Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo

INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Institutet för det litauiska språket ORCID iD: orcid.org/0000-0003-1949-0874 Forskningsområden: det skriftliga arvet efter den herrnhutiska och litauistiska moraviska rörelsen, det kulturella och konfessionella sammanhanget i Preussiska Litauen under 1700–1800-talen samt pietismens historia. DOI: doi.org/10.35321/all87-05 STÖDET TILL PROTESTANTISKA MISSIONER I PREUSSISKA LITAUEN UNDER FÖRSTA HÄLFTEN AV 1800-TALET: PRIVATA INITIATIVS OCH PRESSENS ROLL Stödet till protestantiska missioner under första hälften av 1800-talet: privata initiativs och pressens roll SAMMANFATTNING I artikeln analyseras formerna för ekonomiskt stöd till protestantiska missioner i Preussiska Litauen under första hälften av 1800-talet. Här undersöks rollen hos Wilhelmo Andreas Rhenius, inspektör vid Bachmanns gods nära Memel och anhängare av missionerna samt följare av den Moraviska kyrkan (herrnhutare), när det gällde att samla in stöd till missionerna i sydöstra Indien. Den litauiska periodiska publikationen för stöd till missionerna Nufidawimai apie Ewangelios Prafilplatinimą tarp Žydų ir Pagonų (redaktör Ferdinandas Kelkis, från 1832) behandlas. Artikeln uppmärksammar evangelisk-lutherske prästen, blivande professor vid universitetet i Königsberg och författare till en grammatik över det litauiska språket, Frydrichas Kuršaitis översättning – Ernsto Frydricho Ballo predikan Tekel, tai yr: Swėre tawę Swarcžeis ir per längwąjį įžrądo (Königsberg, 1843). NYCKELORD: missionslitteratur på litauiska, stöd till missioner, herrnhutare, Karlas Gottliebas Ewaldas Rhenius, Wilhelmas Andřejus Rhenius, Frydrichas Kuršaitis, Preussiska Litauen under 1800-talet. Straipsniai / Articles 101 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ ANNOTATION Artikeln analyserar formerna för ekonomiskt stöd som samlades in till protestantiska missioner i Preussiska Litauen under första hälften av XIX-talet. Den undersöker vilken roll missionens stödjare, inspektören vid Bachmanns gods nära Klaipėda (det tidigare Memel) och medlemmen av den Moraviska kyrkan Wilhelm Andreas Rhеnius, hade i insamlingen av donationer till missioner i sydöstra Indien. Den litauiska periodiska publikationen Nufidawimai apie Ewangelios Prapiplatinimą tarp Žydų ir Pagonų (redaktör Johann Ferdinand Kelch, utgiven från 1832) behandlas också. Artikeln undersöker översättningen av Ernst Friedrich Balls predikan Tekel, tai yr: Swēre tawę Swārčɛis ir perlēngwą įbrādo (Königsberg, 1843), gjord av den evangelisk-lutherske prästen, blivande professorn vid universitetet i Königsberg och författaren till den litauiska grammatiken Friedrich Kurschat (Frydrichas Kuršaitis). NYCKELORD: missionslitteratur på litauiska, stöd till missioner, surinkimininkai, Karl Gottlieb Ewald Rhеnius, Wilhelm Andreas Rhеnius, Friedrich Kurschat, Preussiska Litauen under XIX-talet. INLEDNING Teologen och kulturhistorikern Vilius Gaigalaitis (1870–1945) nämnde i den publicerade studien Ewangelįški Surinkimai Lietuvoje (Priekulė, 1905), som ägnades åt att belysa surinkimųs förflutna och samtid, det stora stöd som surinkimųs ledare (sakytojai) gav missionerna: ”[albelnai Sakytojеi didždes Bažmas1 (= aibes) Piningų ant Reikmenių Pafiuntynyctės (= misijų) furenka“ (Gaigalaitis 1905: 40). Han gav information om Hermann Theodor Wangemanns (Hermann Theodor Wangemann, 1818–1894), missionssällskapets ledare, besök i Preussiska Litauen och om de sammankomster som hölls för lokalbefolkningen (Gaigalatis 1905: 40). I sina hågkomster Surinkimai Prūsų Lietuvoj [1948] konstaterade predikanten Anusis Pėteraitis (1967–1957) kortfattat angående insamlingen av offer till missionerna: ”vid sammankomsterna samlade vi in tusentals gåvor till missionen” (Pėteraitis [1948]: 29). Den betydande ekonomiska hjälpen till missionerna uppmärksammades också av forskaren i böcker och kultur i Preussiska Litauen, Domas Kaunas, i boken Lietuvių periodikos pirmtakas (1991). Bokforskaren behandlade rollen hos prästen i Kalninkai, Natanėlis Frydrichas Ostermejeris (Nataniel Friedrich Oster­meyer, 1784–1846), en aktiv anhängare av missionerna, i insamlingen av offer till missionerna. Kaunas fann information om att Ostermejeris i Kalninkai hade grundat en avdelning av missionssällskapet i Königsberg (på tyska Königsberger Missionsverein) (den började verka den 2 september 1822). Den av den aktive prästen omhuldade avdelningen hade 93 medlemmar och 150 understödjare, ¹ Vid angivandet av ordens betydelser här och på andra ställen har LKŽe använts som källa. 102 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo som tillsammans hade skänkt 120 thaler till missionerna (Kaunas 1991: 23, 26). Bokforskaren nämnde något senare, i monografin Mažosios Lietuvos knyga: lietuviškos knygos raida 1547–1940 (1996), i samband med behandlingen av missionärslitteraturen, finansieringen av missionerna. Han illustrerade det fortsatta och aktiva litauiska stödet till missionerna i början av XX-talet med uppgifter ur översikten Metinis pasiuntinystės laiškelis, som missionssällskapet Wangenann publicerade 1914. I denna översikt angavs att så mycket som 30 796 mark hade samlats in till missionerna i Preussiska Litauen 1913. Pengarna samlades in av församlingspräster, surinkimininkai, sakytojai och andra personer som sympatiserade med missionerna (Kaunas 1996: 404). Syftet med denna artikel är att klarlägga erfarenheterna av stöd till protestantiska missioner i Preussiska Litauen under första hälften av XIX-talet. Fokus ligger här på de stödformer som spreds genom lekmannainitiativ. Som medel för att samla in medel tjänade både den periodiska press som gavs ut på litauiska och böcker. Artikeln söker besvara frågorna när ekonomiskt stöd till missionerna började uppstå i den litauiska protestantiska gemenskapen och vilket ursprung detta stöd hade. Följande uppgifter har ställts upp: att fastställa om det ekonomiska stödet till missionerna var aktivt innan missionssällskapet i Königsberg grundades 1822, att klarlägga repertoaren av tryckta skrifter på litauiska vars intäkter styrdes till finansiering av missionerna samt att överväga hur missionernas bild skapades genom pressen och hur missionärernas tillförlitlighet och anseende deklarerades. Undersökningen är tvärvetenskaplig. För att bedöma de personligheter som verkade på Preussiska Litauens territorium, deras plats och bidrag till missionernas historia, används historicismens metod. Vid behandlingen av trycksaker tillämpas metoder som är typiska för bokvetenskapen – funktionell (ändamåls-) och kommunikativ. PRIVATPERSONERS STÖD TILL MISSIONER I SYDÖSTRA INDIEN Ekonomiskt stöd till missionssällskap och utbildningsinstitutioner för missionärer tilldelades från olika källor. De protestantiska missionerna beskyddades av den preussiske kungen Friedrich Wilhelm III, som varje år beviljade Berlins missionsseminarium ett stöd på 500 thaler. Det sägs att kungen imponerades av de resultat som Karl Rhenius, utsänd av Londons kyrkliga missionssällskap (om honom se nedan), hade uppnått – kyrkor som organiserades i Indien. Uppmuntrad av framgången fattade kungen från och med 1820 beslutet att finansiera seminariet i Berlin (Kloes 2016: 240). Som vi kommer att se längre fram är början på det stöd som litauerna gav också förknippad med missionerna i sydöstra Indien och med den nämnde Karl Rhenius verksamhet. Karlas Gottliebas Ewaldas Rhenius (Karl Gottlieb Ewald Rhenius, 1790–1838), en av de mest framstående tyska missionärerna i Indien, översättare och författare till en grammatik över tamil, föddes 1790 i Västpreussen, i Graudenz (nu Straipsniai / Articles 103 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Grudziądz, Polen), studerade vid Johann Jänickes (Johannes Jänicke, 1748–1827) seminarium för utbildning av missionärer i Berlin. År 1814 sändes han av Londons kyrkliga missionssällskap (eng. The Church Missionary Society) till Madras (nu Chennai, sydöstra Indien), där han lärde sig tamil. År 1820 flyttade han till Tirunelveli, en plats i södra Indien (Gensichen 1999: 566). Karl Rhenius förlorade tidigt sin far. Under en tid bodde han på Bachmanns gods nära Memel², under sin farbror, inspektören (ty. Wirtschaftsinspektor) Wilhelm Andreas Rhenius (Wilhelm Andreas Rhenius, 1753–1833). När brorsonen år 1814 reste till Indien för att arbeta som missionär, tog Wilhelm Rhenius hand om det ekonomiska stödet. De insamlade gåvorna skickade Bachmanns inspektör till Halle, och genom denna nådde medlen missionärerna i Indien³. Sådana uppgifter finns dokumenterade i den tyske teologen och direktören för barnhemmet i Halle Georg Christian Knapps (Georg Christian Knapp, 1753–1825) periodiska publikation om protestantiska missioner Neuere Geschichte der Evangelischen Missions-Anstalten (1821). Knapp publicerade i detta verk en rapport om de insamlade medlen för åren 1820–1821. I rapporten står det att missionskassan i Halle (ty. zur Missionscasse in Halle) i juni mottog ett stöd på 112 taler, insamlat av Wilhelm Rhenius från olika källor, varav 34 hade skänkts av traktens litauiska invånare för spridningen av evangeliet bland hedningarna. Kärleksgåvor från litauiska landsbygdsbor: ”som med villighet och stor glädje lade samman dessa skärvor för att förkunna evangeliet bland hedningarna […]” 34 [Thlr.] 4 [Gr.] (Knapp 1821: 1057–1058). (Översättning) Kärleksgåvor från traktens litauiska invånare: ”som med vilja och stor glädje lade samman detta bidrag till evangeliets förkunnelse bland hedningarna […]” 34 [taler] 4 [groschen]. Knapp angav i sin rapport att kassan samma månad, genom förmedling av inspektören på Bachmanns gods, hade fyllts på med ytterligare 34 taler. Bland givarna nämns en lärare och väckta litauer (ty. erweckte Litthauern), av vilka 30 taler överlämnades av någon skatteindrivare till byggandet av en kyrka, sannolikt i Indien: ² Under 1800-talet var Bachmann (eller Bakmaniškiai, Baksėdžiai, Pāupis, ty. Bachmann, Bachmannischen) en godsherrgård nära Memel. I dag tillhör godsets område staden Klaipėda (Juška 2000: 115). ³ Inspektören Wilhelm Rhenius var, som man antar, en av ledarna för väckelserörelsen (Barasa 2018: 272, 308), och tillhörde konfessionellt den Mähriska kyrkan (ty. Herrnhuter Brüdergemeine, eng. Moravian Church, Moravian Movement), som anhängare, herrnhutare (Zembrickis 2011: 236–239). Under 1810-talets andra hälft deltog Rhenius i folkbildningsverksamhet i Klaipėdaområdet. Han representerade där det grundade Sällskapet för religiösa skrifter och ansvarade för översättningar av engelska religiösa skrifter till litauiska. Bachmanns inspektör var en av initiativtagarna till Bibelsällskapets verksamhet i Klaipėda (se utförligare Strungytė-Liugienė 2021; Strungytė-Liugienė 2021a). 104 Acta Linguistica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo Genom herr inspektör Rhenius i Bachmann nära Memel kom åter in: 34 taler 60 preussiska groschen; nämligen: från herr lärare Gr. i Dew. 4 taler 60 preussiska groschen, och från herr skatteindrivare R. 30 taler, ”vilka de väckta litauerna med särskild glädje hade samlat in och bidragit med till tempelbygget bland hedningarna” (Knapp 1821: 1058–1590; corr. 1059). (Översättning) Genom h[err] inspektör Rhenius från Bachmann nära Memel kom åter: 34 t[aler] 60 preuss[iska] groschen; nämligen från h[err] lärare Gr. från Dew. 4 t[aler] 60 pr[eussiska] gr[oschen] och från h[err] skatteindrivare R. 30 t[aler], ”som de väckta litauerna med särskild glädje hade samlat in och bidragit med till kyrkbygget för hedningarna”. Direktören för barnhemmet i Halle nämner i rapporten att ytterligare stöd erhölls två gånger i juli samma år från Rhenius. Rhenius vidarebefordrade sammanlagt 6 taler till missionskassan i Halle: 5 från de ”goda litauerna” (ty. guten Litthauern), vilka överlämnades av en lärare. Till stödet bidrog också någon preussisk soldat av litauisk härkomst (1 Albertstaler), som efter återkomsten från tjänsten ville förbereda sig för läraryrket. Herr inspektör Rhenius i Bachmann vidarebefordrade: 5 taler, insamlade genom herr lärare G. från de goda litauerna; samt 1 Albertstaler från en ung litauer, som ännu är soldat men vill förbereda sig för skoltjänsten, vid namn L. (Knapp 1821: 1590; corr. 1059). (Översättning) H[err] inspektör Rhenius från Bachmann vidarebefordrade: 5 t[aler], insamlade genom h[err] lärare G. från goda litauer; samt 1 Albertstaler från en ung litauer, som ännu är soldat men vill förbereda sig för arbete i skolan, vid namn L. Till missionskassan i Halle nådde det stöd som sänts av prästen Natanel Friedrich Ostermejer i Kalninkai (så kan man anta utifrån de initialer som anges i rapporten), liksom en betydande gåva från den litauiska gemenskapen, som uppgick till över 60 taler. Herr inspektör Rhenius i Bachmann sände åter in: 2 Albertstaler, som han hade fått av herr pastor Oft. i K., samt de 60 taler och 64 preussiska groschen som herr Rud. och Mich. D. hade samlat in i några litauiska församlingar [...]. (Knapp 1821: 1590; corr. 1059–1060). (Översättning) H[err] inspektör Rhenius från Bachmann sände åter: 2 Albertstaler, som han hade fått av h[err] p[astor] Ost[ermejer] i K[alninkai], tillsammans med de 60 t[aler] 64 pr[eussiska] gr[oschen] som h[err] Rud. och Mich. D. hade samlat in i några litauiska församlingar [...]. Av rapporten att döma var Wilhelm Rhenius informerad av kung Friedrich Wilhelm III:s omgivning och visste vilken del av finansieringen från staten Straipsniai / Articles 105 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ en del av statskassan riktades till missionen i Indien, närmare bestämt till stöd för missionären Karl Rhenius i Madras⁴. När han överlämnade växeln informerade han Halle: En ädel välgörare, som inte vill bli namngiven, översände genom hr inspektör Rhenius i Bachmann nära Memel en kunglig preussisk statsskuldförbindelse på 500 Thlr., med förklaringen att hr missionären Carl Rhenius i Madras skulle erhålla 100 Thlr. därav utan avdrag (Knapp 1821: 1056). (Översättning) En ädel välgörare, som inte vill namnges, skickade genom h[err] inspektör Rhenius från Bachmann nära Memel en preuss[isk] kungl[ig] statlig skuldförbindelse på 500 t[aler], med förklaringen att h[err] missionären Karl Rhenius i Madras skulle få 100 t[aler] utan avdrag. Om litauernas stöd till missionären Karl Rhenius verksamhet nämns redan före 1822 även i den litauiska pressen. Det sägs att gåvor från Preussiska Litauen nådde även avlägsna sällskap, och att ”vid Pafiuntinio Rheniaus Ißsiuntimo redan tu­lafis tillsammans hade hjälpt till” (Iß Eyŕopôs 1854: 13). Rhenius upprätthöll personliga förbindelser med Knapp, som då var direktor för Barnhemmet i Halle. Med honom utbytte han inte bara information i ekonomiska frågor. Rhenius delade med honom nyheter från Madras och försökte belysa sin släkting Karl Rhenius vardagliga arbete och hushållsangelägenheter. I ett brev (11 juli 1820) berättade han om brorsonens hus med trädgård, om översättningar av biblisk historia till tamil, om medhjälpare, bland vilka det fanns både lutheraner och romerska katoliker, med vilka han morgon och kväll avsatte tid för läsning av religiösa böcker på engelska och tamil (Knapp 1821: 1010–1011). Det är värt att stanna upp vid begreppet erweckten Litthauern ”väckta litauer”, som används i Knapps rapport. Det finns anledning att anta att denna benämning i dokumentet avser bedjare, deltagare i den inom Preussiska Litauen växande surinkimininkai-rörelsen. Beskrivningen Erweckte ”den väckte” används också i en annan källa – i konsistoriets rapport från Königsberg av den 10 juni 1823 om religiösa sällskap som verkade utanför kyrkan i distrikten Königsberg och Gumbinnen. I denna rapport ges information om ⁴ Wilhelmas Rhenius hade kontakt med den preussiske kungen Friedrich Wilhelm III:s familj. Kungafamiljen besökte Bachmann-godset och Rhenius redan den 29 januari 1807 under en utflykt (Zembrickis 2011: 145). Det bör påminnas om att Memel på grund av de politiska händelserna och det preussiska kungarikets krig med Frankrike hade blivit kungafamiljens tillfälliga residens. 106 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo pietistiska surinkimininkai-rörelsens utbredning och masskaraktär⁵. Antagandet att missionsanhängarna var surinkimininkai bekräftas också av ett utdrag ur ett brev från prästen Ostermejer i Kalninkai, som något senare, i mars 1824, publicerades i den periodiska tidskriften Königsberger Missionsblatt; där angav han att understödjarna var surinkimininkai. Det sägs att de offer som samlats in av surinkimininkai i församlingarna Kalninkai, Priekulė, Gilija, Kaukenai, Naujoji, Katyčiai, Malviškiai, Skaisgiriai och andra utgjorde två tredjedelar av bidragen till missionskassan här (Kaunas 1991: 27). Den välgörande litauiska hjälpen visade sig alltså under den religiösa väckelsen och var förbunden med deltagare i surinkimai, människor huvudsakligen från de lägre samhällsskikten. Under 1820-talets tredje decennium hade surinkimininkai-rörelsen inte status som ett lagligen erkänd religiöst sällskap och var inte institutionaliserad; den betraktades av vissa evangelisk-lutherska präster som en illegal religiös folklig rörelse, förenad av evangelisation, nykterhetsidén, ivrig fromhet och behovet av gemensamma sammankomster utanför kyrkan – husandakter. Sammanfattningsvis bör det sägas att offer till missionen samlades in innan Missionssällskapet i Königsberg grundades (1822)⁶. Åren 1820–1821 riktades ett betydande stöd till missionskassan i Halle. Stödet gavs av litauiska invånare i Preussiska Litauen, deltagare i den religiösa väckelsen – surinkimininkai-rörelsen – samt lärare (”šulmistrai”). Bland givarna fanns också den evangelisk-lutherske prästen Ostermejer från Kalninkai. Att döma av uppgifterna i Knapps rapport från 1820–1821 riktades den tidiga hjälpen från den litauiska befolkningen till sydöstra Indien för att stödja den tyske missionären Karl Rhenius verksamhet. Insamlingen sköttes av och förmedlingen förmedlades genom inspektören Wilhelmas Rhenius vid Bachmann-godset nära Memel. Det är viktigt att uppmärksamma att missionsanhängaren Wilhelmas Rhenius inte tillhörde prästerskapet, utan var en lekman och anhängare av den Moraviska kyrkan, aktiv i upplysningsverksamhet och engagerad i olika religiösa organisationer samt i Bibel- och religiösa skrift-sällskap från denna tid. ⁵ Avskrift, faksimil och översättning av dokumentet till litauiska: Barasa 2018: 262. Deltagarna i surinkimininkai-rörelsen kallas i konsistoriets rapport från Königsberg också för lutheranska maldeninker ”bedjare”, medan husandakter, surinkimai, benämns Privatandacht, Betversammlungen (Barasa 2018: 258, 262). ⁶ Föreningens konstituerande möte ägde rum den 11 januari 1822. Till ordförande valdes den evangelisk-lutherska kyrkans generalsuperintendent i Preussen, Ludwig Ernst von Borowski (Ludwig Ernst von Borowski, 1740–1831). I styrelsen ingick även professorn vid universitetet i Königsberg Martynas Liudvikas Rėza (Martin Ludwig Rhesa, 1776–1840) (Kaunas 1991: 22). Straipsniai / Articles 107 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ PRESSENS ROLL FÖR MISSIONSFÖRENINGARNA Något senare började även andra former av ekonomiskt stöd framträda. Ett exempel på stöd till protestantiska missioner blev den periodiska skriften Nufidavimai apie Ewangelios Pripla­tinima tarp Žydų ir Pagonu (nedan – NEP)⁷, som sedan 1832 gavs ut och på litauiska spred nyheter och korrespondens från missionärer i Indien, Kina, Nordamerika, Afrikas Madagaskar, den exotiska ön Mooréa i Franska Polynesien och andra länder. Redan i det första numret 1832 publicerades en känslosam vädjan till litauerna, som uppmanade dem att inte stå vid sidan utan tillsammans med tyskarna bidra till den missionerande verksamhetens fortbestånd. Alltså, älskade Lietuwininkai! när andra utan att tröttna arbetar på den eviga Dagos (= skördens, slåtterns), ska då vi ensamma dra oss tillbaka? när andra utan att tröttna vinner segrar för Herren Iezu, ska då vi ensamma vara lata? (Pakājus t’effie fu jummis 1832: 5). Efter försäljningen av denna skrift avsattes en del av medlen för att komplettera det stöd som riktades till missionerna. I februarinumret 1832 står det att 6 taler återstod för stödet (kallat ”[p]afiuntinu Skrynei”)⁸ ([Suvestinė] 1832–03: {48}). I marsnumret samma år anges redan att 27 taler samlats in genom försäljningen av tidningens exemplar ([Suvestinė] 1832–04: 64). På grundval av de korta ekonomiska sammanställningar som vanligtvis återfanns i slutet av varje NEP-nummer har man räknat ut att 65 taler och 100 gulden 1832 avsattes till missionerna från försäljningen av den periodiska skriften. Det bör sägas att denna form av stöd till protestantiska missioner, där medel samlades in genom försäljning av periodiska skrifter, praktiserades även på andra håll i kungariket Preussen. Exempelvis följde också Johannes Evangelista Gossner (Johannes Evangelista Gossner, 1773–1858), grundare av missionsföreningen (på tyska Gossnersche Missionsgesellschaft), som verkade i Berlin, samma strategi. Efter försäljningen av exemplar av den periodiska skriften Die Biene auf dem Missionsfeld für Missionsfreunde und Missionsvereine⁹ fördelades medlen till föreningens behov (Iß Berlyno 1844: 31). ⁷ Redaktör för den periodiska skriften utsågs vid denna tid till predikanten Johannas Ferdinandas Kelchis (Johann Ferdinand Kelch, från 1832 till 1867? m.), Kaunas 1991: 40, 48. Skriften initierades av Königsbergs missionsförening (”Karalau­cz̧aus Pafuntinyf­tės Draugytė”). NEP:s föregångare kan anses vara den periodiska skriften Nusìdavimai Dievo karalystėje, som utkom 1823, 1824 och 1825; redaktör var Natanelis Frydrichas Ostermejeris (Kaunas 1991: 39). Tyvärr har inget exemplar av denna skrift hittills hittats; den har beskrivits utifrån källorna (Kaunas 1991: 7–8, 26). Enligt Vaclovas Biržiška ska Frydrichas Kuršaitis ha korrigerat NEP:s korrektur och språk (BržA III: 174). Kaunas preciserade att Kuršaitis ungefär från och med nr 1 1843 började arbeta med redigeringen av skriften (Kaunas 1991: 21, 31). ⁸ Litauerna i Preussiska Litauen brukade kalla taler för dollar. Dollar används också i NEP. ⁹ Den periodiska skriften gavs ut på tyska från och med 1834. 108 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo ¹ FIG. En periodisk publikation på litauiska Nufidavimai apie Evangelios Prafiplatinimą tarp Žydų ir Pagonių (nummer 1 från 1832), vars försäljning inbringade en del av vinsten till stöd för missionerna Straipsniai / Articles 109 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Ekonomiskt stöd till missionerna erhölls genom försäljning inte bara av periodisk press utan också av böcker. Bland dessa kan nämnas prästen och redaktören för den av Barmens missionssällskap distribuerade publikationen Missionsblattes, Ernst Friedrich Balls (Ernst Friedrich Ball, 1799–1885) predikan Tėkel, tai yr: Swēre tawę Swārčzeis ir perlēngwą įbrādo10 (Königsberg, 1843), som översattes till litauiska av den evangelisk-lutherske prästen Friedrich Kurschat (Friedrich Kurschat, 1806–1884), blivande professor vid Königsbergs universitet och författare till en litauisk grammatik11. I häftets förord (daterat den 6 september 1843) anger Kurschat att någon ”tysk broder” uppmanade honom att översätta predikan till litauiska. Han nämner att de medel som samlades in genom försäljningen av Balls översatta predikan skulle gå till stöd för missions- och nykterhetssällskap. Man avsåg att trycka ”tusenfaldigt” så många exemplar. De pengar som samlas in genom försäljningen av detta brev, för att inte använda dem för egen vinning (= nytta, vinst), utan för att skänka dem till sällskap som arbetar för evangeliets utbredning bland hedningarna och mot dryckenskapen [...]. Denne tyske broder bad mig att översätta denna predikan till det litauiska språket, och det utförde jag med hela mitt hjärta (Kurßátis 1843: II). Den 5 juli 1847 blev Kurschat medlem av Königsbergs missionssällskap (Kaunas 1991: 22). Ball-boken översatte han alltså redan innan han anslöt sig till den religiösa organisationen. Prästen påbörjade översättningsarbetet 1843, samma år som även hans andra verksamheter – korrigering av NEP:s språk och korrektur. I nummer 3 av NEP från 1843 publicerades en annons där Kurschats översättning Tėkel, tai yr: Swēre tawę Swārčzeis ir perlēngwą įbrādo erbjöds för 2 silvergroschen12. Där anges också att intäkterna från försäljningen av detta häfte skulle tillfalla sällskap: ”Pengarna för denna predikan går till de sällskap som arbetar för Guds rike” ([Annons] 1843: 48). Även senare publicerades i den nämnda periodiska publikationen korta meddelanden där det angavs hur stora belopp som hade samlats in till religiösa organisationer genom försäljning av missionslitteratur. År 1854 meddelades till exempel att Königsbergs missionssällskap hade tilldelats 70 taler och 13 silvergroschen ”för Pafiuntinyſtės skrifter eller (corr. eller) häften” (Iß Eyropôs 1854: 15). 10 Predikans ursprungliga titel Tekel, das ist: Man hat dich gewogen in einer Waage und zu leicht gefunden. Predigt am Todtenfeste. I förordet säger Kurschat att predikan redan hade getts ut tre gånger på tyska. Utgivningen av denna predikan var från början tänkt som ett sätt att, genom försäljningen, stödja franska religiösa sällskap (Kurßátis 1843: II). 11 LBП 41, nr 606. Ett exemplar av denna bok förvaras i avdelningen för sällsynta tryck vid Vilnius universitetsbibliotek (VUB RSS Lₐ 6895). 12 Groschen var pengar av lägre valör; 1 taler motsvarade 30 silvergroschen. 110 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo FIG. 2. Titelsidan till Ernst Friedrich Balls predikan Tēkel, tai yr: Swėrę tawę Swąrcžeis ir perlęngwą ißrado (Königsberg, 1843). Predikan översattes av Friedrich Kurschat. VUB RSS LR 6895 Straipsniai / Articles 111 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Lokala präster spred missionsböcker och tidskrifter; deras antal uppges ha varit betydande: ”I Litthauen arbetar nästan det största antalet präster tillsammans med att bland folket sprida dessa små skrifter” (Penkioliktafis kas Metą dū́dams 1838: 5). Bland dem fanns Kurschat och NEP:s redaktör Kelkis (Kaunas 1991: 32). Kurschat var också aktiv som mellanhand mellan dem som gav stöd och dem som tog emot det. Han deltog i insamlingen av stöd (i form av pengar och varor) till religiösa organisationer. Prästen överlämnade gåvor och donationer till mottagarna – missionssällskapen (Eingegangene Geſchenke 1851: 224). Det bör sägas att NEP ägnade stor uppmärksamhet åt missionernas anseende och image, som omsorgsfullt konstruerades genom kommunikation. Redan i det första NEP-numret från 1832 skyndade man sig att meddela att en del av intäkterna13 från försäljningen av publikationen skulle gå till utbildning och utsändning av missionärer – ”butent ant Prigatãwijimo bey Ißruntimo Pafuntinių” (Pakãjus t’effje Ju jummis 1832: 6), och att varken boktryckaren eller tidningens redaktör (”författaren”) skulle kunna få någon vinst från de sålda trycksakerna. För att upprätthålla imagen och delvis stimulera motivationen till givande tjänade också missionärernas korrespondens, som NEP gärna publicerade. Genom korrespondensen sökte missionärerna återkoppling med den litauisktalande läsekretsen, potentiella missionsanhängare och givare av ekonomiskt stöd. I det sjätte numret från 1832 publicerades ett brev av missionären Karl Rhenius, skrivet 1831 i Palayampkotta (eng. Palayamkottai, södra Indien). I brevet angav missionären syftet med uppmaningen att skänka pengar – utbildning av Indiens invånare, grundande av skolor, utbildning av lärare från Indien samt tryckning av Bibeln och religiösa böcker på lokalbefolkningens språk. [...] må var och en lägga efter sin förmåga till de utsända missionärerna för grundandet av Szu[i]lų (= skolor) och kyrkor, för undervisning av lärare bland just dessa människor, för tryckning av den heliga Skrift och andra kristna böcker och så vidare (Gromat[a] Pafuntinio Rėniaus 1832: 94). I brevet betonade Rhenius också resultaten av många års arbete samt den förändrade sociala och utbildningsmässiga situationen på de platser där han arbetade. I brevet berättar han att det innan han kom för att arbeta som missionär bara fanns sex eller sju skolor. Efter tio år hade dock antalet skolor ökat till omkring 7014. Om jag bara skulle se mig omkring här i vår trakt, skulle jag behöva förundras. För tio år sedan fann jag där sex eller sju skolor, där någon engelsk (= engelsk) präst hade inrättat dem bland hedningarna; och inte heller hade dessa varit till någon liten nytta av något slags 13 En annan del av de insamlade medlen var avsedd för tryckning och inbindning av NEP:s nummer. 14 Om skapandet av ett modernt utbildningssystem i Indien och missionären Karl Rhenius bidrag, se Frykenberg 1986. 112 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo att undervisa i kristna böcker eller läsa dem här. Nu har vi bland befolkningen sjuttioåtta skolor här, där evangeliet främst av allt undervisas. [...] här ber nu människor från alla stånd inte längre av motstånd, utan om skolorna, så att deras barn, så länge de lever, må undervisas i kristlig visdom (Gromat[a] Pafuntinio Rėniaus 1832: 91–92). För att skapa en oklanderlig bild skulle också presentationen av missionärerna själva i den litauiska pressen tjäna, liksom strävan att visa att det bland dem som hade rest till missionerna fanns egna, ”från vårt hörn”, ”preussiska”. Genom att betona kännedom, närhet och den geografiska förbindelsen med Preussiska Litauen skapades följande porträtt av Karl Rhenius: Österut ligger en stor jorddel, Asien (= Asien) kallad, och mycket långt i östra söder ligger Ostindien (östra Indien), dit en av våra egna från vårt hörn har gått som missionär, nämligen en viss Rėnius, om vilken många av oss känner till (Taigi jau pradėdu! 1832: 10). Till verksamhetens transparens och skapandet av dess image bidrog också det årliga omnämnandet av missionsfesterna (ty. Missionsfest), som NEP-redaktionen utförligt rapporterade om. Vid denna fest riktades uppmärksamheten också mot ekonomiska frågor. Under festen offentliggjordes medlen och deras fördelning till konkreta missionssällskap eller institutioner för utbildning av missionärer. I den publikation på litauiska som 1847 publicerades av ordföranden för konsistoriet i Königsberg (ty. Oberkonsistorialrat), Georg Bernhard Weiss (Georg Bernhard Weiß, 1798–1873), sägs att Königsbergs missionssällskap förmådde understödja Rhens missionssällskap rikligt (800 thaler), Gossners missionssällskap (100 thaler), de missionärer som sänts av den moraviska kyrkan, de så kallade henhuterus (100 thaler). Det ekonomiska stödet fördelades till Baselsällskapet (200 thaler) och andra missionssällskap som spred kristendomen bland judarna (Weiss 1847: 38). Följaktligen samarbetade sällskapen nära med varandra, höll kontakt och stödde vid behov varandra. Därför fördelar Königsbergarna16 varje år den mycket större summan även till andra sådana sällskap och till de hedniska skolorna som hjälp, såsom till Herrnhut (= Herrnhut), till Berlin, till Halle (Halle), till staden Basel i schweizarnas land (= Basel i det schweiziska landet) och så vidare, och vem vet vart någon annan predikant av något samfund eller någon annan tjänare går och där tjänar Herren [...] (Om sällskapet 1832: 137). Under Königsbergs missionsfest brukade de personer som hade skänkt till missionerna offentligt nämnas. Så står det till exempel i NEP:s nummer 9 från 1832 att ”givarna” ihågkoms, bland dem också en ”litauisk änka”, som ”fawo bagotay Wießpaties jei futekto Turto ne czedidama (= utan att spara eller skona), med ett enda slag (= 15 Stonas kan betyda ’ett samhällsskikt efter ursprung, yrke eller sysselsättning, ’stånd’. 16 Här avses Königsbergs missionssällskap. Straipsniai / Articles 113 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ vid tillfällen, tillsammans) 150 D0lerų (= taler) skänkte han till Jesu verk” (Apie Sufidraugawojimą 1832: 137–138). Det bör sägas att en sådan modell för stöd till missionssällskap skapades, som skulle avlasta staten från ansvaret. Den ekonomiska bördan delades av välbärgade eller förmögna medborgare i det preussiska kungariket. Å andra sidan spreds genom trycksaker budskapet att det också var en angelägenhet för vanliga invånare i det preussiska kungariket att stödja idén om kristendomens spridning i icke-kristna länder, att ta hand om de fattiga och deras utbildning samt att understödja missionärer. Den som donerade till missionerna skulle förstå att stödet till missionerna inte var ett geografiskt lokalt, utan ett fenomen som omfattade Europa och andra länder i världen, förenade av kristendomen och angelägna om kristna värden. Det som varje givare gjorde var en gemensam angelägenhet för världens protestanter. Givaren skulle förstå att han inte var ensam, utan en av de många kristna i den gemenskap som stödde, understödde och anslöt sig till idén om kristnandet. SAMMANFATTNING Det har fastställts att man började ägna sig åt ekonomiskt stöd till missionerna tidigare än Königsbergs missionssällskap grundades (1822). Ett betydande finansiellt stöd från Preussiska Litauen nådde Hallelmissionskassan redan 1820–1821. Stödet kan förknippas med verksamheten i sydöstra Indien av Karl Gottlieb Ewald Rhenius (Karl Gottlieb Ewald Rhеnius, 1790–1838), en missionär utsänd av Londons kyrkliga missionssällskap. Förmedlarrollen vid insamlingen av medel hade inspektören vid Bachmanns gods nära Klaipėda, ledaren för sammankomsterna och den moraviska kyrkans anhängare Wilhelmo Andreas Rhenius (Wilhelm Andreas Rhenius, 1753–1833). Det har fastställts att deltagare i den religiösa sammankomströrelsen och lärare donerade till missionerna. Bland givarna fanns även prästen i Kalninkai, Natanelis Frydrichas Ostermejeris. Missionerna understöddes också genom vinsten från försäljningen av periodiska publikationer och böcker. Delvis för detta ändamål gavs den litauiska periodiska publikationen Nufidawimai apie Ewangelios Prafiplatinimą tarp Żydų ir Pagonių ut i Preussiska Litauen (från 1832, redaktör Johanas Ferdinandas Kelkis). Redaktören värnade om missionernas image och prestige, transparent finansiering och missionärernas goda rykte. Publikationen publicerade missionärernas korrespondens, där verksamhetens resultat beskrevs och läsarna informerades om sociala och utbildningsmässiga förändringar i de länder där missionärerna hade utsetts att verka. Missionerna propagerades också av och insamlingarna stöddes av den evangelisk-lutherske prästen Frydrichas Kursaitis, blivande professor vid Königsbergs universitet och författare till en litauisk grammatik. Han översatte till litauiska Ernst Friedrich Balls predikan Tekel, tai yr: Swēre tawę Swārčzeis ir perlengwą įbrėdo 114 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Stöd till protestantiska missioner i Preussiska Litauen under 1800-talets första hälft: privata initiativ och pressens roll (Königsberg, 1843), vars försäljningsintäkter planerades att användas till stöd för missions- och nykterhetssällskap. Kuršaitis utförde översättningsarbetet innan han blev medlem i Königsbergs missionssällskap. LITTERATUR OCH KÄLLOR Apie Sufidraugawojimą 1832: Apie Sufidraugawojimą ant Ewangēlios Praplātinimą Karalauczjuje. – Nufidāwim{ąi} apie Ewangēlios Prafiplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 9, september, 135–142. Barasa Darius 2018: Karaliaučiaus konsistorijos ataskaita apie Karaliaučiaus ir Gumbinės apygardose už Bažnyčios ribų veikusias religines draugijas (1823). – Senoji Lietuvos literatūra. Pietizmo idėjos ir surinkimininkų raštija Prūsijos Lietuvoje 46, 253–319. BržA III – Vaclovas Biržiška, Aleksandrynas. Biografier, bibliografier och biobibliografier över äldre litauiska författare som skrev före 1865 3. 1800-talet, Chicago: JAV kultūros fondas, 1965; Vilnius: Sietynas, 1990. Mottagna gåvor 1851: Mottagna gåvor. – Berichte der Rheinischen Missionsgesellschaft 14, 224. Frykenberg Robert E. 1986: Modern Education in South India, 1784–1854: Its Roots and Its Role as a Vehicle of Integration under Company Raj. – The American Historical Review 91(1), 37–65. Tillgänglig online: https://doi.org/10.2307/1867234. Gaigalaitis Vilius 1905: Ewangeliški Surinkimai Lietuvoje. ĮBtyrinėjimai apie jų Pradžią, Augimą bey dabartinį Buwį, sutaĭtė Kunigas Dr. W. Gaigalatis, Priekulė. Gensichen Hans W. 1999: Rhenius, Carl Theophilus Ewald. Biographical Dictionary of Christian Missions, redigerad av G. H. Anderson, Grand Rapids, Michigan; Cambridge, U. K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 565–566. Gromat[a] Pafuntinio Rēniaus 1832: Gromat[a] Pafuntinio Rēniaus iš Oftindiôs [1831–06–13]. – Nufidāwim{ąi} apie Ewangēlios Prafiplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 6, Junius, 89–95. Iß Berlyno 1844: Iß Berlyno. – Nufidāwimai apie Ewangēlios Praplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 2, 30–32. Iß Eyrōpôs 1854: Iß Eyrōpôs. – Nufidāwimai apie Ewangēlios Praplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 1, 11–16. Juška Albertas 2000: Bakmaniškiai, Baksėdžiai, Pāupis. – Mažosios Lietuvos enciklopedija 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 115. Straipsniai / Articles 115 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Kloes Andrew A. 2016: ‘Awakening movement’ in early nineteenth-century German: the making of a modern and ortodox Protestantism: doktorsavhandling, Edinburgh: University of Edinburgh. Kaunas Domas 1991: Lietuvių periodikos pirmtakas, Vilnius: Lietuvių knygos draugija; Martyno Mažvydo fondas. Kaunas Domas 1996: Mažosios Lietuvos knyga: lietuviškos knygos raida 1547–1940, Vilnius: Baltos lankos. [Knapp Georg Christian] 1821: Neuere Geschichte der Evangelischen Missions-Anstalten zu Bekehrung der Heiden in Ostindien, aus den eigenhändigen Aufsätzen und Briefen der Missionarien, herausgegeben von D. G. Ch. Knapp, [...]. Siebzigstes Stück, Halle: Verlag des Waisenhauses. Kuršaitis Fridrikis 1843: [Förord]. Tėkel, tai yr: Swēre tawę Swàrčzeis ir perlēngwą įbrądo. Mižģia Miriųjų Szwentėje wókįkay laikyta Kúnigo E. F. Ball, kurę lietuwišką Kàlbą išwerte Fridrikis Kuršaitis, Kunigų Ūredo išmokitas, Lietuwininkams Karaliaučiuje žodį apłakašis. [...], Karaliaučiuje: Szyłco Knygdruk kawonėje, [I]–IV. LBP – Lietuvos bibliografija, Serija A. Knygos lietuvių kalba 1, 1547–1861. Papildymai, Vilnius: Mintis, 1990. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskommitté G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2018). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas. Pakājus t’effie łu jummis 1832: Pakājus t’effie łu jummis [...]. – Nufidawimai apie Ewangelios Prafiplatinimą tarp Žydų ir Paganų, nr 1, Januar, [1]–8. Penkioliktạffis kas Metų düdams 1838: Penkioliktạffis kas Metų düdams Apfiłakimas ant Ewangelios Prapłatinimo Karaliaučiuje Sudidraugawojufju, kaip łu jū Draugyftę bey tôs Draugyftės Darbų dėfiti. – Nufidāwimai apie Ewangelios Praplātinimą tarp Žydų ir Paganų, nr 1, 2–16. Pėteraitis, Anusis 1948: Surinkimai Prūsų Lietuvoj, Litauiska evangelisk-lutherska kyrkans högsta kyrkoråd, med en inledning skriven och utgåvan förberedd av M. Kavolis. [Meddelande] 1843: [Meddelande]. – Nufidāwimai apie Ewangelios Praplātinimą tarp Žydų ir Paganų, nr 3, 48. Strungytė-Liugienė 2021: Wilhelmo Andrejaus Rheniaus (1753–1833) šviečiamoji veikla Klaipėdoje ir pirmieji lietuviški anglų religinės literatūros vertimai. – Knygotyra 76, 93–113. Prieiga internete: https://doi.org/10.15388/Knygotyra.2021.76.77. 116 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Parama protestantų misijoms Prūsijos Lietuvoje XIX a. 1-oje pusėje: privačios iniciatyvos ir spaudos vaidmuo Strungytė-Liugienė Inga 2021a: Wilhelmo Andėjaus Rheniaus brev (1818) från Bachmanns gods nära Klaipėda till Sällskapet för religiösa skrifter i London. – Knygotyra 76, 294–302. Tillgänglig på internet: https://doi.org/10.15388/Knygotyra.2021.76.84. [Sammanställning] 1832–03: [Sammanställning]. – Nufidawimai apie Ewangelios Praplėtinima tarp Žydų ir Pagonų, nr 3, mars, {48}. [Sammanställning] 1832–04: [Sammanställning]. – Nufidåwimai apie Ewangelios Praplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 4, april, 64. Så, jag börjar redan! 1832: Så, jag börjar redan! – Nufidåwim{ąi} apie Ewangelios Praplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 1, januari, 8–15. [Weiss Georg B.] 1847: Liāupinkint Pôną Diewą wįli Pagônai [...]. – Nufidåwimai apie Ewangelios Praplātinimą tarp Žydų ir Pagonų, nr 2, 19–40. Zembrickis Johanas 2011: Klaipėdos apskrities istorija 3, översatt av R. Adomavičius, Klaipėda: Libra Memelensis. Stödet för protestantiska missioner i Preussiska Litauen under 1th9-talets första hälft: privata initiativs och pressens roll SAMMANFATTNING Denna artikel syftar till att belysa erfarenheten av att stödja protestantiska missioner i Preussiska Litauen under 1th9-talets första hälft. Artikeln fokuserar på de stödformer som spreds på lekmännens privata initiativ. Den litauiska periodiska pressen och böcker som publicerades i Preussiska Litauen tjänade också som medel för att samla in medel. Artikeln söker fastställa när insamlingen av ekonomiskt stöd till missioner började i den litauiska protestantiska gemenskapen och från vilken källa detta stöd kom. Det har fastställts att donationer till missioner samlades in i Preussiska Litauen innan Königsbergs missionssällskap grundades (1822). Åren 1820–1821 fick Hallemissionen betydande stöd från litauiska invånare i Preussiska Litauen, deltagare i den religiösa väckelserörelsen (lit. surinkimai), som växte sig allt starkare under århundradets 3r⟧de årtionde, samt lärare (lit. šulmistai). Donationerna samlades in av inspektören vid Bachmanns gods nära Klaipėda (det tidigare Memel), den moraviska kyrkans medlem Wilhelm Andreas Rhenius (1753–1833), som fungerade som mellanhand. Straipsniai / Articles 117 INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ mellan litauer och Halle-missionerna. De tidiga donationerna från litauiska invånare riktades till sydöstra Indien, Madras (nuvarande Chennai), för att stödja den tyske missionären Karl Gottlieb Ewald Rhenius (1790–1838) verksamhet. En annan form av missionsstöd var försäljningen av missionärspublikationer. Delvis för detta ändamål publicerades den litauiska periodiska publikationen Nufidauwimai apie Ewangelios Prafiplatinima tarp 3ydų ir Pagonių (från 1832, redaktör Johann Ferdinand Kelch) i Preussiska Litauen. Lokala evangelisk-lutherska präster spred information om missionerna och deltog i insamlingen av donationer; bland dem fanns prästen Friedrich Kurschat (Frydrichas Kuršaitis, 1806–1884), den blivande professorn i teologi vid universitetet i Königsberg och författaren till den litauiska grammatiken. Kurschat översatte predikan Tekel, tai yr. Swėrė tawę Swårčzeis ir perlėngwą ąbrdo av den lutherske prästen Ernst Friedrich Ball (utgiven i Königsberg 1843), och de medel som erhölls genom försäljningen skulle gå till missions- och nykterhetsföreningar. Sammanfattningsvis bör det noteras att modellen för missionsstöd var utformad för att minska statens börda. Den ekonomiska bördan delades mellan välbärgade eller förmögna religiösa invånare i kungariket Preussen. Å andra sidan förespråkade publikationerna att ansvaret för att sprida kristendomen i icke-kristna länder, stödja de fattiga och deras utbildning inte endast skulle bäras av kungen och prästerna, utan också av de vanliga litauiska invånarna i den preussiska provinsen. En person som donerade till missionerna måste förstå att missionsstödet inte var en lokal företeelse, utan ett fenomen som omfattade Europa och andra länder i världen, förenade genom kristendomen och kristna värderingar. Varje bidragsgivare tjänade en gemensam sak för världens protestanter. En bidragsgivare kunde känna att han eller hon inte var ensam, utan snarare utgjorde en del av en stor gemenskap av kristna som stödde, bidrog till och godkände idén om kristnandet. Inlämnad den 25 oktober 2022. INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Litauiska språkets institut, Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Litauen [email protected] 118 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII