Savitas kalbinis reiškinys šiauliškių plote (remiantis LKA punkto Nr. 73 medžiaga)

JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Institutet för litauiska språket Forskningsområden: analys av dialekter i skriftliga källor, dialektlexikografi och lexikologi, sociolingvistik, geolingvistik. ETT SÄREGET SPRÅKLIGT FENOMEN I ŠIAULIŠKIAI-OMRÅDET (BASERAT PÅ MATERIALET FRÅN LKA:S PUNKT NR 73) Ett säregent språkfenomen i Šiauliškiai-området (enligt uppgifter från punkt nr 73 i Litauiska språkets atlas) ANNOTATION I artikeln presenteras för första gången för forskarsamhället användningen av den emfatiska partikeln –agei och dess varianter –agė, –agi tillsammans med verb och andra ordklasser. Detta lokala språkfenomen upptäcktes under en fältexpedition 2013 vid punkt nr 73 (Dargaičiai) i Litauiska språkets atlas, i den västliga höglandsspråkgruppen Šiauliškiai (förkortat VAŠ). Möjliga orsaker till att ett sådant språkfenomen uppstått och används anges. Några språkliga särdrag hos VAŠ och tecken på dialektkontakt, observerade i inspelningar av den lokala dialekten, diskuteras; dessa nämndes i litauiska dialektologers arbeten redan på 1960- och 1970-talen. Materialet i bilagorna kompletterar artikeltexten. NYCKELORD: västliga höglandsmål, Šiauliškiai, dialektkontaktprocesser, emfatiskt partikel, sluten språkgemenskap, idiolekt. ANNOTATION Artikeln presenterar för första gången för forskarsamhället användningen av den emfatiska partikeln –agei och dess varianter –agė, –agi i kombination med verb och andra ordklasser. Detta lokala språkfenomen upptäcktes under fältarbete som genomfördes 2013 vid punkt nr 73 i Litauiska språkets atlas (nedan – ALL), Straipsniai / Articles 175 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ som markerar västaukštaitiska dialektens Šiauliškiai-underdialekt (nedan – VAŠ) (Dargaičiai). Texten redogör för de sannolika orsakerna bakom uppkomsten och användningen av ett sådant språkfenomen. Vissa språkliga särdrag hos VAŠ och yttringar av dialektöverskridande interaktion, observerade i underdialektens inspelningar och omnämnda i litauiska dialektologers arbeten redan på 1950- och 1960-talen, diskuteras. Materialet i bilagorna utgör ett värdefullt bidrag till artikeltexten. NYCKELORD: västaukštaitiska dialektens Šiauliškiai-underdialekt, processer av dialektöverskridande interaktion, emfatisk partikel, självständig språkgemenskap, idiolekt. INLEDNING Ett projekt som genomfördes 2011–2014 av Litauiska språkets institut (förkortat – LKI) och litauiska högskolor, Moderna geolingvistiska undersökningar i Litauen: optimering av punktnätet och interaktiv spridning av dialektinformation (projektkod nr VP1-3.1-ŠMM-07-K-01-028), gjorde det möjligt att efter mer än sjuttio år kontrollera den språkliga situationen vid alla punkter i Litauiska språkets atlas (förkortat – LKA; materialet till denna publikation samlades in 1950–1971). En av de västaukštaitiska Šiauliškiai-punkter i LKA nr 73 som artikelförfattaren undersökte var den unika byn Dargaičiai, med en gatbystruktur av långsmala jordlotter, som nämns för första gången i skriftliga källor år 1620. Under Storfurstendömet Litauens tid (förkortat – LDK) hörde Dargaičiai till Šiauliais godskomplex, och från 1791 till Šiauliais härad. Från 1897 lydde Dargaičiai under Piktuižiai äldstedistrikt i Gruzdžiai härad, eftersom det fanns ett gods där, sju kilometer nordväst om Gruzdžiai, där ett kolchozas senare grundades. Från 1919 hörde Dargaičiai till Saveikiai äldstedistrikt i Šiauliai län (Saveikiai var centrum för äldstedistriktet från 1919 till 1945. Saveikiai ligger 2,3 km från Dargaičiai och 3,3 km från Piktuižiai). Enligt folkräkningen 1923 fanns det 43 gårdar i Dargaičiai och där bodde 211 invånare. Från 1950 tillhörde Dargaičiai Gruzdžiai distrikt i Šiauliai län. Mellan 1953 och 1991 tillhörde Dargaičiai bys jordbruksmark Gruzdžiai jordbruksteknikums gård. Enligt folkräkningen 1959 bodde 142 invånare i byn. Därefter minskade invånarantalet: 1970 – 121, 1979 – 83, 1989 – 62. År 2001 bodde 46 invånare i Dargaičiai, och enligt folkräkningen 2011 – 51 invånare (under de senaste åren har, enligt respondenternas utsago, invånare från Šiauliai stad och Gruzdžiai med omnejd flyttat till Dargaičiai). Dargaičiai, vars långsmala bystruktur fortfarande är bevarad, har utsetts till etnografisk by. 176 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Ett särpräglat språkfenomen i Šiauliškiai-området (baserat på material från LKA punkt nr 73) I den etnografiska byn Dargaičiai, 25 kilometer från Šiauliai, finns friluftsområdet ”Pelėdynė”. Där ordnas utflykter, provsmakning av traditionella bygderätter, vandringar på styltor och åkturer på sommarskidor. I Kūros damm, som bildats genom uppdämning av Mūšas biflod Kūra, ordnas fiske. Man kan åka i hästskjuts, besöka den statligt skyddade Kulnios ek och fira traditionella högtider: Jurginės (den första helgen efter den 23 april) och den traditionella hantverksdagen (den första helgen i augusti, vanligtvis på söndagen). UNDERSÖKNINGSMATERIAL, UNDERSÖKNINGENS SYFTE, UPPGIFTER OCH METODER Under fältexpeditionen 2013 intervjuades vid LKA-punkt nr 73 fem lokala invånare av den äldsta generationen i byn Dargaičiai: tre kvinnor (R 2 (1923), R 3 (1947), R 5 (1953)) och två män (R 1 (1926), R 4 (1951)). Den äldsta respondenten var över 90 år 2013, medan den yngsta var över 60. Respondenterna R 1 och R 2 hade gått i folkskola: R 1 hade gått tre klasser i folkskolan i Šakyna, och R 2 fyra klasser i folkskolan i Gruzdžiai. R 3, R 4 och R 5 hade gått ut gymnasiet: R 3 och R 5 från gymnasiet i Gruzdžiai och R 4 från gymnasiet i Mindaugiai (Joniškis distrikt). R 4 avslutade sina studier vid lantbruksteknikumet i Joniškėlis och R 5 vid lantbruksteknikumet i Gruzdžiai. De intervjuade respondenternas ljudinspelningar omfattar mer än tio timmar dialektal text om olika ämnen. De viktigaste är minnen av den tidigare byn; olika jordbruksarbeten; historiska omvälvningar: krig, ockupationer, deportationer, motståndskamp, tjänstgöring i den sovjetiska armén, kolchozų bildande; sjukdomar och läkare; religiösa högtider; förändrade jordbruksmetoder; emigration; meningsskiljaktigheter i lokalsamhället; dagliga hushållssysslor; skogsarbete och liknande. Respondenterna tog emot artikelns författare, det vill säga en utomstående, på olika sätt: R 1 betraktade henne som en samtalspartner gentemot vilken en viss distans borde upprätthållas (senare, efter ungefär en halvtimme, när artikelns författare hade berättat om sitt eget och sina föräldrars liv, glömdes denna inställning bort), som en lyssnare man borde tala stolt inför (särskilt när man berättade om sina barnbarn), eller som en förklarare och lärare för vilken man borde förmedla sina livserfarenheter, ibland med känslomässiga inslag (när man jämförde livsvillkoren förr och nu). Samtalet med R 2 fördes mycket naturligt, utan någon känsla av distans, vilket gjorde att R 1 ofta avbröt R 2, liksom för att förminska henne och hindra henne från att berätta. Respondent R 3 intervjuades under ganska lång tid. Till en början besvarades endast frågor, men (efter nästan en timme) övergick samtalet till en naturlig berättelse, som artikelns författare understödde. Samtalen med R 4 och R 5 fördes mycket naturligt, Straipsniai / Articles 177 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ utan någon förutfattad mening; ibland togs även språkfrågor upp med viss känslomässig laddning, och R 4 och R 5 försökte själva förklara dem med stöd av exempel från språkbruket i vardagen och sina egna språkliga iakttagelser. Artikelns författare lade inte märke till någon tydligare känslomässig prägel i respondenternas berättelser. Artikelns syfte är att presentera det särpräglade (lokala) språkfenomenet vid LKA-punkt nr 73, som har uppstått genom dialektkontakt och bevarats i aktivt språkbruk i mer än 90 år. Uppgifter: a) transkribera dialekttexterna, b) utföra en inledande språklig analys av de transkriberade texterna, c) jämföra dialektfakta med material från expeditioner som organiserades i områdena kring Šiauliai och Kuršėnai 1950–1965 och publicerades i vetenskapliga undersökningar och avhandlingar; d) undersöka det särpräglade lokala fenomenet – användningen av de emfatiska partiklarna -agei (-agė, -agi); e) sammanfatta resultaten och lägga fram prognoser för detta språkfenomen. Undersökningsobjektet är dialektinspelningar av de lokala invånarna i byn Dargaičiai (Gruzdžiai äldreskapsdistrikt, Šiauliai distrikt), en unik by av gatu- och skiftetyp som har bevarats fram till i dag (mer än tio timmars text, förvarad i LKI:s dialektarkiv), samt de lokala respondenternas användning av över 280 former med partikelkombinationen -agei och dess varianter -agė, -agi. Artikeln bygger på metoder för textanalys av dialektinspelningar, jämförande analys av språkfenomen och kvantitativ analys samt på språkliga prognoser. SPRÅKLIGA DRAG FRÅN VÄSTLITAUISKA HÖGLANDSDIALEKTENS ŠIAULIAI-OMRÅDE (VAŠ), NORRZEMAITISKA TELŠIAI-OMRÅDE (ŠŽT) OCH SÖDRA ZEMAITISKA VARNIAI-OMRÅDE (PŽV) I LKA-PUNKT NR 73 Dargaičiai tillhör VAŠ-underdialekten, som av språkforskare har betraktats som en övergångsdialekt mellan de västliga och östliga dialekterna (Zinkevičius 1994: 39; Lktch 2004: 60; Vaš 2007: 25). I Dargaičiais språkpunkt dominerar de särskiljande dragen hos Šiauliai-dialekten: a) diftongerna an, am, en, em (brañgi, samdí:dava, pagrāndu., su angliū.ms (med engelsmännen), gyvėntojei, men piñkól ikto (femtonde); b) de ljud som betecknas med nasala ą, ę bevaras också (akulū.ka. (en liten sked), mažū.te. (en liten flicka), plečū.ka. (en liten axel), tarba. (en väska), men inte alltid konsekvent (eftersom det nasala ę i former av perfektparticip av verb i aktivum övergår i į, jfr: atė:ji. (de som kom), nusipīrki. (de som köpte), nuvė:ži. (de som körde bort), kā:si. (de som grävde)); c) den bakåt förskjutna betoningen från ändelsen bevaras mest konsekvent (par_ miškūs (genom skogarna), màmās (mödrar) (Zinkevičius 1994: 36–39; Lktch 2004: 60–61; Vaš 2007: 25–28). Vokalerna a och e 178 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Ett särpräglat språkfenomen i Šiauliai-området (baserat på material från LKA-punkt nr 73) används omväxlande i ordens rötter, till exempel: ãpušes (epušes) (R 2), ẽšmenis (ašmenys) (R 2), su_alėktrà (med elektricitet) (R 3). I diskursen hos respondenterna R 1, R 2 och R 3 (mer sällan R 5) noteras användning av förkortade ordformer gelžies (R 1), gelžinius (R 2) ėže / kur_àkmai nudėta (stenar) (R 1). I Dargaičiai-texterna är palatalisering av konsonanterna k, l, n, v, ž särskilt framträdande, till exempel: krẽutis (R 1, R 2), kilõt (händer) (R 1, R 5), dainúot (R 2), senù.ke (R 3), senù.kai (R 5), akmìnù.kai (R 5), tevùkai (R 1, R 2, R 3), žùvù. ĩ čė daug (R 1), mažù.tis (R 5). Ett fall av hårdning av konsonanten r före diftongen ei, vilket är vanligare i södra VAŠ, noterades, jfr: graĩt (R 2). Respondenterna R 1 och R 2 sköt in konsonanterna j, v i konsonantmöten eller i början av ord som börjar med vokal, jfr: nuvėję (R 1), nebėjėmi (R 2), ji.magei (tar) (R 1). Samma respondenter använde olika namnsuffix: i ett fall använde de höglandiska former med suffixet -yčia (flicknamn), i ett annat zemaiteiska former med -atis (kvinnliga och manliga efternamn), jfr: Bajelyčia (Bajelytė) (R 1), Lukýčia (Lukytė eller Lukaitė) (R 2), men Bajãla (Bajelytė) (R 1), su tuo Baltramãčiu (Baltramaistis) (R 2). I de dialektala Dargaičiai-inspelningarna finns substantiv och adjektiv med en annan stam (jämfört med standardspråket), till exempel: tárdytojis (tardytojas) (R 1), siuvėjis (siuvėjas) (R 2), póperis, póperi. (papper) (R 2), popereĩs (R 3), mėgėjis (mėgėjas) (R 3), gýdytojus (R 5), mókytojus (R 2), leñguvu (lätta) (R 2). Formerna av några nominalord visar att plural böjs enligt en annan stamparadigm, jfr: alùčiaus (R 2), sūnai (R 2), píetai (R 2, R 3). Stamblandning, som kännetecknar inte bara VAŠ utan också zemaiteiska områden (ŠŽT och PŽV), förekommer i verbens paradigmformer, jfr: gãliam, gãliat (vi kan, ni kan) (R 3), lėide (lät) (R 1), sėdžiam, sėdž (vi sitter, ni sitter) (R 2, R 5), sudėkiam (låt oss lägga ihop) (R 2), túriam (vi har) (R 3), nebetúriam (vi har inte längre) (R 2), túriat (ni har) (R 1), žiūriam (vi tittar) (R 3). Respondenterna (VAŠ) använde även enstaka atematiska former, som också används i ŠŽT- och PŽV-området, jfr: acigérsme, ateĩsme (R 2), lėksme (R 3), pìrkšme (R 3), paliėkt (lämnar) (R 2), skaũst (gör ont) (R 2). I de krypterade texterna noterades avvikande substantivformer (från standardspråket) vad gäller genus (bìržis (björk) (R 2), be_cùkra gẽr; cùkra (socker) (R 3), saldaĩnes (duod) (godis) (R 2)) samt dualisformer (dù mètù (R 1, R 2)). Till exempel på šlekiavimas kan räknas formerna träd (medžio) (R 2), skog, liten skog (miškas, miškelis) (R 2), jag säger (sakau) (R 1, R 2), hö (šienas) (R 1), sjukhus (špitolė) (R 2), lyste igenom (peršvietė) (R 1). Några former av verbets avlägsna assimilation användes också, jfr.: att bli arg (R 3), efter att ha blivit arg (R 1), ät upp (R 2), du kommer inte att kunna prata (R 2). I Dargaičiais språkpunkt noterades alternerande användning och sammanblandning av konsonanterna d(ž) och g, d och t, till exempel: *dilỹs (efternamnet Gylys) (R 1), žũ·megei (uttorkade träd) (R 1), dringėlėm (gatstenar) [iškłos kiemą] (R 3). Straipsniai / Articles 179 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Det bör nämnas att respondenterna oftare använde sammansättningar utan fogevokal, typiska för den norra delen av VAŠ, t.ex.: limpėlė (R 2), lįnplu.kįž (R 2), medžkirtys (R 1), pópermałkei (R 2), šiernpiūtis (R 2), špārmedžei (R 2), (på) viensėdžu. (R 2) (jfr Jšpt 2001: 50–51). I de terminologiska texterna återspeglas ett varierat och målande ordförråd, t.ex.: vadīdava bādgribei / didesni / usikabini an_pėčėus / tīsi ta._grėbli. pa(r)_rugiēnas (R 1), dūonos su_saulōgražeis (med solrosor) [köper] (R 2), ã·psnuki. uždėje (syrgasapparat) (R 2), páršvieta. [tog] (röntgenbild) (R 2), gi.veņīmūks (gård) (R 1), (av) plū.skes (vedträn) (R 2), rāti-nis (spinnrock) (R 2), susižaiždāva (ett sår uppstod) (R 3). Den syntaktiska strukturen i dialekttexten återspeglar VAŠ karakteristiska användning av dubbla genitivformer (giminū. giminęs (R 3)); uttryck för ägande (Màmàs trỹz brólei bū.va (R 1)); användning av prepositionen par med genitiv i singular eller plural för att ange plats eller tidslängd (par_vīsa. kāima. viens arklēlis (i hela byn) (R 2), usikabini tarbėle. / ir_eiri par_žmōnes (R 1), par_diena bent_keli ateidāva ūbagai (R 1), par_pā.ra. i_mi.re (R 3)); konstruktionen med prepositionen pro med genitiv i singular i stället för prepositionen apie (a(š)_šnekū pro_*kūlni. (R 2); samt användning av tilläggskonstruktioner (sulėide stiprūs vaistūs / i_gātāus (R 2)). Även om särdragen i VAŠ-dialekten dominerar i inspelningarna av Dargaičiai-terminologin, kan även företeelser som vittnar om dialektkontakt och fall av särpräglad användning iakttas. Bland de fonetiska särdragen bör den bevarade, icke palataliserade konsonanten t nämnas, t.ex.: baikštēs (skygga) [om rådjuren] (R 2), šėpetei (borstar) (R 2) (Lktch 2004: 198, 225, 240). Pluralens instrumentalformer, vanliga i samogitiska dialekter, förekommer också i VAŠ, jfr: abžėlušum kōjum (med lurviga ben) [om en tupp] (R 2), su_būlbūm (med potatis) (R 2), juostum (med band) (R 2), formūkum (med små formar) (R 2), kārōum (med kor) (R 1), kėlnūm (med byxor) [om en tupp] (R 2), rankėlūm (med små händer) (R 2), mergičkūm (med flickor) (R 2), su_piktžōlum (med ogräs) (R 2) (Lktch 2004: 227; Jonait ytė 1962: 10). I de krypterade texterna på Dargaičiai-dialekten observerades ett fenomen där reflexiviteten ibland flyttas till ordets slut: neskīrsis (R 2), nebežė.nijos (R 1), neberašauš (R 1), laikos [kon] (R 2), ne-auginās (R 2), nebesodinas (R 3). I samogitiska dialekter (ŠŽT och PŽV) förekommer pronominella former av substantiv och adjektiv, vilka även återfinns i texterna från Dargaičiai, jfr: ašāi (R 3), jīn (R 3), su jāje (R 1, R 2), gerėjei (R 2), šėnajei, senōji (R 3), stambējei (R 2), sti.pre.je. [kemi] (den starka kemin) (R 3). I sina berättelser har respondenterna också använt perfektiva former, jfr: reĩb rāut že.me. [gurkor] (R 3), tik_naktinū(ž) že.mė / tuōs_jau nuvolīka (R 5) (Girdenis 2000: 307–314). En översikt över dialektdragen i inspelningarna från Dargaičiai visar att det i VAŠ:s gränsområde finns många avspeglingar av dialektkontakt. 180 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Ett särpräglat språkligt fenomen i šiauliškiai-området (baserat på material från LKA-punkt nr 73) SÄRDRAG I DIALEKTKONTAKTER: PARTIKLAR OCH DERAS ROLL I TALSYSTEMET Dialektologer har på 1900-talets 1950- och 1960-tal noterat att en tillfogad partikel -ai används i slutet av ord på vissa platser i samogitiska och västliga aukštaitiska områden (Elena Grinaveckienė kallar den postposition), och att den läggs till en förkortad tredje person singularisform av verb i presens eller preteritum1. Grammatikböcker påpekar att partiklar, som är ord med obestämd betydelse, kan fogas till enskilda ord och ange betydelsemässiga, modala och expressiva nyanser hos satsled (LKG II 543, 568)2. Ur den funktionella grammatikens perspektiv överför partiklar den lexikala tyngden till andra ord och modifierar dem på olika sätt, framhäver dem och ger dem en känslomässig färgning (se Valeckienė 1998:188). Aldona Jonaitytė nämner i sin avhandling Šakynos dialekt att -ai tidigare kan ha haft en förstärkande, betonande betydelse, som senare bleknade bort (Jonaitytė 1962: 431). Dialektologen nämner även partikeln gi, som har förstärkande och betonande betydelse och i den undersökta dialekten kan utvidgas antingen med ”affixet o och bildar partikeln ogi” eller med ”affixet a / agi/” (Jonaitytė 1962: 437–438). Om de oböjliga formerna av verb i presens och imperfekt som dialektologer har noterat på de ovannämnda platserna i PŽR, PŽK och VAŠ, med -ai (reflexiv -aitis), skrevs det i den vetenskapliga litteraturen på 1960-talet (Grinaveckienė 1960: 198; 1962: 164)3. Endast LKG hänför sådana former till samogitiska dialekter och benämner dem 1 Enligt Grinaveckienė fogas -ai till verb i det sydsamogitiska raseiniaiområdet (PŽR) kring Kelmė samt i Kelmė distrikt kring Kušleikis, Tytuvėnėliai och Kubiliai, och till och med i det nordsamogitiska kretingaområdet (ŠŽK) kring Kretinga. Språkforskaren observerade samma företeelse även i det västliga aukštaitiska Šiauliaiområdet kring Pakapė, Šakyna, Bridai, Valdomai (Gruzdžiai äldsteområde), Lūpaičiai (Meškuičiai äldsteområde), Narušaičiai (numera Norušaičiai), Kirbaičiai (en tidigare by i Kairiai äldsteområde) och Žagarė, i Joniškis distrikt. 2 Om partiklar sägs: ”Partiklar är ord med mycket vag och obestämd betydelse” (LKG II 543). ”Den mest karakteristiska partikeln, som oftast används enbart för att betona ett ords betydelse, är gi. Den kan stå som ett separat litet ord i meningen, men kan också vara fogad till ett annat ord” (LKG II 568). ”En partikel kan ange betydelsemässiga, modala och expressiva nyanser hos satsled. Partiklar tycks inte själva förfoga över sin lexikala tyngd, utan överför den till andra ord genom att modifiera dem på olika sätt, framhäva dem och ge dem en känslomässig färgning (fritt citerat)” (Valeckienė 1998: 188). 3 ”Dialektmaterialet från punkterna Kušleikis, Tytuvėnėliai och Kubiliai utvidgar gränserna för bruket av ändelsen a-stami tredje person singularis presens av verb med ändelsen -ai (jis éinai, gáunai, nėšai ~ jis eina, gáuna, nėša med mera)” (Grinaveckienė 1960: 198). ”Suffixet -davai (reflexivt -davaisis) bildas sannolikt av imperfektsuffixet -dau- och postpositionen -ai (-aisis). Ett sådant sammansatt oböjligt suffix fogas, som exemplen visar, Straipsniai / Articles 181 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ -ai som en emfatiskt betonande partikel (LKG II 132)4. Vytautas Vitkauskas kallar företeelsen ljudförändring genom analogi (Vitkauskas 2001: 15).5 Uppteckningarna från Dargaičiai visar att tredje person singularis av imperfekt, som borde sluta på –(dav)o, har ändelsen –ai, som fortfarande används, jfr: aidavai ’aidavo’ (R 3), (ati-)dúodavai ’(ati-)duodavo’ (R 1, R 2), džiáudavai ’džiaudavo’ (R 2), (par-)eīdavai ’(par-)eidavo’ (R 1, R 3), (nebe-)galėdavai ’(nebe-)galėdavo’ (R 2), gáudavai ’gaudavo’ (R 2), gerbdavai ’gerbdavo’ (senus žmones) (R 1), (atsi-)neš-davai ’(atsi-)nešdavo’ (R 2), sėdėdavai ’sėdėdavo’ (R 2), šu vinėdavai ’siuvinėdavo’ (R 2), turėdavai ’turėdavo’ (R 2), (iš-)varydavai ’(iš-)varydavo’ (R 2), važinėdavai ’važinėdavo’ (R 5), veždavai ’veždavo’ (R 2). En tendens att förkorta –ai och utelämna vokalen a kan iakttas. Aldona Jonaitytė har skrivit om ändelseförkortning i den närbelägna Šakyna-dialekten6. Det kan vara därför informanterna använde former med vokalen –i eller den spända vokalliknande –ė, till exempel: gáudavi ’gaudavai = gaudavo’ (R 2), laikydāvi ’laikydavai = laikydavo’ (R 2), ateīdāvē ’ateidavai = ateidavo’ (R 5). Detta tycks vara en möjlig idiolektal företeelse7. i alla personer i singular och plural av imperfekt. I det angivna området kan postpositionen –ai också fogas till preteritumstammen [...] (Bridai). I angränsande samogitiska dialekter (Kelmė distrikt) och andra nordvästliga aukštaitiska dialekter (den södra delen av Šiauliai distrikt) fogas postpositionen –ai ofta till alla presensstammar, till exempel: (Pakapė, Šiauliai distrikt, nr 196, undersökt av D. Skurkaitė) giestai ’gieda’, išbirnai ’išbyra’, nenūorai ’nenori’, pàkelai ’pakelia’, surišai ’suriša’, stūovai ’stovi’, tūrai ’turi’ (Grinaveckienė 1962: 164). 4 ”På vissa platser i Samogitien har tredje person av verb i den första konjugationen en särpräglad ändelse, närmare bestämt den emfatiska partikeln –ai, till exempel: būnai, dirbai, džiūnai, einai, gęstai, griūnai, lȳnai, piáunai, pūnai, rȳnai Klm, eitai, ȳrai Krt” (LKG II 132). 5 ”Det införda diftongljudet ai i stället för det tidigare a i tredje person indikativ presens och futurum av reflexiva verb i Šakyna, Skaistgirys och Žagarė: dúodais, n’èšais, n’èš eis, m’èš eis [...]. Detta är inte en fonetisk lag, utan en viss ljudförändring genom analogi, en viss likhet [...]; de långa ändelserna a, e uppfattades av aukštaitierna som en diftong med en vokal reducerad till en enda vokal (–ai, –ei)” (Vitkauskas 2001: 15). 6 Ändelseförkortningen ”började omkring 1400–1500-talen” (Jonaitytė 160: 158). ”Vid jämförelse mellan närliggande dialekter verkar ändelseförkortningen i Šakyna-dialekten vara ett resultat av påverkan från samogitiska dialekter” (Jonaitytė 1960: 159). ”[...] vågen av ändelseförkortning gick, åtminstone vad gäller Šakyna-dialekten, från väster till öster” (Jonaitytė 1960: 159). 7 Artikelns författare hörde (och hör fortfarande) liknande imperfektformer av verb med –i hos sina mostrar (Aniceta Rakickienė (Švambarytė) (1929) och Izolina Barbora Švambarytė (1935)), födda och uppvuxna i den tidigare byn Daušiškiai (6–7 km väster om Meškučiai, Šiauliai distrikt). Rita Urnežžiūtė har också hört och spelat in sådana former, men med –ai, i Lydėkiai 1998–1999 (Joniškis distrikt, cirka 12 km från Meškučiai). Företeelsen tycks ha spridits norrut och nordost. 182 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Ett särpräglat språkligt fenomen i šiauliškiai-området (med utgångspunkt i material från LKA:s punkt nr 73) Grinaveckienė har för övrigt noterat att ”i den nordvästliga högailitiska dialekten kring Šakyna och Žagarė kan postpositionen –ai fogas till alla böjliga och oböjliga ordklasser” (Grinaveckienė 1962: 164). Sådana fall av användning av partiklar betraktades av språkvetare som ett randfenomen, de nämndes, men tillmättes inte särskilt stor betydelse8. LOKALT SPRÅKLIGT FENOMEN: SAMMANVÄXNING AV PARTIKLARNA -AI OCH -GI I inspelningarna av Dargaičiai-dialekten, liksom i hela VAŠ-området, används tredje person singularis presens av verb med stammar på –a och –i i förkortad form (eĩn, važúoj, nė̃š); verb med o-stam har ändelsen –a (dāra, sāka, rāša). Informanterna använde också en form av tredje person singularis presens av verbet sirgti med partikeln –ai, trots att man i VAŠ skulle förvänta sig den korta formen serg eller serga (presens), jfr: kaimi.jɨka lābai sūn̄kei sērgai (R 3). Att detta inte är en tillfällig, enstaka form framgår av att det finns en annan form av verbets tredje person singularis presens, som används inte bara med –ai utan även kan ta den postpositiva partikeln –gi9. Jonaitytė noterade redan 1962 att i Šakyna-dialekten ”agi alltid är enklitisk”, att dess ”förstärkande betydelse har försvagats avsevärt och blivit liksom ett slags rytmiskt satsled”, till exempel: õ·ška papjāuta gūl_agi (Darg.), tó·ks tā· sō·džus: kēli givān_agi (Darg.), šnā·k_agi, ka_dā· dāugau būva acitikimu· (Darg.), dàba grõ·vuos vā·ndens – prigē·rt gā·l_agi (Škn.) (Jonaitytė 1962: 438). Lingvisten har noterat att ”på samma platser där man säger agi används ibland i stället, med samma betydelse, även partikeln age·i, vars bildning är oklar, till exempel: bré·kšt_a-ge·i, tai_vā·kars tā·mst (Darg.); skāust_agei kaip_skaudé·jus i_tiek (Škn.)” (Jonaitytė 1962: 438). Detta innebär att fenomenet levde kvar i Gruzdžiai–Šakyna-trakten för mer än femtio år sedan, inom en radie på cirka 15–20 km (avståndet från Gruzdžiai till Šakyna är 12 km, och till gränsen mot Lettland 15 km). Det kan inte uteslutas att partikeln –agei kan ha uppstått som en förkortning av a(r) girdi, a(r) girdėjai. En sådan tanke väcks av litteraturen, närmare bestämt av verket Gyvenimo apysaka av läraren och författaren Stasė Jasiūnaitė, född 1912 i Joniškis, död 1986 och begravd i Kulautuva, där den dialektala vokabulären i VAŠ 8 Författaren följde LKG:s ståndpunkt att partikeln –ai är emfatisk, men uteslöt inte heller Valeckienės term monifikuojamoji partikel. Inspelningarna från Dargaičiai-dialekten och den böjningsparadigm för verb som informanterna använde talar för att partikelsammansättningen –agei fyller en emfaserande funktion tillsammans med en modifierande. 9 Plg. negi, argi. Plačiau apie postpozicines dalelytes, jų sąaugas žr. Valeckienė 1998: 190. Straipsniai / Articles 183 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ och det finns mycket gott om terminologiska former. Boken innehåller också många sådana exempel: Tack, hör du, att du tog med (97), Jag har, hör du, mjölkat ut råmjölk (98), Häll upp mjölken, hör du (118), Hur vågar ni två, hör du, ens tala med prästen! (117), Hon tog bort sina käppar från bordet, hör du, och sätter sig (120), Du hinner inte ens fråga henne, hör du (122), Jag hade varit hos Mikšienė, hör du (129), Så hur gammal är du, hör du? (132), Gör er redo, hör du, att gå (132). Författaren menar dock att detta sannolikt är en sammansmältning av partiklarna ai och gi, -a(i)gi, som kan ha utvecklats till -agei, -agė. I Dargaičiai -agei används oftast tillsammans med verb i presens tredje person, vilka i VAŠ-området förkortas¹⁰. I dialekttexter har man observerat att den nämnda partikeln -agei kan användas tillsammans med en förkortad verbinfinitiv; ibland uttalas den tillsammans med infinitiven utan paus, men oftast finns en kort paus mellan infinitiven och partikeln, t.ex.: su-ein_agei vaikai pašōkt_agei (R 1), [vanduo] išgrāužė gā tve. / pravāžūot_agei negā.l (R 3), jau_pradējė tikri:tagei tas_pāšalpas (R 3). Den emfatiska partikeln -agei används efter verbstammen i presens tredje person, vars slut kan bestå av olika konsonanter. Till exempel sägs bégagei (R 3), dírbagei (R 1, R 2, R 3), dúodagei (R 1, R 2), gyvēnagei (R 3), jīmāgei (R 1), juñtagei (R 1), mēkstagei (R 3), rìšagei (R 1), sėjagei (R 2), stóvagei (R 2), šnēkagei (R 2), šviēčagei (R 1), tū.ragei (R 1, R 3), ver̄pagei (R 2), vēžagei (R 1), i stället för VAŠ-formerna bėg, dirb, duod, gyven och liknande. I respondenternas tal uttalas den nämnda partikelsammansmältningen inte alltid oskiljaktigt från verbstammen, som om den hade vuxit samman med ordet. Ibland hörs en längre eller kortare paus efter verbstammen, före -agei, t.ex.: ār_agei (R 2), dīrb_agei (R 1, R 2), su-ein_agei (R 1), kiš_agei (R 2), nèles_agei (R 2). Pausen hörs när verbet har fler än två stavelser (är flerstavigt) eller när stammen slutar i svåruttalade konsonantkluster dž, nt, st och det blir besvärligt att uttala hela formen; man behöver hämta andan. Jfr: (pa)dīrb_agei (R 2), (nebe)gāl_agei (R 3), mokytojāuj_agei (R 2), (iš)nykst_agei (R 2), sēdž_agei (R 2), (ap)sodīn_agei (R 1), (ne)suprānt_agei (R 1). Sammansmältningen av partiklar varierar i samma respondents eller en annan respondents berättelse och kan utvecklas till -agė (mer sällan) eller -agi (betydligt oftare). En sådan växling har observerats i respondent R 3:s (tydligare) och R 4:s tal och kan vara ett idiolektalt fenomen. De nämnda partiklarna används tillsammans med verb, t.ex.: (iš)áugagi (R 3), bégagi (R 4), dēdagi (R 3), dírbagi (R 3), dúodagi (R 3), gamīnagė (R 1), [naūji žmōni.s] i.ra-gi (R 3), (pa)kelāujagi (R 3), keñčagi (R 3), (pa)kviēčagi (R 3), (nusi)nešagi (R 3), nuomōjagi (R 1), (su)organizūojagi (R 3), pāšakojagi (R 3), (nu)pelījagi (R 3), rūpag-i (R 3), (su)skaičūojagi (R 3), smirdžagi (R 3), stójagi (R 3), (pri)važūojagi (R 3). 10 Den äldre formen är troligen *-ogei. Jfr partikeln jogei, som återges i LKŽ och är belagd i skriftliga källor. 184 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Ett särpräglat språkligt fenomen i šiauliaiområdet (baserat på material från LKA:s punkt nr 73) Partikeln -agi, liksom -agei, uttalas av respondent R 3 även separat från verbet, t.ex.: (par)dúod_agi (R 3), (neiš)lėidž_agi (R 3), pã.ded_agi (R 3), (nu) pasakoj_agi (R 3), (su)naudój_agi (R 3), žirž_agi (R 3). I dialekttexter från bymålet i Dargaičiai har man funnit inte bara presensformer i tredje person, utan även första persons former med partiklarna -agei, -agi, t.ex.: rí:ta / sáule nėtek / jeu_àš dainúoju_agei laukė (R 2), pàti susiskáldau_agi / kiẽk_jaũ reik tu._mã.lku. (R 3), àš tai_lendù_agei / màn sarmàtà / nė če_kō· ródìt (R 3). Några former av verbets preteritum med partikeln -agei har också observerats; partikeln uttalas efter en paus, t.ex.: tik pà-eme / spùrš’t iš_kièma / ir_išlėke_agei (R 2), i_sulėide_agei [vaistus] (R 2). I texterna förekommer också en mycket intressant imperativform, där partikeln -agė används mitt i ordet, före imperativets andrapersonssuffix -k, t.ex.: žù.ragėk / čè mãtos (R 2). Man skulle kunna anta att partikelsamlingen i respondenternas tal (idiolekt) tillsammans med verbet fyllde en särskild funktion genom att jämna ut böjningsparadigmet; kanske uppfattades de ändelser som i VAŠ tenderar att förkortas som inte alltid tillräckliga för att uttrycka tanken i den slutna språkgemenskapen och kunde därför justeras. Den partikel -agei, vars bildning Jonaitytė bedömde som oklar, har etablerats i Dargaičiai under drygt femtio år (sedan 1960-talet), medan användningen av -agi och -agė tillsammans med verb har minskat. Det är värt att erinra om Grinaveckienės ovan citerade iakttagelse om användningen av partikeln -ai tillsammans med böjliga och oböjliga ordklasser. I dialekttexterna från Dargaičiai förekommer exempel på att partikeln -agei används med böjliga ordklasser, till exempel adjektiv och pronomen, jfr: gèṙagei žmòni.s (goda människor) (R 2); o_*dárgaičiuose / tik_mú·su._agei / viena kárve (R 1)¹¹. Respondenterna använder också partikeln -agei med adverb, till och med tillsammans med andra partiklar som da, tikt, t.ex.: kaĩp_agei tu_búsi lú·dininku? (R 2), kai_kæũla da_paršúojes / anà pri·gul_da_agei [grisungarna] (R 2), senàeũ dà / dà_agei nebūdava gelžìes (R 2), tìktagei tuos_vaikùs nebeskaũdi.t [uppför sig så att barnen inte ska ta skada] (R 3). Vi finner sådana exempel också i det tidigare nämnda verket av Jasiūnaitė, jfr: En, hör du, som ett vassrör i vinden (105), Bagočiai, hör du (115), Där partierna finns, där finns också slåttergillen, hör du (118), Så varför, hör du? (125). Dialektologer har noterat att verbets expressivitet kan skapa förutsättningar för att en partikel uppträder intill det och förstärker verbets emotionella laddning. De ämnen som behandlas här och räknas upp i artikelns början är inte känslomässigt 11 Om användningen av -ai, som har fogats till pronomen, samt pronomenen jag, hon och liknande bland samogiterna, se utförligare Arumaa 1933: 19–21. Jonaitytė förbinder inte sådana former, som också har påträffats och används kring Šakyna, med formanten -ai. Se utförligare: Jonaitytė 1964, 165–177. Straipsniai / Articles 185 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ De är särpräglade, men i respondenternas berättelser förekommer också målande verb, särskilt när de berättar om läkare, dagens samhälles lössläppta livsstil, hårt arbete utomlands och liknande. Till de målande verben skulle vi kunna räkna (apsi)džiaugti, kęsti, kolioti, mauti [springa, fly], smirdėti, (pa)smirsti, zirzti med partikelsammansättningen –agei (–agi). Alla övriga verb är känslomässigt neutrala, till exempel: duoti, imti, nešti, parduoti, važiuoti, vesti och liknande. Man skulle kunna anta att –agei i Dargačiai används både som en emfatiskt förstärkande partikelsammansättning och som en modifierande partikelsammansättning, ”som preciserar och på olika sätt modifierar betydelsen hos ord, ordgrupper och meningar” (Valeckienė 1988: 190). Det beskrivna fenomenet hade, som Jonaitytė påpekade, tidigare varit mer utbrett, eftersom R 1, som föddes och växte upp 10 km från Dargaičiai, nära Šakyna, inte skiljer sig i sitt tal från R 2, som föddes och växte upp i Dargaičiai12. Jonaitytė skrev också i sin avhandling om fenomenets utbredning i trakten kring Šakyna. Även R 4:s inställning till den lokala dialekten är intressant. R 4, som är gift med en kvinna från byn Dargaičiai och kommer från Skilvioniai i Joniškis kommun, vilket tillhör samma šiauliškiai-undergrupp men Joniškis-dialekten (Jšpt 2001: 13), lade genast märke till ett språkligt fenomen som enligt hans öra var mycket särpräglat: pàškui pas_juõs i.rà / àš kol_i.pràtaũ / jiẽ kõ_nors kal’b / kal’b / paskuĩ / nu_pàškui irà tõks priežodis / gãl ne_priežodis / tõks.../ tòke galī.ne. pri.deda prę_ kiekvienà veiksmažodžę / nepastebėjot? / pàvi:zždžui / paklausi / nu_kur_nõrs.. / kur̃ *pẽtras i.rà / anė? / dirbagi / sãko / dirbagi / ne_dīrb / ar_darbė / dirbagi / nu_dīrb_agi / pastōvei / žũrũ (R 4). Detta fenomen skulle kunna kopplas till idiolekt. Respondenterna lade nämligen själva märke till att byn Dargaičiai är särpräglad: če giminũ. gimines kaškaĩp ein (R 3), kaĩp ir negiminaičei / bet su-eidava i. giminũ. lizda. (R 3), *dárgaičei / ta(i)_i.rà giminaičiu. káimas (R 5), če nu_tẽvũ. kàs išlī. ke. [om användningen av partiklarna –agei, –agė, –agi tillsammans med verb] (R 4). Om man traditionellt uppfattar idiolekt som en social, territoriell och psykologisk språklig särart (Gaivenis, Keinys 1990: 81), skulle man kunna säga att lexikonet bäst återspeglar individens psykologiska och språkliga porträtt, medan de lokala språkbrukarna själva skapar systemet för dess användning. Och det hänger inte bara samman med individens språk 12 I LKI:s dialektarkiv granskades handskrifterna med dialektmaterial från expeditioner i Gruzdžiai kommun. Studenterna Ruškytė och Andrijaitytė besökte punkt nr 73a och skrev ned några sagor från Gruzdžiai (häfte 1 och 2, nr 583). Det enda som noterades var att den postpositionella partikeln gi används av respondenterna både tillsammans med verb, som en konjunktion som fogar samman satser och som en emfatiskt förstärkande partikel (Gi kas buvęs, kas ne, bo vargs tai vargs). Jonaitytė, som undersökte trakten kring Šakyna, nämner först användningen av gi när hon beskriver partiklarna (Jonaitytė 1962: 15). 186 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Savitas kalbinis reiškinys šiauliškių plote (remiantis LKA punkto Nr. 73 medžiaga) formos ir turinio bet ir prasmės lygmenimis (Vulas 1977: 13, Žalkauskaitė 2011: 151–152). Det nämnda lokala språkfenomenet kommer med tiden att försvinna, eftersom man redan nu kan märka att förkortade VAŠ-former används ein, išein, valda (valdo) parallellt med de former som behandlas i artikeln. Frågan uppstår när detta fenomen kan ha uppstått. Det är troligt att det skedde i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Enligt Jonaittytė har „žemaičiai tiriamąją Šakynos tarmę yra paveikę daug stipriau, negu ta tarmė žemaičius. Taip vyko galbūt todėl, kad žemaičių tarimų plotas yra didesnis ir kompaktiškas, o vakarų aukštaičių plotas čia driekiasi tiktai neplačia juosta, o tuoj už Šiaulių ir ta pati beveik nutrūksta. Vadinasi, tiriamoji tarmė drauge su vienintele gretima šiaurės vakarų aukštaičių Šiaulių tarme yra savotiškai izoliuota nuo kitų tos pačios grupės tarmių. O Šiaulių tarmė, būdama tokia pat pereinamoji kaip ir Šakynos, gretimų žemaičių tarimų įtaką nedaug tepajėdo sulaikyti. Be to, žemaičių įtakai plisti padėjo ir administracinis bei bažnytinis tarmės ploto suskirstymas, ir dėl to didesnis gyventojų bendravimas su žemaičiais“ (Jonaittytė 1964: 175). Varför detta fenomen inte har försvunnit kan man bara spekulera i. En yttre orsak kan, förefaller det, vara att byn inte splittrades upp i enstaka gårdar. Detta gjorde det möjligt för gemenskapen att på naturlig väg bevara det språkliga uttryckssätt som förts vidare från generation till generation, även om Dargaičiai, liksom den språkliga utvecklingen i andra punkter, påverkades starkt av historiska omvälvningar och ockupationsperioden (XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas 2014: 200–2005). För övrigt finns det knappast några ingående språkstudier av individer och språkgemenskaper i Litauen, och därför behöver orsakerna till ett sådant språkfenomen, som har levt kvar i över 90 år, undersökas mer ingående och systematiskt med hjälp av dialektinspelningar från närliggande punkter. Det kan inte heller uteslutas att detta språkfenomen hänger samman både med språkets rytm och med talarens stil och idiolekt. SLUTSATSER I dialekttexter inspelade 2013 vid LKA-punkt nr 73 (Dargaičiai) påträffades former av böjliga (verbets huvudformer och former ur böjningsparadigmet), deklinerande (adjektiv och pronomen) och oböjliga (partiklar) ordklasser med partikelsammansättning -agei, -agė, -agi, vilka uttalas både utan och med paus. Informanterna använde sådana former i texterna över 280 gånger (även upprepade former räknades). Ungefär vart tionde till tolfte verb uttalades med partikelsammansättning. Straipsniai / Articles 187 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Detta lokala fenomen kan kopplas till dialekternas samverkan. Kontakten mellan žemaitiska (ŠŽT och PŽV) och aukštaitiska (VAŠ) dialekter (särskilt processen med ändelseförkortning) kan ha gett talaren en känsla av språklig osäkerhet: den korta verbformen kan ha uppfattats som otillräcklig för att fylla sin kommunikativa funktion. Det kan inte uteslutas att bruket av -agei, -agi, -agė också hänger samman med satsrytmen. Detta stöds av exempel ur skönlitteraturen, vars upphovsperson behärskar dialekten väl och naturligt för över dialektformer till den skönlitterära texten. Det idiolektala, lokala språkfenomenet uppstod sannolikt i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Den lokala användningen av formerna hade prestige, förenade språkgemenskapen och skapade en känsla av språklig trygghet. Historiskt och kulturellt sett kan det faktum att byn inte splittrades upp i enstaka gårdar ha skapat förutsättningar för att det etablerade språkfenomenet skulle bestå. Den slutna gemenskapen upprätthöll ett slutet språksystem. Informanterna, som i över nittio år fortsatt att använda verbformer (och former från andra ordklasser) med -agei, -agė, -agi, börjar skilja mellan språkliga koder: med utomstående talar de utan de nämnda formerna, men så snart de lämnat dem och psykologiskt passerat gränsen mellan de egna och de främmande börjar formerna naturligt dyka upp i talet. Detta språkfenomen håller på att försvinna, eftersom de yngre generationerna på orten, till följd av standardspråkets inflytande och befolkningsförändringar (inflyttare från andra områden med VAŠ), inte längre använder -agei, -agi, -agė emfatiska (modifierande) partiklar tillsammans med verb och andra ordklasser. 188 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Savitas kalbinis reiškinys šiauliškių plote (remiantis LKA punkto Nr. 73 medžiaga) B I L A G O R TABELL 1. Verb i presens 3:e person med –agei i inspelningarna från Dargaičiai-dialekten –agei (uttalas utan paus) –agei (uttalas med paus) (ne-, nebe- už-) dirbagei (R 1, R 2, R 3), kalbagei (R 3), šviečagei (R 1), pučagei (R 3), duodagei (R 1, R 2), (i-) vedagei (R 1, R 3), (į-) dedagei R 2, verbagei (R 2), riedagei (R 2), (i)lendagei (R 2), (at-) važiuojagei (R 1, R 3), (ap-) sėjagei (R 2), važinėja­gei (R 2), nuomojagei (R 2), finansuoja­gei (R 3), prekiauja­gei (R 3), koliojagei (R 3), augagei (R 1, R 2, R 3), baigagei (riva byggnader) (R 2), sergagei (R 2, R 3), bėgagei (R 3), traukagei (R 2), renkagei (R 2), šne­kagei (R 2, R 3)), lekagei (R 2), prasisukagei (R 3), (už)mokagei (R 3), tinkagei (R 3), turagei (R 3), (nesi) kelagei [om Jungfru Marie himmelsfärdsfesten] (R 2), išbalagei (R 3), (atsi-, pri-, užsi-) (i) imagei (R 1, R 2), (ne-, nepa-) remagei (R 2, R 3), šutinagei (R 1), (at-, iš-, ne-, par-, pri-, su(v)-) einagei (R 1, R 2, R 3), gyvenagei (R 1, R 2, R 3), auginagei (R 2), dusinagei (R 2), (ne)lynagei (R 2), vadinagei (R 2), (nu)raunagei (R 2), (užsi-) auginagei (R 2, R 3), minagei (R 2), būnagei (R 3), gyvenagei (R 3), būnagei (R 3), gaunagei (R 3), maunagei (springa, flyr, R 3), verpagei (R 2), rūpagei (R 3), kepagei (R 3), (ne-) turagei (R 1, R 3), (iš)aragei (R 2), noragei (R 3), (atsi)kuragei (R 3), (atsi-, pra-, pri-) geragei (R 3), mėkstagei (R 3), rišagei (R 1), (pa)ruošagei (R 3), prašagei (R 3), juntagei (R 1), mirštagai (R 3), (atsi) bostagei (R 3), varkstagei (R 3), (pa) virtagei (R 3), stovagei (R 2), (at-, iš(si)-), nu- važagei (R 1, R 3), smirdžagei (R 1), nebespaudžagei (R 1), negirdžagei (R 3), (neap-) (ne)leidžagei (R 3). (ne-, pa-, už-) dirb agei (R 1, R 2), (nebe-, su-) ded agei (R 2), (ne-, pa-r-) duod agei (R 1), (atsi-, ne-) rand agei (R 2), (at-, nu-, pri-) važiuoj agei (R 1, R 2, R 3), važinėj agei (R 2), mokytojauj agei (R 2), nusioj agei (R 2), sėj agei (R 2), (iš)rušiuoj agei (R 2), (nebeatsi)skrepliuoj agei (R 3), serg agei (R 3), trauk agei (R 2), renk agei (R 2), šnek agei (R 2), (nebe-) reik agei (R 3), (nu) kul agei (R 2), (nebe)gal agei (R 3), kalb agei (R 3), (pri(j))im agei (R 1, R 2), (ne)rem agei (R 2), (at-, iš-, ne-, su-) ein agei (R 1, R 2), (pri)min agei [om djurgödsel] (R 2), (su)dažiūr agei (R 2), gyven agei (R 1, R 2), gaun agei (R 1), spausdin agei (R 1), [nieks] (neiš)ein agei [om vintillverkning] (R 1), (ap)sodin agei (R 1), gaun agei (R 1), (pa)būn agei (R 2), gyven agei [krėgždutės] (R 2), (ap)siūn agei (R 2), (su)gadin agei (R 2), (nebeiš-) per agei (R 2), ar agei (R 2), šėr agei (katter) (R 2), (ne-) tur agei (R 1, R 2), (iš)nykst agei (R 2), (pri)prant agei (R 2), žiūr agei (R 3), (ne)les agei (R 2), (ne) kas agei [om höns] (R 2), kiš agei (R 2), (pra)neš agei (R 2), (neatsi)neš agei (R 2), (pri)kiš agei (R 2), (ne)suprant agei (R 1), įprant agei (R 2), tįst agei (R 2), trūkst agei (R 2), stov agei (R 2), (at-, iš-) vež agei (R 1, R 2), melž agei (R 2), sužeidž agei (R 1), sėdž agei (R 2). Straipsniai / Articles 189 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ TABELL 2. Presensformer i 3:e person singular av verb med –agė och –agi i Dargaičiai-dialekten –agė –agi (uttalas utan paus) –agi (uttalas med paus) gaminagė (R 1), patiragė (R 3), dirbagi (R 3), keñčagi (R 3), (pa)kviečagi (R 3), (par-) duodagi (R 3), dedagi (R 3), (nebepa)judagi (R 3), noragi (R 3), nuomojagi (R 1), (neiš)einagi (R 3), (at-, pri-, su-) važiuojagi (R 3), (pa)keliaujagi (R 3), (su)skaičiuojagi (R 3), (nu)pelyjagi (R 3), pasakojagi (R 3), (su)organizuojagi (R 3), stojagi (R 3), (nesi)ginčijagi (R 3), atostogaujagi (R 4), šarojagi (R 4), (apsi) džiaugagi (R 3), (par)bėgagi (R 3), (iš-, nebe-) augagi (R 3), bėgagi (R 4), (nebe-) reikagi (R 3), (pra-) lekagi [kör förbi snabbt] (R 3), (pa)tinkagi (R 3), reikagi (R 3), (pa)šnekagi (R 3), šaukagi (R 3), (pa)šaukagi (R 3), (neatsi)tinkagi (R 3), (iš)traukagi (R 3), (nebeapsi)mokagi (R 3), (nenusi)perkagi (R 3), (nebeati)tinkagi (R 3), (nebe-) galāgi (R 3), (iš)balagi (R 3), (pa) gailagi (R 3), (atsi)(i)magi (R 3), gyvenagi (R 3), suprantagi (R 3), auginagi (R 3), (at-, iš-, nu-, pa-, pra-, pri-) einagi (R 3, R 4), (pri)kabinagi (R 3), būnagi (R 3, R 4), gyvenagi (R 3), kilnagi (R 4), (pa) kvimpagi (R 3), rūpagi (R 3), noragi (R 3), turagi (R 3), (pri)žiūragi (R 3), gūragi (R 3), turagi (R 3), (ne)norāgi (R 3), i.ragi (R 3), mėkstagi (R 3), (nusi)nešagi (R 3), (nu) slinkstagi (R 3), (pa)smirstagi (R 3), (už) mokėtagi (R 3), (at-, su-) vežagi (R 3), smirdžagi (R 3). (pa)ger (R 3), (par)ger (R 3), (pra)åker (R 3), brukar jorden (R 3), (su)använder (R 3), (nu) berättar (R 3), leder omkring (R 3), småkrasslar (R 4), (ne)beklagar (R 3), är (R 3), (at-, neiš-) går (R 3), (pa)åldras (R 3), (atsi)stöter (R 4), gnäller (R 3), (neiš)släpper ut (R 3), (išsi)sopar (R 3). 190 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Savitas kalbinis reiškinys šiauliškių plote (remiantis LKA punkto Nr. 73 medžiaga) LITERATŪRA Arumaa Peeter 1933: Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina. Tartu. Gaivenis Kazimieras, Stasys Keinys 1990: Kalbotyros terminų žodynas. Kaunas: Šviesa. Girdenis Aleksas 2000: Kalbotyros darbai 2. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Grinaveckienė Elena 1960: Tarmių medžiagos rinkimas Lietuvių kalbos atlasui. – Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 191–205. Grinaveckienė Elena 1962: Kai kurios lietuvių kalbos tarmių ypatybės (iš 1961 metų dialektologinių ekspedicijų). – Lietuvių kalbotyros klausimai 5, 147–169. Jasiūnaitė Stasė 1986: Gyvenimo apysaka. Vilnius: Vaga. Jonaitytė Aldona 1960: Šakynos tarmės žodžio galo vokalizmas. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, serija A. 1(8), 151–162. Jonaitytė Aldona 1962: Šakynos tarmė (rankraštis, saugomas Vilniaus universiteto bibliotekoje, F 76–360). Jonaitytė Aldona 1964: Žemaitiškos morfologinės ypatybės Šakynos tarmėje. – Lietuvių kalbotyros klausimai. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida, 165–177. Jšpt – Joniškio šnektų pratimai ir tekstai, sud. Nerija Bartkutė, Rasa Dumčiūtė, Aušra Kaikarytė, Lina Kazlauskaitė, Janina Švambarytė (ats. red.). Šiauliai: K. J. Vasiliausko įm., 2001. LKG II – Lietuvių kalbos gramatika 2, vyr. red. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mintis, 1971. Lktch – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. Rima Bacevičiūtė, Audra Ivanauskienė, Asta Leskauskaitė, Edmundas Trumpa, mokslinė red. Laima Grumadienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2004. Valeckienė Adelė 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Vaš – Vakarų aukštaičiai šiauliškiai, sud. Rūta Kazlauskaitė, Lionė Lapinskienė, Rima Bacevičiūtė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2007. Vitkauskas Vytautas 2001: Lietuvių kalbos tarmių morfoneminiai reiškiniai. Vilnius: Žara. Vulas S. M. 1977: Teoretičeskie i metodičeskie voprosy kriminalističeskogo issledovanija pismennoj reči. Moskva. Straipsniai / Articles 191 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė. Vilnius: Briedis, 2014. Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių kalbos dialektologija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Žalkauskaitė Gintarė 2011: Idiolekto požymiai elektroninių laiškų leksikoje. — Kalbotyra 63(3), 149–164. Ионайтите А. 1962: Шакинский говор. Автореферат дисертации на соискание ученой степени кандидата филологических наук. Вильнюс. Peculiar Linguistic Phenomenon in the Area of Šiauliškiai (According to Data of Point No. 73 of the Atlas of the Lithuanian Language) SUMMARY The author discusses a peculiar surviving local phenomenon of dialectal language recorded in the course of fieldwork carried out in 2013. 5 local oldest-generation respondents from Dargaičiai Village (Šiauliai District Gruzdžiai Eldership) were interviewed by the author in Point No. 73 of the Atlas of the Lithuanian Language (ALL): 3 women (R2 (1923), R3 (1947), R5 (1953)) and 2 men (R1 (1926), R4 (1951)). Over ten hours of dialectal text were recorded. Dargaičiai belongs to the Western Aukštaitian subdialect of Šiauliškiai (VAŠ) which linguists consider a boundary or transitional dialect between western and eastern dialects (Samogitian and Aukštaitian). The linguistic point of Dargaičiai is dominated by the distinctive features of the Šiauliškiai subdialect: retained nasal vowels ą, ę and diphthongs an, am, en, em; the stress is consistently retracted from the ending. Dialectologist Elena Grinaveckienė, who analysed the environs of Gruzdžiai belonging to VAŠ, and Aldona Jonaitytė, who collected the material in the environs of Šakyna (VAŠ) around the 1940s–1950s, paid special attention to the use of particles with the third person present and past iterative forms. Vytautas Vitkauskas also wrote about it. Having scrutinized the dialectal records of Dargaičiai Village, the author discovered the principal forms of the verb and the forms of the conjugation paradigm with the particle combination -agei and its variants -agė, -agi which are pronounced with the verb with a pause and without it, e.g.: pašokṭ_agei (R 1), lendu_agei (R 3), vežagei (R 1, R 2), gaun_agei 192 Acta Linguistica Lithuanica LXXIV Savitas kalbinis reiškinys šiauliškių plote (remiantis LKA punkto Nr. 73 medžiaga) (R 1), mėkstagi (R 3), atsibost_agi (R 4), gaminagė (R 1), išlėkė_agei (R 1), etc. The respondents used over 280 of such forms in the texts (repetitive forms were included as well). This local phenomenon is associated with the interaction of subdialects. The contacts between Samogitian and Aukštaitian dialects and the process of shortening of endings could have given rise to an idiolect, a local linguistic phenomenon, which have possibly originated at the end of the 18th century or in the beginning of the 19th century. The local prestige of morphological forms united the linguistic community and created the sense of linguistic security. In fact, from a historical and cultural perspective, the so called strip village (Lith. rėžinis kaimas) could have been the decisive factor for the linguistic phenomenon to survive. A non-division into isolated farmsteads and a self-contained community also maintained a closed linguistic system. The respondents who have been using the verbal forms including -agei, -agė, -agi for over ninety years separate between the linguistic codes: they omit the aforementioned forms when speaking to strangers; they are naturally included in the language as the speakers get into the conversation and cross the psychological familiar / unfamiliar boundary. Įteikta 2015 m. spalio 10 d. JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Straipsniai / Articles 193