Žagarės šnektos ribos

JINA ŠVABARYTĖ-VALUŽIENĖ Institutet för litauiska språket Forskningsområden: dialektanalys av skriftliga källor, dialektlexikografi och lexikologi, sociolingvistik, syntax. GRÄNSERNA FÖR ŽAGARĖ-DIALEKTEN Gränserna för Žagarės lokala dialekt ANNOTATION I artikeln avgränsas för första gången Žagarė-dialektens område, beläget i den nordvästra delen av den västlitauiska šiauliai-underdialekten. Den kulturella och ekonomiska historien i Žagarė och dess omgivningar, som påverkade framväxten av de sociala nätverken och den språkliga identiteten hos regionens invånare, återges. Med utgångspunkt i dialektinspelningar från Žagarė-dialekten belyses förändringar i respondenternas språkliga attityder och självuppfattning. NYCKELORD: västlitauisk šiauliai-dialekt, Žagarė-dialektens gränser, isogloss, språklig identitet. ANNOTATION Artikeln gör det första försöket att fastställa gränserna för Žagarės lokala dialekt, som ligger i den nordvästra delen av den västaukštaitiska Šiauliškiai-underdialekten. Den påminner om det kulturella och ekonomiska förflutna i Žagarė och dess omgivningar, vilket påverkade framväxten av sociala nätverk och språklig identitet bland invånarna i regionen. Med utgångspunkt i dialektinspelningar från Žagarės lokala dialekt lyfter artikeln fram respondenternas språkliga attityder och identitetens utveckling. NYCKELORD: västaukštaitiska Šiauliškiai-underdialekten, gränserna för Žagarės lokala dialekt, isogloss, språklig identitet. INLEDNING Žagarė – dialektens centrum, beläget alldeles intill gränsen till Lettland och nästan 26 kilometer nordväst om Joniškis, är en stad med särpräglad etnisk sammansättning och historia. Švėtė, som rinner genom Žagarė, skiljer de två ortsdelarna på var sin sida om floden åt. Straipsniai / Articles 135 JANINA ŠVAMBAR YTĖ-VALUŽIENĖ Žagarė. På den vänstra stranden ligger Senoji Žagarė och på den högra – Naujoji Žagarė. Staden ligger i en vägkorsning mellan Naujoji Akmenė, Joniškis och Jelgava. Den gamla delen av Senoji Žagarė är ett stadsplaneringsminnesmärke. Gatunätet är skyddat av staten, liksom torgplanen i Naujoji Žagarė. Stadsdelarna har rektangulär planform och anlades under 1500-talets första hälft. I historiska källor nämns Žagarė (Sagera), enligt uppslagsverken, från år 1253 (eller 1254). I slutet av 1200-talet förstördes Žagarė fullständigt av svärdsriddarna under zemgalernas uppror. Orten nämns åter i historiska källor från 1473. På Vytautas den stores tid fanns till och med ett saltullhus i Žagarė. I Senoji Žagarė är herrgården känd sedan 1490. Från 1495 hölls stora marknader i denna del av staden. Den 16 juli 1495 beviljade storfursten Aleksandras av Litauen Žagarė rätt att hålla marknader och bedriva handel, öppna värdshus och etablera hantverk. År 1499 byggdes en kyrka mittemot marknadsplatsen. Från 1495 till 1797 fanns ett tullhus i Senoji Žagarė. Naujoji Žagarė växte fram på Švėtės högra sida under 1500-talet och började från 1547 kallas köping. En kyrka byggdes i Naujoji Žagarė på 1500-talet, och från 1600 inrättades en församlingsskola intill kyrkan. Från 1600- till 1800-talet uppfördes Naryškų herrgårdsanläggning; herrgårdsbyggnaden, stuteriet, ridhuset, herrgårdens tjänstebostäder och parken finns bevarade än i dag. Senoji och Naujoji Žagarė finns med i det ryska imperiets atlas. På kartan över Kaunas guvernement är de markerade alldeles vid gränsen (se kartan2). De båda delarna – Senoji och Naujoji, som tillsammans utgör dagens Žagarė – drabbades ofta av bränder. Både Senoji och Naujoji Žagarė led svårt under stora nordiska kriget4. Fyra kyrkor för olika konfessioner byggdes för själavården i Žagarė. Förutom de två katolska kyrkorna började en evangelisk-luthersk kyrka verka 1849 och 1850, och 1894 tillkom också en ortodox kyrka. I Žagarė fanns statliga och privata skolor, och press gavs ut på olika språk. År 1865 inrättades en statlig skola (utöver församlingsskolan)5. Två judiska skolor var verksamma. Från 1909 till 1915 fanns en privat handelsskola. 1 Se vidare: TLE IV 627–628; https://www.vle.lt/Straipsnis/zagare-110520. 2 Kartan är hämtad ur https://www.runivers.ru/maps/podr/las/30/. 3 Senoji Žagarė härjades av bränder 1712, 1717, 1775, 1784 och 1902. Naujoji Žagarė härjades av eld 1635, 1649, 1656, 1710, 1757, 1758, 1775, 1776, 1805, 181, 1909 och 1911. 4 Žagarė drabbades allra hårdast i mitten och början av 1600-talet. 5 Statligt, upprätthållet av myndigheterna. 136 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Gränserna för Žagarės dialekt År 1906 öppnades en stadsskola. Från 1907 började en lettisk skola sin verksamhet. År 1909 grundades en offentlig flickskola. År 1909 inrättades ett tryckeri6. I slutet av 1700-talet blev Žagarė, som växte snabbt, det viktigaste handelscentrumet i norra Litauen, dit köpmän kom inte bara från olika delar av Litauen utan också från Ryssland, Polen, England och Tyskland. Åren 1897–1899 fanns det 820 hantverkare och 171 handelsföretag i Žagarė. De bevarade byggnaderna i Žagarės gamla stad, där dåtidens framstående personer bodde eller där kultur- och utbildningsinstitutioner, handelsföretag, kvarnar samt ull-, läder- och ljusfabriker var inrymda, vittnar om en historia som sträcker sig över århundraden. I olika byggnader arbetade också alla andra hantverkare: garvare, skomakare, guldsmeder, smeder, skräddare, stickare, krukmakare, murare, hjulmakare, tunnbindare, vävare, pälsmakare, bardaskučiai och andra. På 1800-talet började ytterligare industriföretag växa fram. Knappverkstäder och en tvålfabrik inrättades. Då och senare bodde 730 hantverkare i Žagarė, och där fanns 6 fabriker, 3 kvarnar och 104 butiker. Till marknaderna kom köpmän från England, Ryssland och Tyskland. Žagarė var också det största smugglingscentrumet i norra Litauen. Alla dessa historiska fakta nämns i syfte att belysa den språkliga medvetenheten och fastställa ekonomiska och kommersiella nätverk i artikeln. 6 Se mer: TLE IV 628; https://www.vle.lt/Straipsnis/zagare-110520. Straipsniai / Articles 137 J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė - V A L U Ž I E N Ė U N D E R S Ö K N I N G S M A T E R I A L, S Y F T E, M E T O D E R I Institutet för litauiska språkets dialektarkiv (LKĮ TA) förvaras ett stort antal inspelningar från Žagarė och dess omgivningar. De undersökta dialektinspelningarna omfattar åren 1998–2003.7 Respondenter från den äldsta generationen, födda 1901–1936, intervjuades. Inspelningarna gjordes av såväl lingvister (nr 15) som studenter i litauiska studier (nr 16, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29) och skolelever under lärares ledning (nr 239, 240, 241).8 Berättelserna ger en bild inte bara av respondenternas liv, historiska omvälvningar och politiska omstörtningar, katastroferna under första och andra världskriget, utan också av Žagarės kulturella, sociala och ekonomiska liv, där respondenternas språkliga attityder och de sociala nätverkens riktningar framträder.9 Det bör erinras om att dialektologer har uppmärksammat enskilda företeelser i dialekttalet (sluddrigt tal – om detta har Aldona Jonaitienė, Alekas Girdenis, Juozas Pabrėža och Aušra Kaikarytė skrivit –, fall av samogitisk betoning (Pabrėža), perceptivum (Girdenis, Genovaitė Kačiuskienė) och liknande), vilka författaren kommer att framhäva och beskriva mer ingående i kommande artiklar om Žagarė-dialekten. Dessutom drar forskare i litauiska dialekter två isoglosser utanför Žagarė- och Skaistgiris-dialekterna. Den första gäller att ē efter hårt l motsvaras av a, ę. Bortom den markeras den andra isoglossen, som visar motsvarigheterna till stambetonat ē, o, y, ū. Eftersom Žagarė-dialekten ännu inte har undersökts mer ingående var det första och främsta målet att fastställa dess gränser. Därför sattes följande uppgifter upp: att undersöka Žagarės historiska, religiösa och kulturella arv, som kan ha påverkat dialektens språkliga utveckling; att genom att lyssna på inspelningarna klarlägga respondenternas språkliga och kulturella insikter; samt att fastställa Žagarė-dialektens gränser och rita en karta. För att nå det uppställda målet lämpade sig bäst de beskrivande, jämförande och kartografiska metoder som används inom traditionell dialektologi. 7 LKĮ TA förvarar även inspelningar från senare år, till exempel sådana som gjordes 2011–2013, men artikelns författare väljer bort dem av en enda anledning: respondenternas ålder. Den äldsta generationen återspeglar bäst den traditionella dialekten, och flest dialektinspelningar av sådana respondenter gjordes under de angivna åren. 8 År 1998 intervjuade Kaikarytė en man (f. 1928) och en kvinna (f. 1928), medan studenterna S. Mickutė och S. Raicevičiūtė intervjuade en man (f. 1930) och två kvinnor (f. 1914 och 1936). År 1999 spelades texter in från sexton respondenter födda 1901, 1902, 1909, 1911, 1912, 1914, 1915, 1918, 1920, 1921, 1923, 1926, 1927, 1928, 1929 och 1934, samt från en respondent född 1924. Inspelningarna gjordes av A. Laurikė, B. Balutytė, R. Vidmantaitė, J. Norkienė och S. Raicevičiūtė. År 2003 spelade elever vid Joniskos gymnasium ”Aušra” in berättelser från respondenter födda 1923 och 1925. 9 Termen sociala nätverk omfattar tidigare ekonomiska och kommersiella förbindelser mellan letter och litauer, men är genom den språkliga medvetenheten (användningen av lettiska i kommunikationen) också förknippad med lingvistik. 138 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X V I I Žagarės šnektos ribos SOCIALA NÄTVERK OCH SPRÅKLIG SJÄLVUPPFATTNING I de dialektala texter som spelats in i Žagarė och dess omgivningar framträder respondenternas berättelser om Žagarė som ett självständigt centrum med självstyre, där människor av olika nationaliteter och religiösa övertygelser levde tillsammans. Respondenterna har uttryckt sina språkliga attityder och sin särpräglade språkliga självuppfattning samt pekat på handelsmässiga och arbetsrelaterade band. Žagarė (förkortat Žg) minns och framhåller respondenterna ständigt som centrum för ett distrikt, vilket orten varit sedan gammalt, fram till dess att Joniškis blev centrum: *žãg̃ṙes valsč̇us bùva pri *liẽtuvos / kur_dãba *jõniškes rajõns / tai_bù_dava *žãg̃res ra-jons (Žg). ¶ Här i Žagarė hölls, enligt berättelserna, de största marknaderna (jomarkai). I respondenternas minne lever de stora innergårdarna vid småstadens hus och det särpräglade urbana kulturarvet kvar. De var anpassade för att förvara varuvagnar som kördes till marknaden. På dagarna för de stora marknaderna försökte även barnen tjäna pengar, jfr: ūs_ta.[ar-klu]_prižu.ṙė̇ima. ḋuodava ḋė̇sim ċenu. ¶ diḋeli ki̇emai *žãg̃rei bù-dav(a) ãkš-ċė̇ ¶ o_kãḋ bùdava jomarks / tai_tãḋ bùdava po_šimta. padãvu. suvažiuodava i kiema. / ja ¶ su_ḋiraċe(s) suvažiuodava ¶ pi̇nas klė̇tis prik̇zdovom tu. ḋiraċu. ¶ ḋu̇desim ċenu. / a_penkiolika ċenu. jau_ṁ.m i. ki̇šene. lė̇nd / ja ¶ (Veršiai). Eftersom skogar som tillhörde Naryškin låg kring Žagarė behövdes skogvaktare. Naryškin anställde inte litauer på grund av nepotism, utan kallade i stället in letter och tyskar för att tjänstgöra; därför värderade litauerna skogvaktarna så här: tù ė̇ *nariškina eigùl / tù ė̇ *nariškina šūks / vienu žõžu (Žg). De tidigare skogvaktarna tjänade oftast en hel del pengar och skaffade sig en gård, men ägnade sig inte åt den utan återgick till sitt arbete: [vienkiemje] ċė̇jam [tė̇v] nepatika / mat miš-kė už.uges ¶ savu ūki. pi̇rta. ṡė̇rei pal̇ka ¶ nebuva kai(b) bùt / pal̇ka / vienu žõžu / pavoj̇ga ¶ tūkstanti. cari̇nu rù.blu. sumokė̇e [už žeme] ¶ taž buva didelis pings ¶ carinei pingai bùva brã̇gus (Žg). ¶ Žagarė är en stad med en blandad befolkning. Respondenterna berättar att det fanns många driftiga judar: dã: pri *lietūv̇os / *stṙuls bùva veḋė̇s / ži̇ḋė̇lis ¶ nù tai / jis vãlde malū-na. / i_valde kaṙkla. / i_valḋe elektrą ¶ elėtra, jis ḋȧve visã(m) miesṫeliu [Ža-garei] (Žg). Det nämns att det fanns en judisk gemenskap, ”Kahal”, i Žagarė. Berättarna förbigår inte ämnet om skjutningarna av judar: de beskriver inte bara ett personligen upplevt tillstånd, utan också hur försöken att skydda judarna inte kunde genomföras; dessutom förundras de över hur naivt det judiska folket låtit sig påverkas av människor från de krigförande folken, jfr: daug laḃai suṡauḋe *žãg̃rei tu. ži̇ḋė̇lu. / ja ¶ tigi až ġienȧ tuo_tarṗu miesṫeli. ¶ kȧm bùḋ buv̇ kur paslė̇pt / tai_titvȧṙes bùtum palaik̇e juos ¶ pãmati̇s pasalinis / [saks] jie ži̇dus užl̇ȧka ¶ tigi mùmis vãžė iš_karta sušauḋis karṫu Straipsniai / Articles 139 JANINA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ su_jės ¶ ant_laũkų. [gyvendamas vienkiemyje] galė̇tum jėm [žydams] i.taisīt a_virtuvė. / a_kā ¶ jē [žydai] dēlto nebė̇ga laũka / ka_jē nė̇tik ¶ kā jēm sā̇kai / jē nė̇tik ¶ sā̇ka / tē̇p nė̇gal būt / nė̇s tē̇p (Veršiai). En av de etniska grupper som bodde i staden Žagarė och dess omgivningar var romer (čigonai). När respondenterna berättar om deras levnadssätt nämner de alltid att det skilde sig från litauernas: kā būva dīž̇es vā̇is? ¶ čī̇ons / jā ¶ nebūva tōkū. i.tarīm. / ka_jau_lietuvis pāuge a.rkli. / a_ten_kā.re. ¶ čī̇ons gūdrūs labā ¶ ta [arki] pā.rdave / sugrīža / i_vēl dā.ros / a_nepamatēs kur tōki. arklīka kur_pamīškēji priirista. / jā10. (Veršiai). I inspelningarna av Žagarės dialekt från fältexpeditionen återspeglas den regionala variationen bland småstadens invånare och ett annorlunda sätt att värdera: o_taḋ tie_tikėjimai ar labai skires ¶ čė kataliks / o_čė luterōns ¶ tai_sūdna diena ¶ tas_luterōnz būva smertis (Žg). Respondenterna berättade så här om letter som bosatte sig i Litauen: visi dari-ninkėlei būva sulenkėję ¶ i_vīsus bajorėlus izgrūda i_*sibira. [po 1863 m. sukilimo, nes bajorai labai rėmė sukilimą] tuoz dvārūs pārdave laũka ¶ lāvei pirka ta(ž) žemēs [nes buvo pigų] (Žg). Därför bodde letter i stor utsträckning i Žagarė och dess omgivningar: visas kā.imz *bilunisku vien lātu. būva ¶ *auksčēi ar lātu. būva / viens kics lietuvis (Žg). Respondenterna förklarar ofta till och med ortnamnens ursprung med ord från lettiskan, jfr: iš_lātu. kalbo.s brūzis / tai_brāvos ¶ *brūža kā.ims į darbā ¶ *švētė / lāviškai *svētė / kaip *šventōji upe / tē̇p išeitu. (Žg). Invånarna i Žagarė förknippar även sin språkliga identitet med lettiskan, jfr: nū.m gintā kalbā lāvei (Žg). Respondenterna nämner dock också att relationerna sinsemellan förändrats: ka_lāvei mū.m kaškō nedraugėi / jā ¶ ās / kai_būva jā.uns / tai_mā.n patigdava tie_lāvei ¶ lāviškai išmōkau ¶ ka_būtu. antras lāvis / galė̇tum pašnekėt (Veršiai). Žagarėborna hade också arbetsrelaterade band till Lettland, till exempel: nu_tai_ē̇dava / katrē būva mieščōnai ¶ lāvei dā.gūžė mokėdava ¶ visi mieščōnai eidavom i_*latvije. dī.rpt ¶ čė / i_*lietuva. / neidavom di.rpt ni viens ¶ manę teũks važū-dava i_*latvije padėt kū.lt / nu_ta_jiz grūdų. usi.rbdava (Veršiai). Man drog sig inte heller för att tillfälligt bo i Lettland, samtidigt som man kände en plikt att återvända till Litauen när barnen blivit större: vaikai susivėrė / už.uga lik_septiņu. mē.tu. / i_vāžēvom laũka [iš Latvijos] (Veršiai). Användningen av lettiska har dessutom minskat: lātu. kalba. baig(u) užmiršt / ale biški mōku (Žiūriai). Den språkliga självuppfattningen förknippas inte bara med letter utan också med tyskar. Respondenterna nämner flera språkliga särdrag som är tydligast märkbara – att betoningen flyttas och det talmönster som hänger samman med detta, jfr: a_jūs vōkete / a_jūs lāte? ¶ māt / tas_kircēvim tē̇p ¶ i_mē(s) stačē kalbam (Žiūriai). Respondenterna har lagt märke till att denna dialekt inte uppskattades av personer med ett annat modersmål, eftersom 10 Apie požiūrį į čigonus plačiau žr. Švambarytė 2005: 186–192. 140 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Žagarės šnektos ribos är främmande för deras öra, jfr.: ta_tarmė mat nepatięgava [atvažiavusiems] ¶ ta_r.mė į svėtmą (Žiūriai). Vissa respondenter tenderar att tro på lingvisternas arbeten och har redan börjat identifiera sig med žemaičiai: o_mės tai_žemaičei ėsam. kaip ant žemėlape raša (Žiūriai). Respondenterna tenderar att jämföra två [perioder] i Litauens livskvalitet och handelsvärde: *metėna laik.s visi būva idaine. ¶ vienkiemuos visi būva (Veršiai); o_daba / žaltis / po_lita. bū_las ¶ prie *metėnas te(b) brą.ge nebūva / kai_daba ka_i (Veršiai). I de nedtecknade uttrycken undgår inte heller dagens statspolitik uppmärksamhet: dā_r i.ra netikra *liet.uva / kol_būs tikra *liet.uva / tai_tada bus visas pięgī (Veršiai). I de nedtecknade uttrycken framträder alltså inte bara respondenternas tendenser till språklig identifikation, utan också gränserna för det ekonomiska nätverket. Žagarisborna handlade med letterna; de arbetade och hjälpte till hos lettiska bönder under nästan hela 1800-talet, och invånarna i gränsstaden talade obehindrat lettiska11. Alla dessa tendenser har en historisk grund, eftersom Žagarė och dess omgivningar tillhörde Kurlands grevskap. Kanske är det också därför som äldre generationer av Žagarisbor tenderar att identifiera sig inte med litauer och västaukštaiter, utan med letter. Även en annan, av lingvister formad tendens blir tydlig: att vänja sig vid tanken att man är žemaičiai, men inte västaukštaiter. Sådan språklig självmedvetenhet, en sådan samhörighet, visar att respondenterna från Žagarės dialektområde fortfarande befinner sig i en process av språklig identitetsbildning. GRÄNSERNA FÖR ŽAGARĖS DIALEKTOMRÅDE Žagarės dialekt tillhör den västaukštaitiska sjiauliaiunderdialekten (förkortad VAŠ) (se kartan12). Som framgår av kartan har det västaukštaitiska området, som omfattar sjiauliai- och kaunasunderdialekterna, på grund av sin utbredning över hela Litauens centrala territorium, dialektmångfalden och de särpräglade språkliga företeelser som uppstår, börjat beskrivas mer ingående först under de senaste åren, men det saknas fortfarande undersökningar av gränstrakternas mål och dialekter. Det är värt att påminna om att formandet av den nationella identiteten i de baltiska länderna har samband med två slags kulturella influenser (österifrån och västerifrån). Enligt Alvydas Butkus började det nationella uppvaknandet och den nationella självmedvetenheten i de baltiska länderna först i en tysk, inte polsk, kulturmiljö. Det offentliga och långvariga bruket av litauiska samt 11 Plačiau apie požiūrį į latvius žr. Šambarytė 2004: 151–156. 12 Kartan är hämtad från www.tarmes.lki.lt/F_vasmap.htm. Straipsniai / Articles 141 JANA ŠVAMARYTĖ-VALUŽIENĖ 142 Acta Linguistica Lithuanica LXVII Gränserna för Žagarės dialekt Nedvärderingen av det litauiska fördröjde det redan sena litauiska nationella medvetandegörandet under 1900-talet och formade ett mindervärdeskomplex hos folket. De som talade Žagarės dialekt kom att möta påverkan från båda kulturerna. I trakten kring Žagarė berättar informanterna: visi davininkėlei buva sulenkėie ¶ i_tius bajorėlus išgrūda i* šbira. [efter upproret 1863, eftersom adeln i hög grad stödde upproret] ¶ tuõz dvãrūs pãr davė lauką ¶ lātvei pīka ta(z)_žem̃ūkes [eftersom de var billiga (Žg). På de nya godsägarnas (lettiska och tyska) gods började idéer om litauiskhet spridas. Man kan anta att även denna historiska företeelse påverkade uppkomsten av språkliga fenomen – universella sådana – och språkbrukets ökade komplexitet13. Vissa iakttagelser av språkliga fenomen i Žagarės dialekt har beskrivits av dr A. Kaikarys (1976–2016), då i Skaitgirio-dialekten. Dialektologen har, med utgångspunkt i teorin om naturlig morfologi, som utvecklades i Tyskland och Österrike i början av 1970-talet, presenterat den närmast besläktade Skaistgirio-dialekten och jämfört vissa fenomen i Skaistgirio-dialekten med fenomen i Žagarės dialekt (Kaikarytė 2015: 150–173)14. Dessutom har vissa accentueringsmässiga, morfologiska och syntaktiska fenomen i Žagarės dialekt redan tidigare uppmärksammats av dialektologer, men en mer systematisk beskrivning av dialekten saknas fortfarande15. För att undersöka dialekten mer ingående måste dess gränser först fastställas (se kartan16). Som framgår av kartan, som här ritats och publicerats för första gången, ligger Žagarės dialekt längst i nordväst. Den nordvästra gränsen följer därför gränsen mellan republikerna Litauen och Lettland (Īšt 2001: 13; Lktch 2004: 60). De närmaste orterna är Dbinai, Minčiai, Žagarė och Žagariškiai. Den östra gränsen för Žagarės dialekt gränsar till Skaistgirio-dialekten. Enligt A. Kaikarytė är ”denna gräns ännu inte tillräckligt utforskad och tydligt fastställd” (Kaikarytė 2015: 150). Längs denna gräns ligger byarna Daukšiai, Rukuižiai, Stungiai, Gražaičiai, Veršiai och Maželiai. Den sydvästra gränsen för Žagarės dialekt går förbi Juodeikiai och Gaižaičiai, Raistai och Martyniškiai, som ligger nära gränsen till Akmenė-distriktet. Man minns att andra bandet av Litauiska språkets atlas (förkortat LKA), som behandlar fonetik och kartor över fonetiska fenomen, anger flera språkliga isoglosser som passerar nära Skaistgirio- och Žagarės-dialekterna. En av dem är uttalet av stamvokalerna e och ė efter konsonanten l, vilket i krestomatin anges som realisering av e och ei 13 Plačiau apie Daunoras ir kt. dūrus žr. Vasiliauskas 2017. 14 Teorin om naturlig morfologi ”förklarar både strukturella tendenser i språk och specifika förändringsprocesser i olika språk utifrån delvis universella naturlighetsprinciper” (Kaikarytė 2010: 6). 15 Författaren avser att presentera en mer ingående språklig analys av Žagarės dialekt i kommande artiklar. 16 Kartan ritades av dr Laura Geržotaitė med utgångspunkt i kartor från LKA och Lktch. Tack till kollegan både för hennes insikter och preciseringar av gränserna för Žagarės dialekt och för övriga kommentarer. Straipsniai / Articles 143 J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė-V A L U Ž I E N Ė och återgivning som a, ai. Isoglossen för detta språkfenomen når Žagarė och passerar nära Dibinai och Dėmeliai. I LKA anges språkgeografiska punkter 7, 21, 22, 37, 50, 7417. En andra isogloss som inte når Žagarė gäller den heterogena kvalitetsrealiseringen av den betonade vokalen ė i stammen efter sammansmältning av prelabiet. Som det anges i LKA II bakas vokalen på vissa ställen till ę, medan den på andra ställen återges med en annan vokal – a. Denna isogloss når, som karta 28 visar, inte Žagarė, utan går genom språkgeografiska punkterna 23, 51 och 74, det vill säga förbi Vaineikiai och Rudiškiai, som tillhör Joniškis dialekt. En tredje isogloss – med motsvarigheter till de förkrigstida långa ē, o, y, ū (kartorna 29, 36, 41) – går också bortom Žagarė-dialekten genom Skaistgiris-dialektens område. Eller 17 Plačiau apie šį reiškinį rytų aukštaičių šnektose žr. Kardelis 2002: 107–114; 2002: 2015–222; 2008: 485–494. 144 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X V I I Gränserna för Žagarė-dialekten huruvida de nämnda språkfenomenen alls återspeglas i dagens Žagarė-dialekt, om de återspeglas endast delvis, eller kanske inte har passerat isoglossgränserna, avser man att undersöka i en annan artikel. Avgränsningen av Žagarė-dialekten, belägen i den nordvästra delen av Šiauliai-undergruppen, återspeglar inom traditionell litauisk dialektologi Joniškis-dialekten som helhet,18 den språkliga variationen i Žagarė-dialekten tycks, som man kan få intryck av, bestämmas både av sociala nätverk, respondenternas personliga självidentifikation och den språkliga medvetenhet som utvecklats under århundraden. SAMMANFATTNING Centrum för Žagarė-dialekten – staden Žagarė – är ett gränscentrum där hantverk blomstrade och handel bedrevs med närbelägna (Latvija) och avlägsna (Tyskland, England, Ryssland) länder, där människor från olika etniska grupper (letter, tyskar, judar, ryssar, romer) och olika konfessioner levde sida vid sida och som tillhörde Kurlands guvernement; genom sociala nätverk var det knutet till Latvija. Invånarna i Žagarė och dess omgivningar sökte sig, drivna av ekonomiska motiv, till arbeten på närmare orter i Latvija. Därför finns det ännu i dag en tydligt uttryckt språklig identitet bland respondenterna, förknippad med letter och tyskar, men inte med litauer eller västaukštaiter. På senare tid har man, på grund av språkliga företeelser som uppmärksammas och betoningen av samogitiska drag, börjat identifiera sig med samogiterna. På den karta över gränserna för Žagarė-dialekten som presenteras här för första gången framgår att den nordvästra gränsen för Žagarė-dialekten följer gränsen mellan Republiken Litauen och Republiken Lettland. Den östra gränsen ansluter till Skaistgiris-dialekten och går förbi Stungiai och Veršiai. Den sydvästra gränsen för Žagarė-dialekten går förbi Juodeikiai och Gaižaičiai, som ligger nära gränsen till Akmenė-distriktet. I LKA II och på kartorna anges två isoglosser nära gränsen mellan Žagarė- och Skaistgiris-dialekterna: uttalet av stammens e, ei efter konsonanten l, benämnt e, ei-uttal i dialektantologin (isoglossen förenar Žagarė och passerar nära Dilbinai och Damiai), samt isoglossen för motsvarigheter till de förtonande långa vokalerna e, o, y, ū. Avgränsningen av Žagarė-dialekten gör det möjligt att undersöka språkfenomenen (inom fonetik, accentologi, morfologi, ordbildning, lexik, syntax och fraseologi) i dialektinspelningarna genom jämförelser med Skaistgiris-dialekten och med hänsyn till särdragen hos ett annat baltiskt språk (lettiska). Av dialektinspelningarna kan man alltså urskilja såväl respondenternas språkliga medvetenhet och attityder som det sociala nätverkets gränser. Handel med Latvija, närmare bestämt Riga, tjänstearbete och 18 Plačiau apie Žagarės šnektą žr. Jšp 2001. Straipsniai / Articles 145 J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė-V A L U Ž I E N Ė Samarbetet med lettiska bönder, som bestod under hela 1800-talet, uppmuntrade invånarna i gränsstaden att lära sig lettiska. Därför bör undersökningar av dialekterna i Žagarė och dess omgivningar, som tillhörde Kurlands grevskap, återspegla förekomsten av universella drag på olika språkliga nivåer i de baltiska språken. L I T T E R A T U R O C H K Ä L L O R B u t k u s A l v y d a s 1995: Latviai. Kaunas: Aesti. Įspt – Joniškio šnektų pratimai ir tekstai, ansvarig redaktör J. Švambarytė. Šiauliai: J. K. Vasiliausko įmonė, 2001. Kaikarė Aušra 2015: Skaistgirio šnektos ypatybės. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 3. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 150–173. Kardelis Vytautas 2002: Dėl galinių le junginių raidos šiaurės rytų vilniškių šnektose. – Baltistica 37(2), 215–222. Kardelis Vytautas 2008: Dėl junginių *lė, *rė, *sė Mielagėnų areale. – Baltistica 43(3), 485–494. Kardelis Vytautas 2002: Dėl junginių la, lė raidos šiaurės rytų vilniškių šnektose. – Baltistica 37(1), 107–114. LKA II – Lietuvių kalbos atlasas 2. Fonetika, författare: Elena Grinaveckienė, Aldona Jonaitė, Joana Lipskienė, Kazys Morkūnas (ansvarig redaktör), Birutė Vanagienė, Aloyzas Vidugiris. Vilnius: Mokslas, 1982. LKI TA – material från Dialektarkivet vid Institutet för litauiska språket. Lktch – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, red. Rima Bacevičiūtė, Audra Ivanauskienė, Asta Leskauskaitė, Edmundas Trumpa, vetenskaplig redaktör Laima Grumadienė. Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2004. Švambarytė Janina 2004: Tautvardžių ir jų vedinių reikšmės lietuviškose žodynuose. Latvia. – VALODA – 2004. Valoda dažādu kultūru kontekstā. Daugavpils: Saule, 151–156. Švambarytė-Valužienė Janina 2005: Etnonimo cigonas / čigonas raška ir semantika lietuvių kalboje. – VALODA – 2005, Valoda dažādu kultūru kontekstā. Daugavpils: Saule, 186–192. TLE IV – Tarybų Lietuvos enciklopedija 4. Vilnius: Huvudredaktionen för encyklopedier, 1988. 146 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X V I I Gränserna för Žagarės lokala dialekt Vasiliauskas Ernestas 2017: Joniškio krašto dvarai. Didžioji ir Mažoji Daunoravos, Bertaučiai, Satkūnai. Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla. www.tarmes.lki.lt/F_vasmap.htm (hämtad 2018 01 25). https://www.vle.lt/Str aipsnis/zagare-110520 (hämtad 2018 04 05). Атлас Белорусской губернии: Собрание карт И. К. Кирилова. 172–173. Tillgänglig på internet: https://www.runivers.ru/maps/podr...las/30/ (hämtad 2018 03 25). Gränserna för Žagarės lokala dialekt SAMMANFATTNING Artikeln belyser de viktigaste etniska, religiösa, historiska, ekonomiska och kulturella företeelserna i staden Žagarė, centrum för den lokala dialekten Žagarė, belägen nordväst om Joniškis, alldeles vid den lettiska gränsen, vilken spelade en viktig roll för utformningen av språkliga attityder och självkänsla. Žagarė, som en enda stad, bildades av Gamla Žagarė och Nya Žagarė, vilka skiljs åt av floden Švėtė. Gamla Žagarė ligger på den vänstra stranden, medan Nya Žagarė ligger på den högra stranden. Tack vare en stark ekonomisk tillväxt var Žagarė ett viktigt handelscentrum i norra Litauen, där köpmän från olika delar av Litauen samt från Ryssland, Polen, England och Tyskland verkade fram till slutet av 18th-talet. Enligt encyklopediska publikationer fanns det mellan 1897 och 1899 i Žagarė 820 hantverkare och 171 handelsföretag. Där fanns en knappverkstad, en tvålfabrik, 3 kvarnar och 104 butiker. Två katolska kyrkor, en evangelisk-luthersk kyrka, en synagoga och en ortodox kyrka tillgodosåg invånarnas andliga behov i Žagarė. In addition to a parish school, a government-run school was established in 1865. There were two Jewish schools, a Latvian school. A city school was opened in 1906; a government-run girls’ school was founded as well. A private trade school operated in Žagarė from 1909 to 1915. A printing house was established in 1909. Dialektarkivet vid Institutet för litauiska språket förvarar ett antal inspelningar från Žagarė och dess omgivningar. De dialektinspelningar som analyserades gjordes 198, 199 och 203. Respondenter av den äldre generationen, födda mellan 1901 och 1936, intervjuades. Utifrån dessa inspelningar gjordes försök att fastställa gränserna för Žagarės lokala dialekt. Den upprättade kartan visar att den nordvästra gränsen för Žagarės lokala dialekt löper längs den litauisk-lettiska gränsen. Den östra gränsen för Žagarės lokala dialekt möter Skaistgyrs lokala dialekt och går nära Stungiai och Veršiai. Straipsniai / Articles 147 JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Den sydvästra gränsen för Žagarės lokala dialekt går nära Juodeikiai och Gaižaičiai, som ligger nära gränsen till Akmenė distrikt. Del 2 av den litauiska språkAtlasen, som ägnas åt fonetik, och kartorna visar att flera isoglosser löper utanför Žagarė och över gränserna för Skaistgirys lokala dialekter: uttalet av stammen e, ei efter konsonanten l, som i dialektchrestomatin benämns förhårdning av e, ei (isoglossen sträcker sig till Žagarė och löper nära Dilbinai och Dameliai), ojämn återgivning av vokalkvaliteten hos ė efter den förhårdnade konsonanten samt ersättning av långa pretoniska ē, o, y, ū. Inskickad den 3 april 2018. JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ Litauiska språkets institut Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Litauen [email protected] 148 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII