Marta Eva Běťáková, Václav Blažek. „Encyklopedie baltské mytologie“

DAVID ŠIMEČEK Karlsuniversitetet Forskningsområden: historisk lingvistik; skandinaviska, germanska och baltiska språk; baltisk och skandinavisk mytologi. Marta Eva Bětáková, Václav Blažek DEN BALTISKA MYTOLOGINS ENCYCLOPEDI Praha: Libri, 2012. 288 p. ISBN 978-80-7277-505-7 Encyklopedien över baltisk mytologi, som utkom på tjeckiska i Prag 2012, presenterar i ordboksform de viktigaste litauiska, lettiska och preussiska gudomligheterna, mytologiska väsendena, andra mytologem och fenomen med anknytning till mytologin. Författarna – den mångsidige indoeuropeisten Václav Blažek och baltisten Marta Eva Bětáková – företräder Masarykuniversitetets skola i Brno. I tjeckisk skala är detta den första studien i bokformat som ägnas åt baltisk mytologi, även om tjeckerna började utforska detta forskningsområde redan i början av 1800-talet. Intresset för baltisk mytologi har funnits ända sedan baltistiken uppstod i Tjeckien. Forskningen om den i ett jämförande perspektiv, särskilt med hänsyn till den närmaste slaviska traditionen, främjades i hög grad av den tjeckiska nationella väckelsen kring sekelskiftet 1700–1800. Intressanta insikter kan skönjas redan i slutet av 1700-talet. Det visar också den recenserade ordboken väl; där hänvisas exempelvis till J. Dobrovskýs fortfarande aktuella tankar, där han jämför den baltiska djävulen med forn-tjeckiska Veles (s. 195). Historien om den mer systematiska forskningen om mytologi är nära förknippad med František Ladislav Čelakovský (1799–1852), pionjären inom baltisk filologi och professor i slavisk filologi i Wrocław och Prag. Han publicerade inget separat arbete om baltisk mytologi, men hans kommentarer till texterna i de litauiska sånger han översatte och hans universitetsföreläsningar visar tydligt hur aktuell den litauiska mytologin var för honom. Hans intresse för detta ämne framgår också av en handskriven tjeckisk-litauisk ordbok, som innehåller många teonymer och beteckningar för mytologiska väsen samt kommentarer och beskrivningar av seder och ritualer. Čelakovskýs Litewské Národní Písně, utgivna 1827 i den för tiden oerhört stora upplagan om 800 exemplar och baserade på Liudvikas Rėzas samling från 1825, gjorde den breda tjeckiska allmänheten bekant med några tilltalande litauiska mytologem. På en kvalitativt annorlunda nivå förde lingvisten August Schleicher (1821–1868) Čelakovskýs tradition vidare i Prag. År 1857 publicerade han i sin litauiska antologi 192 Acta Linguistica Lithuanica LXX Marta Eva Bětáková, Václav Blažek Encyklopedie baltské mytologie Den förste gav ut litauiska mytologiska sägner och hade dessförinnan publicerat betydelsefulla förberedande arbeten, där han beskrev och i jämförande språkvetenskapligt perspektiv behandlade bland annat företeelser inom den litauiska mytologin. En forskare av nästa generation, Leopold Geitler (1847–1885), samlade sångfolklore under en resa i Litauen (1873) (tyvärr är det fortfarande oklart vad som hänt med anteckningarna). Efter sin återkomst till Tjeckien lovade han i tjeckiska tidskrifter att publicera en översikt över litauisk mytologi, men av okända skäl tycks han inte ha fullföljt sin avsikt. I den slaviske filologen och mytologen Jan Hanuš Machals (1855–1939) kvarlåtenskap finns en handskriven text på engelska Baltic Mythology. Detta arbete, som behandlar de viktigaste baltiska gudarna, mytologiska väsendena och närliggande ämnen, nämns också i förordet till den recenserade boken (s. 20), men dess betydelse tycks ha överskattats avsevärt av ordbokens författare. Den sammanfattande studie som var avsedd för band 4 av 1916 års encyklopedi The Mythology of All Races (uppenbarligen nådde studien på grund av första världskrigets händelser inte den amerikanska förläggaren och trycktes inte) har allvarliga brister, vilka är uppenbara även med hänsyn till filologins nivå i slutet av 1800-talet. Därför bör J. H. Machals studie främst värderas ur den tjeckiska baltistikens historia, snarare än som en uppmärksammad undersökning av baltisk mytologi. Ett encyklopediskt verk av denna omfattning utkom alltså i Tjeckien först nu, nästan två århundraden efter den tjeckiska baltistikens uppkomst. Redan enbart av detta skäl är bokens utgivning en viktig händelse: publikationen ger för första gången den tjeckiska allmänheten en grundlig introduktion till ett ännu otillräckligt känt, arkaiskt område av den baltiska kulturen. Boken är det senaste tillskottet i förlaget Libri serie om olika folks mytologier. Den skiljer sig från seriens övriga böcker genom att inte bara vara en sammanställning av andra verk, utan ett självständigt bidrag till forskningen om baltisk mytologi – inte minst tack vare sina utförliga och träffsäkra etymologiska insikter. Boken vänder sig både till forskare – språkvetare, historiker, etnologer och mytologer – och till en bredare allmänhet. Boken inleds med ett förord som kortfattat behandlar de baltiska folken och deras historia. Efter ordbokens huvuddel följer bilagor: listor över preussiska gudar och en legend om Vilnius grundande. I slutet av boken finns primärkällorna, den använda vetenskapliga litteraturen och en förteckning över texter om baltisk kultur som har getts ut på tjeckiska. Texten kompletteras av svartvita fotografier som illustrerar de ämnen som tas upp. Ordboken är uppställd i alfabetisk ordning, och eftersom material från litauiska, lettiska och preussiska tas med parallellt anges först vilken baltisk grupp den behandlade företeelsen hör till vid varje uppslagsord. Om en gudom är gemensam för alla baltiska grupper anges dess namn i rekonstruerad form, till exempel *Deivas, medan ordboksartikeln i sig redovisar uppgifter från alla tre besläktade folk som rör företeelsen i fråga. Namn som har återgivits på andra språk eller förvanskats anges också i rekonstruerad form, med formerna belagda i källorna angivna intill, till exempel: *Patulas (Patollus, Patollo). Detta sätt att återge ord begränsar sig naturligtvis ibland inte till att normalisera de former som belagts i historiska källor, eftersom rekonst- Recenzijos / Reviews 193 DAVID ŠIMEČEK ruktionen också innebär en tolkning som ligger till grund för ordets förklaring. Ipatijevkrönikan nämner exempelvis en gud som vanligen återges på litauiska som Nunadievis och betraktas som en benämning på en himmelsgud; i ordboken återges den i formen *Numa-deivas, beskrivs som ”litauernas husgud” och förknippas med Numėjus, den husgud som Lasickis upptecknat. När bara namnet finns kvar (och sådana fall är många) är etymologin det enda som kan ge kunskap om gudomens eller det mytologiska väsendets ursprung och betydelse. Den språkliga analysen blir i detta avseende ett av de viktigaste forskningsredskapen, och den utgör bokens mest värdefulla del. Etymologierna till vissa ord presenteras för första gången, exempelvis Perkūnas, vars namn förklaras som ett sammansatt ord med leden *per- ’slå’ och *kun- (jfr lat. cuneus ’kil’). Vissa språkliga analyser upptar större delen av enskilda ordboksartiklar och lämnar inget utrymme för att diskutera andra aspekter av de företeelser som behandlas. Artikeln om guden Puš(k)aitis består exempelvis nästan enbart av etymologisk analys, trots att källorna innehåller intressanta uppgifter om hans dyrkan och de ritualer som hör samman med honom. I artikeln om Aušra (den rekonstruerade östbaltiska formen *Auštrā), som författarna identifierar med Aušrinė, presenteras uppgifter från besläktade baltiska språk och andra indoeuropeiska språk (bland annat från två forngrekiska dialekter och från klassisk och tidig latin), men dessvärre sägs inget om Aušras roll i folkdiktningen. Som redan har påpekats är boken inte en återberättelse av tidigare mytologiforskares synsätt och åsikter. Encyklopedin granskar kritiskt forskningsresultat inom mytologin och uppgifter från olika studier och kompletterar dem på ett betydande sätt genom undersökningar av autentiska primärkällor. Käll- och litteraturförteckningarna är mycket imponerande. Det är mycket bra att själva källorna ofta citeras i texten: krönikor, historiska dokument, folkloristiskt material och så vidare. Den citerade källan översätts till tjeckiska, medan originaltexten återges i fotnoterna. Detta gör det möjligt att komma närmare det primärmaterial som behandlas. Tyvärr är systemet för bibliografiska hänvisningar så komplicerat att det ibland verkar som om författarna inte räknade med att någon skulle använda det. Hänvisningar till de publikationer som källcitaten hämtats från saknas oftast både vid översättningen av den citerade texten och i fotnoten med originaltexten. I stället anges de, tillsammans med all annan relevant bibliografi, i slutet av artiklarna – tvärtemot vad man kunde förvänta sig. Ingenstans anges vilken förkortning i bibliografin som hör till vilken citerad text. Detta försvårar arbetet avsevärt med längre uppslagsord där många källor citeras och alla hänvisningar samlas i slutet av artikeln. När läsaren förlitar sig på och utgår från citaten i boken utan att beakta hänvisningarna, det vill säga källorna, är det naturligtvis viktigt att originalet återges korrekt. Texter på kyrkslaviska uppfyller inte riktigt detta krav, eftersom de av någon anledning återges med latinska bokstäver. Översättningarna innehåller ibland även felaktigheter. En mer betydande brist märks i den folkloristiska terminologin. I boken förekommer ganska ofta det tjeckiska begreppet pohádka, det vill säga ”saga”, på ställen där det i själva verket talas om 194 Acta Linguistica Lithuanica LXX Marta Eva Běťáková, Václav Blažek Encyklopedie baltské mytologie om mytiska sägner (som till exempel i artikeln om aitvaras) och andra narrativa genrer. Den anspråkslöse bokläsaren kanske inte lägger märke till denna sammanblandning, men den vetenskapliga diskursen kräver större noggrannhet när det gäller terminologisk precision. Trots de uppräknade bristerna är Baltų mitologijos enciklopedija en betydelsefull studie grundad på en komparativ forskningsmetod, som särskilt (men inte enbart) tack vare sina lingvistiska insikter kommer att fånga baltisters, slavisters och forskare inom andra områdens intresse i Tjeckien och utomlands. Inlämnad den 15 maj 2014. DAVID ŠIMEČEK Ústavu germánských studií Filosofická fakulta Jana Palacha 2, 116 38 Praha 1, Czech Republic [email protected] Recenzijos / Reviews 195