M. Petkevičiaus katekizmo (1598) denominatyviniai veiksmažodžiai

Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 92, s. 1–15 Innehållslänk / Länk till innehåll ISSN 2669-218X (online / elektronisk) DENOMINATIVA VERB I M. PETKEVIČIUS KATEKES (1598) Denominativa verb i M. Petkevičius katekes (1598) ANŽELIKA SMETONIENĖ Institutet för det litauiska språket E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0003-0352-884X Forskningsområde: ordbildning. https://doi.org/10.35321/all92-08 ABSTRAKT Artikeln presenterar en studie av de suffixbildade denominativa verben i M. Petkevičius katekes (PK), utgiven 1598. I denna källa påträffades 70 sådana verb, och de är fördelade på fyra kategorier av denominativa verb – kausativ betydelse, likhetsbetydelse, tillståndsbetydelse och delaktighetsbetydelse. Artikeln presenterar frekvensen hos suffixen i PK:s denominativa verb, de grundläggande ordens egenskaper samt de allmänna tendenserna i bildningen av PK:s denominativa verb; dessutom uppmärksammas mer komplexa fall av ordbildningstolkning. NYCKELORD: verb, denominativa verb, ordbildningskategori, suffix. ABSTRACT Artikeln presenterar en studie av de suffixbildade denominativa verben i M. Petkevičius katekes (PC), publicerad 1598. Totalt 70 sådana verb påträffades i denna källa, och de är indelade i fyra kategorier av denominativa verb: kausativ, likhets-, tillstånds- och delaktighetsbetydelse. Artikeln presenterar frekvensen hos PC:s denominativa suffix, de grundläggande ordens egenskaper och de allmänna tendenserna i bildningen av PC:s denominativa verb. Artikeln fokuserar också på de mer komplexa fallen av ordbildningstolkning. NYCKELORD: denominativa verb, ordbildningskategori, suffix. INLEDNING Merkelis Petkevičius katekes (nedan – PK) språk har hittills studerats i begränsad omfattning. Första gången undersöktes den mer utförligt av Jonas Kruopas (1970), men detta är anmärkningar av mer allmän karaktär. Störst uppmärksamhet ägnas denna katekes som en reformert källa (Kuźmina 2002; Copyright © 2025 Anželika Smetonienė. Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, under förutsättning att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Denna artikel är öppen åtkomst och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” Attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författaren och källan anges. Mottaget: / Gauta: 2024-08-01. Accepterat: / Priimta: 2025-01-24. 1 Pociūtė-Abukev̌ičienė 2005; Niedźwiedź 2008). På senare tid har PK:s lexik studerats, oftast den lånade lexiken (Smetonienė 2016; 2017; 2018; 2019a; 2019b), liksom bildningen av suffixavledda verb (Smetonienė 2021). I denna artikel ägnas uppmärksamhet åt denominala suffixavledda verb, det vill säga avledningar från nominala ord. Även om bildningen av verb i nutida litauiska har undersökts, har suffixavledda verb i den äldre skriftliga traditionen hittills studerats föga; inom detta område har framför allt Jurgis Pakerys (2005; 2017; 2019; Arkadiev, Pakerys 2015) och Dalia Pakalniškienė (2019) skrivit. D. Pakalniškienė (2019: 10) har betonat att ”studier av bildningskategorier från olika kronologiska skikt är aktuella och meningsfulla som produkter av världskunskap och kategorisering, av världens ’ordnande’ och av dess återspegling i språket”. Syftet med denna artikel är att undersöka bildningskategorierna hos PK:s denominala suffixavledda verb och, om sådana finns, urskilja skillnader mellan PK och nutida litauiska inom detta område. För att uppnå detta syfte excerperades alla former av suffixavledda verb och deras avledningar som belägger infinitiv, presens och preteritum från den ordlista över M. Petkevičius katekism som sammanställts av J. Kruopas och från den fotografiska utgåva av denna katekism som publicerades 1939. Verben generaliserades (prefixavledningar lämnas åt sidan om formerna av deras oprefixerade verb är regelbundna och det inte finns någon väsentlig betydelseskillnad mellan dem), och delades in i deverbal och denominal. Totalt påträffades 70 denominala suffixavledda verb i PK. Som nämnts kallas avledningar från substantiv, adjektiv, pronomen och adverb av adjektiviskt ursprung för denominala suffixavledda verb. Traditionellt kallas suffixavledda verb som behåller suffixet i alla stammar suffixavledda, medan de som inte behåller det kallas blandade. Det har också föreslagits att de på motsvarande sätt ska kallas suffixavledda verb med jämna respektive ojämna stavelser (Pakerys 2002: 235–236). Det är just dessa två morfologiska typer av suffixavledda verb som undersöks i detta arbete. I denna artikel tillämpas en synkron ordbildningsanalys; dess huvudprinciper har formulerats av Vincas Urbutis (2009 [1978]). De denominala suffixavledda verb som presenteras från PK bygger formellt och semantiskt på basord, och en tydlig bildningsmotivation förbinder avledningen med basordet. I de fall där den bildningsmässiga motivationen redan verkar ha försvagats tas verben inte med i artikeln, eftersom de betraktas som synkront odelbara. Vid undersökningen av potentiella avledningar och deras basord beaktades även ytterligare kriterier för att fastställa bildningsriktningen (frekvensmässiga och kvantitativa) (Urbutis 2009 [1978]: 101). De viktigaste verbformer som kan förutsägas utifrån nutida litauiskas och verbbildningens system men inte är belagda i PK skrivs inom hakparenteser. Det bör nämnas att, av utrymmesskäl, endast de betydelser hos avledningarna och basorden som används i PK anges. I vissa fall anges verbets betydelse för att tydliggöra avledningens samband med det presenterade basordet snarare än med ett annat formellt möjligt basord. Separat måste också lånorden, närmare bestämt slaviskismerna, nämnas, eftersom de kan betraktas på två sätt. Det är ibland svårt att skilja slaviskismer från litauiska derivat av inlånade nominala ord, eftersom frågan kan uppstå om det bildningsmässiga sambandet kan ha uppstått i litauiskan när både ett verb och ett nominalt ord med samma rot har lånats in från de slaviska språken, det vill säga om 2 ett nominalt ord först kan ha lånats in i litauiskan, varifrån ett verb sedan bildades med produktiva litauiska suffix. Av denna anledning betraktas verb med uppenbart lånad rot ibland som likvärdiga litauiska avledningar från inlånade nominala ord, och någon annan möjlighet undersöks inte. I denna artikel intas en annan ståndpunkt. Vid undersökningen av verb med slavisk rot fastställdes först de formella morfologiska beståndsdelarna (suffixen särskiljs analogt med hjälp av litauiska verb som är bildningsmässigt delbara). Verb som lånats från slaviska språk har vanligtvis motsvarigheter i de slaviska språken och överensstämmer med systemet för integrering av slaviskismer, det vill säga när ett slaviskt verb lånas in och integreras i litauiskan bevaras suffixkorrespondensen: verb med de polska och östslaviska suffixen -ować, -овати (-овать, -авать, -евать) har i litauiskan suffixet -avoti; litauiska verb med -yti, -ija, -ijo motsvarar slaviska verb med suffixen -ić (-yć), -umu (-bimu), -(i)oti, -(i)oja, -(i)ojo, -ać, -amu (-ауь, -amb, -яmb). Litauiska lånade verb kan, om ett nominalt ord med samma rot också fungerar i språket, teoretiskt betraktas som bildningsmässigt delbara, men först måste man söka fullständiga motsvarigheter till det potentiella lånverbet i de slaviska språken från den aktuella perioden. Vid bedömningen av möjligheten till litauisk ordbildning måste hänsyn tas till den möjliga avledningens bildningskategori, accentuering, betydelserna hos båda orden – den möjliga avledningen och det möjliga basordet – samt kronologin för deras inträde i litauiskan. Efter den nämnda analysen klassificerades följande verb som lån från de slaviska språken och inte som denominala verb i litauiskan: blūdyti (vźbłudit PK 244,21), [-ija], [-ijo]; [bursavoti], [-avoja], -avojo (bursawojo PK 121,4); češtavoti (ciastawok PK 5,9), [-avoja], [-avojo]; čystyti (apcistiti PK 128,26), [-ija], [-ijo]; dėkavoti (dekawot PK 231,17), [-aovoja], -avojo (dekawoima PK 183,21); dūmoti (dumot PK 42,4), -oja (dumoia PK 103,10), -ojo (nudumoiau PK 57,2); gatavyti (prigarawitą PK 111,26), -ija (gatavii PK 51,7), -ijo (gatawiima PK 205,15); [gvoltavoti], -avoja (gwoltawoiami PK 191,13), [-avojo]; hanbyti (honbit PK 142,21), [-ija], [-ijo]; koroti (koros PK 49,22), [-oja], [-ojo]; pakūtavoti (pakutawotumbim PK 147,6), [-avoja], [-avojo]; pūstyti (pustiti PK 73,2), [-ija], [-ijo]; redyti [rediti PK 149,27], [-o], -ė (paredey PK 142,10) och många andra. BILDNINGSKATEGORIER HOS PETKEVIČIAUS KATEKISMS DENOMINALA VERB Det finns betydligt färre verbsuffix än substantivsuffix, och därför kan avledningar med samma suffix tillhöra olika bildningskategorier. I PK finns denominala verb i fyra bildningskategorier: betydelsen att åstadkomma (sekventiv), betydelsen att befinna sig i ett tillstånd (stativ), betydelsen av tillståndsmotsvarighet och betydelsen av deltagande. De är bildade med suffixen -(i)auti, -enti, -ėti, -inti, -yti, -(i)oti, -(i)uoti. Avledningar med betydelsen att åstadkomma är de vanligaste. 1.1. Sekventiv betecknar en aktiv handling genom vilken något skapas. Kategorins allmänna betydelse är ’att göra det eller något sådant som sägs av basordet’ (DLKG 1997 [1994]: 387). Verb med betydelsen att åstadkomma kan ha olika betydelsenyansar, beroende på 3 av grundordet, till exempel kietinti ”göra hård”, šlovini ”ge ära”. I denna avledningskategori påträffades 52 suffixavledda verb i PK; de har bildats med suffixen: • -eti, -i, -ėjo: žymėti (ižīmėt PK 201,15), [žymì], [-ėjo] ’göra ett märke, märka’ LKŽĖ: žymė ’ett bevarat märke, spår; ett konventionellt konstgjort föremål eller bildligt tecken, markör osv.’ LKŽĖ; • -inti, -ina, -ino: [artinti], -ina (artiname PK 183,10), [-ino]: arti ’nära (för att beteckna plats)’ LKŽĖ; bjaurinti (neiszbjaurintų PK 209,6), -ina (biaurina PK 72,25), [-ino]: bjaurus ’som har dåligt utseende, ful, oskön, skrämmande, äcklig’ LKŽĖ; dauginti (dauginti PK 116,10), [-ina], [-ino]: daugus ’som är av stor mängd, riklig, överflödande; frekvent’ LKŽĖ; daugsinti (dauksink PK 118,8), [-ina], [-ino]: daugus ’riklig, ymnig, överflödande’ LKŽĖ; [didinti], [-ina], -ino (padidinimu PK 31,19): didis ’betydande till omfattningen, stor; mogen, vuxen, äldre osv.’ LKŽĖ; drauginti (pridauginti PK 6,24), [-ina], [-ino] ’förena till en gemenskap, göra gemensam’ LKŽĖ: draugė ’vänskap, umgänge; gemenskap, förening; en grupp vänner av samma generation osv.’ LKŽĖ; drūtinti (drutinti PK 79,6), [-ina], [-ino]: drūtas ’tjock; som har mycket styrka, stark’ LKŽĖ; gaivinti (gaywindamas PK 75,15), -ina (atgaywina PK 14,18), -ino (gaywinima PK 116,14): gaivus ’som ger liv, frisk, hållbar, stark, levande, glad, rörlig, vig’ LKŽĖ; garbinti (garbink PK 108,21), -ina (garbina PK 80,20), [-ino]: garbė ’ära, respekt; gott namn’ LKŽĖ; gausinti (gausindama PK 113,4), [-ina], [-ino]: gausus ’närande; överflödande; fruktbar; produktiv; rik, rymlig’ LKŽĖ; gėdinti (pagedintas PK 241,9), [-ina], [-ino]: gėda ’vanära, skam’ LKŽĖ; [gražinti], [-ina], -ino (apgražinay PK 129,8): gražus ’vacker, harmoniskt byggd; kär’ LKŽĖ; [gretinti], -ina (sugriatin PK 238,4), [-ino]: greta ’bredvid, intill, jämsides, nära varandra’ LKŽĖ; kaltinti (kaltindami PK 125,23), [-ina], [-ino]: kaltas ’som har gjort något ont, skyldig, syndig, överträdande; värd, förtjänt av (straff)’ LKŽĖ; kruvinti (sukruwintas PK 164,6), [-ina], [-ino]: kruvinas ’blodig, blodbestänkt, täckt av blod, blödande; förknippad med blodsutgjutelse, mordisk, blodtörstig’ LKŽĖ; liaupsinti (laupsins PK 50,5), [-ina], [-ino]: liaupsė ’ära, beröm’ LKŽĖ; lyginti (ligink PK 55,11), [-ina], [-ino]: lygus ’utan fördjupningar och upphöjningar, slät; utan grenar, grenlös osv.’ LKŽĖ; links­minti (linksminti PK 144,5), [-ina], -ino (palinksm inay PK 70,12): linksmas ’fylld av glädje, munter; som väcker gott humör, glädjande osv.’ LKŽĖ; mažinti (mažintusi PK 72,11), [-ina], [-ino]: mažas ’som har liten längd, höjd eller små dimensioner; som inte har uppnått hög ålder, i barnåren osv.’ LKŽĖ; minkštinti (isminksz tink PK 23,23), [-ina], [-ino]: minkštas ’som ger efter för tryck från en annan kropp, lätt att trycka in; späd, böjlig, inte styv osv.’ LKŽĖ; [nartinti], [-ina], -ino (inartinom PK 22,6): nartus ’fylld av stark lust, entusiasm, snabb, het, häftig; som snabbt blir vred, arg’ LKŽĖ; naujinti (atnawgink PK 63,15), -ina (naugini PK 175,14), -ino (atnauginima PK 201,16): naujas ’som nyligen har uppkommit, gjorts eller förvärvats; ännu oanvänd eller föga använd osv.’ LKŽĖ; [niekinti], [-ina], -ino (iszniekino PK 120,24): niekas ’föga nyttig, föga behövlig, dålig, ett föremål av ringa värde’ LKŽĖ; [piktinti], -ina (piktina PK 204,25), [-ino]: piktas ’som snabbt blir arg, stridslynt till sin läggning; vredgad, arg, irriterad osv.’ LKŽĖ; platinti (paplatink PK 179,23), [-ina], -ino (paplatinima PK 252,2): platus ’stor på bredden’ LKŽĖ; [raminti], -ina (nusiram ina PK 66,23), 4 [-ino]: ramus ’orörlig eller nästan orörlig; som inte sätts i rörelse; långsam till sättet, stillsam osv.’ LKŽ; savinti (pasawinta PK 228,8) [-ina], -ino (pasawinta PK 238,11): savo ’som anger ett föremåls, en saks eller angelägenhets tillhörighet eller närhet till någon av de tre (vanligen handlande) personerna (talaren, lyssnaren eller den person som omtalas) osv.’, savas ’som tillhör en själv, som man själv har odlat, tillverkat eller äger, som man själv använder; förknippad med släkt- eller nära relationer osv.’ LKŽ; sotinti (pasotinti PK 121,18), [-ina], [-ino]: sotus ’som har ätit tillräckligt, mätt, proppmätt; som kräver lite mat, närande, mättande osv.’ LKŽ; stiprinti (stiprint PK 251,18), -ina (nusistiprina PK 90,4), [-ino]: stiprus ’som har stor fysisk styrka, stark, kraftfull; vid god hälsa; som fungerar väl osv.’ LKŽ; sunkinti (apsunkinkim PK 149,6), [-ina], [-ino]: sunkus ’som väger mycket; som kräver mycket kraft eller ansträngning att utföra eller skaffa osv.’ LKŽ; sveikinti (svevykint PK 146,19), [-ina], [-ino]: sveikas ’ett ord för hälsning eller hälsönskan’ LKŽ; šak­ninti (iszak­nint PK 31,10), [-ina], [-ino]: šaknis ’den del av en växt med vilken den fäster sig i jorden och får näring; början, grund eller källa till något osv.’ LKŽ; šlovinti (paszławint PK 40,8), -ina (szlowin PK 150,6), -ino (paszlawinimą PK 24,10): šlovė ’hedervärd berömmelse, den respekt samhället visar för stora meriter, arbete eller talang, stor ära; gott namn, anseende’ LKŽ; [šventinti], -ina (paszwentina PK 124,14), -ino (paszwentinay PK 72,9): šventas ’som har ett mycket ädelt och hedervärt mål; kär för hjärtat, som väcker stor respekt osv.’ LKŽ; tei­sinti (nusiteisinti PK 242,12), [-ina], [-ino]: teisus ’som handlar hederligt, följer moralens normer, inte ljuger, går att lita på, rättvis; som motsvarar sanningen, är grundad på sanningen eller moralens krav osv.’ LKŽ; tikrinti (nutikrintas PK 246,22), [-ina], [-ino]: tikras ’verklig, påtaglig, icke-bedräglig; även naturlig, ren osv.’ LKŽ; [tolinti], -ina (attolint PK 173,15), -ino: toli ’på avstånd (för att beteckna plats där något finns, sker, äger rum eller den plats mot vilken man går, rör sig eller glider); betecknar en lång tidsrymd, en länge pågående tid eller en avlägsen tid i det förflutna eller framtiden osv.’ LKŽ; tvirtinti (tvirtinki PK 119,4), [-ina], [-ino]: tvirtas ’motståndskraftig mot yttre krafters nedbrytande verkan, hållbar; med stor fysisk styrka, stark, kraftfull; vid god hälsa osv.’ LKŽ; valninti (walnink PK 69,10), [-ina], -ino (iszwalninay PK 30,15): valnas ’obunden, fri, oberoende; inte instängd, som kan röra sig fritt, som har frihet’ LKŽ; žeminti (nužiamintą PK 44,15), -ina (nusizi̇amina PK 163,18), [-ino]: žemas ’som har liten vertikal utsträckning, låg; som inte når normal nivå, lågt belägen osv.’ LKŽ; [ženklinti], -ina (żian­kliname PK 125,16), [-ino]: ženklas ’ett tidigare existerande eller uppkommet märke; ett konstgjort materiellt eller bildligt märke, markör osv.’ LKŽ; • -yti, -ija, -ijo: [dalyti], -ija (daljiesi PK 7,24), -ijo (dalijimu PK 220,21): dalis ’en viss mängd av en hel sak; en beståndsdel av något osv.’ LKŽ; garb yti (nugarb̌syu PK 80,17), [-ija], [-ijo]: garbė ’ära, respekt; gott namn’ LKŽ; pečėtyti (pečietitumbim PK 208,6), [-ija], [-ijo]: pečėtis ’ett verktyg för att trycka ett märke; ett märke som tryckts eller präglats med detta verktyg; sigill’ LKŽ; stipryti (sustiprisu PK 194,16), [-ija], [-ijo]: stiprus ’som har stor fysisk styrka, stark, kraftfull; vid god hälsa; som fungerar väl osv.’ LKŽ; • -yti, -o, -ė: [mainyti], maino (mayna PK 48,20), mainė (apmayne PK 133,12): mainas ’byte, utbyte; förändring, förändringstillstånd osv.’ LKŽ; ramyti (nuramis PK 59,17), 5 [ramō], [ramė̄]: ramus ”som inte rör sig eller rör sig knappt; orörlig; som är långsam till sitt sätt, stillsam osv.” LKŽė; -oti, -oja, -ojo: dovanoti (apdovanot PK 38,20), -oja (apdovanojie PK 38,14), -ojo (apdovanoio PK 166,20): dovana ”en given sak; gåva osv.” LKŽė; -oti, -o, -ojo: saugoti (saugoti PK 37,15), [-o], -ojo (sawgaia PK 19,17): saugus ”skyddad från fara; försiktig osv.” LKŽė; -uoti, -uoja, -avo: meluoti (meluota PK 139,27), [-uoja], [-avo]: melas ”osanning, lögn” LKŽė. De flesta av PK:s sekventiv är jämstaviga avledningar med suffixet -inti. Just detta suffix är det mest typiska för denna kategori. Dessutom är grundorden till avledningarna i denna kategori och med detta suffix oftast adjektiv; i sådana fall motsvarar avledningarnas betydelse helt den allmänna betydelsen hos denna avledningskategori (DLKG 1997 [1994]: 387), till exempel links­minti ”göra glad”, platinti ”göra bred”. Bland typiska adjektiviska sekventiv bör kruvinti uppmärksammas; här har haplologi ägt rum (kruvinas > kruvin-inti > kruv-inti). Från substantiv har färre avledningar bildats med suffixet -inti, och deras betydelser har mer varierande nyanser. Grundorden till de substantiviska sekventiven med suffixet -inti i PK är oftast abstrakta substantiv: draugė, garbė, gėda, liaupsė, šlovė. Betydelsen hos sådana avledningar har en tydlig nyans av att ge eller framkalla något, till exempel gėdinti ”framkalla skam”, šlovinti ”skänka ära”. Betydelserna hos de återstående sekventiven med suffixet -inti motsvarar helt kategorins allmänna betydelse (ženklinti ”göra till ett tecken”) eller har särskildare betydelsenyans­er (šak­ninti ”göra så att rötter växer, främja rotbildning”). Även om PK är en relativt liten källa finns där belagda sällsynta fall där grundorden till sekventiven med suffixet -inti är adverb och ett pronomen: arti, greta, toli och savas. Avledningarnas betydelser motsvarar helt kategorins allmänna betydelse, till exempel artinti ”göra så att något blir nära”, savinti ”göra till sitt, göra egen” (DLKG 1997 [1994]: 388). Det finns skäl att kommentera avledningarna på -yti, -ija, -ijo utförligare. De flesta avledningarna med detta suffix är substantiviska (LKG 1971: 261), men även om det är mer sällsynt förekommer andra slags grundord – adjektiv. I allmänhet är betydelserna hos avledningar med detta suffix nästan identiska med betydelserna hos avledningar med suffixet -inti. I litauiska dialekter och äldre litauiska skrifter används dessa två suffix ibland parallellt; sådana fall finns även i PK: garbinti / garbyti; stiprinti / stipryti. I nutida litauiska blir varianten med -inti allt vanligare (t.ex. aušinti / aušyti; gesinti / gesyti osv.). Här bör man också uppmärksamma verben valninti och pecėtyti. Som redan nämnts följer denna artikel uppfattningen att ett verb med en uppenbart lånad rot i litauiskan inte automatiskt betraktas som en avledning i litauiskan, om det bredvid sig har ett belagt lånat nomen, dvs. ett potentiellt grundord. Verbet valninti kan hänföras till litauiska hybrider av en uppenbar anledning – suffixet -inti har inga motsvarigheter i slaviska språk; med andra ord motsvarar det definitionen av hybrider: ”Detta är ord som, utöver sina egna, också har oböjliga morfem från andra språk. Hybrider uppstår vanligtvis genom kalkering, ombildning av lånord eller genom ordbildning där redan lånade morfem används” (LKE 2008 6 [1999]: 207). Även om det här skett ett sådant suffixbyte och valninti är en ombildning av valnyti (detta verb är inte belagt i PK), gäller för det första att ombildningar av lånord traditionellt betraktas som hybrider, och för det andra fastställdes det efter analys att även verbet valnyti sannolikt är en litauisk avledning av lånordet valnas (< gammalryska вольный ‘frivillig, utförd av egen vilja; som har makt eller rätt att handla efter eget gottfinnande; fri, utan hinder; fri, oberoende’ (SRJA III 17); rutenska вольный ‘fri; oskyldig, frikänd; oberoende, självständig; frivillig’ (HSBM IV 165); polska wolny ‘fri, oberoende, obegränsad; sådan som någon fritt kan använda; som har personlig frihet; osv.’ (SS X 292)). Verbet pečėtyti skulle kunna vara lånat från de slaviska språken (från de östslaviska), om man enbart beaktade suffixet, men i ordböcker över slaviska språk från motsvarande period fann man inga verb som kunde ge just pečėtyti – de funna uppgifterna stöder endast den på många håll belagda formen pečetavoti (< gammalryska печатому, печатывати ‘fästa eller lägga på ett sigill, försegla med sigill genom att sammanfoga dokumentets kanter; stänga, förbjuda användning’ (SRJA XVII 36); rutenska печатовати, печатоватъ ‘fästa ett sigill (på ett dokument); försegla; bildligt avsluta, stänga; bekräfta’ (HSBM XXIV 284); jfr polska pieczę­tować ‘förse med sigill’ (SPol XXIV 44)). Således skulle pečėtyti kunna betraktas som en avledning av lånordet pečėtis (< gammalryska печать ‘tecken, symbol, spår, avtryck av något; redskap med upphöjda tecken för att trycka dem på något; sigill, stämpel; även bildligt; avtryck av ett sigill (en stämpel), vanligtvis på en bit vax eller bly, som hängdes eller fästes vid ett dokument; avtryck’ (SRJA XVII 36); rutenska печать, печат, печаць, печат ‘(ett mindre metall- eller stenföremål med ett ingraverat tecken för avtryck på vax, bly o.d. i syfte att bekräfta dokumentets innehåll) sigill, stämpel; (avtrycket av detta tecken, gjort på vax, bly o.d. och fäst med ett snöre vid dokumentet i stället för underskrift) sigill’ (SSM II 143). De flesta PK:s likstaviga sekventiv är typiska litauiska avledningar inom denna kategori; något ovanliga är verben ramyti och meluoti. Det senare verbet utmärker sig genom sitt basord – DLKG anger att konkreta substantiv oftast fungerar som basord för avledningar med suffixen –uoti, –uoja, –avo med kausativ betydelse (DLKG 1997 [1994]: 388), men meluoti, -uoja, -avo är avlett från abstraktumet melas. Kanske är dess betydelse därför något avlägsen från kategorins allmänna betydelse och är ”säga en lögn”. Det andra verbet är intressantare på grund av sin form. Ramyti är inte vanligt i nutida litauiska och inte heller i äldre skrifter i allmänhet; den vanligare formen är raminti, men eftersom det finns en parallell mellan suffixen –inti / –yti är ett sådant verb fullt möjligt, om än sällsynt. De ojämnstaviga sekventiven skiljer sig något från denna grupp – de är betydligt färre. I nutida litauiska förknippas många verb med suffixet –ėti och dess varianter inte längre med några nomen, men den derivationella oppositionen mellan žymėti och žymė är tydlig, varför verbet hänfördes till de morfologiskt genomskinliga. 1.2. Det finns 12 stativ i PK, även kallade tillståndsavledningar; de betecknar ett statiskt tillstånd av obestämd varaktighet, förbundet med det som uttrycks av basordet. Kategorins allmänna betydelse 7 kan förklaras som ”att vara sådan; att känna eller ha det som uttrycks av basordet”. Vanligtvis bildas avledningarna i denna grupp med alla de åtta viktigaste suffixala nomenbildande morfemen (DLKG 1997 [1994]: 393). Även PK:s stativ har olika suffix: • –auti, –auja, –avo: [pateikauti], [–auja], –avo (pateikaviman PK 234,20): pateika ‘välvilja, nåd osv.’ LKŽė; prieštarauti (priestarauti PK 78,25), [–auja], [–avo]: prieštara ‘invändning, tvist; ett påstående där den ena tanken motsäger den andra, kontradiktion osv.’ LKŽė; [reikalauti], –auja (reykatauja PK 205,25), [–avo]: reikalas ‘arbete som ska utföras, uppgift, intresse; nödvändig sak, nödvändighet, behov osv.’ LKŽė; rūstauti (ne rustaut PK 220,19), [–auja], –avo (apsirustawo PK 195,8): rūstus ‘arg, grym; grov, förolämpande osv.’ LKŽė; • –enti, –ena, –eno: gyventi (giwenti PK 71,2), [–ena], [–eno]: gyvas ‘som har liv, levande, inte död osv.’ LKŽė; • –eti, –i, –ėja: gailėti (gayleti PK 71,11), gaili (gaylis PK 84,15) och –ėja (nesigayleia PK 164,4), [–ėjo]: gailus ‘barmhärtig; värd att beklaga, gripande, fattig, gråtfärdig; sorgsen osv.’ LKŽė; gėdėtis (nęsėgedami PK 82,21), [–isi], [–ėjosi]: gėda ‘skam, vanära’ LKŽė; [norėti], nori (nenorinti PK 133,19), [–ėjo]: noras ‘inre dragning att göra något, få eller ha något, tillfredsställa sig själv; möjlighet att bestämma, vilja osv.’ LKŽė; • –oti, –oja, –ojo: abejoti (abeiotumbim PK 25,6), –oja (neabeioiam PK 214,11), –ojo (abeioimas PK 246,13): abeja ‘tvivel’ LKŽė; sieloti (ne sielok PK 59,14), [–oja], [–ojo]: siela ‘människans inre psykiska värld, hennes medvetande, känslor och upplevelser; inom religionen – människans odödliga immateriella princip, som förbinder människan med Gud; ande osv.’ LKŽė; • –uoti, –uoja, –avo: sylvartuoti (ne silwartuor PK 60,16), [–uoja], [–avo]: sylvoartas ‘sammanstötning, bekymmer, hjärtesorg’ LKŽė; žaliuoti (žáluodams PK 43,17), [–uoja], [–avo]: žalias ‘en av spektrums grundfärger, belägen mellan gult och cyanblått; färg som gräs’ LKŽė. Av de 12 PK-stativen har endast fyra basord som är adjektiv: rūstus, gyvas, gailus, žalias, trots att stativ just oftast bildas av adjektiv. Basorden för de återstående stativen är abstrakta substantiv. Ett PK-stativ är av blandad typ (norėti), och för presensformen av ytterligare ett stativ, gailėja, är både den suffixlösa formen gaili och den suffixförsedda formen gailėja belagda. Verbet žaliuoti har, som framgår, suffixet –uoti, vilket överlag är mycket produktivt i litauiskan och kännetecknar nästan alla kategorier av denominala verb. Om žaliuoti och žalias står i ett derivationellt förhållande kan avledningens betydelser vara två: ”göra grön” och ”vara grön”. Om avledningen är ett mutativ eller ett stativ kan endast avgöras utifrån avledningens betydelse, och denna framgår först av kontexten: Tas bus kaip medžias isodintas / ant pawersmiu wisad žaluodams / ir duos waysiu wisokuy ciesu PK 43,17. Som framgår av utdraget ur PK används detta verb i katekesen i den vanligaste betydelsen ‘vara grön’ LKŽė; det är alltså en tillståndsavledning. 1.3. Det finns färre avledningar med betydelse av tillståndsmotsvarighet än stativ. De flesta avledningarna med betydelse av tillståndsmotsvarighet bildas av substantiv; kategorins allmänna betydelse är ”att utföra funktionerna hos något, att arbeta med något, att bete sig på det sätt som anges av basordet” (DLKG 1997 [1994]: 391), och verben är intransitiva. De flesta av PK:s avledningar med betydelse av tillståndsmotsvarighet är bildade med 8 Den vanligaste suffixet i denna kategori är –(i)auti: karaliauti (karalaut PK 113,10), –auja (karaliauenti PK 207,14), [–auo]: karalius ’en härskartitel, monarkens titel i vissa länder; en person som innehar denna titel etc.’ LKŽe; prarakauti (prarakauti PK 160,18), [–auja], –avo (prarakawa PK 178,3): prarakas ’en förkunnare av framtida händelser; ett himmelskt helgon, Guds medhjälpare’ LKŽe; tarnauti (tarnautumbim PK 22,21), –auja (tarnauja PK 227,5), [–avo]: tarnas ’en avlönad hushållsarbetare som utför olika arbeten på husbondens anvisning och betjänar honom; slav’ LKŽe; viešpatauti (wieszpataus PK 85,17), [–auja], [–avo]: viešpats ’en människa som har någon form av makt, en härskare; den högsta allsmäktiga varelsen, Gud etc.’ LKŽe. Några av de ovannämnda avledda verben med betydelsen ’motsvara ett tillstånd’ har bildats av lånorden karalius och prarakas. Karalius är ett lånord från det gamla skiktet, som har kommit från östslaviskan (jfr fornryska король ’король, правитель’ (SRJA VII 338), rutenska король ’кароль, манарх’ (HSBM XVI 21). I LKŽ anges inget främmande ursprung för ordet, och därför markeras åtminstone karaliauti i LKŽ inte som en hybrid, dvs. som ett ord som inte bör användas i nutida litauiska, även om karaliauti formellt inte skiljer sig från prarakauti. Det senare verbet klassificeras som en hybrid, eftersom dess basord prarakas ’profet’ kom in i litauiskan först under senare tid (< fornryska пророкъ ’предсказатель, предвестник’ (SRJA XX 207); rutenska пророкъ, пророк ’прарoк, праказальнік’ (HSBM XXIX 213); polska prorok ’człowiek posłany przez Boga, przemawiający w Jego imieniu i głoszący Jego wolę’ (SPol XXX 360)) och prarakauti är ett avlett verb med betydelsen ’motsvara ett tillstånd’, och uppfattas i dag som en typisk hybrid: dess suffix har inga motsvarigheter i de slaviska språken och överensstämmer inte med systemet för integrering av slaviska lånord (med hänsyn till verben i de slaviska språken borde det regelbundet vara –avoti); det har ett lånat basord och en slavisk rot. Det är problematiskt att hänföra ett av verben till denna kategori. Suffixet –inti är visserligen sällsynt i kategorin för verb med betydelsen ’motsvara ett tillstånd’, men det är ändå möjligt, och därför skulle även verbet auklinti (vzauklintu PK 239,21), [–ina], [–ino] kunna tillhöra den; basordet skulle då vara substantivet auklė ’barnsköterska, barnuppfostrarinna’ LKŽe. I DLKG står det emellertid att verb med denna betydelse och detta suffix är intransitiva, medan verbet i detta fall är transitivt. 1.4. Avledningar med deltagandebetydelse I PK finns endast 2: kariauti (kariaut PK 141,17), [–iauja], [–iavo]: karas ’sammanstötning, bekymmer, hjärtesorg’ LKŽe; pasnykauti (pasnikaudams PK 88,26), [–auja], [–avo]: pasnykas ’avhållsamhet från vissa maträtter (vanligen kött, förr även mjölk) på av religionen fastställda dagar’ LKŽe. Även om verbet pasnykauti är en hybrid, är båda orden i denna kategori typiska avledningar inom kategorin för ordbildning med deltagandebetydelse – de har suffixet –(i)auti (verb i denna kategori bildas endast med suffixen –(i)auti och –(i)uoti), och deras basord är abstrakta substantiv. De ord­bildningskategorier för PK:s denominativa verb, frekvensen hos deras basord och suffixens produktivitet presenteras kortfattat i tabellen (se tabellen). 9 Tabell. Ordbildningskategorier för PK:s denominativa verb: frekvensen hos ordbildningsbaser och suffix Ordbildningskategori Ordbildningsbas Suffix avledningar med kausativ betydelse (51) substantiv (1) -ėti (1) adjektiv (29) substantiv (8) -inti (41) pronomen (1) adverb (3) substantiv (4) -yti (6) adjektiv (2) substantiv (1) -oti (2) adjektiv (1) substantiv (1) -uoti (1) tillståndsavledningar (12) substantiv (3) -auti (4) adjektiv (1) adjektiv (1) -ena (1) substantiv (2) -ėti (3) adjektiv (1) substantiv (2) -oti (2) adjektiv (1) -uoti (2) substantiv (1) avledningar med betydelsen tillståndsmotsvarighet (5) substantiv (4) –(i)auti (4) substantiv (1) -inti (1) avledningar med deltagandebetydelse (2) substantiv (2) –(i)auti (2) 10 SLUTSATSER De flesta av PK:s denominativa verb med suffix hör till kategorin avledningar med kausativ betydelse. De utgör hela 73 procent av alla PK:s substantiviska verb. Stativiska avledningar utgör 17 procent av alla PK:s denominativer, avledningar med tillståndsmotsvarighet 7 procent, medan den minsta kategorin av PK:s substantiviska verbavledningar är de med deltagandebetydelse – den utgör endast 3 procent. PK:s denominativer är bildade med nästan alla suffix som är möjliga i deras avledning: –(i)auti, –enti, –ėti, –inti, –yti, –(i)oti, –(i)uoti. Det finns endast inga avledningar med suffixet –inėti. I den jämförelsevis lilla källan är parallella bildningar med suffixen –inti och –yti belagda: garbinti / garbyti, stiprinti / stipryti. Betydelserna hos dessa sekvenser är identiska. Konkurrensen mellan suffixen –inti och –yti vid bildandet av sekvenser återfinns också i andra litauiska texter från 1500- och 1600-talen. I modern standardslitauiska etableras avledningar med –inti. Nästan alla denominativa verb som påträffats i PK är jämnstammiga; endast 7 ord tillhör den blandade typen: žymėti, žymi, –ėjo; mainyti, maino, mainė; ramyti, ramo, ramė; saugoti, –o, –ojo; gailėti, gaili och –ėja, –ėjo; norėti, nori, –ėjo; gedėtis, –isi, –ėjosi. Vissa av dessa verb betraktas av forskare inte längre som morfologiskt segmenterbara. Det finns fler adjektiviska avledningar än substantiviska – avledningarna från substantiv är 30, från adjektiv 36. Adverb fungerar som basord för 3 verb, ett pronomen för 1. Vissa av PK:s avledningskategorier återspeglar väl också de avledningstendenser som kännetecknar dagens litauiska. Vanligen är basorden till sekvenser med suffixet –inti adjektiv; av PK:s 41 verb med kausativ betydelse och suffixet –inti är 29 avledda från adjektiv, och betydelserna hos sådana avledningar motsvarar helt kategorins allmänna betydelse. Av substantiv med suffixet –inti har betydligt färre sekvenser bildats, och deras betydelser har redan mer varierade nyanser. I dag bildas de flesta avledningarna med tillståndsmotsvarighet från substantiv; det produktivaste suffixet i denna kategori är –(i)auti, och de avledda verben är intransitiva – nästan alla denominativa verb i denna kategori i PK uppfyller dessa kriterier. Liksom de två avledningarna med deltagandebetydelse har båda orden i denna kategori suffixet –(i)auti, medan verben i kategorin endast bildas med suffixen –(i)auti och –(i)uoti; deras basord är abstrakta substantiv. Även när basordet är ett lånord påverkar det för övrigt inte avledningskategorin eller dess regler, jfr prarakauti: prarakas och tarnauti: tarnas: båda basorden är substantiv som betecknar personer, vilket är kännetecknande för kategorin med tillståndsmotsvarighet. I PK finns också något mer sällsynta fall, eller åtminstone sådana som strider mot dagens tendenser. Ett av de tydligare är att stativ huvudsakligen bildas från adjektiv, medan basorden för endast fyra av PK:s 12 stativ är adjektiv. Man kan också nämna fallet meluoti – suffixet –uoti är över huvud taget mycket typiskt för kategorin med kausativ betydelse, men i PK finns endast en avledning med detta suffix. 11 LITTERATUR OCH KÄLLOR Arkadiev Peter, Pakerys Jurgis 2015: Lithuanian morphological causatives: A corpus-based study. – Voice and Argument Structure in Baltic, ed. by A. Holvoet, N. Nau, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins, 39–97. DLKG 1997 [1994]: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika [Grammar of the Modern Lithuanian Language], red. V. Ambrazas, 3-iasis patais. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. HSBM IV: Histaryčny słounik biełaruski̇j movy [Historical Dictionary of the Belarusian Language] 4, red. A. M. Bulyka, Minsk: Navuka i technika, 1984. HSBM XVI: Histaryčny słounik biełaruski̇j movy [Historical Dictionary of the Belarusian Language] 16, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaia navuka, 1997. HSBM XXIV: Histaryčny słounik biełaruski̇j movy [Historical Dictionary of the Belarusian Language] 24, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaia navuka, 2005. HSBM XXIX: Histaryčny słounik biełaruski̇j movy [Historical Dictionary of the Belarusian Language] 29, red. A. M. Bulyka, Minsk: Belaruskaia navuka, 2009. Kruopas Jonas 1970: 1598 m. Merkelio Petkevičiaus katekizmo leksika [Lexicon of the Catechism of Merkelis Petkevičius]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 12, 83–154. Kuźmina Dariusz 2002: Katechizmy w Rzeczypospolitej XVI i początku XVII wieku [Catechisms in the Polish–Lithuanian Commonwealth in the 16ᵗʰ and Early 17ᵗʰ Centuries], Warszawa: Stowarzyszenie Bibliotekarzy Polskich. LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika [Lithuanian Grammar] 2, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. LKE 2008 [1999]: Lietuvių kalbos enciklopedija [Litauiska språkets encyklopedi], sammanställd av K. Morkūnas, redigerad av V. Ambrazas, 2:a reviderade och kompletterade upplagan, Vilnius: Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk utgivning. LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas [Litauiska språkets ordbok] (1–20, 1941–2002), elektronisk version, redaktionskollegium: G. Naktinienė (huvudredaktör), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė; programmerare: E. Ožeraitis, V. Zinkevičius, Vilnius: Litauiska språkets institut, uppdaterad version, 2018. Tillgänglig på internet: http://www.lkz.lt. Niedźwiedź Jakub 2008: Jan Kochanowski, poeta Litewski [Jan Kochanowski, litauisk poet]. – Acta historica universitatis Klaipėdensis 16, 179–187. Pakalniškienė Dalia 2019: 1759 metų „Ziwato“ denominatyviniai veiksmažodžiai [Denominativa verb belagda i den gammallitauiska texten ”Ziwatas” (1759)]. – Res Humanitariae 26, 8–36. DOI: https://doi.org/10.15181/rh.v26i0.2044. PK 1939: 1598 metų Merkelio Petkevičiaus katekizmas [Merkel Petkevičius katekes från 1598], red. J. Balčikonis. Kaunas: Kommissionen för bokutgivning. 12 Pakerys Jurgis 2002: Dėl lietuvių kalbos mišriųjų veiksmažodžių kamienų santykių ir darybos [Om litauiska verb av blandad typ: stamrelationer och avledning]. – Baltistica 37(2), 233–244. DOI: http://dx.doi.org/10.15388/baltistica.37.2.697. Pakerys Jurgis 2005: XVI a. Mažosios Lietuvos spaudinių mišriųjų ir priesaginių veiksmažodžių daryba: daktaro disertacija [Bildning av verb av blandad typ och suffixverb i Lill-Litauens tryckalster från 1500-talet: doktorsavhandling], Vilnius: Vilnius universitet. Pakerys Jurgis 2017: Om utvecklingen av förfluten habituell tid från iterativ i litauiskan. – Baltistica 52(2), 295–323. DOI: http://dx.doi.org/10.15388/baltistica.52.2.2324. Pakerys Jurgis 2019: Perifrastiska kausativa konstruktioner i litauiska från 16th–17th-talen. – Baltistica 54(2), 287–315. DOI: http://dx.doi.org/10.15388/baltistica.54.2.2342. Pociūtė-Abukevičienė Dainora 2005: Psalmės Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės giesmynuose. XVI a.: nuo Nesvyžiaus katekizmo iki lietuviškųjų Merkelio Petkevičiaus vertimų [Psalmer ur psalmböcker från Storfurstendömet Litauen. 1500-talet: från Nesvyžius-katekesen till Merkelis Petkevičius litauiska översättningar]. – Literatura 47(1), 29–43. DOI: https://doi.org/10.15388/Litera.2005.1.8148. Smetonienė Anželika 2016: Veiksmažodiniai daiktavardžiai abstraktai su priesaga -imas / -ymas M. Petkevičiaus katekizme (1598): jų daryba ir vertimas [Abstrakta verbalsubstantiv med suffixet -imas / -ymas i M. Petkevičius katekes (1598): deras bildning och översättning]. – Lietuvių kalba 10, [1–13]. DOI: https://doi.org/10.15388/LK.2016.22589. Smetonienė Anželika 2017: M. Petkevičiaus katekizmo (1598) skoliniai: neaiškios kilmės slavizmai [Lånord i Petkevičius katekes (1598): slavism av oklar härkomst]. – Lietuvių kalba 11, [1–34]. DOI: https://doi.org/10.15388/LK.2017.22545. Smetonienė Anželika 2018: M. Petkevičiaus katekizmo (1598) absoliučieji sinonimai kitų XVI–XVII a. lietuvių kalbos raštų fone [Absoluta synonymer i kontexten av andra litauiska skrifter från 1500–1600-talen]. – Acta Linguistica Lithuanica 79, 235–252. Smetonienė Anželika 2019a: Mönster för morfologisk integrering av slaviska lånsubstantiv i Petkevičius katekes (1598) som en indikation på deras ursprung och kronologi. – Studia z Filologii Polskiej i Słowiańskiej 54, [1–30]. DOI: https://doi.org/10.11649/sfps.1766. Smetonienė Anželika 2019b: Verb med slavisk rot i PK: lånord och problemfall [Verb med slavisk rot i PC: lånord och problemfall]. – Lietuvių kalba 13, [1–12]. DOI: https://doi.org/10.15388/LK.2019.22479. Smetonienė Anželika 2021: M. Petkevičiaus katekizmo (1598) deverbaty vai [Deverbativa i M. Petkevičius katekes (1598)]. – Acta Linguistica Lithuanica 84, 50–66. DOI: https://doi.org/10.35321/all84-03. 13 SPol XXIV: Słownik polszczyzny XVI wieku [Ordbok över det polska språket på 1500-talet] 24, red. M. R. Mayenowa, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Instytut badań literackich, 1996. SPol XXX: Słownik polszczyzny XVI wieku [Ordbok över det polska språket på 1500-talet] 30, red. F. Papłowski, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Instytut badań literackich, 2002. SRJА III: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under 1100–1700-talen] 3, huvudred. S. G. Barchudarov, Moskva: Nauka, 1976. SRJА VII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under 1100–1700-talen] 7, huvudred. F. P. Filin, Moskva: Nauka, 1980. SRJА XVII: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under 1100–1700-talen] 17, huvudred. G. A. Bogatova, Moskva: Nauka, 1991. SRJА XX: Slovar russkogo jazyka XI–XVII vv. [Ordbok över det ryska språket under 1100–1700-talen] 20, huvudred. G. A. Bogatova, Moskva: Nauka, 1995. SS X: Słownik staropolski [Ordbok över fornpolskan] 10, red. S. Urbańczyk, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1990. SSM II: Slovynyk staroukrajins’koji movy XIV–XV st. [Ordbok över det fornukrainska språket från 1300–1400-talen] 2, red. L. L. Gumecka, I. M. Kernyckyj, Kyjiv: Naukova dumka, 1978. Urbutis Vincas 2009 [1978]: Žodžių darybos teorija [Ordbildningsteori], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Denominativa verb i M. Petkevičius katekes (1598) SAMMANFATTNING Språket i Merkel Petkevičius’ katekes (hädanefter PC), utgiven 1598, har studerats föga jämfört med andra källor från 1500- och 1600-talen. Dessutom har, även om verbbildningen i det nutida litauiska språket på senare tid har studerats mer ingående, suffixverb i äldre skrifter ännu inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Denna artikel syftar till att undersöka de denominativa kategorierna hos PC:s suffixverb och, om sådana förekommer, identifiera skillnaderna mellan PC och nutida litauiska på detta område. För detta ändamål har alla former av suffixverb och deras avledningar, vilka visar verbets grundformer, valts ut ur ordboken över M. Petkevičius’ katekes, sammanställd av J. Kruopas, samt ur den fotostatiska utgåvan av katekesen som publicerades 1939. Sammanlagt undersöks i denna artikel 70 denominativa suffixverb som valts ut efter en avledningsanalys. De PC-verb som presenteras här är formellt 14 och semantiskt grundade på basorden, med en tydlig avledningsmotivation som förbinder avledningen med basordet. I fall där den avledningsmässiga motivationen redan förefaller avlägsen har verben uteslutits ur artikeln, eftersom de synkront är odelbara. Analysen visade att så många som 73% av alla PC-verb är denominala verb med faktitiv betydelse. PC uppvisar också en mångfald av denominala suffix, där endast ett av de karakteristiska suffixen i denna ordgrupp inte är belagt i PC. Antalet adjektiviska avledningar är något högre än antalet substantiviska avledningar – 30 från substantiv och 37 från adjektiv. I en relativt kort källa påträffades fem verb vars basord är adverb och ett vars basord är ett pronomen. I allmänhet återspeglar PC:s avledningskategorier väl avledningstendenserna i nutida litauiska, med några få undantag. 15