Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose

VILIJA RAGAIŠIENĖ Institutet för det litauiska språket ORCID-id: orcid.org/0000-0002-5026-4667 Forskningsområden: accentologi, dialektologi, etnolingvistik, lexikografi. DOI: doi.org/10.35321/all89-09 ACCENTUERINGSTENDENSER HOS LOKATIVFORMER I SÖDRA AUKŠTAITISKA DIALEKTER Accentueringstendenser hos lokativformer i de södra aukštaitiska subdialekterna SAMMANFATTNING Med stöd av skriftliga källor från andra hälften av XX-talet till början av XXI-talet undersöks accentueringstendenserna hos lokativformerna — singularis och pluralis av inessiv och illativ — i det södra aukštaitiska dialektområdet. Artikeln syftar till att ur ett synkront perspektiv beskriva lokativernas accentueringsdrag, förklara orsakerna till variationen i accentueringen samt fastställa den areella utbredningen av former med accentuella varianter inom samma subdialekt. Undersökningen visade att accentueringen av de lokativformer som används i det södra aukštaitiska dialektområdet påverkas av accentueringsanalogi, semantik, en tendens till accentuell variation och oxytonesis. Det framkom att lokativformer med två accentueringsmönster oftare beläggs i sydvästliga och sydliga subdialekter. NYCKELORD: södra aukštaitiska dialektområdet, lokativ, illativ, inessiv, accentueringsvariant. SUMMARY Studien undersöker accentueringsmönster inom lokativkasusen — singularis och pluralis av inessiv och illativ — i det södra aukštaitiska dialektområdet. Den bygger på skriftliga källor från andra hälften av 20th-talet till början av 21st-talet. Artikeln syftar till att ur ett synkront perspektiv beskriva lokativkasusens accentueringsdrag, förklara orsakerna bakom accentueringsvariationen och kartlägga den areella utbredningen av accentuerade varianter inom samma subdialekt. Resultaten visar att accentueringen av lokativerna i 190 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose de södra aukštaitiska dialekterna påverkas av accentueringsanalogi, semantik samt en tendens till accentuell variation och oxytonesis. Intressant nog framkom att lokativformer med två accentueringsmönster är vanligare i sydvästliga och sydliga subdialekter. NYCKELORD: södra aukštaitiska subdialekt, lokativ, inessiv, illativ, accentvariant. INLEDNING I den vetenskapliga litteraturen har stor uppmärksamhet ägnats åt användningen av lokativformer hos böjliga ord i de södra aukštaitiska subdialekterna. Dialektologer har tämligen ingående analyserat inessivens (inre befintlig lokativ) och illativens (inre riktande lokativ) semantik, orsakerna till betydelseneutralisering, formernas grammatiska morfem och utbredning inom dialektområdet (Zinkevičius 1966: 201; 1980: 196–197; 2006: 145–146; LKA III, 48 žml.; Rosinas 1995: 74; Tuomienė 2010: 79–80; Karaciejūtė 2013: 50–51; Leskauskaitė 2016: 242; 2022: 28–32; 77–78; Kardelytė-Grinevičienė 2022: 61–69 m.fl.). Lokativernas accentueringstendenser har hittills undersökts minst. Vid beskrivningen av det södra aukštaitiska accentueringssystemet har uppmärksamheten endast riktats mot accentueringsvarianter¹ hos formerna av dessa kasus och mer sällsynta användningsfall (AukT 31; Ragaišienė 2010: 14, 129; jfr även LKA III 55)². Syfte, metoder, nyhet och aktualitet. Syftet med undersökningen är att ur ett synkront perspektiv beskriva särdragen i accentueringen av lokativformer i det södra aukštaitiska dialektområdet och diskutera deras accentueringstendenser. Undersökningens uppgifter är: 1) att sammanställa ett register över de lokativformer av böjliga ord som påträffats i de undersökta källorna; 2) att fastställa utbredningsområdena för former med olika accentuering; 3) att förklara möjliga orsaker till att accentueringsvarianter existerar. Undersökningen bygger på deskriptiva metoder och metoden för intern rekonstruktion. Med metoden för intern rekonstruktion fastställdes äldre accentueringsvarianter och möjliga förutsättningar för att dialektala parallellformer existerar förklarades. Den genomförda undersökningen är ny och aktuell. I artikeln beskrivs, med stöd av material som samlats in från hela det södra aukštaitiska området under mer än 60 år, för första gången ¹ I den lingvistiska litteraturen kallas ord och deras former som accentueras på olika sätt för accentueringsvarianter (Kardelytė 1975: 11; Zinkevičius 1979: 91 m.fl.), accentuella varianter (Stundžia 1995: 22), accentueringsparalleller (Pakerys 1994: 7) eller accentueringsparalleller (Mikulėnienė, Pakerys, Stundžia 2007: 8). Författaren följer i sina arbeten traditionen att använda termerna accentueringsvariant (accentuell variant) och accentueringsparallell (accentuell parallell) som synonymer (Ragaišienė 2010; jfr även Stundžia 2009: 66). ² Žaneta Markevičienė har under vetenskapliga diskussioner uppmärksammat att man inte kan fastställa ett ords accentklass enbart utifrån lokativformerna, eftersom deras accentuering kan skilja sig från formerna i andra kasus, det vill säga att de inte alltid visar den accentuella paradigmen. Straipsniai / Articles 191 VIL IJA RAGA IŠIENĖ accentueringstendenserna hos lokativformer av böjliga ord och en karta över utbredningen av former med accentuella varianter inom samma subdialekt presenteras. Denna undersökning bör framför allt vara relevant för forskare som studerar accentueringstendenser i dialekter och förändringar i accentueringsfenomen. Den kommer sannolikt också att ha praktisk nytta för sammanställare av dialektordböcker — dialektologer och lexikografer. Källor och undersökningsmaterial. De uppgifter som analyseras i artikeln har samlats in från skriftliga källor från andra hälften av XX-talet till början av XXI-talet samt från ett personligt kartotek. Materialet består huvudsakligen av beskrivningar av språkliga särdrag i subdialekterna inom detta dialektområde, sammanställda under XX-talets 6:e–7:e årtionden, av utförliga dialektordböcker (kartoteket till den tvådelade Ordboken över södra södra aukštaitiska subdialekter, ordboken över Druskininkai-dialekten och den under utarbetande ordboken över litauiska subdialekter i Polen) samt av samlingar av dialekttexter (publikationerna Texter från Kuciūnai-traktens subdialekt, texter från Marcinkonys subdialekt, texter från Seirijai subdialekt, texter från trakten kring Leipalingis, texter från trakten kring Švendubrė, Litauiska dialekttexter 1. Balatna (Varanavas), texter från Ramaškoniai subdialekt och texter från litauiska subdialekter i Polen). I undersökningen ingår också belägg från sydaukštaitiska dialekttexter som publicerats i antologin Litauiska språkets dialekter, antologin över litauiska språkets dialekter och i den första delen av Žaneta Markevičienės publikation Texter från aukštaitiska dialekter. Dessutom används uppgifter från Ordboken över det litauiska språket, från dialektologernas arbeten och från de undersökta subdialekterna som påträffats i det personliga kartoteket⁴. Material finns från hela dialektområdet, men huvudsakligen från den sydvästra delen. Sammanfattningsvis kan man säga att det insamlade materialet är tillräckligt för att undersöka accentueringstendenserna hos lokativformer i det södra aukštaitiska dialektområdet. Därtill återspeglar de skriftliga källorna väl dialektområdets accentueringsdrag. I de undersökta källorna påträffades omkring 3300 lokativformer av 585 böjliga ord (se tabellen)⁵. För ungefär hälften av orden belades formerna flera eller ett tiotal gånger, för en femtedel av orden endast en eller två gånger, jfr krāutuvė (1), krāutuvėj Dbč (PPŽ I 522), BltT 29, SrjT 170, LLŠT 104, ŠĮk (LLŠŽ K), Rdm, Vs, krāutuvėn DrskŽ 167, Dnv, Kb, Knv (PPŽ I 522), Nmn, Lzd (AukT 184, 196), KčT 165, 168, RamT 135, LpT 166, Dg, Al (LKŽ K), Bd, Rdm, Krkš, krāutuvėsa Mrc (PPŽ I 522), KčT 42, Spg (AukT 205), Krkš, krāutuvėse LpT 114, Šlvn, Vs / krāutuvėsa ŠĮk (LLŠŽ K)⁶, abiesa Lš (AukT 224), atóstogosa Lš (AukT 220), ³ Handskrifterna förvaras i dialektarkivet vid Centrum för geolingvistik vid Institutet för det litauiska språket. ⁴ Från vetenskapliga arbeten har belägg som författarna antecknat eller samlat in från ljudinspelningar inkluderats i undersökningen. ⁵ I denna siffra ingår inte de ofta använda adverbialiserade instrumentalisformerna laukān / laukā̃, ōran / orañ, šōnan / šonañ m.fl. Inte heller ingår de få adverbialiserade aliativformer som påträffats i källorna, namōpi, namiepi, rudenióp m.fl. ⁶ Lokativformer av ofta använda ord kan vara belagda mer än en gång i subdialekten. 192 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose brudynañ ‘i smutsen, i leran’ KčT 362, kiškoi ‘i snåret’ Rdm m.fl.⁷ Ungefär två tredjedelar av de belagda användningsfallen utgörs av substantivens lokativformer. Former av dessa kasus används relativt ofta också hos pronomen kitas, -à, kokis, -ìa / kókis, -ia, tas, -à, tokis, -ìa / tókis, -ia, och räkneord pirmas, -à, antras, -à. Användningstendenserna för lokativformer i de södra aukštaitiska subdialekterna skiljer sig åt (se tabellen, jfr Leskauskaitė 2022: 23–24). Det största antalet utgörs av singulara illativformer av substantiv som betecknar livlösa objekt och uttrycker riktning och plats (se vidare ibid., 28–29). Mer än en tredjedel av materialet består av singulara och plurala inessivformer. Plural illativ används relativt sällan i de södra aukštaitiska subdialekterna (se tabellen). Det undersökta materialet består huvudsakligen av lokativformer av böjliga ord med produktiva a-, ia₂-, ā- och ē-stammar. TABELL. Frekvensen hos lokativformer av böjliga ord Kasus | Numerus | Antal | Användningsexempel Inessiv | Singularis | 652 | burnõj, daržė, kaimynõstei(e), užėmūke / užėmūkė, vidurỹ, antrõj / antroję, pirmam̃ / pirmamè, šitõj, šitam̃ Inessiv | Pluralis | 583 | akỳsa, galvõsa, gyvuliósa, kraujúose / kraujõs, miltúosa, sōdúosa / sōduose / sōdūs, jaunúosa, jaunõsa, antrúosa, antrõsa, keturíesa, šitõsa, šitúosa Illativ | Singularis | 1910 | akiñ, káilin, kepalãñ, mešlynãñ, vandeniñ, žiemõn, antrãñ, antrõn, šitañ, šitõn Illativ | Pluralis | 145 | búlvesna, durỹsna, grikiúosna, sõnuosna, paklõtysna, rañkosna, rugiũosna, pirmõsna, seniũosna, šitõsna, šitúosna, tokiúosna, tokiósna Totalt: | | 3290 | Det insamlade materialet bekräftar de areella skillnader i lokativformernas utbredning inom dialektområdet som fastställts av dialektologer (se vidare Leskauskaitė 2022: 28–30). I hela området dominerar singulara illativformer; de inessivformer som används vid sidan av dem är ojämnt spridda: i de sydvästliga subdialekterna utgör de en fjärdedel, i det sydliga området omkring en sjättedel av fallen. Plurala illativformer används, kan man säga, inte längre i den sydvästra delen av området; endast enstaka belägg påträffades ⁷ Vid beskrivningen av accentueringen är transkriptionen inte relevant; därför återges exemplen med den litauiska standardspråkets grafem (på så sätt undviks att samma ord och dess former återges flera gånger i olika transkription). Tonaccenterna i lokativformerna anges okorrigerade. Straipsniai / Articles 193 VILIJA RAGAĮŠIENĖ i det södra området; pluralformen är något bättre bevarad i de nordliga och östliga subdialekterna (jfr ibid., 29). ACCENTUERINGSKARAKTÄREN HOS LOKATIVFORMER I det södra aukštaitiska området accentueras lokativformerna hos mer än hälften av de böjliga orden enligt samma accentuella modell som formerna i andra kasus — i stammen eller i ändelsen, t.ex.: kilpa (1), kilpoj Kb (PPŽ I 494), Krkš, kilpon Kb, Knv (PPŽ I 494), Rdm, Lzd, Vs, kilpose Pns, Pvl (LLŠŽ K); miškas (4), miškė Knv, Dbč, Pvč (PPŽ I 662), Brč, Nmn, Lš (LKT 370, 382), Dsm (AukT 168), LpT 99, Ožk, Pns (LLŠŽ K), Bd, Rdm, Vs, Krkš, miškarn Knv, Pnč, Kpn, Zrv, Mrc, Dbč, Mst, Knvl, Kb, Mrd (PPŽ I 662–663), Br, Auk, Brč, Prl, Vs, Jvš, Lpl (LKT 361–388), Dsm (AukT 168), SrjT 189, ŠvT 145, Bd, Rdm, Lzd, Vs, Šlvn, Kpč, miškuosa Lš (LKŽė), Dbč, Kb, Kpn, Zrv (PPŽ I 663), KčT 195, ŠvT 90, Pns (PPŠŽ K), miškūose Kb, Knv, Pvč (PPŽ I 663), KčT 330, miškuosà Mrc (PPŽ I 663), miškuosè RamT 239, miškúos Lš (AukT 217), miškúosna Mrc (LKŽė), Rud (PPŽ I 663) m.fl.⁸ Baritoner behåller oftast stammen accent, t.ex.: krūmas (1), krūmė Prl (LKŽ K), krūman Vžn (LKT 378), Vs, Kpč, krūmuosa Pvč, Knvl, Mrc (PPŽ I 528), KčT 349, RamT 117, krūmuose Eg, Pns, Šlk (LLŠŽ K), Rdm, Lzd, krūmuosna Rud (PPŽ I 528), RamT 166; rankà (2), raňkoi Mrc (PPŽ II 319), SrjT 123, Agr, Pns (LLŠŽ K), Mtl, raňkon Drsk, Lp, Mrk (LKŽė), Mrg, Dbn (PPŽ II 318), Kb (LKT 390), Lš (AukT 215), Agr (LLŠŽ K), Vlk, Trak (LKŽ K), Vs, Krkš, raňkosa Rdm, Spg, raňkose Krv, Pns (PPŠŽ K), raňkosna Ktv (LKT 359), Vvs (Leskauskaitė 2022: 29) m.fl.; oxytoner accentueras i ändelsen, t.ex.: akìs (4), akiñ Škl (LKT 389), Rdm, akýsa Mrc, Kš, Pvč, Kb, Dbč, Drž, Mrg (PPŽ I 7), Lš (AukT 216), ŠvT 80, MrcT 46, Eg, Ožk (LLŠŽ K), akýse Pnč (AukT 207), akysà Pnč (PPŽ I 7), BltT 61, akýsnа Pnr (LKT 360); galvà (3), galvój SrjT 205, Krv, Šlk, Pvl, Pns, Ožk, Žv (LLŠŽ K), Bd, Lzd, Vs, galvón DrskŽ 92, ŠvT 149, Pns, Eg (LLŠŽ K), Krkš, Mtl, Rdm, galvõsa Krkš; kañpas (4), kampè Rud (PPŽ I 450), Rdm, kampañ DrskŽ 135, Mst, Dbč, Mrd, Rud, Mnč (PPŽ I 450), Pns, Šlk, Ožk (LLŠŽ K), Kpč, Vs, Lp, kampúosa DrskŽ 135, Mrc (PPŽ I 450) m.fl. (jfr LKA III 54). Accentueringen hos lokativformerna av de återstående orden (vanligen substantiv) varierar. Ungefär en tredjedel accentueras på två sätt, liksom formerna i andra kasus, t.ex.: balà (2), bãloj Ožk, Šlk (LLŠŽ K), Bd, Lzd, bãlon Knv (PPŽ I ⁸ Vid fastställandet av ordens accentueringsparadigm beaktades endast uppgifter från det södra aukštaitiska dialektområdet. 194 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose 95), Rdm, Mtl, bālosa DrskŽ 27, Knv, Pvč (PPŽ I 95), ŠvT 90, Dvč (LLŠŽ K), bālose Pns, Šlk (LLŠŽ K), Kpč, bālosna DrskŽ 181 / balā (4), balōj Dg, Al (LKŽ K), balōn Rud (PPŽ I 95), bālosā Db̄n (PPŽ I 95), balošė Spg, daiktas (3/1), daiktė Drsk, Srj (LKŽė), Plkn, Šlčn, Vng, Vlk (TA) / daiktė Mrc, Rod (LKŽė), Mcl, Kč (TA), daiktan RamT 141, Agr, Šlk (LLŠŽ K), Rdm, Kpč / daiktan Dbn (PPŽ I 165), Dg (AukT 178), Plkn (TA), Vs, Kpč, Drsk, daiktuōsa Bd, Rdm, Krkš / daiktuosa Vs; tokis, -ià (4/3), tokiam Pr1, tokioj Bd, tokian Knv, Mst (PPŽ II 616), Pns, Agr (LLŠŽ K), Rdm, Kpč, Lzd, Mtl, Spg, Al, Trak, tokiúosa Mtl, Kpč, tokiúosna Dnv (PPŽ II 615), Kpč / tōkis, -ia (1), tōkian Vlk, Dg, Trak (LKŽ K), Rdm, tōkiuosa Vrn (LKŽ K). Hos vissa ord varierar endast accentueringen av lokativformerna (accentuella paralleller i andra kasus har inte belagts). Ofta accentueras inte alla lokativformer på två sätt, utan endast någon av dem (singular eller plural inessiv och/eller singular illativ), jfr även kamarā (4) ‘förråd’, kamarōj KčT 78, RamT 130, Vng (LKT 374), Agr (LLŠŽ K), Al, Pr1 (LKŽ K), Rdm, Vs, kamarōn Rud, Mst (PPŽ I 448), Šlk (LLŠŽ K), KčT 167, LpT 85, 164, Dg, Mrk, Trak (LKŽ K), Krkš, Kpč / kamarōn LpT 164, Pns (LLŠŽ K), kamarōsa Mrc (PPŽ I 448), pienas (1), pienė Bd, Rdm (LKŽ K), pienan Kš, Mrc (PPŽ II 214), SrjT 114, Ilg (TA), Mtl, Kpč, Prl / pienan Vs (LKT 381), Čvn (TA), Krkš. På analogiskt sätt tenderar också lokativformerna av ord med accentuella paralleller att accentueras, t.ex.: pūodas (1/3), pūode Ožk, Pns (LLŠŽ K), KčT 177, SrjT 116, pūodan DrskŽ 469, Knv, Mrg, Kš, Mst (PPŽ II 301), Spg (AukT 204), Agr (LLŠŽ K), Rdm, Kpč / pūodan DrskŽ 287, Mtl, pūoduosa Žr (PPŽ II 302), KčT 223, Agr (LLŠŽ K), pūduosna DrskŽ 287 m.fl. I många fall är formerna av huvudaccentueringsvarianten i dessa kasus mer spridda, t.ex.: virtuvė (2), virtuvėj RamT 106t, Pns (LLŠŽ K), Rdm, virtuvėn DrskŽ 25, Mrc (PPŽ II 770), KčT 259, LpT 133, Pr1, Trak (LKŽ K), Rdm, virtuvėse Ožk, Pns (LLŠŽ K) / virtuvė (1), virtuvėj Ožk (LLŠŽ K), virtuvėn Kb, Knv, Dbn, Mrd, Rud (PPŽ II 770), ŠvT 103, virtuvėsa Rdm. Exempelvis har stamaccenten etablerats i lokativformerna av de gamla baritonerna kaktā (2/4) och kuprā (2/4), jfr kāktoj Rdm, Knv (LKT 369, 383), Ožk (LLŠŽ K), kākton DrskŽ 132, Knv, Grb, Kpn, Mrc (PPŽ I 441), Sem, Trak, Dsm, Srj (LKA III 54–55), Mcl, Lpl, Kpč, Dgr, Vvs, Auk (TA), Sn, Šlk (LLŠŽ K), Mtl, Srj, Vrn / kaktōn Sem, Trak, Dsm, Srj (LKA III 54–55). Kūproi LLŠT 202, kūpron Kč, Vlk (TA), Rdm, Krkš, Vs, Kpč / kuprōn B1tT 81⁹. Det bör uppmärksammas att de diskuterade accentueringstendenserna hos lokativformer kännetecknar såväl tvåstaviga som flerstaviga böjliga ord. ⁹ Om hänförandet av dessa substantiv till den baritoniska accentueringsparadigmen, se Būga 1961: 73, 710; Zinkevičius 1975: 19; Ragaišienė 2010: 30 samt där nämnd litteratur. Straipsniai / Articles 195 VILIJA RAGAIŠIENĖ Accentueringstendenser hos singulara inessivformer. I de undersökta källorna påträffades relativt få sådana former (omkring 20 procent av användningsfallen, se tabellen)¹⁰. Inessivformer med dubbel accentuering — i stammen och i ändelsen — beläggs relativt sällan, t.ex.: pradžia (4), pradžioj / pradžioje LpT 139, Rdm, Bd / pradžioj Vs. Oftast varierar accentueringen hos ord som har accentuella paralleller, t.ex.: skyrius (2), skyriuj Bd, Vs / skyrius (4), skyriuj Ožk (LLŠŽ K), sodžius (4), sodžiui Pls (LKŽe), Šlk (LLŠŽ K) / sodžius (2), sodžiui RamT 195, valščius (2), valščiui / valščius (4), valščiui Ožk (LLŠŽ K)¹¹. Andra accentueringstendenser kännetecknar inessivformer av andra och/eller fjärde accentueringsklassen i a-stammen, där en av varianterna accentueras i roten, t.ex.: kiėmas (4/2), kiemė Rud (PPŽ I 492), Lzd (AukT 198), Dgr (TA), Pns (LLŠŽ K), Krkš / °kiėme¹² Trak (LKŽ K), Pns (LLŠŽ K), Bd, miestąs (2), miestė Žr (PPŽ II 652), LLŠT 149, Ožk, Pns, Sn (LLŠŽ K) / °miėste DrskŽ 39, Pns (LLŠŽ K), Vs, sõdas (2/4), sodė SrjT 132, Agr, Pns (LLŠŽ K) / osõde Kny (PPŽ II 421), Žln (AukT 171), Šlk (LLŠŽ K), Rdm, Lzd (Ragaišienė 2010: 209), šiėnas (4), šiẽnė Bd / °šiėne Mcl (TA), atšlàimas (4) ‘gård’, atšlãmė Al (LKŽ K) / °atšlàime RamT 143, malū́nas (2/4), malūnė Rud (PPŽ I 610), Pns (LLŠŽ K) / °malū́ne Prl (LKŽ K), bliūdas (2) ‘skål’, bliūdė Agr, Ožk, Šlk (LLŠŽ K), Kpč, Krkš / °bliūde LLŠT 135, viėdras (2) ‘hink’, viẽdrė Mtl, Krkš / °viẽdre Onš (LKŽ K). I den lingvistiska litteraturen förbinds stamaccenten i dessa substantivs singulara lokativ (samt instrumentalis och plural ackusativ) framför allt med en morfonologisk utjämning av det accentuella paradigmet, det vill säga med bildandet av en modell med kolumnal och ändelsebaserad accentuering (se vidare Mikulėnienė 1996–1997: 60–61; Tuomienė 2005: 65–69; Urbanavičienė 2005: 106–107). Den dubbla accentueringen hos de diskuterade formerna kan vara betingad inte endast av tendensen att utjämna böjliga ords paradigm efter slaviska språks modell. Av de anförda uppgifterna framgår att stamaccenterade former inte registreras enbart i perifera subdialekter. Den dubbla accentueringen av inessivformer kan, om än indirekt, också hänga samman med accentueringen av singulara illativformer (båda lokativerna används för att uttrycka såväl riktning som plats), jfr bliūdas (2), °bliūde / bliūdė och bliūdan / bliūdãn. Sammanfallet mellan accentens placering och den semantiska omgivningen kan vara en av orsakerna till att inessiven trängs undan ur bruk. ¹⁰ Exempelvis har endast ett tiotal former av tvåstaviga substantiv i deras stam som ofta används i självbiografiska berättelser och betecknar livlösa objekt belagts, t.ex.: ämžiui Mtl, pěčiui SrjT 140, Agr (LLŠŽ K), Krkš m.fl. Singulara illativformer, som uttrycker riktning och plats, är mer spridda. ¹¹ Deras accentueringsvariation bestäms av samma faktorer som formerna i andra kasus (se vidare Ragaišienė 2010). ¹² Tecknet ° markerar en ”oparadigmatisk” form. 196 Acta Linguistica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose Accentueringen av inessivformerna hos de diskuterade orden påverkas också av den dominerande stamaccenten i andra singulara kasusformer, jfr šienas, šieno, šieną, šienu, šiene. Detta bekräftas också av accentueringstendenserna hos inessivformerna av avledningar med suffixen –(i)ukas, –(i)ukė, –utė och –tuvė i den andra accentueringsklassen. I det södra aukštaitiska området har inessivformerna så att säga generaliserat stamaccenten, t.ex.: kvajynukė ‘i den lilla tallskogen’ Šlk (LLŠŽ K), namukė Trak (LKŽ K), smėliukė Mtl, vežimukė Lzd, Mtl, kamarukė(i)e Al (LKŽ K), dežutė(i)e Dg (LKŽ K), Mtl, parduotuvė(i)e Rdm m.fl.; jfr de suffixaccentuerade illativformerna kvajynūkan, namūkan, vežimūkan, kamarūkėn, dežūtėn, parduotūvėn¹³. I de norra utkanterna av det södra aukštaitiska området och i de litauiska subdialekterna i Polen kan accentueringen av lokativformerna av avledningar med suffixet –ukas, om än indirekt, påverkas av former som lånats från ia₂-stammen och har den grammatiska morfemen –y, jfr kambarūky (och kambarūki), vežimūky (och vežimūki) Pns (jfr Leskauskaitė 2022: 78). För att stamaccenten i inessiv av de diskuterade substantiven med ē-stam skulle kunna etableras skapade de förkortade (en-vokaliga) formernas genombrott gynnsamma villkor, jfr rankūtė (2), rankutėję / rankutėje → rankūtej Rdm. I den sydvästra delen av området påträffades sällan använda, ”oparadigmatiska” inessivformer av produktiva ā- och ē-stammar, t.ex.: liepa, liepōj, karūnā, karūnōj, kālvė, kalvėj, klūmpė, klumpėj, vaistinė, vaistinėj, durpinėj, daržinėj, bačkà, bačkōj, bačkon, liepa, liepōj, liepōj, liepon, liepōn, Liepōj peri kokie mažì paukštukai, Mūs liepōj bitės sėdi, medų ima Bd, karūnā (2), karūnōj Vng, kālvė (1), kalvėj KčT 87, klūmpė (1), klumpėj Mtl, vaistinė (1), vaistinėj Krkš. Deras uppkomst har framför allt förklarats av den för dessa subdialekter typiska tendensen till accentuell variation och oxytonesis. I vissa fall kan den parallella accenten också vara betingad av accentueringsanalogi med samma avledningstyp, jfr durpinėj, daržinėj, eller ha generaliserats enligt det dominerande accentuella mönstret hos singulara illativformer, jfr bačkà (4) ‘tunna’, bačkōj LLŠT 143, Šlk (LLŠŽ K), Rdm / bačkōj SrjT 113, bačkon Mrc, Rud (PPŽ I 91), KčT 166, RamT 235, SrjT 227tt / bačkon Mrc (PPŽ I 91), liepa (1), liepōj / liepōj Bd, liepon / liepōn Pvč (PPŽ I 578), Bd. Det bör noteras att accentvariationen hos de angivna inessivformerna inte är direkt knuten till betydelseneutralisering — de används för att uttrycka plats, jfr Liepōj peri kokie mažì paukštukai Bd och Mūs liepōj bitės sėdi, medų ima Bd. Av det tillgängliga materialet framgår två saker. För det första är inessivformerna av ord med dubbel accentuering i de flesta fall mer spridda i huvudaccentueringsvarianten, t.ex.: kokìs, –ià, kokiãm, kokiōj, kokìs, –ia, kokiám, kokiōj, pìrkia, pìrkioj, pìrkioj (2/4), pìrkioj Mrc (PPŽ II 226), Dsm (AukT 166), RamT 129tt, Onš, Mrk (LKŽ K), Prl / pìrkioj RamT 157, Vlk (LKŽ K). För det andra tenderar formerna i detta kasus av cirkumflexstammade ord att accentueras konsekvent, det vill säga att stamaccenten generaliseras enligt den baritoniska accentueringsmodellen. ¹³ I det södra aukštaitiska området används de förkortade formerna av singular inessiv av suffixen –(i)ukė, –utė och –tuvė överallt. Tvåvokaliska former av detta kasus beläggs relativt sällan som parallellformer. Straipsniai / Articles 197 VILIJA RAGAIS̆IENĖ Betoningsdrag hos singularisformer av illativ. I de sydliga höglandsdialekterna används särskilt ofta förkortade singularformer av illativ för att uttrycka riktning och plats (de utgör omkring 58 procent av bruksfallen, se tabellen). Ungefär en tredjedel av orden har betoningsvarianter i denna kasus. Mer än hälften av dem betonas på två sätt, liksom formerna i andra kasus, till exempel: dūrpìnė (1), dūrpinen Žv (LLŠŽ K), Rdm, Lzd, Mtl / durpinė (3ᵃ), durpìnen Sn, Pns (LLŠŽ K)¹⁴, raištas (2/4), raištan Rud (PPŽ II 314), raudõnas, -ą (3), raudonãn Rdm, Lzd, Kpč, Vs, raudonõn Kpč / raudónas, -a (1), raudónan Kb (TA), Vs, Rdm, raudonõn Trak (TA). Betoningen varierar mer hos ord med produktiva stammar av typen a, ia¹, ā och ē. Det finns få sekundära illativformer av substantiv med icke-produktiva stammar av typen i, iu och u. Vanligen tenderar de att betonas enligt paradigmen för den grundläggande (ofta äldre) varianten. Till exempel betonas illativen av barytonordet tur̃gus (2) / turgùs (4) endast i stammen (46 bruksfall har påträffats)¹⁵. I dialekten är ändelsebetonade former av tvåstaviga substantiv med iu-stam, spiečiùs / spiẽčius och sodžiùs / sõdžius, spiečiūñ och sodžiūñ, mer utbredda (53 av 68 fall). Den dubbla betoningen hos illativformer av ord utan betoningsvarianter förklaras först och främst genom analogi, det vill säga den hänger samman med den modell för fast stam- och ändelsebetoning som etablerats i de sydliga höglandsdialekterna, till exempel: rãtas (2), rãtai, ratãn Prl (LKŽ K), Mtl / ratai, ratañ ŠvT 91¹⁶, lãngas (3), langañ DrskŽ 48, Grb, Rud, Mrc, Kš (PPŽ I 556), Pvl (LLŠŽ K), Rdm, Lzd, Mtl / lãngan Kpč, Krkš, trobà (3), trobõn DrskŽ 419, Kb, Mrc, Mst (PPŽ II 629), Ndz, Lš (AukT 187, 218), SrjT 235, Dg, Nmn (LKŽ K) / trõbon Spg (AukT 204tt), kibiras (3ᵇ), kìbiran Srj, Trak (LKŽ K) / kìbiran SrjT 211¹⁷ med flera. Av det tillgängliga materialet framgår att även andra faktorer än analogi kan påverka betoningen av de behandlade formerna. Dessutom kan sekundära varianter ha uppkommit vid olika tidpunkter. Ändelsebetoningsformen hos substantivet žẽmė, žemėñ Drsk, Rtn (LKŽė), jfr žemės Rtn, Kb, Mrk Drsk (LKŽė), Rtn (AukT 230), Pls (TA), kan ha ärvts från äldre språkstadier (se vidare Rinkevičius 2009: 90; Ragaišienė 2010: 90 och där anförd litteratur). Ändelsebetoningen i illativ hos barytonorden miẽstas och mõkslas har sannolikt berott på tendensen att betona ord som nyligen kommit in i dialekterna på ändelsen, jfr miestãn Dbč, Drž, Rud, Mrc, Mst, Žr (PPŽ I 652), SrjT 146tt / miestañ Knv (PPŽ I 652), Pnč (AukT 212), Bd, Kpč, mõkslan Vs / mõkslañ DrskŽ 214, Kb (LKT 391), Nmn, ¹⁴ Jfr singularformen med ändelsebetoning durpinė̃ Švn (AukT 193). ¹⁵ För en utförligare behandling av variationen mellan ordet turguss betoningsparadigm, se Ragaišienė 2010: 107 och där anförd litteratur. ¹⁶ I det sydliga höglandsområdet påträffades inga andra pluralformer av detta substantiv med ändelsebetoning. ¹⁷ Stamtonen kan ha bevarats genom betoningen i de ofta använda formerna av lånordet viėdras, viėdran. 198 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose Vlk (LKŽ K), Rdm (Skardžius 1935: 18; Senkus 1960: 214; Ragaišienė 2010: 29, 57 m.fl.). Ändelse- eller stambetoning kan också hänga samman med dissimilation, analogi med betoningen hos parallellt använda illativformer och så vidare. När betonade stavelser i illativformer av två eller flera böjliga ord möts kan betoningarna spridas ut, till exempel: Eis̆im pažiūrėt karvės – ji gerä̃n pienan Vs (LKŽe); Nepilk [kruopų] tokiān šaltan pienan Krkš. I vissa fall kan illativens accentuering påverkas av flera faktorer, jfr Jis išleido abudu sūnu aukštan mokslan Rdm. Variation i betoningen av illativformer kan också hänga samman med semantiken. Det kan inte uteslutas att former som uttryckte plats respektive riktning under en tid kunde skiljas åt genom betoningen medan kasusets betydelser neutraliserades, jfr šedi vežiman Kb (PPŽ II 747), Rdm, Mtl / į(si)deda (krauna, kelia, susėda) vežiman Švn (LKŽe), Knvl (PPŽ II 747), Sem (AukT 166), RamT 27518. Illativformer med två betoningar kan vittna om en tidigare accentuell och semantisk opposition, jfr Nešė vežiman [Šiaudus] ir dėjo ir Sudedam būlio vežiman DrskŽ 454; Pasikinkom arklį vežiman Mst och Pakinko arklį vežiman Mrc, Parsiveža akmenų vežiman Dbč och Šalta vežiman [Sėdėti] Pnč (PPŽ II 747)19. Att semantiken kan påverka det behandlade kasusets accentuering framgår av betoningen hos avledningar med suffixet –ynas. Historiskt är substantiv med detta suffix kollektivbeteckningar som senare konkretiserats (Skardžius 1943: 192, 266–267; Ambrazas 2000: 54). Det har iakttagits att den rörliga betoningsmodell som förknippas med kollektiv pluralis också påverkar betoningen av singularformer av illativ, jfr beržynas, beržynai: beržynai → beržynan (Ragaišienė 2010: 128–129). I det sydliga höglandsområdet tenderar illativ trots pluralformernas accentuering oftast att betonas på ändelsen, till exempel: dirgelȳnai, dirgelynan Rdm, riesutynai, riesutynan Dbč (LKT 387), samanynai, samanynan Pns (LKŽ K), Rdm, skujynai, skujynan Kb (PPŽ II 409) med flera (51 av 64 former är ändelsebetonade). Detta framgår också av betoningen hos former av detta kasus för ord som nyligen kommit in i dialekterna, jfr skudurynas (1), skudurynai, skudurynan Kb / skudurynan Aš (PPŽ I 409). Stamtonen i illativ kan också hänga samman med tendensen att ersätta den med prepositionella konstruktioner med prepositionerna in, an + ackusativ (jfr Leskauskaitė 2022: 29). Betoningen hos illativformer som uttrycker riktning kan påverkas av ackusativformernas accentuering, till exempel: sueina trōbon / į trobą, kamaron / į kamarą, plg. dar pila kibiran / į kibirą, pabeldė langan / į langą. Neutraliseringen av illativens betydelser, tendensen att ersätta den med prepositionella konstruktioner och analogin med andra kasus’ accentuering kan skapa förutsättningar för enstaka sekundära former som inte hänger samman med ordets accentparadigm, jfr dūgnas (4), dūgnan Pnš (LKA III 55), gurklys (3), gurklin Spg, krāštas (4), krāštan Mri (LKA III 55), 18 Betoningsdrag hos adjektiv med suffixet –inis, –ė visar att variation i betoningen kan vara betingad av betydelsedifferentiering (Ragaišienė 2012: 119). 19 I det sydliga höglandsområdet betonas substantivet vežimas endast enligt den andra accentparadigmen. Straipsniai / Articles 199 VILIJA RAGAİŠIENĖ pãdas (2), padañ SrjT 167, Mtl med flera. Å andra sidan kan detta också leda till att äldre betoningsformer bevaras. Till exempel är barytonordet dvùrass former med dvãrai, dvãrų fast betoning belagda endast i enstaka dialekter, medan illativformer med stambetoning har påträffats i hela dialektområdet, jfr dãran Vrn (LKT 91), Ppr, Smn, Alv, Dg, Ndz, Vrnv, Nč (LKA III 54), Trak, Vlk (LKŽ K), MrcT 208, Lzd, Kč. I de undersökta dialekterna har fler enstaka fall av ändelsebetoning dokumenterats, till exempel: jaunimas (2), jauniman / jaunimãn Mrp (LKA III 54), kaštonas (2), kaštónan Nmn, kiaušinis (2), kiaušinín KčT 314²⁰, miestas (2), miestan DrskŽ 16, Knv (PPŽ I 652), pirkià (2), pirkión Zrv (PPŽ II 226)²¹, ver̃pstis, –io (2), verpstiñ Vs med flera. Lånord från slaviska språk tenderar särskilt att generalisera ändelsebetoningen, till exempel: blėkė (2) ‘plåt’, blėkėn Mst, klùmokas (1) ‘knyte, börda’, klumokañ Mrc (AukT 229), paduãlas (2) ‘källare’, paduvalañ ŠvT 144, skarvadà (2) ‘stekpanna’, skarvadõn RamT 97tt, slòjikas (1) ‘burk’, slojikañ LLŠT 256, stõdas (2) ‘hjord, boskap’, stodañ ŠvT 127, šliùbas (2) ‘kyrklig vigselritual’, šliubañ Ožk (PPŠŽ K), Ndz (LKŽ K) med flera. Framväxten av former med ändelsebetoning hänger först och främst samman med den tendens till accentuell variation och oxytonése som är utmärkande för ord med cirkumflex stam i de sydliga höglandsdialekterna (Ragaišienė 2010: 38). Några av dem kan visa en äldre böjnings- respektive betoningsparadigm hos ordet, till exempel: klõnis, –io (1), klonìn (jfr klonis, –iẽs) Bd. Åtminstone en del av de behandlade illativformerna har sannolikt uppkommit nyligen och vittnar om en pågående språkprocess, till exempel: svìrtis, –ies (1), svìrtiñ KrkS²². Det kan inte uteslutas att utvecklingen av betoningen i det behandlade kasusets former också kan ha påverkats av former med tvåvokaliska och förkortade (envokaliska) grammatiska morfem, vilka under en tid konkurrerade i dialekterna, jfr miškañ: miškanà (Leskauskaitė 2022: 31; jfr Rosinas 2005: 224). I de undersökta källorna påträffades endast enstaka oförkortade illativformer, till exempel: laškona ‘till sängen (in i sängen)’ Prl (TA), pirkìona Kb (LKT 390) med flera.²³ Därför finns det på grund av materialbrist ingen möjlighet att diskutera detta antagande mer utförligt. Betoningen av illativformer kan, om än indirekt, också påverkas av pågående adverbialiseringsprocesser. I höglandsdialekterna kan kasusformen i paradigmet och den adverbialiserade formen skiljas åt genom betoningen, jfr laũkas (4), laukañ och laukañ (LKA III 55). Betoningsdrag hos pluralformer av inessiv. I det sydliga höglandsområdet är former med –sa / –se vanliga hos böjliga ord, som varianter vid sidan av ²⁰ Jfr den parallellt använda pluralformen i genitiv kiaušinių KčT 314. ²¹ I de sydliga sydliga höglandsdialekterna hör detta substantiv till den andra accentklassen. ²² Paradigmet med fast betoning hos avledningen med suffixet –tis, svìrtis, som har bevarat den ursprungliga verbstammen svìrti med initialt betonad rot, är äldre eller har bildats för länge sedan (jfr Pakerys 1994: 103). ²³ Om användningen av oförkortade illativformer i det sydliga höglandsområdet, se LKA III 54; Leskauskaitė 2022: 31, not 21–a. 200 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose används också morfologiskt förkortade former. Pluralis inessiv används, liksom de ovan behandlade singulara lokativformerna, numera för att uttrycka plats och riktning (Leskauskaitė 2022: 28, 80ff.; jfr LKA III 72–73, kartbl. 67–70; Zinkevičius 2006: 145–146). Pluralformerna av inessiv hos böjliga ord utgör omkring 18 procent av bruksfallen (se tabellen). Mer än en tredjedel av de undersökta orden har betoningsvarianter i detta kasus. Exempelvis betonas inessiv hos adjektiv med suffixet –inis, –ė, som betonas enligt den första och andra accentklassen, likaså i stammen och suffixet, till exempel: pakulinis, –ė (2), pakuliniuosa (maišuosa) Vlk, Prl (TA), Lzd, Rdm, Spg / pãkulinis, –ė (1), pãkuliniuosa (maišuosa) Vs (TA), Trak (LKŽ K) med flera. Något annorlunda accentueringsdrag är typiska för ord som har varianter med fast och rörlig betoning. Oftast betonas inessivformerna, liksom formerna i andra pluralis kasus, på två sätt – i stammen och på ändelsen, till exempel: geltõnas, –a (1), geltõnuose Nmn, Lš (LKŽ K), geltõnosa Krkš / geltónas, –à (3), geltonúosa Bd, geltonóse Dg, Rtn (LKŽ K), kálnas (3/1), kalnúosa Ožk (LLŠŽ K), Mtl, Vs (LKŽ K), Krkš, kalnuosà Rdm / kalnúosa KčT 206, Drsk (LKŽ K), kálnuose Krv (LLŠŽ K), rẽzgines (3ᵇ/1), rezginésa ŠvT 144, Mtl, Lzd, rezginėse Rdm / rẽzginėse Vlk (LKŽ K) med flera. Till denna modell kan också knytas framväxten av enstaka former med ändelsebetoning (mer sällan stambetoning), till exempel: dokùmentas (1), dokùmentiuose LpT 138, liūnas (1), liūnuosa KčT 349, viẽdras (2), viedruosė RamT 130, dróbė (1), drobėsa Vng, pūslė (4), pūslesa Spg. Stamtonen kan generaliseras enligt betoningen hos ofta använda nominativ- och ackusativformer, jfr šẽrmenys (3ᵇ), šermenìs, šẽrmenyse KčT 93, 94. Denna hypotes stöds också av betoningsdragen hos substantivet kapinės i de sydvästliga dialekterna, jfr kãpinės (3ᵇ), kãpinės, kãpinėse / kãpinėsa Rdm, Bd, Vng, Lzd, Mtl, Spg²⁴. I det sydliga höglandsområdet betonas inessivformerna av ord med betoningsvarianter inte alltid på två sätt. För en del substantiv med produktiva a- och ia₂-stammar påträffades endast former som vittnar om den grundläggande variantens accentparadigm, till exempel: miežis (2), miežiuosa Knv (PPŽ I 653), Kpč, Trak (LKŽ K), Bd, Rdm, Mtl / miežys (4), pūodas (1/3), pūduosa DrskŽ 287, KčT 223, Šlvn, Kpč, Auk, Trak (TA), pūduose KčT 120, Rdm, Bd, stõvai (2) ‘vävstol’, stõvuosa Kpč, Švnd (TA), Rdm, stõvuose Nmn (LKŽe), Rtn (TA), stõvuos Mtl / stõvai (1) / stõvai (4) med flera.²⁵ Former av avledningar med suffixet –ynas, som har parallella varianter med fast betoning, betonas i detta kasus oftast på ändelsen, till exempel: alksnynas (3/1), alksnynúosa Trak, Vrn (LKŽ K), Krkš, kvajūnas (3/1), kvajynúose ²⁴ I de sydliga höglandsdialekterna har detta substantiv varianter enligt den tredje, första och andra accentklassen (Raga išienė 2012: 121). ²⁵ Om utbredningen av dessa substantivs betoningsvarianter i dialektområdet, se Ragaišienė 2010: 208, 210, 219. Straipsniai / Articles 201 VILija RAGAiŠIENĖ LLŠT 130, kvájynuõsa Drsk, Vs (LKŽ K), Ožk, Šlk (LLŠŽ K) med flera (38 av 43 fall). Frågan är om det i alla fall har bildats ett sekundärt paradigm, eller om endast betoningen i enskilda kasus varierar. Särskilt gäller detta fall där den parallella varianten endast belagts i en källa, till exempel: kiẽmas (4) DrskŽ 151, Dbč, Rud (PPŽ I 493), Ožk, Pns, Šlk (LLŠŽ K), Al, Dg, Trak, Auk (LKŽ K), Vrn, Kč, Vs (TA), Rdm, Mtl / kiemas (2) DrskŽ 151. Det är sannolikt att när modellen med två pluralformer – enkel pluralis och kollektiv pluralis – försvann, kunde endast formerna i vissa kasus hos den ena medlemmen ha haft två betoningar, exempelvis nominativ, genitiv eller något annat kasus, till exempel: kir̃vis, kir̃viais och kirviaĩs Sel (TA), peĩlis, peiliaĩ / peiliaĩ Vng, Rtn (TA). Å andra sidan används nominativ oftast i det sydliga höglandsområdet, dativ mer sällan och inessiv allra mer sällan (Leskauskaitė 2022: 24). I detta fall kan inga generaliserande slutsatser dras, eftersom inessivformer av parallella varianter kan användas sällan i enstaka dialekter. Variationen hos ord med rörlig betoning gäller de ändelsebetonade formernas betoningsplats och/eller tonaccent, till exempel: laũkas (4), laukúosa Kš, Zrv (PPŽ I 562), Rdm / laukúose SriT 186ff., LLŠT 204, Vng / ląukuõsà Mtl / laukuõsė Mrc, Pnč (PPŽ I 562), RamT 126ff. / laukuõs LLŠT 128. Parallellt använda inessivformer av adjektiv, pronomen och räkneord med rörlig betoning betonas enligt samma modell som substantiven, jfr baltuõsa mar̃škinuosa Gdl (LKT 368), šitúosa miškúosa KčT 330, kitúosa sodžiúosa Mrg (TA), tokiõse balõse Rdm med flera. I de sydliga höglandsdialekterna påträffas oftare former som betonas på den näst sista stavelsen (diakroniskt pluralis ackusativändelsen) (omkring 64 procent).26 Dessa accentueringsdrag påverkas av betoningsplatsen i de kortare stavelserna i andra pluralis kasus hos former med ändelsebetoning, jfr namaĩ, namų̃, namùs, namaĩs, namuõsa / namuõse, namuõs. I den lingvistiska litteraturen förklaras betoningen hos former på –sė (postpositionen *-én) genom analogi med accentueringen hos forntida lokativformer på –su, jfr giesmèsù / giesmèsė (Zinkevičius 1980: 196–197, 212; jfr Kazlauskas 1968: 97). Det kan inte uteslutas att former med –se / –sa, betonade på sista stavelsen, både kan ha historiska förutsättningar för sin existens och ha uppkommit på nytt under inflytande från standardspråket. Särskilt eftersom de i det sydliga höglandsområdet oftast används som parallella varianter. Å andra sidan kan dessa former också förknippas med den oxytonése som är typisk för de undersökta dialekterna, jfr formerna kaimuõsė, laukuõsė, akmenyõsė, namuõsė, kiemuõsė som noterats i Ramaškonių-dialekten och så vidare RamT 100, 126, 159, 220, 232ff. I de undersökta källorna anges för majoriteten av de förkortade inessivformerna med ändelsebetoning en fallande tonaccent, jfr laukuõs. Endast enstaka fall med stigande tonaccent påträffades, jfr miškúos. Dessa formers dubbla tonaccent kan vara ärvd från äldre språkstadier (jfr 26 Om utvecklingen av pluralisformer av inessiv, se vidare Morkūnas 1964: 107–146; Kazlauskas 1968: 160–163; Zinkevičius 1980: 196–197. 202 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose Zinkevičius 1996: 120). I den lingvistiska litteraturen förklaras cirkumflexen som en förflyttning av betoningen från ändelsen, jfr laukuosa / laukuose → laukuos (Zinkevičius 1980: 197). Akuten förknippas med bevarandet av betoningsplats och tonaccent i pluralis ackusativ, jfr miškuosa / miškuose → miškuos. Betoningsdrag hos pluralformer av instrumentalis. På grund av materialbrist finns det ingen möjlighet att behandla betoningsdragen i detta kasus mer utförligt. Instrumentalisformerna utgör endast 4 procent av bruksfallen (se tabellen). Betoningen i dessa former skiljer sig inte från betoningen i ordets övriga kasus, till exempel: laũkas (4), laukúosna Sem (LKT 361), Dnv (PPŽ I 563), šónas (1), šónuosna Vrn (LKŽė), Mtl. Om ordet har betoningsvarianter betonas pluralis instrumentalis enligt den grundläggande variantens accentparadigm, till exempel: klúonas (1/3), klúonuosna Al (LKT 367), Rdm, Drsk, Rtn (LKŽ K) / kluonúosna Pls (LKŽ K). Utbredningen av betoningsvarianter hos lokativformer i dialektområdet. I de sydliga höglandsdialekterna betonas lokativformer av böjliga ord oftast enligt den grundläggande variantens paradigm. Parallella former dokumenteras sällan; hos de flesta ord är de belagda endast i enstaka dialekter. Lokativformer betonas alltså, liksom andra kasus, i dialekterna inte omväxlande utan enligt ett av accentparadigmen. Detta bekräftas kanske tydligast av betoningsdragen hos de ofta dokumenterade singularformerna av instrumentalis. Relativt få former av detta kasus med två betoningar påträffades i samma dialekt, till exempel: dvãran / dvarañ, kãkton / kaktõn, kokian / kõkian Trak (596)27, Pls (IX), dvãran / dvarañ, pir̃kion / pirkió n Dg (646), klúonan / kluonãñ, pir̃kion / pirkió n, raudõnon / raudonõn Gdl (650), dvãran / dvarañ, kiaušinín / kiaušinín Kč (683) med flera. Singularformer av instrumentalis med två betoningar har dokumenterats i de flesta sydliga höglandsdialekterna (se figuren). Statistiskt sett påträffades fler av de behandlade fallen i områdets sydvästra och södra delar (omkring 60 procent av fallen). Det undersökta materialet visar dock inget sammanhängande område där variationen som fenomen är intensivast jämfört med angränsande dialekter. Som centrum för accentuell variation hos böjliga ord betraktar vi det område där betoningen av instrumentalisformerna inte skiljer sig från de angränsande dialekterna (se figuren)28. Även i dialekterna Rudamina, Seirijai, Leipalingis, Kapčiamiestis med flera, som hör till området med störst accentuell variation, påträffades endast några få instrumentalisformer av ord med två betoningar, till exempel: kãiman / kaimãn, raudõnan / raudonãn, skỹriun / skyriũn, tokian / tókian Rdm (655), kalnãn / kãlnan, kãkton / kaktõn, kibiran / kibìran, sodžiūn / sõdžiun Srj (674), kamarõn / kamãron, kalnãn / kãlnan Lp (686), daiktan / 27 Förkortningen för ortnamnet och Lietuvių kalbos atlaso-punktens nummer anges. 28 Centrumet för den största accentuella variationen fastställdes genom analys av ett omfattande datamaterial som dokumenterats i de sydliga höglandsdialekterna och de östliga höglandsdialekterna av vilnius-typen; se Ragaišienė 2010: 139, figur 7. Straipsniai / Articles 203 VILIJA RAGAIŠIENĖ dáiktan, piėšton / piestõn, šitõn / šitòn Kpč (693) med flera. Här förekommer oftare än på andra håll sällsynta betoningsvarianter som inte är belagda i andra dialekter, till exempel: stodan ŠvT 127, slojikãnt LLŠT 256, tróbõn Spg (AukT 204) med flera. Liknande utbredningsdrag hos former med två betoningar i samma dialekt är typiska också för singular- och pluralformer av inessiv. FIG. Utbredningen av betoningsvarianter hos singularformer av illativ av böjliga ord som påträffats i samma dialekt Det tillgängliga materialet visar något olika utbredningsdrag hos sekundära former av singularis inessiv och illativ och/eller pluralis inessiv. I områdets sydvästra och södra delar dokumenteras oxytonésa varianter oftare, i de östra och norra delarna former med barytonisk betoning. 204 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose SLUTSATSER Efter analysen av betoningen hos lokativformer av böjliga ord som påträffats i källor från andra hälften av 1900-talet till början av 2000-talet i de sydliga höglandsdialekterna kan följande slutsatser dras: 1. I de sydliga höglandsdialekterna betonas lokativformerna hos mer än hälften av de böjliga orden enligt ett enda accentparadigm: barytoner i stammen, oxytont betoning på ändelsen. Betoningen hos lokativformerna av de återstående orden varierar. Ungefär en tredjedel av dem betonas på två sätt, liksom formerna i andra kasus. Hos vissa ord varierar endast lokativernas betoning (inga accentuella varianter av former i andra kasus har dokumenterats). I de sydliga höglandsdialekterna betonas inte sällan endast formerna i ett av lokativkasusen på två sätt, inte formerna i alla lokativkasus (singularis eller pluralis inessiv och/eller singularis illativ). Betoningen varierar mest hos singularformerna av illativ hos substantiv med produktiva stammar. 2. Betoningen hos lokativformerna av böjliga ord bestäms inte av en enda orsak, utan av ett helt komplex av orsaker: 1) analogi med betoningsplatsen i andra kasus och/eller med betoningen hos en viss avledningstyp; 2) semantiken (lokativformer används numera för att uttrycka plats och riktning); 3) betoningsdragen hos böjliga ord i de sydliga höglandsdialekterna (accentuell variation och oxytonése). Betoningen av singularformer av illativ kan påverkas av tendensen att ersätta dem med prepositionella konstruktioner med prepositionerna in, an + ackusativ, av den tidigare konkurrensen mellan former med tvåvokaliska och förkortade (envokaliska) grammatiska morfem med mera. 3. Former av lokativ hos böjliga ord med två betoningar är utbredda i hela området för de sydliga höglandsdialekterna. Fler sådana former påträffades i områdets sydvästra och södra delar. Det tillgängliga materialet visar dock inget sammanhängande område där variationen som fenomen är intensivast jämfört med angränsande dialekter. I det sydvästra området av de sydliga höglandsdialekterna, som betraktas som centrum för den accentuella variationen hos böjliga ord, skiljer sig betoningen av lokativformerna inte från de angränsande dialekterna. LITTERATUR OCH KÄLLOR Ambrazas Saulius 2010: Daiktavardžių darybos raida 2. Lietuvių kalbos vardžodieniai, Vilnius: Institutet för vetenskapliga och encyklopediska publikationer. AukT – Markevičienė Žaneta. Texter från höglandsmålens dialekter 1, Vilnius: Vilnius universitets förlag, 1999. BltT – Lietuvių tarmių tekstai 1. Balatna (Varanavas), red. E. Grinaveckienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994. Straipsniai / Articles 205 VILIJA RAGAĮŠIENĖ Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur. DrskŽ – Naktinienė Gertrūda, Paulauskienė Aldona, Vitkauskas Vytautas. Druskininkų tarmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1988. Karaciejūtė Vitalija 2013: Varenos šnektos daiktavardžių fleksinės klasės ir jų hierarchija: doktorsavhandling, Vilnius: Litauiska språkets institut. Kardelytė Jadvyga 1975: Gervėčių tarmė (fonetika ir morfologija), Vilnius: Mintis. Kardelytė-Grinevičienė Daiva 2022: Konkurrerande användning av lokativa konstruktioner i de östliga höglandsdialekterna vilniškiai och de sydliga höglandsdialekterna: orsaker och tendenser. – Lietuvių kalba 17, 61–69. Tillgänglig på internet: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/31440. Kazlauskas Jonas 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika (kirčiavimas, daiktavardis, veiksmažodis), Vilnius: Mintis. KčT – Leskauskaitė Asta. Texter från Kučiūnaiområdets dialekt, Vilnius: Institutet för det litauiska språket, 2006. Leskauskaitė Asta 2016: Morfologiska strukturer hos substantiv, pronomen och verb. – Lietuvių tarmių kaita XXI a. pradžioje: Lenkijos lietuvių šnektos, författare D. Mikulėnienė, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, L. Geržotaitė, N. Birgelienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 205–275. Leskauskaitė Asta 2022: Pietų aukštaičių daiktavardžių gramatinės kategorijos, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LKA III – Lietuvių kalbos atlasas 3: Morfologija, ansvarig redaktör K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977. LKT – Lietuvių kalbos tarmės: läsebok, sammanställd av E. Grinaveckienė, A. Jonaitytė, K. Morkūnas, B. Vanagienė, A. Vidugiris, Vilnius: Mintis, 1970. LKTCH – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sammanställd av R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2004. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (uppdaterad version, 2018). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/. LKŽ K – Kartoteket till det litauiska språkets ordbok, Vilnius: Institutet för det litauiska språket. LLŠT – Lenkijos lietuvių šnektų tekstai, sammanställd av A. Leskauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. 206 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose LLŠŽ K – Kartoteket till ordboken över litauiska dialekter i Polen, Vilnius: Institutet för det litauiska språket. LpT – Leipalingio apylinkių tekstai, sammanställd av A. Leskauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2018. Mikulėnienė Danguolė 1996–1997: De slaviska språkens inverkan på ljudstrukturen i de perifera litauiska dialekterna. – Linguistica Baltica 5–6, 57–67. Mikulėnienė Danguolė, Pakerys Antanas, Stundžia Bonifacas 2007: Bendrinės lietuvių kalbos žinynas, Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla. Morkūnas Kazys 1964: Ur de östliga höglandsdialekternas historia om pluralens inessivformer. – Lietuvių kalbotyros klausimai 7, 145–152. MrcT – Marcinkonių šnektos tekstai, sammanställd av A. Leskauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009. Pakerys Antanas 1994: Akcentologija 1, Kaunas: Šviesa. PPŽ I – Leskauskaitė Asta, Ragaišienė Vilija. Ordbok över de sydliga sydliga höglandsdialekterna 1, Vilnius: Institutet för det litauiska språket, 2016. PPŽ II – Leskauskaitė Asta, Ragaišienė Vilija. Ordbok över de sydliga sydliga höglandsdialekterna 2, Vilnius: Institutet för det litauiska språket, 2019. Ragaišienė Vilija 2010: Linksniuojamųjų žodžių kirčiavimo variantai pietų aukštaičių ir rytų aukštaičių vilniškių tarmėse: doktorsavhandling, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Ragaišienė Vilija 2012: Betoningstendenser hos substantiv med suffixen –(t)inis, –(t)inė i de sydliga höglandsdialekterna och de östliga höglandsdialekterna vilniškių. – Žmogus ir žodis 14(1), 116–123. RamT – Tuomienė Nijolė. Texter från Ramaškoniųdialekten, Vilnius: Institutet för det litauiska språket, 2008. Rinkevičius Vytautas 2009: Prūsų kalbos kirčiavimo sistema: doktorsavhandling, Vilnius: Vilniaus universitetas. Rosinas Albertas 1995: Baltų kalbų įvardžiai: morfologijos raida, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Senkus Juozas 1960: Drag i substantivens böjning i kapsų- och zanavykų-dialekterna. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai, serie A, 2(9), 157–171. Skardžius Pranas 1935: Daukšos akcentologija, Kaunas: V.D.U. Humanitarinių Mokslų Fakulteto leidinys. Skardžius Pranas 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius. SrjT – Seirijų šnektos tekstai, sammanställd av A. Leskauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2016. Straipsniai / Articles 207 V I L I J A R A G A I Š I E N Ė S t u n d ž i a B o n i f a c a s 1995: Lietuvių bendrinės kalbos kirčiavimo sistema, Vilnius: Vilniaus universitetas. S t u n d ž i a B o n i f a c a s 2009: Bendrinės lietuvių kalbos akcentologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. ŠvT – Švendubrės apylinkių tekstai, sammanställd av A. Leskauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2020. TA – Handskrivna källor från dialektarkivet, Vilnius: Institutet för det litauiska språket. T u o m i e n ė N i j o l ė 2005: Ramaškonių šnektos daiktavardžio kaita: sociolingvistinis tyrimas: doktorsavhandling, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. T u o m i e n ė N i j o l ė 2010: Ramaškonių šnektos daiktavardis: sociolingvistinis tyrimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. U r b a n a v i č i e n ė J o l i t a 2005: Svirkų šnektos (rytų aukštaičių vilniškių) fonologinė sistema: vokalizmas ir prozodija: doktorsavhandling, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1966: Lietuvių kalbos dialektologija, Vilnius: Mintis. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1975: Iš lietuvių istorines akcentologijos. 1605 m. katekizmo kirčiavimas, Vilnius: Vilniaus V. Kapsuko Leidyb inis skyrius. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1979: Accentens retraktion och betoningsparadigm. – Kalbotyra 30(1), 90–93. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1, Vilnius: Mokslas. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1996: Lietuvių kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 2006: Lietuvių tarmių kilmė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. ORTNAMNSFÖRKORTNINGAR Agr – Agurkiai, Polen Al – Alytus Alv – Ālovė, Alytus distrikt Auk – Aukštadvaris, Trakai distrikt Bd – Būdvietis, Lazdijai distrikt Blt – Balatną, Belarus Brč – Barčiai, Lazdijai distrikt Br – Barčiai, Trakai distrikt Čvn – Čivónys, Lazdijai distrikt. Dbč – Dubičiai, Varėna distrikt. Dbn – Dubininkas, Varėna distrikt. Dg – Daugai Dgr – Daugirdiškės, Trakai distrikt. Dnv – Dainava, Varėna distrikt. Drsk – Druskininkai Drž – Darželiai, Varėna distrikt. Dsm – Dūsmenys, Trakai distrikt. Dvč – Dvarčėnai, Polen 208 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX Vietininkų kirčiavimo polinkiai pietų aukštaičių šnektose Eg – Eglinė, Polen Gdl – Gudeliai, Šalčininkai distrikt. Grb – Grybaulia, Varėna distrikt. Ilg – Ilgininkai, Alytus distrikt. Jvš – Jovašiai, Druskininkai kommun. Kč – Kuciūnai, Lazdijai distrikt. Kb – Kabeliai, Varėna distrikt. Knv – Kaniava, Varėna distrikt. Knvl – Kaniavėlė, Varėna distrikt. Kpč – Kаpčiamiestis, Lazdijai distrikt. Kpn – Kapiniškiai, Varėna distrikt. Krkš – Krikštōnys, Lazdijai distrikt. Krv – Kreivėnai, Polen Kš – Kašėtos, Varėna distrikt. Ktv – Kietaviškės, Elektrėnai kommun. Lp – Leipalingis, Druskininkai kommun. Lpl – Lipliūnai, Druskininkai kommun. Lš – Liškiava, Varėna distrikt. Lzd – Lazdijai Mcl – Maceliai, Varėna distrikt. Mlk – Málkava, Belarus Mnč – Mánčiagirė, Varėna distrikt. Mrc – Marcinkōnys, Varėna distrikt. Mrd – Mardasavas, Varėna distrikt. Mrg – Márgionys, Varėna distrikt. Mrk – Merkinė, Varėna distrikt. Mrp – Marijámpolis, Vilnius distrikt. Mst – Musteika, Varėna distrikt. Mtl – Meteliai, Lazdijai distrikt. Ndz – Nedzingė, Varėna distrikt. Nmn – Nemunaitis, Alytus distrikt. Onš – Onuškis, Trakai distrikt. Ožk – Ožkiniai, Polen Plkn – Paluknys, Trakai distrikt. Pls – Pelėsą, Belarus Pnč – Panočiai, Varėna distrikt. Pnr – Paneriai, Elektrėnai distrikt. Pns – Pūnskas, Polen Prl – Perloja, Varėna distrikt. Pvč – Puvōčiai, Varėna distrikt. Pvl – Pievėliai, Polen Ram – Ramaškōnys, Belarus Rdm – Rudaminà, Lazdijai distrikt. Rod – Rōdūnia, Belarus Rtn – Rątnyčia, Varėna distrikt. Rud – Rudnià, Varėna distrikt. Sel – Seiliūnai, Lazdijai distrikt. Sem – Semeliškės, Trakai distrikt. Sn – Seinai, Polen Spg – Sapiegìškiai, Lazdijai distrikt. Srj – Seirijai, Lazdijai distrikt. Škl – Šklėriai, Varėna distrikt. Šlčn – Šalčininkai Šlk – Šlynakiemis, Polen Šlvn – Šlavanțai, Lazdijai distrikt. Švn – Šventėžeris, Lazdijai distrikt. Švnd – Švendūbrė, Druskininkai kommun. Trak – Trakai Vlk – Valkininkai, Varėna distrikt. Vng – Vingrėnai, Lazdijai distrikt. Vrn – Varėna Vs – Veisiejai, Lazdijai distrikt. Vvs – Vievis, Elektrėnai distrikt. Zrv – Zervynos, Varėna distrikt. Žln – Žilinai, Varėna distrikt. Žr – Žiūrai, Varėna distrikt. Žv – Žvikėliai, Polen Straipsniai / Articles 209 VILIJA RAGAIS̆IENĖ Betoningstendenser hos lokativkasus i de sydliga höglandsdialekterna SAMMANFATTNING Efter analysen av materialet blev det tydligt att mer än hälften av de deklinerbara orden i de sydliga höglandsdialekterna följer ett konsekvent betoningsmönster: barytoner betonas på stammen, medan oxytoner får betoningen på ändelsen. Betoningen av lokativformerna hos de återstående orden uppvisar dock variation. Ungefär en tredjedel av dessa ord uppvisar dubbla betoningsmönster, liksom andra böjningsformer. Vissa ord varierar endast i betoningen av lokativformerna, utan motsvarande variation i andra kasus. Dessutom är det vanligt i de sydliga höglandsdialekterna att antingen singularis eller pluralis illativ (eller båda) uppvisar dubbla betoningsmönster. Bland produktiva stamsubstantiv uppvisar singularis illativformer den mest varierade betoningen inom denna paradigm. Betoningen av de deklinerbara ordens lokativformer styrs inte av en enda orsak, utan snarare av ett komplex av faktorer: 1) analogier med betoningens placering i andra kasus och/eller betoningsanalogi hos ordbildningstypen; 2) semantik (lokativformer som numera används för att ange befintlighet och riktning); 3) betoningsmässiga tendenser (accentuell variation och oxytonesi) hos deklinerbara ord i de sydliga höglandsdialekterna. Betoningen av singularis illativformer kan påverkas av flera faktorer, bland annat benägenheten att ersätta dem med prepositionskonstruktioner med in, an + ackusativ, tidigare konkurrens mellan former med tvåvokaliska och förkortade (envokaliska) grammatiska morfem osv. Lokativformer av deklinerbara ord med dubbla betoningsmönster är särskilt vitt spridda i regionen med sydliga höglandsdialekter. Dessa former påträffades framför allt oftare i de sydvästra och södra områdena och utgjorde cirka 60% av fallen. Det tillgängliga materialet pekar dock inte entydigt ut något område där variationen som fenomen är mest intensiv jämfört med angränsande underdialekter. I det sydvästra området av sydlig aukštaitiska, som ofta betraktas som centrum för accentuell variation hos deklinerbara ord, skiljer sig betoningen av lokativformerna inte nämnvärt från de angränsande underdialekterna. Inlämnad den 27 oktober 2023. VILIJA RAGAIS̆IENĖ Institutet för det litauiska språket Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] 210 Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX