Dėl lietuvių vietovardžių su šaknimis „juj-“/„jūj-“ kilmės

LAIMUTIS BILKIS Litauiska språkets institut ORCID id: orcid.org/0000-0002-2902-4722 Forskningsområden: toponomastik, antroponomastik. DOI: doi.org/10.35321/all85-10 OM URSPRUNGET TILL LITAUISKA ORTNAMN MED RÖTTERNA JUJ-/JŪJ- Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj- SAMMANFATTNING I artikeln behandlas för första gången möjligheterna till ursprunget för litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj. För att klarlägga oikonymen Jujėnais ursprung analyseras ingående data från det levande språket och dess belägg i historiska dokument – Vabalninkas kyrkas kyrkoböcker från 1600–1700-talen samt administrativa källor. Efter att många historiska varianter har dokumenterats analyseras orsakerna till deras uppkomst, och det motiveras varför den nuvarande formen kan betraktas som autentisk. Efter att ett historiskt personnamn *Jujnyčia med roten juj identifierats, framförs hypotesen om ett antroponymiskt ursprung för oikonymen. Det hävdas att hydronymerna (varianterna) Jujà, Jūjos lėnkis, Jūjà, som upptecknats från det levande språket, kan visa på en apofoni i juj-/jūj. Det kan inte uteslutas att dessa ortnamn kan ha sitt ursprung i personnamnen *Jujà, *Jūjà. NYCKELORD: historisk toponomastik, historisk antroponomastik, oikonymers utveckling, oikonymers ursprung, historiska belägg av onym. ANNOTATION Artikeln innehåller den första diskussionen om möjligheterna till ursprunget för litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj-. I försöket att fastställa oikonymen Jujėnais ursprung genomför artikeln en grundlig analys av data från talspråket och dess belägg i historiska dokument, det vill säga 1600–1700-talens församlingsregister från Vabalninkas kyrka och källor av administrativ typ. Efter att ett antal historiska varianter samlats in analyseras orsakerna till deras förekomst i studien. Argument för varför den nuvarande formen kan betraktas som autentisk läggs fram. Efter att det historiska personnamnet *Jujnyčia med roten juj identifierats, framfördes möjligheten av ett antroponymiskt ursprung för oikonymen. Det hävdas att hydronymerna (varianterna) som upptecknats 184 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj- från talspråket Jujà, Jūjos linkis, Jūjà kan visa apofonin hos juj-/jūj-. Det är värt att överväga att de ovan nämnda ortnamnen kan spåras till personnamnet *Jūjà, *Jūjà. NYCKELORD: historisk toponymi, historisk antroponymi, oikonymers utveckling, oikonymers ursprung, historiska belägg för onymer. Från det levande litauiska språket finns flera ortnamn med rötterna juj-/jūj- belagda: oikonymen Jujėnai, som betecknar en by i Karsakiškis seniūnija i Panevėžys-distriktet, samt namn (varianter) på en del av floden Lėvens, som kallas sietuva, och dess krök, upptecknade i byn Vėžionys i Kupiškis seniūnija: Jujà, Jūjà, Jūjos linkis (se fig.). I en ordbok över lettiska ortnamn anges namnet Jūjas på ett ensamställe i Dundaga-trakten, vilket antas ha samband med det litauiska bynamnet Jujėnai (Endzelīns 1956: 402). Ursprunget till dessa ortnamn är oklart; appellativ och personnamn med denna rot är inte belagda i vare sig litauiskans eller lettiskans ordförråd. Om litauiska toponymer med juj har hittills inget skrivits; det lettiska ortnamnet har, som redan nämnts, endast preliminärt försökt knytas till en litauisk oikonym, men dess ursprung kommenteras inte heller. FIG. Spridningen av ortnamn med juj-/jūj: ○ Jujėnai, ◯ Jujà, Jūjà, Jūjos linkis (skapad med hjälp av Google Maps) I artikeln diskuteras möjliga ursprung till litauiska oikonymer och hydronymer med denna rot, med stöd i uppgifter om deras användning och utveckling. Därför är syftet att dokumentera omständigheterna och särdragen kring ortnamnens upptecknande från det levande språket Straipsniai / Articles 185 LAIMUTIS BILKIS samt de former som användes i historiska källor1, deras kronologiska följd, förklara orsakerna till uppkomsten av grafiska och fonetiska varianter, fastställa den mest sannolika ursprungliga formen, klarlägga dess möjliga samband med källornas antroponymi och oikonymi. För att genomföra de uppställda uppgifterna används därför i första hand historisk forskning och jämförande analys av data; vid förklaringen av orsakerna till att historiska oikonymvarianter uppkommit bygger man ofta på analogimetoden. Som nämnts har bynamnet Júenai inte behandlats med avseende på bildning och ursprung i något toponymiskt arbete2. I källor baserade på levande språkbruk varierar dess form inte: Júenų km.3 1925 (LAV 53), Júenai k. (1)4 (VB I), Júenų km.5 1959 (LATS 531), Júenai (1), k.6 1976 (LATSŽ II 108). Oikonymen Júenai upptecknades först efter uppgifter från lokalbefolkningen i Kazimieras Būgas kartotek, daterat till början av 1900-talet7 (BgK). Därefter belades den 1974, 19848 och 1990 (VK). Dessa uppgifter visar att endast en form nu används i det levande språket, en form som redan under 1900-talets första hälft hade blivit fast etablerad. Historiskt tillhörde Júenai Vabalninkas församling och härad. Byn var varken en stor eller administrativt eller socialt betydelsefull bosättning. I den utförliga studie som ägnas Vabalninkas och dess omgivning nämns den sällan: det skrivs att den 1849 tilldelades Stumbriskis herrgård, medan den på den karta över Vabalninkas seniūnija från 1780 som sammanställts av författaren avbildas som en by tillhörig Vabalninkas herrgård (Šakenis 1935: 165; karta). Bosättningens tillhörighet till den nämnda herrgården antyds också i lokalhistoriska arbeten (Juknevičius 2020: 45). En utförlig analys av historiska källor, främst Vabalninkas församlings kyrkoböcker över dop och vigslar, gör det möjligt att hävda att byn började omnämnas åtminstone under 1600-talets första hälft. Den första uppteckningen av den återfanns i Vabalninkas församlings bok över dop- och vigselnotiser från 1624–1741: en notis från 1634 1 Med detta avses historiska uppteckningar av oikonymen, eftersom inga historiska källor innehåller namn på flodens del. 2 Den behandlas inte i den omfattande artikel som ägnas åt analysen av bildningen av oikonymer härledda från personnamn med patronymiska suffix – se Raz­mukaitė 1993: 133–165. I det verk av översiktlig karaktär som ägnas åt studiet av litauiska personnamn, där hypotetiska antroponymer ofta rekonstrueras utifrån oikonymer, rekonstrueras inget personnamn Júenai avd. *Júenas utifrån bynamnet – se Zinkevičius 2008. Tydligen betraktades detta namn som en oikonym med oklar bildning och härkomst. 3 Tillhörde Vabalninkas härad i Biržai–Pasvalys län. 4 I Vabalninkas härad i Biržai län. 5 Tillhörde Sodeliai-lokalförvaltningen i Vabalninkas distrikt. 6 I Karsakiškis lokalförvaltning i Panevėžys distrikt. 7 Utifrån initialerna hos den som upptecknade ortnamnet A. V. kan man anta att det rör sig om mellankrigstidens språkvetare, pedagog och samhällsaktör Antanas Vireliūnas, född i byn Vėžionys i Kupiškis härad och utexaminerad från lärarseminariet i Panevėžys 1910. 8 Nedtecknat av språkvetaren Artūras Judžentis. 186 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna jū-/jūj- visar att en son vid namn Mykolas döptes (Mikolay). Som föräldrar anges Jonulis Juozūnas och Kotryna, bosatta i byn Deikiškiai⁹ (oyca Janula Jozounda¹⁰ Č dėykiszek Zmatki katriny), och som faddrar Mečulis och Agnė¹¹ från byn Jujėnai (Jaujėnai) (kūm mecžulis de iaiunis kūma Aagna) (VbKr)n 13). Därefter nämns byn i denna källa år 1698: föräldrarna till den döpte Steponas (Stephanus), Adomas Žilė¹² och Zofija (Adami Zilė et Sophiæ de Iuywieny), samt gudmodern Zofija Jurg yčia¹³, bosatt i denna by (Sophia Jurgicia ibidem de Iuieny) (VbKr)n 83). År 1699 nämns en kvinnlig invånare i Jujėnai, gudmodern Zofija Junynčia (Juinyčia) (Sophia Juynicia de Junieny) (VbKr)n 87). Längre fram anges i den nämnda kyrkoboken följande varianter av oikonymen och personnamn på byns invånare: sonen Petrus, föräldrarna Vladijilai Zeyzgeni⁴ C’ Anna de Iuwieny år 1700 (s. 105); gudmodern Anna Zadzienie de Iuwieny år 1700 (s. 108); dottern Catharinam, föräldrarna Vladislai Zeyd elenas et Anna de Iuieny och gudmodern Sophia Baltrienie [...] de Iuieny år 1701 (s. 114); mannen och hustrun Georgium Baltren...¹⁵ de Mazuchny cum Sophia Stasiucia de Iuwieny, vittnet Step...nus¹⁶ Baltrenas de Iuieny år 1702 (s. 274); gudmodern Sophia Staf iucia de Iuieny år 1703 (s. 141); sonen Jacobum, föräldrarna Vladilai Zydele et Anna de Iuieny, gudmodern Crif tina Staf ziucia de Iuwieny år 1704 (s. 159); gudfadern Georgius Zeidel enas de Iuieny; gudmodern Anna Władienie de Iuwieny år 1705 (s. 164); mannen och hustrun Petrum Staniutanis de Natyſki¹⁷ cum A...na Martynaycia de Iunieny år 1705 (s. 278); vittnet Georgius Baltrenas de Mazuchni alias Iunieny år 1705 (s. 280); gudmodern Anna Jakštaycia de Iuieny; dottern Mariannam, föräldrarna Georgy Zeyd elenas et Agatha, faddrarna Georgius Zeydele cum Barbara Rasiucia Omnes de Iuieny år 1708 (s. 202); dottern Catharinam, föräldrarna Georgy Baltrenas et Sophia de Iuieny år 1708 (s. 203); gudmodern Anna Władysławowa de Iuieny år 1708 (s. 204); gudmodern Dorothea Blekaycia de Iuieny år 1708 (s. 211); gudfadern Georgius Baltrenas de Iuniany¹⁸ ⁹ Deikiškiai – en by i Biržai kommun, Vabalninkas förvaltningsdistrikt. ¹⁰ Faderns andra personnamn är ganska svårläst, varför den rekonstruerade formen är något osäker. ¹¹ Faddrarna, liksom modern, är endast antecknade med förnamn. ¹² Om möjligheten av en sådan form, jfr lit. zilė ‘gråhårighet, gråhårig person; grått hår, grått huvud’ (LKŽe); jfr även Vabalninkas härads personnamn Žilinskas, Žiliñskas (LPDB). ¹³ Vid återställandet av litauiska former av ogifta kvinnors personnamn bevaras de suffix som är typiska för dialekten. ¹⁴ Personnamnet är svårläst; den mest sannolika varianten anges. ¹⁵ De sista bokstäverna i personnamnet är bleknade. ¹⁶ Antroponymen har i boken flyttats till nästa rad, varför en bokstav inte syns i dess mitt. ¹⁷ Natiškiai – en by i Biržai kommun, Vabalninkas förvaltningsdistrikt. ¹⁸ Det är osäkert om detta oikonym är autentiskt; det är också möjligt att läsa det som Iuwianý. Straipsniai / Articles 187 LAIMUTIS BILKIS 1710 (s. 219); vittnet georgius baltrenas de iuianÿ 1710 (s. 288); sonen Simon, föräldrar Ioannes Narwidas, Christina [...] de Iuiany 1714 (s. 239); gudmodern Agnes Wijzomirska de Iuiany, Agnes Wiszomirska de Iuiany, Agnė’s Wijzomierska de Iuiany 1720 (s. 259, 263, 264). Byn Jujėnai omnämns också några gånger i Vabalninkas församlings dopbok för åren 1678–1689: dottern Maryannam, föräldrar Cafimirum Randananij et Nastazya de Iugenÿ, gudmodern Jophia Ionaycze de Iuieny 1680 (VbKr₁ 56); dottern Reinam, föräldrar Martini Waycwizonis et Helenᶻ de Iuienny, gudmodern Anastasia Iuzuycia de Iuienÿ 1682 (s. 74). I dopboken för Vabalninkas församling från åren 1721–1742, som omfattar perioden under 1700-talets första hälft, finns följande omnämnanden av byn och dess invånare: dottern Marianam, föräldrar Joannis Wiłzomirski et Agnetis de Iuiany 1721 (VbKrII 2); sonen Nicolaum, föräldrar Ioannis Sadowski et Zofia de Iuiany 1721 (s. 5); gudmodern Agnes Wiszomirska de Iuiany 1722 (s. 6); dottern Magdalena, föräldrar Joannis Sadauckas et Zofia Sadauckienią de Iuiany, gudmodern Agnete Wyłzamerką de Iuiany 1722 (s. 7); dottern Elisabetha, föräldrar Ioaneƒ Wijzomierƒki, Agneta Mazuchnowna De Iuiany 1724 (s. 13); gudmodern Elisabetha Putiowa Mozuchnowa de Iuiany 1727 (s. 25); sonen Antonius, föräldrar Ioannis Sadowski et Zophia Durelicia de Iuiany 1727 (s. 26); dottern Tereƒa, föräldrar Iacobi Weytekunas, Catharina Smiłaycia de Iuiany 1728 (s. 28); dottern Hedwig..., föräldrar Jōrij Oƒtrowski, Agnetha Mazoch nowna de Iuiany 1731 (s. 42); sonen mathia, föräldrar Ioanȷ Sadowski, Sophia Durelicia d Iuiani 1732 (s. 47); gudmodern Sophia Sadowska de villa Ieuny 1736 (s. 67); gudmodern Sophia SAdowskienia de villa Ia iuny 1736 (s. 73); sonen Iosephus, föräldrar Casimiri Markunas et Sophia de Villa Iuieny 1740 (s. 118); dottern Barbara, föräldrar Ioannes Sadowski et Sophia de Villa Iuiany 1740 (s. 122); gudmodern Helifabeth Burbulenienie de Iuiany 1741 (s. 132). Byn Jujėnai och de personer som bodde där omnämns också några gånger i Vabalninkas församlings dopbok för åren 1743–1761: sonen Laurentius, föräldrar Petri Burbulis et Elisabeth [...] de villa Iuieny 1745 (VbKrIII 26); dottern Agatha, föräldrar Simoni Gieygus et Apollonia ex villa Iuienÿ, gudmodern Elifabet Burbulien ia ex villa Iuieny 1747 (s. 36); sonen Iacobus, föräldrar Petri Burbulis et Elisabeth de villa Iuieny 1747 (s. 45); sonen Antonius, föräldrar Simoni Gieygus et Apolonia de villa Iuieny 1750 (s. 63); sonen Bartholomey, föräldrar Petri Burbulis et Elisabeth de villa Iuiany 1751 (s. 70). Byn omnämns också i historiska källor av administrativ karaktär. I 1698 års inventarium över Vabalninkas äldsta förvaltningsdistrikt är Jujėnai-ensamgården antecknad (Zascianek Iuiany) samt dess invånare, under Marcinie Woydzie, Władysław Žayždela, Stanisław Geyzunas (VbI₁ 14). I 1705 års inventarium över Vabalninkas stad och förvaltningsdistrikt anges ensamgården på nytt (Zascianek Iuiany) och de personer som bodde där Władysław 188 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna ju-/jū- Zeyzdela, Stanisław Miedziunas, Marcin Czeponis (VbII 19). Under 1800-talet förändras bebyggelsens status – Jūjėnų kaimas: Деревня Юльны (första hälften av 1800-talet) (VbE 7), Jujany 1854 (Hołowiński 1854), Юяны, деревня 1892 (KGGS 243), Jujany 1905 (SG XV (2) 29). En utförlig analys av flera källor från 1600- och 1700-talen visar att den nuvarande oikonymformen Jujėnai i metrikböckerna har ett mycket stort antal historiska skrivvarianter: de iauianis 1634 m., de Iugenу, de Iuieny (samma post) 1680 m., de Iuienny, de Iuieny 1682 m., de Iuywieny, de Iuieny 1698 m., de Iunieny 1699 m., de Iuwieny 2x 1700 m.; de Iuieny 1701 m.; de Iuwieny, de Iuieny 1702 m., de Iwieny 1703 m., de Iuwieny, de Iuwieny 1704 m., de Iuwieny, de Iuwieny, de Iunieny 1705 m., de Mazuchni alias Iunieny 1705 m., de Iuieny 4x 1708 m., de Iunianÿ (Iuwiany?), de yuianÿ 1710 m., de Iuiany 1714 m., de Iuiany 3x 1720 m., de Iuiany 2x 1721 m., de Iuiany, de Iuiany 2x 1722 m., De Iuiany 1724 m., de Iuiany 1727 m., de Iuiany 1728 m., de Iuiany 1731 m., d Iuiani 1732 m., de villa Ięuny, de villa Iaųny 1736 m., de Villa Iųieny, Iųany 1740 m., de Iųeny 1741 m., de villa Iųeny 1745 m., ex villa Iųeny, ex villa Iųeny, de villa Iųeny 1747 m., de villa Iųeny 1750 m., de villa Iųany 1751 m. Utifrån dessa skrivningar kan formerna *Jaujėnai, *Juvǫenai (*Juvǫenai), Jujėnai, *Junėnai, *Juvėnai, *Jugenai, *Jęūnai. formellt rekonstrueras. Att detta är namn på samma by råder det ingen tvekan om av flera skäl. För det första har oikonymer av dessa former inte registrerats i de närliggande trakterna (eller någon annanstans i Litauen). För det andra bekräftas deras identitet av antroponymiska uppgifter, eftersom samma personer ofta anges bredvid dessa varianter av oikonyn: År 1702 antecknades Jurgis Baltrėnas från Mažuknai (Georgium Baltren... de Mazuchny), år 1705 från Mažuknai¹⁹, annars *Junėnai, (Georgius Baltrenas de Mazuchni alias Iunieny), år 1708 från Jujėnai (Georgÿ Baltrenas de Iuieny), och år 1710 från Jujėnai och *Jūnėnai (Georgÿ Baltrenas de Iuieny, georgius baltrenas de yuianÿ, Georgius Baltrenas de Iunianÿ); Jurgis Baltrėnas hustru Zofija Baltrienė, med flicknamnet Stasiūčia, omnämns 1701 och 1708 som från Jujėnai (Sophia Baltrienie... de Iuieny, Georgÿ Baltrenas et Sophia de Iuieny), men 1702 och 1703 som invånare i *Juvėnai (Sophia Stasiucia de Iuwieny, Sophia Staljucia de Iuwieny); som Jurgis Žeidelėnas bostadsort anges 1705 byn *Juvėnai (Georgius Zeidelenas de Iuwieny), och 1708 byn Jujėnai (Georgÿ Zeydelenas de Iuieny); Ona Vladienė beskrivs en gång som invånare i Juvėnai (Anna Władienie de Iuwieny 1705 m.), en annan gång som gudmodern som bodde i Juvėnai (Anna Władysławowa de Iuieny 1708 m.); den flera gånger omnämnde Jonas ¹⁹ Av en sådan skrivning kan man anta att Mažuknų och Jujėnų (*Junėnų) var namn på samma bebyggelse, men ett sådant fall är det enda i de undersökta kyrkoböckerna. I de flesta anteckningarna nämns separata byar Mažuknų och Jujėnų. År 1925 anges oikonomen Mažuknai (ar Mažuknos) som en variant av namnet på byn Ratelių i Vabalninko socken (LAV 55). Straipsniai / Articles 189 LAIMUTIS BILKIS Als Wohnort von Sadauskas und seiner Ehefrau Zofija Sadauskienė, geborene Durel yčia, ist das Dorf Jujėnai angegeben (Ioannis Sadowski et Zofia de Iuiany 1721 m., Joannis Sadauckas et Zofia Sadauckienia de Juiany 1722 m., Ioannis Sadowski et Zophia Durelicia de Iuiany 1727 m., Ioanj Sadowski, Sophia Durelicia d Iujani 1732 m., Ioannes Sadowski et Sophia de Villa Iujany 1740 m.), men i två fall anges att samma Zofija Sadauskienė, dopmodern, bor i *byn Jėjūnai (Sophia Sadowska de villa Ieiuny 1736 m., Sophia SAdowskienía de villa Iaiuny 1736 m.). För det tredje bekräftas variationen mellan formerna också av att de används i samma notis: de Iugeny och de Iuieny 1680 m., de Iuywieny och ibidem²⁰ de Iuieny 1698 m., de Iuwieny och de Iuieny 1702 m. Att förklara varför det finns så många varianter av bynamnet Jujėnai i de historiska dokumenten är inte enkelt. När man söker efter den ursprungliga formen kan man med större säkerhet endast hävda att nästan alla varianter återger suffixet -ėnai, vilket återges med den latiniserade ändelsen -ianis²¹ (de iaŭianis) och med slaviserade (poloniserade) ändelser -eny, -en-ny, -ieny (-ienÿ), -iany (-ianÿ), -any, -ani: de Iugeny, de Iuieny, de Iuienny, de Iuienÿ, de Iuywieny, de Junieny, de Iuwieny, de Iuieny, de Iunieny, de Iuniany, de Iunianÿ, de vuianÿ, de Iuiany, Iuiany, De Iuiany, d Iujani, de Villa Iujieny, Iujany, de villa Iuieny, ex villa Iuienÿ, de villa Iuieny. Detta sätt att återge suffixet -ėnai i historiska oikonymer har belagts av många forskare, jfr. de historiska skrivningarna de Czulany 1688 m. (= Čiulėnai), de Drusiany 1687 m., de Drujiany 1688 m. (= Drāsernai), de Grybeny 1691 m. (= Grybėnai), de Iodani 1686 m. (= Juodėnai) (Garliauskas 2004: 157, 158, 159, 160), Kojrany 1588 m. (= Kairėnai), Rasteniany 1795 m., Rostyniany 1834 m. (= Rastinėnai) (Jurkštas 1985: 11, 12), Olxnieny 1682 m., Olxniany 1682, 1683 m. (= Alksnėnai), Iodupeny 1632, 1634, 1644 m., Iodupenÿ 1640 m., Iodupianÿ 1643, 1682, 1686, 1689 m. (= Juodupėnai) (Maciejauskienė 2009: 169, 172), de Dubiany 1733, 1758 m. (= Dubėnai), Miklusany 1743 m. (= Miklusėnai), de Puyszany 1733, 1746, 1757 m., de Puysz anis 1738 m. (= Puišėnai) (Palionis 2008: 262, 265, 267). Ur denna synvinkel bör endast två former som anges i samma notis från 1736 särskiljas de villa Ieiuny, de villa Iaiuny, vilka formellt förutsätter en variant av suffixet -ūnai, *Jėjūnai eller liknande. Dessa två skrivningar är dock de enda, och byborna Zofija Sadauskienė som nämns i denna notis anges i alla andra fall bo i Jujėnai. Därför kan man hävda att det endast rör sig om sporadiska grafiska former, som uppkom när skrivaren bytte plats på stavelserna ju-jė: Jujėnai → *Jėjūnai. Följaktligen uppstod varianterna Ieiuny och Iaiuny troligen när skrivaren ²⁰ Dvs. från samma bebyggelse Jujėnai. ²¹ Se utförligare Garliauskas 1998: 165; Palionis 2008: 28; Bilkis 2020: 183; 2020a: 280. 190 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna ju- / jų- efter att ha hört fel eller skrivit fel²². Liknande omkastningar i historisk oikonymi och antroponymi kan också observeras på andra håll, jfr. bynamnet Alkamantis 1684 m. (= Antūmalkėstė), de Downiuciu 1683 m. (= *Daučiūnai) (Garliauskas 2005: 156, 158), släktnamnet *Kar-but-as ← Korbutowicz 1753, 1757, 1760, 1762, 1763, 1764 m., Korbutowicza 1760, 1762, 1763, 1764, 1765, 1767, 1768, 1772 m. och Kurbatowicza 1749 m., Kurbatowicz 1748 m. (Sinkevičiūtė, Račickaja 2014: 301–302). Dessutom kan man inte utesluta att variationen i oikonymiska suffix kan ha påverkat den variation mellan suffixen -ėnai och -ūnai hos samma efternamn som kan iakttas i historisk antroponymi, jfr. släktnamnen Ian Iasiunas 1763 m. och Ian Iasienas 1771 m., Michal Mickienas 1779 m. och Michal Mickunas 1783 m., Marcin Stasiunas Bracia Mateusz, Stefan, Antoni 1795 m. och Mateusz Stasienas, Bracia Stefan, Antoni 1799 m. (Maciejauskienė 1991: 129–130). Kronologiskt bör först den äldsta formen de jaūanis, belagd under 1600-talets första hälft, särskiljas; den förutsätter lit. *Jaūienai. Med utgångspunkt i denna skrivning vore det lockande att knyta oikonymens ursprung till lit. jáuja ‘den del av ladan där lin eller säd torkas genom eldning; torkanläggning; lada (loge) med en sådan torkanläggning; en separat byggnad där lin torkas och bråkas; bastu; den mängd säd eller lin som ryms i en jauja (torkanläggning); byggnad för lagring och tröskning av säd; loge, lada’ (LKŽe) eller till släktnamnet *Jaujenas, med hänsyn till den personnamnsmässiga roten jaujfr. lett. släktnamnet Jauja (Staltmane 1981: 115). Men med beaktande av sammanhanget för alla historiska skrivningar av bynamnet är det knappast möjligt att framföra en sådan hypotes. I de undersökta kyrkoböckerna är nämligen notisen med roten jau visserligen tidig, men den enda. Alla därefter belagda varianter återger roten inte med diftongen [au̯], utan med vokalen [u]. Om formen med diftong hade varit ursprunglig borde den ha återgetts oftare, eftersom lit. [au̯] i historiska oikonymer vanligtvis bevaras och markeras med bokstäverna au, eu (efter mjuk konsonant), aw, ou, ow, jfr. de auxzta Duaris (= *Aukštadvaris), Siola jauneikiu (= Jauneikiai), de Antakiawnia (= *Antak iaunis), de Kreuieliu (= Kraujėliai), isz Toukielu (= Taukėliai), de Dowiociu (= Daujočiai) (Garliauskas 1998: 185–189), Porowswie 1617–1618 m., 1632–1634, 1643 m., porawswie 1619, 1621 m., Poraūie 1649 m., Poroūle 1681, 1684 m. (= Parausiai), Sawsuniki 1617 m., Saūyniki 1634 m., Soūiniki 1634 m. (= Sausininkai) (Maciejauskienė 2009: 178–179, 180). Därför kan man anta att formen iaūanis (*Jaūienai) snarare är en följd av den, om än sällsynta, växlingen mellan u och au som förekommer i skrivningar av historiska oikonymer, jfr. notiserna Wies Raukscie 1669 m., Zaščianek Rauksčie 1731 m., Wies Rukszt eliszki 1804 m., Miejsce Raukštyszki 1804 m., Rukjztaliszki ²² Att uppkomsten av grafiska former av historiska oikonymer ofta orsakas av skrivarnas inkompetens, fel och ouppmärksamhet har skrivits av mer än en forskare inom historisk onomastik, jfr. Zinkevičius 1977: 97; Maciejauskienė 1991: 119; 2009: 165; Garliauskas 1998: 194; Ragauskaitė 2005: 58; Palionis 2008: 27–28. Straipsniai / Articles 191 LAIMUTIS BILKIS 1814, Rukštališkio I jämfört med 1925 (= Rūgšteliškis) (Garliauskas 2005: 1056–1057)23. Även andra exempel på återgivning av vokaler med diftonger har dokumenterats, jfr. de Leylucių 1688 (= Lolūčiai) (Garliauskas 2004: 162), de Mayzunų 1714 (= Mažiūnai) (Palionis 2008: 196). Den största variationen av grafiska former av oikonomen återges i noteringarna från 1600-talets andra hälft och början av 1700-talet, då formen Jūjenai (de Iuieny, de Iuienny, de Iuienÿ, de yuianÿ) förekommer vid sidan av *Jūvenai (de Iuwieny, de Iuwienny de Juwieny, sammanlagt 8 noteringar), *Junėnai (de Junieny, de Junieny, de Iuniānÿ, 4 noteringar), *Jugėnai (de Iugen̄y) och *Juvėnai eller *Juvėnai (de Iuywieny). Från och med 1714 används varianten Jūjenai konsekvent, med undantag för de redan behandlade de villa Iēuny, de villa Iāuny från 1736. Vid bedömningen av oikonomens historiska former ur autenticitetssynpunkt bör det först noteras att de Iugen̄y, som noterades endast en gång under 1600-talets andra hälft och dessutom intill de Iuieny i samma anteckning, kan vara en grafisk variant av Iuieny, som återspeglar den tradition att återge [j] mellan vokaler med bokstäverna g, gh, vilken var märkbar fram till 1600-talet (se utförligare Šinkūnas 2015: 197–244). Å andra sidan var denna skrivtradition karakteristisk endast för reformerta evangelikers skrifter (a. a.: 220, 221, 225), varför de Iugen̄y kan vara ett skrivarfel, eftersom inga exempel på en konsekvent skrivning med g i stället för j har noterats i den historiska toponymien24. Framkomsten av formerna de Iunieny, de Iunieny, de Iunianÿ kan förklaras med att skrivaren kan ha hört och återgett [j] framför [n] som [n]: Jūjenai (Iuieny, Iuianÿ) → *Junėnai (Iunieny, Iunianÿ). Liknande fall, där j uppenbarligen på grund av påverkan från det efterföljande n:et ersätts av den föregående bokstaven, förekommer i historiska källor, jfr. oikonomen de Jewanszany, de Jowenszany från 1707 (= Jovaišōnys), de Eygindancy från 1738 (= Ēigirdonys) (Palionis 2008: 194), personnamnen Casimiry Augucianis och Casimirus Angucianis (Maciejauskienė 1991: 147). Varianterna med roten v (de Iuwieny, de Iuwieny, de Juwieny) användes i metrikerna under en ganska kort tid – 1699–1705. Deras uppkomst kan inte motiveras av några fonetiska regelbundenheter. I det historiska namnmaterialet finns exempel på att v (w) skrivits i stället för någon annan bokstav, jfr. oikonomen Balwierzyvski från 1744 (= Balbieriškis) (Palionis 2008: 261), personnamnet Symon Burba från 1769, hans son Jakub Burwa från 1785 (Maciejauskienė 1991: 124). Engångsformen de Iuywieny bör betraktas som en kombination av varianterna de Iuieny och Iuwieny, skapad av en skrivare. Således talar den kortvariga eller enstaka användningen av de behandlade varianterna, förekomsten av liknande förvanskningsfall i den historiska oikon ymin och antropon ymin samt den konsekventa 23 Ett sådant växlande mellan u och au återspeglas också i den historiska antropon ymin, jfr. varianterna av samma efternamn: Walenty Gniuzis 1718, Walenty Gnia wzys 1720, Walenty Gniauzys 1728, Walenty Gniawzus 1728 (Maciejauskienė 1991: 120). 24 Det förekommer fall där g skrivs i stället för k, jfr. de Villa Lenki 1802, Wies Linki 1805 och Wieś Lingi 1804 (= *Linkai) (Garliauskas 2005: 1052). 192 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna jù–/jū̃– Användningen av en enda form i historiska källor av administrativ karaktär gör det möjligt att hävda att beläggen för oikonomen Jū́enai med rötterna jau–, jug–, jun–, juv–, juvo– (jujo–) sannolikt är resultat av författarna (skrivarna) till metrikböckerna och inte kan knytas till namnets naturliga utveckling i det levande språket. Former som återspeglar det nuvarande oikonomen användes oftast i historiska källor; de är rikligt belagda i alla undersökta metriker och förekommer inte sällan parallellt med andra rotvarianter. Därför kan man anta att roten juj– också är den egentliga, etymologiska. När det gäller ursprunget till bynamnet Jū́enai bör man först uppmärksamma att inga historiska personnamn har belagts i byn vars rötter eller stammar helt sammanfaller med motsvarande del av oikonomen. Ett personnamn som noterats i en metrikbok kan dock vittna om ortnamnets personnamnsmässiga ursprung. Det är den redan nämnda noteringen från 1699: Sophia Juynicia de Junieny (VbKrJn 87). Det andra personnamnet Juynicia (Juinyčia) hos den så benämnda dopmodern från byn Juenai kan vara en sporadiskt förkortad form av *Juynęyčia, dvs. ‘[Juenas dotter]25’. Några exempel som illustrerar detta konkreta fall har inte iakttagits vid undersökningen av kvinnonamn, men fall av förkortning av andra patronymiska suffix har belagts, jfr. kvinnans personnamn Chriftina Giedrociowna vid sidan av mannens personnamn Giedroyc (Giedroic), samt personnamnen Heduis Giedrociowna, Anna Giedrociowa, Dorothea Ciulacia (Maciejauskienė 1991: 263, 265, 270). I vilket fall som helst kan man utifrån noteringen Sophia Juynicia de Junieny dra slutsatsen att människor bodde i Juiniai vars andra personnamn hade roten juj–. Därför är det mycket sannolikt att oikonomen Jū́enai härstammar från personnamnet *Jū́enas. Den etymologiska bakgrunden till personnamnet *Jū́enas ’son till Jū́os, Jū́o eller liknande’ är oklar. I Litauen har ytterligare ett ortnamn roten juj–, varför det är värt att undersöka också omständigheterna kring dess upptecknande ur levande språk samt möjligheterna att fastställa dess ursprung. Som redan nämnts har namnen på Lėvens sel och bakvatten i trakten kring Kupiškis upptecknats som Jū́a, Jū́ja, Jū́jos líṅkis. Ortnamnen är belagda sedan länge. I Būgas kartotek från början av 1900-talet anges namnet på ett sel i en flod som Jū́ja, –õs²⁶, medan namnet på en del av en flod²⁷ i en enkät om marknamn i byn Vežionys i Kupiškis socken, upprättad 1935, anges som Jū́jos líṅkis, med anmärkningen att man ibland helt enkelt säger Jū́ja. Utifrån sådana uppteckningar är det svårt att avgöra hur rotens vokalism i ortnamnet faktiskt ser ut. Eftersom toponymen ligger i ett område med villkorlig accentretraktion, där betoningen endast flyttas från en kort ändelse till vilken lång näst sista stavelse som helst, skulle varianten Jū́ja, –õs så att säga kunna vittna om den verkliga formen Jū́ja (Jū́jos), men däremot talar varianten ²⁵ Om kvinnors flicknamn med det dialektala suffixet -yčia, se LKA II 121–122, karta nr 112. ²⁶ Upptecknarens initialer är desamma som hos den som upptecknade bynamnet Jū́enai – A. V. Tydligen är det samme Antanas Vireliūnas. ²⁷ Det anges att det är ett bakvatten in i en äng, bevuxet med säv. Uppgiftslämnarna till enkäten var Vežionysborna Jonas Vireliūnas, Kazimieras Jonuška, Povilas Pėža och Jonas Kriaučiukas. Straipsniai / Articles 193 LAIMUTIS BILKIS Jūjos lińkis (inte Jūjos lińkis eller Jūjos lińkis), men ännu mer förvirrande är stavningen Jūja, som inte har accentuerats enligt den för området karakteristiska lagen om accentretraktion²⁸, vilket återspeglas i accentueringen av andra ortnamn i samma enkät: den accentuerade form Luńka, som upptecknats efter lokalbefolkningen, korrigeras av upptecknaren till Lanką, Valka – till Valkà. Utifrån uppteckningarna från det levande språket kan man sannolikt anta att alla dessa varianter kanske visar en faktiskt förekommande vokalväxling i ortnamnets rot juj–/jūj–²⁹. Vattennamnens ursprung är oklart. Eftersom även en sammansatt form är belagd kan möjligheten av ett personnamnsursprung inte uteslutas – från personnamnen *Jujà, *Jūjà och lit. lińkis ‘en sänkning eller upphöjning av ytan; en sänka, dal, hålväg; en krök, slingring’. En sådan ursprungsversion skulle stödjas av det tidigare behandlade oikonymet Jujėnai, som möjligen har uppkommit från det avledda personnamnet *Jujėnas. Å andra sidan skulle de icke-sammansatta namnen Jūjà eller Jujà delvis tala emot detta, eftersom toponymer med liknande struktur sällan har sitt ursprung i personnamn. Om man håller fast vid teorin om ortnamnens personnamnsursprung kan antropolexemet juj– förbindas med lit. interj. jui = ùi, uĩ ‘uttrycka känslor och förnimmelser (rädsla, smärta, kyla, förvåning, beundran m.m.)’ (LKŽė). Intressant nog har ùi också upptecknats i trakten kring Kupiškis och Miežiškiai (Panevėžys distrikt). Att personnamn av öknamnsursprung kan ha samband med interjektioner eller ljudhärmande ord visas av öknamnen Ajãgi, Ùfa, Ujùjui (Butkus 1995: 141, 429) och liknande. Inte heller kan ett samband mellan personnamnen och de tämligen vanliga polska efternamnen Jujka, Jujeczka uteslutas ← pol. dial. jojczeć ‘gnälla; klaga; jämra sig; vara krasslig’ (ISNP), Juja, Jujaniec, Jujanka, Jujeczko, Jujko (SNP IV 395–396). SLUTSATSER 1. På grundval av uppgifter från det levande språket och historiska källor kan man hävda att den nuvarande formen av bynamnet Jujėnai är den verkliga, etymologiska formen, eftersom den beläggs av alla uppteckningar från lokalbefolkningen och av flertalet belägg i historiska källor. ²⁸ Den icke-sammansatta varianten med den näst sista korta stavelsen bör accentueras *Jūjà, jfr. det i samma enkät från det levande språket upptecknade ortnamnet Salà, som har samma accentuering både i kolumnerna för dialektala och för standardspråkliga former. ²⁹ Som redan nämnts har oikonymet Jujėnai och vattennamnet Jūja i Būgas kortotek upptecknats av samma person – sannolikt språkvetaren Antanas Vireliūnas; därför kan detta utgöra ett ytterligare extralingvistiskt argument för att belägga rotens apofoni. ³⁰ Flera tiotal vattennamn kan ha uppkommit ur singularformer av personnamn, till exempel flodnamnen Gėdyudas, Jánka, Jonėlis, Vaidótas, Adomáitis, Býgaudas, Bijõtas, Višágin­as (Vanagas 1981: 35, 63, 110, 134, 137, 358, 388) och andra; se vidare Vanagas 1970: 47–49. 194 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj- 2. Utifrån de historiska uppteckningarna kan formerna av oikonymet formellt rekonstrueras som *Jau̇enai, *Juvėnai (*Juivėnai), Juvėnai, *Junėnai, *Juvėnai, *Jugėnai, *Jējūnai,; deras identitet beläggs av att sådana bynamn saknas i de närliggande trakterna, av att samma personer (personnamn) anges intill dessa varianter samt av att flera former används i samma notis. 3. De historiska oikonymvarianterna i kyrkoboksanteckningarna med jau-, jug-, jun-, juv-, juju- (juiv-) är sannolikt skrivarnas skapelser; deras uppkomst bestämdes av namnets fonetiska egenskaper, skrivtraditionen eller felskrivningar som dikterats av inkompetens. 4. Juvėnai – sannolikt ett oikonim av personnamnsursprung, härlett från personnamnet *Jujenas; denna möjlighet beträffande ursprunget antyds av det historiska kvinnliga personnamnet med roten juj Sophia Jujnicia från 1699, = dial. *Jujnyčia ← *Jujėnyčia ’Jujėnas dotter’, som betecknar en invånare i denna by. 5. Det kan inte uteslutas att vattennamnen Jujà, Jūjà, Jūjos lūnkis återspeglar juj-/jūj-apofoni; på grund av den belagda sammansatta formen kan man anta att de har uppkommit ur personnamnen *Jujà, *Jūjà. FÖRKORTNINGAR avd. – personnamn dial. – dialekt interj. – interjektion eller ljudhärmande ord pol. – polska lit. – litauiska prvd. – öknamn pvd. – efternamn r. – distrikt vv. – ortnamn LITTERATUR OCH KÄLLOR BgK – Kazimiero Būgos nomina propria kartoteka. Förvaras i arkivet vid Centrum för forskning om baltiska språk och namn vid Institutet för litauiska språket. Bilkis Laimutis 2020: Om ursprunget till bynamnet Ẏuoliai. – Acta Linguistica Lithuanica 83, 178–192. Bilkis Laimutis 2020a: Om utvecklingen och ursprunget till bynamnet Jędžiotai. – Lituanistica 66, 4(122), 275–287. Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės, Kaunas: Æsti. Straipsniai / Articles 195 LAIMUTIS BILKIS Endzelīns Jānis 1956: Latvijas PSR vietvārdi 1(1), Rīgā: Latvijas PSR Zinātņu akademijas izdevniecība. Gar­liauskas Vidas 1998: Litauiska oikonymformer i icke-litauiska källor från 1500–1800-talen. – Lietuvių kalbotyros klausimai 40, 123–204. Gar­liauskas Vidas 2004: XVII a. Molėtų bažnyčios krikšto ir santuokos metrikų knyga, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gar­liauskas Vidas 2005: Tauragnai sockens bynamn i historiska källor, Tauragnai, Vilnius: Versmė, 1041–1063. Hołowiński Ignacy 1854: [Handskriven förteckning över ortnamn i biskopsdömet Telšiai och Žemaitija av Hołowiński]. Förvaras i arkivet vid Institutet för litauiska språkets centrum för forskning om baltiska språk och namn. ISNP – Internetowy słownik nazwisk w Polsce, författare B. Czopek-Kopciuch, H. Górny, M. Magda-Czekaj, E. Palinciuc-Dudek, K. Skowronek, E. Supranowicz. Polska vetenskapsakademiens institut för polska språket. Tillgänglig online: https://nazwiska.ijp.pan.pl/. Jonas Jurkštas 1985: Vilniaus vietovardžiai, Vilnius: Mokslas. Juknevičius Petras 2020: Karsakiškio seniūnijos gyvenamosios vietos, Panevėžys: Reklamos agentūra „25 kadras“. KGGS – Списокъ населеннныхъ местъ Ковенской Губернии, Ковна: Въ Типографіи Губернскаго Правленія, 1892. LATS – Litauens SSR:s administrativ-territoriella indelning, red. P. Bikelis, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1959. LATSŽ – Handbok över Litauens SSR:s administrativ-territoriella indelning 2, red. Z. Noreika, V. Stravinskas, Vilnius: Mintis, 1976. LAV – Lietuvos apgyventos vietos, Kaunas: A. Bako spaustuvė, 1925. LKA III – Lietuvių kalbos atlasas 3. Morfologija, textförfattare S. Ambrazas, G. Belickienė, E. Grinaveckienė, A. Jonaitytė, J. Lipskienė, K. Morkūnas, B. Vanagienė, A. Vidugiris, ansvarig redaktör K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (uppdaterad version, 2017). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas. LPDB – Lietuvių pavardžių duomenų bazė. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze/. Maciejauskienė Vitalija 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas. 196 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj–/jūj– Maciejauskienė Vitalija 2009: Oikonymer i Lankeliškiai församling i 1600-talets kyrkobok. – Archium Lithuanicum 11, 159–188. Palionis Jonas 2008: Person- och ortnamn i Punia församling från slutet av 1600-talet till första hälften av 1700-talet, Vilnius: Vilniaus universitetas. Ragauskaitė Alma 2005: Kaunasbornas personnamn på 1500–1700-talen, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Razmukaitė Marija 1993: Spridningen i Litauen av oikonymer som har uppstått ur personnamn med patronymiska suffix. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 133–165. SG XV (2) – Słownik geograficzny Królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich 15(2), utgiven under redaktion av B. Chlebowski, Warszawa: Druk „Wielku“ Nowy–Świat Nr. 61, 1902. Sinkevičiūtė Daiva, Račickaja Veslava 2014: Personnamn med ursprung i litauiska tvåstammiga namn och särdragen i återgivningen av deras stammar i förteckningen över Vilnius nya stadsbor och borgensmän från 1661–1795. – Archium Lithuanicum 16, 295–322. SNP IV – Słownik nazwisk współcześnie w Polsce używanych 4, red. K. Rymut, Kraków: Polska akademia nauk, Instytut języka polskiego, 1993. Staltmane Velta E. 1981: Сталтмане Велта Э. Латышская антропонимия. Фамилии, Moskva: Nauka. Šakenis Konstantinas 1935: Vabalninkas ir jo apylinkė praeityje. Iki Lietuvos nepriklausomybės atgavimo, Kaunas: Lietuvos istorijos draugija, (Praeities biblioteka 2). Šinkūnas Mindaugas 2015: Skillnader i litauisk ortografi i katolska och evangelisk-reformerta skrifter (1500–1600-talen): stavningen av konsonanten /j/ och diftongerna /ai/, /ei/. – Baltistica 50(2), 197–244. Vanagas Aleksandras 1970: Bildningen av hydronymer i Litauens SSR, Vilnius: Mintis. Vanagas Aleksandras 1981: En etymologisk ordbok över litauiska hydronymer, Vilnius: Mokslas. VB I – Förteckningar (akter) över bosättningar i Alytus-, Biržai- och Kaunas-distrikten, upprättade av mellankrigstidens kommission för efternamn och ortnamn 1. Förvaras i arkivet vid Institutet för litauiska språks centrum för forskning om baltiska språk och namn. VbE – [Förklaring till jordplanen över Vabalninko äldstedömes marker från första hälften av 1800-talet], LVIA F. 525, Apr. 8, B. 1304. VbI – [Inventarium från 1698 över de gods i Vabalninko äldstedöme som tillhörde reformerta], LVIA F. 525, Apr. 8, B. 135. VbII – [Inventarium från 1705 över Vabalninko småstad och byar], LVIA F. 525, Apr. 8, B. 136. Straipsniai / Articles 197 LAIMUTIS BILKIS VbKr₁ₙ – [Vabalninko församlingsbok över dop- och vigselregister. 1624–1741]. Tillgänglig online: http://www.genmetrika.eu/galerija_metr/Vabalninko_kriksto_1624–1741. VbKr₁ – [Vabalninko församlingsbok över dopregister. 1678–1689]. Tillgänglig online: http://www.genmetrika.eu/pdf/vabalninko_1678–1689_gimimo.pdf. VbKr₁₁ – [Vabalninko församlingsbok över dopregister. 1721–1742]. Tillgänglig online: http://www.genmetrika.eu/galerija_metr/Vabalninko_kriksto_1721–1742. VbKr₁₁₁ – Liber Regenerationis seu Ad Parochialem Ecclesiam Vobolnicensem Sem Baptizatorum per me Stephanum Thaddaeum Kudrycki Decanum Kupiscensem Parochũ Vobolnicensem Comparatus atque Anno Dñi 1742. Ætatis 51mo Presbyteratũs 25to Regimis 12mo Publico Usuj Applicatus Ad M. D. G. B. V. M. H. [Vabalninko församlingsbok över dopregister. 1743–1761]. Tillgänglig online: http://www.genmetrika.eu/pdf/1743–1761_gimimo.pdf. VK – Alfabetiskt kartotek över ortnamn insamlade ur det levande språket. Förvaras i arkivet vid Institutet för litauiska språks centrum för forskning om baltiska språk och namn. Zinkevičius Zigmas 1977: Litauisk antroponymi. Personnamn i Vilnius på litauiska i början av 1600-talet, Vilnius: Mokslas. Zinkevičius Zigmas 2008: Litauiska personnamn, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj- SAMMANFATTNING Flera ortnamn med rötterna juj-/jūj har upptecknats ur det litauiska talspråket: oikonymen Jujėnai, som betecknar en by i Panevėžys-distriktet, samt namnen (varianterna) på en sträcka av Levuoälven, känd som ‘sietuvà’ eller ‘užsūkis’ (på svenska ungefär vattensamling i en bäck eller krök), Jujà, Jūjà, Jūjos linkis, vilka upptecknades i byn Vėžionys i Kupiškis-distriktet. Latviens ortnamnsordbok upptar Jujas, namnet på en ensamgårdsbosättning i trakten kring Dundaga, vilket antas ha sitt ursprung i det litauiska bynamnet Jujėnai. Hittills har inget skrivits om litauiska ortnamn med juj-, jūj-; hittills har endast möjligheten att fastställa ett etymologiskt samband mellan det lettiska ortnamnet och det litauiska oikonymen föreslagits. Bynamnet Jujėnai upptecknades första gången ur lokalbefolkningens tal i början av 1900-talet och senare omkring 1935; det upptecknades också flera gånger efter kriget. I de administrativa källorna, som bygger på talspråket, gör oikonymens form 198 Acta Linguistica Lithuanica LXXXV Om ursprunget till litauiska ortnamn med rötterna juj-/jūj- varierar inte heller. Man kan således konstatera att endast en form, som redan hade fastställts under 1900-talets första hälft, användes och fortfarande används i talspråket. En ingående analys av flera källor från 17th- och 18th-talen visar att det nuvarande oikonymet Jū̄nėnai har ett stort antal registrerade varianter i kyrkoböckerna: de Iaū̄ianis, de Iugený, de Iuieny, de Iuienny, de Iuwįeny, de Junieny, de Iuwieny, de Iunianý, de Iuiany, de Iuajany, de villa Iē̄uny, de villa Iā̄iuny osv. Detta leder till en formell återställning av formerna *Jaū̄jėnai, Jū̄jėnai, *Jujvėnai, *Jūnėnai, *Juvėnai, *Jugėnai, *Jė̄ūnai. Beläggen i historiska administrativa källor Iuiany, Юняи, Iujany antyder att det enda oikonymet är Jū̄jėnai. Den kortvariga eller engångsvisa användningen av de flesta varianter av bynamnet, förekomsten av liknande fall av förvanskning i historisk oikonymi och antroponymi samt den konsekventa användningen av en enda form i historiska administrativa källor gör det möjligt för oss att påpeka att beläggen för oikonymen Jū̄jėnai med rötterna *jau-, *jug-, *jun-, *juo-, *jujo troligen är de former som skapades av författarna (skrivarna) till anteckningarna i kyrkoböckerna och som inte bör förknippas med namnets naturliga utveckling i talspråket. De former som återger den nutida oikonymen användes oftast i historiska källor; de förekommer rikligt i alla de undersökta kyrkoböckerna och uppträder ofta bredvid andra rotvarianter. Därför kan vi anta att roten juj är den verkliga, etymologiska roten. Det finns ett personnamn som är belagt i kyrkoboken och som kan vittna om detta ortnamns antroponymiska ursprung. Det är belägget Sophia Juynicia de Junieny från 1699. Detta är gudmoderns andra personnamn från byn Jujėnai – Juynicia (Juinyčia) – vilket kan vara en sporadiskt förkortad form av *Jujėnyčia, dvs. ’Jujėnas dotter’. Etymologin hos hydronymerna Jujā, Jujà, Jūjos lį̄kis är oklar. Beläggen i talspråket antyder att alla ovanstående varianter möjligen visar den faktiska förändringen av rotvokalen i ortnamnet juj-/jūj-. Eftersom även en sammansatt form har belagts är möjligheten av ett antroponymiskt ursprung från personnamnen *Jujā, *Jujà och lit. lį̄kis ’en ytlig böjning eller höjning; ravin, dal; krök, meander’ värd att beakta. Å andra sidan stöds detta inte helt av hydronymerna med ett enda ord Jūjā, Jujà, eftersom ortnamn med en liknande struktur sällan härrör från personnamn. Inlämnad den 28 oktober 2021. LAIMUTIS BILKIS Litauiska språkets institut Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Straipsniai / Articles 199