Daiva Aliūkaitė, Danguolė Mikulėnienė, Agnė Čepaitienė, Laura Geržotaitė. „Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai“

DALIA PAKALNIŠKIENĖ Klaipėda universitet Forskningsområden: baltistik, geolingvistik, verbets historia. Daiva Aliūkaitė, Danguolė Mikulėnienė, Agnė Čepaitienė, Laura Geržotaitė SPRÅKLIG VARIATION OCH DESS BEDÖMNING UR PERCEPTIV DIALEKTOLOGISK SYNVINKEL: FÖRESTÄLLNINGAR OM VARIANTER OCH PLATSER KOLLEKTIV MONOGRAFI Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2017, 326 p. ISBN 978-609-459-913-2 Den sakkunniggranskade monografin är en ovanlig händelse på den litauiska filologins himmel. Den innovativa kvantitativa och kvalitativa undersökningen av variationen i litauiska, som bygger på vanliga medlemmars av språkgemenskapen bedömningar, tillhandahåller nya data för att kartlägga och tolka den språkliga variationen samt belysa dess utveckling och framtidsutsikter. Först och främst slås man av det globala urvalet av lingvistisk litteratur – de viktigaste verken om språklig variation och perceptiv dialektologi har använts, och de teoretiska ståndpunkterna och den praktiska verksamheten vid framstående lingvistiska skolor har utnyttjats kritiskt. Som numreringen visar består monografin av sex delar av olika omfattning. Del 5 omfattar bara 6 sidor, medan del 6 innehåller slutsatserna; därför hade det sannolikt varit lämpligare att slå samman dessa kapitel och presentera dem som en gemensam slutsats. Kapitel 5, ”Värdet av föreställningars och attityders dimensioner i undersökningar av språklig variation”, sammanfattar ju tydligt undersökningens resultat. I kapitel 1, som har rubriken ”Inledning”, presenteras begreppet språklig variation och två av de viktigaste uttrycken för variation särskiljs Straipsniai / Articles 259 DALIA PAKALNIŠKIENĖ kategorier – föreställningar om varianter och platser. En grupp på fyra forskare har satt upp ett ambitiöst mål: att ”undersöka den geolingvistiska kompetensen hos vanliga medlemmar av språkgemenskapen, vilken monografins författare förstår som kunskaper och färdigheter i att känna igen språklig variation och knyta den till olika slags områden: 1) geografiska (dvs. territorialitetsvariabler); 2) sociala (dvs. sociala variabler); 3) kulturella (dvs. kulturella variabler/kulturella dimensioner)” (s. 20). Vid första anblicken kan detta ”efemära” mål mätas tillförlitligt genom noggranna steg – uppgifter formulerades för att säkerställa en framgångsrik undersökning: att utarbeta en forskningsmetodik, fastställa urvalskriterier för deltagarna och välja undersökningsregionernas orter samt, med hjälp av den framtagna modellen för att undersöka geolingvistisk kompetens, genomföra studien. Monografin gör ett väsentligt val, eftersom projektet Bendrinės lietuvių kalbos vieta mentaliniame lietuvių kalbos žemėlapyje (Den litauiska standarddialektens plats på den mentala kartan över det litauiska språket) genomfördes 2014–2016 vid Vilnius universitets Kaunasfakultet med medel från Litauens statliga språkkommission (projektledare professor Daiva Aliūkaitė). Därmed har man skaffat sig olika slags erfarenhet och lärt av både framgångar och misstag. Urvalet är gediget – mer än 1 400 ungdomar. Man beslutade att undersöka verbaliserade och visualiserade språkliga attityder, det vill säga geolingvistisk kompetens, hos en relativt enhetlig grupp – gymnasieelever i åldern 15–19 år – på tio orter i Litauen som bäst representerar såväl traditionella litauiska dialekter som de nyaste dialektala formationerna under 2000-talet: nordžemaitiska representerades av geolekterna Kretinga, Plungė och Mažeikiai, östaukštaitiska av geolekterna Biržai och Panevėžys, västaukštaitiska av geolekten Vilkaviškis och sydaukštaitiska av geolekten Varėna. De övergångsgeolekter som är svårast att tolka är geolekterna Šiauliai, Kupiškis och Ukmergė. Monografins omfattande andra kapitel, ”Språklig variation ur perceptionsdialektologins perspektiv”, presenterar en kritisk tillbakablick från landsbygds- till stadsdialektologi och från traditionell till dynamisk dialektologi och perceptionsdialektologi, samt på den talarorienterade paradigm som möjliggjorde utvecklingen av en innovativ forskningsmetodik. De perceptionsdialektologiska studierna delas kronologiskt in i perioder före och efter Denis R. Prestons bok Perceptual Dialectology (Preston 1989), vars många utgångspunkter ligger till grund för dagens lingvistik. Tillsammans med metodologin presenteras också terminologi som har översatts eller anpassats sakkunnigt, med motsvarigheter på andra språk. Förhoppningen är att den ska få naturligt genomslag, tas upp av andra forskare i Litauen och enkelt kunna ”konverteras” i internationella sammanhang. Studien bygger kreativt på Denis R. Prestons femdelade modell för perceptionsundersökningar, som består av flera uppgifter: en handritad variantkarta, bedömning av varianternas korrekthet och attraktionskraft, fastställande av skillnader mellan varianter, igenkänning av dialekter och konceptuell bedömning (Preston 199). Uppgifternas innebörd och värde utvecklas och förklaras. För undersökningen av språklig variation i Litauen 260 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Daiva Aliūkaitė, Danguolė Mikulėnienė, Agnė Čepaitienė, Laura Geržotaitė Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdai (Språklig variation och dess bedömning ur perceptionsdialektologins perspektiv: föreställningar om varianter och platser) forskarna utformade en komplex enkätmodell där de svarandes geolingvistiska kompetens visualiseras och verbaliseras. Monografins tredje och fjärde kapitel ägnas åt kvalitativ och kvantitativ tolkning av de insamlade uppgifterna. I det tredje kapitlet, ”Subjektiva modeller för språklig variation i litauiskan: dialekten som språklig konceptualisering och kartläggning av mentala föreställningar om språklig variation”, utvecklas diskursen om föreställningar kring regional språklig variation i litauiskan. Först diskuteras den sociolingvistiska porträttering av dialekttalaren som framträder i enkäterna. Med utgångspunkt i Fumio Inoues värderande ord (Inoue 1999) och Peter Garretts, Angie Williams och Betsy Evans teknik med nyckelord (Garrett, Williams, Evans 2005) utarbetades ett nätverk av nyckelord. Enkätsvaren visade att de främsta kännetecknen hos dialekttalaren förknippas med hembygden och bostadsorten, ålder, respekt för det förflutna och språket med mera. Den tydliga kopplingen till bilden av NORM (Chambers, Trudgill 2004) visar att deltagarna uppfattar dialekttal som ett kännetecken för en svunnen eller försvinnande värld. Men, vilket monografin visar utförligt både verbalt och framför allt visuellt, varierar styrkan i denna konceptualisering mellan olika orter. Analysen av mentala kartor och kommentarerna till dem blottlade det föreställda dialektlandskapet och visade på prototypiska dialektområden. På kartor som sammanställts med datorprogrammet Gabmap (Nerbonne m.fl. 2011) framträder en konceptualisering av olika dialekters och orters språkliga hemhörighet, föreställningar om dialektområden och beskrivningar av språkliga drag som vittnar om en tämligen god geolingvistisk kompetens. Det vore intressant att jämföra kartorna över dialektvärden vid de olika orterna – då skulle den språkliga hemhörighetens betydelse för deltagarnas attityder framträda. Dessutom kunde kartorna över skillnader (fig. 70) ha kommenterats mer ingående. Det vore meningsfullt att inte bara förklara linjerna på kartorna, det vill säga vad en mörkare eller ljusare linje mellan orter visar, utan också diskutera varför just sådana dialektområden bildas i deltagarnas föreställningar. Exempel på handritade kartor visar att en betydande del av dem kommenteras av deltagarna, som räknar upp de dialektala drag som förknippas med det ena eller andra området (korrekt, begripligt, vackert eller fult osv.). En analys av dessa drag hade berikat undersökningen av de prototypiska dialektområdena avsevärt. Kartorna visade att dialekterna klassificeras på flera sätt – de dominerande är en tvådelad indelning (žemaičiai/aukštaičiai) och en fyrdelad indelning (žemaičiai/aukštaičiai/suvalkiečiai/dzūkai), även om andra indelningar också noterades. Det observerades att de unga enkätdeltagarna tenderar att övergå till den fyrdelade klassificeringen, och följande orsaker till denna förskjutning anges: etnografiska regioners inflytande på klassificeringen, den ojämna arealen för žemaičiai- och aukštaičiai-områdena samt andra historiska omständigheter. Recenzijos / Reviews 261 DALIA PAKALNIŠKIENĖ I kapitel 4, ”Subjektiva modeller av den litauiska språkvariationens: konceptualisering av standardspråket och kartläggning av mentala föreställningar om språkvariation”, konstrueras en sociolingvistisk porträttbild av standardspråkets talare med geolingvistisk grund – målet är att visa skillnaderna mellan hög- och låglandsmålens konceptualisering av standardspråket. Med samma teknik med nyckelord och associationer fastställs de tre viktigaste dragen i porträttet av standardspråkets talare – utbildning, stadsidentitet och korrekt språk (det sistnämnda mer sällan). En annan viktig komponent som visar den skilda konceptualiseringen av standardspråket bland hög- och låglandsmålen är modernitet, som befäster den stereotypa motsättningen ”dialekt = en variant från det förflutna, den äldre generationens variant / standardspråk = nutidens, den yngre generationens variant” (s. 192). Detta är en tydlig inställning bland höglandsmålen, medan unga samogiter inte förknippar standardspråket med modernitet – de kopplar i stället detta till den samogitiska dialektens livskraft. Några större skillnader mellan unga höglands- och låglandsbors föreställningar om standardspråket konstaterades inte. Forskarna noterade att samogiterna uppfattar den som talar standardspråk som främmande. De tecknade kartorna visade föreställningar om standardspråkets lokalisering. Standardspråkets zoner förknippas vanligen med centra – storstäder, regionala centra eller rentav en språklig släktskap. Den västra delen av Litauen förknippas oftast med standardspråket, mer sällan den centrala eller östra delen av landet. Enligt undersökningsdata identifierar unga människor vid samtliga undersökningspunkter oftast Vilnius och Kaunas med standardspråkszonen, och mer sällan Klaipėda. En intressant slutsats från forskarna är att de mest prototypiska standardspråkszonerna lokaliseras till de orter som i lägst grad identifieras med dialektzoner. I det korta kapitel 5, ”Värdet av föreställningarnas och attitydernas dimensioner i studier av språkvariation”, konstateras att studien av språkliga attityder i Litauen är representativ med avseende på urvalet av deltagare och de insamlade uppgifterna. Som jag redan nämnt skulle alla tankar som återges här naturligt kunna införlivas i slutsatserna, där vanliga språkanvändares föreställningar om standardspråk och dialekter samt deras viktigaste drag presenteras systematiskt. Det visade sig att standardspråkets viktigaste kännetecken är utbildning och lokalisering (storstäderna Vilnius, Kaunas och Klaipėda). De mentala kartorna visade att de mest prototypiska dialektzonerna lokaliseras till nya dialektala formationer – geolekterna i Plungė, Kretinga och Mažeikiai (i det samogitiska området), Biržai och Varėna (i det högaitiska området) – samt till regionala centra som Telšiai, Šiauliai, Panevėžys och Alytus och andra städer, däribland Rietavas och Skuodas. Forskningsresultaten visar att unga människor i Litauens gymnasier och sekundärskolor har tillräcklig geolingvistisk kompetens. Den bedömningen grundas framför allt på de tecknade kartorna, som visar att medlemmar av den yngre generationens språkgemenskap intuitivt kan skilja mellan starkt, måttligt och svagt dialektpräglade områden. 62 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Daiva Aliūkaitė, Danguolė Mikulėnienė, Agnė Čepaitienė, Laura Geržotaitė Språkvariation och dess bedömning ur den perceptuella dialektologins perspektiv: föreställningar om varianter och platser Moderna kvantitativa och statistiska metoder ökar undersökningens tillförlitlighet och objektivitet. Med dialektometriska metoder har datorprogrammet Gabmap använts för att kvalitativt och kvantitativt sammanställa kartor över de prototypiska användningszonerna för dialekt och standardspråk vid kontrollpunkterna; med statistiska metoder har värdekartor sammanställts, vilka återspeglar skillnaderna mellan alla orter klassificerade med avseende på dialektalitet, liksom nätverkskartor som visar graden av dialektalitet, klusterkartor och dendrogram – monografin visualiserar hela 174 figurer! Utöver alla andra förtjänster är monografins ämnesmässiga och formella sammanhållning och konsekvens berömvärd; för de begåvade forskarna var det inte lätt att uppnå detta. Tvärtom förenade forskare från olika generationer sina erfarenheter och kompetenser till en sammanhängande, rik väv. En modern, högkvalitativ och precis studie – ännu en hörnsten i den litauiska geolingvistikens byggnad, som naturligt sträcker sig ut i det lingvistiska världsrummet. LITERATŪRA Chambers Jack K., Trudgill Peter 2004: Dialectology. Second Edition. Cambridge: Cambridge University Press. Garrett Peter, Williams Angie, Evans Betsy 2005: Accessing Social Meanings: Values of Keywords, Values in Keywords. – Acta Linguistica Hafniensia: International Journal of Linguistics 37(1), 37–54. Inoue Fumio 1999: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, eds. Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–160. Nerbonne John, Colen Rinke, Gooskens Charlotte, Kleiweg Peter, Leinonen Therese 2011: Gabmap – A Web Application for Dialectology. – Dialectologia Special Issue II. Preston Dennis R. 1989: Perceptual Dialectology: Nonlinguists’ Views of Areal Linguistics. Dordrecht: Foris. Preston Dennis R. 1999: Handbook of Perceptual Dialectology 1, eds. Dennis R. Preston. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Įteikta 2018 m. birželio 30 d. DALIA PAKALNIŠKIENĖ Klaipėdos universitetas Salomėjos Nėries g. 5, LT-9227 Klaipėda [email protected] Recenzijos / Reviews 263