Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos

VILIJA SAKALAUSKIENĖ Litauiska språkets institut ORCID i d: orcid.org/0000-0002-0487-7710 Forskningsinriktningar: etnolingvistik, lexikografi, lexikologi. DOI: doi.org/10.35321/all89-12 UTVECKLINGEN, SÄRDRAGEN OCH SAMBANDEN MELLAN LITAUISKA ORDBÖCKER Utvecklingen och särprägeln hos litauiska förklarande ordböcker SAMMANFATTNING Artikeln ger en översikt över utvecklingen av ordböcker över det moderna och standardspråkliga litauiska språket från slutet av 1800-talet till de första decennierna av 2000-talet, med utgångspunkt i de viktigaste ordböckerna från denna period och konkreta exempel ur dessa ordböcker. Ett av de mest framstående lexikografiska arbetena under 1800-talet är den berömde litauiske lexikografen och folkloristen Antanas Juškas litauisk–polska ordbok. Även Jonas Jablonskis bedömde denna ordboks betydelse och vikt, och han tog sina första steg i det lexikografiska arbetet genom att redigera A. Juškas ordbok. Arbetet med ordboken fick språkforskaren att samla material för att utforska det litauiska standardspråket, skriva ned uppgifterna på kort och samla dem i ett separat kortregister. J. Jablonskis förväntningar på att sammanställa en ordbok över det litauiska standardspråket förverkligades delvis genom Ordboken över det litauiska språket, som så att säga förenar tre olika ordböcker: dialektordboken, ordboken över äldre skrifter och ordboken över det moderna standardspråket. Det rika och varierade materialet i denna ordbok gjorde det möjligt att sammanställa Ordboken över det moderna litauiska språket (1954) och många andra upplagor av den. Varje utgiven ordbok gav på ett eller annat sätt impulser till att tänka på en ny och mer fulländad ordbok eller en ny upplaga av den. Den elektroniska Ordboken över det litauiska standardspråket, som för närvarande utarbetas, skiljer sig helt från dessa när det gäller såväl ordförrådets sammansättning som själva ordbokens struktur och utarbetningsmetodik. Artikeln behandlar de viktigaste problem som möter utarbetarna av litauiska förklarande ordböcker. Straipsniai / Articles 259 VILIIJA SAKALAUSKIENĖ NYCKELORD: lexikografi, förklarande ordböcker, Antanas Juška, Jonas Jablonskis, Ordboken över det litauiska språket, Ordboken över det moderna litauiska språket, Ordboken över det litauiska standardspråket. SAMMANFATTNING Denna artikel syftar till att visa utvecklingen av ordböcker över det moderna och standardspråkliga litauiska språket från slutet av 191800-talet till 212000-talet, med utgångspunkt i periodens viktigaste ordböcker och specifika exempel ur dessa ordböcker. Ett av de mest framstående lexikografiska arbetena under 191800-talet är den berömde litauiske lexikografen och folkloristen Antanas Juškas litauisk–rysk–polska ordbok. Även Jonas Jablonskis erkände denna ordboks betydelse och vikt; han tog sina första steg i det lexikografiska arbetet genom att redigera A. Juškas ordbok. Hans arbete med ordboken fick språkforskaren att samla material för forskning om det litauiska skriftspråket, skriva ned uppgifterna på kort och förvara dem i ett separat kortregister. Jablonskis önskan att sammanställa en ordbok över det litauiska standardspråket förverkligades delvis genom Ordboken över det litauiska språket, som förenar tre olika ordböcker: den dialektala, den över äldre skrifter och den över det moderna standardspråket. Det rika och varierade materialet i denna ordbok gjorde det möjligt att sammanställa Ordboken över det moderna litauiska språket (1954) och många andra upplagor. Var och en av ordböckerna gav upphov till den ena eller andra impulsen att tänka på en ny och förbättrad ordbok eller en annan upplaga. Den nuvarande Ordboken över det litauiska standardspråket skiljer sig avsevärt när det gäller dess lexikala sammansättning, struktur och metodik. Artikeln redogör för de viktigaste problem som utarbetarna av förklarande ordböcker kan möta. NYCKELORD: lexikografi, förklarande ordböcker, Antanas Juška, Jonas Jablonskis, Ordboken över det litauiska språket, Ordboken över det moderna litauiska språket, Ordboken över det litauiska standardspråket. INLEDNING Enligt Jonas Kruopas stod arbetet med litauisk lexikografi stilla i nästan två århundraden efter Konstantinas Sirvydas ordboksepok (Kruopas 1998: 423). Först under 1800-talet, när ett samhälleligt, kulturellt och litterärt uppsving började, insåg många av de litauiska bildade att det var nödvändigt att normera och utveckla det litauiska standardspråket¹ ¹ Äldre termer för standardspråket är litterärt och skriftspråk. I artikeln har en term valts för alla perioder – standardspråk, men när processen behandlas används termen språkstandardisering. 260 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos språket kunde främjas inte bara genom grammatiker utan också genom ordböcker, av dem som åtog sig att sammanställa litauiska ordböcker. Därför började många av dem samla ord och skriva ordböcker (ofta parallellt med grammatiker), huvudsakligen två- eller trespråkiga, avsedda för praktiska studier i litauiska (Palionis 1995: 191). Tyvärr blev de flesta sammanställda ordböcker aldrig mer än manuskript. Det gäller Dionizas Poška, Simonas Daukantas, Dominikas Sutkevičius, Laurynas Ivinskis, Andrius Ugenskis, Mikalojus Akelaitis m.fl. De flesta av dessa författares ordboksmanuskripts öde är okänt (Sawaniewska-Mochowa 2014: 123; Balašaitis 2018: 93). Syftet med denna studie är att översiktligt behandla utvecklingen av ordböcker över det nutida och standardspråkliga litauiska språket från slutet av 1800-talet till de första decennierna av 2000-talet, med utgångspunkt i de viktigaste ordböckerna från denna period och konkreta exempel ur dessa ordböcker. För att uppnå detta syfte ställs följande uppgifter: 1) att klarlägga de förklarande ordböckernas ursprung; 2) att visa strävan efter språklig standardisering i 1800-talets förklarande ordböcker; 3) att med konkreta ordboksexempel illustrativt klarlägga förändringar och nyheter i makrostrukturen hos ordböcker över det nutida och standardspråkliga litauiska språket. I undersökningen tillämpas deskriptiva och komparativa metoder, med vars hjälp utvecklingen av litauiska förklarande ordböcker visas, relationen mellan de analyserade ordböckernas material klarläggs och ordböckernas särdrag, egenart och samband framhävs. Det empiriska underlaget för undersökningen utgörs av uppgifterna i Antanas Juškas litauisk–polska ordbok², Jono Jablonskis material för Lietuvių kalbos žodynas, Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ), olika utgåvor av Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (DLKŽ³) samt uppgifterna i den elektroniska Bendrinės lietuvių kalbos žodynas (BLKŽ). 1. ANTANO JUŠKAS LITAUISK–POLSKA ORDBOK Ett av de mest framstående lexikografiska arbetena från 1800-talet är den litauisk–polska ordboken av den framstående litauiske lexikografen och folkminnessamlaren A. Juška. Författaren strävade efter att presentera det ordförråd som ingenstans hade tryckts eller dokumenterats. Materialet till ordboken började samlas in 1850 (Sawaniewska-Mochowa 2002: 42), och omkring 1860 började ordbokstexten skrivas. Sammanlagt trycktes tre ² Litauisk ordbok av A. Juškevičius med förklaringar av orden på ryska och polska, andra häftet, Sankt Petersburg, 1904, I–LIX. ³ Förkortningen utan index används generellt när det över huvud taget talas om Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Straipsniai / Articles 261 V I L I J A S A K A L A U S K I E N Ė Delarna av A. Juškas litauisk–polska ordbok⁴ (om redigeringen av ordboken och redaktörerna, se mer utförligt Sakalauskienė 2012: 257–267; Balašaitis 2018: 154–161). Den första redaktören för denna ordbok, Filipas Fortunatovas, framhöll att A. Juškas litauisk–polska ordbok är en samling av levande⁵ språkets ordförråd samt meningar som illustrerar och förklarar dess användning (Sakalauskienė 2012: 256), där flera delar trycktes först flera årtionden efter det att ordboken hade skrivits. Eftersom ordboksförfattaren intresserade sig för böndernas vardagsliv och kultur riktade han i första hand sitt arbete till den litauiska intelligentian⁶. I ordboken dokumenterade A. Juška en mängd språkfakta med anknytning till den dagliga hushållningen, vilka ger etnografisk och folkloristisk kunskap. Användningen av folkets talspråk i ordboken och dess rika material hade också stor betydelse för den allmänna utforskningen av litauiska och för det praktiska språkarbetet – för att skapa och utveckla ett standardspråk för hela nationen. A. Juška, som lexikograf och medveten om betydelsen av levande språk, folklore och etnografi för utvecklingen av den nationella kulturen, skrev under flera årtionden med outtröttlig energi ned litauiska ord och uttryck, samlade sånger samt observerade och beskrev seder. A. Juška betraktade det litauiska folkspråket inte bara som en källa till filologiska fakta, utan uppmärksammade också människornas psykologi och sätt att uttrycka tankar samt sökte i språket efter återspeglingar av vanliga människors liv, traditioner och historiska erfarenheter. Genom att skriva ned mer än 30 000 ord från talspråket för sin ordbok slog A. Juška in på en ny väg inom litauisk lexikografi – från att excerpera material ur äldre och nyare skrifter till att se talspråket som den främsta och outtömliga källan (Tolutienė 1961: 89). A. Juškas litauisk–polska ordbok är således en viktig lexikografisk källa, en förklarande ordbok över talspråket av en ny typ. Enligt A. Balašaitis är den litauiska delen av ordboken inte enbart illustrationer av ordens användning, utan ofta också förklaringar av ordens betydelser, vilka vanligtvis inte är formulerade av ordboksförfattaren utan upptecknade ur folkets språk (Balašaitis 2018: 158). Ordboksmanuskripten och deras enskilda redaktioner visar en krokig och komplicerad väg, som är mycket intressant och värdefull för att förstå hur det litauiska standardspråket skapades och utvecklades ⁴ 1897 publicerades den första delen av band I, omfattande bokstäverna A–D (redigerad av F. Fortunatovas), 1904 den andra delen av band I, omfattande bokstäverna E–G (redigerad av J. Jablonskis), och 1922 den första delen av band II, omfattande en del av bokstaven K fram till ordet kuukštuotės (redigerad av K. Būga). Övriga redaktörer för ordboken var Jonas Boduenas de Kurtenė, Jurgis Šlapelis och Grigorijus Uljanovas. Tryckningen ombesörjdes av Viešlavas Jag多čius, F. Fortunatovas och Aleksejus Šachmatovas (Sakalauskienė 2012: 257). ⁵ I artikeln används termerna levande språk, folkspråk och talspråk synonymt. ⁶ A. Juškas ordbok var ny för dåtidens samhälle. På den tiden hade litauiska intellektuella huvudsakligen gått i polska skolor, och därför dominerade polskan jämsides med det litauiska modersmålet. Det är fullt förståeligt varför A. Juška valde en polsk översättning till sin litauiska ordbok. Den behövdes inte så mycket för det polska samhället som för litauerna själva (Sakalauskienė 2012: 256). När Jonas Juška redigerade ordboken lade han till en översättning till ryska (se mer utförligt Sakalauskienė 2012: 257–258). 262 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos för att undersöka språket (Sakalauskienė 2012: 264). Många av de mer sällsynta orden i A. Juškas ordbok, till exempel gėris ’dryck, dricka’, gernõra ’välvillig person, en person med goda avsikter’, återfinns än i dag i olika utgåvor av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno. Enligt uppgifterna i LKŽe förekommer verbet jovalúoti, som i A. Juškas ordbok anges i betydelsen ’bereda foder, mat åt grisar’, i betydelsen ’vända till, stöka till, skapa oordning’ i den västlitauiska höglanddialektens kaunassiska varietet (i Veliuona, Žvirgždaičiai) och i den sydlitauiska höglanddialekten (i Liškiava). I olika utgåvor av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno visar definitionerna av detta verb en betydelseutvidgning och nutida användning (se tabell 1). TABELL 1. Några ord ur A. Juškas ordbok i utgåvor av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno Straipsniai / Articles 263 VIL IJA SAKALAUSKIENĖ Det dialektala verbet jó dytis, som är belagt i A. Juškas ordbok, har också tagits med i Bendrinės lietuvių kalbos žodyną: jódytis 4. refl. vard. ’leka, stoja’: Vaikai, nesijódykit! 2. JONAS JABLONSKIS OCH ANTANO JUŠKAS ORDBOK A. Juškas ordboks betydelse och värde uppskattades också av J. Jablonskis, som tog sina första steg inom lexikografiskt arbete genom att redigera denna ordbok. När J. Jablonskis kontrollerade de litauiska orden i talspråket7 fick han möjlighet att också kontrollera deras semantik. Redaktören var inte nöjd med den ryska8 översättningen av de litauiska orden. Därför korrigerade han den ryska översättningen utifrån de betydelser som användes i dialekterna, snarare än utifrån dem som angavs i A. Juškas manuskript. J. Jablonskis lyfte först fram den mer allmänt kända, grundläggande betydelsen hos ett ord och därefter de betydelser som var viktiga för att förstå artikelns illustrativa material. Enligt J. Jablonskis brukade Juška, när han hade skrivit ned ett uttryck från folkets läppar, ganska ofta bearbeta det innan han förde in det i sin ordbok, göra det fullständigare och sträva efter att återge det på ett mer litterärt och korrekt sätt, men genom att göra så utplånade han de särdrag som kännetecknade dessa fraser (Piročkinas 1991: 116). Språkstandardiseringsprocessen i ordboken är betydelsefull för den litauiska standardspråkets historia. Eftersom J. Jablonskis inte kunde fastställa från vilken dialekt A. Juška hade skrivit ned ett visst ord eller en viss mening, vågade han inte återställa dialektala former utan enhetliggjorde ordbokens material och fortsatte den språkstandardisering som författaren hade påbörjat. Liksom författaren valde han den västlitauiska höglanddialekten som huvuddialekt, eftersom han alltid var övertygad om att det behövdes en ordbok över det litauiska standardspråket, skriven på ett språk som alla kunde förstå. 7 Som redaktör fick J. Jablonskis möjlighet att kontrollera orden i litauiska dialekter. Under sommarlovet reste redaktören för att undersöka de litauiska dialekterna (Čepaitienė, Lapinskienė 2010: 83). Efter att ha tillbringat hela den första sommaren i Litauen kontrollerade J. Jablonskis manuskripten till bokstäverna E, G, I, J, K och L i Veliuona, Vilkija, Jurbarkas, Kaltinėnai och Alsėdžiai (se vidare Totulienė 1961: 237–238; Sakalauskienė 2021: 36–37). 8 Tanken att ange motsvarigheter på ryska beror delvis på J. Baudouin de Courtenay. Under de sista decennierna av 1800-talet hann den ryska kulturen få genomslag i Litauen. Därför var den polska översättningen redan mindre aktuell när ordboken trycktes. J. Juška översatte till ryska även de illustrativa meningar som kunde förstås med hjälp av den översättning som hade getts i början av artikeln. ”När J. Juška närmade översättningen av uppslagsordet till den illustrativa meningen begränsade han ibland dess betydelse så mycket att han förvanskade uppslagsordets innebörd” (Tolutienė 1961: 222). 264 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos Således tänkte J. Jablonskis redan på en annan ordbok när han redigerade A. Juškas ordbok, en ordbok som behövde utarbetas parallellt med den han redigerade. Därför kontrollerade och kompletterade han inte bara materialet i A. Juškas ordbok, utan samlade också ord och byggde upp ett kortregister för en ny litauisk ordbok. Några exempel ur J. Jablonskis kortregister Lietuvių kalbos žodynui medžiaga (JJk): Arklɪus į grutiùs⁹ sudėk (JJk, Als), jfr. Ašvienius sudėk į grūtes (JŽ 482), Ašvienius sudėk į grūtes (LKŽe, J); Arklėi grūžin¹⁰ peivą (JJk, Als), jfr. Arkliai grūžina pievą (LKŽe, Als); Šóną pragilą¹¹ begulint, pragilɪst rónkas barašónt (JJk, Als), jfr. Šonai pragilo begulint (LKŽe, Vkš); Su gōndras išsikėlė, su varnomɪs nukrita (JJk, Als), jfr. Su gandrais išsikėlė, su varnomis nukrito (sägs om dem som gärna vill göra sig bemärkta men misslyckas) (LKŽe, Als); Linai galvóti (JJk, Puš), jfr. Galvoti¹² linai, galvoti kopūstai (DLKŽe⁸); Kas sūgarga, tas vadinas gargāžem (JJk, Puš), jfr. Kas sūgarga¹³, tas vadinas gargāžem (LKŽe, Puš); Starkus garglinėja (po bala) (JJk, Skap¹⁴), jfr. Starkus garglinėja [po bala] (LKŽe, Skp). Redigeringen av A. Juškas ordbok var inte bara för J. Jablonskis, utan också för Kazimieras Būga¹⁵, en effektiv sporre att senare utarbeta en litauisk ordbok. Detta framgår av det arbete som ordbokens redaktörer (J. Jablonskis och K. Būga) senare utförde. 3. KORTREGISTER LIETUVIŲ KALBOS ŽODYNUI MEDŽIAGA Arbetet med A. Juškas ordbok fick J. Jablonskis att samla material för att undersöka det litauiska skriftspråket och skriva ned uppgifterna på kort samt samla dem i ett kortregister, där mer än 14,5 tusen kort hade samlats, medan ord och de meningar som illustrerade dem hade skrivits ned ännu fler. ⁹ ‘i par’; ¹⁰ ‘bet av gräset kort’; ¹¹ ‘skalade’; ¹² ‘med många huvuden eller stora huvuden, storhuvudade’; ¹³ ‘blir hårda, drar ihop sig’. ¹⁴ Vid exemplen ur J. Jablonskis kortregister anges de ortnamnsförkortningar som Jablonskis använde, medan sådana förkortningar som förekommer i ordboken anges vid exemplen ur LKŽe. ¹⁵ K. Būga var en av redaktörerna för A. Juškas ordbok. Straipsniai / Articles 265 VILIJA SAKALAUSKIENĖ och ännu fler illustrerande meningar hade skrivits ned. I kortregistret finns ganska många meningar märkta med förkortningen J. Ž.16, till exempel: Ans nugurgiojo17 virvę nedail ei (J. Ž.) (se JĮk nugurgioti); Nudabyk18 tu mane, bo man pirštai sugrubo (J. Ž.) (se JĮk dabyti); Pabaigs mus ponai neįvoti19 (J. Ž.) (se JĮk neįvoti); Jinai nerštės20 ant jo už bitis pavogtas (J. Ž.) (se JĮk nerštis). Vid diskussionen av det dialektala materialet i A. Juškas ordbok konstaterades att överensstämmelsen mellan denna ordbok och exemplen i J. Jablonskis kortregister visar att redaktören värderade det material som A. Juška samlat positivt och själv använde det (se vidare Sakalauskienė 2012: 269). J. Jablonskis skrev inte av A. Juškas meningar ordagrant, utan gav utvalda illustrationer enligt dåtidens stavningsprinciper, förkortade meningarna och skrev inte av motsvarande uttryck på ryska eller polska, även om han i kortregistret vid enskilda ord förklarade betydelsen också på andra språk än litauiska. Redigeringen av A. Juškas ordbok var en av de viktigaste faktorerna bakom att börja bygga upp ett kortregister för en annan litauisk ordbok. De lappar som J. Jablonskis skrev ned visar att hans kortregister började byggas upp i slutet av XIX århundradet, efter ett besök i Veliuona 1897. I kortregistret samlades inte bara uppgifter från det levande språket, utan också ord ur utgivna ordböcker21, olika slags skrifter och skönlitteratur22. J. Jablonskis var alltid övertygad om att det behövdes en ordbok över det litauiska standardspråket. År 1918 gav han i Voronezj, redan efter perioden i Grodno (1912–1914), ut Mūsų žodynėlį av ringa omfång, i vilken endast en liten del av orden i hans insamlade kortregister togs med. I den lilla ordboken (61 sidor) fanns mer än 1500 ord från den tidens standardspråk med litauiska 16 Med denna förkortning markerade J. Jablonskis ord och meningar som han skrev av ur A. Juškas ordbok. 17 ‘jagade bort’; 18 ‘plocka av’; 19 ‘förstöra’; 20 ”rasade”. 21 Efter att noggrant ha bedömt Friedrich Kuršaitis ordbok och grammatik förde J. Jablonskis in en betydande mängd material i kartoteket. I det avslutande efterordet till den andra delen av första bandet av A. Juškas ordbok, när J. Jablonskis behandlade språket i den ordbok som redigerades, stödde han sig mycket ofta på Fr. Kuršaitis ordbok och jämförde dennas material med andra litauiska dialekter. I J. Jablonskis kartotek finns många meningar och ord märkta med Fr. Kuršaitis namn. På kartotekskorten förekommer även exempel ur K. Sirvydas ordbok. Hans trespråkiga (polsk–latin–litauiska) ordbok Dictionarium trium linguarum, som utkom i hela fem upplagor (I – omkring 1620, II – 1631, III – 1642, IV – 1677 och V – 1713), var under flera århundraden en av de viktigaste källorna till det litauiska skriftspråket (Palionis 1995: 18). 22 Av källhänvisningarna framgår att sammanställaren förde in ord från litterära verk av Simonas Stanevičius, S. Daukantas, Žemaitė, Petras Avižonis, Antanas Baranauskas m.fl. i kartoteket. 266 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos med betydelseförklaringar och översättningar till ryska. Alla ord var försedda med accentmarkering. Ordbokens syfte var rent praktiskt – att hjälpa eleverna att läsa och förstå litauiska läroböcker. Därför bestod den till största delen av dialektord och nybildningar som språkvetaren rekommenderade för användning i standardspråket. Mūsų žodynėlis är viktig inte bara som källa till nya termer, utan också överlag som den första normerande ordboken över standardspråket. Ordboken kunde ha utvecklats till en ordbok över litauiskt standardspråk. Det finns alltså ytterligare ett antagande: J. Jablonskis, som hade ett omfattande kartotek och erfarenhet av lexikografiskt arbete, kunde ha skrivit en sådan ordbok. Särskilt eftersom hans önskan att själv skriva en ordbok ständigt nämns i samtida minnen. 4. LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK J. Jablonskis förväntan att utarbeta en definitionsordbok över det litauiska språket förverkligades delvis genom Lietuvių kalbos žodynas, som så att säga förenar tre olika ordböcker: dialektordboken, de äldre skrifternas ordbok och ordboken över det nutida standardspråket. Därför bör det särskilda sambandet mellan J. Jablonskis kartotek och Lietuvių kalbos žodynas, vars första sammanställare och redaktör var K. Būga, framhävas. Ordboksredaktionen fick flera lådor med ord från olika insamlare, av vilka avskrifter gjordes (omkring 25–30 tusen kort). K. Būga skrev av omkring 10 tusen ord ur J. Jablonskis kartotek²³, vilka senare införlivades med den stora ordbokens samlingar. I många fall tycks orden i J. Jablonskis kartotek ha försvunnit i dessa samlingar, eftersom J. Jablonskis material ofta inte markeras på något sätt i själva ordboken – i sådana fall anges endast en ortsförkortning. Att ett ord kommer från J. Jablonskis kartotek kan endast ses på kartotekskorten till Lietuvių kalbos žodynas. J. Jablonskis hann själv inte skriva en ordbok över det litauiska språket, men genom sitt arbete bidrog han mycket till det förberedande arbetet med en sådan ordbok. Om det första häftet av Lietuvių kalbos žodynas, som K. Būga sammanställde och som utkom omkring 1924, skrev han att detta var ”en mycket märklig ordbok över det egna språket, av ett slag som varken letterna, polackerna eller ryssarna dittills hade gett ut för samhällets behov. I ordboken har alla ord som fortfarande används i skrifter och talspråk skrivits ned. Men allmänheten, som av professor K. Būga hade väntat sig endast en ordbok över skriftspråket, kommer nu i ordboken att finna mycket material som är lämpligt och nödvändigt för att undersöka vårt språks etymologi, historia och dialekter” (JR 1935: 294–296). Själva ordbokstexten föreföll ovanlig för allmänheten, eftersom det var en vetenskaplig ordbok. Därför beklagade J. Jablonskis att ”den ifrågavarande ordboken främst riktar sig till de människor som redan behärskar skriftspråkets grundläggande språk tämligen väl och kan, 23 Redaktionen för Lietuvių kalbos žodynas granskade noggrant J. Jablonskis skrifter (läroböcker, boköversättningar m.m.) och skrev ut ytterligare minst 14 tusen ord ur dem till ordboken (se vidare Lyberis 2009: 69). Straipsniai / Articles 267 VILIIJA SAKALAUSKIENĖ med en samling frisk och sjuk materia framför sig för språkvetenskapen och att kunna orientera sig ordentligt i den för sina egna behov” (JR 1935: 296). Det viktigaste är att även K. Būga inledde sin lexikografiska bana med att redigera A. Juškas ordbok (band II). Liksom J. Jablonskis ville han utifrån materialet i A. Juškas ordbok skapa en fulländad litauisk ordbok, men när han insåg att en sådan ordbok hade betydande materialbrist började han också samla uppgifter till sin framtida ordbok. År 1923 började han skriva sin egen ordbok, där han för varje ord beslöt att nedteckna allt som man då inom språkvetenskapen kände till om ordet (Sabaliauskas 1997: 3). Tyvärr avbröts arbetet. Det andra häftet av K. Būgas ordbok publicerades först efter författarens död. Enligt lexikografen Bronė Vosylytė ”inledde Būgas ordbok ett nytt utvecklingsskede för den litauiska lexikografin – utgivningsskedet för den stora Lietuvių kalbos žodyno” (Vosylytė 2002: 80). År 1930 utarbetades en ny redaktion, vars ledare utsågs till Juozas Balčikonis. Den nya redaktionen ställdes genast inför utmaningen: vilken typ av ordbok skulle utarbetas? Karaktären hos den ordbok som K. Būga hade påbörjat ändrades. Från och med 1936 började man skriva en ordbok av en ny typ: egennamn uteslöts, lånord togs med i minimal omfattning, och man beslöt att framhäva ordens användning i lexikografiska källor samt deras geografiska utbredning. Enligt instruktionen för ordboksskrivandet från 1952 skulle de källmeningar som illustrerade betydelsen ordnas i en viss följd: först skulle sovjetiska klassikers verk anges, därefter den litterära klassikens verk, dialekter och folklore, och i slutet av ordboksartikeln exempel ur äldre skrifter. Även ordningen för presentationen av betydelserna ändrades. J. Balčikonis historiska presentation av betydelserna ordnades efter användningsfrekvens, och även presentationen av verben omarbetades: varje verb med prefix lyftes fram separat från huvudverbet, inte i samma ordboksartikel, men från och med band III (1956), som redigerades av J. Balčikonis och omarbetades av en redaktionskollegium under ledning av Kazys Ulvydas, återgick man till att ordna verben i ordboksartiklar med samma stam (se Vitkauskas 2001: 109–113 för mer information). I de sista ordboksbanden (XVI–XX), vars redaktör var Vytautas Vitkauskas, strävade man efter att följa ett korrekt, nedärvt språk, men instruktionen, även om den hade korrigerats, tillät inte att ordbokens struktur ändrades. För många är Lietuvių kalbos žodynas ett av de viktigaste förklarande verken om det litauiska språket, vars syfte är att så utförligt och brett som möjligt presentera hela det litauiska ordförrådet: alla allmänspråkliga litauiska ord, de äldsta och de nyaste, från talspråk och skrifter, dialekter och standardspråk, inhemska och lånade ord. I ordboksinstruktionen från 1980 står det att ordboken utgör grunden för en ordbok över det nutida litauiska språket (LKŽi 3). Senare, när vi analyserar och jämför materialet i de nämnda ordböckerna, kommer vi att kunna konstatera riktigheten i detta påstående. Forskningen om teoretiska problem inom lexikologi och lexikografi påverkade ordbokens struktur och tvingade fram ändringar i instruktionen för ordbokens utarbetande och redigering. Man strävade efter att omfatta hela det litauiska ordförrådet från äldsta tid till dessa 268 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos dagar, lyfta fram och förklara fler betydelser och försöka visa deras utveckling, ange ordens ursprung, historia, utbredning, ordbildningsmässiga samband, accentuering och grammatiska former, lyfta fram nya ord och uttryck, beskriva deras användning och stil, ge betydligt fler illustrativa meningar från dialekter och skrifter, ange källorna exakt överallt och även den tidigare nämnda geografiska utbredningen. Ordboksredaktören J. Balčikonis och alla ordboksförfattare ville, enligt V. Vitkauskas, huvudredaktör för ordbokens sista band, ”göra ordboken fullständig, som om man beskrev folkets tänkande och uppfattningar i många frågor som rör livet. Man ville tydliggöra litauernas syn på världens företeelser, moral, umgänge och trosfrågor” (Vitkauskas 2001: 112). Ordboken är rik på ordspråk, talesätt, gåtor och fraseologismer. För många känns det som om man genom att läsa ordboken ser bilder av Litauens människors liv, dokumentation av folkets skapande, filosoferande och visdom. Detta ordboksförfattarnas och redaktörernas hopp förverkligas i dag i de nyaste undersökningarna av språkets världsbild, där ordbokens värde som kulttext betonas. Lietuvių kalbos žodynas är en viktig källa inte bara för studiet av det förflutna, utan också en text som avslöjar en nationell, folklig och delvis religiös världsbild (Rutkovska 2021: 187). Materialet för varje ord, som ibland upptar flera eller rentav ett tiotal sidor, kan läsas som en helt separat artikel: ”När vi betraktar ordboksartiklarna som en specifik diskurs skapad på ett visst sätt och läser dem ur olika perspektiv kan vi finna olika uppgifter om dragen i den litauiska världsbilden och världsuppfattningen” (Gritėnienė 2017: 2). Den viktigaste källan för Lietuvių kalbos žodyno har alltid varit det levande språket – den litauiska dialektala lexiken. Ordbokens recensenter framhöll att dialektfakta är särskilt värdefulla både för språkvetenskapen och för språklig praxis (Urbutis 2010: 40). Ordboksuppgifternas betydelse och relevans för dagens forskning visas också av flera utgåvor i elektronisk version. Den 22 juni 2005 publicerades den första elektroniska utgåvan av Lietuvių kalbos žodyno (hädanefter LKŽe) på internet²⁴. Vid utarbetandet av hela texten i tjugo band enhetliggjordes skillnader i stavning och interpunktion, uppgifterna om dialekternas och de äldre skrifternas lexikala material i de första banden granskades, presentationen av förändrade realia omarbetades, förkortningarna enhetliggjordes och ordbokstexterna redigerades, anpassades och preciserades. Band XV–XX betraktades som förebild vid redigeringen av denna utgåva. Frågor om transponering och translitterering korrigerades i artiklarnas uppslagsord, i ordens illustrativa meningar och i ordförbindelser; se Naktinienė 2005: 192–197 för mer information. Den första LKŽe-utgåvan uppdaterades 2008 och 2017 genom att allt fler sökmöjligheter skapades: i sökningen efter ord och enskilda ordboksartiklar inkluderades nu även 24 På internet finns en samling på 11 miljoner ord, presenterade i ordboksartiklar med mer än en halv miljon uppslagsord och underuppslagsord, lexikografiskt beskrivna med hjälp av ett kortregister på 4,5 miljoner enheter (se Naktinienė 2005: 191–203; 2012: 92–102 för mer information). Straipsniai / Articles 269 VILIJA SAKALAUSKIENĖ ytterligare fraseologiska varianter, adjektivens neutrumformer, till exempel balta, nauja, vėlį, samt adverb i adjektiv- och verbartiklar och annat. I ordbokstexten skrivs förkortningarnas förklaringar ut. År 2008 publicerades en uppdaterad version. Där preciserades bedömningen av uppslagsordens normstatus. I den andra elektroniska utgåvan (2013) redigerades dessutom texterna i band XVI–XX, vilka i den första utgåvan hade betraktats som ett slags exempel på enhetliggörande av texterna i alla ordbokens band. Redaktionella och korrekturmässiga ändringar gjordes i texterna i alla övriga band, och slutsatserna från nya teoretiska och normativa arbeten beaktades (se mer Naktienė 2012: 96). Dessutom skrevs artiklar för nya ord som hade påträffats i andra ordartiklar och definitioner, eftersom dessa uppgifter ännu inte hade funnits i kartoteket när de berörda banden utarbetades. I den inledande delen av LKŽ står det att de lexikografiska artiklarna kan betraktas som en särskilt skapad kollektiv diskurs, där litauernas världsbild och världsuppfattning återspeglas. Ordboken innehåller ett rikt och mångsidigt etnolingvistiskt material för olika studier av den språkliga gemenskapens värderingar och för rekonstruktionen av den nationella världsbilden. 5. ORDBOKEN ÖVER DET NUTIDA LITAUISKA SPRÅKET K. Būga förstod att samhället och skolan behövde en praktisk ordbok, medan språkvetarna behövde en vetenskaplig (Balašaitis 2018: 163). På grund av bristen på material var det dock omöjligt att utarbeta en god praktisk ordbok. Trettio år efter att det första häftet av K. Būgas Lietuvių kalbos žodyno hade utkommit publicerades en för praktiska behov avsedd deskriptiv ordbok över det litauiska språket (1954). Det rika och mångsidiga materialet i Lietuvių kalbos žodyno gjorde det möjligt att utarbeta Dabartinės lietuvių kalbos žodyną och dess senare utgåvor (1972, 1993, 2000, 2003, 2006, 2012, 2017, 2021). A. Lyberis skrev 1972 i Mūsų kalboje att J. Balčikonis, när han den 15 september 1947 började arbeta vid Litauiska språkets institut, gav honom och några andra kolleger i uppdrag att skriva en encyklopedisk deskriptiv ordbok över det litauiska språket, en praktisk bok som samhället hade stort behov av (Lyberis 2009: 258). Dokument som förvaras i Litauens centrala statsarkiv visar att material till den planerade ordboken över skriftspråket började samlas in 1940 och hade samlats in fram till bokstaven K (Mikulėnienė 2022: 52). 270 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos DLKŽ₁ var också den första normativa ordboken²⁵ och tjänade under lång tid som den bästa informationskällan för alla som tog ställning till frågor om urvalet av ord, deras betydelser, stavning, accentuering, stilistiska användning och annat; den omfattade 45 000 ord. ”Tanken att man behövde börja utarbeta normativa ordböcker uppstod redan under renässansen, när den nationella intelligentian började ägna sig åt att utveckla modersmålet och fastställa gemensamma språknormer för hela nationen. Den första ordboken av detta slag utarbetades 1694 av Franska akademin Dictionaire de l’Academie française (Franska akademins ordbok)” (Jakaitienė 2005: 46–47). Omfånget av ord i varje ny DLKŽ-utgåva ökade: den andra utgåvan (1972) omfattade 60 000 ord, den tredje utgåvan (1993) 75 000 ord och den femte utgåvan (2003) 80 000 ord. I DLKŽ₁ presenterades hela det litauiska ordförråd som vid den tiden användes i större omfattning samt ord och ordkombinationer som vid denna tid hade uppstått i litauiskan och främst betecknade sovjetiska realia och sovjetisk ideologi, till exempel darbadienis, kolūkis, kolūkietis, komitetas, pionierius, darbinis auklėjimas, kolūkinis derlius, antipartinis, buožė med mera (se mer om det litauiska ordförrådets tillväxt under den sovjetiska ockupationen Lyberis 2009: 129–196). Denna utgåva (i själva ordboken står det att det är den andra upplagan) publicerades 1962 av litauer i Amerika i Chicago, med de sovjetiska ideologiska inslagen dolda (se mer Balašaitis 1999: 28–31; 1999a: 28–32; 2018: 235–237). I DLKŽ₁s förord betonas att ”denna ordbok, liksom deskriptiva ordböcker över andra språk, till skillnad från encyklopediska och andra specialordböcker, strävar efter att tydliggöra ordens betydelser genom korta förklaringar (ibland synonymer), genom att lyfta fram de mest väsentliga kännetecknen hos begreppet, tillräckliga för att förstå själva ordet och dess användning” (DLKŽ₁: VII). Orden förklaras kort med andra välkända ord som lätt kan hittas i ordboken (samma ställe, VIII). Ordbokens recensenter föreslog att de utelämnade jėgos sinonimus spėka, viekas skulle tas med i nästa ordboksutgåva (Urbutis 2010: 33). I den andra ordboksutgåvan fanns dessa ord med och de förblev kvar ända till den åttonde utgåvan (se tabell 2). ² TABELL. Substantiven spėka och viekas i Dabartinės lietuvių kalbos žodyno-utgåvor DLKŽ₂ DLKŽₑ spėk||à (4) styrka: Har mycket ~̃ų. Fick tillbaka ~às. spėk||à (4) människans styrka, förmåga: Har mycket ~̃ų. Fick tillbaka ~às. viek||las (2) dial. styrka: Har ingen ~o. Söker rättvisa ~ų. Ansträngde sig av all ~o. viek||las (2) dial. människans styrka: Har ingen ~o. Söker rättvisa ~ų. Anstränga sig av all ~o. ²⁵ Denna ordbok kallades också den lilla ordboken över det litauiska standardspråket, eftersom arbetet med att utarbeta den pågick parallellt med arbetet med att skriva och redigera den stora Lietuvių kalbos žodyno (se mer Mikūlėnienė 2022: 94, 129), men den publicerades under namnet Dabartinės lietuvių kalbos žodyno. Straipsniai / Articles 271 VILIJA SAKALAUSKIENĖ DLKŽ₂:s redaktionskollegium tog hänsyn till recensenternas förslag i den första upplagan att i definitionsbeskrivningarna i större utsträckning använda synonymer. Recensenterna hade påpekat att det fortfarande fanns mycket inkonsekvens vid särskiljandet av homonymer: en stor del av de semantiska homonymerna hade inte skilts ut, och kritik riktades även mot placeringen av fraseologiska uttryck i ordartikeln (Urbutis 2010: 30). Den andra upplagan kompletterades med ord från olika dialekter och med ord som används mer allmänt i skönlitteraturen, till exempel: babaliuoti, babanyti, babaužis, badadvėsauti, badadvėsys, badija, blazgatyti, dailėtyra, dailidystė, daingas, macas, machinatoriaus, madona, magauti, magma, vogčioti, sausledis, saussakė med flera. Vissa ovanliga, dialektala och internationella ord ströks, till exempel deviacija, mainomis, maišienė, maišysena, rančiuotas, randėtinis och liknande. När det gäller betydelsernas ordning har de vanligaste i det nutida språket inte alltid placerats först (jfr apysaka, engti, pažiūra). Även i den åttonde upplagan av ordboken presenteras dock betydelserna hos ordet apysaka på samma sätt som i de tidigare upplagorna (se tabell 3). TABELL 3. Substantivet apysaka i upplagorna av Dabartinės lietuvių kalbos žodynas DLKŽ apysaka (1) 1. berättelse, återberättande. 2. litt. berättande skönlitterärt verk, till omfånget mellan romanen och novellen DLKŽₑ apysaka (1) 1. berättelse, återberättande. 2. litt. berättande skönlitterär genre, mellan romanen och novellen; ett verk i denna genre: Historisk a. Av utrymmesskäl förkortas uppslagsordet i exempelmeningarna helt, vilket ibland gör själva meningen svår att förstå (se tabell 4). TABELL 4. Substantivet engti i upplagorna av Dabartinės lietuvių kalbos žodynas DLKŽ₁ éng||ti, ~ia, ~ė 1. flå, dra av skinnet: Aviai kailį ė., nuė. 2. trycka ned, plåga, pina: Dvarininkai ~ė valstiečius. ~iamosios klasės. 3. skrapa, riva; slita sönder: Ledai kranto ~ia. Drabužius ė. Ranką nuė., nusiė. 4. bildl. slå, piska; skälla ut häftigt: Kam kailį ė., išė., nuė. ~tis tarp savęs (gräla, skälla). ~ėjas, ~ėja substantiv (1), ~ikas, ~ikė substantiv (2) den som förtrycker; förtryckare, förövare. ~imas (2); Kapitalistai varo tautų ~imo bei pavergimo politiką. DLKŽₑ éng||ti, ~ia, ~ė 1. flå, dra av skinnet: Aviai kailį ė. 2. skrapa, riva: Ledai krantus ~ia. 3. slita sönder, nöta: Drabužius ė. 4. bildl. trycka ned, plåga, pina: ~iami žmonės. Neėnk taip arklio. 5. bildl. slå, piska; skälla ut häftigt: ~iau tą vaikėzą. || refl.: Vaikai ~iasi tarp savęs. ~ėjas, ~ėja substantiv (1), ~ikas, ~ikė substantiv (2), ~imas, ~imasis (1) 272 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos Det förekommer betydelser hos ord som förklaras med sådana ord som inte alls har tagits upp i ordboken, exempelvis: pažiūra förklaras med ordet pažiūrėjimas, men varken detta substantiv eller det verb som substantivet skulle ha bildats av finns i ordboken (Urbutis 2010: 32; se tabell 5). TABELL 5. Substantivet pažiūra i utgåvorna av Dabartinės lietuvių kalbos žodynas DLKŽ₁ pažiūr‖a (3ᵇ) 1. utseende, betraktande: Iš ~ õs vacker häst. 2. åsikt, övertygelse: En sund, riktig s. P. på arbetet DLKŽₑ pažiūr‖a (3ᵇ) 1. utseende, yttre: Iš ~õs vacker häst. 2. åsikt, inställning: En sund, riktig s. P. på arbetet Vissa brister i ordboken hänger samman med problem som inte har undersökts närmare, exempelvis presentationen av fraseologismer, placeringen av verb med prefix, åtskiljandet och förklaringen av ordens betydelser, åtskiljandet av homonymer och så vidare. Det måste konstateras att frågorna kring ordbokens makrostruktur var aktuella för samtliga DLKŽ-utgåvor (det finns nu redan 8 utgåvor) när olika utgåvor av ordboken analyserades. I detta avseende fanns det olika uppfattningar. Redan vid utarbetandet av ordbokens första utgåva (1954) var problemet med urvalet av ord aktuellt²⁶. Den lettiske språkvetaren Janis Endzelynas framhöll också ordurvalet som den viktigaste principen för språknormering: ”[...] språkvetaren föreskriver inga lagar på eget bevåg; han iakttar endast hur folket talar, väljer ut det som lämpar sig för skriftspråket och överlämnar detta till andra” (Endzelīns 1971: 662). År 1993 utkom den tredje DLKŽ₃-utgåvan. Vid utarbetandet av denna ordboksutgåva fastställdes att ordboken framför allt skulle vara en källa till och vägledning i fråga om språk, inte någon annan typ av information (Keinys 2004: 77). I denna ordboksutgåva strävade man särskilt efter objektivitet vid förklaringen av ordens betydelser och valet av användningsexempel²⁷. ²⁶ Med J. Kruopas ord är den huvudsakliga riktlinjen för ordurvalet ”återspeglingen i ordboken av hela det lexikala systemet i språket, inte bara det litterära” (Kruopas 1998 [1968]: 456). Numera kan man också vara oenig med detta påstående, eftersom upptagandet av ett ord i en normativ ordbok legitimerar dess användning i standardspråket och ger det status som ett ord i standardspråket. Å andra sidan talar J. Kruopas om en ordbok över det nutida språket, inte om en ordbok över standardspråket. Därför är det uppenbart varför språkvetaren uppfattade standardspråkets lexikon som osjälvständigt, växande och ännu inte avskilt (jfr Klimavičius 1997: 26; Sakalauskienė 2010: 296). ²⁷ Det var just på grundval av huvudordsförteckningen i datorversionen av DLKŽ₃, som skapades 1995 av medarbetare vid Institutet för det litauiska språket samt Institutet för matematik och informatik, som arbetet med BLKŽ inleddes (se Liutkevičienė, Murmulaitytė 2015: 84 för mer information). Straipsniai / Articles 273 V I L I J A S A K A L A U S K I E N Ė År 2000 utkom den fjärde upplagan av DLKŽ₄. I huvudsak är detta en omtryckt tredje upplaga av ordboken, där endast upptäckta korrekturfel har rättats. Redaktionskollegiet är detsamma. År 2003 utgavs en cd-skiva med denna ordbok. Där kompletterades ordboken med en förklarande del med de viktigaste ortnamnen i Litauen och världen. Denna version av ordboken lades ut på internet. I slutet av 2003 utkom den femte upplagan av DLKŽ₅e, som hade redigerats, korrigerats och kompletterats på nytt och endast var elektronisk (en cd-skiva med ett tryckt häfte innehållande en inledning, metodiska råd och en beskrivning av arbetet med datorprogrammet); därtill fogades ett separat tillägg med omkring 3000 ortnamn i Litauen och världen – en förklarande del med de viktigaste ortnamnen i Litauen och världen. År 2006 nådde en något korrigerad sjätte upplaga (den tredje elektroniska) av DLKŽ₆e användarna. Dess redaktionskollegium är detsamma. Den sjunde upplagan av DLKŽ₇e, publicerad 2012 (en uppdaterad version 2017), utarbetades utifrån den sjätte upplagans skiva men skiljer sig betydligt från den. De största skillnaderna i denna ordboksredaktion är: 1) ord som inte rekommenderas för det exemplariska standardspråket (markerade med förkortningen ntk. =) har utelämnats; 2) en del föråldrade och mer sällsynta regionala ord (med markeringarna psn. och dialektala) samt varianter har utelämnats (nästan två tusen); 3) den del med de viktigaste ortnamnen i Litauen, närliggande områden och världen som fanns i de tidigare elektroniska DLKŽ-upplagorna har utelämnats (omkring tre tusen artiklar); 4) orden har accentuerats i enlighet med resolutionerna från Litauens statliga kommission för det litauiska språket; 5) betydelseförklaringarna till vissa ord har preciserats och upptäckta korrekturfel har rättats. I denna upplaga av ordboken har ett litet tillägg (omkring två och ett halvt hundra) med ord som saknas i DLKŽ₇e, hämtade från den nyutarbetade Bendrinės lietuvių kalbos žodyno. I förordet till den senaste DLKŽ₈e säger huvudredaktören att ”ordboken har utarbetats som en språklig rådgivare för alla litauer i världen och för de utlänningar som har lärt sig litauiska eller fortfarande håller på att lära sig det” (DLKŽ₈e, Förord). Ordbokens universalitet betonas, eftersom den för det första återspeglar alla användningsområden för standardspråket och alla dess brukade varieteter, och för det andra ger användarna nödvändig information om stavning, accentuering och böjning av rekommenderade, normativa ord; karakteristiska betydelser förklaras, ordens kombinatorik visas genom användningsexempel, och en betydande mängd bildliga uttryck, fraseologismer samt sammansatta termer från olika områden har inkluderats. Tillägget med nya ord har kompletterats med två hundra ord. DLKŽ₈e har utarbetats utifrån den åttonde tryckta upplagan av DLKŽ. De viktigaste nyheterna i denna upplaga är: 1) vissa ord som tidigare betraktades som icke-normativa men som Litauens statliga kommission för det litauiska språket har godkänt som brukliga i standardspråket har återinförts: bobutė ’1. mormor, farmor (faderns eller moderns mor) 2. se barnmorska’; kaladė ’1. se trinka. 2. se malka 3’; linčas ’våldsam uppgörelse utförd av en folkmassa utan rättegång’; 2) stavningen och accentueringen av orden har ordnats i enlighet med resolutionerna från Litauens statliga kommission för det litauiska språket 274 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos och så vidare; 3) den hänvisande ordförklaringen har uppdaterats (i vissa fall har markeringen žr. återinförts, vilken hade strukits vid utarbetandet av den sjunde DLKŽ-upplagan): č i árdašas, čárdašas; drīksti, drỹska (dryksta), drisko; fjõrdas och så vidare; 3) den hänvisande ordförklaringen har uppdaterats (i vissa fall har markeringen žr. återinförts, vilken hade strukits vid utarbetandet av den sjunde DLKŽ-upplagan): bizūnas se rimbas, bul̃jonas se sultinys, gérbūvis se gerovė, pakalikas, ~ė se pataikinas med flera; 5) vissa ord som hade utelämnats i den sjunde DLKŽ-upplagan på grund av den tryckta upplagans begränsade omfång har återinförts. 6. ORDBOKEN ÖVER LITAUISKT STANDARDSPRÅK Den elektroniska Dabartinės lietuvių kalbos žodynas som för närvarande utarbetas, Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, skiljer sig helt från den när det gäller såväl lexikonsammansättningen som själva ordbokens struktur och utarbetningsmetodik. Där kan man hitta det allra nyaste ordförrådet, som har använts från tiden efter år 2000 fram till i dag, till exempel: feisbukas, gūglas, gūglinti, jutubas. I ordboken kommer även instagramas, skaipas, tviteris och andra ord att inkluderas. När DLKŽ firade sitt femtioårsjubileum framhöll ordbokens huvudredaktör att man, när den tredje DLKŽ-upplagan överlämnades till användarna, hade skrivit att det absolut behövdes en större ordbok över standardspråket, kanske i tre eller fyra band, med fler artiklar och framför allt fler användningsexempel (Keinys 2004: 82). BLKŽ förverkligar denna förhoppning. Vid skrivandet, redigeringen och godkännandet av BLKŽ beaktas den faktiska användningen av orden och deras accentueringsmönster, samtidigt som standardspråkets normer följs. Ordboken innehåller alltså det korrekt fungerande ordförrådet i dagens standardspråk. Därför avstår man från en betydande del av de föråldrade, dialektala och endast inom ett snävt område brukade orden, och inkluderar betydligt fler internationella ord, termer och nyord som betecknar nya företeelser än vad som gjordes tidigare. Den huvudsakliga skillnaden mellan denna ordbok och de olika DLKŽ-upplagorna är att ordboken skrivs och redigeras inte bara alfabetiskt utan till större delen också enligt lexikala semantiska grupper. Dessutom följs principen att ett ord ska förklaras med ord som alla förstår och som är semantiskt och stilistiskt neutrala, och som också kan hittas i denna ordbok (Liutkevičienė 2006: 14). Utan tvekan använder BLKŽ:s utarbetare erfarenheterna från tidigare ordböcker, som redan har nämnts i denna artikel (LKŽė, DLKŽ), samt från andra litauiska och utländska ordböcker; de bygger på de senaste vetenskapliga forskningsarbetena och på material från databaser och textkorpusar. Straipsniai / Articles 275 VILІJA SAKALAUSKIENĖ Det är ändamålsenligt att nämna några av de många skillnaderna mellan DLKŽ och BLKŽ: 1) det kapslade28 sättet att presentera besläktade ord29 har övergetts; 2) alla ord som används i definitionerna lyfts fram och förklaras som uppslagsord; 3) mer spridda, lexikaliserade ordkombinationer och sammansatta termer30 lyfts fram och förklaras; 4) alla uppslagsord eller betydelser i BLKŽ, med undantag för enstaka fall, illustreras med användningsexempel; 5) alla ord i illustrationsmeningarna förses med accentmarkering; 6) i artiklarna om vissa ord (t.ex. adjektiv och adverb) särskiljs fler morfologiska former (komparativ, superlativ och pronominalformer); 7) verbens, och i enskilda fall adjektivens och fraseologiska uttrycks, syntaktiska valens anges; 8) mer grammatisk information ges; 8) upptagandet av icke-rekommenderade ord i BLKŽ:s makrostruktur har övergetts osv. Om skillnaderna mellan DLKŽ, som en gång hade samma syfte och utförde samma förklarande och normerande funktioner, och BLKŽ genom att jämföra artiklarna för uppslagsord som börjar på b har BLKŽ:s egna redaktörer genomfört en omfattande analys. Resultaten bekräftade inte bara riktigheten i den valda metoden för ordboksarbetet, utan visade också områden som kan förbättras (Liutkevičienė, Murmulaitytė 2015: 86, 139). Med hänsyn till resultaten av denna undersökning granskas uppslagsordsförteckningen i Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno (LKND) fortlöpande. Ordboken utarbetas alltså med hänsyn till den ständigt föränderliga språkliga situationen, den kunskapsbaserade samhällsordningens och det prestigefyllda språkbrukets nya behov, de senaste resultaten av undersökningar och normering av standardspråket samt kritik av andra ordböcker och av texter till denna ordbok som har publicerats eller framförts på annat sätt. SAMMANFATTANDE ANMÄRKNINGAR 1. En översikt över utvecklingen av ordböcker över nutida och litauiskt standardspråk från slutet av 1800-talet till de första årtiondena av 2000-talet visar att en av de mest framstående lexikografiska arbetena under 1800-talet – Antanas Juškas litauisk-polska ordbok – lade grunden för en förklarande ordbok över det litauiska språket. Den är en viktig lexikografisk källa av ny typ för förklarande ordböcker över talspråket och var något nytt för samhället under andra hälften av 1800-talet. 28 I vissa artiklar kallad inkluderings (se vidare Liutkevičienė, Murmulaitytė 2015: 84). 29 I BLKŽ presenteras, till skillnad från DLKŽ, diminutiver, verb- och adjektivable substantiv, adverb samt avledningar av substantiv med suffixen –tojas och –ėjas som separata uppslagsord. 30 En av nyheterna i BLKŽ är att två- eller flerordiga termer som används oftare, eller helt enkelt benämningar på realia, lyfts fram som uppslagsord (Liutkevičienė 2010: 147). 276 Acta Linguistica Lituanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos 2. Den standardiseringsprocess av språket som inleddes i A. Juškas ordbok och som även J. Jablonskis fortsatte var betydelsefull för det litauiska standardspråkets historia. Som grunddialekt valde både ordbokens författare och redaktör den västlitauiska höglandsdialekten. J. Jablonskis var övertygad om att det behövdes en ordbok över det litauiska standardspråket, skriven på ett språk som alla kunde förstå. 3. Som den första normerande ordboken över standardspråket och som källa till nya termer var J. Jablonskis Mūsų žodynėlis betydelsefull; den kunde ha utvecklats till en ordbok över det litauiska skriftspråket. J. Jablonskis hann själv inte skriva en ordbok över det litauiska språket, men genom sitt arbete bidrog han i hög grad till det förberedande arbetet med en sådan ordbok. 4. J. Jablonskis förväntningar förverkligades delvis genom Lietuvių kalbos žodynas, vars redaktör K. Būga också inledde sin lexikografiska bana genom att redigera A. Juškas ordbok. Lietuvių kalbos žodynas – ett av de viktigaste förklarande verken om det litauiska språket – inledde en ny utvecklingsetapp för den litauiska lexikografin. Att ordbokens uppgifter är viktiga och betydelsefulla för dagens forskning framgår av flera elektroniska utgåvor. 5. Det rika och mångsidiga materialet i Lietuvių kalbos žodyno gjorde det möjligt att sammanställa Dabartinės lietuvių kalbos žodyną och dess övriga utgåvor (1972, 1993, 2000, 2003, 2006, 2012, 2021). Vid analysen av olika utgåvor av DLKŽ bör det framhållas att frågor kring ordböckernas makrostruktur är aktuella för samtliga utgåvor; en av dem gäller urvalet av ord, och en av de allra viktigaste uppgifterna är standardiseringen av lexikonet. 6. Den elektroniska Bendrinės lietuvių kalbos žodynas skiljer sig helt från Dabartinės lietuvių kalbos žodynas både vad gäller lexikonets sammansättning och själva ordbokens struktur och utarbetningsmetodik. Den viktigaste skillnaden mellan denna ordbok och DLKŽ:s olika utgåvor är att ordboken skrivs och redigeras inte bara alfabetiskt utan också i lexikala semantiska grupper. BLKŽ utarbetas med hänsyn till språkets ständigt föränderliga situation, nya behov hos kunskapssamhället och av användningen av ett prestigefyllt språk, de senaste resultaten av undersökningar och standardisering av standardspråket samt kritik av andra ordböcker och texterna till denna ordbok som håller på att utarbetas. 7. Varje förklarande ordbok över det litauiska språket gav på ett eller annat sätt impulser till att tänka på en ny och bättre ordbok eller en ny utgåva av den. Var och en av de behandlade ordböckerna hade sitt eget bidrag, uppmuntrade till att gå framåt, dra lärdom av den föregåendes erfarenheter, undvika att upprepa misstag och finna nya sätt att sammanställa och redigera. Straipsniai / Articles 277 VIL IJA SAKALAUSKIENĖ ORTNAMNSFÖRKORTNINGAR Als – Alsėdžiai, Plungės r. Puš – Pušalotas, Pasvalio r. Skap, Skp – Skapiškis, Kupiškio r. Vkš – Viekšniai, Mažeikių r. KÄLLOR OCH FÖRKORTNINGAR BLKŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, redaktionskollegium D. Liutkevičienė, D. Murmulaitytė, V. Sakalauskienė, A. Gritėnienė, A. Gaidienė, D. Daugirdienė, L. Jonušys, huvudredaktör D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013–2022. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lki.lt/bendrinės-lietuvių-kalbos-zodynas. DLKŽ1 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, ansvarig redaktör J. Kruopas, 1:a utgåvan, Vilnius: Valstybinė politinė ir mokslinė literatūros leidykla, 1954. DLKŽ2 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, ansvarig redaktör J. Kruopas, 2:a utgåvan, Vilnius: Mintis, 1972. DLKŽ3 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudredaktör St. Keinys, 3:e utgåvan, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. DLKŽ4 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. St. Keinys, 4:e upplagan, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2002. DLKŽ5e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. St. Keinys, 5:e elektroniska upplagan, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2003. DLKŽ6e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. St. Keinys. 6:e upplagan (3:e elektroniska, 4:e internetbaserade), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006. [Den internetbaserade versionen var inte längre offentligt tillgänglig från och med 2015.] DLKŽ7e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. St. Keinys, 7:e upplagan (5:e internetbaserade), uppdaterad version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2017. [Den internetbaserade versionen var inte längre offentligt tillgänglig från och med 2022.] DLKŽ8e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. St. Keinys, 8:e upplagan (6:e elektroniska/internetbaserade), uppdaterad version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lki.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas. DOI: doi.org/10.35321/dlkz. J̄k – Jonas Jablonskis. Lietuvių kalbos žodynui medžiaga kartoteka, förvarad i manuskriptavdelningen vid LMA:s Vrublevskis-bibliotek, F-99. 278 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos J – Литовскій словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ [Litovskij slovar’ A. Juškeviča s’ tolkovaniem’ slov’ na russkom’ jazykačh’], häfte två [vуp. vtoroj], Санктпетербург [Sanktpeterburg], 1904, I–LIX. LKND – Miliūnaitė Rita, Aleksaitė Agnė. Lietuvių kalbos naujažodžių duomenynas, fortlöpande internetbaserat uppslagsverk sedan 2011, red. och ansvarig red. R. Miliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lki.lt/naujazodziai. DOI: doi.org/10.35321/neol. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudred. G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (uppdaterad version, 2018). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/lietuviiu-kalbos-zodynas. LITERATŪRA B a l a š a i t i s A n t a n a s 1999: Dabartinės lietuvių kalbos žodyno Čikagos leidimas (1962). – Gimtoji kalba 5, 28–31. B a l a š a i t i s A n t a n a s 1999a: Dabartinės lietuvių kalbos žodyno Čikagos leidimas (1962). – Gimtoji kalba 6, 28–32. B a l a š a i t i s A n t a n a s 2018: Žodžiai ir žodynai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Č e p a i t i e n ė G i e d r ė, L a p i n s k i e n ė L i o n ė, sud., 2010: Atsiminimai apie Joną Jablonskį, Vilnius: Gimtasisi žodis. E n d z e l ī n s J ā n i s 1971: Darbu izlase 1, Rīga: Zinātne. G r i t ė n i e n ė A u r e l i j a 2017: Žodyno vaizdinys Lietuvių kalbos žodyne. – Bendrinė kalba 90, 1–19. J a k a i t i e n ė E v a l d a 2005: Leksikografija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. JR – Jablonskio raštai 4, red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys, 1935. K e i n y s S t a s y s 2004: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas per penkiasdešimt metų. – Kalbos kultūra 77, 76–83. K l i m a v i č i u s J o n a s 1997: Kas yra bendrinės kalbos leksika? Sampratos, nuomonės ir prietarai. Žodyno praktika ir teorija. Vartojimo reikšmės ir problemos. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 20–32. K r u o p a s J o n a s 1998 [1968]: Rinktiniai raštai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Straipsniai / Articles 279 VIL IJA SAKALAUSKIENĖ Lyberis Antanas 2009: Leksikografijos teorija ir praktika, sud. Z. Šimėnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Liutkevičienė Danutė 2006: Bendrinės lietuvių kalbos žodynas. Siekiamybė ir realybė. – Leksikografija ir leksikologija 1. Aiškinamųjų bendrinės kalbos žodynų aktualijos, red. kolegija D. Liutkevičienė, R. Mikulskas, D. Murmulaitytė, sud. R. Petrokienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–33. Liutkevičienė Danutė 2010: Bendrinės lietuvių kalbos žodyno struktūra, tikslai ir perspektyvos. – Kalbos kultūra 83, 141–150. Liutkevičienė Danutė, Murmulaitytė Daiva 2015: Nuo Dabartinės prie Bendrinės lietuvių kalbos žodyno. – Leksikografija ir leksikologija 5, sud. A. Gritėnienė, red. kolegija J. Girčienė, L. Levancevič, D. Liutkevičienė, D. Murmulaitytė, V. Sakalauskienė, I. Zuicena, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 83–146. LKŽi – Lietuvių kalbos žodyno instrukcija, Vilnius: 1980. Mikulėnienė Danguolė 2022: Lietuvių kalbos instituto istorija: kalbotyros aneksija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Naktinienė Gertrūda 2005: „Lietuvių kalbos žodyno“ taisymai elektroniniame variante. – Kalbos kultūra 78, 191–203. Naktinienė Gertrūda 2012: Elektroninio Lietuvių kalbos žodyno naujovės. – Kalbos kultūra 85, 92–102. Palionis Jonas 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Piročkinas Arnoldas, sud., 1991: Jonas Jablonskis. Straipsniai ir laiškai. Vilnius: Mokslas. Rutkovska Kristina 2021: Leksikografiniai šaltiniai lietuvių kalbos pasaulėvaizdžio tyrimuose. – Vertybės lietuvių ir lenkų kalbų pasaulėvaizdyje 2. Liaudiškasis, tautinis, daugiatautis ir daugiakultūris paveldas, Vilnius, Liublinas: Vilniaus universiteto leidykla, 181–200. Sabaliauskas Algirdas 1997: Kazimieras Būga ir lietuvių leksikografija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 1–4. Sakalauskienė Vilija 2010: Dialektizmų atranka dabartinės ir bendrinės lietuvių kalbos žodynuose. – Leksikografija ir leksikologija 2. Jono Kruopo 100-osios gimimo metinės, sud. V. Sakalauskienė, A. Auksoriūtė, red. kolegija O. Karaeva, I. Lemeškin, G. Naktinienė, R. Petrokienė, V. Sakalauskienė, J. Zabarskaitė, vyr. red. Z. Šimėnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 295–305. 280 Acta Linguistica LXXXIX Lietuvių kalbos aiškinamųjų žodynų raida, savitumas ir tarpusavio sąsajos Sakalauskienė Vilija 2012: Antano Juškos lietuvių–lenkų kalbų žodyno terminė medžiaga. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas. Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms (su CD), sud. A. Auksoriūtė, red. kolegija D. Mikulėnienė, V. Sakalauskienė, Z. Sawaniewska-Mochowa, V. Šaūdina, P. Zemlevičiūtė, vyr. red. A. Auksoriūtė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 256–274. Sakalauskienė Vilija 2021: Leksikografinis Jono Jablonskio palikimas. – Kultūros studijos Panevėžyje. Jonas Jablonskis, sud. L. Lapinskienė, Panevėžys: Komunikacijos centras „Kalba. Knyga. Kūryba“, 32–44. Sawaniewska-Mochowa Zofia 2002: Ze studiów nad socjolektem drobnej szlachty kowieńskiej XIX wieku (na podstawie słowników przekładowych Antoniego Juszkiewicza), Bydgoszcz: Wydawnictwo Akademii Bydgoskiej im. Kazimierza Wielkiego. Sawaniewska-Mochowa Zofia 2014: Lietuviški XIX amžiaus verstiniai žodynai – regioninės lenkų kalbos tyrimų šaltiniai. – Leksikografija ir leksikologija 4, sud. R. Petrokienė, red. kolegija S. Berg-Olsen, O. Kažukauskaitė, D. Murmulaitytė, V. Sakalauskienė, Z. Sawaniewska-Mochowa, J. Urbanavičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 123–138. Tolutienė Birutė 1961: Antanas Juška leksikografas. – Literatūra ir kalba 5, 87–377. Urbutis Vincas 2010: Knygos apie žodžius, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Vitkauskas Vytautas 2001: Baigiant didįjį „Lietuvių kalbos žodyną“. – Kalbos kultūra 74, 109–113. Vosylȳtė Bronė 2002: K. Būga žodynininkas. – Kelias į didįjį Žodyną, sud. K. Morkūnas, K. Vosylȳtė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 50–80. The Development, Uniqueness and Interrelationship of Lithuanian Explanatory Dictionaries SUMMARY In the 19ᵗʰ century, as a social, cultural, and literary renaissance began, many Lithuanian intellectuals recognized that, in addition to grammar books, dictionaries could also help develop the Lithuanian written language. Consequently, they embarked on the compilation of Lithuanian language dictionaries. The article reviews the development of current and Straipsniai / Articles 281 VILIJA SAKALAUSKIENĖ Standard Lithuanian language dictionaries from the end of the 19th century to the first decades of the 21st century. The exploration is grounded in the analysis of the most prominent dictionaries of the era and specific examples drawn from these references. The article also scrutinizes the most important problems that the compilers of Lithuanian explanatory dictionaries may face. The empirical basis of the study consists of the data from Antanas Juška’s Lithuanian–Polish dictionary, the card index of Jonas Jablonskis’ Material for the Lithuanian Language Dictionary, Lithuanian Language Dictionary (LKŽe), various editions of the Modern Lithuanian Language Dictionary (DLKŽ) and the data from the electronic Standard Lithuanian Language Dictionary (BLKŽe). The Lithuanian–Polish dictionary, edited by the renowned Lithuanian lexicographer and folklore collector Antanas Juška, stands as one of the most remarkable lexicographical achievements of the 19th century. The importance and significance of this dictionary were also appreciated by Jonas Jablonskis, who took the first steps in lexicographic work by editing Juška’s dictionary. The work on the dictionary encouraged the linguist to collect material for a study of the Standard Lithuanian language, write the data on cards and catalogue them in a card index. Jablonskis’ aspiration to compile a Lithuanian standard language dictionary found practical realization in the Lithuanian Language Dictionary, which combines three different dictionaries, encompassing written and dialectal forms, texts from diverse historical periods, and modern standard language. The wealth of diverse material within this dictionary paved the way for the creation of the Dictionary of the Contemporary Lithuanian Language (1954) and its subsequent editions (1972, 1993, 2000, 2003, 2006, 2012, 2017, 2021). The electronic dictionary of the Standard Lithuanian Language that is currently being edited, distinguishes itself by featuring a distinct lexicon structure and the methodology for its compilation. Each published dictionary served as a catalyst, inspiring the writing of a new and more refined dictionary or the development of fresh editions. Įteikta 2023 m. liepos 18 d. VILIJA SAKALAUSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] 282 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX