Textgrammatik und frühneuhochdeutsche Gebrauchstexte aus tschechischen und slowakischen Archiven (Urbar, Satzung, Kirchenlied): Analyse und Versuch der Didaktisierung

ALECHT GREULE Universitetet i Regensburg Vetenskapliga forskningsområden: textgrammatik, teolingvistik och andlig sång, onomastik, historisk syntax. TEXTGRAMMATIK OCH TIDIG NYHÖGTYSKA BRUKSTEXTER FRÅN TJECKISKA OCH SLOVAKISKA ARKIV (URBAR, STADGA, KYRKOSÅNG): ANALYS OCH FÖRSÖK TILL DIDAKTISERING Textgrammatik och tidiga texter skrivna på nyhögtyska från arkiv i Tjeckien och Slovakien (jordeböcker, förordningar, kyrkosånger): analys och försök att didaktiskt anpassa dem ANNOTATION Tre tidignyhögtyska texter, som har tillkommit i Tjeckien (Böhmen och Mähren) och Slovakien, analyseras textgrammatiskt. På så sätt ska det beskrivas hur textkohesionen i dessa texter från 1400- och 1500-talen, som tillhör olika textklasser, gjordes begriplig för mottagaren och satte honom eller henne i stånd att uppfatta textens tema. I analysen används huvudsakligen två strategier: fastställandet av centrala textobjekt genom att identifiera koreferenskedjor och fastställandet av isotopinivåer genom extraktion av semantiska drag. Genom kombinationen Straipsniai / Articles 29 ALBRECHT GRULE av de centrala textobjekten och isotopinivåerna kan texternas tema härledas. I avhandlingen ingår också anvisningar om hur den textgrammatiska analysen kan användas i språkhistorisk undervisning. NYCKELORD: språkhistoria, historisk textgrammatik, ämnesdidaktik, jordebokslingvistik, hymnologi. ANNOTATION Tre tidignyhögtyska texter med ursprung i Tjeckien (Böhmen och Mähren) och Slovakien analyseras ur ett textgrammatiskt perspektiv. Därigenom beskrivs hur textkohesionen i dessa texter från 1400- och 1500-talen, som tillhör olika textklasser, gjordes begriplig för mottagaren och hur denne kunde uppfatta textens tema. I analysen används två strategier för denna centrala fråga: fastställandet av centrala textobjekt genom klarläggande av koreferenskedjor och fastställandet av isotopinivåer genom extraktion av semantiska drag. Utifrån kombinationen av dessa centrala textobjekt och isotopinivåerna kan texternas tema klassificeras. I denna artikel har tips införlivats om hur textgrammatisk analys kan användas i språkhistorieundervisningen. NYCKELORD: Språkhistoria, historisk textgrammatik, ämnesdidaktik, matrikel-lingvistik, hymnologi. 1. INLEDNING OCH SYFTE Med följande överväganden fortsätter vi ett projekt vars uppgift är att pröva hur användbar en textgrammatisk modell, som testats på nutida tidningstexter, är för språkhistoriska texter (jfr Greule, Kolbeck 2014). Med tanke på didaktiken i tyska som främmande språk och den roll som språkhistoriska texter skulle kunna spela där, väljer vi tidignyhögtyska texter från tjeckiska och slovakiska arkiv, respektive texter som tillkom i Böhmen, Mähren och Slovakien under 1400- och 1500-talen. Det rör sig om stadgarna för rådet i staden Kaschau/Košice från 1404, jordregistret för hertigdömet Jägerndorf från 1531 och kantionalet (kyrkosångboken) för Böhmens bröder från 1531. Ur textlingvistiskt perspektiv är alla tre källorna ”stortexter”, vilka emellertid är uppdelade i ”smådelar” på olika hierarkiska nivåer (Greule 2012: 81–86). Följande analyser avser tre utvalda smådelar ur de nämnda källorna 30 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidignyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (jordregister, stadga, kyrkosång): analys och försök till didaktisering De följande analysförsöken avser dessa. Först behandlas i varje fall källtexternas kulturhistoriska särdrag och frågan om didaktisering av historisk textgrammatik berörs. 2. TEXTGRAMMATISK ANALYS Den textgrammatiska beskrivningen av de föreliggande tidignyhögtyska texter, som tillkom på 1400- och 1500-talen, syftar till att belägga textkohesion. Frågan är med vilka språkliga medel, på uttrycks- och innehållssidan, textkohesionen gjorts begriplig för textens mottagare så att denne kan uppfatta textens tema och dess utveckling. Framför allt är två strategier aktuella: att fastställa centrala textobjekt (ZTG) genom att identifiera koreferenskedjor och att fastställa isotopinivåer genom att extrahera semantiska drag, klasserna, som upprepas i textens förlopp. Det är uppenbart att kvantifieringen av upprepade element och arbetet på satsnivå spelar huvudrollen i analysen. Därutöver finns misstanken att modellen måste anpassas och revideras när den tillämpas på texte exempel av olika texttyper, och vad gäller språkhistoriska stortexter finns ett betydande behov av vidare insatser (utförligt Greule 2011: 24–26; Greule, Kolbeck 2014). Om man dessutom godtar föreställningen att grammatik är kombinatorik, som nedifrån och upp enligt särskilda regler kombinerar teckenkomplex av allt större omfattning, kan man definiera de komplexa ”stortexterna” som kommunikativa produkter som består av flera småtexter, mellan vilka också textgrammatiska relationer måste kunna utläsas. 3. JÄGERNDORFS FURSTENDÖMES URBAR (1531) Urbariet över furstendömet Jägerndorf/Krnov o.Bruntál från 1531 finns som originalhandskrift, tillsammans med andra urbarier som upprättades under markgrevarna av Brandenburg-Ansbachs regeringstid, i landsarkivet i Troppau (Zemský archiv v Opavé). Det utgavs 2010 av Siegfried Hanke och Rainer Vogel (Hanke, Vogel 2010: 18–100). Markgreve Georg von Straipsniai / Articles 31 ALBRECHT GREULE Brandenburg lät upprätta urbariet på tyska och med nära anslutning till ett föregående urbar från 1523, författat på fornceckiska. I urbarierna förtecknas den fasta egendomen, rättigheterna och avgifterna inom ett andligt eller världsligt jordherrskap; därför räknas de till de ”domänala textsorterna”. Vi vet ganska mycket om hur urbarierna kom till. Ursprungligen får man anta att egendomarna och rättigheterna samlades in på plats genom att de avgiftsskyldiga tillfrågades och därefter skriftligen fixerades i ett urbar vid det furstliga kansliet. För urbarlingvistiken innebär detta att urbarier som författats på något av folkspråken innehåller en blandning av tal- och skriftspråk, som inte återgavs med en så perfekt ”ortografi” som vi skulle förvänta oss i dag (Greule 2003: 58–61). Urbarier betraktas ur funktionell synvinkel som förteckningar med appellfunktion: I dem förtecknas egendomar och rättigheter samt de inkomster som härrör från dem och som kan krävas in av de avgiftsskyldiga på grundval av den skriftliga dokumentationen. (Greule 2003: 63) Urbariet över furstendömet Jägerndorf är som en stortext indelat i registreringen av avgifterna från tio orter i furstendömet; dessa textkomplex delas i sin tur, för varje ort, upp i småtexter som under tematiska rubriker förtecknar avgifterna på respektive ort. Analyse: Teiltext/Kleintext „Mayerhoff“ (Hanke, Vogel 2010: 18f.) Såväl vad gäller den språkvetenskapliga analysen som didaktiseringen av en sådan text är det nödvändigt att, mot bakgrund av dess kommunikativa funktion, bearbeta dess syntaktiska strukturer och lexikala potential (specialordförråd). Analysen av de syntaktiska strukturerna kommer till uttryck i följande förteckning över de 24 minimala textelementen (MTE). Rubrik/supra-text: Mayerhoff 1: Under slottet Lobenstain ligger en bondgård, väl lämpad för jordbruk och väl bebyggd. Den har dessutom många åkrar och väl iordningställd mark, på vilka nio malter kan sås om vintern och lika mycket om sommaren, mer eller mindre under den tiden. 2: Zue dem selben schlos sint viel gute wysn, wie dann Vndten Vortzaichen, schaff Vnd rindvieh ain schock, tzen wagen Zug, Reitpferd viel, 3: diesem allem ein gebürliche notdurfft geben mag. 32 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidignyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (Urbar, stadga, kyrkovisa): analys och försök till didaktisering 4: [item] gärdena till detta slott är bra, 5: Där kan man se många slags tillbehör i köket. 6: [item] En stor och nyttig fruktträdgård, som kan brukas för frukt och gräs. 7: [item] Den nedre trädgården, i vilken det finns många träd, 8: den trädgården kan man nyttja för frukt och gräs. 9: [item] Den tredje trädgården ligger bakom borgmästargården under planket, 10: den kan också nyttjas för frukt och gräs. 11: [item] Den fjärde trädgården kring slottet, nyanlagd ovanför planket, kan nyttjas för frukt och gräs. 12: De fyra trädgårdarna kan årligen ge en avkastning på omkring 20 floriner, mer eller mindre beroende på årstiden. 13: [item] Till slottet hör svarta och andra skogar som kan säljas, 14: avkastningen från dem har här beräknats till 20 floriner per år, mer eller mindre beroende på årstiden. 15: [item] I samma skogar finns bikupor på tre trädslag, 16: man får en liten mängd honung Konjunktion: och 17: sådana små mängder ger tillsammans fyra kvarter med. 18: Dietzs får man årligen åtnjuta en gulden, tidvis mer och mindre. 19: [item] Under slottet finns två vattendrag, i vilka det finns faren, grundlingar och harrar, 20: av dessa kan man årligen åtnjuta upp till III gulden, tidvis mer och mindre. [...] 21: [item] En god och nyttig bäck under slottet, i vilken det finns faren, elritsor och annan fisk att använda efter behov, 22: av dessa kan man årligen åtnjuta VI gulden under den tiden, mer och mindre. 23: [item] Under slottet finns stora ängar 24: på dessa kan man slå IXc lass hö under den tiden, och mindre. MTE har erhållits genom att 20 enkla och komplexa verbalsatser avgränsades utifrån det syntaktiska kriteriet, det vill säga sådana yttranden som uppvisar ett eller flera predikat. Endast fyra yttranden (MTE 5, MTE 6, MTE 10, MTE 21) innehåller inget huvudsatspredikat och betraktas som så kallade sättningar. Det fortsatta tillvägagångssättet – även didaktiskt – förutsätter en förståelse av texten, vilket också indelningen i minsta syntaktiska enheter ska bidra till. Denna beror både på den kommunikativa funktionen (registrering Straipsniai / Articles 33 ALBRECHT GRULE av egendomarna och deras avkastning för länsherren) liksom av förståelsen av lexemen, särskilt facklexemen såsom malter, schock, Zuemße, geniessen, pynbeuten, mesel mehd, fahren, grund, Herlitzen, Eschen. De kan lätt fastställas med hjälp av den ordlista som fogats till Hankes/Vogels utgåva. Kvar står emellertid stavningsformerna som försvårar textförståelsen och som inte bara avviker avsevärt från dagens tyska ortografi, utan också endast i ringa grad stöder den samtida satsstrukturen. Därför kan här anslutas en språkhistoriskt givande övning, som består i att så långt det går anpassa stavningen från 1531 till dagens ortografi. Framför allt blir den kommunikativa betydelsen av versaler och dubbelteckningar synlig genom denna övning. Ett första steg i fastställandet av de isotopinivåer som utgör textens semantiska bakgrund är att klassificera predikaten, vilka först med fördel kan markeras genom understrykning. Om man kvantifierar de upprepade predikaten ur semantisk synvinkel framträder, på grundval av frekvensen, följande isotopier med klasserna ’existens’ (sein, hat) och ’få/ha nyttan av’ (mag geniessen, mag gnossen werden, lasset geniessen, sein...zuer notdurft gebrauchen, den nutz...gesetzt, gen mag, giebt). Därtill är den potentiella modalitet som uttrycks genom det ofta förekommande modalverbet mag ’kan’ anmärkningsvärd. Vidare nämns visserligen ”existensbärarna” bland existenspredikaten, men inte nyttjaren eller nyttjarna bland nyttjandepredikaten, utom genom det generaliserande pronomenet man. Detta är inte förvånande, eftersom nyttjaren var den jordägande länsherren som hade låtit upprätta jordeboken och som inte behöver nämnas om och om igen (med alla sina titlar). Från och med MTE 12 anges nyttan i (penning)summor. Till textens tema, uttryckt som en kort innehållsbeskrivning som också skulle kunna fungera som rubrik, kommer vi genom att fastställa ZTG, som framgår av följden av upprepade referenser: mayerhoff (1) – Hinder dem mayerhoff (9) Schlos Lobenstain (1) – Zu dem selben schlos (2) – zu dem selben schlos (4) – umb das schlos (11) – Zu dem schlos (13) – Vndterm schlos (19) – underm schlos (21) – Vndter dem schlos (23) Viel gute wysn (2) – grosse wiesn (23)!! – auff den selben (24) die Gerten (4) – In den (5) – Ein...baumgarten (6) – der oder Baumgarten (7) - denselben garten (8) – Der dyte baumgarten (9) – der (10) – Der fierde baumgarten (11) – Der selben fier bawmgarten (12) Weld („Wälder“) (13) – der selben (14) – Inn den selben weldn (15) pynbeuten („Honigtrag“) (15) – ain mesel mehd (16) – soliche mesel (17) – Dietz („davon“) (18) 34 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidig nyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (urbar, stadga, kyrkosång): analys och försök till didaktisering zway wasser (19) – der selben (20) – Ein...bach (21) – denn selben (22). Utifrån kombinationen av klassemer (isotopier) med ZTG kan texttemat utarbetas och formuleras på följande sätt: ”Av de ängar, trädgårdar, skogar, honungsavkastningar och vattendrag som hör till mejerigården nedanför slottet Lobenstein är följande (närmare specificerade) nytta/avkastning möjlig”. Att temat inte står i denna formulering som en överskrift (supratext) beror på att platsen slottet Lobenstein nämns i huvudöverskriften och mejerigården i överskriften. Återstoden av temat skulle motsvara en textdisposition i överskriften, och textens funktion att ange egendomarna och deras avkastning är uppenbar och välkänd utifrån urbarens funktion. Den sena återupptagningen av kategorin ”ängar” i MTE 23 tyder på ett tillägg, vilket kan förklaras med ett förbiseende från skrivarens sida. Funktion är slutligen oklar för item, som textgrammatiskt kan specificeras som en dispositionskonnektor (se även nedan 4). 4. STADSRÅDETS STADGA FÖR KASCHAU/KOŠICE (1404) Redan Ilpo Tapani Piirainens beskrivning av handskriften ger viktiga upplysningar om textgrammatiska strukturer som kan följas i utgåvan (Piirainen 1987: 239f.). Stadgan för stadsrådet i Košice/Kaschau från 1404 (kort: stadgan) är en homogen, komplex text som består av småtexter (”Artickel”), vilka uteslutande tjänar lagstiftningsfunktionen (texttyp ”stadga”) och tydligt avgränsas från varandra. Förutom de 47 artiklarna, småtexterna, omfattar heltexten (handskriften) även en inledning, som dock inte är längre än en småtext. Handskriftens text återges i utgåvan i diplomatisk, bokstavstrogen form. Detta gäller förmodligen även interpunktionen, så att kommatering som enda skiljetecken i utgåvan endast i begränsad utsträckning bidrar till en innehållslig förståelse av textstycket. Detsamma gäller versalerna. Den meningsavgränsning som är viktig för den textgrammatiska analysen måste analytikern tolkningsmässigt tillföra texten. Straipsniai / Articles 35 ALBRECHT GREULE Analys av den 21:a artikeln (Piirainen 1987: 246) Övertext: Den tjugonionde artikeln1 1: [Item] keyn vngebert eytelkeyt sprichwort vnnüczlich rawmen füstreten In siczenden rot sol nicht seyn, Konnektor: sunder 2: yder sey geschickt zw horen was zuhandlen ist, Das dy sach nicht störung habe noch hinderniß. Konnektor: Även 3: keyn vngeberd auswendig des rots miteinander sol seyn vor gemeynen leyten czu vormeyden ergerniß, Konnektor: Vnd auch 4: keyn ander sach sol eyngetragen werden dye selbe c zeyt besunderlich uf sehen haben vf dy sach dy zu handlen ist, Konnektor: vnd 5: keynerley ander sach eyntragen noch beruren, wen dy men handelt czu der stünden Även om MTE 5 är en infinitivkonstruktion som är koordinerad med infinitivkonstruktionen i MTE 4 (besunderlich uf sehen haben...), har jag avskilt den som en självständig, om än elliptisk, sats där ”sol men” måste underförstås. Koreferens genom a) identisk upprepning av substantiv: - Dy sach (2) – keyn ander sach, dy sach (4) – keynerley ander sach (5) - keyn vngebert (1) – keyn vngeberd (3) - in siczenden rot (1) – auswendig des rots (3) b) identisk upprepning av verb: - handlen (2) – handlen (4) - handelt (5) 1 Översättning: Likaså ska det, när rådet sammanträder, inte förekomma något otillbörligt uppförande, någon sysslolöshet, något ”ordspråk” (inrop?), något meningslöst viskande eller stampande med fötterna. I stället ska var och en vara beredd att lyssna på vad som ska förhandlas, så att saken varken störs eller hindras. Likaså ska inget otillbörligt uppförande förekomma utanför rådet, för att undvika att väcka anstöt inför allmänheten. Och ingen annan sak ska tas upp samtidigt, utan man ska koncentrera sig på den sak som för tillfället behandlas. Och (man ska) inte ta upp eller beröra någon annan sak än den som man behandlar. 36 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidig nyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (Urbar, stadga, kyrkopsalm): analys och försök till didaktisering – eyntragen (4) – eyntragen (5) Koreferens genom kontiguitet (”rådets verksamheter”): siczenden rot (1) – handlen, dy sach (2) – sach eyntragen, handeln (4) – sach eyntragen, handelt (5) Strukturrekurrens/syntaktisk parallellism: negerat modalpredikat: sol nicht seyn (1) – (keyn...) sol seyn (3) – (keyn...) sol eyngetragen werden (4) – (sol) eyntragen noch beruren (5, elliptisk). Jämförbara är tillståndspassiv i konjunktiv sey geschickt zw horen och passivomskrivningen nicht störung habe (2), vilka skulle kunna förstås som uttrycksvarianter (i stället för sol seyn geschickt, sol nicht störung haben). Isotopi med klassen ”(otillbörligt) uppförande”: vngeber t eytelkeyt sprichwort vnniiczlich rawmen füstreten (1) – störung...noch hinderniβ (2) – vngeberd, ergerniβ (3) – ander sach... eyntragen (4) – ander sach eyntragen noch beruren (5) Alla fem MTE är förbundna med varandra genom adversativa och koordinerande konnektorer. Det är möjligt att detta förhållande beror på texttypen, som kräver en tydlig indelning. Om vi försöker konstruera temat för den 21:a artikeln utifrån denna textgrammatiska information, faller först ett negerat modalpredikat, som förekommer i fyra MTE och är nästan stereotypiskt formulerat som i de tio budorden (t.ex. ”du ska inte stjäla”), i ögonen. Endast i MTE 2 uttrycks förbudet något mildare i konjunktiv (sey, habe). Modaliteten, den talandes/skrivandes inställning till läsaren/lyssnaren, förblir densamma. Det är värt att notera att ingen adressat (syntaktiskt: inget agens) nämns; yder ’var och en’ i MTE 2 är alltför vagt. Här uppstår en lucka som anaforiskt eller kataforiskt kan fyllas utifrån den 20:e eller 22:a artikeln – i förhoppningen att där finna en ”adressat” – och därmed blir ett problem för den större textens grammatik. Temat för den 21:a artikeln kan formuleras på följande sätt utifrån samspelet mellan de textgrammatiska relationerna: ”En icke namngiven författare X ålägger icke namngivna adressater Y att undvika störningar vid rådssammanträdet.” Platsen och tiden då detta ska ske anges inte. Eftersom innehållet i MTE 3 inte gäller uppförandet vid utan utanför rådssammanträdet, kan det förstås som ett sidotema, vilket stadgans författare påfallande nog inleder med Item, en koordinerande konnektor i början av småtexterna. Variablerna X och Y i temats formulering ska visa att det är osjälvständigt Straipsniai / Articles 37 ALBRECHT GREULE … av korttexten signalerar, eftersom korttexten för att kunna förstås fullt ut är beroende av kompletteringar från för- och eftertext. 5. KANTIONAL (KYRKOSÅNGBOK) FRÅN DE BÖHMISKA BRÖDERNA, 1531 Till de säkra insikterna inom den jämförande hymnologin hör att Böhmen är sångbokens hemland (Greule 2012: 167), bland annat eftersom Europas äldsta evangeliska kyrkosångbok trycktes i Prag 1501 och det enda exemplaret förvaras på Tjeckiska nationalmuseet. Denna insikt påverkas inte av att den brünnska medeltidsforskaren Sylvie Stanovská nyligen vid ett föredrag i Görlitz (Sachsen) framförde uppfattningen att sången ”Adam het vns gantz verderbet”, tryckt tillsammans med melodin i De böhmiska brödernas kantional från 1531, är en textbearbetning av sången ”Durch Adams Fall ist ganz verderbet”, som Lazarus Spengler (1479–1534) författade i Nürnberg 1520.2 Därtill kommer att Sylvie Stanovská har upptäckt att omformningen av Spenglers text ägde rum under melodins påverkan. Melodin till De böhmiska brödernas tyska sång är nämligen identisk med melodin till den tjeckiska brödrasången ”Chvalmež Otce nebeskeho” (”Låt oss lovprisa den himmelske Fadern”), belagd i textvittnen från åren 1541, 1545–46 och 1564, men inte med melodin till Lazarus Spenglers sång. Den jämförande textgrammatiska analysens uppgift är att tydliggöra den språkliga transformationsprocessen och den innehållsligt-teologiska process som hör samman med den. Jämförande analys av sången ”Durch Adams Fall ist ganz verderbt” (=Text A) med ”Adam het vns gantz verderbet” (1:a strofen) (=Text C) Genom Adams fall är människans natur och väsen helt fördärvade, detta gift har ärvts av oss, så att vi inte kunde tillfriskna utan Guds tröst, som frälser oss 2 Albrecht Greule/Sylvie Stanovská, Transformation des geistlichen Liedes bei den Böhmischen Brüdern. Vortrag anlässlich der Tagung „Textgestaltung als Abbild der Transformationsprozesse vom 15. bis 17.Jahrhundert“, Hochschule Zittau/Görlitz, 25.–27.9.2012. 38 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidignyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (Urbar, Satzung, kyrkosång): analys och ett försök till didaktisering Har dragit på sig Guds vrede genom den stora skada som ormen vållade Eva. Medan analysen av löpande texter som endast är indelade i meningar går över meningsgränserna (transfrasalt), måste man i fråga om kyrkosånger, bortsett från att de utgör beståndsdelar av den tryckta stortexten ”sångbok”, beakta en konstitutiv indelningsenhet ovanför meningen för att kunna bedöma den textuella koherensen hos de senare tilldiktade stroferna, nämligen stroferna, som utmärks av rytm och rim. Om vi närmar oss texterna så att säga utifrån, konstaterar vi att Text A:s strofbyggnad med två stollen, en avslutande del och manlig kadens varken återfinns i den tjeckiska Text B eller i Text C. Däremot överensstämmer strofbyggnaden i Text B och Text C (4 fyrtaktiga rader med 2 rimpar). Den syntaktiska strukturen består av två meningar, varav en är en enkel mening: MTE 1 Genom Adams fall är människans natur och väsen helt fördärvade. och en komplex mening: MTE 2 Detta gift har ärvts av oss, så att vi inte kunde tillfriskna utan Guds tröst, som frälser oss från den stora skada som ormen vållade Eva och därigenom drog Guds vrede över sig. Även om den första strofens relativt begränsade textmängd ännu inte medger en kvantitativ bestämning, är denna deltexts ”protagonister” (=ZTG) paret ADAM/EVA och GUD. Man förbiser gärna deixis uttryckt genom oss och vi, det vill säga referensen till en grupp människor som sjunger eller tar emot sången och som även författaren, vilken annars inte framträder språkligt, tillhör. Isotopinivåerna fastställs genom lexemernas semantik i texten, bestämd av kotexten. Vi konstaterar därför lätt att den gemensamma ”semantiska nämnaren” hos uttrycken Fall, fördärvad, gift, inte tillfriskna, stor skada, orm, vållade, vrede är ett semantiskt kännetecken (=klasssem) ’(för människan) skadligt’. Av denna konstellation av ZTG och isotopi går det dock ännu inte att formulera något tema. Slutsatsen är att den första strofen tematiskt endast bereder vägen för åtminstone en eller flera följande strofer. Straipsniai / Articles 39 ALBRECHT GREULE Och i själva verket förs ZTG ADAM/EVA samt GUD och VI-deixis vidare i den 2:a strofen, liksom isotopin ”(skadligt för människan)” (Schlang, abgefallen, veracht, Bracht hat den Tod, Not); men mot dess slut träder en ny protagonist fram i stor textuell närhet till GUD och VI-deixis: HANS KÄRE SON, som i de följande stroferna omväxlande kallas KRISTUS! Här blir en intertextuell ”skärningspunkt” med den tjeckiska sången (B) tydlig ur textgrammatisk synvinkel; i dess första strof står det: jeho syna milého ”sin käre son” Analysen av de följande stroferna, genomförd enligt samma mönster, ger följande resultat: Protagonisterna och deixis förblir desamma; i och med KRISTUS framträdande tillkommer en ny isotopi till isotopin ”skadligt”, nämligen den antonyma isotopin ”räddning” (”frälsning”). I den 5:e strofen överträffas den rentav genom en anhopning av predikationer om Kristus, såsom Weg, Licht, Pforte, Wahrheit, Leben, Rat, ewig Wort, Schutz. Därmed tycks sångens höjdpunkt och slut åtminstone tematiskt vara nådda. Efter den 5:e strofen kan ett skarpt brott konstateras textgrammatiskt: I den 6:e strofen finns ingen deixis längre, ZTG är MÄNNISKAN i allmänhet och den till MÄNNISKAN knutna isotopin (gottlos, verflucht, fern des Heils, ohne Tröster, in Teufels Gewalt) har ”utstött av Gud” som gemensam nämnare. Som nutida betraktare kan man inte värja sig mot intrycket att hotets illokution ligger bakom denna strof. I strof 7 ändras endast isotopin: MÄNNISKAN utlovas nu ”räddning” – om hon litar på Gud. I grund och botten upprepas isotopin och därmed de båda temana från de fem första stroferna, nämligen ”den skada Adam orsakat människan” och ”räddning genom Kristus”, poängterat i dessa två strofer, 6 och 7. Oväntat nog finns det alltså ett tematiskt samband med deltexten strof 1–5. En ytterligare cesur från och med strof 8 är inte mindre markant. Den börjar med ”Ich bitt oh Herr”; genom det performativa verbet bitten står det genast klart att deixis från stroferna 1–5 återupptas, men nu inte genom det plurala VI, utan genom det individuella JAG i korrespondens med DU-GUD, vilket är viktigt att beakta. Om strof 8 är en bön om den räddning som i strof 7 utlovades på vissa villkor, slutar sången i strof 9 40 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidignyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (Urbar, stadga, kyrkosång): analys och försök till didaktisering utifrån JAG-deixis med ordet Hoffnung, som står i slutet av en stark ”ljus”-isotopi (brennende Luzerne, ein Licht, Morgensterne). Ur textgrammatisk synvinkel kan man konstatera att sång A består av fyra vertikalt (dvs. efter varandra) samordnade deltexter med var sin illokution: I: strof 1–5, II: strof 6–7, III: strof 8 och IV. Del I kan med en term från den medeltida bibeltolkningen kallas ”historice-mystice” (illokution: information/minnelse); del II, efter samma förebild, ”moraliter” (illokution: hot); del III är en bön, och del IV ligger, genom den GUD knutna ”ljus”-isotopin, nära en doxologi (illokution: lovprisning?). Avslutningsvis ett försök till intertextuell jämförelse mellan text A och text C, vilket lämpligen börjar med strof 1.3 Adam hett vnns gantz verderbet suᵉnd vnd schult auf vns geerbet verandert natur vnd wesen das wir nicht mochten genesen Den närmast språkvetenskapligt tekniska frågan lyder: Hur anpassar den okände författaren formellt texten i A till strukturen hos strofen i sång B? Vi kan genast konstatera att det enbart är grammatiken i respektive första strof som över huvud taget möjliggör en jämförelse; detta kan för idéhistorisk-teologiska studier te sig annorlunda. Första anblicken bör riktas mot de båda strofernas syntaktiska uppbyggnad: Medan strofen i text A består av två meningar, räcker den strofiska uppbyggnaden i sång C endast till en mening. Den är komplex och består av en asyndetisk satsradning i tre led, som mynnar ut i en komplex mening med en dass-bisats. ZTG är däremot desamma i båda stroferna: ADAM som agens och VI-deixis som patiens; liksom hos Spengler utspelar sig handlingen på en isotopinivå, som med det semantiska draget (klassem) ”människors undergång utan möjlighet till räddning” knappast skiljer sig från Spenglers isotopi ”(skadligt för människan)”; den är som mest tillspetsad och skärpt. Bearbetaren av text C åstadkommer detta först genom repetition (eller övertagande) av textdelarna Adam, gantz verderbet, auff vns vererbet, natur und wesen och slutligen genom att överta en hel versrad hos Spengler, nämligen: das wir nicht mochten genesen. I C flyttas den emellertid från mitten hos Spengler till slutet av strofen, vilket ger en viktig dramaturgisk effekt: Vi människor behöver en räddare. 3 Text efter Thomas 1931. Straipsniai / Articles 41 ALBRECHT GREULE Från och med här tar sång C en helt annan teologisk riktning än Spenglers sång: Eftersom ”frälsaren” enligt kristen teologi kom eller kommer vid jul, har sång A blivit en julsång. 6. RESULTAT Frågorna om vad den textgrammatiska analysen bidrar med till utforskningen och den bättre förståelsen av tidig nyhögtyska texter, och hur den kan komma till nytta i språkundervisningen, kan besvaras på följande sätt. Det första steget ligger, när det rör sig om handskrifter som urbariet och stadgan, hos handskriftens utgivare. Hen transkriberar och klarlägger därigenom vilket ljudstadium handskriften representerar, eller vilket skriftspråksområde den tillhör, och vilket ordförråd som präglar den. Denna frågeställning bör dock inte stå i förgrunden när textgrammatik används på historiska texter, eftersom den redan ofta har behandlats ur den nyhögtyska skriftspråkets framväxtperspektiv. Utgåvor bör också bidra till att utforska texternas innehåll genom att föreslå meningsgränser, vilket underlättar den textgrammatiska analysen när den tillämpas i undervisningen. Genom att de textgrammatiska analysstegen (identifiering av minimala textelement, deras yttre och inre samband samt utarbetande av ett tema) tillämpas på utvalda deltexter eller korttexter i undervisningen i språk- och litteraturhistoria, kan textförståelsen gradvis byggas upp, liksom en särskild förståelse för den funktionella stilen i senmedeltida profana (handskrivna) och religiösa (tryckta) textgenrer (register, stadga, andlig sång). Med ytterligare ett steg, där den större texten betraktas som helhet, något som dock inte kunde genomföras här, skulle man slutligen till och med kunna undersöka de formella och tematiska sambanden mellan de korttexter som den större texten är sammansatt av. 42 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Textgrammatik och tidig nyhögtyska brukstexter från tjeckiska och slovakiska arkiv (urbarium, stadga, kyrkosång): analys och försök till didaktisering L I T T E R A T U R G r e u l e A l b r e c h t 2003: Urbare als Kanzleiprodukte und Sprachquellen. – Aufgaben einer künftigen Kanzleisprachenforschung (= Beiträge zur Kanzleisprachenforschung 3), hrsg. von Jörg Meier und Arne Ziegler. Wien, 57–67. G r e u l e A l b r e c h t 2011: Beobachtungen zur Textgrammatik des Frühneuhochdeutschen in der Ostslowakei – am Beispiel der Satzung des Rates der Stadt Košice/Kaschau von 1404. – Deutsch-Slawische Kontakte – Geschichte und Kultur, Festschrift für Mária Papsonová, Michaela Kováčová, Jörg Meier, Ingrid Puchalová (eds.). Košice, 23–32. G r e u l e A l b r e c h t 2012: Sakralität. Studien zu Sprachkultur und religiöser Sprache, hrsg. von Sandra Reimann und Paul Rössler. Tübingen. G r e u l e A l b r e c h t, C h r i s t o p h e r K o l b e c k 2014: Kanzleisprachenforschung und Textgrammatik. – Perspektiven und Desiderate der europäischen Kanzleisprachenforschung (= Beiträge zur Kanzleisprachenforschung 8), hrsg. von Jörg Meier, Wien (Praesens) (im Druck). H a n k e S i e g f r i e d, V o g e l R a i n e r (r e d.) 2010: Urbare des Fürstentums Jägerndorf aus der Zeit der Markgrafen von Brandenburg-Ansbach (1531, 1535, 1554/89). Berlin, 18–100. P i i r a i n e n I l p o T a p a n i 1987: Die Satzung des Rates der Stadt Košice/Kaschau aus dem Jahre 1404. Edition und Untersuchung eines frühneuhochdeutschen Textes aus der Slowakei. – Neuphilologische Mitteilungen 88. Helsinki, 237–255. T h o m a s W i l h e l m (H g.) 1931: Michael Weiße, Gesangbuch der Böhmischen Brüder vom Jahre 1531. Wiederabdruck Kassel. Straipsniai / Articles 43 ALBRECHT GREULE Textgrammatik och tidig nyhögtyska texter från arkiv i Tjeckien och Slovakien (urbarium, stadgar, kyrkosånger): analys och försök att didaktiskt tillämpa dem SAMMANFATTNING I artikeln analyseras tre texter på tidig nyhögtyska från Tjeckien (Böhmen och Mähren) och Slovakien ur ett grammatiskt perspektiv. Artikeln behandlar hur textkoherens och textens tema förmedlas till mottagaren i dessa texter från 1400- och 1500-talen, vilka hör till olika textklasser. Denna grundläggande fråga analyseras med hjälp av två strategier: identifiering av centrala textobjekt genom att fastställa koreferenskedjor samt urskiljning av isotopinivåer genom att identifiera semantiska drag. Texternas tema kan klassificeras utifrån kombinationen av dessa centrala textobjekt och isotopinivåer. Artikeln innehåller rekommendationer om hur grammatisk textanalys kan tillämpas i undervisningen i språkhistoria. Mottagen den 15 december 2014. ALBRECHT GREULE Universität Regensburg Institut für Germanistik, D-93040 Regensburg. [email protected] 44 Acta Linguistica Lithuanica LXXV