Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės

DOVILĖ TAMULAITIENĖ Litauiska språkets institut ORCID iD: orcid.org/0000-0002-7990-2968 Forskningsområden: toponymi, accentologi. DOI: doi.org/10.35321/all85-11 REFLEXIONER KRING URSPRUNGET TILL NAMNEN PÅ NÅGRA LITAUISKA FLODER OCH SJÖAR Överväganden om ursprunget till flera namn på litauiska floder och sjöar SAMMANFATTNING I artikeln behandlas nya eller revideras befintliga antaganden om ursprunget till hydronymerna Mìrglonas || Mìrglius, Mùmelis, Pasõdgiris, Pãtyralis, Pìršėnas, Rūvelỹs, Skérdynas, Skérdžia, Skerdumà || Skerdùmė, Skerdyksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà, Šėkštis, Šėkštė, Šėkštỹs || Šėkštis, Švìlpynė, Ùršulis, Žadãlis, Žãdikė || Žadìkė || Žãdĩkis || Žadìkỹs, Žadupỹs, vilka redan har analyserats i tidigare toponymiska arbeten. Alternativa tolkningar av deras ursprung föreslås på grundval av en analys av hydronymernas accentuering och motivation, det toponymiska sammanhanget samt andra lingvistiska data. NYCKELORD: onomastik, toponymi, hydronymers ursprung, hydronymers motivation, hydronymers accentuering. ANNOTATION Artikeln behandlar nya eller reviderar befintliga antaganden om ursprunget till hydronymerna Mìrglonas || Mìrglius, Mùmelis, Pasõdgiris, Pãtyralis, Pìršėnas, Rūvelỹs, Skérdynas, Skérdžia, Skerdumà || Skerdùmė, Skerdyksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà, Šėkštis, Šėkštė, Šėkštỹs || Šėkštis, Švìlpynė, Ùršulis, Žadãlis, Žãdikė || Žadìkė || Žãdĩkis || Žadìkỹs, Žadupỹs, vilka redan har analyserats i tidigare toponymiska studier. Alternativa tolkningar av deras ursprung föreslås med hänvisning till analysen av hydronymernas accentuering och motivation, det toponymiska sammanhanget samt andra lingvistiska data. NYCKELORD: onomastik, toponymi, hydronymers ursprung, hydronymers motivation, hydronymers accentuering. 200 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės Ursprunget till namnen på litauiska floder och sjöar har fått betydande uppmärksamhet både av lingvister i Litauen och utländska lingvister och har undersökts relativt ingående. För den litauiska hydronymiken är de etymologiska studierna av Kazimieras Būga, Pranas Skardžius, Bronis Savukynas och andra språkvetare viktiga, men hydronymerna (deras bildning, semantik och ursprung) har analyserats mest ingående i onomasten Aleksandras Vanagas arbeten (1970; 1981; 1981a). I Litauisk etymologisk ordbok över hydronymer (1981), som sammanställdes av denna språkvetare, undersöks ursprunget till majoriteten av namnen på litauiska floder och sjöar, och tidigare forskning sammanfattas. I dagens toponymiska arbeten korrigeras tidigare förklaringar av enskilda hydronymers ursprung, och andra möjligheter till deras ursprung övervägs, eftersom nya uppgifter om hydronymers bildning, deras samband med andra toponymer och liknande framkommer (Bilkis 2006, 2011, 2014; Garliаuskas 2013 m.fl.). Vid undersökningen av accentueringsmönstren hos suffixavledda hydronymer och de faktorer som har orsakat dem bedömdes noggrant de hypoteser om hydronymers bildning och ursprung som lagts fram i toponymiska arbeten. Vid analysen av hydronymer ur olika perspektiv uppmärksammades att ursprunget till vissa flod- och sjönamn skulle kunna förklaras på annat sätt än av andra forskare (se Tamulaitienė 2020). Artikelns syfte är att lägga fram nya och precisera befintliga antaganden om ursprunget till namnen på flera floder och sjöar som redan har behandlats i toponymiska arbeten. Efter en bedömning av tidigare hypoteser om hydronymers ursprung diskuteras alternativa förklaringar på grundval av en analys av hydronymernas accentuering (och dess förhållande till accentueringen hos de grundläggande orden), motivation, struktur, toponymiska kontext, geolingvistiska och andra språkliga uppgifter. Vissa uppgifter hade tidigare inte registrerats av forskarna (t.ex. en del toponymer med samma rot) eller hade inte fått tillräcklig uppmärksamhet (t.ex. hydronymernas accentuering). För det undersökta materialet tillämpas deskriptiv-analytisk, strukturanalytisk, komparativ och geolingvistisk metod. Analysen av hydronymernas accentuering bygger på principerna för morfonologisk accentologi. Mirglonas || Mirglius å. NmŽ (i de preussiska kartorna som sammanställdes av C. Hennenberger på 1500-talet (1584 och 15951)2 anges formen Mirgla3⁾⁴. På samma ställe finns Mirglonai sjö (VK⁵). Flodnamnen härleds från litauiska mirgėti ’lysa, glänsa med blinkande ljus; ¹ I artikeln används 1584 års och senare preussiska kartor som utarbetats efter C. Hennenbergers kartor och som är tillgängliga på internet (se Hennenberger 1584, 1634, 1638). ² Se utförligare https://www.mlimuziejus.lt/lt/mazosios-lietuvos-istorijos-muziejus/mazoji-lietuva-ir-prusija-senuosiuose-zemelapiuose/; https://www.vle.lt/straipsnis/hennenbergerio-zemelapiai/. ³ Vanagas (1981: 218) anger (möjligen felaktigt) Hartnocho II:s karta som källa. ⁴ Pėteraitis (1992: 126) anger att den också kallas Mirglonė. I PKK och hos Pranas Skardžius (1943: 282) anges formen Mirgluonas. ⁵ Upptecknad i byn Palendriai (1960) och byn Degučiai (1981). Straipsniai / Articles 201 DOVILĖ TAMULAITIENĖ ‘röra sig, darra, skimra, växla i färger eller när ljus och skuggor växlar’⁶. Deras motivation hänger samman med vattnets glittrande, ljushet eller liknande (Vanagas 1981: 218; 1981a: 99; Pėteraitis 1992: 126, 203; se även LVvGDB). En sådan härledningsmöjlighet är fullt tänkbar; beträffande motivationen kan litauiska Marã å, Kpč (: baltiska *marā– ‘skimrande’) jämföras (Mažiulis 2013: 611–612 [=1996: 149–151])⁷, Žibà || Žibãlė å, Plng, Žibùlė å, Lbv, Žìbilas å, Lb (: litauiska žibėti ‘lysa med reflekterat ljus, glänsa, stråla’, litauiska žibus ‘glänsande, strålande’) (Vanagas 1981: 400; 1981a: 100). Trots detta gör den utvidgade roten mirgl–⁸ det möjligt att överväga att hydronymerna i första hand bör jämföras med litauiska mirgla ‘en som ser dåligt, kisare’, litauiska mirglinėti ‘kisa, blinka (om ögonen)’, litauiska mir̃glinti: „Mir̃glinti är att gå kisande“ (LKŽe)⁹, jämför även mirglius¹⁰: „När han såg på en människa blinkade han mycket tätt“ (Juška 2020), vilka i sin tur redan bör förbindas med mirgėti. Beträffande analogin med nomen kan litauiska mir̃kla ‘en som ofta blinkar på ett onormalt sätt, blinkare, blinkande person’, litauiska mirklõnas, -ė ‘en som ständigt blinkar, blinkare’ jämföras. I så fall kunde motivationen hos ånamnen Mir̃glonas || Mir̃glius hänga samman med vattnets strömningsegenskaper, det vill säga en å med svag ström eller liknande; jämför Pãs­pitris å, Šd (: litauiska paspitróti ‘se något dåligt’, litauiska paspitrỹs ‘ganska kisögd, med dålig syn’) (Bilkis 2014: 151)¹¹, Kurtinỹs å, Rgv (: litauiska kurtìnas ‘döv’, litauiska kurtinãi ‘blint, fullständigt’) (där)¹², Ãklė å, Dbg, Imbr, Krš (: litauiska ãklas, -à ‘mörk; sluten, blind’) (Vanagas 1981: 37; LVŽ I: 34–36). Beträffande den diskuterade hydronymrotens accent och akuta accentuation (1:a accentklassen) (LUEV: 104¹³), jämför mirgla (1:a accentklassen) (LKŽe) (se även Tamulaitienė 2020: 92). Det bör också uppmärksammas att de diskuterade hydronymerna kan ha ett samband med litauiska mir̃glyti ‘duggregna, stänka’ Šll (se LKŽe), belagt inom samma dialektområde¹⁴ där ån ligger. Genetiskt bör detta verb också förbindas med litauiska mirgė- ⁶ Om inget annat anges är ordens betydelser hämtade från den elektroniska versionen av Lietuvių kalbos žodyno (nedan LKŽe). ⁷ Vanagas (1981: 204) förbinder hydronymen med litauiska mãrės, mãrios ‘hav’. ⁸ Vanagas hänför hydronymen Mir̃glonas till avledningar med suffixet –onas, men kommenterar inte närmare uppkomsten av konsonanten l i roten (se Vanagas 1970: 188; se även LVvGDB; Skardžius 1943: 282 (där suffixet –uonas är utskilt)). ⁹ Verbet mir̃glinti ‘gå kisande < och röra sig blinkande’, samt mir̃glyti ‘duggregna, stänka’, nämns också av Pėteraitis (1992: 126) för jämförelsens skull beträffande roten mirg-l. ¹⁰ En smeknamnsartad beskrivning av en person. ¹¹ Vanagas (1981: 247) betraktar hydronymen som en avledning med prefixet pa– från personnamnet Spitris, Spitrỹs. ¹² Vanagas (1981: 175) förbinder det med litauiska kurtinỹs ‘en fågel i familjen orrfåglar’. ¹³ Varianten Mir̃glius är inte belagd här. ¹⁴ I artikeln fastställs dialektgränserna med stöd av kartorna i Lietuvių kalbos tarmių chrestomatijoje (2004). 202 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės ti, jfr lett. mirgot ‘glittra, skimra, krusa sig, glänsa, blänka, glimma; duggregna, småregna, falla som duggregn, falla som fint regn’, lett. mirdzināt ‘få att skimra, få att blänka, få att glänsa; duggregna, småregna’ (LLKŽė). Som analogiellt exempel kan hydronymen Murgālis Klp anföras; vid sidan av sambanden med lett. murga ‘smutsigt vatten, pöl’ (ME 2: 669), lit. murglà ‘tät dimma; mycket fint regn’, lit. murglõtas, –a ‘täckt av fint regn, dimmig’ osv. (Kiseliūnaitė 2020: 48; Pėteraitis 1992: 127)¹⁵ kan den jämföras med lit. murmėti, mùrga ‘duggregna, stänka’ Grg. Trots detta väcker skillnaden i rotens accentuation tvivel om sambandet mellan hydronymerna Mìrglonas || Mìrglius och verbet mirglyti. Mùmelis sjö. Gl. På samma ställe även Mùmelis kärr.¹⁶ (PKK). Aleksandras Vanagas (1981: 221) förbinder, med viss tvekan, hydronymen med lit. mùmelis ‘en tystlåten, fåordig människa, tysting; en trög, tafatt människa’, lit. mùmas ‘en buse; stum person’; jfr möjligen Mumėlė kärr. Ps (Bilkis 2008: 114). När det gäller andra onymer med roten mum, Mumiai skog. Rt (och Mūmiškė bäck. Rt¹⁷), Mumiškis bäck. Šl¹⁸ (VK), finns det större skäl att knyta dem till personnamnet Mùmas (Zinkevičius 2008: 119), *Mumis eller liknande, jfr det historiska personnamnet Christophori Mumis Ad 1657 (IAK), ortnamnet Mumā Dt (Butkus 1995: 317), även om möjligheten av appellativiskt ursprung inte kan uteslutas. Sambandet mellan såväl hydronymen Mùmelis som helonymen Mumėlė och mùmas, mùmelis är ur motivationssynpunkt tvivelaktigt¹⁹, även om analogier finns, jfr Savėlis å. Pkr (: lit. savėlis ‘en person som inte är riktigt klok, ouppmärksam, dumbom’), Lebedà å. Dbk, Pbrd (: lit. lebedà ‘en slö, tafatt, försumlig människa, en slöfock, en lymmel’) (Vanagas 1981: 292, 184; 1981a: 87, 86). Möjligen är en koppling till appellativet mùmas mer sannolik (särskilt vad gäller kärrnamnet), med tanke på dess betydelse ‘barnaskrämmare, buse’. Det skulle vara en plats (ett kärr, en sjö) där det finns mumor eller liknande, jfr helonymerna Vaidùlė kärr. Sug, kärr., träsk. Skm, träsk. An, Čln och hydronymerna Vaidùlė å. Dbk, Vaidùlis å. Šd, Vaidėnis å. Sd (: lit. vaĩdas ‘spöke, vålnad, gengångare’) (Bilkis 2008: 101; Vanagas 1981: 358; se även Vanagas 1981a: 110–111). Att jämföra hydronymen Mùmelis med mùmas, mùmelis väcker vissa tvivel också på grund av appellativens utbredningsområde. Enligt uppgifterna i LKŽė är dessa substantiv utbredda i de östlitauiska höglandsmålens Utena- och Panevėžysvarianter. Jfr vidare samma ¹⁵ Vanagas (1981: 221–222) betraktar hydronymen som en avledning av germanismen mùrgas ‘brokig, ett jordmått’. ¹⁶ Troligen samma objekt, som år 1983 (VK) registrerades som ett kärr. ¹⁷ Hydronymen är inte belagd i LUEV eller i Vanagas arbeten. Den noterades i en enkät om jordnamn från mellankrigstiden, avseende byn Stirbiškė i Rietavas socken, Telšiai län (1937). ¹⁸ Hydronymen är inte belagd i LUEV eller i Vanagas arbeten. Den noterades i en enkät om jordnamn från mellankrigstiden, avseende byn Žadžiūnai i Šiauliai län och socken (1935). I enkäten anges objektet som tekmė; en av ordets betydelser är ‘å, bäck’ (se LKŽė). ¹⁹ Hydronymen klassificeras bland hydronymer vars betydelse beskriver vattnets fysiska tillstånd (Vanagas 1981a: 83–86). Straipsniai / Articles 203 DOVILĖ TAMULAITIENĖ Av roten maumas, maumė ’barnskrämmare, buse; en tystlåten, fåordig person’, maumelis, maumė, maumys, maumužas, maumokas ’barnskrämmare, buse’ används allmänt av öst- och sydaukštaiter och är kända hos randgrupper av žemaiter (LKŽe; se även Jasiūnaitė 2000: 176–177). Hydronymen ligger inom västaukštaiternas kauniškiai-dialektområde²⁰ (i Užnemunė). Möjligheten kan inte uteslutas att de nämnda appellativen också kan ha använts i detta litauiska område. Å andra sidan kan en annan hypotes om hydronymen Mūmeliss ursprung övervägas. Sjönamnet kan jämföras med namnet på vattenväxten lit. mūmelė (ty. Mummel) ’gul näckros (Nuphar)’, som är belagt i skrifter från Ostpreussen och Klaipėdaområdet samt i F. Kuršaitis och G. H. F. Neselmanns ordböcker (se LKŽe; se även AK 2: 1438). Germanismen kan också ha varit känd i Užnemunė (i Gelgaudiškis-trakten²¹), som på 1700-talet tillföll Preussen (se utförligare VLEe; MLEe). Motivationsmässigt skulle detta vara en sjö där många mumelės eller liknande växer. I Litauen finns det gott om hydronymer som förknippas med växtnamn (se Vanagas 1981a: 90–94), jfr sjönamnen Indrailis sjö Ds (: lit. indrė ’vass’), Lūkštinis sjö Mlt, Smal (: lit. lūkštas ’vit näckros’), Švóginas sjö Ign (: lit. švógės ’sådana kärrgräs, vass’) (Vanagas 1981: 130, 198, 338). Beträffande hydronymens struktur, jfr Žiežul-is sjö Ktk, Sem, Vrn (: lit. žiežulė ’sarv, mört’), Lapūk-is sjö Rdm (: lit. lapūkas ’kardborre; vit näckros; kabbeleka; gul näckros; kärrsilja’) (se Vanagas 1970: 65–66). Möjligheten att namnet härstammar från mūmelė (1 a. p.) motsägs inte heller av den konstanta betoningen på hydronymen Mūmeliss första stavelse (1 a. p.) (LUEV: 106). Pasódgiris (Pasódgiris²²) flod KzR. Man antar att flodnamnet härstammar från det antagna sammansatta namnet på någon annan plats (en skog eller liknande), *Pasod-giris, vars första led skulle komma från Pasóda, jfr < lit. pasóda ’en skogsmarkslott som ges åt en skogvaktare; mark där en gård står’ (Vanagas 1981: 247). Analysen av ortnamn insamlade ur levande språkdata visar att hydronymen bör härledas från namnet på en äng eller ett kärr, Pasódgiris. Ängnamnet antecknades i en enkät om marknamn från byn Marackai i Kazlų valsčius (1935)²³ under mellankrigstiden, medan helonymen ²⁰ I västra Litauen förekommer substantiv med närliggande betydelse: lit. mēmē ’en tyst, långsam, fåordig person, en odugling, en dumbom, en trög person’, lit. mēmėlis, mēmėlis ’en som talar otydligt, mumlar, en som sluddrar’ Jrb, Rs m.fl. (se LKŽe). ²¹ Det bör noteras att godset Gelgaudiškis på 1700-talet förvärvades av släkten baronerna von Keudell och att många tyskar flyttade till trakten (se utförligare https://www.gelgaudiskis.lt/istorija; https://www.mle.lt/straipsniai/papruse). ²² Så anges betoningen hos Vanagas (1981: 247) (uppenbarligen utifrån betoningen i ängnamnet Pasóda och appellativet pasóda), men äktheten hos akutintonationen är tvivelaktig. LUEV: 119 anger formen Pasódgiris. Denna betoning styrks också av levande språkdata. ²³ Antecknat av lärarinnan Petronėlė Pajaujytė. 204 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės antecknat i en enkät från samma valsčius’ Jūrė skogvaktardistrikt (1936)24, där det anges att kärret25 ligger nära byn Jūrė (VK; se även LVvGDB). Det är något mer sannolikt att bäcken övertog namnet på ängen som ligger i samma by. Marackai och Jūrė gränsar emellertid till varandra, varför ett samband med kärrnamnet inte kan uteslutas. Motivationsmässigt skulle det vara en bäck som rinner genom (förbi) en äng eller ett kärr P asōdgiris eller liknande. Det bör noteras att den som skrev ned ängnamnet i anmärkningarna i marknamnsenkäten angav att det där ”tidigare fanns en pasoda (skogsvaktarstuga)”. Således kan man hävda att det första ledet i onymen P asōdgiris kommer från appellativet pasodà, och inte från ängnamnet Pasóda, som Vanagas antog. För övrigt lyckades artikelförfattaren inte belägga några uppgifter som visar att det i de nämnda byarna eller i närliggande bosättningar fanns en äng med detta namn26. Pātyralis flod. Se. Hydronymen anses vara en avledning med prefixet pa från *Tyralis, som med diminutivsuffixet -alis har bildats av ängnamnet Týrai eller Týras (Vanagas 1981: 249). I en enkät om marknamn från Medingėnai gods i Žarėnai valsčius i Telšiai län (1935)27 möjliggör uppgifterna om lokaliseringen av floden (mer exakt bäcken28) och andra objekt slutsatsen att hydronymen härstammar från namnet på den närliggande skogen, Tyralis. Det skulle vara en bäck som rinner förbi skogen eller kommer från den. Jfr även Pātyralis osv., dial. Žr (VK; se även LVvGDB). Piršėnas29 sjö Blnk30. Hydronymen jämförs med hydronymerna Peršas sjö Srj, Peršėkė flod Brb, Peršokšna flod Švnčl, Parsvėtas sjö Dkšt m.fl., vilka i sin tur förbinds med lit. pra–parsas, pra–peršà, pró–perša ’en ofrusen plats i isen; en glesare plats i skogen’, jfr sanskr. párś–āna– ’klyfta, avgrund, stup’ < urindoeur. *perḱ–/*pr̥ḱ–. Roten pirš– bör betraktas som resultatet av baltisk apofoni pars–/perš–/pirš– (Сабукинас 1966: 169–170; Vanagas 1981: 260, 245–246; 1981a: 70). Det kan emellertid inte uteslutas att sjönamnet Piršėnas är besläktat med lit. (pl.) piršys, piršės, piršiai ’hästens bröst’, jfr fornkyrkoslav. (pl.) prьsi, pol. piersi ’bröst’, vilka härleds från baltoslav. *pirši– ’bröst; bringa’ < urindoeur. *perḱ– ’revben, bröst’ < *perk– ’detsamma’ (jfr sanskr. pṛṣṭi ’revben’ osv.); vidare 24 Antecknat av skogvaktaren Juozas Jurkėnas efter uppgift från Antanas Mitkus. 25 Troligen anges samma objekt som ett kärr i ett VK-kort från 1982 (antecknat av A. Medžiūtė). 26 Den närmaste ängen i detta område är belagd i byn Kupreliškiai (Pilviškiai-trakten) (VK; 1981, antecknat av K. Eigminas). Även gårdar är belagda i byarna Gulioniškiai och Karališkė (VK; 1982, antecknat av O. Arminienė). Men ängen och gårdarna ligger (låg) ändå tillräckligt långt från objekten i byarna Marackai och Jūrė. 27 Antecknat av lärarinnan Anelė Laurusevičiūtė efter uppgift från Petro Vitkus. 28 Det antecknades att ”Den rinner genom mitten av godset”. 29 Hos Kazimieras Būga (Būga RR 3: 537) är formen Piršėnas belagd. 30 I en enkät från mellankrigstidens Ukmergė läns Žemaitkiemis skogvaktardistrikt antecknades en förvanskad form av sjönamnet, Piršanka. Antecknat av skogvaktaren Antanas Lukošiūnas. Straipsniai / Articles 205 DOVILĖ TAMULAITIENĖ plg. gimin iškos kilmės liet. pirštas, la. pir(k)sts (Mažiulis 2013: 715 [=1996: 286–287]; Smoczyński 1982: 222–223; dar žr. BEŽK). Kalbamieji vard ažodžiai paplitę vakar inėse tarmėse (žemaičių ir vakarų aukštaičių kauniškių), bet daiktavardis piršys fiksuotas ir rytų aukštaičių panevėžiškių tarmės plote (apie Smilgius (Panevėžio r.)) (žr. LKŽe). Apeliatyvai galėjo būti žinomi ir rytiniame Lietuvos areale, kuriame yra ežeras. Hidronimo Piršėnas motyvacija būtų paremta jo konfiguracija, t. y. išsiš ik įs e s, priekyje esantis, panašios į krūtinę formos ar pan. ežeras. Su kūno dalių pavadinimais gretinamų vandenvardžių esama ir daugiau, plg. ežerų vardus Pãpis Rdš (: liet. pãpas ‘krūtis; spenys; koks nelygumas, atsikišimas’), Pãkalas Lkm (: liet. pãkalas ‘nugara, užpakalis’), Pakalỹs Šv (: liet. pakalỹs ‘užpakalis’) (Vanagas 1981: 244, 239; dar žr. 1981a: 65). Galbūt dar plg. Piršatis pv. Kpč (VK). Tokią kilmės prielaidą paremia ir pastovus vandenvardžio Piršėnas šaknies kirtis (1 a. p.) (LUEV: 125), kuris gali būti siejamas su piršys, piršės, piršiai baritoniniu kirčiavimu (1 a. p.) (LKŽe; dėl kirčiavimo dar žr. Tamulaitienė 2020: 117). Rūvelỹs å Krš. På samma plats Rūveliaĩ by (ATSŽ: 269; VŽe) (tidigare även herrgård). Hydronymen jämförs med ortnamnen Rūveliaĩ (eller Rūveliai?) skog. Krš, Rūvelė skog. Lnk, Rūvelio kálnas höjd. Žr, Rūveliškė skog., bet. Žr, Rūvel̃kas (eller Ruzvel̃kos) skog. Tt, preuss. Ruwewange (Vanagas 1981: 285). Åtminstone några av de angivna ortnamnen (t.ex. Rūvelio kálnas) kan förbindas med personnamnet Rūvelis (LPDB), Ruvėlis, Rūvelas (Zinkevičius 2008: 237, 130) eller lit. rūvelis ‘arg människa, bedragare; gråtmild person’. Vanagas (1981: 285) förbinder, med tvekan, flodnamnet med det senare appellativet och anger även betydelsen ‘tjock, fet människa’, som inte är belagd i LKŽe³¹. Sambandet med appellativet förefaller tvivelaktigt på grund av motivationen (det betraktas som en hydronym med konfigurativ betydelse) (Vanagas 1981a: 61). Även den rörliga betoningen i hydronymen (3ᵇ a. p.) (LUEV: 140) talar mot detta ursprungsantagande, eftersom appellativet rūvelis har fast betoning på roten (1 a. p.) (LKŽe). Av samma skäl är även ett ursprung från personnamnet Rūvelis mycket tvivelaktigt. Ur motivations- och strukturmässig synvinkel (liksom beträffande betoningen) framstår hydronymens samband med lett. ruvēties ‘lugna sig, tystna, stillna’ (ME 3: 565) som mer välgrundat, jfr Ruvesỹs å Tj (Vanagas 1981: 285). Försiktigt kan man överväga att hydronymen återspeglar aferes av konsonanten s och har uppkommit ur lit. srūti, srūva ‘rinna, flyta’, jfr även srūvis ‘rinnande, strömmande’. Bortfallet av konsonanten s bör i detta fall betraktas som sporadiskt, jfr lit. tangùs, –ì ‘som inte låter sig böjas, böjlig; hård, styv; osv.’ < stangùs, –ì (se Zinkevičius 1966: 178; LKŽe). Motivation som har samband med vattnets fysiska tillstånd (vattnets flöde osv.) är mycket typisk för hydronymer (se Vanagas 1981a: 83–90), jfr Almajà å Lkm, Ãlmajas sjö Lkm, Ãlmenas sjö Lkm (: lit. almėti ³¹ Som källa anges Lietuvių kalbos žodyno kartoteka. 206 Acta Linguistica Lith uanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės ‘sippra långsamt, droppa, vara varig; långsamt strömma’), Sálva || Salvùkas å Bsg, Sálvis å Pkr (: lit. salvėti ‘rinna långsamt, sippra’) (Vanagas 1981: 39, 289; Savukynas 1960: 294; LVŽ 1: 75–76). Beträffande hydronymens struktur och rörliga betoning jfr Metelỹs 3ᵇ sjö Srj, Temelỹs 3ᵇ å Gdž (Vanagas 1970: 124; LUEV: 102, 172; om betoningen se även Tamulaitienė 2020: 61). Skérdynas å Kv, Skérdžia å Mlt, Skerdumà || Skerdùmė å Krk, Skerdeksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà å Pbrd. Hydronymen Skérdynas (på samma plats även Skérdynai by³² (ATŠŽ: 279; VŽe)) anses ha ett inte helt klart ursprung. Med tanke på populariteten hos avledningar med skerdyn, jfr Skerdýnas äng Pkr, Skerdýnbalė äng Rk, Skerdýnė äng, pv. PŠl, Plk, Pn, skog. Dj, Skerdýnės äng Vdk, äng Rd³³, överväger Vanagas (1981: 302) att det har funnits en fysiografisk term *skerdynas ‘slaktning’ eller dylikt, jfr skerdimas ‘en röjd plats i skogen, kalhygge’, som i sin tur kan förbindas med det litauiska verbet skęrsti *‘hugga ner träd, röja buskar eller dylikt’ (se även Kazlauskas 1968: 61). Denna ursprungshypotes förefaller sannolik, men skillnaderna mellan hydronymens och verbets rotintonation väcker frågor. Man kan överväga att akuten i hydronymen Skérdynas rot har uppkommit genom analogi med betoningen hos det litauiska verbet skérdėti, -ėja (-i), -ėjo ‘bli strävt, spricka, flagna, krackelera; spricka, klyvas (om hud)’, som också är belagt i Kvedarna (se LKŽe). Det kan inte heller uteslutas att detta verb över huvud taget bör betraktas som grundordet till ånamnet Skérdynas; jfr även skerdynas ‘starkt sprucken plats’ (se även Tamulaitienė 2020: 47). Ånamnen (eller åtminstone några av dem) Skérdžia, Skerdumà || Skerdùmė, Skerdeksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà kan snarare förbindas med skérdėti än med verbet skęrsti (Vanagas 1981: 302–303; 1981a: 71; Kazlauskas 1968: 61). En sådan möjlighet beträffande det sistnämnda hydronymets ursprung stöds av formen Skirdyksnà, vars rot skird kan jämföras med lit. skírsti, skírdo ‘bli strävt, spricka, flagna, krackelera; spricka, skerdėti (om hud)’, lit. skirdýnas ‘starkt sprucken plats’, lit. skirdùs, -ì ‘som spricker, skör’, lit. skirdà ‘sprucken plats i huden; vertikal spricka i ett bröd’. Beträffande hydronymens motivation vid ett sådant ursprung jfr vattennamnen Skírstupis å Prnv, Skírštupelis å Škn, Skirziùs sjö Lp (: lit. skírsti, skírdo) (Vanagas 1981: 304; 1981a: 61). Vanagas (1981: 328) förbinder vattennamnen Šėkštis sjö Als, Šėkštė å Stlp, Šėkštys || Šėkštis å Krš, med tvekan och i första hand, med lit. šėkštis ‘en grep med böjda klor för att ösa agnar’³⁴ (se även Būga RR 2: 314). Denna möjlighet till ursprung tillåter 32 I en enkät för denna bys ägonamn (1935; nedtecknad av lärarinnan Marija Jagminaitė) är den sammansatta formen av vattennamnet Skerdynų upelis att betrakta som sekundär, uppkommen ur bynamnet Skerdynai. 33 Om helonymer se även Bilkis 2008: 183, 184. 34 Å andra sidan jämförs det längre fram med Šiekštas sjö JnšM (på samma plats). Straipsniai / Articles 207 DOVILĖ TAMULAITIENĖ mer välgrundad än Vanagas icke belagda betydelse hos appellativet³⁵ ‘grenad käpp; tvågrenad käpp att stödja något med; stöd’, jfr även šėkštė ‘lång stång’. Motivationen skulle bygga på sjöns och åarnas konfiguration (förgrening eller dylikt), jfr Šakarnė å Brž, Šakarnis å Ps (: lit. šakarnis ‘grenad’), Luknà å Kl, Rdš, Skm, Vžns, Lūknis sjö Al med flera (: lit. lùknas ‘vars horn går åt sidorna’) (Vanagas 1981: 324, 197; 1981a: 62, 59). Švilpynė å Erž. I kartotekan över ortnamn insamlade ur levande språkbruk är fler än 70 ortnamn med roten švilp belagda, t.ex. Švilpa terrängnamn, äng Brž, Švilpinė myr. Šauk, höjd Tt, Švilpynė träsk Rs, by Jrb, äng Klm, skog Stč, Šil med flera. Åtminstone en del av dem (särskilt terrängnamnen) kan förbindas med lit. švilpti ‘frambringa ljud med läpparna, en visselpipa eller något annat; kvittra utdraget; flyga, sväva genom luften med surrande ljud’. I toponymiska arbeten härleds ortnamnen Švilpė å Kv (Vanagas 1970: 61; jfr Vanagas 1981: 338) och Švilpiškė³⁶ by Slk (Bilkis 2008: 86; se även LVvGDB) otvivelaktigt från detta verb. Motivationen för hydronymen Švilpė stöds av andra hydronymer med samma struktur, förbundna med verb som betecknar frambringande av ljud, jfr Kliùkė å Nmk (: lit. kliùkėti ‘skrika, ropa’), Kniaukė å Trš (: lit. kniaukti ‘jama, skrika’), Krokštė å Onš (: lit. krõkšti ‘bröla’) och liknande (Vanagas 1970: 60–61; 1981: 160, 161, 167). Ett möjligt samband mellan ortnamnen och švilpti beläggs också av uppgifter från levande språkbruk, t.ex. i VK-kortet (1978) står bredvid bergnamnet Švilpiakalnis Dbg anteckningen ”inget växer, vinden visslar”³⁷. Ändå anses ursprunget till hydronymen Švilpynė å Erž (jfr Švilpė å Kv) (Vanagas 1981: 338; 1970: 167) och helonymen Švilpynė träsk Kž (jfr Švilpa by Žml) (Bilkis 2008: 189) vara oklart; sambandet med švilpti bedöms försiktigt. Jämförelsen av ånamnet Švilpynė med švilpti väcker tvivel på grund av skillnaden i verbets och hydronymens rotintonation. Onymerna Švilpė å Kv (LUEV, 170; Vanagas 1981: 338), Švilpa by Žml, terrängnamn Brž, äng Rgy (Vanagas 1981: 338) har också akut accent i roten, men detta berodde uppenbarligen på metatoni, som är karakteristisk för avledningar med ändelser, jfr švilpa ‘visselpipa; den som visslar, visslare’. För avledningar med suffixet –ynė är förändring av rotintonationen inte karakteristisk. Det är möjligt att den akuta accenten i ånamnet Švilpynė har uppstått genom analogi med accentueringen hos de avledda verben švilpauti, švilpuoti, švilpiuoti ‘vissla intermittent (vanligen när man utför någon melodi); kvittra utdraget och intermittent’, substantivet švilpa eller liknande. Hydronymen skulle också kunna jämföras med det litauiska verbet med akut rotintonation švilpti, –sta (?,) –o ‘frambringa ett högt, skarpt ljud’, men dess användningsområde är oklart; i LKŽe anges ³⁵ Kanske fanns det inga uppgifter om dem. ³⁶ Sjönamnet kan också jämföras med personnamnet Švilpa, Švilpà (Bilkis 2008: 86; se även LVvGDB). ³⁷ Kortet skrevs av Petkutė och Pėstiniakaitė. 208 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės endast exempel på sužvilpti från östra Litauen. Hydronymen finns inom det sydsamogitiska raseiniškiai-dialektområdet. Det är emellertid mest sannolikt att ånamnet Šuilpynė inte är förbundet med verbet švilpti, utan med de litauiska växtnamnen švilpas ‘åkerfräken’ eller lit. švilpis, švilpis ‘kaveldun (Typha)’, jfr även švilpūkas ‘åkerfräken’. Enligt LKŽe är dessa appellativ kända i västlitauiska dialekter (kring Alksnėnai, Geistarai (Vilkaviškis distrikt), Rusnė, Kintai (Šilutė distrikt)). I de tyskklaipėdiska dialekterna är även litauismen die Schwilp (lit. švilpas) belagd: die Schwilp wächst am Haf­frand [švilpai auga pamaryje] (se MLEe). Denna ursprungshypotes stärks kraftigt också av hydronymens motivation – det skulle vara en å där många švilpai (švilpiai) växer. Hydronymer med suffixet -ynė är ofta förbundna med växtnamn³⁸, jfr ånamnen Ajerynė Jsv (: lit. ajeras ‘kärrväxt med långa, starkt doftande blad’, jfr ajerynė), Lendrynė Vnd (: lit. lėndrė ‘vattenväxt i gräsfamiljen med lång, ihålig stjälk, vanlig vass’, jfr lendrynė), Traušynė Krp (: lit. traušis, traušys ‘åkerfräken’) (se Vanagas 1981: 36, 186, 347; 1970: 43–44; se även Vanagas 1981a: 90–94; LVŽ 1: 29–30). Sambandet med appellativen (särskilt med švilpas) bekräftas också av den konstanta betoningen av hydronymens rot samt akut intonation (se även Tamulaitienė 2020: 70). Uršulis å. Skm. Hydronymen Uršulis betraktas som ett relativt nytt namn och förknippas med personnamnet Uršulė, jfr. Uršulės kėlnės, en uttorkad bäckfåra (Vanagas 1981: 355; se även Vanagas 1981a: 33)³⁹. Det är dock möjligt att flodnamnet Uršulis har samband med litauiska uršti (urščia, uršia) ’morra ilsket; surra, brumma; vara arg, muttra, gnälla; föra oväsen, dåna, mullra’, som också är belagt i östra Litauen (se LKŽe); jfr. även litauiska uršus, -i ’arg, häftig, vild; snabb’. Till det nämnda verbet knyts oronymen Uršė, berg i Jnš (Bartkutė 2007: 35–36)⁴⁰. Sannolikt bör även ortnamnen Urša, skog, och bäck⁴¹ i Žl (VK) hänföras till detta ursprung. Hydronymens motivation skulle vara knuten till ett snabbt, bullrande vattenflöde eller liknande; jfr. hydronymerna Ūrka, å i Vnd, Ūrkis, sjö i Mrk, Ūrkupis, å i Mrs, Ūrkupis, å i Tl (: litauiska urkioti ’ständigt och påträngande skälla, jaga, plåga’, lettiska urkt ’morra’), Trinkulis, å och sjö i Nmč (: litauiska trinkėti ’dunka, dåna’) (Vanagas 1981: 355, 348; 1981a: 115). Man antar att hydronymerna Žadalis å Šil, Žadikė || Žadikė || Žadikis || Žadikýš å Pšš, Žadupys å Al, i betydelsen av strömmens snabbhet och livlighet, kan förbindas med lit. žadinti ‘beordra att stiga upp (vanligen ur sömnen), väcka’ (Vanagas 1981: 395–396; ³⁸ Vanagas (1970: 43) betraktar de flesta hydronymer med suffixet –ynė som primära, uppkomna ur avledda appellativ. ³⁹ I ett tidigare arbete härleds namnet från personnamnet Uršulis (Vanagas 1970: 48). ⁴⁰ Renata Endzelytė (2005: 140) förbinder oronymerna med det icke belagda personnamnet *Uršys. ⁴¹ Bäcknamnet är inte belagt i LUEV och A. Vanagas arbeten. Straipsniai / Articles 209 DOVILĖ TAMULAITIENĖ 1981a: 90). På grund av vattendragsnamnens struktur finns det dock större grund att förbinda dem inte med det ovannämnda avledda verbet, utan med litauiska žadas ‘röst, läte, ljud’ (se även Tamulaitienė 2020: 87). I så fall skulle motiveringen vara förknippad med strömmens ljudlighet, buller eller liknande; jfr appellativet žadas i betydelsen ‘havets brus’ Plng, flodnamnet Girstupỹs || Girstupis Kn (: litauiska gīrdas ‘nyhet, rykte’, litauiska gerdas ‘ljud, nyhet, rykte’, litauiska iš-girsti) (Vanagas 1981: 117; LVŽ 3: 209). SLUTSATSER Vattendragsnamnen Mirglonas || Mirglius, vattendraget NmŽ, förbinds med litauiska mirgėti ‘lysa, skimra med blinkande ljus; röra sig, vibrera, skimra genom växlingar mellan färger eller ljus och skuggor’, men den utvidgade roten mirgl gör det möjligt att överväga en jämförelse med litauiska mirgla ‘en som ser dåligt, en som kisar’, litauiska mirglinėti ‘blinka, kisa (om ögonen)’, litauiska mir̃glinti: ”Mirglinti är att gå med halvslutna ögon” som en möjlighet. Sambandet mellan flodnamnen och litauiska mir̃glyti ‘duggregna, stänka’ kan inte heller uteslutas. Sambandet mellan sjönamnet Mūmelis G1 och litauiska mūmelis ‘en tyst, fåordig person, en tystlåten; en lat, klumpig person’, litauiska mūmas ‘ett fån; en stum person’ väcker tvivel på motiveringen och appellativens utbredningsområde. Det kan övervägas att hydronymen kan jämföras med litauiska mūmelė (tyska Mummel) ‘gul näckros (Nuphar)’. Det antas att vattendragsnamnet Pasōdgiris, vattendraget KzR, härstammar från ett annat ortnamn *Pasod-giris. De uppgifter om namnmaterialet som samlades in under mellankrigstiden gör det möjligt att precisera detta antagande och härleda flodnamnet från namnet på en äng eller ett kärr, Pasōdgiris. Uppgifterna i enkäterna om jordens namn visar att bäcknamnet Pātyralis Žr inte har sitt ursprung i den diminutiva formen *Tyralis av ängnamnet Týrai eller Týras, utan av namnet på den närbelägna skogen Tyralis. Sambandet mellan sjönamnet Piršėnas Blnk och litauiska prā–paršas, pra–peršà, pró–perša ‘en ofrusen plats i isen; en glesare plats i skogen’ (< urindoeuropeiska *perḱ–/*pr̥ḱ–) är övertygande. Men även möjligheten av ett samband med litauiska (pl.) piršys, piršės ‘hästens bröst’< baltoslaviska *piršī– ‘bröst; framsida’ < urindoeuropeiska *perḱ– ‘revben, bröst’ < *perk– ‘detsamma’ bör övervägas. Hydronymen Rūvelỹs, vattendraget Krš, kan tvivelaktigt förbindas med litauiska rūvelis ‘en arg person, en bedragare; en gråterska’ eller personnamnet Rūvelis. Möjligheten att flodnamnet härstammar från lettiska ru-vēties ‘lugna sig, tystna, stillna’ är bättre underbyggd. Försiktigt kan även möjligheten övervägas att hydronymen härstammar från litauiska srūti, srūva ‘rinna, flyta’. Hydronymen Skėrdynas, vattendraget Kv, härleds från litauiska *skerdynas ‘avverkning’ < litauiska sker̃sti ‘hugga träd, röja buskar eller liknande’, men flodnamnets accentuering gör det möjligt att överväga att grundordet är det litauiska verbet skerdėti, –ėja (–i), –ėjo ‘spricka, klyvas, bulta, skavas; spricka, gå isär (om hud)’. Hydronymerna Skėrdžia, vattendraget Mlt, Skerdumà || Skerdūmė, vattendraget Krk, Skerdyksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà, vattendraget Pbrd, kan också vara förbundna med det sistnämnda verbet. 210 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės Möjligheten att de tidigare framlagda hydronymerna Šeškėtis sjön Als, Šeškėtė ån Stlp, Šeškėtys || Šeškėtis ån Krš har sitt ursprung i litauiskans šeškatis ’en högaffel med böjda klor för att skopa upp agnar’ kan underbyggas bättre genom betydelsen hos appellativet ’en grenad stör; en kluven stör att stödja något med; spyrýs’. Förbindelsen mellan ånamnet Švilpynė Erž och litauiskans švilpti ’att frambringa ljud med läpparna, en visselpipa eller något annat; att kvittra utdraget; att susande flyga, fara genom luften’ väcker tvivel på grund av skillnaden i betoning mellan verbet och hydronymens rot. Det är mer sannolikt att vattennamnet härstammar från litauiskans švilpas ’åkerfräken’ eller litauiskans švilpis, švilpis ’kaveldun (Typha)’. Hydronymen Uršulis ån Skm förbinds med personnamnet Uršulė. Det är emellertid också möjligt att ånamnet hänger samman med litauiskans uršti ’att morra ilsket; att surra, brumma; att vara arg, muttra, gnälla; att föra oväsen, dåna, dundra’. När det gäller hydronymerna Žadalis ån Šll, Žadikė || Žadikė || Žadikis || Žadikỹs ån Pšš och Žadupỹs ån Aln finns, med tanke på deras struktur, större skäl att förbinda dem inte med det prefixala verbet litauiskans žadinti ’att be någon stiga upp (vanligen ur sömnen), att väcka’, utan med litauiskans žadas ’röst, ton, ljud’. FÖRKORTNINGAR FÖR OBJEKTREFERENSER OCH ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR a. – århundrade a. p. – accentparadigm ar. – åker, odlad mark avd. – personnamn b. – träsk balt. – baltiska balt.-sl. – baltisk-slaviska dr. – åkermark drp. – torvmark ež. – sjö gn. – betesmark ide. – indoeuropeiska ist. avd. – historiskt personnamn k. – by kln. – berg kt. – annat, andra l. – fält la. – lettiska le. – polska liet. – litauiska ln. – kärr m. – år mš. – skog pan. – på liknande sätt pl. – pluralis (plural) plg. – jämför plk. – myr ppr. – vanligtvis pr. – fornpreussiska prvd. – öknamn pv. – äng pvz. – till exempel r. – distrikt rst. – sumpmark s. i. – fornindiska s. sl. – fornkyrkoslaviska t. p. – även up. – å upl. – bäck vo. – tyska žr. – se Straipsniai / Articles 211 DOVILĖ TAMULAITIENĖ FÖRKORTNINGAR FÖR LOKALISERINGSREFERENSER Ad – Adutiškis (Švenčionių r.) Al – Alytus Aln – Alantà (Molėtų r.) Als – Alsėdžiai (Plungės r.) An – Anykščiai Blnk – Balninkai (Molėtų r.) Brb – Balbieriškis (Prienų r.) Brž – Biržai Bsg – Baisógala (Radviliškio r.) Čln – Čiulėnai (Molėtų r.) Dbg – Dubingiai (Molėtų r.) Dbk – Debeikiai (Anykščių r.) Di – Daujėnai (Pasvalio r.) Dkšt – Dūkštas (Ignalinos r.) Ds – Dusetos (Zarasų r.) Dt – Dotnuvà (Kėdainių r.) Erž – Eržvilkas (Jurbarko r.) Gdž – Gudžiūnai (Kėdainių r.) Gl – Gelgaudiškis (Šakių r.) Grg – Gargždai (Klaipėdos r.) Ign – Ignalina Imbr – Imbradas (Zarasų r.) Jnš – Joniškis JnšM – Joniškis (Molėtų r.) Jrb – Jurbarkas Jsv – Josvainiai (Kėdainių r.) Kl – Kuliai (Plungės r.) Kln – Kel̃mė Klp – Klaipėda Kn – Kaunas Kpč – Kápčiamies­tis (Lazdijų r.) Krk – Krãkės (Kėdainių r.) Krp – Kruopiai (Akmenės r.) Krš – Kuršėnai (Šiaulių r.) Ktk – Kukt̃iškės (Utenos r.) Kv – Kvėdarna (Šilalės r.) KzR – Kazlų Rūdà Kž – Kužiai (Šiaulių r.) Lb – Labguvà (Poleskas; Kaliningrado sritis) Lbv – Liubãvas (Kalvarijos sav. ter.) Lkm – Liñkmenys (Ignalinos r.) Lnkv – Linkuvà (Pakruojo r.) Lp – Lėipalingis (Druskininkų sav. ter.) Mlt – Molėtai Mrk – Merkinė (Varėnos r.) Mrs – Mirõslavas (Alytaus r.) Nmč – Nemenčinė (Vilniaus r.) Nmk – Nemãkščiai (Raseinių r.) NmŽ – Žemaičių Naũmiestis (Šilutės r.) Onš – Õnuškis (Trakų r.) Pbrd – Pabradė (Švenčionių r.) Pkr – Pakruojis Plk – Plõkščiai (Šakių r.) Pln – Plungė Plng – Palangà Pn – Panevežys Prnv – Pérnarava (Kėdainių r.) Ps – Pasvalys Pšl – Pūšalotas (Pasvalio r.) Pšš – Pašùšvys (Radviliškio r.) Rd – Radviliškis Rdm – Rudaminà (Lazdijų r.) Rdš – Rūdiškės (Trakų r.) Rgv – Raguva (Panevėžio r.) Rk – Rõkiškis Rs – Raseiniai Rt – Rietãvas (Mažeikių r.) Sem – Semeliškės (Elektrėnų sav. ter.) Skm – Skiemõnys (Anykščių r.) Slk – Sãlakas (Zarasų r.) Smal – Smãlvos (Zarasų r.) Srj – Seirijai (Lazdijų r.) Stč – Staciūnai (Pakruojo r.) Stlp – Stãlupėnai (Nesterovas; Kaliningrado sritis) 212 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės Sug – Suginčiai (Molėtų r.) Šauk – Šaukėnai (Kelmės r.) Šd – Šeduva (Radviliškio r.) Škn – Šakyna (Šiaulių r.) Šl – Šiauliai Šll – Šilalė Šv – Švėkšna (Šilutės r.) Švnčl – Švenčionėliai (Švenčionių r.) Tj – Taujėnai (Ukmergės r.) Tl – Telšiai Trš – Tryškiai (Telšių r.) Tt – Tytuvėnai (Kelmės r.) Vdk – Viduklė (Raseinių r.) Vnd – Vandžiogala (Kauno r.) Vrn – Varėna Vžns – Vyžuonos (Utenos r.) Žl – Želva (Ukmergės r.) Žml – Žeimelis (Pakruojo r.) Žr – Žarėnai (Telšių r.) LITERATŪRA AK – Alexander Kurschat, Litauisch-Deutsches Wörterbuch 1–4, Göttingen: hoeck & Ruprecht, 1968–1973. ATSŽ – Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2, Vilnius: Mintis, 1976. Bartkutė Nerija 2007: Kalnuotų vietų įvardijimas nekalnuotoje Lietuvos teritorijoje (remiantis Joniškio rajono vietovardžiais). – Acta Linguistica Lithuanica 56, 23–40. BEŽK – Kazimiero Būgos etimologinio žodyno kartoteka: skaitmeninis leidimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/BugosEtimologinioZodynoKartoteka/ [žiūrėta 2021-10-27]. Bilkis Laimutis 2008: Lietuvių helonimų daryba: priesaginiai ir priesagėtieji helonimai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Bilkis Laimutis 2006: Dėl kai kurių lietuvių vandenvardžių kilmės. – Baltų onomastikos tyrimai: Aleksandrui Vanagui atminti, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 47–62. Bilkis Laimutis 2011: Dar kartą dėl kai kurių lietuvių vandenvardžių kilmės. – Baltų onomastikos tyrimai 2, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–25. Bilkis Laimutis 2014: Dėl kai kurių lietuvių vandenvardžių kilmės (II). – Acta Linguistica Lithuanica 71, 147–157. Būga RR – Kazimieras Būga 1958–1961: Rinktiniai raštai 1–3, sud. Z. Zinkevičius, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės, Kaunas: Æsti. Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai: daktaro disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Straipsniai / Articles 213 DOVILĖ TAMULAITIENĖ Gar­liaus­kas Vi­das 2013: Kai ku­rie Sei­ri­jų kraš­to hi­dro­ni­mai. – Sei­ri­jų pra­ei­tis ir da­bar­tis I, sud. L. La­pin­skie­nė, Vil­nius: Gim­ta­sis žo­dis, 477–490. Gel­gau­diš­kio mies­te­lio tin­kla­la­pis. Prieiga interne­te: https://www.gelgaudiskis.lt/ [žiūrėta 2021-10-01]. H e n n e n b e r g e r C a s p a r 1584: Prussiae regionis Sarmatiae Europaeae nobiliss. Vera et nova descriptio, auctore Gasparo Hennenbergo Erlichensi Pastore Mulhausensi. Prieiga interne­te: http://www.lithuanianmaps.com/images/1584_A_Ortelius_Prussiae_Regionis_Sarmatiae_18x14_inches.jpg. H e n n e n b e r g e r C a s p a r 1634: Prussiae Nova Tabula, auctor Casparo Henneberg Erlichensi. Prieiga interne­te: http://www.lithuanianmaps.com/images/1634_Blaeu_Prussia_Nova_Tabula_raremaps.jpg. H e n n e n b e r g e r C a s p a r 1638: Hennenberger Kaspar, Segebade Lorenz, Prussiae: Das ist des Landes zu Preussen Welches das herrlichste Theil ist Sarmatiae Europae, Eigentliche vnd Warhafftige Beschreibung [...] [Königsberg]: [s.n.], [1638], (Gedruckt zu Königsberg in Preussen: bey Segebaden Erben, im Jahr 1638). Prieiga interne­te: https://polona.pl/item/prvssiae-das-ist-des-landes-zu-preussen-welches-das-herrlichste-theil-ist-sarmatiae,NDg5ODg0Nw/0/#info:metadata. IAK – Istorinių asmenvardžių kartoteka, Lietuvos kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro fondas. Jasiūnaitė Birutė 2000: Iš lietuvių mitologinės leksikos: baūbas bei jo pader­mė. – Baltistica 35(2), 171–191. Juška Albertas 2020: Ištrauka iš spaudai rengiamos knygos „Miestelis prie Lendros, Vanagio ir Šusties“. – Šilo karčema: internetinė laikraščio versija, 2020-05-13. Prieiga internete: https://www.silokarcema.lt/naujiena/12283_is­trauka-is-spaudai-rengia­mos-knygos-miestelis-prie-lendros-vanagio-ir-susties-.html. Kazlauskas Jonas 1968: Dėl kuršių vardo etimologijos. – Baltistica 4(1), 59–63. Kiseliūnaitė Dalia 2020: Klaipėdos krašto toponimai. Istorinis ir etimologinis registras: elektroninis leidinys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://prussia.online/Data/Book/kl/klaipdos-krato-toponimai/Kiseli%C5%ABnait%C4%97%20D.%20Klaip%C4%97dos%20kra%C5%A1to%20toponimai%20(2020),%20OCR.pdf. Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2004. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, 214 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2017). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas. LLKŽ – Didysis lietuvių–latvių kalbų žodynas: skaitmeninis leidimas, par. J. Balkevičius, J. Kabelka, E. Švageris, A. Navickaitė-Klišauskienė, G. Nešpore. Prieiga internete: https://ekalba.lt/latviu-lietuviu-kalbu-zodynas/. LVvGDB – Lietuvos vietovardžių geoinformacinė duomenų bazė. Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuvos-vietovardziu-geoinformacine-duomenu-baze/. LPDB – Lietuvos pavardžių duomenų bazė. Prieiga internete: https://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze/. LUEV – Lietuvos TSR upių ir ežerų vardynas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1963. LVŽ 1 – Lietuvos vietovardžių žodynas 1, redaktorių kolegija: L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008. LVŽ 3 – Lietuvos vietovardžių žodynas 3, autoriai V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, atsak. red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2018. Mažiulis Vytautas 2013: Prūsų kalbos etimologijos žodynas, 2-asis pataisytas ir papildytas leidimas, par. V. Rinkevičius, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras [= Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1–4, Vilnius: Mokslas (t. 1), Mokslo ir enciklopedijų leidykla (t. 2–3), Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas (t. 4), 1988–1996]. Mažosios Lietuvos istorijos muziejaus tinklalapis. Prieiga internete: https://www.mlimuziejus.lt [žiūrėta 2021-10-15]. ME – Kārlis Mūlenbachs, Latviešu valodas vārdnīca 1–4, rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, Rīgā, 1923–1932. MLE – Mažosios Lietuvos enciklopedija: elektroninis leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2021. Prieiga internete: https://www.mle.lt/ [žiūrėta 2021-10-01]. Pėteraitis 1992: Mažoji Lietuva ir Tvan­ksta prabaltų ir pralietuvių laikais, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. PKK – Pavardžių ir vietovardžių komisijos surinktų vietovardžių kartoteka, Lietuvių kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro fondas. Savukynas Bronys 1960: Ežerų vardai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 289–300. Straipsniai / Articles 215 DOVILĖ TAMULAITIENĖ Skardžiūnas Pranas 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Lietuvos mokslų akademija, Lietuvių kalbos institutas. Smoczyński Wojciech 1982: Indoeuropiėskie podstavwy słownictwa bałtyckiego. – Acta Baltico-Slavica 14, 211–240. Tamulaitienė Dovilė 2020: Lietuvių priesaginių hidronimų kirčiavimas: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis. Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 1981a: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153. Vanagas Aleksandras 1992: Įvadas. – Lietuvos vietovardžių žodynas 1, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, XI–XXXI. VK – Vietovardžių iš gyvosios kalbos kartoteka, Lietuvių kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro fondas. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija (2001–2015): e. variantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2021. Prieiga internete: https://www.vle.lt/ [žiūrėta 2021–10–01]. VŽe – Vietovardžių žodynas: internetinis leidimas, sud. M. Razmukaitė, A. Pupkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2007. Prieiga internete: http://www.vietovardziai.lki.lt. Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis. Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Žemės vardyno anketos (1935–1940 m.), Lietuvių kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro fondas. Савукинас Бронис 1966: К проблеме западнобалтийского субстрата в югозападной Литве. – Baltistica 1(2), 165–176. 216 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Pasvarstymai dėl kelių lietuvių upių ir ežerų vardų kilmės Considerations on the Origin of Several Names of Lithuanian Rivers and Lakes SUMMARY Based on the analysis of the accentuation and motivation of hydronyms as well as their links with other toponyms, the article considers new or revises existing possibilities concerning the origin of several hydronyms, which have already been addressed in toponymic studies. The hydronyms Mìrglonas || Mir̃glius (a river in Žemaičių Naumiestis) are linked with Lith. mirgėti ‘to shine, twinkle; to move, vibrate, sparkle with changing colours or light and shadows’, but the expanded root mirglentails a possibility of comparison with Lith. mir̃gla ‘someone who does not see well, a weak-sighted person’, Lith. mir̃glinėti ‘to look with the eyes partly closed, squint’, Lith. mir̃glinti ‘to go with the eyes partly closed’. The link between the river names and Lith. mir̃glyti ‘to rain lightly, drizzle’ should not be rejected as well. The etymological connection between the lake name Mùmelis (Gelgaudiškis) and Lith. mùmelis ‘a silent, incommunicative, reserved person; a lazy, clumsy person’, Lith. mùmas ‘a silent, dumb person’ raises certain doubts as to the motivation and the distribution area of the appellatives. It is considered whether the hydronym could be related to Lith. mùmelė (Ger. Mummel) ‘Nuphar’. Presumably, the hydronym Pasõdgiris (a river in Kazlų Rūda) derives from the name of another place *Pasod-giris. The data on proper names collected during the interwar period enable us to revise this assumption and to trace the river name to the meadow or marsh name Pasõdgiris. The data from the Land Names Questionnaires show that the river name Pātyralis (Žarėnai) does not derive from the diminutive form *Tyralis of the meadow name Týrai or Týras but from the name of the nearby forest Tyralis. The etymological link between the lake name Pir̃šenas (Balninkai) and Lith. prā-paršas, pra-peršà, pró-perša ‘an unfrozen crack in the ice; an open place in a forest’ (< IE *perḱ-/*pr̥ḱ-) is convincing. However, the possible link with Lith. (pl.) pir̃šys, pir̃šės ‘a horse’s chest’ < Balt.-Slav. *pirši- ‘chest; front’ < IE *perḱ- ‘rib, chest’ < *perḱ- ‘idem’ is worthy of consideration. The connection between the hydronym Rūvel̃ys (a river in Kuršėnai) and Lith. rūvelis ‘an angry person, cheat; weeper’ or the personal name Rūvelis is doubtful. The possibility of tracing it to Lat. ruvēties ‘to calm down, become quiet’ is more likely. We can carefully consider that the hydronym may have originated from Lith. srūti, srūva ‘to trickle, flow’. The hydronym Skérdynas (a river in Kvėdarna) is traced to Lith. *skerdynas ‘slaughter’ < Lith. sker̃sti ‘to slaughter, disembowel’, but the accentuation of the river name allows us to consider the Lithuanian verb skerdėti, -ėja (–i), -ėjo ‘to crack, chap; to get chapped (about Straipsniai / Articles 217 DOVILĖ TAMULAITIENĖ skin)’ to be the base word. The hydronyms Skėrdžia (a river in Molėtai), Skerdumà || Skerdùmė (a river in Krakės), Skerdyksnà || Skerdiksnà || Skirdyksnà (a river in Pabradė) may also be etymologically related to the latter verb. The possibility of tracing the hydronyms Šėkštis (a lake in Alsėdžiai), Šėkštė (a river in Stalūpėnai), Šėkštỹs || Šėkštis (a river in Kuršėnai) to Lith. šėkštis ‘a fork with hooked prongs for raising chaff’, which has previously been raised, is further supported by the meanings of the proper name ‘a branched pole; a forked pole for propping up something; prop’. The link between the river name Šuilpynė (Eržvilkas) and Lith. šuil̃pti ‘to produce sound by lips, a whistle or in another way; to chirp continuously; to move quickly through the air with a whistling sound’ raises doubts as to the difference between the root accent of the verb and the hydronym. It is more likely that the hydronym derives from Lith. šuil̃pas ‘horsetail’ or Lith. šuil̃pis, šuil̃pis ‘Typha’. The hydronym Uršùlis (a river in Skiemonys) is associated with the personal name Uršūlė. However, the link between the river name and Lith. ur̃šti ‘to growl angrily; to buzz, hum; to be angry, grumble; to raise noise, bluster, din’ is also possible. Due to their structure, there are more grounds to associate the hydronyms Žadãlis (a river in Šilalė), Žãdikė || Žãdikė || Žãdikis || Žãdikỹs (a river in Pašusvys), Žadupỹs (a river in Alanta) with Lith. žãdas ‘voice, speech, sound’ rather than the prefixed Lithuanian verb žadinti ‘to wake someone up’. Įteikta 2021 m. spalio 18 d. DOVILĖ TAMULAITIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] 218 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV