Lietuvių vietovardžių su šaknimi „gal-“ (< liet. „gãlas“ ‘pabaiga, kraštas’) darybos ypatybės

LAIMUTIS BILKIS Litauiska språkets institut Forskningsområden: toponomastik, antroponomastik. SÄRDRAG I BILDNINGEN AV LITAUISKA ORTNAMN MED ROTEN GAL- (< LIT. GÃLAS ’SLUT, GRÄNS’) Särdrag i bildningen av litauiska ortnamn med roten Gal- (< lit. gãlas ’slut, gräns’) SAMMANFATTNING Ortnamn som härrör från lit. gãlas ’slut, gräns’ bildar en mycket stor etymologisk grupp och kännetecknas av stor variation i bildningen, särskilt av en riklig förekomst av sammansatta och flerordsbildningar. Artikeln analyserar deras avledningssätt med fokus på bildningstypernas produktivitet, de grundläggande ordens morfologiska status och bildningens betydelse. Med utgångspunkt i den traditionella beskrivningen av grammatiska respektive syntaktiska relationer diskuteras de grammatiska relationerna mellan sammansatta ortnamn och prepositionskonstruktioner som fungerar som ortnamn samt de syntaktiska relationerna mellan leden i flerordsortnamn, vilka utgör ordgrupper. NYCKELORD: ortnamnsbildning, ortnamn med roten gal-, grammatiska relationer mellan leden i sammansatta ortnamn och flerordsortnamn. ANNOTATION Ortnamnen som härleds från lit. gãlas ’ände, kant’ utgör en mycket stor etymologisk grupp och uppvisar varierande ordbildningsmönster samt en särskild mångfald av sammansatta och flerordsbildningar. Artikeln behandlar deras ordbildningsmönster med fokus på olika bildningstypers produktivitet, basordens morfologiska status och bildningarnas betydelse. Med utgångspunkt i den traditionella beskrivningen av grammatiska/syntaktiska relationer diskuterar artikeln de grammatiska relationerna i sammansatta ortnamn och prepositionskonstruktioner som används som ortnamn, liksom de syntaktiska relationerna mellan leden i flerordsortnamn som består av ordfraser. NYCKELORD: ortnamnsbildning, ortnamn med roten gal-, grammatiska relationer mellan leden i sammansatta ortnamn och flerordsortnamn. 212 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Lietuvių vietovardžių su šaknimi gal- (< liet. galas ‘pabaiga, kraštas’) darbų ypatybės 1. I den tredje delen av Lietuvos vietovardžių žodyno (G–H, se LVŽ III) utgör ortnamn som härletts från lit. galas ’platsen där ett längre föremål tar slut; föremålets yttersta del (början, slut); kant, gräns; gräns’ och andra besläktade ord med liknande betydelse den största artikeln (etymologiska gruppen), som upptar hela 15 sidor1. Ortnamn med denna rot är också talrika i andra baltiska språk, jfr lett. ortn. Gals, Galabērži, Gal-dzelme m.fl. (Endzelīns 1956: 292–294), fornn. ortn. Galindo (Būga 1961: 17; Топоров 1979: 143; Vanagas 1980: 20), Galanten (Gerulis 1922: 35), *Gal-ings (Pospieszowa 1990: 243), Galitten, Galingen (Blažienė 2005: 59), och vattendragsnamnet Galina i Oders avrinningsområde (Opel 1997: 336). Ortnamn med gal- uppvisar en mångfald av bildningstyper och en särskild rikedom på sammansatta och flerordsbildningar. Därför är syftet med denna artikel att undersöka deras ordbildningssätt med avseende på bildningstypernas produktivitet, de morfologiska kategorierna hos basorden och bildningarnas betydelser samt, med utgångspunkt i den traditionella beskrivningen av grammatiska respektive syntaktiska relationer, diskutera de grammatiska relationerna i sammansatta ortnamn och prepositionskonstruktioner som används som ortnamn, liksom de syntaktiska relationerna mellan leden i flerordsortnamn som bildar ordfraser2. De syntaktiska relationerna mellan leden i ortnamn bestående av två (eller flera) ord har behandlats mycket sparsamt och endast i förbigående. I publikationer ägnade åt analysen av sammansatta hydronymer av Bronius Savukynas noteras att det första ledet i genitiviska ortnamn utgörs av ett obildat attribut (Savukynas 1963: 237–238), och att sammansatta hydronymer med fördel kan klassificeras på grundval av ledenas syntaktiska relationer – som kongruerande respektive icke-kongruerande, eller genitiviska (Savukynas 1971: 167). Dalia Sviderskienė (2017: 80–81) motiverade denna klassificering när hon analyserade sammansatta ortnamn i Marijampolė län. I Aleksandras Vanagas avhandling om flod- och sjönamn nämns att de båda orden i genitiviska hydronymer bildar en enda syntaktisk fras som fungerar som ortnamn, medan det första ledet i alla sammansatta hydronymer med flera ord och i de flesta sammansatta hydronymer bestämmer (determinerar) det andra (Vanagas 1970: 273–274)3. Vid presentationen av undersökningen av sammansatta oikonymer 1 Artikeln behandlar inte ortnamn med roten gal- bildade med prefix; dessutom analyseras endast sådana sammansatta ortnamn där roten gal- utgör det första ledet. Ortnamn bildade med prefix och ortnamn där gal- ingår i det andra ledet är utspridda över många av Lietuvos vietovardžių žodyno grupper (och volymer) som organiserats efter det första ledetLietuvos vietovardžių žodyno; en samlad behandling och analys av dem blir därför möjlig först när hela ordboken har publicerats. 2 I vissa nyare arbeten om syntax skiljer man mellan syntaktiska och morfosyntaktiska relationer (jfr Holvoet 2009). 3 I sin analys av sammansatta ortnamn föredrog Aleksandras Vanagas en klassificering grundad på ledenas morfologiska status: när han undersökte bildningen av sammansatta hydronymer delade han in dem i genitiviska och kvalificerande, medan oronymer som bildats på samma sätt delades in i genitiviska och nominativa (kvalificerande) (Vanagas 1970: 258, 273; 1973: 213, 214). Straipsniai / Articles 213 LAIMUTIS BILKIS I resultaten betonas att namnen i denna klass, såväl genitiviska som kvalificerande, ur grammatisk-syntaktisk synvinkel är likvärdiga, eftersom deras första komponent, eller led, bestämmer och preciserar det andra (Razmutė 2003: 63). Vid analysen av arbetet med ortnamn med gal- vill man alltså bland annat ägna större uppmärksamhet åt att diskutera de syntaktiska relationerna mellan leden i den stora gruppen sammansatta toponymer, i förhoppningen att dessa uppgifter ska komplettera innehållet i den syntaktiska beskrivningen av litauiska ordkombinationer. 2. I arbetet klassificeras ortnamn med roten gal- som primära, avledda (derivati), sammansatta (komposita) och flerledade. Den absoluta majoriteten av de primära toponymerna utgörs av ortnamn av typen pluralia tantum Galai. Anmärkningsvärd är den stora variationen bland referenterna för toponymer som uppkommit genom pluralisering: i de flesta fall är Galai agronymer (namn på åkrar, jordar, trädesmarker, betesmarker, fält och ängar), men även oikonymer (namn på byar, deras delar och herrgårdar), drim onymer (namn på skogar och snår) och helonymer (namn på kärr och mossar) förekommer. Sammanlagt har omkring 300 sådana ortnamn registrerats: Galai åk. Aukšt, dr. Ṡd, by. Blnk, Kzt, Rm, del av byn (Ringaliai) Lm, del av byn (Šadžiūnai) Lp, äng. Dbn, herrgård Ms m.fl. Sådana toponymer är utan tvekan bildade inte bara av pluralformen av lit. galas ’platsen där ett längre föremål tar slut; föremålets yttersta del (början, slut); kant, gräns’ utan också av det litauiska pluraliska appellativet galai ’åkerände’. Detta kan också förklara agronymiernas stora antal: det är sannolikt att många av dem betecknar relationer till en avgränsad plats och namnger objekt belägna vid fältens ändar. Betydligt färre (omkring 20) är ortnamn som betecknar en primär plats och är bildade av singularformen av lit. galas: Galas åk. Gdr, Sk, sjö Pš, Vln, sjö Bsg, betesmark Zp, by Rud, del av byn (Leipūškė) Ml, del av byn (Peršėkininkai) Mrs m.fl. Som sällsynta primära ortnamn med gal- kan man betrakta de lokativa platsnamnen Galūs by Tk, Galuos sjö Stk, bildade av pluralens lokativform av lit. galas eller lokativformen av lit. galai ’åkerände’ – den förkortade formen galuos och den fullständiga formen galuose. Detta namngivningssätt förekommer endast i (top)onymi. 