Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis

DAIVA ALIŪKAITĖ Vilniaus universiteto Kauno humanitarinis fakultetas, Lietuvių kalbos institutas Forskningsområden: geolingvistik, sociolingvistik, perceptuell dialektologi, kognitiv lingvistik. SPRÅKLIG VARIATION I TONÅRINGARS ÖGON: KÖN SOM VARIABEL1 Språklig variation i tonåringars ögon: kön som variabel S A M M A N F A T T N I N G Artikeln analyserar material från experiment inom forskningsprojektet Litauiska språket: ideal, ideologier och identitetsbrott. Artikelns forskningsfråga är om könsvariabeln är en betydelsefull faktor som differentierar den yngre generationens ideal för det litauiska språket. Data från experiment om medvetna och omedvetna attityder gör det möjligt att diskutera även andra frågor om värdering av språklig variation. Genom analys av material från experiment som genomfördes i närheten av Litauens sju största regionala städer och i Vilnius (det totala antalet försöksdeltagare var 1 451 elever i årskurs nio och tio från 23 litauiska skolor) skisseras sociolingvistiska porträtt av företrädare för språkliga hembygder, storstadsspråk och standardspråk. S A M M A N F A T T N I N G Artikeln analyserar material från experiment inom forskningsprojektet ”Det litauiska språket: ideal, ideologier och identitetsförskjutningar”. Forskningsfrågan är om könsvariabeln är en betydande variabel som skiljer den unga generationens språkideal i litauiska åt. 1 Studien genomfördes inom ramen för projektet Det litauiska språket: ideal, ideologier och identitetsförskjutningar, 2010–2013 (genomförs av Institutet för litauiska språket, ledare Loreta Vaicekauskienė, finansierat av Litauens forskningsråd, avtalsnr VAT-14/2010). N Y C K E L O R D: sociolingvistik, könsvariabel, medvetna attityder, omedvetna attityder, sociolingvistiskt porträtt. N Y C K E L O R D: sociolingvistik, könsvariabel, medvetna attityder, omedvetna attityder, sociolingvistiskt porträtt. Straipsniai / Articles 219 DAIVA ALIŪKAITĖ Kombinationen av experiment om medvetna och omedvetna attityder gör det möjligt att undersöka andra frågor om värderingar i relation till språkets variation. Analysen av data från experiment som genomförts i och omkring Litauens sju största regionala städer samt i Vilnius (det totala urvalet av deltagare i experimentet – 1451 elever i årskurs nio och tio från 23 litauiska skolor) gör det möjligt att skissera sociolingvistiska porträtt av företrädare för språklig hembygd, storstadsspråk och standardspråk. 1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR: KÖNSVARIABELN UR ETT SOCIOLINGVISTISKT PERSPEKTIV Ett sociolingvistiskt perspektiv som utgår från den sociala könsvariabeln är tvådelat. Den första delen kan i huvudsak kopplas till forskningstraditionen inom variationssociolingvistik (eng. variationist sociolinguistics) eller, med en annan benämning, kvantitativ sociolingvistik (eng. quantitative sociolinguistics) (se Labov 2004: 6–21). Detta paradigm förknippas oftast med William Labovs namn. Labov var den förste som uttryckligen formulerade idén att variation är en inneboende egenskap hos språket (se Labov 1969: 728). Man kan hävda att det var just denna insikt hos forskaren som blev variationssociolingvistikens grundläggande princip (jfr Tagliamonte 2012: 2). Redan i variationssociolingvistikens allra första arbeten betraktades kön som en betydande faktor som påverkar variationen i språkgemenskapen2. År 1958 undersökte John L. Fisher användningen av -in och -ing i en by i New England (USA) (jfr fishin’ och fishing)3 och benämnde de undersökta varianterna socialt betingade varianter (eng. socially conditioned variant) eller socio-symboliska varianter (eng. socio-symbolic variants), och konstaterade att varianten -ing är vanligare bland flickor (mer om undersökningen och fördelningen av andra variabler, se Fisher 1964 (11958): 483–489). I och med Fishers undersökning erkändes i grunden könsvariabelns binaritet – forskaren utformade medvetet studien så att informanter av båda könen ingick. En sådan strategi var ny inom dialektologisk forskningstradition. Här är det viktigt att tillägga att Fishe 2 Det bör noteras att kategorin språkgemenskap i denna artikel motsvarar definitionen av speech community, inte language community. Enbart av traditionella bruksskäl övergår jag inte till tal eller talgemenskap (mer om denna skillnad, se Aliūkaitė 2007: 16–18; Vaicekauskienė, Sausverde 2012: 7). 3 Undersökningsgruppen bestod av 24 barn, lika många pojkar som flickor. Informanterna tillhörde två åldersgrupper, nämligen 3–6 år och 7–10 år. Undersökningsmaterialet bestod av tre typer av språkliga data: så kallade apperceptionstest (dvs. texter som barnen skrev efter korta inledande meningar som forskarna gav dem); svar på ett formellt frågeformulär (endast de äldre informanterna); informella intervjuer om deras egna aktiviteter (med några av de äldre informanterna) (Fisher 1964 (11958): 483). 220 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis rios undersökning växte fram ur dialektologiska utgångspunkter4, och forskaren själv funderade, när han presenterade sitt arbete, på om sådana undersökningar kunde betraktas som jämförande ideolectologi (eng. comparative ideolectology) (Fisher 1964 (¹1958): 487). I en särskilt betydelsefull studie för den kvantitativa sociolingvistikens forskningstradition, utarbetad av Labov och om newyorkarnas uttal5, lyckades forskaren genom att analysera distributionen av variablerna r (efter vokaler, till exempel bar) och th (till exempel thing), med stöd av variablernas distribution, att förklara – eller, mer korrekt, bevisa – att språklig förändring kan undersökas systematiskt; könsvariabeln uppmärksammas också som en betydelsefull faktor. Fria varianter (eng. free variation) är i själva verket en fiktion, eftersom alla variabler i grunden kan förknippas med enheter i den sociala strukturen – social klass, yrke, kön, ålder och så vidare. Labov visade att mönster för språklig variation (eng. patterns of variation) kan fastställas till och med i en storstads komplexa språkgemenskap (se Labov 2006 (¹1966): viii, 30–33; Mesthrie 2001: 377–381 för mer information). Utan att närmare gå in på den variabla sociolingvistiska traditionens betydelse för utvecklingen av sociolingvistisk forskning i allmänhet kan det sägas att vissa insikter formulerade av traditionens allra första företrädare också är viktiga för den studie som presenteras i denna artikel. Såväl Fishers som Labovs forskningsdata visar alltså att flickor (endast i Fishers studie) och/eller kvinnor realiserar färre markerade variabler, det vill säga att deras uttryck ligger närmare standarden och att prestigefyllda former är mer typiska för dem (se Fisher 1964 (¹1958): 484; Labov 1972: 243; Swann 2003: 221–222 för mer information). Det finns många större och mindre sociolingvistiska studier som på ett eller annat sätt aktualiserar könsvariabeln, både inom den amerikanska och den kontinentala sociolingvistiska traditionen (jfr Eckert 1989: 245–267; Cheshire 2002: 423–443; Romaine 2003: 98–118; Tagliamonte 2012: 32–34 m.fl.). År 1990 formulerade Labov, med stöd av mer än 30 års forskningserfarenhet, principer6 som sammanfattar skillnaderna mellan mäns och kvinnors tal— 4 1954–1955 samlade John L. Fisher och hans hustru in språkligt material. När det hade transkriberats uppmärksammades realiseringen av -in och -ing, vilket fick forskaren att genomföra en experimentell studie (se Fisher 1964 (¹1958): 483). 5 Det bör tilläggas att den variantbaserade eller kvantitativa sociolingvistikens början oftast förknippas med de studier av ljudförändring (eng. a sound change) som William Labov genomförde 1963 på ön Martha’s Vineyard (eng. Martha’s Vineyard) i delstaten Massachusetts. Med hjälp av principer för direkt observation undersökte forskaren realiseringen av de språkliga variablerna (eng. linguistic variable) /ay/ och /aw/. Den kvantitativa sociolingvistikens föregångare påpekade att studier av frekvensen och distributionen av de fonetiska varianterna av /ay/ och /aw/ bland företrädare för olika åldersgrupper, yrken, etniska grupper och så vidare skulle kunna förklara ljudförändringen (se Labov 1972: 7–41 för mer information). Undersökningarna av newyorkarnas uttal hade dock naturligtvis större inverkan på denna inriktnings utveckling. Det bör tilläggas att den citerade publikationen Sociolinguistic Patterns (Labov 1972) är en nyutgåva av den studie som publicerades 1963. 6 Princip I. Vid stabil sociolingvistisk stratifiering är mäns användningsfrekvens för icke-standardformer högre än kvinnors. Princip Ia. Vid förändring uppifrån (eng. change from above) är kvinnor mer benägna än män att ta till sig prestigefyllda former. Princip II. Vid förändring underifrån (eng. change from below) är kvinnor oftast innovatörer. Straipsniai / Articles 221 DAIVA ALIŪKAITĖ Variabeln kön bedöms inte absolut. Dess påverkan framträder i den sociala hierarkins interna struktur, det vill säga att man i varje klass kan konstatera att kvinnliga medlemmar av språkgemenskapen eftersträvar prestigefyllda normer, men också att de är mer mottagliga för innovationer (se Labov 1990: 210, 213, 215, cit. från Cheshire 2002: 425–426; se även Mesthrie 2003: 106–107). Det är viktigt att tillägga att de slutsatser som forskare inom variationssociolingvistik kan dra sammanfattar den aktiva språkliga verksamheten. Det andra perspektivet inom sociolingvistikens paradigm, där könsvariabeln betraktas som en betydelsefull faktor, är förknippat med studier av språkliga attityder. Språkkoncept eller vilket konkret uttryck som helst kan bedömas av forskningsdeltagare av båda könen; de skillnader i perception och bedömning som framträder kan alltså också kopplas till medlemmarnas kön i språkgemenskapen. När det gäller studier av språkliga attityder är skillnaden mellan direkta (eng. direct) och indirekta (eng. indirect) studier viktig. Den första paradigmtypen bygger på frågeformulär där deltagarna besvarar frågor om bedömning av språkanvändning, språk och språkvarieteter med mera; indirekta metoder maskerar forskningsobjektet. Metodologiska val döljer det ursprungliga syftet och indirekta metoder anses därför av forskarna säkerställa mer spontana och öppna svar (jfr Obiols 2002: 2). Som Kathryna Campbell-Kibler påpekade bygger attitydexperiment på stimuli (se Campbell-Kibler 2013: 142). Därför bör först Wallace Lambert och hans team nämnas, som år 1960 utvecklade maskerade (eng. tekniken med matchade röster7metoden (se Murray 1998: 75–78)8, vars kärna är att respondenterna vid undersökning av språkliga attityder inte får veta undersökningens egentliga syfte, i förhoppningen att därigenom få icke-simulerade data. I en undersökning med maskerade stimuli lyssnar deltagarna på muntliga stimuli och bedömer talarnas personliga, sociala och andra egenskaper. Katie Drager (2013), apibendrinusi eksperimentinius metodus sociolingvistikoje, išskyrė kaukės metodą su spontaniškos kalbos stimulais ir tikslingai parengtais stimulais. Ši – spontaniškos kalbos ir parengto stimulo – skirtis yra svarbi ir pristatysimam tyrimui. Taigi kaukės tyrimo esmė yra ta, kad paprastai stimulų garsyne vienas iš kalbėtojų kalba du kartus, vienu atveju neutraliai, kitu atveju atlieka tyrimo organizatorių paskirtąjį kaukės vaidmenį, t. y. realizuoja tiriamąją raišką (tai gali būti tarmiškai ar kaip kitaip žymėtas kalbėjimas). Taip išsiaiškinama, ar kalbėjimo variantas klausytojui-vertintojui tikslina, keičia socialinę kalbėtojo charakteristiką, ar ne. Vadinasi, gauti kalbėtojų įverčiai tampa pagrindu nustatyti atmainos socialinę, kultūrinę vertę. Kaukės metodas yra priskirtinas prie netiesioginių metodologijų. 7 Jfr en studie baserad på maskmetoden presenteras i Aurelia Čekuolytės artikel, som analyserar hur ungdomar bedömer engelska ord i vuxnas tal (Čekuolytė 2010: 323–326). 8 Forskarna framhåller att den nämnda metoden är en av de mest utbredda metoderna för att undersöka språkliga attityder (Clopper 2013: 156). 222 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis När det gäller studier av språkliga attityder är den perceptuella dialektologins paradigm minst lika viktigt. Dennis R. Prestons metodologiska principer för att undersöka hur olika språkvarieteter, framför allt dialekter, uppfattas och värderas, utvecklades eller sammanfattades 1981 (Preston 1989; Preston 1999a: xxiii–xl; Preston 1999b: 359–373; Preston 2002: 57–104) och har framgångsrikt tillämpats i USA, Storbritannien, Japan, Ungern, Italien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Turkiet och en del andra länder. Preston har beskrivit fyra huvudkomponenter i en sådan undersökning: deltagarna ska genomföra en kartuppgift (markera på en karta de gränser mellan varieteter som de känner till eller föreställer sig), rangordna varieteterna efter korrekthet och attraktivitet, bedöma skillnaden mellan varieteterna och den variant de själva använder (eller någon annan jämförelsevariant) samt lokalisera varieteterna på en karta (se Preston 1999a: xxxiv–xxxv för mer information). Även om undersökningsmekanismen har beröringspunkter med Lamberts metod, framför allt genom att stimuli oftast används i undersökningarna (mer sällan behöver deltagarna förlita sig på sina minnen, föreställningar och liknande), och resultaten av sådana undersökningar, liksom med den maskerade metoden, är attityder till en eller annan språkvariant klarläggs9, finns det ändå grundläggande skillnader mellan dessa metoder. För det första bör det betonas att deltagarna i perceptuella dialektologiska undersökningar vanligtvis vet att de bedömer språk. För det andra har rötterna till vissa delar av perceptuella dialektologiska undersökningar i arbeten inom den geolingvistiska paradigmen, jfr. kartuppgiften, uppgiften att fastställa variantens olikhet (se Preston 1999: xxv–xxx; Rensink 1999: 3–7; Daan 1999: 9–30; Kremer 1999: 31–36 m.fl.). Det går alltså att hävda att traditionerna inom studiet av språkliga attityder i huvudsak utgår från två teoretiska perspektiv: socialpsykologin, där studierna framför allt rör bedömningar av olika språk10, och den perceptuella dialektologin, vars företrädare fokuserar på studier av bedömningar och perception av variation inom ett och samma språk. Det bör sägas att könsvariabeln är en viktig del av det analytiska verktyget i arbeten inom båda traditionerna. Det är just detta, det andra, perspektivet på sociolingvistisk forskning som är relevant i denna artikel: vid analysen av språkliga attityder till variation undersöks om könsvariabeln är en betydelsefull faktor som på ett avgörande sätt skiljer den yngre generationens ideal för det litauiska språket åt. Det första perspektivets, dvs. den variationssociolingvistiska inriktningens, syn på könsvariabeln tas med i huvudanalysen endast som jämförelseinformation, eftersom grunden för den studie som presenteras inte utgörs av data om aktiv språklig verksamhet, utan av bedömnings- och perceptionsdata. 9 Dessa idéhistoriska samband är fullt begripliga, eftersom Preston var Lamberts student (se Giles, Billings 2004: 190). 10 Lambert och hans team använde maskmetoden för att bedöma attityder till engelskspråkiga och franskspråkiga kanadensare (se Murray 1998: 74–75 för mer information). Straipsniai / Articles 223 DAIVA ALIŪKAITĖ FIG. 1. Undersökningsorter Grunden för denna diskussion utgörs alltså av data från experiment om språkliga attityder som genomförts kring Litauens sju största regionala städer och i Vilnius. Det språkliga experimentmaterialet består av stimuli med standardspråk, Vilnius stadsspråk, Kaunas stadsspråk och regionala, dvs. dialektalt markerade, språkvarieteter. Det sammanlagda urvalet av experimentdeltagare omfattar 1 451 elever i årskurs nio och tio från 23 skolor i Litauen (se fig. 1 för undersökningsorterna). Undersökningen genomfördes på samtliga orter år 2012. 2. METODOLOGISK PLATTFORM: BINÄRT EXPERIMENT Experimentet om språkliga attityder är binärt: både omedvetna och medvetna attityder undersöks. Inledningsvis bör det sägas att en sådan modell för att undersöka attityder under alla omständigheter är mer framgångsrik än ett försök att undersöka endast någon av attitydernas aspekter. Genom att arbeta med två typer av data kan man förvänta sig större objektivitet 224 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis och tillförlitlighet. Naturligtvis bör man medge att metalingvistisk diskurs (och det är just en sådan som materialet med verbaliserade attityder möjliggör) alltid väcker fler frågor än undersökningar av primärt språkligt material. I detta fall vore det dock lämpligt att något parafrasera Labov, som, när han kommenterade några av sina föregångares kritiska syn på variationsmönster i stora språkgemenskaper, menade att om man över huvud taget kunde tala om några mönster, så vore det ”mönstret att inget mönster finns” (eng. the complete absence of any pattern), framhöll att även mycket otydliga och diffusa variationsmönster kan undersökas systematiskt och kopplas till sociala mönster (se Labov 2006: 24, 30). När det gäller metalingvistisk diskurs, eller med andra ord subjektiva data, och dess riktighet kontra felaktighet kan man alltså utan tvekan förvänta sig att sammanfatta vissa mönster. I detta fall skulle det handla om vissa variationsmönster i attityder, vilka sannolikt i hög grad har samband med den sociala, regionala osv. strukturen i språkgemenskapen och, än mer sannolikt, återspeglar gemenskapens språkliga medvetenhet. Denna uppfattning stöds i grunden av insikter från tidigare undersökningar (jfr Kalėdienė 2010: 86; Kliukienė 2010: 104). 2.1. Modell för undersökning av omedvetna attityder Grunden för undersökningen av omedvetna attityder är ett stimulusexperiment. Experimentets prototyp är den metodologiska plattformen för det internationella projektet LANCHART (se Kristiansen 2009: 173–178, särskilt tabell 1 på s. 174). För att klarlägga omedvetna attityder användes det så kallade talarevalueringstestet (eng. speaker evaluation experiment) (se Kristiansen 2010: 544). Den metodologiska grunden för undersökningen är alltså i huvudsak knuten både till Lamberts maskmetod och till Prestons teknik för studier i perceptuell dialektologi. I experimentet användes den typiska sjugradiga skalan för semantisk differential (mer om användningen av skalan för semantisk differential i lingvistiska undersökningar, se Wray, Trott, Bloomer, Reay, Butler 2005: 174–176; Kristiansen 2010: 545) (se fig. 2). Adjektiv med antonymiska betydelser (eller konstruktioner med andra ordklasser) som betecknar olika egenskaper och används inom semantisk differential anknyter vanligtvis till två dimensioner, dvs. status och solidaritet (jfr Ryan, Giles, Sebastian 1982, citerad i Kristiansen 2010: 545) eller överlägsenhet och attraktionskraft samt dynamism (jfr Zahn, Hopper 1985, citerad i Kristiansen 2010: 545). Poängen på dessa dimensioner modellerar talarens sociolingvistiska profil (se tabell 1). Undersökningsresultaten gör det alltså åtminstone möjligt att skissera sociolingvistiska porträtt av företrädare för standardspråket, Vilnius stadsspråk och dialektalt markerade språkvarieteter. Talare i samtliga stimuli behandlade samma ämne – de uttryckte sin åsikt om en bra lärare. Det bör tilläggas att betydelsebärande Straipsniai / Articles 225 DAIVA ALIŪKAITĖ FIG. 2. Bedömningsskala ämnesord (t.ex.: en bra lärare, elev, lektion, metoder, lektionens ämne osv.), så försökspersonerna kunde följaktligen med fog ha fått intrycket att studien hade samband med något pedagogiskt problem. I detta avseende överensstämmer experimentet med studier som bygger på maskeringstekniken. Stimulusmaterialet med 12 stimuli bestod av 8 fasta och 4 varierande stimuli. I varje fall bedömde försökspersonerna 4 företrädare för standardspråket (2 flickor och 2 pojkar), 4 företrädare för Vilnius språk (2 flickor och 2 pojkar). De som talade i de återstående 4 stimuli (2 flickor och 2 pojkar) representerar regiolektala uttrycksformer eller ungdomsspråket i en annan storstad (dvs. Kaunas). Stimuli som användes vid undersökningsorterna för Telšiai-gruppen (Žemaičių Kalvarija, Seda och Alsėdžiai)11 bör betraktas som regiolektala enheter av den žemaitiska dialekten; stimuli som användes vid undersökningsorterna för Marijampolė-gruppen bör betraktas som regiolektala enheter av västaukštaitiska kauniska; stimuli som användes vid undersökningsorterna för Šiauliai-gruppen bör betraktas som regiolektala enheter av västaukštaitiska šiauliska; stimuli som användes vid undersökningsorterna för Panevėžys-gruppen bör betraktas 11 Se figur 1 för undersökningsorterna för de övriga grupperna. 226 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis som regiolektala enheter av östaukštaitiska panevėžiška; stimuli som användes vid undersökningsorterna för Utena-gruppen bör betraktas som regiolektala enheter av östaukštaitiska uteniška; stimuli som användes vid undersökningsorterna för Alytus-gruppen bör betraktas som regiolektala enheter av sydaukštaitiska. En regiolektal enhet förstås som en mellanform mellan den traditionella dialekten12 och standardspråket, som återspeglar de komplexa relationerna mellan dialekt och standardspråk. Cornelijus A. J. Hoppenbrouwers var sannolikt den förste som använde kategorin regiolektal enhet – regiolekt – och med termen avsåg han en variant som bildas när standardspråk och dialekt blandas, närmar sig varandra och jämnas ut sinsemellan (riktning: dialekt → standardspråk) (se Hoppenbrouwers 1983: 1). Andra författare använder även regiolekt om en bildning som uppstår när flera dialekter liknar varandra, blandas och överlappar (se vidare Aliūkaitė, Merkytė-Švarcienė 2012: 161–162; Aliūkaitė 2013: 5–6). Alla stimuli sammanställdes utifrån några minuter långa inspelningar från intervjuer av fri typ med elever i de berörda städerna (se figur 1), med temat ”En bra lärare”. För varje ort samlades minst 30 intervjuer in, och informanterna valdes ut enligt på förhand fastställda kriterier, nämligen 1) kön – material från informanter av båda könen behövdes för att skapa stimuli, 2) ålder – informanterna skulle vara elever i årskurs 11–12; 3) bosättningskriteriet – informanterna skulle vara födda och uppvuxna på undersökningsorten (dvs. i Šiauliai, Marijampolė osv., se figur 1). Med programmet Audacity skapades stimuli på 13–16 sekunder som återspeglade ungdomarnas språk på respektive intervjuort. Representativa avsnitt klipptes således ut ur intervjumaterialet för att skapa stimuli, bakgrundsbrus rensades bort, pauser klipptes ut, texten ljudförstärktes osv. Vid framtagningen av stimuli med regionala uttrycksformer följdes kriteriet om geolingvistisk representativitet, dvs. målet var att de regionala stimuli skulle vara dialektalt markerade (till exempel kännetecknas regiolektala stimuli från den žemaitiska dialekten av žemaitisk accentretraktion och inkonsekvent diftongisering av o; regiolektala stimuli från östaukštaitiska uteniška utmärks av uttalet av o (med en tydlig a-klang) osv.). Det bör understrykas att denna strategi för framtagning av stimuli användes för att undersöka om dialektalt markerade uttrycksformer, enligt unga medlemmar av språkgemenskapen, konkurrerar med standardspråket i fråga om värde. Det råder inget tvivel om att variationen i uttrycksformer inom kontinuumet mellan dialekt och standardspråk är betydligt större än vad som kan åskådliggöras med ett stimulusmaterial på 4 stimuli. Experimentet visar ändå flera modeller för dialektal variation; följaktligen kan talarnas bedömningar betraktas som bedömningar av företrädare för regionala uttrycksformer och, framför allt, jämföras med data från företrädare för Vilnius stadsspråk och standardspråket. De bedömningar som framkom kan naturligtvis inte betraktas som universella, men det går att tala om tendenser. 12 Vars tydligaste kriterium sannolikt är spridningen av särskiljande egenskaper i varianten. Straipsniai / Articles 227 DAIVA ALIŪKAITĖ Ytterligare en viktig sak bör noteras: när experimentgrupperna i regionerna utformades (se fig. 1) följde man inte kriteriet att grupperna skulle avgränsas efter dialekt- eller subdialektgränser. Det innebär att experimentorter från områden med såväl samma som olika dialekter eller subdialekter sammanfördes i en undersökningsgrupp som i samtliga fall benämns relativt efter den stad där stimulimaterialet spelades in, exempelvis Šiauliai-gruppen, Kaunas-gruppen, Utena-gruppen osv. Det viktigaste är orternas avstånd till den stad vars dialektala variationsmönster stimuli demonstrerar (se vidare artikelns avsnitt 3.1). Det råder inget tvivel om att geografisk närhet är en viktig förutsättning för möjligheten till språklig erfarenhet. Stimuli inspelade i Kaunas och Vilnius13 representerar storstadsungdomars språkvarianter i studien. Liksom i regionsexperimenten bedöms stimulipaketen (två flickors och två pojkars) sammantaget som en prototyp för storstadsungdomars språk. De fyra stimuliseten för standardspråket utarbetades i enlighet med kraven på ortoepisk stil. Man kan alltså hävda att dessa stimuli medvetet utformades med avseende på uttryckssättet för att visa ett uttal som följer standardspråkets uttals- och accentueringsnormer. Konceptet bakom de ljudmaterial som användes i experimenten är att visa språkvarianternas variation, vilket i sin tur ger en grund för att tala om attityder till litauiska språkvarianter; dessa attityder blir i viss mån en indikation på relationerna mellan språkvarianterna i bruk. De bedömda ljudmaterialen representerar naturligtvis endast vissa litauiska språkvarianter, men den tredelade strukturen – stimuli för standardspråket, stimuli för Vilnius språk och regiolektala stimuli14 – möjliggör mer generella slutsatser. Det bör tilläggas att en metodologisk svaghet hos data om attityder som erhållits genom experiment är att försökspersonernas bedömningar kan påverkas inte bara av den språkvariant de hör, utan också av andra faktorer. Denna insikt uppmuntras framför allt av perceptiv dialektologisk forskning. Forskare inom perceptiv dialektologi söker i regel gemensamma nämnare för att sammanfatta de drag som försökspersonerna nämner, när de genomför studier med uppgifter som bygger på dialektala stimuli eller mentala kartor. Daniel Long betecknar exempelvis vissa grupper av drag som paralingvistiska drag (eng. paralinguistic) (t.ex. mummel, snabbt tal, klangfullt, sjungande tal) när han sammanfattar de egenskaper som försökspersonerna anger (se Long 1999: 192–193; se även Aliūkaitė 2007: 58). Det bör påminnas om att den metodologiska principen inom perceptiv dialektologi är att försökspersonerna vet att de ska bedöma varianten och inte talaren, till skillnad från i den här studien. Men även i den aktuella studien kan man inte helt bortse från den paralingvistiska faktorn. Därför bör talarens bedömningar inte entydigt överföras till varianten. Just sådana diskussionsfrågor utgör dock grunden för vetenskaplig diskussion. 13 Insamlingen av stimulimaterial organiserades enligt samma kriterier som i regionerna. 14 I Kaunas-gruppens fall: stimuli för varieteter i Kaunas ungdomsspråk. 228 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis 2.2. Modell för undersökning av medvetna attityder Det andra steget i undersökningen är studien av medvetna attityder. Grunden för studien av medvetna attityder är rangordningar av talspråksvarieteter (se Aliūkaitė 2011: 211–214; Aliūkaitė 2013). I uppgiften som utarbetades för försökspersonerna skulle de rangordna tolv varieteter efter det subjektiva kriteriet – tycker bäst om... tycker minst om –; försökspersonerna i Telšiai-gruppen fick en lista med 16 varieteter att rangordna, medan försökspersonerna i Vilnius fick tio varieteter. Listorna över varieteter som gavs till de olika försökspersonsgrupperna bestod av två delar: en fast del, som innehöll följande varieteter: standardspråket, Vilnius talspråk, Kaunas talspråk, Klaipėda talspråk, Alytus talspråk, Marijampolė talspråk, Utena talspråk, Panevėžys talspråk, Šiauliai talspråk och Telšiai talspråk; och en utbytbar del, som i varje fall innehöll ytterligare två talspråksvarieteter. Den fasta listan omfattade talspråksvarieteter från alla undersökta regionala centra och från de tre storstäderna (Vilnius, Kaunas, Klaipėda). Den utbytbara delen omfattade talspråksvarieteter i de närmaste omgivningarna kring undersökningsorterna (se samtliga listor i tabell 2). Listan som gavs till Telšiai-gruppen kompletterades med aukštaitiska, žemaitiska, dzūkiska och suvalkiska dialekter. Som framgår utvidgades den geolingvistiska tvådelade dialektklassificeringen (aukštaitiska och žemaitiska) till en fyrdelad i experimentet om medvetna attityder (i uppgifterna till försökspersonerna). Detta gjordes med utgångspunkt i data från projektets förberedande undersökningar (se Aliūkaitė 2013: 12–13). Vanliga medlemmar av språkgemenskapen har kompletterat den tvådelade klassificeringen av litauiska dialekter med dzūkiska och suvalkiska dialekter. Det är troligt att dessa tillägg till dialektsystemet – dzūkiska och suvalkiska dialekter – återspeglar försökspersonernas kunskap om Litauens etnografiska indelning. När man undersöker vanliga medlemmar av språkgemenskapens attityder är det alltså meningsfullt att ta hänsyn till folktaxonomin; på så sätt kan man förvänta sig större precision. Det bör noteras att termen talspråksvarietet används med en viss grad av godtycke. Studien följer inte den strikta dialektologiska definitionen av att en talspråksvarietet är en språklig enhet som omfattar ett mindre område än en dialekt (jfr Kvašytė 2005: 113). Termen har valts eftersom den är enklare och lättare för vanliga medlemmar av språkgemenskapen att förstå; den betecknar ett sätt att tala som kännetecknar ett visst område (jfr Kaunas, Utena osv.) i stället för de vetenskapligt sett mer precisa termerna varietet eller variant. Det bör tilläggas att själva begreppen, exempelvis Šiauliai-talspråk, Utena-talspråk, Kaunas-talspråk osv., är tämligen abstrakta. Sådana beteckningar eliminerar i grunden variationen, om de bedöms strikt ur den variationssociolingvistiska synvinkeln. Det vore mer exakt att tala om talspråksvarieteter i staden Šiauliai (eller varianter) osv., eftersom stadens variantsystem i grunden motsvarar stadens demografiska, sociala och till och med regionala struktur. Det råder inget tvivel om att pidginiserings- och kreoliseringsprocesser äger rum med störst intensitet i städer. Här avses naturligtvis de mildare scenarierna för pidginisering och kreolisering, då man möter processer av dialektkonvergens och utjämning som är oundvikliga på grund av städernas regionala och sociala struktur. Här bör man också erinra sig Labovs tidigare nämnda Straipsniai / Articles 229 DAIVA ALIŪKAITĖ variacijos modelių koncepciją (žr. Labov 2006: viii, 30–33). Kita vertus, atliktas tyrimas orientuotas į nuostatas, taigi pirmiausia dėmesys skiriamas sociokultūriniam lygmeniui. Vadinasi, kaip atskiri kalbos idealai, tam tikri vaizdiniai yra galimi ir tokie apibendrinti konceptai – Šiaulių šnekta, Vilniaus šnekta ir kt. Žinoma, neabejotina, kad ir apibendrinti vaizdiniai integruoja skiriamąsias charakteristikas, pavyzdžiui, indikatorius (angl. indicators) (žr. Labov 1972: 273), kuriais iš esmės ir pagrįstas pirmojo eksperimento (nesąmoningųjų nuostatų tyrimo) stimulų formavimas. Antras dalykas, kurį dera paminėti, yra tai, kad šio pagrindinio atmainų sąrašo dalies vienetai nėra vienos vertės geolingvistinės informacijos požiūriu. Žinoma, negalima teigti, kad paprasti kalbos bendruomenės nariai Utenos šnektą neabejotinai suplakė su rytų aukštaičių uteniškių patarme ar Panevėžio šnektą – su rytų aukštaičiais panevėžiškiais, tačiau manytina, kad kai kurie šnektų sąrašo vienetai tiriamiesiems galėjo kelti stereotipinių asociacijų, be to, kai kurie miestai, kaip rodo tyrimai, laikytini tarmių prototipiniais miestais (plg. Aliūkaitė 2007: 182). Tvirtai teigti, kad toks žinojimas galėjo veikti įvertį, negalima, kita vertus, grįžtant prie pagrindinio tyrimo tikslo, reikia pasakyti, kad tokia duomenų slinktis netgi būtų reikšminga – ji parodytų diferencijuotą dialektų (apskritai atmainų) vertinimą. 3. DATA OM OMEDVETNA ATTITYDER OCH KÖN SOM VARIABEL När analysen av data från experimentet om omedvetna attityder inleds är Labovs tidigare återgivna insikter om medlemmarna i den aktiva språkgemenskapens verksamhet relevanta (se Labov 1990: 210, 213, 215, citerad i Cheshire 2002: 425–426). De principer som forskaren formulerat utgör en solid grund för att även förvänta sig mönster i attitydvariation mellan undersökningsdeltagare av olika kön. Vi skulle kunna hävda att könsvariabeln i det aktuella fallet är en sekundär dimension som avgör hur data delas upp. Först och främst kommer naturligtvis deltagarnas bostadsort, eller kanske mer allmänt regionen. Därför är det här lämpligt att tillämpa begreppet språkligt hemland (eng. linguistic homeland) från den perceptuella dialektologins paradigm (se Diercks 2002: 51–52). Modellerna för omedvetna attityder diskuteras på detta sätt. Först bedöms den sociolingvistiska profilen hos en representant för det språkliga hemlandet, därefter går man vidare till den sociolingvistiska profilen hos en representant för standardspråket. Den sociolingvistiska profilen för en representant för Vilniusspråket analyseras parallellt med profilen för en representant för standardspråket. Det bör tilläggas att kategorin sociolingvistisk profil används något friare i studien än vad som är vanligt i sociolingvistiska undersökningar. Endast talarnas egenskaper inom dimensionerna status och solidaritet, överlägsenhet och attraktivitet kommenteras (se tabell 1). Enligt studiens metodologiska modell visar bedömningarna av de uppräknade dimensionernas egenskaper i den sociolingvistiska profilen attityder till den hörda varianten. 230 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis 3.1. Den språkliga hembygdens talares sociolingvistiska profil Studiedeltagarnas språkliga hemländer kan delas in efter möjligheten till dialektspridning där (se fig. 3; se även fig. 1). I vissa deltagares språkliga hemland kan man i högre grad förvänta sig erfarenhet av dialektala koder än i andras. Till den första typen hör deltagarna i Marijampolėgruppen (Kalvarija, Vilkaviškis, Pilviškiai), Telšiaigruppen (Žemaičių Kalvarija, Seda och Alsėdžiai), Utenagruppen (Svėdasai, Užpaliai och Alanta), Šiauliaigruppen (Gruzdžiai, Kuršėnai, Radviliškis), Alytusgruppen (Daugai, Butrimonys och Simnas), Panevėžysgruppen (Ramygala, Krekenava, Pumpėnai) och Kaunasgruppen (Kruonis, Babtai, Vilkija). Nästan alla orter i dessa grupper där experiment genomfördes i skolor är orter i den litauiska språk­atlasen (t.ex.: Kalvarija – ort 639 i Litauiska språk­atlasen; Vilkaviškis – 584, Pilviškiai – 566, Žemaičių Kalvarija – 66, Seda – 43, Alsėdžiai – 96 osv. (se Antologi över litauiska dialekter 2004: 299–318). Till den andra typen räknas endast deltagarna i Vilniusgruppen (från Mikalojaus Daukšas högstadieskola och Abraomas Kulvietis högstadieskola). FIG. 3. Klassificering av experimentdeltagarna (stimulusbedömarna) Straipsniai / Articles 231 DAIVA ALIŪKAITĖ Det bör medges att en sådan indelning av deltagarna kan framstå som ganska godtycklig och till och med något stereotyp. Man kan få intrycket att indelningen bygger på antagandet att regioner a priori förknippas med dialektala, åtminstone regiolektala, koder, medan storstaden förknippas med ett område där standardspråket används. Så är det definitivt inte, eftersom en horisontell åtskillnad skulle strida inte bara mot sociolingvistikens axiom, det vill säga föreställningen om språklig variation, utan också mot geolingvistikens synsätt, som inom dialektologin har stadfäst begreppet dynamiskt rum (eng. dynamic space) (se Hernández-Campoy 1999: 78, 80). Dessutom visar undersökningar av språkliga attityder som genomförts i Litauens storstäder att invånarna har god dialektkompetens (se Kliukienė 2010: 95, 99); storstaden kan alltså inte kategoriskt betraktas som ett språkligt hemland utan dialektalt substrat. Ändå finns det en grundläggande skillnad mellan alla övriga deltagargrupper och deltagarna från Vilnius stad, vilket också motiverar denna indelning av experimentdeltagarna. På regionala orter kan man åtminstone förvänta sig regiolektal homogenitet: i Daugai kan man exempelvis förvänta sig ett språkligt hemland med ett sydligt aukštaitiskt substrat, i Seda ett med ett samogitiskt dialektsubstrat och så vidare. Detta kan ses som en solid grund för att en vanlig medlem av språkgemenskapen ska ha en föreställning om en viss variant, som inte nödvändigtvis är behaglig eller attraktiv, men som har tydliga egenskaper (åtminstone enligt personens subjektiva bedömning) (jfr Inoue 1999b: 174). Föreställningen fungerar i personens medvetande (eller undermedvetande) som en prototyp som hjälper till att skilja mellan de egna och de främmande. Vad som händer härnäst beror på om de egna som identifierats språkligt betraktas som egna, det vill säga om regiolektenheten, som objektivt identifierats som ett språkligt hemland, en kod från en mer eller mindre närliggande omgivning, är ens egen, och lämpar sig för bedömarens självuttryck och liv. Allt beror alltså på vilket (själv)värde koden från det språkliga hemlandet har ur en medlem av språkgemenskapens perspektiv. Det bör tilläggas att bedömningar inte nödvändigtvis har någon direkt koppling till språkbruket, det vill säga den kod som medlemmen av språkgemenskapen själv använder. Reflektionen över koden från det språkliga hemlandet och den aktiva språkliga verksamheten kan ofta stå i radikal motsättning till varandra. Det är ingen tillfällighet att en av de så kallade språkmyterna eller myterna om språk just benämner denna skillnad – skillnaden mellan självobservation och perception15. Alla talar med accent utom jag (eng. Everyone Has an Accent Except Me) – så lyder den tjugonde myten16, som tydligt sammanfattar en nästan typisk ståndpunkt hos en vanlig medlem av språkgemenskapen; annars skulle forskarna inte ha tagit med denna motsägelse i samlingen av tjugo språkmyter. 15 För övrigt bör man i vissa fall sannolikt inte heller utesluta simulering, eftersom deltagarnas uttryckta attityder och deltagarens ”öppnande” under undersökningen inte nödvändigtvis motsvarar de verkliga attityderna. 16 Laurie Bauer och Peter Trudgill ordnade myterna på detta sätt i studien Language Myths (1998). John H. Esling försöker motbevisa denna myt (se Esling 1998: 169–175). Detta är emellertid naturligtvis endast ett vetenskapligt perspektiv; argumenten är viktiga för forskningen, inte för språkbrukarna, som behöver språket för att leva sina liv. 232 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis När det gäller informanterna från Vilnius kan deras lojalitet mot den dialektala koden inte bedömas av flera skäl. Det går inte att ifrågasätta den regionala strukturens mångfald i denna storstad, som är ett centrum för kulturell, urban, social och liknande attraktion och vars mångfald utgör en förutsättning också för dialektal variation. Dessutom bidrar även flerspråkighetens kännetecken i staden (se Gudavičienė 2010: 207–229) till en sådan uppdelning av data (se fig. 3). Följaktligen måste man, trots de omdiskuterade aspekterna, konstatera att storstadsbornas föreställning om språkliga hembygd inte kan förknippas med dialektalt uttryck som prototyp för språkliga hembygd. Denna informantgrupp blir alltså ett slags lackmustest för att undersöka om tendenserna i bedömningen av två varianter (det vill säga standardspråket och Vilniusvarianten), när tertium non datur, motsvarar samma tendenser som i regionerna; det vill säga om samma mest attraktiva talare (det vill säga språkideal) framträder när man väljer mellan tre alternativ (i regionerna) respektive endast två (i storstaden). Det finns naturligtvis större möjligheter att rangordna tre varianter än två, men det är just här experimentens dolda syfte ligger – att undersöka hur lika respektive olika systemet av språkidealsföreställningar är hos unga människor i regionen och unga människor i storstaden, och om det kanske finns gemensamma ideal. Vilken språklig hembygd är alltså mest attraktiv – den som är oskiljaktig från en mer eller mindre framträdande dialektal prägel, eller den som förknippas med ett uttryck utan lokal förankring (eller kanske tvärtom med en lokal förankring, rentav mycket specifik; jfr Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2011: 57–76; Aliūkaitė, Merkytė-Švarcienė 2012: 167–173)? Vilken sociolingvistisk porträttering av en företrädare för språklig hembygd är mest attraktiv, och så vidare? Och framför allt: tecknar flickor och pojkar samma sociolingvistiska porträtt av en företrädare för sin språkliga hembygd? Data från experimenten om omedvetna attityder visar att den yngre generationens medlemmar i språkgemenskapen vid samtliga regionala orter tecknade en mer oattraktiv än attraktiv sociolingvistisk bild av en företrädare för språklig hembygd (regiolektalt uttryck), jämfört med porträttet av en företrädare för standardspråket eller Vilniusvarianten. Av detta följer att regiolektala språkvarianter bedöms mindre positivt i samtliga informantgrupper än standardspråket eller Vilniusvarianten. Det bör tilläggas att detta påstående är korrekt om vi betraktar alla fyra talarna för varje variant holistiskt, som representanter för en viss typ av variation, eftersom bedömningarna av enskilda stimuli, om än i mycket liten grad, bryter upp den nästan konsekventa hierarkin mellan språkvariationens värden. När könsvariabeln kopplas till bedömningen av den treledade variationen – standardspråk, Vilniusvariant och regiolekt – framträder vissa skillnader mellan de enskilda grupperna. När informanterna i Marijampolėgruppen bedömde koderna hos företrädare för språklig hembygd var både flickorna och pojkarna konsekventa. De unga kvinnliga och manliga informanterna från Kalvarija, Vilkaviškis och Pilviškiai skapade ett mycket likartat sociolingvistiskt porträtt av en företrädare för språklig hembygd (se tabell 3). I statistiskt hänseende finns det i huvudsak inga signifikanta skillnader (se tabell 4— Straipsniai / Articles 233 DAIVA ALIŪKAITĖ —tabellen). Flickornas och pojkarnas attityder skiljer sig statistiskt signifikant endast beträffande ett drag hos talaren MarB (6)17, det vill säga att denna stimulustalare uppfattas som mer trevlig av flickorna. Det sammanlagda värdet för detta drag på solidaritetsdimensionen är lågt (endast 7,56; som jämförelse är värdena för detta drag hos standardspråkstalare bland informanterna i Marijampolėgruppen 4,82; 5,52; 5,80). Därför bör man rimligen inte tillmäta denna skillnad alltför stor betydelse, eftersom flickornas och pojkarnas bedömningar av MarB (6) inte skiljer sig åt enligt de övriga parametrarna. Sammantaget kan man alltså säga att graden av solidaritet med koden för språklig hembygd är densamma bland flickor och pojkar. Att den inte är hög framgår av att de sociolingvistiska porträtten av företrädare för standardspråket och Vilniusvarianten tecknas betydligt mer positivt. Sådana data ger anledning att anta att det så kallade dialektala underlägsenhetskomplexet (eng. dialect inferiority complex) föreligger (se Sibata 1958, citerad i Inoue 1999a: 148). Studier i perceptuell dialektologi visar (jfr Evans 2002: 71–93) att distansering från uttrycket i språklig hembygd och positiva attityder till andra uttrycksformer är kännetecknande för sådana gemenskaper där den närliggande omgivningens dialektala kod av en eller annan anledning inte betraktas som likvärdig med koderna i första hand inom den offentliga domänen. Fumio Inoue förklarar träffande orsakerna till dialektalt underlägsenhetskomplex genom att presentera konceptet dialektföreställning (eng. dialect image). Forskaren hävdar att dialektföreställningen formas både av själva dialekten och av stereotypa föreställningar om platsen och dess invånare (vi kan tillägga: stereotyper). Enligt honom kan föreställningen påverka dialektförändring och spridningen av dialektala koder i allmänhet, om vi talar om de aspekter som intresserar lingvister. Samtidigt är dialektföreställningen också en orsak till dialektalt underlägsenhetskomplex – ur Inoues perspektiv hör detta redan till socialpsykologernas forskningsområde (se vidare Inoue 1999a: 147–15918; Inoue 1999b: 174). Av det som sagts kan man alltså dra slutsatsen att de unga informanterna från Kalvarija, Vilkaviškis och Pilviškiai (både flickor och pojkar) har en dialektföreställning som i det konkreta fallet gäller den regiolektala koden i kapsaområdet bland de västaukštaitiska kaunasiškiai (se Bacevičiūtė, Mikulėnienė, Salienė 2005: 93–95); denna föreställning leder åtminstone till ett svagt dialektalt underlägsenhetskomplex. Frågan är om detta är den enda möjliga förklaringen till det sociolingvistiska porträttet av en företrädare för språklig hembygd. Troligen inte, men ett annat perspektiv kommer att presenteras när beröringspunkterna mellan omedvetna och medvetna attityder, liksom logiken bakom skillnaderna, undersöks. Men först följer här några ord om data från experimentet om omedvetna attityder i de andra grupperna. Informanterna från Šiauliai-gruppen (Gruzdžiai, Kuršėnai, Radviliškis) uppvisar i huvudsak mycket likartade omedvetna attityder när de bedömer variationen i Šiauliai-stimuli. Regiolektalt uttryck får inga höga värden (se tabell 5). 17 Förklaring av bokstäver och andra tecken i stimulusbeteckningarna: Mar – stimuli från Marijampolė; M – flicka, B – pojke; (x) – siffran anger stimulusets löpnummer. 18 Särskilt schema 11.7 på s. 158. 234 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Endast något mer positiva är pojkarna när de skisserar ett sociolingvistiskt porträtt av en företrädare för regiolektalt uttryck. Bedömningen av talarna ŠiaulM (3)19 och ŠiaulB (12) vad gäller allvar kontra lättsinne skiljer sig signifikant mellan pojkar och flickor. För dem framstod både talaren ŠiaulAuM (3) och talaren ŠiaulAuB (12) som mer allvarliga än lättsinniga (se tabell 6). Naturligtvis får man inte bortse från diskursfaktorn. En möjlig förklaring är att just dessa talares uppfattning om en god lärare framstod som mest tilltalande och väl underbyggd för försökspersonerna. Sammantaget är pojkarnas större välvilja gentemot regiolektalt uttryck mer väntad än oväntad. Detta överensstämmer också med det användningsmönster som sammanfattats i sociolingvistiska studier (se Labovs I-princip, som refereras i avsnitt 1 i denna artikel. Inledande anmärkningar: könsvariabeln i sociolingvistiskt perspektiv). Man måste dock medge att detta villkor inte uppfylls. Det sociolingvistiska porträtt av en företrädare för regiolektalt uttryck som framträder ur de omedvetna attityderna visar inte att sådant uttryck är det användningsmönster som pojkar föredrar. Inställningarna hos den andra gruppen – undersökningsdeltagarna från den etnografiska regionen Dzūkija, det vill säga eleverna från Daugai, Butrimonys och Simnas – vad gäller språkliga hembygd skiljer sig åt. I denna grupp har könsvariabeln en differentierande effekt på inställningarna. För alla fyra talare skiljer sig pojkarnas och flickornas inställningar signifikant åt. Graden av signifikans varierar från fall till fall (se tabell 8). När de bedömer talaren AlM (3)20 uttrycker flickorna i denna grupp således mer positiva attityder till hennes allvar, självförtroende, intelligens och vänlighet. När de bedömer talaren AlM (9) värderar flickorna i denna grupp talarens allvar, vänlighet, pålitlighet, intressanthet och intelligens mer positivt än pojkarna. I samtliga fall framträder statistiskt signifikanta eller mycket signifikanta skillnader mellan flickors och pojkars omedvetna attityder. Båda talarna bedöms främst som allvarliga. Man kan fråga sig om sådana attityder visar på solidaritet med talare av samma kön. Sannolikt inte. Det skulle man kunna hävda om flickorna hade bedömt pojktalarna mindre positivt än flicktalarna. Även om de samlade bedömningarna för alla dimensioner (jfr tabell 1) inte är särskilt höga och skiljer sig statistiskt signifikant från bedömningarna av företrädare för standardspråket och Vilnius språk, gör ändå flickornas skisserade sociolingvistiska porträtt av en företrädare (liksom en kvinnlig företrädare) för det språkliga hemlandet det möjligt att hävda att en ung man eller kvinna som talar med en regiolektal kod (med ett underlager av den högaitiska dialekten [den sydhögaitiska underdialekten]) inte blir helt främmande eller misstänkt, så att man kan tvivla på personens karaktär (se tabell 7). Flick- 19 Betydelsen av stimulusbokstäver och andra tecken: Šiaul – stimuli från Šiauliai; M – flicka, B – pojke; (x) – siffran anger stimulusturens nummer. 20 Betydelsen av stimulusbokstäver och andra tecken: Al – stimuli från Alytus; M – flicka, B – pojke; (x) – siffran anger stimulusturens nummer. Straipsniai / Articles 235 DAIVA ALIŪKAITĖ korna tenderar att anse att A1B (6) är intelligent, självsäker, vänlig, målmedveten och pålitlig, och till och med tuff. Flickornas attityder till talaren A1B (12) utmärker sig också statistiskt signifikant eller mycket signifikant när det gäller talarens vänlighet, självförtroende, pålitlighet, allvar och intelligens samt tuffhet. Sammanfattningsvis, med tanke på skillnaderna mellan pojkars och flickors bedömningar (som är statistiskt signifikanta och till och med mycket signifikanta (se egenskaper markerade med *** i tabell 8), kan man hävda att det sociolingvistiska porträtt av en företrädare för det språkliga hemlandet som flickorna i denna grupp tecknar är positivt. Detta innebär att försökspersonerna i grunden erkänner värdet av koden från det språkliga hemlandet. Utifrån data från experimentet om omedvetna attityder kan man hävda att flickor är mer lojala mot det språkliga hemlandet och visar solidaritet med regionen. I denna grupp kan man endast tala om en viss grad av dialektinferioritetskomplex hos pojkarna. Återigen måste tilläggas att denna tendens strider mot de användningsmönster för pojkar och flickor som sammanfattats i den sociolingvistiska diskursen (se Labovs I-princip, som refereras i avsnitt 1 i denna artikel. Inledande anmärkningar: könsvariabeln i sociolingvistiskt perspektiv). De sociolingvistiska porträtt av företrädare för regiolektalt uttryck som försökspersonerna i de två östhögaitiska språkmiljögrupperna (Panevėžys och Utena, se fig. 1) tecknar skiljer sig inte heller åt (se tabell 9 och 11). Det bör dock påpekas att man, med tanke på livskraften hos de östhögaitiska underdialekterna panevėžiškiai och uteniškiai (jfr Mikulėnienė 2012: 6–7), hade väntat sig att försökspersonerna i dessa grupper skulle teckna starkare sociolingvistiska porträtt, det vill säga värdera de regiolektala varianter de hör positivt. Vid genomgången av data från Panevėžysgruppen (Ramygala, Krekenava, Pumpėnai) kan det konstateras att inga statistiskt signifikanta skillnader på nivån för omedvetna attityder observerades mellan manliga och kvinnliga respondenter vid bedömningen av talaren PanM (9)²¹. Talaren PanM (3) framstår som mer pålitlig för de kvinnliga försökspersonerna, medan talaren PanB (12) gör det för de manliga. Det kan antas att denna solidaritet med en talare av samma kön inte är särskilt betydelsefull, eftersom inga skillnader framträder vid bedömningen av talarnas övriga personliga egenskaper. Ytterligare en talare, från stimuluset PanB (6), ger de kvinnliga försökspersonerna intrycket av att vara mer självsäker. Talare från Utena-stimuli bedöms på liknande sätt av både flickor och pojkar enligt samtliga parametrar; skillnaderna är inte statistiskt signifikanta. Endast bedömningen av talaren UtM (3)²² bör nämnas. Skolflickor från Švedasai, Užpaliai och Alanta bedömer UtM (3) tuffhet, allvar och vänlighet mer positivt än pojkarna (se tabell 12). 21 Betydelsen av stimulusbokstäver och andra tecken: Pan – stimuli från Panevėžys; M – flicka, B – pojke; (x) – siffran anger stimulusturens nummer. 22 Betydelsen av stimulusbokstäver och andra tecken: Ut – stimuli från Utena; M – flicka, B – pojke; (x) – siffran anger stimulusturens nummer. 236 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variant(i)škumas paauglių akimis: lyties kintamasis Sammantaget bör könsvariabeln inte betraktas som betydelsefull eller som avgörande för porträtten av olika personliga egenskaper, när man bedömer de sociolingvistiska porträtt av företrädare för regiolektala uttryck som dessa grupper skisserar. Även i det sociolingvistiska porträttet av en företrädare för språkliga hembygd som de unga samogiterna (elever från Žemaičių Kalvarija, Seda och Alsėdžiai) tecknar (se tabell 13) är de undersöktas kön inte en avgörande faktor. Statistiskt signifikanta skillnader på nivån för omedvetna attityder framträder i bedömningen av två av de fyra talarna, det vill säga TelšM (3)23: flickorna tenderar att betrakta talaren som något allvarligare än pojkarna, medan TelšB (6) enligt de kvinnliga deltagarna verkade mer självsäker (se tabell 14). Som kort sammanfattning av resultaten för regiongrupperna kan sägas att flickornas större välvilja gentemot regiolektala uttryck från språkliga hembygd, trots att den inte stämmer överens med de sammanfattande bruksmönstren (se Labovs refererade första princip i avsnitt 1 i denna artikel, Inledande kommentarer: könsvariabeln ur ett sociolingvistiskt perspektiv), inte är helt oväntad. Forskare i andra länder får ibland liknande resultat24. Innan resultaten för Kaunassgruppen (Kruonis, Babtai, Vilkija) presenteras bör det påminnas om att deltagarna i denna grupp fick lyssna på en ljudsamling med 12 stimuli, varav 8 representerar storstadskoder. Fyra stimuli skapades utifrån intervjumaterial med skolelever från Kaunas, så det vore inte helt korrekt att hävda att dessa koder kan påminna deltagarna om prototypen för koden i deras språkliga hembygd. Ur geolingvistisk synvinkel ligger Kruonis (punkt 554 i Lietuvių kalbos atlasas) inom det västaukštaitiska området kring Dzukija (se Bacevičiūtė, Mikulėnienė, Salienė 2005: 114–116), medan Vilkija (punkt 495 i Lietuvių kalbos atlasas) ligger i det norra västaukštaitiska området25. Babtai hör till punkten Vareikoniai i Lietuvių kalbos atlasas (denna punkt (470) ligger i det västaukštaitiska Šiauliai-området); gränsen för den västaukštaitiska Kaunas-dialekten går genom Babtai (se Kazlauskaitė, Lapinskienė, Bacevičiūtė 2007: 24–25). Därför är det sannolikt att experimentdeltagarna kan ha erfarenhet av den västaukštaitiska Kaunas-dialekten (och möjligen även Šiauliai-dialekten) eller åtminstone av regiolektala drag. Kaunas-stimuli bör alltså inte betraktas som exempel på deras språkliga hembygd. Detta betyder dock naturligtvis inte att Kaunas ungdomsvarieteter är obekanta för deltagarna. Invånare i dessa orter dras till Kaunas stads både industriella och kulturella 23 Förklaring av bokstäver och andra tecken i stimuli: Telš – stimuli från Telšiai; M – flicka, B – pojke; (x) – numret anger stimulits ordningsnummer. 24 Jfr: Uppgifter från Caroline L’Eplattenier-Saugy, som utförde studier baserade på perceptiv dialektologi i den franskspråkiga delen av Schweiz, visade att kvinnor är mindre stränga i sin bedömning av icke-standardiserade varieteter både utifrån kriterierna korrekthet och attraktivitet, trots att forskaren före studien formulerade motsatt hypotes (se L’Eplattenier-Saugy 2002: 354, 360–361). 25 Norr om Nemunas – så benämner Rima Bacevičiūtė, Danguolė Mikulėnienė och Vilija Salienė detta område när de redogör för den inre differentieringen inom den västaukštaitiska Kaunas-dialekten (se Bacevičiūtė, Mikulėnienė, Salienė 2005: 82–84). Straipsniai / Articles 237 DAIVA ALIŪKAITĖ tjänster. Det råder alltså inget tvivel om att Kaunas inte är främmande för ungdomarna i de undersökta orterna. Inte heller det språkliga Kaunas. Det går dock inte heller att hävda att deltagarna i denna grupp identifierade talarna i Kaunas-stimuli som ungdomar från Kaunas och att detta påverkade deras bedömning. Det bör nämnas att deltagarna under experimentet, efter att ha bedömt talarnas personliga egenskaper, fick ytterligare en uppgift – att ange från vilken stad talaren kom. Uppgifterna från denna uppgift preciserar alltså tolkningen något. 35 procent av deltagarna hänförde talaren KaunB (12)26 till staden Kaunas och 45 procent till staden Vilnius; KaunM (3) – 38 procent till staden Kaunas, 44 procent till staden Vilnius; KaunM (9) – 42 procent till staden Kaunas, 44 procent till staden Vilnius; KaunB (6) – 41 procent till staden Kaunas, 37 procent till staden Vilnius. En sociolingvistisk talarprofil, modellerad på det ena eller andra sättet genom egenskaper, associerades således inte enbart med staden Kaunas. Det kan antas att den främsta associationen var mer övergripande – en storstad. Och även om talarnas personliga egenskaper i Kaunas-stimuli (liksom i andra fall med regiolektala stimuli) bedömdes mindre positivt än de personliga egenskaperna hos talarna i Vilnius-språkstimuli och standardspråkstimuli (se tabell 15), hindrade detta inte deltagarna från att lokalisera företrädarna för dessa koder i Vilnius27. Här bör Willy Diercks avstånd (eng. distance) och upplevda avstånd (eng. actual distance) begrepp (se Diercks 2002: 51) erinras, vilka betecknar det faktiska, dvs. geografiska avståndet, respektive ett avstånd som bestäms av sociala, kulturella och stereotypa parametrar. För att föra företrädare för en attraktiv kod närmare eller avlägsna företrädare för en oattraktiv kod manipulerar man det upplevda avståndet. Sådana ”skapade” avstånd visar relationerna till den egna eller någon annan bedömd kod. Inom den perceptuella dialektologin åskådliggörs avstånd och upplevda avstånd vanligtvis på ett mycket tydligt sätt genom de så kallade kartuppgifterna (jfr Aliūkaitė 2009: 165–166). Uppgifterna från experimenten med denna grupp visar att det upplevda avståndet påverkas av föreställningen om storstaden, sannolikt som ett konkret uttryck för den typiska sociolingvistiska motsättningen stad kontra landsbygd. Vid en genomgång av bedömningarna från deltagarna i Kaunas-gruppen (Kruonis, Babtai, Vilkija) med avseende på undersökningsvariabeln kön kan konstateras att inga statistiskt signifikanta attitydskillnader mellan flickor och pojkar förekom vid bedömningen av talaren i textstimulus KaunB (6). När det gäller talarna KaunM (9) och KaunB (12) fanns det statistiskt mycket signifikanta attitydskillnader mellan flickor och pojkar endast beträffande talarnas rytm. Det är nödvändigt 26 Bokstävernas och de övriga tecknens betydelse i stimuli: Kaun – Kaunas-stimuli; M – flicka, B – pojke; (x) – numret anger stimulits ordningsnummer. 27 Det kan bara tilläggas att även företrädare för Vilnius-språket hänfördes till de båda storstäderna i ungefär samma proportioner, jfr: 46 procent av deltagarna hänförde talaren VilnB (2) till Kaunas och 48 procent till Vilnius; VilnM (5) – 58 procent till Kaunas och 32 procent till Vilnius; VilnB (8) – 37 procent till Kaunas och 46 procent till Vilnius; VilnM (11) – 44 procent till Kaunas och 44 procent till Vilnius. 238 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Man kan säga att talarna i båda fallen gynnas av flickorna (se tabell 16). Könsvariabeln splittrar i viss mån attityderna även till KaunM (3)-talaren. Flickorna bedömer denna talares intressanthet, intelligens och tuffhet mer positivt. Deltagarna från Vilnius skolor är, sett ur könsvariabelns perspektiv, inte särskilt originella. Stimulusets talare VilnB (8)28 bedömdes av både flickor och pojkar utan statistiskt signifikanta skillnader. Flickor och pojkar tenderar att skissera de sociolingvistiska porträtten av de tre andra talarna något olika. Bedömningarna av de personliga egenskaperna hos VilnM (4)-talaren skiljer sig mest åt. Flickorna bedömer denna talares intelligens, vänlighet, intressanthet och pålitlighet mer positivt. Flickorna bedömer också denna talare högre när det gäller egenskapen ambition inom statusdimensionen. En annan representant för Vilnius språk, VilnM (6), uppfattas av de kvinnliga deltagarna som mer intressant, självsäker och tuff. Pojkarna är mer kritiska till denna talare; deras bedömningar är statistiskt signifikant lägre. Utifrån experimentresultaten går det inte att fastslå att flickorna är mer positivt inställda till kvinnliga talare, eftersom även skaparen av stimulus VilnB (2) bedöms mer positivt av deltagarna. Denna stimulirepresentant framstår för de kvinnliga deltagarna, mer än för de manliga, som intelligent och intressant (se tabellerna 17 och 18). 3.2. Sociolingvistiska porträtt av representanter för standardspråket och Vilniusspråket I ljudmaterialet med 12 stimuli för samtliga grupper (8 stimuli i Vilniusgruppen) ingick 4 standardspråksstimuli och 4 Vilniusspråksstimuli för bedömning. Sammanfattningsvis måste det sägas att deltagarna i samtliga grupper skapade attraktiva sociolingvistiska porträtt av både en representant för standardspråket och en representant för Vilniusspråket. Flickornas och pojkarnas bedömningar skiljer sig signifikant (eller till och med mycket signifikant (se tabell 19). Det bör noteras att de erhållna uppgifterna, det vill säga flickornas högre bedömningar av standardspråksstimuliens talares personliga egenskaper, överensstämmer med de användningstendenser som sociolingvister har sammanfattat (jfr Labovs första princip). Bedömningarna från deltagarna i Marijampolegruppen (Kalvarija, Vilkaviškis, Pilviškiai) och Alytusgruppen (Daugai, Butrimonys, Simnas) skiljer sig mest åt. I experimenten om omedvetna attityder skapar de kvinnliga deltagarna i dessa grupper särskilt positiva porträtt av standardspråkets representanter, både vad gäller egenskaper inom dimensionen social attraktionskraft och inom dimensionen status. Som framgår av tabell 19 är talarens kön inte viktigt för de kvinnliga deltagarna. 28 Betydelsen av stimulusens bokstäver och andra tecken: Viln – Vilniusstimuli; M – flicka, B – pojke; (x) – numret anger stimulusets ordningsnummer. Straipsniai / Articles 239 DAIVA ALIŪKAITĖ Deltagarna i experimentet från de övriga grupperna (möjligen med undantag för gruppen från Telšiai) visar i stort sett inte större förkärlek än deltagarna för stimuli med standardspråkstalande pojkar. Sådana skillnader kan tyda på att flickorna identifierar sig med en talare av sitt eget kön. Höga skattningar visar att standardkodens talare prissätts (jfr Diercks tidigare nämnda koncept om det aktuella avståndet). Utifrån uppgifterna kan man alltså rekonstruera en helt logisk bedömningsmodell – flickorna visar i första hand identifikation med kvinnliga talare, inte med manliga talare. Generellt sett bör man, när skillnaderna mellan pojkars och flickors skattningar korreleras med talarnas egenskaper, konstatera att statistiskt signifikanta eller mycket signifikanta skillnader förekommer vid bedömningen av egenskaper i såväl solidaritets- som status-dimensionen. Oftast ger flickorna talarna högre skattningar när de bedömer talarens pålitlighet och behaglighet (egenskaper i solidaritetsdimensionen) samt självförtroende och intelligens (egenskaper i statusdimensionen). Den sociolingvistiska porträtteringen av en representant för Vilnius språk konkurrerar, vad gäller vissa egenskaper, med den sociolingvistiska porträtteringen av en representant för standardspråket. Frågan som intresserar oss är om denna porträttering preciseras av könsvariabeln. Det bör tilläggas att den sociolingvistiska porträttering av en representant för Vilnius språk som skapas av deltagarna själva i Vilniusgruppen i huvudsak är en porträttering av en representant för deras språkliga hembygd (se tabell 17 och 18); därför diskuteras inte skillnaderna i deras skattningar här. Det bör konstateras att könsvariabeln har en betydande inverkan på parametrarna för den sociolingvistiska porträtteringen av en representant för Vilnius språk. Man kan hävda att flickornas skattningar i samtliga undersökningsgrupper i inte obetydlig grad bestämmer Vilnius språkstimulis placering bland stimulina för alla varieteter. Den sociolingvistiska porträttering av en representant för Vilnius språk som flickorna tecknar är, liksom porträtteringen av en representant för standardspråket, mer positiv än pojkarnas. Å andra sidan bedömde flickorna även vissa egenskaper hos representanter för den språkliga hembygden mer välvilligt än pojkarna (se föregående avsnitt i artikeln). Med viss försiktighet, eftersom de sociolingvistiska porträtteringarna av representanter för den språkliga hembygden är ganska allmänna, kan man hävda att flickorna generellt sett håller distans i sina bedömningar; de är inte lika kategoriska, och deras hållning är mer tolerant än pojkarnas. När vi återgår till skattningarna av Vilnius språkstimuli bör det noteras att flickornas större förkärlek för stimuli av denna varietet kan kopplas till faktorn öppet prestige. Det är föga sannolikt att en vanlig medlem av språkgemenskapen tydligt skiljer Vilnius språkstimuli från standardspråkstimuli²⁹. Bedömningen påverkas följaktligen av samma system av föreställningar och prototyper för korrekt språk. 29 Vilnius språkstimulis särprägel är otydlig; de skiljer sig från standardspråkstimuli endast genom exempelvis förlängning av korta vokaler, förkortning av långa vokaler i obetonade positioner, monoftongering av diftongerna ie och uo, tillbakadragning av betoningen och liknande. Jfr: i VilnM (4)-stimuluset förkortas [iː] i 3 av 4 positioner; [uː] förkortas i 1 av 1 position; i VilnM (8)-stimuluset monoftongeras [ie] (1 av 1) och [uo] (också 1 av 1) och så vidare. 240 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiskumas paauglių akimis: lyties kintamasis Minst antal statistiskt signifikanta eller mycket signifikanta bedömningsskillnader förekommer i grupperna från Utena och Šiauliai. Störst förkärlek för representanter i Vilnius språkstimuli visar flickorna i grupperna från Alytus och Telšiai (se tabell 19). Det bör påminnas om att även porträtteringen av en representant för den språkliga hembygden som flickorna i Alytusgruppen tecknar är mer positiv än pojkarnas; därför är det sannolikt att dessa skillnader i skattningarna återspeglar flickornas allmänna språkliga medvetenhet och toleranta hållning till språklig variation i stort. När skillnaderna mellan pojkars och flickors skattningar kopplas till talarnas egenskaper framträder samma tendenser som vid bedömningen av representanter för standardspråket. Statistiskt signifikanta eller mycket signifikanta skillnader förekommer vid bedömningen av talaregenskaper i såväl solidaritets- som status-dimensionen. Oftast ger flickorna talarna högre skattningar när de bedömer talarens behaglighet och intressanta personlighet (egenskaper i solidaritetsdimensionen) samt självförtroende och intelligens (egenskaper i statusdimensionen). Forskningsresultaten visar att den sociolingvistiska porträttering av en representant för Vilnius språk som flickorna och pojkarna skapar stämmer bäst överens i skattningen av egenskapen hårdhet. Sammanfattningsvis bör det sägas att flickors och pojkars omedvetna attityder till standardspråket och Vilnius språk är mycket lika. Det är troligt att likheten i bedömningarna hänger samman med den ganska otydliga föreställningen om standardspråket bland de unga medlemmarna i språkgemenskapen. I de undersöktas föreställningssystem är systemet av särskiljande drag för standardspråket varken stabilt eller tydligt; liknande koder utan tydliga regiolektala kännetecken bedöms därför utifrån samma tillgängliga prototyp för standardspråket, vilket leder till höga skattningar av egenskaperna hos representanter för en sådan varietet. Resultatet är mycket positiva sociolingvistiska porträtt av talarna. 4. DATA OM MEDVETNA ATTITYDER OCH KÖN SOM VARIABEL De undersöktas medvetna attityder framgår av dialektrangordningarna. Som man kunde förvänta sig stämmer resultaten från experimentet om medvetna attityder inte överens med de omedvetna attityderna. Data från denna del av experimentet gör det i huvudsak möjligt att konstatera att den yngre generationen kännetecknas av lojalitet mot hemregionen. De undersökta i Vilnius stad, Kaunasgruppen, Alytusgruppen, Panevėžysgruppen, Utenagruppen och Telšiaigruppen deklarerar öppet sin trohet mot varianterna i sitt språkliga hemland. Endast de undersökta i Šiauliaigruppen och Marijampolėgruppen tenderar att värdera Vilniusdialekten mer positivt (se tabell 20). Resultaten från experimentet om medvetna attityder kompletterar dock inte resultaten från experimentet om omedvetna attityder, vilka antydde tecken på ett dialektalt mindervärdeskomplex i regionerna. Straipsniai / Articles 241 DAIVA ALIŪKAITĖ Sammantaget framträder det av resultaten från experimentet om medvetna attityder att systemet av prototyper för attraktiva uttrycksformer i regionerna är flerskiktat. Två huvudsakliga modeller kan sammanfattas; de systematiserar föreställningarna om språklig variation: den mest attraktiva varianten kontra en mindre attraktiv kontra en ännu mindre attraktiv och så vidare. Den första modellen är följande: den mest omtyckta uttrycksformens prototyp är varianten från det språkliga hemlandet; mindre attraktivt är standardspråket och/eller storstadsspråket; de övriga varianterna rangordnas efter det faktiska avståndet från det språkliga hemlandet. Med vissa mindre preciseringar kännetecknar denna modell de undersökta i Kaunasgruppen, Telšiaigruppen och Alytusgruppen. Alytusgruppens undersöktas attityder ger en särskilt representativ och exakt återspegling av denna modell. Först värderas varianten från det språkliga hemlandet, på andra plats kommer standardspråket och storstadsvarianterna – ett sådant föreställningssystem implicerar en åtskillnad mellan det privata och det offentliga. Druskininkai- och Varėnadialekternas placering i dialektrangordningen förstärker ytterligare lojaliteten mot hemregionen. Kaunasgruppens undersöktas föreställningsmodell behöver bara preciseras något. Det kan antas att Marijampolėdialektens och Šakiaidialektens placering i rangordningen kan förklaras av det redan nämnda konceptet om upplevt avstånd. För de övriga grupperna är prototypen för den mest omtyckta uttrycksformen heterogen, det vill säga skillnaderna mellan attraktivitetsvärdet för varianten från det språkliga hemlandet, standardspråket och storstadsspråken (Kaunas, Vilnius) är statistiskt insignifikanta, medan de övriga varianterna rangordnas efter det faktiska avståndet (i större eller mindre grad) från det språkliga hemlandet. Det betyder att uttrycksformen från det språkliga hemlandet inte värderas högre än standardspråket eller storstadsvarianterna (särskilt Vilniusvarianten). Denna modell kännetecknar de undersökta i Panevėžysgruppen, Šiauliaigruppen, Utenagruppen och Marijampolėgruppen. Man kan hävda att Marijampolėgruppen av alla undersökta utmärker sig genom den lägsta lojaliteten mot uttrycksformen från det språkliga hemlandet, men uppenbarligen intar Vilkijadialekten Marijampolės plats i föreställningssystemet om det språkliga hemlandet (ett av experimenten i denna grupp genomfördes i Vilkaviškis). Sammanfattningsvis bör det, efter att de statistiskt signifikanta skillnaderna mellan skattningarna har beaktats, noteras att de undersökta i Vilniusgruppen särskilt framhäver Vilniusdialekten; skattningarna för standardspråket, som ligger på andra plats, skiljer sig statistiskt signifikant. När könsvariabeln inkluderas i granskningen av dialektrangordningarna framträder, till skillnad från i resultaten från experimentet om omedvetna attityder, många skillnader. Man kan hävda att andra dialektrangordningar skulle ha erhållits om endast medlemmar av en språkgemenskap av ett kön hade undersökts. Detta gäller inte bara de undersökta i Vilniusgruppen och i huvudsak Alytusgruppen. Alytusgruppens flickors och pojkars språkliga smak skiljer sig endast åt i bedömningen av Vilniusdialekten – flickorna tycker bättre om Vilniusdialekten än pojkarna. De undersökta i denna grupp rangordnar de övriga varianterna likadant. 242 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Även de unga samogiternas attityder är tämligen konsekventa. Som framgår av tabell 20 fick de rangordna 16 varieteter, men när dialekterna inkluderades i listorna över varieteter som skulle rangordnas förändrades slutresultaten i stort sett inte. Endast bedömningen av Klaipėda-dialekten skiljer sig statistiskt mycket signifikant (**=p<.01)30. Flickorna tycker bättre om denna dialekt än pojkarna. Man kan fråga sig om det är språkliga eller icke-språkliga faktorer som är avgörande för denna bedömning. Klaipėda är en av storstäderna, och en mer positiv inställning till varieteten kan alltså också hänga samman med denna faktor. Även bedömningarna av standardspråket skiljer sig statistiskt signifikant (*=p<.05). Flickorna bedömer standardspråket mer positivt än pojkarna och placerar det högre i rangordningen. Det bör nämnas att om endast pojkar hade deltagit i experimentet skulle deras fyra högst rankade varieteter tydligast ha visat ett stöd för den samogitiska identiteten: samogitisk dialekt, Telšiai-dialekten, Plungė-dialekten, Klaipėda-dialekten. Flickornas medvetna attityder jämnar ut denna skillnad – flickorna placerar standardspråket på andra plats i rangordningen av varieteter. Informanterna i Kaunasgruppen tilldelar enhälligt Kaunasvarieteten status som mest omtyckta dialekt, men övriga varieteter rangordnas på olika sätt. På nivån för medvetna attityder uttrycker pojkarna i Kaunasgruppen större uppskattning av Vilniusdialekten än av standardspråket. Skillnaderna mellan pojkarnas och flickornas bedömningar är mycket signifikanta (**=p<.01). Även bedömningarna av andra varieteter skiljer sig signifikant (*=p<.05). Medelvärdena för bedömningarna av varieteterna i Šiauliai, Panevėžys, Šakiai, Marijampolė och Telšiai visar att pojkarna oftare än flickorna ger dessa varieteter högre placeringar i dialektrangordningen. Marijampolėgruppens pojkars och flickors språkliga ideal skiljer sig på nivån för medvetna attityder mer än i någon annan grupp. Pojkarnas tre högst rankade varieteter är Vilkaviškis-dialekten, standardspråket, Marijampolė-dialekten, medan flickornas tre högst rankade är Vilniusdialekten, Kaunasdialekten, standardspråket. Statistiskt mycket signifikanta (***=p<.001) skillnader framträder i rangordningen av Vilnius- och Kaunasdialekterna samt Marijampolė- och Vilkaviškis-dialekterna. Flickorna placerar storstadsvarieteterna betydligt oftare högre i rangordningen än pojkarna, medan pojkarna oftare bedömer den språkliga hembygdens dialekter som mest omtyckta. En sådan rangordning visar i stort sett att könsvariabeln ger upphov till två olika prototypiska system för uttryck av den mest omtyckta varieteten. På liknande sätt differentierar könsvariabeln dialektrangordningsdata även i andra informantgrupper. 30 Skillnadernas signifikans beräknades med Wilcoxons parvisa test (eng. Wilcoxon Signed Pair test). Med detta test undersöks om skillnaderna mellan pojkarnas och flickornas bedömningar är signifikanta eller inte, vilket ger grund för att diskutera skillnader i attityder. Flera signifikansnivåer valdes för att differentiera data: bedömningarna skiljer sig signifikant... bedömningarna skiljer sig mycket signifikant, dvs. *=p<.05; **=p<.01; ***=p<.001. Straipsniai / Articles 243 DAIVA ALIŪKAITĖ Pojkarna i Šiauliai- och Panevėžysgrupperna uttrycker starkare lojalitet mot varieteterna i den språkliga hembygden. Enligt endast pojkarnas bedömningar skulle dialekterna i Šiauliai och Panevėžys ligga på de främsta platserna i varietetrangordningen; enligt endast flickornas bedömningar skulle båda dialekterna ligga på tredje plats. Uppgifterna om rangordningen av Vilniusdialekten i dessa grupper skiljer sig också mycket signifikant (**=p<.01). Enligt endast pojkarnas bedömningar skulle den placera sig på andra plats i dessa gruppers varietetrangordning, enligt endast flickornas på första plats. De medvetna attityderna till standardspråket korrelerar också med könsvariabeln. Ur ett sociolingvistiskt perspektiv är det följdriktigt att flickorna är mer positivt inställda till denna varietet. Pojkarna i Šiauliai-gruppen ger även Šiauliai-dialekten en högre placering i varietetrangordningen än flickorna. Skillnaderna i bedömning är statistiskt mycket signifikanta (**=p<.01). Det är tänkbart att denna bedömning hänger samman med en positiv inställning till regionala varieteter eller större solidaritet med grannarna i regionen. Staden Panevėžys är stereotypiserad som en stad med en icke-standardiserad kod, så denna förskjutning i pojkarnas bedömning, som uttrycker lojalitet med koden i den språkliga hembygden, är helt följdriktig. Det är framför allt bedömningarna av standardspråket som differentierar Utenagruppens informanters samlade rangordning av dialekter. För flickorna är standardspråket den mest omtyckta varieteten (den får oftast de högsta placeringarna i rangordningen); enligt pojkarnas bedömningar bör standardspråket endast placeras på tredje plats bland de varieteter de tycker om. Skillnaderna i bedömning är statistiskt mycket signifikanta (***=p<.001). Pojkars och flickors attityder till Klaipėda- och Šiauliai-dialekterna skiljer sig åt, men dessa skillnader i bedömning kan inte anses särskilt viktiga, eftersom båda varieteterna endast finns med bland de fem näst högst rankade. 5. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING Efter att ha undersökt experimentdata om medvetna och omedvetna attityder kan flera sammanfattande slutsatser och reflektioner formuleras. Data om dialektrankningar visar att de undersöktas kön är en viktig variabel som avgör skillnader i flickors och pojkars attraktivitetsbedömningar av enskilda varieteter och i vissa fall även systemen för prototyper av de mest attraktiva uttrycksformerna. En tendens noterades: pojkarnas dialektrankningar visar större lojalitet mot den språkliga hembygden (eller regiolektala varieteter i allmänhet), vilket framgår av data från grupperna i Marijampolė, Šiauliai, Utena, Panevėžys och Telšiai, medan flickornas dialektrankningar visar en mer positiv bedömning av standardspråket, vilket framgår av data från grupperna i Utena, Telšiai, Panevėžys och Marijampolė. Resultaten av undersökningen av omedvetna attityder gör det möjligt att generellt dra slutsatsen att regiolektala språkvarieteter bedöms mindre positivt än standardspråket eller Vilniusvarieteten i alla undersökta grupper. Detta är riktigt att säga om man holistiskt bedömer de fyra talarna av varje varietet som representanter för en viss språklig variation, eftersom bedömningarna av enskilda stimuli bryter upp, om än i mycket liten grad, den nästan konsekventa hierarkin mellan värdena för språklig variation. 244 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis — som representant för en viss språklig variation, eftersom bedömningarna av enskilda stimuli bryter upp, om än i mycket liten grad, den nästan konsekventa hierarkin mellan värdena för språklig variation. Det bör konstateras att könsvariabeln inte bör kopplas alltför starkt till den tredelade variationen (dvs. standardspråket, Vilniusvarieteten och en regiolektal varietet). Data visar att könsvariabeln inte är betydelsefull när det gäller bedömningen av varieteter. De statistiskt signifikanta eller mycket signifikanta skillnaderna i bedömningar mellan pojkar och flickor som framträdde på nivån för omedvetna attityder visar att flickorna uppvisar en mer positiv inställning vid alla former av språklig variation. När flickor bedömer talare av samtliga varieteter tenderar de att skapa mer positiva sociolingvistiska porträtt än pojkar, men könsvariabeln preciserar de sociolingvistiska porträtten av företrädare för den språkliga hembygden betydligt mer sällan än porträtten av en företrädare för standardspråket eller Vilniusvarieteten. Det bör konstateras att en tendens noterades bland flickorna att identifiera sig med kvinnliga talare snarare än med pojkar som talare. Detta är tecken på solidaritet med den egna könsgruppen. Tendensen är dock mycket svag. Kaip pažymėjo Tore Kristiansenas (cit. iš Maegaard 2009: 133), nesąmoningosios nuostatos yra tikros (angl. real), būtent jos turi poveikį kalbos kaitai. Vadinasi, toliau plėtojant Kristianseno įžvalgą, galima teigti, kad nesąmoningosios nuostatos atskleidžia tikrąjį vertintojo veidą. Taigi, sąmoningosios nuostatos atskleidžia parodomąjį vertintojo veidą. Tikrojo ir parodomojo veido skirtis yra labai svarbi, nes tampa nuoroda į vaidmenų sistemą – socialinių, taigi ir kalbinių. Kalbant apie nesąmoningąsias nuostatas buvo pabrėžta, kad kalbinės gimtinės atmainų nepalankūs įverčiai (lyginant su bendrinės kalbos ir Vilniaus kalbos įverčiais) skatina įžvalgas dėl dialekto menkavertiškumo komplekso, ir keltas klausimas, ar tik tokia gali būti atmainų hierarchizavimo priežastis. Taigi ieškant logikos ir sąlyčio taškų tarp nesąmoningųjų ir sąmoningųjų nuostatų, išdėstytinas toks pasvarstymas: ar palankios sąmoningosios nuostatos ir nepalankios nesąmoningosios nuostatos kalbinės gimtinės raiškoms bei palankus bendrinės kalbos ir Vilniaus kalbos vertinimas nesąmoningųjų nuostatų lygmeniu negali būti susiję su viešumo ir privatumo perskyra. Čia svarbu prisiminti pri(si)taikymo teoriją (angl. accommodation theory) (žr. Giles, Coupland, Coupland 1991: 1–68), aiškinančią kalbėtojo elgesį, jo kalbinį (ne)prisitaikymą prie aplinkybių, prie pašnekovo ir pan. Taigi formuluojama įžvalga, kad vartotojai pritaiko ne tik kalbą, bet ir nuostatas. Att manipulera uttrycksformer, anpassa den språkliga repertoaren och på ett språkligt lämpligt sätt reagera på en förändrad situation (samtalspartner, ämne och omständigheter förändras) visar på god sociolingvistisk kompetens31 hos talaren; följaktligen kan skillnaderna mellan medvetna och omedvetna attityder vara en indikation inte bara på den verkliga knappheten hos koderna— 31 Jfr Giedrius Tamaševičius iakttagelser om journalisters offentliga språk och deras sociolingvistiska kompetens (Tamaševičius 2010: 189–198). Straipsniai / Articles 245 DAIVA ALIŪKAITĖ … variationen (jfr regionalektala uttryck – om vi utgår från resultaten av experimentet om omedvetna attityder) eller tvärtom en demonstrativ övervärdering (jfr om vi utgår från resultaten av experimentet om medvetna attityder), som uppstår till följd av ideologisk, kulturell eller liknande press. Kan det vara så att diskrepansen mellan omedvetna och medvetna attityder är en reflektion av tydligt uppfattade sociala roller och gränserna mellan privat och offentligt? Kanske kan de unga medlemmarna i språkgemenskapen bedöma hur väl uttryckssättet passar situationen, och det är det som avgör bedömningarna. Resonemanget kan formuleras så här: trots att de undersökta i experimentet om omedvetna attityder endast förväntades bedöma talarna, förde stimulimaterialets innehåll (funderingar över vad en bra lärare är) de undersökta ”över” till den offentliga domänen, som trögt och utan större eftertanke förknippas med standardspråket (eller en varietet som skiljer sig mycket lite från standardspråket), eftersom erfarenheterna av det offentliga livet, framför allt rollen som elev, är förknippade med standardspråket. Utgångspunkten för bedömningen är alltså tydlig. Därtill representerade även den första stimulansen standardspråket. Den offentliga domänens prototypiska uttryckssätt, språkidealet, är standardspråket (eller ett närliggande uttryckssätt), och därför framstår nedvärderingen av språkets hembygds varieteter som helt väntad på nivån för omedvetna attityder. Företrädarna för uttryckssätt från språkets hembygd bedöms som oförmögna att anpassa sig till den offentliga domänen. Å andra sidan innebär den lojalitet mot uttryckssätt från språkets hembygd (och regionalekter i allmänhet) som framträdde på nivån för medvetna attityder på intet sätt att en sådan hållning alltid och överallt måste åtföljas av konsekvent användning av en regionalektal varietet. Det är rimligt att anta att den kommunikativa situationen bedöms i varje enskilt fall. Det var just vad som hände i experimentet om omedvetna attityder. När man på nivån för medvetna attityder undersökte vilka varieteter som uppskattades mest, frågade man inte när, var, med vem och så vidare de passade, och därför fick man endast en modell, som utan tvekan omfattar situationer både i den offentliga och den privata domänen – det är ingen slump att varieteten från språkets hembygd, standardspråket och Vilnius språk hamnar bredvid varandra i rangordningen av dialekter. I experimentet om omedvetna attityder bedömdes konkreta fall. Det gemensamma temat (vad en bra lärare är) kan ha antytt frågan: om koden passar diskursen. Därför kunde man inte heller förvänta sig att bedömningarna av konkreta situationer skulle motsvara modellen. Även om en mycket tydlig skillnad mellan de undersöktas medvetna och omedvetna attityder framträdde, är det alltså föga sannolikt att förhållandet mellan det medvetna och det omedvetna språkidealet är mycket konfliktfyllt. Det verkar som att företrädarna för den yngre generationen (både flickor och pojkar) utan större medveten ansträngning tydligt accepterar språklig variation och intuitivt känner (och/eller känner till) de sociala reglerna för var och vilken varietet som är godtagbar; de har god sociolingvistisk kompetens. Det är just den goda sociolingvistiska kompetensen som ger upphov till skillnaderna mellan medvetna och omedvetna attityder. Detta resonemang är naturligtvis öppet för diskussion, men det finns argument som stöder det. 246 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantíškumas paauglių akimis: lyties kintamasis LITERATŪRA Aliūkaitė Daiva 2007: Tarminis kalbėjimas ir bendrinė kalba: objektyviųjų ir subjektyviųjų skirtumų kultūrinė vertė. Daktaro disertacija [rankraštis]. Vilniaus universitetas. Aliūkaitė Daiva 2009: Perceptyviniai dialektų tyrimai: mentalinis žemėlapis. – Respectus Philologicus 15(20), 164–179. Aliūkaitė Daiva 2011: Jaunųjų žemaičių raiškos idealai: sąmoningosios nuostatos. – Respectus Philologicus 20(25), 209–220. Aliūkaitė Daiva 2013: Horizontalusis ir vertikalusis kalbos kontinuumo skaidumas: XXI amžiaus kalbėjimo variantai paprastojo kalbos vertintojo požiūriu. – Taikomoji kalbotyra 2, 1–22. Aliūkaitė Daiva, Merkytė-Švarcienė Erika 2012: Bendrinės kalbos regionai jaunųjų lietuvių kalbos bendruomenės narių požiūriu: kompetencija ir vaizdiniai. – Kalbos kultūra 85, 155–177. Bacevičiūtė Rima, Ivanauskienė Audra, Leskauskaitė Asta, Trumpa Edmundas, sud., 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Campbell-Kibler Kathryn 2013: Language Attitude Surveys: Speaker Evaluation Studies. – Data Collection in Sociolinguistics: Methods and Applications, ed. by Christine Mallinson, Becky Childs, Gerard Van Herk. London, New York: Routledge, 142–146. Cheshire Jenny 2002: Sex and Gender in Variationist Research. – The Handbook of Language Variation and Change, ed. by Jack K. Chambers, Peter Trudgill, Natalie Schilling-Estes. Oxford: Blackwell, 423–443. Clopper Cynthia 2013: Experiments. – Data Collection in Sociolinguistics: Methods and Applications, ed. by Christine Mallinson, Becky Childs, Gerard Van Herk. London, New York: Routledge, 151–161. Čekuolytė Aurelia 2010: Jaunimo požiūris į angliškus žodžius suaugusiųjų kalboje. – Kalbos kultūra 83, 322–341. Čičirkaitė Ramunė, Vaicekauskienė Loreta 2011: Vilniaus klausimas bendrinės lietuvių kalbos sampratose: metalingvistinių vilniečių komentarų tyrimas. – Darbai ir dienos 56, 57–76. Daan Jo C. 1999: Dialects. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 9–30. Diercks Willy 2002: Mental Maps. Linguistic-Geographic Concepts. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, ed. by Daniel Long, Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 51–70. Straipsniai / Articles 247 DAIVA ALIŪKAITĖ Drager Katie 2013: Experimental Methods in Sociolinguistics: Matched Guise and Identification tasks. – Research Methods in Sociolinguistics: A Practical Guide, ed. by Janet Holmes, Kirk Hazen. Hoboken, NJ: Wiley-Blackwell. Eckert Penelope 1989: The Whole Woman: Sex and Gender Differences in Variation. – Language Variation and Change 1(3), 245–267. Esling John H. 1998: Everyone Has an Accent Except Me. – Language Myths, ed. by Laurie Bauer, Peter Trudgill. London: Penguin Books, 169–175. Evans Betsy E. 2002: Attitudes of Montreal Students towards Varieties of French. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, ed. by Daniel Long, Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 71–93. Fischer John L. 1964 (11958): Social Influences on the Choice of a Linguistic Variant. Reprinted – Language in Culture and Society, ed. by Dell Hymes. New York: Harper and Row, 483–489. Giles Howard, Billings Andrew C. 2004: Assessing Language Attitudes: Speaker Evaluation Studies. – The Handbook of Applied Linguistics, ed. by Alan Davies and Catherine Elder. Malden, MA: Blackwell, 187–209. Giles Howard, Coupland Nikolas, Coupland Justine 1991: Accommodation theory: Communication, Context and Consequence. – Contexts of Accommodation: Developments in Applied sociolinguistics, ed. by Howard Giles, Nikolas Coupland, Justine Coupland. Cambridge: Cambridge University Press, 1–68. Gudavičienė Eglė 2010: Sociolingvistinis Vilniaus miesto paveikslas. – Miestai ir kalbos, red. Meilutė Ramonienė. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 207–229. Hernández-Campoy Juan Manuel 1999: Paradigmatic Complementariness in Variation Studies. – Revista Alicantina de Estudios Ingleses 12, 75–89. Hoppenbrouwers Cor 1983: Het genus in een Brabants regiolect. – TABU, Bulletin voor Nederlandse Taalkunde 13, 1–25. Inoue Fumio 1999a: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–160. Inoue Fumio 1999b: Subjective Dialect Division in Great Britain. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 161–176. Kalėdienė Laima 2010: Lietuvybės perspektyva Lietuvos miestuose. – Miestai ir kalbos, red. Meilutė Ramonienė. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 71–89. Kazlauskaitė Rūta, Lapinskienė Lionė, Bacevičiūtė Rima, sud., 2007: Vakarų aukštaičiai šiauliškiai. Tarmės mokyklai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. 248 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Kliukienė Regina 2010: Tarmės mieste: mokėjimas, vartojimas ir kalbinės nuostatos. – Miestai ir kalbos, red. Meilutė Ramonienė. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 91–105. Kremer Ludger 1999: The Netherlands-German National Border as a Subjective Dialect Boundary. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 31–36. Kristiansen Tore 2009: The Macro-level Social Meanings of Late-modern Danish Accents. – Acta Linguistica Hafniensia 41: 1, 167–192. Kristiansen Tore 2010: Investigating Language in Space: Experimental Techniques. – Language and Space. An International Handbook of Linguistic Variation. Volume 1: Theories and Methods. HSK Handbücher zur Sprach- und Kommunikationswissenschaft, ed. by Peter Auer, Jürgen Erich Schmidt. Berlin, New York: Walter de Gruyter, 528–549. Kristiansen Tore 2011: Attitudes, Ideology and awareness. – The SAGE handbook of sociolinguistics, ed. by Ruth Wodak, Barbara Johnstone, Paul Kerswill. London: SAGE Publications, 265–279. Kvašytė Regina 2005: Lietuvių ir latvių tarmės: terminija ir žodynai. – Baltų kalbų tarmės: rašytinis palikimas, ats. red. Regina Kvašytė, Anna Stafecka. Šiauliai: Discens, 112–123. L’Eplattenier-Saugy Caroline 2002: A Perceptual Dialect Study of French in Switzerland. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, ed. by Daniel Long, Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 351–365. Labov William 1969: Contraction, Deletion, and Inherent Variability of the English Copula. – Language 45(4), 715–762. Labov William 1972: Sociolinguistic Patterns. Philadelphia: University of Pennsylvania Press. Labov William 2004: Quantitative Analysis of Linguistic Variation / Quantitative Analyse sprachlicher Variation. – Sociolinguistics/ Soziolinguistik. An international handbook of the science of language and society 1, ed. by Klaus Matthheier, Ulrich Ammon, Peter Trudgill. Berlin: De Gruyter, 6–21. Labov William 2006 (11966): The Social Stratification of English in New York City. Cambridge: Cambridge University Press. Long Daniel 1999: Geographical Perception of Japanese Dialect Regions. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 177–198. Maegaard Marie 2005: Language Attitudes, Norm and Gender. A Presentation of the Method and Results from a Language Attitude Study. – Acta Linguistica Hafniensia 37, 55–80. Straipsniai / Articles 249 DAIVA ALIŪKAITĖ Maegaard Marie 2009: How many Standards? Investigating ‘The Double Standard Model’ in the Light of Evaluative Patterns from a Young Urban Community. – Language Attitudes, Standardization and Language Change, ed. by Marie Maegaard, Frans Gregersen, Pia Quist, J. Normann Jørgensen. Oslo: Novus, 131–147. Mesthrie Rajend 2001: Sociolinguistic Variation. – Concise Encyclopedia of Sociolinguistics, ed. by Rajend Mesthrie. Oxford: Elsevier Science, 377–389. Mesthrie Rajend 2003: Social Dialectology. – Rajend Mesthrie, Joan Swann, Ana Deumert, William L. Leap Introducing Sociolinguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press, 76–113. Mikulėnienė Danguolė, Bacevičiūtė Rima, Salienė Vilija, sud., 2005: Vakarų aukštaičiai kauniškiai ir Klaipėdos krašto aukštaičiai. Tarmės mokyklai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Mikulėnienė Danguolė 2012: XXI a. pradžios Lietuvos situacija: tarmės transformacija. Geolingvistikos ir sociolingvistikos polilogas XXI amžiuje. Konferencijos tezės. 2012 m. gruodžio 6–7 d., Kaunas 2012, Vilniaus universiteto Kauno humanitarinis fakultetas, 6–7. Murray Stephen O. 1998: American Sociolinguistics: Theorists and Theory Groups. Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Obiols Solís M. 2002: The Matched Guise Technique: a Critical Approximation to a Classic Test for Formal Measurement of Language Attitudes. – Noves SL. Revista de sociolingüística, 1–6. Preston Dennis R. 1989: Perceptual Dialectology: Nonlinguists’ Views of Areal Linguistics. Dordrecht: Foris, 51–70. Preston Dennis R. 1999a: Introduction. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, xxiii–xl. Preston Dennis R. 1999b: A Language Attitude Approach to the Perception of Regional Variety. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 359–373. Preston Dennis R. 2002: Perceptual Dialectology: Aims, Methods, Findings. – Present-day Dialectology. Problems and Findings, ed. by Johannes Bernardus Berns, Jaap van Marle. Berlin, New York: Mouton de Gruyter, 57–104. Rensink W. G. 1999: Informant Clasification of Dialects. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 3–7. Romaine Suzanne 2003: Variation in Language and Gender. – The Handbook of Language and Gender, ed. by Janet Holmes, Miriam Meyerhoff. Oxford: Blackwell Publishing Ltd. 250 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Swann Joan 2003: Gender and language use. – Rajend Mesthrie, Joan Swann, Ana Deumert, William L. Leap Introducing Sociolinguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press, 216–247. Tagliamonte Sali A. 2012: Variationist Sociolinguistics: Change, Observation, Interpretation. Malden: Blackwell. Tamaševičius Gierius 2010: „Bloga“ kalba ir sociolingvistinė kompetencija. – Darbai ir dienos 54, 189–198. Vaicekauskienė Loreta, Sausverde Erika 2012: Lietuvos tarmių rezervatas: socialiniai ir geografiniai tarmės mobilumo ribojimai tiesioginių tyrimų duomenimis. – Taikomoji kalbotyra 1, 1–27. Wray Alison, Trott Kate, Bloomer Aileen, Reay Shirley, Butler Chris 2005: Projects in Linguistics. A Practical Guide to Researching Language. London: Replika Press Pvt. PRIEDAS 1 LENTELĖ. Sociolingvistinio portreto dimensijos: savybių matrica32 Statusas Solidarumas Viršenybė Patrauklumas ir dinamizmas siekiantis tikslo … neapsisprendęs – + + – patikimas … nepatikimas – + + – rimtas … lengvabūdis + – + – įdomus … nuobodus – + – + pasitikintis savimi … nepasitikintis savimi + – – + protingas … kvailas + – + – malonus … nemalonus – + – + kietas … nevykėlis + – – + 32 Savybių matrica parengta remiantis Kristiansen 2009: 187–189, Kristiansen 2010: 545, Kristiansen 2011: 267, Maegaard 2005: 67–69. Straipsniai / Articles 251 DAIVA ALIŪKAITĖ 2 LENTELĖ. Šnektų reitingo eksperimento šnektų sąrašai Vilniaus miesto | Kauno grupės | Marijampolės grupės | Šiaulių grupės | Alytaus grupės | Panevėžio grupės | Utenos grupės | Telšių grupės; Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba; Didesnių šnečių: Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta; Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta; Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta | Klaipėdos šnekta; Regionų centrų: Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta | Telšių šnekta; Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta | Šiaulių šnekta; Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta | Alytaus šnekta; Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta; Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta; Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta; Artimos kalbinės aplinkos: Jonavos šnekta | Vilkaviškio šnekta | Joniškio šnekta | Varėnos šnekta | Pasvalio šnekta | Ignalinos šnekta | Plungės šnekta; Šakių šnekta | Šakių šnekta | Pakruojo šnekta | Druskininkų šnekta | Kupiškio šnekta | Anykščių šnekta | Kretingos šnekta; Tarmės: Aukštaičių | Žemaičių | Suvalkiečių | Dzūkų 252 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis 3 LENTELĖ. Marijampolės grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas33 Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N34=203) MarM (3) MarB (6) MarB (12) MarM (9) 7,04 7,48 8,43 8,79 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=202) MarM (3) MarB (6) MarB (12) MarM (9) 6,69 7,56 8,11 8,75 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=203) MarM (3) MarB (12) MarB (6) MarM (9) 7,29 7,84 7,90 8,19 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=202) MarM (3) MarB (6) MarB (12) MarM (9) 6,51 7,03 8,23 9,54 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=189) MarB (6) MarM (3) MarM (9) MarB (12) 6,85 7,29 9,20 9,29 Protingas (1) – kvailas (7) (N=199) MarM (3) MarB (12) MarB (6) MarM (9) 6,68 8,34 8,38 8,77 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=198) MarM (3) MarB (6) MarB (12) MarM (9) 6,88 7,56 8,36 9,21 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=203) MarB (6) MarM (3) MarB (12) MarM (9) 6,44 7,42 7,98 9,18 33 Lentelėje pateikiami vidutiniai rangai. Kalbėtojai išrūšiuoti pagal vidutinį rangą, jų reikšmių mažėjimo tvarka. Mažesnis vidutinis rangas reiškia, kad kalbėtojui dažniau linkta priskirti semantinio diferencialo poros kairėje pusėje esančią pozityviąją savybę (pavyzdžiui, siekiantis tikslo, patikimas, rimtas ir t. t.). Pažymėtina, kad ir kitų grupių duomenys lentelėse aiškintini taip pat. 34 N – grupės tiriamųjų skaičius. Pažymėtina, kad ir kitų grupių duomenis pateikiančiose lentelėse N žymi tiriamųjų skaičių. Straipsniai / Articles 253 DAIVA ALIŪKAITĖ 4 L E N T E L Ė. Marijampolės grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai35 Siek. tikslo Pati-kimas Rimtas Įdomus Pasit. savimi Pro-tingas Ma-lonus Kietas MarM (3) chi² 0,080 0,151 0,000 0,147 0,434 0,393 0,011 0,189 p= 0,777 0,697 0,998 0,701 0,510 0,531 0,918 0,664 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra MarM (9) chi² 1,328 0,028 0,277 1,413 0,247 0,054 0,012 0,100 p= 0,249 0,867 0,598 0,235 0,619 0,816 0,914 0,752 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra MarB (6) chi² 0,000 2,326 1,768 0,247 0,916 1,579 5,994 0,138 p= 0,984 0,127 0,184 0,619 0,339 0,209 0,014 0,710 *(m>b) MarB (12) chi² 0,337 0,000 0,081 0,044 0,198 1,844 3,420 0,089 p= 0,561 0,993 0,776 0,834 0,656 0,174 0,064 0,765 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra Kruskal-Wallis testas: * =p<.05, ** =p<.01, *** =p<.001 5 L E N T E L Ė. Šiaulių grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=190) ŠiaulB (6) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) ŠiaulM (3) 6,35 7,03 7,56 8,08 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=188) ŠiaulB (6) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) ŠiaulM (3) 6,41 7,17 7,38 7,65 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=188) ŠiaulB (6) ŠiaulM (3) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) 6,12 7,27 7,66 7,95 35 Skirtumo tarp tiriamųjų grupių (berniukų ir mergaičių) vertinimo reikšmingumas patikrintas Kruskalo ir Voliso (angl. Kruskal-Wallis) testu. Chi kvadrato skaičiaus didėjimas rodo skirtumo tarp tiriamųjų grupių vertinimo didėjimą. Duomenims diferencijuoti pasirinkti keli reikšmingumo lygmenys: vertinimai reikšmingai skiriasi... vertinimai labai reikšmingai skiriasi, t. y. *=p<.05; **=p<.01; ***=p<.001. Pažymėtina, kad ir kitų grupių duomenys lentelėse aiškintini taip pat. 254 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I X Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=189) ŠiaulB (12) ŠiaulM (3) ŠiaulB (6) ŠiaulM (9) 6,52 6,71 6,82 8,00 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=186) ŠiaulB (6) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) ŠiaulM (3) 6,42 7,26 7,63 8,10 Protingas (1) – kvailas (7) (N=191) ŠiaulB (6) ŠiaulM (9) ŠiaulM (3) ŠiaulB (12) 6,37 7,85 7,86 8,05 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=190) ŠiaulB (6) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) ŠiaulM (3) 6,89 7,28 7,52 8,23 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=190) ŠiaulB (6) ŠiaulM (3) ŠiaulB (12) ŠiaulM (9) 6,04 6,80 6,96 7,37 6 LENTELĖ. Šiaulių grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo Pati-kimas Rimtas Įdomus Pasit. savimi Pro-tingas Ma-lonus Kietas ŠiaulM (3) chi² 0,660 1,36 4,551 2,012 1,18 0,338 0,178 0,224 p= 0,416 0,243 0,033 0,156 0,277 0,561 0,673 0,636 *(b>m) ŠiaulM (9) chi² 1,101 0,921 0,299 1,481 0,648 0,211 0,644 0,87 p= 0,294 0,337 0,585 0,224 0,421 0,646 0,422 0,351 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra ŠiaulB (6) chi² 2,099 2,233 0,226 3,381 0,943 2,672 1,936 0,653 p= 0,147 0,135 0,634 0,066 0,331 0,102 0,164 0,419 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra ŠiaulB (12) chi² 1,085 0,434 4,094 0,016 1,729 0,267 0,399 0,000 p= 0,298 0,510 0,043 0,899 0,188 0,605 0,527 0,988 *(b>m) Kruskal–Wallis testas: *=p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 Straipsniai / Articles 255 DAIVA ALIŪKAITĖ 7 LENTELĖ. Alytaus grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=163) AlB (12) | AlB (6) | AlM (9) | AlM (3) 7,06 | 7,50 | 7,70 | 8,16 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=161) AlM (9) | AlB (12) | AlM (3) | AlB (6) 7,53 | 7,53 | 7,63 | 7,73 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=159) AlB (12) | AlB (6) | AlM (3) | AlM (9) 6,44 | 7,45 | 8,01 | 8,07 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=163) AlB (6) | AlB (12) | AlM (3) | AlM (9) 6,85 | 7,13 | 7,73 | 8,10 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=155) AlB (6) | AlB (12) | AlM (3) | AlM (9) 6,82 | 7,25 | 8,54 | 8,57 Protingas (1) – kvailas (7) (N=162) AlB (12) | AlB (6) | AlM (3) | AlM (9) 7,14 | 7,44 | 7,71 | 8,09 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=164) AlM (3) | AlB (6) | AlB (12) | AlM (9) 7,02 | 7,17 | 7,65 | 7,84 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=162) AlB (6) | AlB (12) | AlM (3) | AlM (9) 6,16 | 6,57 | 7,71 | 8,11 8 LENTELĖ. Alytaus grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo | Pati-kimas | Rimtas | Įdomus | Pasit. savimi | Protingas | Malonus | Kietas AlM (3) | chi² | 1,304 | 0,728 | 9,623 | 0,611 | 8,349 | 4,656 | 3,929 | 3,2 AlM (3) | p= | 0,254 | 0,394 | 0,002 | 0,434 | 0,004 | 0,031 | 0,047 | 0,074 AlM (3) | **(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | *(m>b) AlM (9) | chi² | 1,616 | 3,87 | 7,596 | 4,036 | 3,164 | 5,383 | 10,663 | 1,723 AlM (9) | p= | 0,204 | 0,049 | 0,006 | 0,045 | 0,075 | 0,020 | 0,001 | 0,189 AlM (9) | *(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | *(m>b) | **(m>b) 256 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Siek. tikslo | Pati-kimas | Rimtas | Įdomus | Pasit. savimi | Protingas | Malonus | Kietas AlB (6) | chi² | 4,725 | 5,234 | 1,026 | 2,653 | 9,926 | 18,65 | 8,734 | 6,502 p= | 0,030 | 0,022 | 0,311 | 0,103 | 0,002 | 0,000 | 0,003 | 0,011 *(m>b) | *(m>b) | **(m>b) | ***(m>b) | **(m>b) | *(m>b) AlB (12) | chi² | 0,437 | 4,762 | 4,246 | 2,553 | 10,495 | 5,875 | 15,044 | 5,784 p= | 0,509 | 0,029 | 0,039 | 0,110 | 0,001 | 0,015 | 0,000 | 0,016 *(m>b) | *(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | ***(m>b) | *(m>b) Kruskal-Wallis testas: * =p<.05, ** =p<.01, ***=p<.001 9 LENTELĖ. Panevėžio grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=162) PanM (3) | PanB (6) | PanM (9) | PanB (12) 6,40 | 6,74 | 7,84 | 8,14 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=161) PanB (6) | PanM (3) | PanB (12) | PanM (9) 6,63 | 6,66 | 7,83 | 8,05 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=163) PanM (3) | PanB (6) | PanB (12) | PanM (9) 6,28 | 6,55 | 7,87 | 8,74 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=162) PanB (6) | PanM (3) | PanB (12) | PanM (9) 6,47 | 6,64 | 7,13 | 7,52 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=154) PanM (3) | PanB (6) | PanM (9) | PanB (12) 5,90 | 6,48 | 6,98 | 7,40 Protingas (1) – kvailas (7) (N=158) PanM (3) | PanB (6) | PanM (9) | PanB (12) 6,01 | 6,81 | 7,93 | 8,34 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=162) PanM (3) | PanB (6) | PanB (12) | PanM (9) 5,88 | 7,01 | 8,05 | 8,19 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=161) PanB (6) | PanB (12) | PanM (3) | PanM (9) 6,18 | 6,40 | 6,51 | 7,14 Straipsniai / Articles 257 DAIVA ALIŪKAITĖ 10 LENTELĖ. Panevėžio grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo Patikimas Rimtas Įdomus Pasit. savimi Protin-gas Malo-nus Kietas PanM (3) chi² 0,107 3,995 0,404 2,098 1,042 6,725 2,012 0,789 p= 0,743 0,046 0,525 0,147 0,307 0,010 0,156 0,374 *(m>b) *(m>b) PanM (9) chi² 1,098 0,81 0,964 0,505 2,296 0,025 0,413 1,122 p= 0,295 0,368 0,326 0,477 0,130 0,875 0,521 0,289 Mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumų nėra PanB (6) chi² 0,034 0,862 0,058 3,458 4,439 2,166 0,531 0,057 p= 0,853 0,353 0,810 0,063 0,035 0,141 0,466 0,811 *(m>b) PanB (12) chi² 1,061 5,538 1,825 1,429 1,656 0,723 0,064 2,858 p= 0,303 0,019 0,177 0,232 0,198 0,395 0,801 0,091 *(b>m) Kruskal-Wallis testas: *=p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 11 LENTELĖ. Utenos grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=120) UtM (3) UtB (6) UtB (12) UtM (9) 6,52 7,83 8,18 8,21 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=118) UtM (3) UtB (6) UtB (12) UtM (9) 6,86 7,19 8,08 8,34 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=119) UtM (3) UtB (6) UtB (12) UtM (9) 6,63 7,59 8,01 8,48 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=116) UtB (6) UtM (3) UtB (12) UtM (9) 6,94 7,54 7,81 8,99 258 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variant iškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=114) UtM (3) | UtB (6) | UtB (12) | UtM (9) 6,54 | 7,29 | 8,11 | 9,42 Protingas (1) – kvailas (7) (N=116) UtM (3) | UtB (6) | UtB (12) | UtM (9) 6,91 | 7,57 | 8,65 | 9,32 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=119) UtM (3) | UtB (6) | UtB (12) | UtM (9) 7,37 | 7,4 | 7,75 | 8,79 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=119) UtM (3) | UtB (6) | UtB (12) | UtM (9) 7,36 | 7,47 | 7,79 | 9,06 12 LENTELĖ. Utenos grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo | Patiki-mas | Rimtas | Įdomus | Pasit. savimi | Pro-tingas | Ma-lonus | Kietas UtM (3) | chi² | 0,030 | 2,186 | 4,416 | 2,172 | 1,339 | 2,24 | 5,194 | 11,412 p= | 0,863 | 0,139 | 0,036 | 0,141 | 0,247 | 0,135 | 0,023 | 0,001 | | | | *(m>b) | | | *(m>b) | **(m>b) UtM (9) | chi² | 0,142 | 0,004 | 1,677 | 0,046 | 0,260 | 0,182 | 1,008 | 0,734 p= | 0,706 | 0,947 | 0,195 | 0,831 | 0,610 | 0,669 | 0,315 | 0,392 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra UtB (6) | chi² | 0,828 | 0,679 | 0,037 | 0,016 | 0,472 | 1,767 | 1,829 | 1,104 p= | 0,363 | 0,410 | 0,847 | 0,898 | 0,492 | 0,184 | 0,176 | 0,293 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra UtB (12) | chi² | 0,232 | 1,140 | 0,746 | 2,090 | 0,362 | 1,162 | 1,055 | 0,791 p= | 0,630 | 0,286 | 0,388 | 0,148 | 0,547 | 0,281 | 0,304 | 0,374 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra Kruskal-Wallis testas: *=p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 Straipsniai / Articles 259 DAIVA ALIŪKAITĖ 13 LENTELĖ. Telšių grupės tiriamųjų regiolektinės raiškos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=170) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 6,31 7,58 7,92 8,11 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=168) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 6,59 7,42 7,81 8,13 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=173) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 6,56 7,48 8,10 8,51 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=170) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (9) TelšM (3) 5,14 7,32 7,92 8,22 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=163) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 5,36 7,31 7,95 8,65 Protingas (1) – kvailas (7) (N=174) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 6,97 7,42 8,18 8,49 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=172) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (3) TelšM (9) 6,91 7,73 7,79 8,31 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=168) TelšB (12) TelšB (6) TelšM (9) TelšM (3) 4,51 6,43 8,08 8,57 14 LENTELĖ. Telšių grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo Pati-kimas Rimtas Įdomus Pasit. savimi Pro-tingas Malonus Kietas TelšM (3) chi² 0,001 3,185 5,517 1,834 2,438 0,32 1,52 0,291 p = 0,982 0,074 0,019 0,176 0,118 0,572 0,218 0,589 *(m>b) TelšM (9) chi² 0,547 2,340 1,016 2,396 0,532 1,022 2,218 1,701 p = 0,460 0,126 0,313 0,122 0,466 0,312 0,136 0,192 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra 260 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variant iškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Siek. tikslo | Pati-kimas | Rimtas | Įdomus | Pasit. savimi | Pro-tingas | Malonus | Kietas TelšB (6) | chi² | 0,127 | 1,600 | 0,352 | 1,227 | 5,646 | 0,170 | 3,600 | 0,87 p= | 0,722 | 0,206 | 0,553 | 0,268 | 0,017 | 0,680 | 0,058 | 0,351 *(m>b) TelšB (12) | chi² | 2,548 | 3,081 | 1,843 | 0,004 | 0,533 | 0,329 | 0,455 | 0,377 p= | 0,110 | 0,079 | 0,175 | 0,947 | 0,465 | 0,566 | 0,500 | 0,539 Berniukų ir mergaičių vertinimo skirtumų nėra Kruskal-Wallis testas: *=p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 15 LENTELĖ. Kauno grupės tiriamųjų Kauno jaunimo atmainos atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=189) KaunM (3) | KaunB (12) | KaunM (9) | KaunB (6) 6,02 | 6,81 | 7,67 | 7,76 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=187) KaunM (3) | KaunB (12) | KaunB (6) | KaunM (9) 6,37 | 6,96 | 7,53 | 7,55 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=186) KaunB (12) | KaunM (3) | KaunM (9) | KaunB (6) 5,80 | 6,73 | 7,10 | 7,26 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=182) KaunM (3) | KaunB (12) | KaunM (9) | KaunB (6) 6,03 | 7,16 | 7,36 | 7,57 Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=182) KaunM (3) | KaunB (12) | KaunM (9) | KaunB (6) 6,46 | 6,93 | 7,46 | 7,52 Protingas (1) – kvailas (7) (N=184) KaunM (3) | KaunB (12) | KaunM (9) | KaunB (6) 6,24 | 6,76 | 7,32 | 7,84 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=189) KaunM (3) | KaunM (9) | KaunB (6) | KaunB (12) 6,22 | 7,01 | 7,45 | 8,19 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=187) KaunB (12) | KaunM (3) | KaunB (6) | KaunM (9) 6,66 | 6,74 | 7,06 | 7,74 Straipsniai / Articles 261 DAIVA ALIŪKAITĖ 16 LENTELĖ. Kauno grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo Patikimas Rimtas Įdomus Pasit. savimi Pro-tingas Malonus Kietas KaunM (3) chi² 0,083 2,129 1,254 9,341 0,065 4,841 1,949 4,115 p= 0,774 0,145 0,263 0,002 0,799 0,028 0,163 0,043 **(m>b) *(m>b) *(m>b) KaunM (9) chi² 0,024 2,752 11,334 0,600 0,751 0,609 3,491 0,052 p= 0,877 0,097 0,001 0,439 0,386 0,435 0,062 0,820 **(m>b³⁶) KaunB (6) chi² 0,050 0,428 0,422 0,109 0,867 0,000 0,013 0,534 p= 0,823 0,513 0,516 0,741 0,352 0,994 0,908 0,465 Mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumų nėra KaunB (12) chi² 0,013 0,067 7,360 0,016 0,759 1,605 1,160 0,095 p= 0,910 0,795 0,007 0,899 0,384 0,205 0,281 0,758 **(m>b) Kruskal-Wallis testas: *=p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 17 LENTELĖ. Vilniaus grupės tiriamųjų kalbinės gimtinės atstovo sociolingvistinis portretas Siekiantis tikslo (1) – neapsisprendęs (7) (N=177) VilnM (6) VilnB (2) VilnB (8) VilnM (4) 4,05 5,09 5,18 5,26 Patikimas (1) – nepatikimas (7) (N=177) VilnM (6) VilnM (4) VilnB (2) VilnB (8) 4,35 4,71 5,08 5,25 Rimtas (1) – lengvabūdis (7) (N=175) VilnM (6) VilnM (4) VilnB (8) VilnB (2) 4,01 4,95 5,23 5,51 Įdomus (1) – nuobodus (7) (N=173) VilnB (2) VilnM (6) VilnM (4) VilnB (8) 4,05 4,15 4,88 4,89 36 Šioje ir kitose priedo lentelėse: m – vertintojos mergaitės, b – vertintojai berniukai. 262 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Pasitikintis savimi (1) – nepasitikintis (7) (N=169) VilnM (6) | VilnB (2) | VilnB (8) | VilnM (4) 4,20 | 4,35 | 5,28 | 5,82 Protingas (1) – kvailas (7) (N=176) VilnB (2) | VilnM (4) | VilnM (6) | VilnB (8) 5,38 | 5,00 | 4,37 | 5,27 Malonus (1) – nemalonus (7) (N=178) VilnM (4) | VilnM (6) | VilnB (2) | VilnB (8) 4,13 | 4,69 | 4,70 | 5,31 Kietas (1) – nevykėlis (7) (N=178) VilnB (2) | VilnM (6) | VilnB (8) | VilnM (4) 3,82 | 4,24 | 4,76 | 5,24 18 LENTELĖ. Vilniaus grupės mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai Siek. tikslo | Patiki-mas | Rim-tas | Įdomus | Pasit. savimi | Protingas | Malonus | Kietas VilnM (4) | chi² | 4,596 | 5,509 | 1,378 | 5,477 | 0,764 | 9,926 | 7,421 | 2,986 p= | 0,032 | 0,019 | 0,240 | 0,019 | 0,382 | 0,002 | 0,006 | 0,084 *(m>b) | *(m>b) | | *(m>b) | | **(m>b) | **(m>b) VilnM (6) | chi² | 2,570 | 2,528 | 2,437 | 4,768 | 5,451 | 1,378 | 1,536 | 6,213 p= | 0,109 | 0,112 | 0,119 | 0,029 | 0,020 | 0,240 | 0,215 | 0,013 *(m>b) | *(m>b) | *(m>b) VilnB (2) | chi² | 0,645 | 1,911 | 1,207 | 5,538 | 0,655 | 4,725 | 1,846 | 0,033 p= | 0,422 | 0,167 | 0,272 | 0,019 | 0,418 | 0,030 | 0,174 | 0,857 *(m>b) | *(m>b) VilnB (8) | chi² | 0,343 | 0,6 | 0,036 | 0,078 | 1,015 | 1,237 | 2,703 | 0,188 p= | 0,558 | 0,439 | 0,850 | 0,779 | 0,314 | 0,266 | 0,100 | 0,664 Mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumų nėra Kruskal-Wallis testas: * =p<.05, **=p<.01, ***=p<.001 Straipsniai / Articles 263 DAIVA ALIŪKAITĖ 19 LENTELĖ. Bendrinės kalbos ir Vilniaus kalbos atstovo sociolingvistiniai portretai: mergaičių ir berniukų vertinimo skirtumai37 Vilniaus miesto tiriamieji | Kauno grupė | Marijampolės grupė | Šiaulių grupė | Alytaus grupė | Panevėžio grupė | Utenos grupė | Telšių grupė BkM (1): siek. tikslo | *(m>b) | *(m>b) | *(m>b); patikimas | **(m>b) | *(m>b) | ***(m>b) | *(m>b) | ***(m>b) | **(m>b); rimtas | *(m>b) | *(m>b) | ***(m>b) | **(m>b); įdomus | **(m>b) | **(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | **(m>b); pasitik. savimi | *(m>b) | ***(m>b) | **(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | **(m>b) | *(m>b); protingas | *(m>b) | **(m>b) | ***(m>b) | **(m>b) | *(m>b); malonus | *(m>b) | ***(m>b) | ***(m>b) | ***(m>b) | *(m>b); kietas | *(m>b) | **(m>b) | **(m>b) | **(m>b) BkM (7): siek. tikslo | *(m>b) | ***(m>b); patikimas | *(m>b) | *(m>b) | ***(m>b); rimtas | *(m>b); įdomus | ***(m>b) | *(m>b) | ***(m>b); pasitik. savimi | *(m>b) | *(m>b); protingas | **(m>b) | ***(m>b); malonus | *(m>b) | ***(m>b) | ***(m>b) | *(m>b); kietas | *(m>b) | **(m>b) | *(m>b) BkB (4) / BkB33: siek. tikslo | **(m>b) | **(m>b); patikimas | **(m>b) | *(m>b) | ***(m>b); rimtas | *(m>b) | *(m>b); įdomus; pasitik. savimi | **(m>b); protingas | *(m>b) | **(m>b); malonus | *(m>b) | **(m>b); kietas | *(m>b) 37 Suskaičiuoti eksperimento duomenys patikrinti, taikant Kruskalo ir Voliso testą (taip pat žr. 35 išnašą). Santrumpa Bk – bendrinė kalba. Pažymėtina, kad Vilniaus grupėje teikti vertinti tik 8 stimulai, taigi už pasvirojo brūkšnio (/) nurodyta Vilniaus grupėje vertintų stimulų numeriai. 264 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiskumas paauglių akimis: lyties kintamasis Vilniaus miesto tiriamieji Kauno grupė Marijampolės grupė Šiaulių grupė Alytaus grupė Panevėžio grupė Utenos grupė Telšių grupė BkB (10) / BkB (5) siek. tikslo **(m>b) patikimas **(m>b) *(m>b) rimtas **(m>b) įdomus **(m>b) **(m>b) *(m>b) pasitik. savimi ***(m>b) **(m>b) **(m>b) protingas ***(m>b) **(m>b) malonus ***(m>b) ***(m>b) ***(m>b) kietas *(m>b) VilnM (5) / VilnM (4) siek. tikslo *(m>b) ***(m>b) patikimas *(m>b) ***(m>b) **(m>b) rimtas *(m>b) **(m>b) įdomus *(m>b) *(m>b) pasitik. savimi *(m>b) protingas **(m>b) ***(m>b) *(m>b) malonus **(m>b) *(m>b) *(m>b) ***(m>b) *(m>b) kietas VilnM (11) / VilnM (6) siek. tikslo *(m>b) *(m>b) *(m>b) *(m>b) **(m>b) patikimas **(m>b) *(m>b) *(m>b) *(m>b) rimtas **(m>b) ***(m>b) **(m>b) įdomus *(m>b) *(m>b) *(m>b) **(m>b) **(m>b) ***(m>b) pasitik. savimi *(m>b) **(m>b) *(m>b) **(m>b) **(m>b) protingas ***(m>b) *(m>b) **(m>b) **(m>b) *(m>b) ***(m>b) malonus **(m>b) *(m>b) *(m>b) **(m>b) ***(m>b) ***(m>b) kietas *(m>b) **(m>b) VilnB (2) siek. tikslo patikimas *(m>b) ***(m>b) *(m>b) rimtas *(m>b) įdomus *(m>b) **(m>b) **(m>b) ***(m>b) *(m>b) pasitik. savimi *(m>b) ***(m>b) *(m>b) *(m>b) *(m>b) protingas ***(m>b) malonus **(m>b) ***(m>b) *(m>b) **(m>b) kietas *(m>b) *(m>b) **(m>b) **(m>b) Straipsniai / Articles 265 DAIVA ALIŪKAITĖ Vilniaus miesto tiriamieji | Kauno grupė | Marijampolės grupė | Šiaulių grupė | Alytaus grupė | Panevėžio grupė | Utenos grupė | Telšių grupė; VilnB (8) | siek. tikslo | | | *(m>b) | | **(m>b) | |; patikimas | | | **(m>b) | *(m>b) | **(m>b) | *(m>b) | |; rimtas | | | | | **(m>b) | | | *(m>b); įdomus | | | | *(m>b) | **(m>b) | | | *(m>b); pasitik. savimi | | | | | **(m>b) | | | **(m>b); protingas | | | **(m>b) | *(m>b) | ***(m>b) | *(m>b) | | **(m>b); malonus | | | **(m>b) | **(m>b) | ***(m>b) | | | ***(m>b); kietas | | | *(m>b) | | | | | 20 LENTELĖ. Šnektų reitingai Vilniaus miesto | Kauno grupės | Marijampolės grupės | Šiaulių grupės | Alytaus grupės | Panevėžio grupės | Utenos grupės | Telšių grupės; Vilniaus šnekta | Kauno šnekta | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Alytaus šnekta | Panevėžio šnekta | Utenos šnekta | Žemaičių; Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Vilkaviškio šnekta | Šiaulių šnekta | Bendrinė kalba | Vilniaus šnekta | Vilniaus šnekta | Telšių šnekta; Klaipėdos šnekta | Vilniaus šnekta | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Vilniaus šnekta | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba | Bendrinė kalba; Utenos šnekta | Klaipėdos šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Kauno šnekta | Anykščių šnekta | Klaipėdos šnekta; Kauno šnekta | Alytaus šnekta | Marijampolės šnekta | Klaipėdos šnekta | Druskininkų šnekta | Klaipėdos šnekta | Kauno šnekta | Plungės šnekta; Alytaus šnekta | Jonavos šnekta | Klaipėdos šnekta | Panevėžio šnekta | Varėnos šnekta | Šiaulių šnekta | Klaipėdos šnekta | Vilniaus šnekta; Šiaulių šnekta | Utenos šnekta | Alytaus šnekta | Joniškio šnekta | Klaipėdos šnekta | Pasvalio šnekta | Panevėžio šnekta | Aukštaičių; Panevėžio šnekta | Šiaulių šnekta | Šakių šnekta | Utenos šnekta | Utenos šnekta | Marijampolės šnekta | Šiaulių šnekta | Kauno šnekta; Marijampolės šnekta | Panevėžio šnekta | Panevėžio šnekta | Marijampolės šnekta | Marijampolės šnekta | Utenos šnekta | Alytaus šnekta | Šiaulių šnekta; Telšių šnekta | Šakių šnekta | Šiaulių šnekta | Telšių šnekta | Panevėžio šnekta | Alytaus šnekta | Marijampolės šnekta | Kretingos šnekta 266 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Kalbos variantiškumas paauglių akimis: lyties kintamasis Vilniaus miesto Kauno grupės Marijampo-lės grupės Šiaulių grupės Alytaus grupės Panevėžio grupės Utenos grupės Telšių grupės Marijampolės šnekta Utenos šnekta Alytaus šnekta Šiaulių šnekta Kupiškio šnekta Ignalinos šnekta Panevėžio šnekta Telšių šnekta Telšių šnekta Pakruojo šnekta Telšių šnekta Telšių šnekta Telšių šnekta Utenos šnekta Alytaus šnekta Marijampolės šnekta Dzūkų Suvalkiečių Variability of Language in the Eyes of Teenagers: The Variable of Gender S U M M A R Y The article analyses the data from the research project “Lithuanian language: ideals, ideologies and identity shifts”. The research question is whether the variable of gender is a significant variable differentiating the Lithuanian language ideals of the young generation. Such consideration is based on the data of experiments of linguistic attitudes carried out around 7 largest regional cities of Lithuania and Vilnius. An experiment of linguistic attitudes performed in 23 Lithuanian schools is binary: unconscious and conscious attitudes were analysed. The experiment of stimuli was the basis for the study of unconscious attitudes. The speech database of 12 stimuli consisted of 8 stable and 4 variable stimuli. In each case the participants evaluated 4 representatives of the standard language (2 girls and to boys) and 4 representatives of the Vilnius language (2 girls and 2 boys). The speakers of the remaining 4 stimuli (2 girls and 2 boys) are attributed to regiolectal expressions. The so called speaker evaluation experiment was applied to identify unconscious attitudes. A standard 7-point semantic differential scale was used in the experiment. The ratings of sub-dialects formed the basis for the study of conscious attitudes. The participants rated the varieties of the Lithuanian language by the subjective – best...worst – criterion. In summary of the study of conscious and unconscious linguistic attitudes, several conclusions can be drawn. The data of the ratings of sub-dialects suggest that the gender of participants is an important variable determining different evaluations of attractiveness of individual language varieties among girls and boys or even the prototype systems of the most attractive expression in certain cases. A tendency can be recorded that the ratings of sub-dialects of boys Straipsniai / Articles 267 DAIVA ALIŪKAITĖ reveal a greater loyalty to the varieties of linguistic homeland (or regiolectal varieties in general), whereas the ratings of sub-dialects of girls reveal a more favourable evaluation of the standard language. It can be stated that the variable of gender should not be strongly associated with the trinomial (i.e. standard language, Vilnius language, regiolectal variety) variability. The data from the part of experiment dealing with unconscious attitudes show that the variable of gender is significant in respect of evaluation of non-varieties. The statistically significant or highly significant differences in evaluations between boys and girls manifest on the level of unconscious attitudes show that female participants can be characterised by a more favourable disposition in respect of any variability. In evaluating the speakers of all language varieties, girls were prone to creating more positive sociolinguistic portraits than boys; only the sociolinguistic portraits of the representatives of linguistic homeland are corrected by the variable of gender to a far lesser extent compared to a representative of the standard language or the Vilnius language. Įteikta 2013 m. spalio 7 d. DAIVA ALIŪKAITĖ Vilniaus universiteto Kauno humanitarinis fakultetas Muitinės g. 8, LT-44280 Kaunas, Lietuva [email protected] 268 Acta Linguistica Lithuanica LXIX