Laima Kalėdienė (sudarytoja). „Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika“

VILJA RAGAŠIENĖ Institutet för litauiska språket Forskningsområden: accentologi, dialektologi, etnolingvistik, lexikografi. DOI: https://doi.org/10.35321/all81-13 Laima Kalėdienė (sudarytoja) VALERIJUS ČEKONAS: SPRÅKKONTAKTER OCH SOCIOLINGVISTIK Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2017, 1100 p. ISBN 978-609-411-201-0 År 2017 gav Lietuvių kalbos institutas ut boken Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika., sammanställd av den erfarna sociolingvisten Laima Kalėdienė. I publikationen presenteras de mest betydelsefulla arbetena av den lingvistiskt lärde professorn Valerijus Čekmonas (1937–2004) om samspelet mellan baltiska och slaviska språk samt den sociolingvistiska situationen i Litauens flerspråkiga områden. Bokens förberedelse och utgivning stöddes av Valstybinė lietuvių kalbos komisija med medel från programmet för forskning om den litauiska standardspråkets, dialekternas och andra språkvarieteters funktion och förändring. I arbetet med artikelsamlingen lade inte bara projektledaren (bokens sammanställare och ansvariga redaktör), prof. dr. Laima Kalėdienė, ner ett stort arbete, utan även den redaktionella kommitté som hon ledde – doc. dr. Irena Adomavičiūtė-Čekmonienė, dr. Nijolė Tuomienė och Rita Urnėžiūtė. Publikationen granskades av de sakkunniga dialekt- och språkkontaktforskarna prof. habil. dr. Bonifacas Stundžia och doc. dr. Edmundas Trumpa. Syftet med denna recension är att rikta lingvistsamfundets uppmärksamhet mot den gedigna samlingen av V. Čekmonas arbeten, behandla de artiklar och publikationens struktur som enligt recensentens uppfattning är mest aktuella samt diskutera principerna för dess sammanställning. Boken består av ett förord (s. 13–20), en inledning (s. 21–58) och två omfattande delar – Valerijus Čekmonas vetenskapliga artiklar (en betydande del i samarbete med medförfattare) om kontakter mellan litauiska, belarusiska och polska (s. 59–584), samt arbeten inom detta forskningsområde av hans elever, meningsfränder och kolleger (s. 585–788). Recenzijos / Reviews 261 VILIJA RAGAIŠIENĖ I publikationen finns en bibliografi över Valerijus Čekmonas, sammanställd av Nadėžda Morozova (med tillägg av I. Adomavičiūtė-Čekmonienė), som är relevant för forskare inom språkkontakt (s. 826–845). I slutet av boken finns sammanfattningar av artiklarna på litauiska och engelska (s. 847–1056) samt tre register: över termer, undersökta orter och författare (s. 1057–1110). I bokens förord, publicerat på litauiska och engelska, diskuteras kort antologins karaktär och syftet med dess tillkomst presenteras – att blottlägga den metodologi för undersökning av samspelet mellan baltiska och slaviska språk som V. Čekmonas utvecklade. I förordet presenteras inte bara metodologin, utan uppmärksamhet riktas också mot utmärkande drag i forskarens arbete. Antologins redaktör betraktar fortfarande som unik forskarens inställning att den verkliga situationen kan klarläggas endast genom att kommunicera med uppgiftslämnaren på alla språk som hen talar, utan att visa något av dem större välvilja (s. 15). Det undersökningsmaterial som samlades in enligt denna metod skulle ha utgjort grunden för V. Čekmonas önskan att sammanställa ett encyklopediskt verk i flera band. Där skulle inte bara autentiska ljudinspelningar presenteras, utan även olika slags fakta om litauiskans, belarusiskans och polskans utbredning, användning, historia, attityder till språken och kultur. I bokens inledning, utarbetad av L. Kalėdienė och likaså publicerad på litauiska och engelska, diskuteras två frågor som är viktiga för en publikation av detta slag – bokens sammanhang och innehåll. Här förklaras de termer som används i artiklarna, de inspelningar av talat språk som undersökts (på belarusiska, litauiska, polska och ryska) och deras uppgiftslämnare beskrivs, och den tämligen komplicerade historiska och sociala situationen under 1900-talet skildras. Artiklarna som publicerats i boken presenteras mycket konkret, och hypoteserna som förs fram i dem samt aktuella metodologiska frågor diskuteras. Den första delen av boken, som är särskilt intressant, har fått en egen titel. Den består av fyra kapitel: I – Sociolingvistika: metodologija, II – Areal, III – Gramatika ir fonologija, IV – Sentikiai. I denna del publiceras tjugofem artiklar av V. Čekmonas, av vilka, som nämnts, många har utarbetats tillsammans med medförfattare. Artiklarna behandlar ett brett spektrum av ämnen – samspelet mellan litauiska, belarusiska och polska, dessa språks utbredning i Litauen, den sociolingvistiska situationen i flerspråkiga gränsområden i Litauen och Belarus, i tidigare eller ännu existerande litauiska enklaver i Belarus, samt diskussioner om invånare som använder litauiska och slaviska språk och deras varieteter, om nationell självidentifikation och etniskt ursprung, m.m. (se Nijolė Tuomienė. Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika, red. Laima Kalėdienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2017, 110 p.; Gimtoji kalba 9, 2019, 24–25). Det första kapitlet består av två artiklar som fortfarande är aktuella, varav tre förtjänar att lyftas fram och diskuteras mer ingående. Först bör man uppmärksamma den artikel av V. Čekmonas som L. Kalėdienė föreslår att betrakta som programmatisk: „Dar sykį apie rankraščių likimą, arba įvadomojo straipsnio pratarmę“ (i bokens innehållsöversikt anges en annan titel – ”Apie lenkakalbių arealų Vilniaus krašte kilmę”, s. 25). 62 Acta Linguistica Lituanica LXXI Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika Där läggs de viktigaste tankarna fram om polskans utbredning i Litauen. Det är V. Čekmonas förord till Halina Turskas bok, som försvann 1939, när den gavs ut på nytt i Vilnius 1995. V. Čekmonas, som bedömde H. Turskas arbeten mot bakgrund av dagens forskning, betraktar hennes insatser som obestridliga. Tre vetenskapliga insikter anses särskilt värdefulla och kommenteras ingående (idéer som andra forskare hade framfört före henne): 1) grunden för Vilniusdialekten är en variant av det polska standardspråket, som bildades i Vilnius under 1600–1800-talen; 2) Vilniusdialektens geografiska undergrenar har sitt ursprung i Vilniusvarianten av det polska standardspråket; 3) särdragen hos såväl Vilniusvarianten av det polska standardspråket som Vilniuspolskans dialekt uppstod genom påverkan från belarusiska och litauiska dialekter (s. 93). Hela kärnan i V. Čekmonas teori om samspelet mellan baltiska och slaviska språk läggs fram i artikeln ”Sociolingvistisk karakteristik av polska dialekter som talas i gränsområdet mellan belarusiska och litauiska” (К социолингвистической характеристике польских говоров белорусско-литовского пограничья). V. Čekmonas medgav att det inom språkvetenskapen är brukligt att konstatera resultaten av språkkontakt – lånord – men hävdade att endast en sociolingvistisk tolkning av språkinterferens förklarar lånemekanismen, och att processens särdrag beror på de kontaktspråkens likheter och deras sociala prestige. Sist i detta kapitel presenteras ett mycket viktigt tvådelat program för undersökning av litauiska dialekter och deras samspel, utarbetat av V. Čekmonas och L. Grumadienė: Lietuvių kalbos tarmių ir jų sąveikos tyrimo programa. Sociolingvistika. Programmets första del är ett sociolingvistiskt frågeformulär som består av fem enkäter – Sociolingvistinė pateikėjo charakteristika, Sociolingvistinė situacijos charakteristika, Sociolingvistinė vietovės charakteristika, Gyvosios kalbos vardynas, Išrašai iš dokumentų ir paminklų (sammanlagt 107 frågor). Programmets andra del anses särskilt viktig – Sociolingvistinė tarmių ir kalbų sąveikos schema, som består av Sinchroninės sociolingvistinės gyvenvietės charakteristikos, Diachroninės sociolingvistinės gyvenvietės charakteristikos ir Sociolingvistinės situacijos raidos (sammanlagt 41 fråga). Den sistnämnda delen är, enligt bokens redaktör, kvintessensen av V. Čekmonas koncept för sociolingvistisk forskning, ett koncept som ännu inte har utnyttjats tillräckligt (s. 29). N. Tuomienė har sannolikt hittills mest konsekvent tillämpat V. Čekmonas koncept i sin undersökning av den sociolingvistiska situationen i byn Ramaškonys i Belarus (se Nijolė Tuomienė. Ramaškonių šnektos diktuaras: sociolingvistinis tyrimas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2010, 232 p.; jfr även artikeln ”Ramaškonys litauiska ö i Belarus – en övergångszon mellan språk”, publicerad av Nijolė Tuomienė i den recenserade boken, s. 788–825). Programmet slår fast de viktigaste vetenskapliga principerna – att samla in fakta om de språk som behärskas av den lokala befolkningen, inte isolerade uppgifter om ett enskilt språk, att dokumentera helheten av data, klargöra den omgivande språksituationen och samla in uppgifter om uppgiftslämnarens och hens föräldrars, familjs och bys språk samt om det språk som används i kontakten med utomstående. I själva verket forskarnas Recenzijos / Reviews 263 VILIJA RAGAIŠIENĖ Det sociolingvistiska program som utarbetades är aktuellt än i dag. I den kollektiva monografin Litauiska dialekter i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), utgiven 2014 av Institutet för litauiska språket, visar Daiva Aliūkaitės och L. Kalėdienės sociolingvistiska frågor för LKA-punkten och informanten (se s. 378–384) sambandet mellan forskningsmetoderna och belyser de sociolingvistiska perspektiven på litauiska dialekter. Det andra kapitlet, Arealer, består av nio artiklar som undersöker sociolingvistiska situationer på olika orter i Belarus (Vydžiai, Ažerkai, Pelesa och Ramaškonys) och Litauen (Kalesninkai, Šalčininkai distrikt, trakten kring Molėtai och Nemenčinė samt distrikten Anykščiai och Jonava). Bland arbetena i kapitlet märks två artiklar som bygger på en synnerligen detaljerad och omfattande dataanalys. Artikeln ”Om litauisk-belarusisk fonetisk interferens i Pelesa” (Om problemet med litauisk-belarusisk fonetisk interferens i Pelesa) hävdar att alla möjliga stadier i övergången från litauiska till belarusiska återspeglas i regionen Pelesa–Rodūnė–Nočia. Artikeln ”Språkens funktion och tvåspråkighet (med utgångspunkt i Ramaškonys dialekter)” (Språkens funktion och tvåspråkighet (baserat på Ramaškonys dialekter)) blottlägger, med stöd av data som samlats in under många år, mekanismerna bakom språkförändring. En noggrann analys av en stor mängd samtal med lokalbefolkningen gjorde det möjligt för forskaren att skapa en modell för hur litauiskans funktionella betydelse minskar, belarusiskan vinner mark och polska används i vissa situationer. Samlingens redaktör, L. Kalėdienė, kallar med rätta artikeln en hörnsten (s. 31). Det tredje kapitlet i bokens första del, Grammatik och fonologi, består av fyra artiklar som V. Čekmonas utarbetat tillsammans med medförfattare. De tre första artiklarna (tillsammans med I. Adomavičiūtė) – ”Grammatiska litauiska lån i polska perifera dialekter” (Grammatiska lituanismer i polska perifera dialekter i det belarusisk-litauiska gränsområdet), ”Ursprung och morfologisk status hos former på -(f)sy i Vilniusområdets polska” (Bildandet och den morfologiska statusen hos former på -(f)sy i ”Vilniuspolskan”) och ”Paradigmet för former på -(f)sy i Vilniusområdets polska” (Paradigmet för kasiperfektformer på -(f)sy i ”Vilniuspolskan”) – ägnas åt analysen av bruket av grammatiska former i polska dialekter. Den fjärde artikeln, ”Ramaškonys fonologi. 1984”, skriven tillsammans med L. Grumadienė-Kalėdienė, handlar om fonologi. Där diskuteras orsakerna till förändringar i de grundläggande konsonantegenskaperna – ton, intensitet och varaktighet. I det fjärde kapitlet Gammaltroende publiceras två översiktsartiklar som presenterar de gammaltroendes kontext i Litauen: ”Sociolingvistisk karakteristik av gammaltroendedialekter i Litauen” (К социолингвистической характеристике старообрядческих говоров Литвы) och ”Om begreppet sociolingvistiskt areal” (О понятии социолингвистического ареала). Publiceringen av dessa artiklar i samlingsvolymen bör inte väcka några tvivel. I enlighet med V. Čekmonas princip att undersöka 264 Acta Linguistica Lithuanica LXXI Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika helheten av de språk som används på en viss ort och söka efter uttryck för deras samverkan var det nödvändigt att även ta med arbeten om ryska och de gamla troende som talar språket (särskilt eftersom V. Čekmonas har ägnat de gamla troende i Litauen mycket stor uppmärksamhet). En sak är dock oklar: varför presenteras de i ett separat kapitel i boken. Båda arbetena handlar främst om de gamla troendes bosättningsområden och den sociolingvistiska situationen. Om principen om en arealbaserad disposition av materialet hade följts konsekvent i boken (så som det var tänkt i ansökan om utgivningsstöd till Valstybinė lietuvių kalbos komisija), skulle dessa arbeten komplettera kapitlet Arealai och än bättre belysa den sociolingvistiska situationen på vissa orter i Litauen. Bokens andra del består av artiklar av V. Čekmonas kollegor och elever, vilka presenteras i två kapitel – Valerijus Čekmonas skola och artiklar av Valerijus Čekmonas elever och medarbetare. Kapitlet Valerijus Čekmonas skola består av tre artiklar som syftar till att presentera V. Čekmona som forskare. I. Adomavičiūtė-Čekmonienės publikation ”Språkkontaktforskningens historia” behandlar ingående V. Čekmonas vetenskapliga biografi och den metodologi för forskning om kontakter mellan baltiska och slaviska språk som han utvecklade; de viktigaste särdragen hos forskarskolan identifieras och beskrivs, och uppgifter om det insamlade forskningsmaterialet (ljudinspelningar, intervjuer med informanter m.m.) presenteras. Artikeln betonar det särpräglade i V. Čekmonas forskning, vilket berodde på att han kom till forskningsområdet språkkontakt inte bara som dialektolog utan också som professionell fonetiker. L. Kalėdienės och N. Tuomienės artikel ”Valerijaus Čekmono mokykla” förtjänar en utförligare behandling; den beskriver ingående hur V. Čekmonas forskarskola växte fram och i vilket sammanhang den verkade. Artikelns författare betraktar hans vetenskapliga arbeten som framstående och de flesta av hans påståenden, som bygger på ett omfattande forskningsmaterial, som obestridliga. Forskarens bidrag till baltistiken, särskilt litauistiken, beskrivs i tre avseenden: han utvecklade en konceptuell ram, utarbetade en metodik och samlade in omfattande data (s. 616–617). Den viktigaste vetenskapliga insatsen anses vara att förfina, underbygga och aktualisera konceptet om förhållandet mellan de baltiska och slaviska folken, särskilt deras språk. V. Čekmonas största vetenskapliga förtjänst anses vara att ha skapat en metod för att undersöka och tolka förhållandet mellan de baltiska och slaviska språken. Som en lika viktig aspekt av hans bidrag nämns det omfattande forskningsarbete som V. Čekmonas, hans kollegor och elever utförde under flera årtionden när de studerade förhållandet mellan de baltiska och slaviska folken och samlade in, sammanställde och bearbetade språk- och historiska data. Artikeln diskuterar V. Čekmonas förmåga att tillämpa de allra senaste forskningsmetoderna och med hjälp av dem underbygga fenomenala vetenskapliga upptäckter (till exempel hur det litauiska fonologiska systemet övergick till ett belarusiskt hos invånarna i samma byar när de bytte språk). V. Čekmonas arbetsprinciper under expeditioner presenteras tämligen ingående, och det förklaras varför och hur han lyckades få fram så många fakta om lokalbefolkningen på landsbygden. Artikelns författare betonar forskarens exceptionella redlighet – att inte dra slutsatser efter att ha hört informanten en enda gång Recenzijos / Reviews 265 VILIJA RAGAİŠIENĖ När man tolkar materialet prövar man de framlagda hypoteserna flera gånger och intervjuar alla tänkbara informanter, även när det undersökta materialet är tillräckligt omfattande. V. Čekmonas höll fast vid principen att det inte finns några vetenskapliga auktoriteter vars teorier eller hypoteser bör godtas utan förbehåll. Den artikel av L. Kalėdienė och N. Tuomienė som diskuterats kan betraktas som ett arbete som sammanfattar V. Čekmonas vetenskapliga forskning om samspelet mellan litauiska och slaviska språk och presenterar den forskarskola inom språk­kontaktforskning som han grundade samt dess arbetssätt. Denna artikel kunde alltså, liksom de två andra arbeten som publicerats i avsnittet Valerijaus Čekmono mokykla (den tidigare nämnda publikationen av I. Adomavičiūtė-Čekmonienė, ”Kalbų kontaktų tyrimų istorija”, och Marija Krupovės artikel ”Kaip lenkams Lietuvoje išsaugoti lenkiškumą”, utformad som ett samtal), ha tjänat som inledning till artikelsamlingen. Förordet som publicerats i början av samlingen är visserligen utförligt, men räcker inte för att bedöma V. Čekmonas vetenskapliga verksamhet och presentera hans person. Läsaren borde finna de viktigaste aspekterna på bokens första sidor. Det separata andra avsnittet Valerijus Čekmonas mokinų ir bendrąjį straipsnį väcker frågor: där har nio arbeten ordnats alfabetiskt efter författare. I själva verket hade dessa artiklar också kunnat publiceras i avsnittet Valerijaus Čekmono mokykla (särskilt eftersom deras författare på ett eller annat sätt är knutna till V. Čekmonas skola). Å andra sidan skulle artiklar av forskarens meningsfränder, om principen att ordna arbetena efter undersökningsområden följdes, även kunna komplettera avsnitten i samlingens första del (som, vilket nämnts flera gånger, innehåller ett stort antal arbeten av V. Čekmonas och hans kolleger). Exempelvis skulle Nikolaj Savičius artikel ”Dėl vienos pietrinės Vilniaus rajono dalies arealo kalbinės situacijos” kunna ingå i avsnittet Sociolingvistika: metodologija (О языковой ситуации в одном из ареалов юго-восточной части Вильнюсского района). Med utgångspunkt i V. Čekmonas sociolingvistiska program beskriver den ingående förhållandet mellan det vitryska språk som dominerade i Kalvelių-området 1988 och polska och litauiska. Troligen kunde även M. Krupovės artikel ”Lenkų kalbančių Lietuvos gyventojų vokalinės repertuaras ir etninė bei kultūrinė jų identifikacija” placeras i detta avsnitt (Repertuar wokalny a identyfikacja etniczna i kulturowa ludności polskojęzycznych terenów Litwy). I det andra avsnittet i den första delen, Arealai, skulle I. Adomavičiūtė-Čekmonienės artiklar om forskning kring den centrallitauiska tvåspråkiga dialektregionen kunna publiceras: ”Jonavos rajone gyvenantys lenkai: jų lenkų–lietuvių dvikalbystės apibūdinimas” (К характеристике польско-литовского билингвизма поляков Яновского района Литвы) och ”Kaip jautį mokė būti miškininku (lenkiškas ir lietuviškas tekstas su komentarais iš Jonavos rajono Lietuvoje)” (Как вола учили нянеком (польский и литовский текст из Яновского района Литвы с комментариями)). Till arbetena som presenterar den sista etappen av V. Čekmonas vetenskapliga bana – forskningen om gammalrituella – hör också N. Morozovs artikel ”Kompaktiškos 266 Acta Linguistica Lithuanica LXXI Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika Lietuvos sentikių gyvenvietės praeityje ir dabar” (Староверы Литвы: тема контактного проживания в прошлом и настоящем). Med hjälp av ett omfattande historiskt, demografiskt och språkligt material diskuteras gammalrituella bosättningsområden i Litauen, som på vissa ställen sträcker sig in i Belarus och Lettland. N. Tuomienės artikel ”Ramaškonių lietuvių sala Baltarusijoje – pereinamoji kalbų zona”, som publiceras i en recenserad samling för första gången, behandlas separat. I det förslag som redaktören lämnade in för utgivning hade den placerats i avsnittet Arealai. Artikeln grundar beskrivningen av den nuvarande sociolingvistiska och etnolingvistiska situationen i Ramaškoniai på resultaten av V. Čekmonas undersökningar av detta mikroområde, publicerade 1988. Stor uppmärksamhet ägnas åt kodväxling, som är ganska komplex i den undersökta dialekten: ofta förekommer element från tre eller fyra språk (litauiska, vitryska, ryska och polska) till och med i en och samma mening. Artikeln bygger på ett tillräckligt antal exempel för att belysa de viktigaste aspekterna av förändringarna i den litauiska dialekten under de senaste tre decennierna och pekar ut tydligare förändringar i fonetik och accentuering. Förklaringen av orsakerna till polyfong[g]e, uo monoftongering som fenomen är vetenskapligt värdefull. Den grundliga analysen fastställer vad som troligen bör betraktas som den viktigaste förändringen i dialektens accentueringssystem: att en modell med två accentparadigm för substantiv etablerats. Av uppgifterna i artikeln framgår inte alltid om ett fullständigt sekundärt accentparadigm har uppstått för de enskilda orden eller om endast accenteringen av vissa former varierar. Ändelsebetoningen i formerna grūdės, langūs, šiaudūs, tėvūs bör inte enbart förklaras med morfologisk utjämning av paradigmet. Vissa av formerna kan vara nedärvda från äldre tid, det vill säga ha utvecklats ur ett oxytoniskt paradigm. Det bör noteras att generaliseringen av substantivens paradigm med fast eller ändelsebetoning troligen inte beror på en enda faktor, utan på en hel kombination av faktorer: den accentuella och semantiska modellen med två pluralformer – vanlig och kollektiv – morfo(no)logisk utjämning av paradigmet, systemets inriktning, accentueringsanalogi, mjuk stamfinal, slaviska språk med mera. Som nämnts publiceras i slutet av boken utförliga sammanfattningar av alla artiklar, utarbetade särskilt för denna samlingsvolym av L. Kalėdienė, på litauiska och engelska (med undantag för de sammanfattningar som N. Tuomienė och N. Morozova skrivit till sina egna artiklar). Det valda sättet att presentera artiklarnas innehåll på dessa språk gör det möjligt även för läsare som möter språkbarriärer att ta del av V. Čekmonas och hans kollegers arbeten, vilka publicerats i boken på ryska, vitryska, polska och litauiska. Det råder inget tvivel om att professionellt utarbetade sammanfattningar på litauiska och engelska kommer att bidra till spridningen av V. Čekmonas idéer och till att göra hans skola mer känd. Man bör också uppmärksamma de register över termer, undersökta orter och författare som finns i slutet av boken. De bör verkligen underlätta för läsare som intresserar sig för språk­kontaktforskning inom ett visst område eller för en viss forskares arbeten. Recenzijos / Reviews 267 VILIJA RAGAIŠIENĖ När jag avslutar denna recension vill jag glädjas åt det stora arbete som har utförts – en professionellt sammanställd och vackert formgiven samling artiklar Valerijus Čekmonas: kalbų kontaktai ir sociolingvistika. Bokens redaktör L. Kalėdienė har utan tvekan uppnått sitt uppsatta mål – genom artikelsamlingen har hon på ett ändamålsenligt sätt presenterat den dubbla metodologi för studiet av samspelet mellan baltiska och slaviska språk som V. Čekmonas utvecklade: typologisk rekonstruktion och sociolingvistik. Inlämnad den 14 januari 2020. VILIJA RAGAIŠIENĖ Litauiska språkinstitutet Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Litauen [email protected] 268 Acta Linguistica Lithuanica LXXI