3. En oikonym kan betraktas som en suffixavledning: Gal-i̇ai by Nm (: galas), även om det å andra sidan kan vara ett antropoikonym av typen pluralia tantum, jfr lit. personnamnen Galys, Galius (LPDB). 4. Suffixavledda ortnamn har enligt ordbildningskategorier delats in i avledningar bildade analogt med diminutiver, beteckningar för bärare av en egenskap (nomina attributa) och platsbeteckningar (nomina loci). Flest diminutiva ortnamn är bildade med suffixen -ėlis och -ėliai – 12 respektive 11: Gal-ėliai by Rz, V̇žns, del av byn (Jūskėnai) Sk, by, skog. lks, herrgård Bt m.fl., Gal-ėlis betesmark Mrk, del av betesmark Sd, del av byn (Sausiniai) Brt, del av byn (Krėkėnai) Krk, del av byn (Griežpeliai) Lksr m.fl. Avledningar med suffixen -aitė, -ai̇tės, -aliai, -i̇ukas, -elė, -elės, -učiai, -ukai, -utė och -utis förekommer några gånger eller enstaka gånger: Gal-aitė herrgård Lbv, Gal-aitės herrgård Lzd, Gal-aitis sjö Pp, Gal-aliai by. 214 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Lietuvių vietovardžių su šaknimi gal- (< liet. galas ‘pabaiga, kraštas’) darbōs ypatybės (delar av byarna Grūšlaukė, Lazdininkai och Vaineikių Medsėdžiai) Dr, sjö Antk, Gal-ėlė sjö Rz, Gal-ėlės plats i skogen Pl, Gal-iūkas äng Upn, Ut, tomt Dgšk, Gal-učiai del av byn (Ragškė) Lkš, Gal-ukai åk. Dg, Gal-utė herrgård Vdv, Gal-utis träsk KŽ. Ortnamn som bildats analogt med beteckningar för bärare av egenskaper kännetecknas främst av suffix som går tillbaka på *-no⁴. Flest är avledningar med suffixen -inė och -inės – omkring 150 respektive 100: Gal-inė åk. An, sjö Antz, dr. Šn, betesmark Str, å Brž, Dv, sjö Avž m.fl., Gal-inės del av byn (Silu) Jsv, del av byn (Purpliai) Mrk, del av byn (Kazimieravas) Pv, del av byn (Stungiai) Žg, 2 byar Dgč, skog Dgln, träsk Tgn, ås Vb, göl Snt, sjö Btr m.fl. Något färre ortnamn är bildade med suffixen -inis och -iniai – 75 respektive 110: Gal-iniai åk. Bb, dr. Mt, by Skp, snår Aln, ås Ad, del av tomt Tgn, äng Ign m.fl., Gal-iniai del av byn (Birbiliškė) Vl, Gal-inis by Rz, ravin Brž, kulle Ign, äng Pnd, skog Rd, å Jnš, Mrj, Srd, sjö Jon, Upn m.fl. Här bör också nämnas avledningar med suffixen -ainė och -ina: Gal-ainė5 torvmark Vl, Gal-ina by, sjö Vdv. Till denna ordbildningskategori kan även enstaka avledningar med suffixen -iškės och -u isnė räknas: Gal-iškės betesmark, del av betesmark Kltn, Gal-uosnė höjd, snår, kalmark, sluttning Čb. Avledningar med slaviska suffix betecknar tydligen också en egenskap: Gal-enka äng Krk, Gal-iūkas herrgård Ml, Gal-erka trädgård Kdn, Gal-inka sjö Dbg, del av byn (Skaiteriai) Mc, träsk Čb, Gal-inka åk., herrgård Msn, Gal-inkė sjö Užp, Gal-ošė dr. Varn. Bland de toponymer som hör till kategorin platsbeteckningar är avledningar med suffixet -ynė något vanligare (7 ortnamn): Gal-ynė dr. Lkm, snår Stč, äng Ars, Bt, herrgård Lkm, Gal-ynė (variant Pelėnė) herrgård Krkn, Gal-ynė (variant Pempėnės) äng Užv. Till denna kategori hör också enstaka avledningar med -ava, -ija, -ijos, -yna och -ynas: Gal-ava damm, betesmark, äng Varn, Gal-ija herrgård Trg, Gal-jos åk., herrgård Nmž, Gal-yna || Gal-ynas åk., sjö, äng, skog, herrgård, plats vid ån (Šešuvė) Bt. Historiskt betraktas sådana bildningar som kollektivnamn som har blivit konkretiserade, det vill säga fått platsbetydelse (Ambrazas 2000: 51, 54). 5. De flesta sammansatta ortnamn med gal- som första led är determinativa sammansättningar med ett ortnamn som bestämningsled. Större delen av dem hör till en tämligen liten grupp determinativa sammansättningar i litauiskan, där det andra ledet bestämmer det första, anger dess läge eller (när ortnamnen är metaforiska) tillhörighet⁶. Sådana sammansättningsmodeller är många och mycket varierande. Detta hänger samman med det faktum att även bland sammansatta ord bildade av två substantiv finns det i appellativförrådet sådana vars ⁴ Dėl priesagų kilmės žr. Ambrazas 2000: 144–147. ⁵ Plg. ypatybės turėtojų pavadinimams priskiriamą apeliatyvą gėležanė (Ambrazas 2000: 161). ⁶ I studier av litauiska sammansatta ortnamn framhålls vanligen att bildningar av två substantiv (eller nominalord) är determinativa och att deras första led bestämmer det andra (Razmukaitė 2002: 121; Siderskienė 2006: 48; Kacaitė 2008: 277). Fall där toponymens andra led är bestämmande och det första bestämt har inte analyserats. Straipsniai / Articles 215 LAIMUTIS BILKIS Den andra leden bestämmer den första; galas ’ände, kant’ är ett av de ord som oftast står som första led (jfr LKG I 441). Den mest produktiva modellen för ortnamnsbildning är ett substantiv med gal- (← gãlas, galai) + ett appellativt substantiv: Gal-ã-balė l., pv. Vrn, Gal-ã-balai pv. Gr, Gal-a-balýs b., pv. Ob, 2 pv. Vb, Gal-balis b. Imbr, Gal-balis (var. Klim-balė) gn., pv. Vb, Gal-bąlys k. Vb, Galia-balė kn. Klvr, Gal-ì-balė b. Dgč, dr. Šùl, pk. Kpč, Gal-ì-balė || Gal-ì-balis l., pv. Kpč, Gal-ì-balis pk. Alt, Gal-ó-balis drp., pk. Pnd, Gal-ù-balė b. Imbr, Rim, Skp, Vad, krm. Krsn, pv. Krk, Krsn, Mš, Vad, Gal-ū-balė pv. Skp, Gal-ū-balis 2 b. Gž, b. Kp, 2 b. Šmn, b. Tšk, Vb, d. Sv, drp. Mrj m.fl., Gal-ū-balė a. miške Dglč, ar. Sv, b. Vb: gãlas, galai + balà; Gal-ã-bendris krm., pv. Čln: bendrė, bendrė ’gemensam äng, gemensam åker’⁷; Gal-a-čvertis l. Onš: čvertis ’en fjärdedel, en kvart’; Gal-a-daliai l., mš. (Liepalotų) dalis Mk, Gal-a-dalýs mš. Mk: dalis ’en viss mängd av en helhet; en beståndsdel av något; en jordlott, en åker’; Gal-a-dármai pv. DglŠ: dármas ’tuvmark, sankmark, kärr’; Gal-a-drončia b. Dg: drončia ’gräns; åkerkant’; Gal-a-kaklelé pv. Vdn: kaklìs, jfr kãklas ’krök, vik, sund, halvö, udde’; Gal-ã-kluonė pv. Smn: kluonas ’byggnad för förvaring av spannmål, loge; äng vid logen, hägnad, inhägnad mark, inhägnad’; Gal-a-kojs liūn. Nrg: kója; Gal-a-pūšalakís dr., pv. Žž: pūšalakís, pūšalakė ’en halv valakas’; Gal-a-sląčiai kl. JnšM: sląstai ’anordning för att fånga möss och smådjur, fälla, snara’; Gal-a-sinė pv. Dbg: sinà ’fälg, hjulbeslag; beslag på slädmed, skena, šinė ’fälg, hjulbeslag’; Gal-ã-triagė || Gal-ã-triagis kl., gräns mellan åkrar Trgn: triagė, triagis ’gräns bestående av tre fåror’; Gal-a-valakai ar. Žž, pv. Pkn, Gal-a-valakis ar., b. Kpč, Gal-ì-valakė kn. Šaul, Gal-ì-valakis l. Jk, Gal-ū-valakai l. Rtn: valakas ’jordlott på omkring tjugo desetiner; en jordremsa längre från gården’; Gal-ã-ždapievel l. Eiš, Gal-ã-ždapievis ū. Drž: *ždapievelė, *ždapievis: žiõdas, píeva; Gal-i-sąrai || Gal-i-sąrali || Gal-i-svarai ar., l., pb., pv. Lp: sąra, sąras, sū́ra, sū́ras ’tvärslå som förenar sidorna på ett redskap (vävstol, harv), sammanfogning’; Gal-ù-grėlis vt. miške Rod: grėblį ’våt, träbelagd väg’; Gal-ù-karčiai dr., l. Rm, Gal-ù-kartės krm., pv. Vb, Gal-ù-kartis gn. Rm: kártis ’långt, smalt träd, stång, kvist’ eller kártis ’smal sträng av slaget gräs i en sträng’; Gal-ù-smėlė pv. Kpr: smėlis, smėlys m.fl. Enligt denna modell har flera hundra sammansatta ortnamn med olika fogevokaler bildats; deras andra led har fortfarande appellativa substantiv som grundord: aikštė, aikštė, akmuo, akmenas, aksnynas, apydemė ’gemensam jordlott i byn mellan två gårdar, mark intill gården, utmark’, brasta, daržas, dauba, degėsis, degėsė ’rester efter brand, förkolnat trä, brandrest’, degėsė ’bränd plats, brandplats’, dirva, ežeras, gatvė, giria, gojus ’en liten, vacker skogsdunge, lund’, 7 De appellativa ordens betydelser hämtas från LKŽe. 216 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Lietuvių vietovardžių su šaknimi gal- (< liet. gãlas ‘pabaiga, kraštas’) darbų ypatybės kãimas, kálnas, kalniùkas, kãmpas, kẽlias, ketvirtis ’en fjärdedel av en valakas’, kiẽmas, klaimãs ’byggnad för förvaring av spannmål, loge’, klõnis, klõnis, klõnė, klõnė, krū́mas, krū́mai, kū́lis ’äng, udde; krök, sväng; hörn; kant, bit, äng, åker, liten åker, lazdýnas ’buske eller träd där hasselnötter växer (Corylus avellana); skog av dessa växter, hassellund’, lẽknas, liẽknas ’våt, sank äng, träsk, kärr, moras; våt plats bevuxen med buskar och glesa träd, kärrmark; liten skog, kalhygge; obrukad jordlott som lämnats o plöjd och oslagen för bete’, liẽkna, liẽknà ’låg, fuktig äng utan buskar’, liẽptas, liñgas, lū́gas ’fördjupning som översvämmas av en flod; sank flodarm; vattenpöl, kärr; moras, sankmark; damm, göl; gyttja; håla i flodbottnen, djuphåla’, mārga ’jordmått’, márgė, márgis ’jordmått; jordremsa långt från gårdarna’, mìškas, pabalė, pabàlys, pẽlė, piẽva, plẽčius ’jordstycke, lott; plats, område, öppen plats’, plẽčius ’plats, område, öppen plats’, prū́das ’damm’, raistas, rãvas ’dike; liten bäck, salà ’landområde omgivet av vatten på alla sidor; en högre, torr jordfläck i ett kärr; liten åkerlapp mellan ängar; by, samhälle’, *sėdimas, sėdimas ’jordremsa intill gården’, skardžius, skardis, skersinė ’åker delad i tvärgående remsor; tvärplöjd bädd, tvärbädd; tvärgående plogfåra; skogsremsa (avverkad eller avsedd för avverkning)’, skersinis ’åker delad i tvärgående remsor’, skynimas, skynimas ’avverkad skogsplats’, sodà ’oskiftad by, samhälle’, sōdžius, sodžius ’bostadsort för bönder, by; gård’, sōdas, stūkas, stūkis ’jordlott, remsa, område’, šaknis, šilas, šniūras ’lång, smal jordlott, remsa’, tãkas, takelis, telẽtinkas ’kalvhage, kalvbete, äng vid gården’, trãkas ’hög, torr äng bevuxen med glest stående buskar och träd, skogsglänta; äng med björkar; avverkad eller avbränd skogsplats, hygge; skogsväg (ibland även åkerväg) eller stig’, tvorà, ūlyčėlė, ūlyčia, ūlyčia, ūlyčia, ūlyčia, ūlyčia ’gammal byväg, gata; stadsgata; gårdsplan; inhägnad väg för att driva boskap, utmark, betesmark; bybete; by, samhälle’, upalis, upė, upėlis, upelė, valkà ’liten vattenpöl, sankmark, grund regnvattenfylld grop på väg, äng, åker, gårdsplan o.d.’; våt, sank, sumpig plats, daubà, vãras, varà ’stång för att bygga ett staket, kvist, slana; trädel som förstärker dörrar, stänger, vävstolar o.d., tvärslå, sammanfogning, fog, vãtai, vodà ’ängsremsa som skjuter in i skog eller buskage, inbuktning, glänta; obrukad jordremsa mellan åkrar’, žardis, žardys, žardis ’inhägnad för boskap⁸. En tämligen vanlig modell är substantiv med gal- (← gãlas, galà) + ett egennamn, som också är ett ortnamn (hydronym, oikonym, agronym): Gal-a-drapalys pv. Šul: Drapãlis ež., Gal-ã-dusia dr. Sr, Gal-ã-dusys || Gal-ã-dusýs of. ež. Lzd: Dusìa ež. (Kviklys 1966: 49; Vanagas 1981: 104), Gãl-a-ilgė || Gãl-a-ilgis k., vs. Mk, Gãl-igė pv. Rait: Ìlgis ež., Gal-a-ilgis pv. Gdr: Ìlgis, Ìlgis ⁸ Se LVŽ III 33–38 för en utförligare redogörelse. Straipsniai / Articles 217 LAIMUTIS BILKIS sjö, Gal-ã-pelėkis skog. ĮnšM: Pėłkas sjö (Arno) del, Gal-ã-suojė || Gal-ã-suojis vatt. Aln: Suojỹs sjö, Suojà å, Gal-ã-verkńė || Gal-ã-verkńis bäck. Grnd: Vėrnė, Vėrnė å, Gal-ia-kausiaĩ by. AlksnV: Kausiaĩ by, Gal-ilgiaĩ dr. Rim: Ilgiai sjö, Gal-ù-beržakis höjd, by. Vb: Bėržakė, Bėržakės terräng, Gal-u-duburė terräng Ldk, Gal-u-duburis by. Lk: Dubūris å, Gal-ù-nakakė höjd Kp: Nakakė å, Gal-ù-roveja äng Prv, Gal-ù-rovejės terräng Brž: Rovejė å. Den andra leden i dessa sammansatta ortnamn anger platsen där det som betecknas av den bestämmande leden finns, samt tillhörighet. Bland sammansättningar av två substantiv förekommer också en sällsynt modell – substantiv med gal- (← galas, galai) + ett egennamn, som är ett personnamn: Gal-aštainė äng. als. Š: personnamn Štaina, *Štaina, *Štainys, jfr eftern. Šteina, Šteinis, Gal-ù-šėkai åk. Vb: personnamn Šėkas (LPDB). Det är mest sannolikt att det andra ledet i agronymen Galùšėkai har sitt ursprung i ett personnamn, eftersom ortnamnet och personnamnet Šėkas har samma lokalisering. Båda bildningarna betecknar tydligen objektens tillhörighet till personer. Sällsynta, enbart förekommande inom toponymiken, är sammansatta ortnamn bildade av lit. galas, böjningsformen galan, och ett appellativ eller egennamn: Galam-põliai (Galam-põlės? (< *Galam-põliai) terräng Švrk: pol. pole ’åker; fält’, rus. pole ’fält’, Galan-bala höjd Sl, Galan-balė äng Vrn, Galan-balė (< *Galan-bālė) terräng Mrk: balà; Galan-ėžerė äng, skog Rud: ėžeras, Galan-lyčė (< *Galan-ulyčė) terräng Pkln: ulyčia, ulyčia, ulyčia, Galan-kaviškis åk. Kpč: Kaviškis sjö. Den oförändrade böjningsformen galan i de första leden av sådana sammansatta ortnamn bestämmer det andra substantivet och anger riktningen mot objektet. Ett par sammansatta ortnamn kan vara bildade av ett substantiv med gal- (← galas, galai) och ett adjektiv: Gal-ã-cielai dr. Pkn: cielas ’orörd, oskadd; hel, fullständig’, Gal-ù-konis (var. Kōnis) terräng Kp: kōnis, -ė ’som har samband med strid, avsedd för strid’ (uppgiftslämnaren uppger att det fanns upprorsmännens gömställen på ängen). Det andra (adjektiviska) ledet i dessa agronymier bestämmer det första (substantiviska): ’hela ändar’, ’stridsändar’. En sådan modell för bildning av sammansatta appellativ är mycket sällsynt – det förekommer bildningar endast med ett adjektiviskt andra led, härlett från palikis, -ė (LKG I 472). Några toponymer kan betraktas som bildningar av ett substantiv med gal- (← galas, galai) och ett verb: Gal-ã-saris kulle, terräng Aln: lit. sãrti (sãra, sãro) ’göra brun, smutsa ned’, Gal-a-tvaras dr. Užp: tverti (tvẽria) ’göra, bygga (ett stängsel); avgränsa, omge, ringa in med ett stängsel; bygga en inhägnad; dela i skilda delar med mellanväggar, skilja av’, Gal-ù-sėdės (var. Galùsėdžiai) åk. Pnd: sėdėti (sėdi) ’bo stadigvarande (på en plats)’, Gal-ù-supė gn. Vvs: (?) supinti ’dra ihop sig’, Gal-verkis (var. Galvalkis, Galvalkis, Galvalkys) höjd, grav, terräng Bsg: verkti (vẽrkia, vẽrkė) ’fälla tårar, gråta av upprördhet (till exempel av smärta, sorg, 218 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. gãlas ’slut, kant’) bildningsegenskaper glädje); klaga, jämra sig; släppa igenom fukt, bli fuktig av dagg, sippra. Relationerna mellan leden i ortnamn bildade av ett substantiv och ett verb är svåra att fastställa. Kanske anger det första ledet platsen för handlingen: ’så vid änden’, ’sitta vid änden’, det vill säga bo, ’gråta vid änden’, det vill säga brinna, sippra, och så vidare; jfr bildningen naktigonis ’valla om natten’ (LKG I 463), som anger tiden för handlingen. 6. Sammansatta ortnamn bör först delas in i prepositionsnamn9 och ordkombinationer. De flesta prepositionsnamn är bildade av det dialektala prepositionsordet 10 som uttrycker rumsliga (plats-)relationer, galù, vilket är en substantivform i instrumentalis som utvecklats till preposition, samt genitiv av appellativ: Galù bãlos (var. Galãn bãlos) terräng Luok, Galù daržo åk. Tj, äng Vr, terräng Pnt, Tj, Galù dirvóno åk. Ktk, Galù dirvós (Galùdirvas) terräng Dkš, Galù žẽro höjd Km, dr. Ktk, terräng Lel, Galù gõjaus by, äng, del av å Km, Galù kãimo äng Pn, terräng, ås Blnk, Galù kanõvos dr. Jmbr: kanóva ’dike; ren, åkerrand’, Galù kẽlio terräng Vies, Galù kluonų gränsmarkering, terräng Lel, Galù kūlio åk. Glv, Galù laũko dr. Kvr, kulle Žl, terräng JnšM, Galù lazdýno skog Šmn, Galù liepų dr. Rgv, Galù lygumų terräng Žl, Galù mẽgių terräng Km, Galù miško terräng Blnk, Galù palãto by, terräng Šmn: *palãtas, jfr palatas ’bjälklag av plankor, loft’, palatai ’ladornas sidotak där skörden och fodret läggs; uthus, stenlagd’, Galù prūdo höjd, äng, terräng Pbs, Galù raĩsto myr Pg, Galù rãvo åk. Kvr, höjd Kp, terräng Krns, Galù salõs ö i sjön Alauš Sk, Galù sėdybos ås Vdšk: sėdyba ’gård’, Galù sienos terräng Sv, ås Ant, Galù sodybų kulle Rk, Galù sodo plats Pnm, Galù stulpelio terräng Kur: stulpẽlis, jfr stulpas ’upprätt stock nedslagen i marken; påle, stör’, Galù šniūrelio höjd Rk, Galù šniūrų grav Dl, terräng Blnk, Dl, Pnt, Žl, Galù telėnko (t. Galù telėnko) åk. Tj, Galù tvorõs dr. Šr, äng Blnk, torräng Int, terräng Blnk, Mt, Pbs, Galù ūlyčios blötmark Kvr, terräng An, Galù ūlyčios (var. Raĩtas) terräng An. Det bör noteras att konstruktioner som anger plats och består av galù i prepositionsfunktion och ett substantiv i genitiv är ganska vanliga även i dialekterna: galù kojų, från galù kluono (Ulvydas 2000: 223), galù klaimo, galù daržinės, galù lauko, galù sodžius (LKŽ). Prepositionen galù används också med genitiv av egennamn (ortnamn) för att ange ett objekts läge i förhållande till ett annat objekt: Galù Dėblono äng Krkn: Dėblonas å, Galù Išlaždo dr. Rd: Išlažas terräng, Galù Šlapių gn. Pg: Šlės åk., gn. 9 Litauiska sammansatta ortnamn med prepositioner benämns också så i en publikation ägnad åt deras inventering (Rabačiauskaitė 1969: 243), liksom i vissa andra arbeten ägnade åt analys av toponymbildning (Endzelė 2005: 176). Andra forskare skiljer mellan två självständiga grupper – sammansatta ortnamn och prepositionsortnamn (Mickienė 2001: 123, 136; Bartkutė 2008: 165, 168). Ur strikt formell synvinkel borde prepositionskonstruktioner hänföras till gruppen sammansatta ortnamn; jfr även Подольская 1978: 62. 10 Dessa prepositioner kallas också för sekundära (nybildade) prepositioner (se DLK 438). Straipsniai / Articles 219 LAIMUTIS BILKIS Ett vanligt bildningsmönster för prepositionella ortnamn med galù är också galù + genitiv av ett adjektiv som fungerar som substantiv: Galù laibių vattendrag Rgl: laibais, laibój, jfr láibas, -à, láibas, -à ’smal i diameter, tunn’, Galù sodybinių åker Ktk: sodybinis, -ė ’som hör till en gård, belägen på en gårdsplats’. Ett prepositionellt ortnamn är bildat av det sällan använda, nybildade dialektala prepositionsordet galù och genitiv av ett appellativ: Galù raisto vattendrag Lel. Konstruktionen anger också en plats (i änden) i förhållande till ett annat objekt. Prepositionella galù anses ha utvecklats ur substantivets dativ; konstruktioner med detta förekommer även i dialekterna: galù sodo, galù lauko (se Ulvydas 2000: 177). Mycket vanliga är prepositionella konstruktioner med genitiv där former av substantivets singularis har övergått (eller närmat sig) den prepositionella kategorin. Den prepositionella funktionen uttrycks oftast av inessivformen galẽ, som vanligen följs av genitiv av ett appellativ: Galẽ balos kärr Kpč, Galẽ beržyno skog Ds, Galẽ beržynėlio äng Pžl: beržynėlis, jfr biržynas ’björkskog’, Galẽ dármo busksnår Trn, vattendrag Str, Galẽ daržų vattendrag Ds, Galẽ dėgsnio ‖ Galẽ dėgnių dräneringsdike, vattendrag Ml: degnys ’brännskada, bränd plats’, Galẽ dirvonų äng Sug, Galẽ duobelių vattendrag Brš, Galẽ ežerėlio vattendrag Sld, Galẽ ežero åker Trgn, sjö (Spalio) del Gdr, sjö (Bebrusų) del Int, vattendrag Nm, del av vattendrag Trgn, Galẽ girėlės busksnår Trgn, Galẽ gõjelio d. Tj, Galẽ gõjų vattendrag Ssk, Galẽ grõblius äng, vattendrag Rm, Galẽ grõblių dräneringsdike Rim: grõblius ’jordvall, vägbank’, Galẽ kamšós vattendrag Auk: kamšà ’väg fylld och belagd med ris och käppar; igenfylld grop; vadställe, färjställe (i en flod); sank plats’, Galẽ kẽlio väg Rod, Galẽ kulių (var. Galas kulių) dräneringsdike Sug, Galẽ lauko åker Rmš, dräneringsdike Str, kulle Tvr, skog Str, vattendrag Rmš, Galẽ laukų vattendrag Všt, Galẽ lydimėlio äng Sld: lydimėlis, jfr lýdimas, lýdimas ’röjd eller svedjad yta i skogen, avverkning, röjning; plöjd och brukad åker på en röjd skogsmark, nyodling’, Galẽ miško dräneringsdike Rim, Galẽ pakalnų äng Mk, vattendrag Dgl: pakalnė, pakalnė ’lågt beläget område vid bergets fot, dal; bergssluttning’, Galẽ pakriūtės rastrad Glv: pakriūtė ’brant, stupande strand eller bergssluttning; strandkant vid flod eller sjö som vattnet eroderat under grästorven eller trädrötterna’, Galẽ pylimo åker Tj, Galẽ priemenės dräneringsdike Šr: priemenė, priemenė ’del av bostadshus intill ytterdörren; utrymme vid tröskhusets dörr, förstuga; viss del av gårdsplanen närmare dörren’, Galẽ pušynėlio skog Sug, Galẽ raistelio kärr Tj, Galẽ salõs skog Šnt, Galẽ salų äng, vattendrag Aps, Galẽ sėdybų åker Vžns, Galẽ sienos vattendrag Glv, Galẽ skardžio vattendrag Dgl, Galẽ skardžiaus dräneringsdike Trgn, vattendrag Sld, Galẽ smėlio dräneringsdike Lkn, Galẽ sodybos skog Ktk, Galẽ sodybų äng, skog Sug, Galẽ šakinių äng Ign: šakinis ’rotfrukt’, Galẽ šilo vattendrag Sv, Galẽ šniūrų dräneringsdike Aps, vattendrag Aps, Ssk, Galẽ trãko vattendrag Vdšk, Galẽ tvoros åker Tj, dräneringsdike Glv, Vs, täckdike Tj, äng Blnk, vattendrag Dl, Glv, plats Sug, Galẽ ūlyčios vattendrag Str, Galẽ valako åker Lnk, Galẽ valakų äng, skog Mrc. Inessivens galẽ vidareutveckling och närmande till prepositionella mönster märks även i standardspråket (LKG II 581; DLKG 438), även om LKŽ anger denna form endast som adverb. 20 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Bildningsegenskaper hos litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. gãlas ’ände, kant’) I toponymien förekommer också tämligen ofta prepositionskonstruktioner bildade av den prepositionsliknande inessiven galė och ett annat ortnamn: Galė Anãpiečio dräneringsdike Mž: Anãpietis vattendrag, Galė Džiūriškių äng Sug: Džiūriškės by, äng, Galė Ilgėlio (var. Gãlas Ilgėlio) vattendrag Antž: Ilgėlis sjö, Galė Karvėliškės vattendrag Rod – efter en variant av sjönamnet Karvėliškės, *Karvėliškė, Galė Klýdlaukio vattendrag Tj: Klýdlaukis vattendrag, Galė Pãkudrelio dräneringsdike Ut: Pãkudrelis kärr, Galė Ramūnės skog Krs: Ramūnė flod, Galė Širvintõs (var. Gãlas Širvintõs) åker, vattendrag, flod (Širvintos) del Vp: Širvintà flod, Galė Tautėsno (var. Gãlas Tautėsno) kärr Antž: Tautėsnis sjö, Galė Telėtninko åker Tj: Telėtninkas vattendrag, Galė Trãko åker Tj: Trãkas kärr, Galė Ūpio kulle Srd: Upys flod. Särskilt kan också nämnas sådana prepositionsortnamn där galė följs av en genitivfras bestående av två ord, bildad av ett personnamn eller ortnamn och ett appellativ: Galė Barãbyko klõjimo åker Tj: personnamnet Barãbykas + klõjimas ’byggnad för förvaring av spannmål, lada’, Galė Barõno daržo åker Tj: personnamnet Barõnas + daržas, Galė Burbùlio daržo åker Tj: personnamnet Burbùlis, Galė Čėpų daržo åker Tj: personnamnen Čėpas, Čėpys, Galė Jãkimo daržo åker Tj: personnamnet Jãkimas, Galė Jutkónių tvorõs åker, vattendrag Pbs: Jutkónys by + tvora, Galė Kãčko daržo åker Tj: personnamnet Kãčkas, Galė Kiškių raũvo vattendrag An: personnamnet Kiškis + rãvas, Galė Kuliõvo daržo åker Tj: personnamnet Kuliãvas, Galė Pranėlio daržo åker Tj: personnamnet Pranėlis, Galė Smalščiaus daržo åker Tj: personnamnet Smalščius, Galė Štako daržo åker Tj: personnamnet Štakas, Galė Usõnio daržo åker Tj: personnamnet Usõnis, Galė Žimo daržo åker Tj: personnamnet Žimas. Några konstruktioner är bildade med genitiv av ett adjektiv som fungerar som substantiv och av ett presensparticip i aktivum: Galė ilgų vattendrag Škš: ilgasis, ilgõji, jfr ilgõs ’en äng som sträcker sig långt’, Galė lóbines kärr Ck: *lóbė ← lóbos ’sänka, dal, svacka; lågland’, jfr lóbė ’sänka, dal, svacka; lågland’, Galė sausavìšės äng Mrk: sausavìšis, –ė ’vars topp är torr och vissnad’, Galė sėdimų skog Tk: sėdimasis, sėdimoji ← sėdimas, –a ← sėdėti (sėdi) ’bo stadigvarande (på en viss plats)’. En egen grupp utgörs av prepositionskonstruktioner där den postpositionella formen galan fungerar som preposition och följs av genitiv av appellativ: Galan bãlos äng Sug. vattendrag Tk, Galan bãlos (var. Galų bãlos) vattendrag Luok, Galan ẽžero (var. Galan-ežėre) äng, skog Rd, Galan lãuko åker Ut, Galan miško äng Mrc, Galan piẽvos kärr Šln, Galan rãvo kärr Mlt. Dessa konstruktioner uttrycker rumsliga riktningsförhållanden och anger att det namngivna objektet ligger på vägen mot ett annat objekt. I ett fall bildar galan en riktningskonstruktion med dativ: Galan piẽvai kärr, rastrad Mrk. Sammansatta ortnamn – ordkombinationer – är vanligen nominalfraser; deras huvudord och bestämning (substantiv eller substantiverat adjektiv Straipsniai / Articles 221 LAIMUTIS BILKIS (adjektiv) är oftast förbundna genom ett styrningsförhållande¹¹. Den största delen av sådana ortnamn utgörs av sammansättningar med genitiv av appellativ¹², vilka uttrycker kvantitetsförhållanden. Deras huvudled betecknar en liten (obestämd) mängd (en ände, ändar), medan de underordnade andra leden anger innehållet i denna mängd, dvs. det objekt vars del det namngivna objektet utgör eller vars slut det bildar, förlänger: Galai bālų sml. Vrn, Galai dėgsnių vt. Iaukė Ml, Galai ežero ež. del Trgn, Galai ganiavos sklp. Lp: ganiva ‘sommarbete för boskap, gräs, bete; betesmark’, Galai lankų pv. Dl, Galai nadų kn. Žž – jfr vitryska nadė ‘gammalt landmått motsvarande flera desetiner; jordlott’ (Яцкн 1971: 118), Galai pievų l. Rtn, pv. Jz, Galai režių l. Aln, Galai skynimų l. Rtn: skynimas ‘avverkad plats i skog’, Galai šilų mš. KzR, Galai šniūrų pv. Zk, Galai šniūrų b., dr. Dl, Galai valakų ar. Lp, Galas apušoto mš. del Sk: apušotas ‘aspdunge, aspbestånd’, Galas balos pv. Zk, Galas balų l. Trgn, Galas brastų dr. Lkm, Galas dãrmo l. Sd, Galas daržo l. Vrn, pv. Čln, Vrn, Galas degimo ar. Glv: degimas ‘bränd plats (äng, kärr, skog), brandfläck’, Galas dronyčios ar., gn. Prl: dronyčia ‘gräns; åkerkant’, Galas duobės pv. Dkšt, Galas ežero ež. (Didžiulio) del Dg, ež. (Bebrusų) del Luok, gn. Tvr, mš. Klt, pv. Dg, Gdr, Sv, Galas galėlio sk. Ds, Galas galėlio || Galas galėlių ež. (Pačio) del Ds, Galas girių l. Ds, Galas gojaus pv. Rm, Galas grōblių dr., pv. Rim: grōblas ‘vall, vägbank’, Galas ilgų l. Ršk: ilgasis, ilgoji, jfr ilgosios ‘vidsträckt äng’, Galas kalnelio pv. Vb, Galas kalno kn., l. Ršk, rst. Ąsm, Galas kalno (var. Galė kalnas) dr., pv. Šut, Galas karklyno gn. Dkšt, Galas kelio kl. del Ms, Galas keliūtės kl. del, rst. del Sug: keliūtė ‘liten, föga trafikerad väg, liten väg’, Galas krūminių rst. Lkm: krūminė ‘buskbevuxen plats, buskar’, Galas kulio ar. Lkm, Galas kūlių (var. Galė kūlių) dr. Sug, Galas laukelio ar. Antz, Galas lauko l. Str, l. del Tvr, Galas pievos pv. Trgn, Galas pylimo dr. Lkm: pylimas ‘låg, fuktig, sumpig plats, kärr; stort skogs- eller fältområde’, Galas pusynėlio mš. del Pt, Galas raisto b. Mc, pv. Ck, Jž, Vrn, Galas rėvo pv. Pun, št. Trk, Galas režiu (var. Biržynė) b. An, Galas saliūtės pv. Trgn, Galas salos l. Mrk, Galas samanýkščio dr. 11 Det finns syntaktiska arbeten där syntaktiska relationer i nominalfraser försöker klassificeras på ett annat sätt än i LKG och DLKG, dvs. efter det krav som frasens huvudled ställer på att en underordnad led ska anslutas. I vissa nominalfraser som man vanligen anser vara bildade genom styrning skulle ett sådant kriterium leda till att de klassificerades som nominalfraser bildade genom adjunktion. Adjunktionsrelation skulle också kunna urskiljas mellan en genitiv med namnliknande betydelse och frasens huvudled (Rotušės aikštė), eftersom huvudleden inte kräver en sådan genitiv, liksom i vissa fraser med instrumentalis och lokativ. Å andra sidan skulle relationen mellan vissa substantiv och adverb, traditionellt betraktad som adjunktion, bedömas som styrning (se Vaskelaitė 2003: 143–156; 2009). 12 En sådan genitiv kallas genitiv för kvantitetsinnehåll (se DLKG 512), och frasens betydelse beskrivs som uttryckande kvantitetsinnehåll, appositionell och kompletterande (Labutis 1994: 41). 22 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Bildningsdrag hos litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. gãlas ‘slut, kant’) LeI: samanýkštis ‘plats bevuxen med mossa, Gãlas skardžius mš., sk. Pln, Gãlas šeršinų l. Tv, Gãlas sodybų pv. Ktk, Žr, sod. Ign, Gãlas šilėlės gn. Mž, Gãlas šilo dr., mš., pv. Sv, Gãlas šilo (var. Kulỹs) pv. An, Gãlas šniūrų pv. Šnt, Gãlas trakėlių l. Prl, Gãlas trako ar., pv. Lkm, Gãlas Tūorõs pv. Plš, ž. Mlt, Gãlas ūlyčios l. Plš, Gãlas ūpės krm. Vb. I fraser med genitiv för kvantitetsinnehåll är det underordnade ledet ganska ofta ett annat ortnamn: Galai Šąčių ar. Prl: Šąčios plk., Gãlas Baluõšo ež. (Baluõšo) del, plats på fältet Trn: Baluõšas ež., Gãlas Daugų kn. Dg: Daugai mst., Gãlas Dumblio liūn. Mlt: Dumblės ež., Gãlas Duvėno pv. Užp: Duvėnas ež., Gãlas Gruodiškio (var. Gruodiškio galas) ar., ž. Lkm: Gruodiškis ež., Gãlas Ilgėlio (var. Galė Ilgėlio) pv. Antz: Ilgėlis ež., Gãlas Įlojo sl. Ds: Įlosai ež., Gãlas Jūodupio gn., pv. Rtn: Jūodupis k., Gãlas Krūvandõs dr., pv. Čk: Krūvandà up., Gãlas Rãdiškės l. Tvr: Rãdiškė k., Gãlas Širvintõs (var. Galė Širvintõs) ar., pv., del av ån (Širvintos) Vp: Širvintà up., Gãlas Tautesnio (var. Galė Tautesnio) b. Antz: Tautesnis ež., Gãlas Vilkautinio paež. Kbš: Vilkautinis ež. I frasen Gãlas Leibõko dr., pv. Grb är genitiven sannolikt personnamnet *Leibõkas, jfr lit. leibà ‘dum, trögfattad; långsam person’, prvd. Leibùkas (Butkus 1995: 288). I detta fall kan en metonymiskt uttryckt kvantitetsbetydelse urskiljas: ‘åker, äng som utgör en liten del (ände) av Leibokos jord, gård eller dylikt’. En något mindre grupp nominalfraser med substantiv i genitiv uttrycker rumsliga (plats-)relationer och visar att det namngivna objektet ligger vid änden: Gãlo apušrõtas kln. Šn: apušrõtas ‘aspdunge, aspbestånd’, Gãlo grõvis pv. Žg, Gãlo kálnas plkn. (Aukštaičio kalno) del kln, Gãlo krūmai km. Pg, Gãlo kūdrėlis l. Pls: *kūdrėlis ← kūdra, kūdrà + kẽlias, Gãlo lankà gn. Pkšt, Gãlo laũkas ar. Pd, l. Gr, Gãlo pieva pv. RdN, Gãlo prūdėlis tv. Onš, Gãlo skynimas l. Vs, Gãlo upėlis grv. Pšš, pv. Rtn, Gãlo vertimas l. Rtn: vertimas ‘plöjning, upplöjd mark’, Galų balà b. Ars, Blnk, plk. Krok, pv. Krsn osv., Galų balė || Galų balė pv. Mrs, Galų balėlė b. Mlt, Galų bãlos b. Sk, Galų brãdas ar. Jz: brãdas ‘djup lera, svårframkomlig väg, våt plats; grundare del av en flod där man kan ta sig över, vadställe’, Galų dirvos dr. Skdv, Galų duobė pv. Brš, Galų ežeras pv. Ob, Galų ežerėlis ež. Prl, Galų kalnai (var. Galūkalnas) gn., del av kln. Ppr, Galų kálnas ar. Šil, aukšt. Šil, kln. Plt, klv. Pdv, Rdč, l. Lkm, Galų kelėlis kl. Eiš, Galų krūmai krm. Blnk, Galų kupstynė b., pv. Krk: kupstynė ‘tuvig plats, äng’, Galų lankà ln. Žmt, Galų miškėlis mš. Mlt, Galų pieva pv. Krn, Ldvn, Ln, Mlt, Vdn, Vln, Galų pievelė pv. Užp, Galų pievos mš. Žsl, Galų pylimas pv. Vdn, Galų raištai rst. Krn, Galų raistas b. Rait, klm. Tj, kms. Jz, plk. Btr, pv. Dg, rst. Lėl, Pun osv., Galų raisteliai ar., rst. Jz, Galų ravàs grv. Sem, Galų rėvas grv. Btr: rėvas ‘dike; liten passage, sänka, ravin’, Galų skėriniai dr. Km, Galų šaltinis šlt. Škt, Galų šniūrai b. Antz, rž. Pln, Galų šniūreliai ž. Lp, Galų tankynė mš. del Straipsniai / Articles 223 LAIMUTIS BILKIS Jž: snår ’en plats tätt bevuxen, tät vegetation’, Galų upėlis gr. Užp, upl. Krn. Bland genitivkonstruktionerna kan konstruktioner med genitiv av samma ord urskiljas: Galų galas gn. Pn, Galų galo darželis pv. Šv. De betecknar sannolikt förstärkande relationer med en nyans av negativ värdering (’mycket avlägsen, svår att nå, belägen i en avkrok’). Den treledade konstruktionen bekräftar påståendet att sådana förbindelser tenderar att stelna (jfr LKG III 203). Särskiljas bör förbindelser som uttrycker rumsliga (riktning)relationer, med ortnamn i genitiv och prepositionen ant: Galų ant Rūdių ort i Klvž: Rūdių upalis bäck, Galų ant Vaidėno ort i Klvž: Vaidėnis bäck. Dessa sammansatta ortnamn betecknar och karakteriserar objekt (ändar) i förhållande till ett annat objekt och anger att de benämnda platserna ligger längs vägen mot andra objekt. Några sammansatta ortnamn kan tydligen betraktas som förbindelser som betecknar plats och innehåller ett substantiv i lokativ, där det första ledet bestämmer det andra: Galė daržas trädgård i ln. Šv, Galė degimas svedja i dr. Glv, Galė grėblė äng i pv. Žm. grėblė ‘våt väg belagd med trä’, Galė kalnas (var. Gėlas kalno) kulle i dr., pv. Št, Galė lazdynas hassel i l. Arm, Galė laukas åker i gn. Št, Galė lyguma slätt i dr. Ut, Galė pieva äng i pv. Blnk, Galė valkai röjning i dr. Pkn, pv. Pun. I appellativa förbindelser med lokativ bestäms vanligen det första ledet: mörker i byn, tjänst på herrgården, sömn i trängseln och liknande (LKG III 209). Några sammansatta ortnamn – ordkombinationer – är problematiska och kan tolkas på två sätt. Det rör sig om konstruktioner som består av formen galù i instrumentalis galù och ett substantiv i nominativ: Galų lanką äng i pv. Mrk, Galų laukas åker i gn. Tj, Galų pieva äng i pv. Pkn, Žž, Galų raistas kärr i pv. Btr, Smn, Galų raistelis litet kärr i pv. Mrk, Galų siena väg, by. Kvr, Galų sodyba gård i pv. Rk, Galų šniūrai åkerremsor i ar. Mlt, Sk, gn. Vp, l. Plš, pv. Dl, Sk, rt. Mlt, Galų ūlyčia väg i dr. Glv. Man kan anta att dessa konstruktioner är attributiva ordkombinationer med rektion, där lit. galas står i singular instrumentalis. Med tanke på att substantivets instrumentalis uttrycker en egenskap hos föremålet tillsammans med nödvändiga bestämningar (gran med böjda grenar, träd med rötter som är två meter långa, fält med vindpinade kullar, se: DLKŽ 561; LKG III 207–208) är det emellertid enklare att betrakta sådana konstruktioner som substantivfraser med adjunktion och ett adverb i instrumentalis, gal13. I så fall skulle de uttrycka hur objekt är placerade (till exempel ‘en äng, gård eller åker som är vänd åt något håll med änden, det vill säga den bakre delen’) eller en plats (till exempel ‘en åker, ett kärr eller en väg som ligger vid änden av någon annan plats’). Utan meningskontext är det knappast möjligt att precisera betydelsen hos dessa förbindelser, eftersom galų hör till sådana litauiska adverb som kan beteckna 13 Om möjligheten att instrumentalisformen galù fungerar som adverb har Kazys Ulvydas skrivit för länge sedan (Ulvy-das 2000: 223). 224 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Därivationella egenskaper hos litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. gãlas ‘slut, kant’) både platsen för en handling och sättet14. Det bör noteras att substantivfraser med adverb är mycket ovanliga i litauiskan och vanligen bildas med verbalsubstantiv (se LKG II 233–234). Samtidigt konstateras vid beskrivningen av adverbens grammatiska egenskaper att ”adverb i vissa fall (till exempel i en rubrik) kan adjungeras även till substantiv, jfr: Vilnus šiandien; Mūsų kaimas vakar(rytoj)” (DLKG 410). Eftersom de undersökta ordkombinationerna har blivit självständiga namn, är ett sätt att benämna orter och fungerar utanför meningen, är en sådan adjunktion av adverb till substantiv också fullt möjlig15. Som ytterligare argument kan nämnas att adverb som bildats av substantiv i instrumentalis uppmärksammas i många grammatikverk. Det hävdas att singularformer i instrumentalis kan fungera som sättsadverb: balsu, ūmara, ratų, būriu, šonu, žaibu, pūku, stulpu och liknande (Ulvydas 2000: 223; LKG II 428; DLKG 411); som platsadverb kan pluralformer i instrumentalis användas: pavėjais, pakraščiais, patakais (LKG II 443), samt vietomis, pagiriais, palubėm, palangiais (DLKG 424, 425). Förhållandet mellan leden i konstruktionen Galūs par veršme kärr i rst. Vžs är inte heller helt tydligt. Den bör sannolikt tolkas som en substantivfras med ackusativ och den grammatiska prepositionen par ‘vid’, som uttrycker rumsliga relationer (plats med en nyans av begränsning eller precisering) (Galūs par veršme ← galī par veršme), jfr förbindelser med samma betydelse: ett äppelträd vid vägen, en stuga vid sjön, en tomt vid landsvägen (LKG III 220). Å andra sidan kan man inte utesluta att lokativformen (inesiven) galūs här redan har en adverbfunktion, eftersom lokativformer som krašte, viduryje, užpakalyje, apačioje också tenderar att bli adverb (se LKG II 428). 14 Om adverbens polysemi, se LKG II 443, 451. 15 I vissa arbeten om syntaktiska relationer används inte begreppet adjunktion; typerna av syntaktiska relationer anses vara rektion och modifiering (Holvoet, Judžentis 2003: 14) eller komplementering, modifiering och en mer specifik typ av specificering (Holvoet 2009: 81–94). I det analyserade fallet tycks adverbet galį ha en modifierande funktion. Straipsniai / Articles 225 LAIMUTIS BIKIS SLUTSATSER 1. De vanligaste sätten att bilda toponymer med roten (som första rot) gal- är pluralisering (Galai), suffixbildning, sammansättning och sammanfogning. 2. Den mest produktiva typen av suffixbildning av toponymer är gal- + -inė (Gal-inė), -inės (Gal-inės), -inis (Gal-inis), -iniai (Gal-iniai, Gal-iniai). Dessa avledningar tillhör kategorin benämningar på bärare av en egenskap. 3. Den största gruppen av sammansatta ortnamn utgörs av toponymer sammansatta av galas, gali och appellativer. Ett betydande antal sammansatta ortnamn har bildats enligt modellen galas, gali + ett annat ortnamn. Ett särskilt kännetecken för dessa determinativa sammansättningar är att det andra ledet bestämmer det första. 4. Prepositionsortnamn bildas oftast av nybildade lokativa prepositioner galų, galė och genitiv av appellativer eller proprier (ortnamn och personnamn). Många prepositionskonstruktioner har också bildats av den nybildade riktningsprepositionen galan och genitiv av appellativer. 5. Merparten av de ortnamn som bildar ordkombinationer är uttryck för kvantitativa (del-)relationer, med genitiv av appellativer och proprier (vanligen ortnamn), där ledet med gal- är huvudled (Gālas pievas, Gālas Vīl̄autinia). En något mindre grupp utgörs av fraser som uttrycker lokala relationer, med genitiv av appellativer, där ledet med gal- betraktas som bestämning (Gālo lankā, Galū šaltinis). 6. Följande grammatiska särdrag hos toponymer med gal- kan betraktas som sällsynta: a) lokativa primära ortnamn Galūos, Galosė; b) modeller för bildning av sammansatta ortnamn: gal- (← gālas, gali) + ett egennamn (ortnamn, personnamn); + ett adjektiv; + ett verb; c) sammansatta toponymer bildade av illativformen galan och ett appellativ eller proprium; d) ordkombinationer där den substantiviska instrumentalformen galū, som fått en självständig betydelse, står tillsammans med ett substantiv i nominativ (Galū raistėlis). 7. Analysen av bildningen av ortnamn med gal- kompletterar och utvidgar beskrivningen av litauisk grammatik med nya data. 226 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX Lietuvių vietovardžių su šaknimi gal- (< liet. gãlas ‘pabaiga, kraštas’) darbų ypatybės OBJEKTSBETECKNINGAR OCH ANDRA FÖRKORTNINGAR a. – torg ar. – åker, odlad mark avd. – personnamn aukšt. – höjdland b. – träsk brus. – belarusisk(a) d. – grop dr. – åkerjord dp. – torvmark dv. – träda dv. – herrgård ež. – sjö gn. – betesmark grv.– dike k. – by kdr. – damm kl. – väg klm. – stubbeområde kln. – berg kln. – sänka klv. – kulle kms. – tuvmark, tuvmark krm. – buskar krtm. – hygge l. – åker lat. – lettiska lenk. – polska liet. – litauiska liūn. – kärr ln. – äng[mark] mst. – stad mš. – skog of. – officiell förk. – pažėrė, pažėrys pb. – pab(a)lys pkrnt. – strand plk. – kärr, sankmark plkn. – kal ås pr. – preussisk prvd. – öknamn pv. – äng pvd. – efternamn rst. – träskmark rus. – rysk rž. – remsa sav. – kommun sk. – brant sklp. – tomt sln. – dal sml. – sandhed sod. – gård stv. – djuphåla i en flod šl. – sluttning šlt. – källa ter. – område tv. – damm ūk. – gård up. – flod upl. – bäck var. – variant vks. – socken vrs. – källa vs. – ensamgård vt. – plats, ort vv. – ortnamn ž. – land Straipsniai / Articles 227 LAIMŪTIS BILKIS FÖRKORTNINGAR FÖR JÄMFÖRELSEORTERNA I ORTNAMNSMATERIALET Ad – Adutiškis (Švenčionys distrikt) AksnV – Aksnėnai (Vilkaviškis distrikt) Aln – Alanta (Molėtai distrikt) Alt – Alvitas (Vilkaviškis distrikt) An – Anykščiai Ant – Antalieptė (Zarasai distrikt) Ank – Ánkoptis (Klaipėda distrikt) Anz – Anzavė (Zarasai distrikt) Ap – Ąpsas (Vitryssland) Arm – Armõniškės (Vitryssland) Ars – Aristava (Kėdainiai distrikt) Ašn – Ašminta (Prienai distrikt) Auk – Aukštadvaris (Aukštadvaris; Trakų kommun) Aukšt – Aukštupėnai (Kupiškis kommun) Avž – Avižieniai (Vilnius kommun) Bb – Bãbai (Kaunas kommun) Bnk – Bãlninkai (Molėtai kommun) Brš – Bìrštonas (Prienai kommun) Brt – Bãrtninkai (Vilkaviškis kommun) Brž – Bìržai Bsg – Baisógala (Radviliškis kommun) Bt – Batakiai (Tauragė kommun) Br – Butrimonys (Alytus kommun) Ck – Ceikiniai (Ignalina kommun) Čb – Čiõbiškis (Širvintos kommun) Čk – Čekiškė (Kaunas kommun) Čn – Čiulėnai (Molėtai kommun) Dbg – Dubingiai (Molėtai kommun) Dn – Dubėnai (Alytaus distrikt) Dg – Daugai (Alytaus distrikt) Dgč – Degùčiai (Zarasų distrikt) Dgl – Daugėliai (Utenos distrikt) Dglč – Daugėlaičiai (Radviliškio distrikt) Dglk – Daugėliskiai (Kauno distrikt) DglN – Naujasis Daugėliškis (Ignalinos distrikt) Dšt – Dūkštas (Ignalinos distrikt) Dl – Deltuva (Ukmergės distrikt) Dr – Darbėnai (Kretingos distrikt) Drž – Daržininkai (Varėnos distrikt) Ds – Dusetos (Zarasų distrikt) Dv – Dieveniškės (Šalčininkų distrikt) Eiš – Eišiškės (Šalčininkų distrikt) Gdr – Giedraičiai (Molėtų distrikt) Glv – Gėlvonai (Širvintų distrikt) Gb – Grybėnai (Ignalinas distrikt) Grg – Gargždai (Klaipėdas distrikt) Grnd – Grendavė (Trakais distrikt) Gž – Gìžai (Vilkaviškis distrikt) Ign – Ignalina Imbr – Įmbradas (Zarasų distrikt) Int – Įnturkė (Molėtai distrikt) Jk – Jãkėnai (Varėna distrikt) Jnš – Jõniškis Jon – Jonavà JnšM – Jõniškis (Molėtai distrikt) Jsv – Jõsvainiai (Kėdainiai distrikt) Jz – Jieżnas (Prienai distrikt) Jž – Jūžintai (Rokiškis distrikt) Kbš – Kibyšiai (Varėna distrikt) Kdn – Kėdainiai Klt – Kal̃tanėnai (Švenčionys distr.) Kln – Kal̃tinėnai (Šilalė distr.) Klvr – Kalvarija (Marijampolė municipal area) Klvrž – Žemaičių Kalvarija (Plungė distr.) Km – Kamajai (Rokiškis distr.) Kp – Kupiškis Kč – Kãpčiamiestis (Lazdijai distr.) Kr – Kuprėliškis (Biržai distr.) Kd – Kirdėnai (Utena distr.) Krk – Krãkės (Kėdainiai distr.) Krn – Krekenavà (Panevėžys distr.) Kn – Krúonis (Kaišiadorys distr.) Krs – Krãunas (Rokiškis distr.) Krok – Krõkialaukis (Alytus distr.) Ks – Kašakìškis (Panevėžys distr.) Ksn – Krosna (Lazdijai distr.) 228 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX De litauiska ortnamnen med roten gal- (< lit. gãlas ’ände, rand’) bildningsmässiga särdrag Kt – Kùtkiškės (Utenõs distrikt) Kur – Kurkliai (Anykščių distrikt) Kvr – Kavárskas (Anykščių distrikt) KzR – Kazlų Rūda Kzt – Kažiškis (Ignalinos distrikt) Lbv – Liubãvas (Kalvarijos kommunområde) Ldk – Lydõkiai (Ukmergės distrikt) Ldn – Liudinãvas (Marijampolės kommunområde) Lėl – Leliónai (Utenõs distrikt) Lkm – Linkmenys (Ignalinos distrikt) Lks – Laũksodis (Pakruojo distrikt) Lksr – Laũksargiai (Tauragės distrikt) Lkš – Lukšiai (Šakių distrikt) Lln – Lielionys (Prienų distrikt) Lm – Lomiai (Tauragė distrikt) Lnkv – Linkuva (Pakruojis distrikt) Lp – Lėpalingis (Druskininkai kommunområde) Luok – Luokė (Molėtai distrikt) Lzd – Lazdijai Mck – Mickūnai (Vilnius distrikt) Ml – Mielagėnai (Ignalina distrikt) Mt – Molėtai Mc – Marcinkonys (Varėna distrikt) Mj – Marijampolė Mk – Merkinė (Varėna distrikt) Ms – Mosėdis (Skuodas distrikt) Msn – Musninkai (Širvintos distrikt) Mž̌ – Miežiškiai (Panevėžys distrikt) Nmč – Nemenčinė (Vilnius distrikt) Nmn – Nemunaitis (Alytus distrikt) Nmž – Žemaičių Naumiestis (Šilutės kommun) Ng – Noragėliai (Lazdijų kommun) Ob – Obeliai (Rokiškio kommun) Onš – Onuškis (Trakų kommun) Ps – Pabaiskas (Ukmergės kommun) Pd – Padubysys (nuvarande Bazilionai) (Šiaulių kommun) Pv – Pãdiėvytis (Šilalės kommun) Pg – Pagiriai (Kėdainių kommun) Pkn – Pakalniai (Utenos kommun) Pn – Pakūnis (Prienų kommun) Pkšt – Pukštakiai (Plungės kommun) Pls – Pelėsà (Belarus) Plš – Palūšė (Ignalinos kommun) Plt – Plateliai (Plungės kommun) Pn – Panevėžys Pnd – Pandėlys (Rokiškio kommun) Pnm – Panemunėlis (Rokiškis distrikt) Pnt – Panoteriai (Jonava distrikt) Pp – Papilė (Akmenė distrikt) Pl – Papilys (Biržai distrikt) Pr – Paparčiai (Kaišiadorys distrikt) Prl – Perloja (Varėna distrikt) Pv – Parovėja (Biržai distrikt) Pst – Pãstovas (Belarus) Pš – Pašvitinys (Pakruojis distrikt) Pš – Pašušvys (Radviliškis distrikt) Pun – Punia (Alytus distrikt) Pv – Pivašiūnai (Alytus distrikt) Pžl – Pažūoliai (Molėtai distrikt) Rat – Ratininkai (Alytus distrikt) Rd – Radviliškis Rč – Rūdaičiai (Kretinga distrikt) RdN – Nemunėlio Radviliškis (Biržai distrikt) Rgl – Ragėliai (Rokiškis distrikt) Rgv – Raguva (Panevėžys distrikt) Rim – Rimšė (Ignalina distrikt) Rk – Rokiškis Rm – Ramygala (Panevėžys distrikt) Rmš – Rumšiškės (Kaišiadorys distrikt) Rod – Ródūna (Belarus) Ršk – Reškutėnai (Švenčionys distrikt) Rn – Rąčiai (Druskininkais kommunala område) Rd – Rudnia (Varėna distrikt) Rz – Rozalimas (Pakruojis distrikt) Sd – Seda (Mažeikiai distrikt) Sdk – Sudeikiai (Utena distrikt) Sem – Semeliškės (Elektrėnai kommunala område) Skdv – Skaudvilė (Tauragė distrikt) Skp – Skãpiškis (Kupiškis distr.) Skš – Sõškiai (Ignalina distr.) Sl – Salos (Rokiškis distr.) Straipsniai / Articles 229 LAIMUTIS BIKIS Sd – Saldūtiškis (Utena distr.) Smn – Simnas (Alytus distr.) St – Sintautai (Šakiai distr.) Sr – Seredžius (Jurbarkas distr.) Srj – Seirijai (Lazdijai distr.) Sk – Šešikai (Ukmergė distr.) Stč – Stačiūnai (Pakruojis distr.) Stk – Stakliškės (Prienai distr.) Str – Strūnaitis (Švenčionys distr.) Sug – Sugintai (Molėtai distr.) Sv – Svėdasai (Anykščiai distr.) Svk – Švikos (Švenčionys distr.) Šaul – Šaulėnai (Druskininkai kommun.) Šil – Šilavotas (Prienų distrikt) Šil – Šilėnai (Ignalinos distrikt) Škt – Šaukotas (Radviliškio distrikt) Ščn – Šalčininkai Šl – Šilalė Šn – Šiaulėnai (Radviliškio distrikt) Šlv – Šiluva (Raseinių distrikt) Šmn – Šimonys (Kupiškio distrikt) Šr – Širvintos Šš – Šešuoliai (Ukmergės distrikt) Št – Šėta (Kėdainių distrikt) Šut – Šutai (Švenčionys distrikt) Šv – Švėkšna (Šilutės distrikt) Švnt – Šventa (Švenčionys distrikt) Tj – Taujėnai (Ukmergės distrikt) Tg – Tauragė Tgn – Tauragnai (Utena distrikt) Trkm – Taurakiemis (Kaunas distrikt) Tsk – Tiskūnai (Kėdainiai distrikt) Tvr – Tverečius (Ignalina distrikt) Upn – Ūpningai (Jonava distrikt) Ut – Utena Užp – Užpaliai (Utena distrikt) Užv – Užventis (Kelmė distrikt) Vad – Vadokliai (Panevėžys distrikt) Varn – Varniai (Telšiai distrikt) Vb – Vabalninkas (Biržai distrikt) Vdn – Videniškiai (Molėtai distrikt) Všk – Vidiškiai (Ukmergė distrikt) Vies – Viesos (Širvintos distrikt) Vl – Veliuona (Jurbarkas distrikt) Vln – Vilūnai (Kaišiadorys distrikt) Vp – Vėpriai (Ukmergės distrikt) Vdv – Veduva (Raseinių distrikt) Vrn – Varėna Všt – Vištytis (Vilkaviškio distrikt) Vs – Vievis (Elektrėnų kommunområde) Vžn – Vyžuonos (Utenos distrikt) Žk – Žūkai (Ignalinos distrikt) Žp – Zapyškis (Kauno distrikt) Žr – Zarasai Žg – Žagarė (Joniškio distrikt) Žl – Želva (Ukmergės distrikt) Žmt – Žemaitkiemis (Ukmergės distrikt) Žm – Žirmūnai (Belarus) Žsl – Žasliai (Kaišiadorių distrikt) Žž – Žiežmariai (Kaišiadorių distrikt) 230 Acta Linguistica Lithuanica LXIX Egenskaper hos bildningen av litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. gãlas ’ände, rand’) KÄLLOR OCH LITTERATUR Ambras Saulius 2000: Daktavardžių darybos raida 2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Bartunikė Nerija 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimai: darba ir raidos polinkiai. Daktaro disertacija. Šiauliai: Vytauto Didžiojo universitetas, Šiaulių universitetas. Blažienė Grasilda 200: Die baltischen Ortsnamen im Samland. Hydronymia Europaea, Sonderband 2. Stuttgart: Franz Steiner Verlag. Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės. Kaunas: Aesti. Grammatik för det samtida litauiska språket, red. Vytautas Ambras. Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1994. Endzelīns Jānis 1956: Latvijas PSR vietvārdi 1(1). Rīga: Latvijas PSR Zinātņu akadēmijas izdevniecība. Endzelė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Gerullis Georg 1922: Die altpreußischen Ortsnamen. Berlin und Leipzig: Vereinigung wissenschaftlicher Verleger, Walter de Gruyter & Co. Holvoet Axel 2009: Bendrosios sintaksės pagrindai. Vilnius: Vilniaus universitetas, Asociacija „Academia Salensis“. Holvoet Axel, Artūras Judžentis 2003: Sintaksinių ryšių tipai. – Sintaksinių ryšių tyrimai (Lietuvių kalbos gramatikos darbai 1), red. Axel Holvoet, Artūras Judžentis. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 11–35. Kviklys Bronius 196: Vårt Litauen 3. Boston: Litauiska encyklopediförlaget. Labutis Vitas 1994: Lietuvių kalbos sintaksė 1. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. LKG I – Lietuvių kalbos gramatika 1, huvudred. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mintis, 1965. LKG II – Lietuvių kalbos gramatika 2, huvudred. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mokslas, 1971. LKG III – Litauiska språkets grammatik 3, huvudred. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mokslas, 1976. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20, 1941–2002, elektronisk version, redaktion: Gertrūda Naktinienė (huvudred.), Jonas Paulauskas, Rita Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Tillgänglig online: http://www.lkz.lt. Straipsniai / Articles 231 LAIMUTIS BILKIS LLŽ – Polsk-litauisk ordbok, författare Valerija Vaitkevičiūtė. Vilnius: Mokslas, 1979. LPB – Databas över litauiska efternamn. Tillgänglig på internet: http://lkis.iki.lt. LVŽ III – Ordbok över litauiska ortnamn 3, författare: Veronika Adamonytė, Laimutis Bilkis, Gražina Blažienė, Dalia Kačinaitė-Vrublevskienė, Milda Norkaitienė, Alma Ragauskaitė, Marija Razmukaitė, Dalia Sviderskienė. Vilnius: Litauiska språkets institut, 2018. Mickienė Ilona 2001: Telšių rajono toponimų darbas. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Pospiszylowa Anna 1990: Toponimia południowej Warmii. Nazwy terenowe. Olsztyn: Wydawnictwa Wyższej Szkoły Pedagogicznej w Olsztynie. Razmukaitė Marija 2002: Lietuvos sudurtinių oikonimų darbai brožai. – Acta Linguistica Lituanica 46, 121–130. Razmukaitė Marija 2003: Sudėtiniai Lietuvos oikonimai. – Baltu filoloģija 12(2), 63–80. RLKŽ – Rysk-litauisk ordbok 3, red. Jadvyga Kardelytė. Vilnius: Mokslas, 1984. Savukynas Bronys 1963: Kilmininkai lietuvių vietovardžiai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 6, 235–246. Savukynas Bronys 1971: Kaip padaryti vandenų vardą. – Pergalė 12, 166–169. Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai. – Lituanistica 68(4), 47–59. Sviderskienė Dalia 2017: Sudėtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lituanica 77, 78–102. Ulvyda Kazy 2000: Lietuvių kalbos prieveiksmiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 1973: Банас А. П. Структурно-словообразовательный анализ названий гор Литвы. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija, 3(44), 209–219. Vanagas Aleksandras 1980: K. Būga – lietuvių onomastikos pradininkas. – Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 7–46. Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius: Mokslas. 32 Acta Linguistica Lituanica LXXIX Bildningsmönster hos litauiska ortnamn med roten gal- (< lit. galas ’slut, kant’) Vaskelaitė Ramunė 2003: Lietuvių kalbos daiktavardiniai junginiai sintaksiniu ryšiu požiūriu. – Acta Linguistica Lithuanica 48, 143–158. Vaskelaitė Ramunė 2009: Sintaksinių ryšių modeliai lietuvių kalbos sakinyje. Daktaro disertacija. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas. Опель Владимир Эммануилович 1997: Неславянская гидронимия бассейнов Вислы и Одера. – Балто-славянские исследования 1988–1996. Москва: Индрик, 332–358. Польская Наталья Владимировна 1978: Словарь русской ономастической терминологии. Москва: Наука. Топоров Владимир Николаевич 1979: Прусский язык. Словарь. Е–Н. Москва: Наука. Яшкин Иван Якуевич 1971: Беларускія геаграфічныя назвы. Мінск: Навука і тэхніка. Bildningsmönster hos litauiska ortnamn med roten Gal- (< Lith. galas ’slut, kant’) SAMMANFATTNING Ortnamn som härstammar från lit. gãlas ’en plats där ett långt föremål slutar; en yttre gräns för ett föremål (framsida, yttersta del); kant, gräns; gränslinje’ och andra ord med samma rot och liknande betydelse utgör den största uppslagsdelen (etymologiska ordfamiljen) i den tredje volymen av Ordbok över litauiska ortnamn (G–H). Ortnamn med denna rot förekommer också i stor mängd i andra baltiska språk. Ortnamnen med gal- utmärker sig genom varierande bildningsmönster och en särskild mångfald av sammansatta och kompositbildningar; analysen av deras bildning kompletterar och utvidgar därför beskrivningen av det litauiska språkets grammatik med nya data. Följande karakteristiska drag i bildningen av ortnamn som härstammar från lit. gãlas kan urskiljas: 1) De vanligaste bildningsmönstren för ortnamn med (den första) roten gal- är pluralbildning (Galai), suffixavledning, sammansättning och komposition (prepositionskonstruktioner och sammansatta ortnamn); Straipsniai / Articles 233 LAIMŪTIS BILKIS 2) Den mest produktiva typen av bildning av suffixavledda ortnamn är gal- + -inė (Gal-inė), -inė (Gal-inės), -inis (Gal-inis), -iniai (Gal-iniai, Gal-iniai). Dessa avledningar tillhör kategorin nomina attributiva; 3) Den största gruppen sammansatta ortnamn består av ortnamn bildade av galas, galai och appellativ (Gal-ā-balė, Gal-į-dabis, Gal-ý-laukė, Gal-ù-daržis, Gal-uo-žeras osv.). En betydande del av de sammansatta ortnamnen bildas enligt mönstret galas, galai + ett annat ortnamn (Gal-ā-verknė, Gal-ia-kaušiai, Gal-igiai). Dessa determinativa sammansättningar har en särskild egenskap – den andra komponenten bestämmer den första. 4) Prepositionsortnamn bildas oftast av de nybildade prepositionerna som anger plats, galù, galè, och appellativ eller proprier (ortnamn och personnamn) i genitiv (Galù sodýbų, Galù Dėblono, Galè salų, Galè Širùntos). Ett antal prepositionskonstruktioner bildas också av den nybildade prepositionen som uttrycker riktning, galán, och appellativ i genitiv (Galán miško, Galán pievos); 5) De flesta ortnamn som bildar ordfraser är fraser som uttrycker kvantitativa (del-)relationer med appellativ och proprier (vanligen ortnamn) i genitiv, där komponenten med gal- är huvudkomponent (Gãlas pievos, Gãlas Vilkiaučio). Fraser med appellativ i genitiv som uttrycker platsrelationer, där komponenten gal- betraktas som beroende komponent, utgör en något mindre grupp (Gãlo lankà, Galù šaltinis); 6) Följande grammatiska egenskaper hos ortnamn med gal- kan betraktas som sällsynta: lokativformer av primära ortnamn Galuõs, Galuõse; modeller för bildning av sammansatta ortnamn: gal- (← gãlas, galai) + egennamn (ortnamn, personnamn), + adjektiv, + verb; sammansatta ortnamn bildade av illativformen galãn och ett appellativ eller proprium; ordfraser där substantivet i instrumental som adverbialiserats, galù, används tillsammans med ett substantiv i nominativ (Galù raistèlis). Inlämnad den 30 oktober 2018. LAIMŪTIS BILKIS Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, Vilnius LT-10308, Lietuva [email protected] 234 Acta Linguistica Lithuanica LXXIX