2. Lexikalisk-semantiska grupper av basord till avledningar med suffixet -in- DIAGRAM 3. Produktiviteten hos ändelsevarianterna av suffixet -in- Straipsniai / Articles 95 DALIA SVIDERSKIENĖ FÖRKORTNINGAR I LOKALISERINGSHÄNVISNINGAR Brb – Balbieriškis (Prienai distrikt) Gdl – Gudėliai (kommunen Marijampolė) Igl – Igliškėliai (kommunen Marijampolė) Klvr – Kalvarija (kommunen Marijampolė) Krsn – Krosna (Lazdijai distrikt) KzR – Kazlų Rūda Lby – Liubavas (kommunen Kalvarija) Ldyn – Liudvinavas (kommunen Marijampolė) Mrj – Marijampolė Prn – Prienai Ss – Sasnavà (kommunen Marijampolė) Šil – Šilavótas (Prienai distrikt) Vv – Veiveriai (Prienai distrikt) ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR ar. – plöjning dab. – nuvarande dkt. – substantiv drb. ž. – åkermark dr. – jord gn. – betesmark lg. – slätt lie. – litauiska pan. – liknande plg. – jämför ppr. – vanligtvis pr. – fornpreussiska prk. – överförd betydelse pv. – äng pvd. – efternamn skol. – lånord vnt. – enhet vv. – ortnamn ŠALTINIAI Baltų valodų atlants. Prospekts = Baltų kalbų atlasas. Prospektas = Atlas of the Baltic Languages. A Prospect, sudarytojos ir įvado autorės: Danguolė Mikulėnienė, Anna Stafecka; žemėlapių komentarų autorės: Ilga Jansone, Anna Stafecka, Rima Bacevičiūtė, Asta Lesk auskaitė; žemėlapių kompiuterinį variantą parengė Edmundas Trumpa. Rīga: Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas, elektroninis variantas. Redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. red.), Jonas Paulauskas, Rimutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. Prieiga internete: www.lkz.lt. LPŽ I–II – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2, red. Aleksandras Vanagas. Vilnius: Mokslas, 1985–1989. LVŽ I – B i l k i s L a i m u t i s, M a c i e j a u s k i e n ė V i t a l i j a, R a z m u k a i t ė M a r i j a. Lietuvos vietovardžių žodynas 1. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. LITERATŪRA B a r t k u t ė N e r i j a 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai. Daktaro disertacija. Vytauto Didžiojo universitetas, Šiaulių universitetas. B i l k i s L a i m u t i s 2008: Lietuvių helonimų daryba. Priesaginiai ir priesagėtieji helonimai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. 96 Acta Linguistica Lithuanica LXVI Dėl Marijampolės apskrities agronimų – priesagos -in- vedinių Endzelytė Renata 2004: Šiaurės vidurio Lietuvos agronimai. – Vārds un tā pētīšanas aspekti. Rakstu krājums 8, 80–89. Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai. Daktaro disertacija. Vytauto Didžiojo universitetas. Kačinaitė Dalia 2009: Priesaginės darybos lietuvių oronimai. Daktaro disertacija. Vytauto Didžiojo universitetas, Lietuvių kalbos institutas. Kniūkšta Pranas 1976: Priesagos –inis būdvardžiai: daryba, reikšmės, gramatiniai sinonimai. Vilnius: Mokslas. Kniūkšta Pranas 2000: Iš priesagos –inis būdvardžių praeities ir dabarties. – Kalbos kultūra 73, 35–47. Mažiulis Vytautas 1988: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1. Vilnius: Mokslas. Mickienė Ilona 2001: Telšių rajono toponimų daryba. Daktaro disertacija. Vytauto Didžiojo universitetas. Mickienė Ilona 2006: Dėl agronimų darybos. – Kalbų studijos 8, 27–30. Razmukaitė Marija 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai. Daktaro disertacija. Lietuvių kalbos institutas ir Vytauto Didžiojo universitetas. Savukynas Bronys 1963: Kilmininkiniai lietuvių vietovardžiai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 6, 235–246. Sinkevičiūtė Daiva 2006: Sociolingvistinė situacija šiaurės rytų Lietuvoje tarpukario anketų duomenimis. – Baltistica 41(3), 497–506. Sviderskienė Dalia 2005: Marijampolės apskrities Marijampolės valsčiaus vietovardžių darybos ir kilmės polinkiai. – Acta Linguistica Lithuanica 52, 91–118. Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai. – Lituanistica 4(68), 47–59. Sviderskienė Dalia 2010: Marijampolės apskrities asmenvardinės kilmės agronimų darybos bruožai. – Acta Linguistica Lithuanica 62–63, 97–127. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 1996: Lietuvos miestų vardai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Straipsniai / Articles 97 DALIA SVIDERSKIENĖ On the Agronyms – Derivatives of the Suffix -in- in Marijampolė County SUMMARY The research of areal toponymy carried out to this day has not testified such an extensive usage of the suffix -in- in forming derivatives from appellatives (around half of all suffix derivatives) and a particularly small number (thirty recorded instances) of compound genitive-case agronyms of appellative origin, as testified in the interwar Field-Name questionnaires of Marijampolė County. The quantitative prevalence of the derivatives with the suffix -in- is most likely a proof of the specific character of the class (sub-class) of the place names under analysis in the area under analysis and the tendency of the onyms to expand to the advantage of the derivatives analysed. It is a new fact supplementing the results of the research on the toponymy of the southern part of Lithuania. Authentic data unaffected by external factors (collectivisation, land amelioration, Slavonization), which was recorded in the interwar period, was examined in the most important aspects of the research of proper words: word-formation and origins. Additional information contained in the Field-Name questionnaires contributed to a more accurate identification of the method of word-formation and base words of the place names under analysis. In this way, the existing interpretations of the formation and origins of the place names of this area were supplemented and revised. Their importance will unfold in the future when compiling a synthetic work on Lithuanian toponymy Dictionary of Lithuanian Place Names: they will offer more accurate versions of interpretation of the origins of field-names and help to identify the place of place names in the word families formed, etc. The lexemes identified in the study, from which the derivatives of the suffix -in- are formed, revealed the peculiar characteristics of the relief, flora and fauna of a specific area of the Lithuanian language, the names of the items and phenomena from the social environment related to the southern part of Lithuania. The data could be useful and interesting to ethnologists or the researchers of other fields and could help to know the former residents of the area, their mentality and world-views to an even better degree. In order to preserve the names of the tiniest land areas as a specific part of lexis mostly susceptible to variations, it is essential to continue the research and publication of the place names of this class. Įteikta 2012 m. sausio 12 d. DALIA SVIDERSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected], [email protected] 98 Acta Linguistica Lithuanica LXVI