Ukrainian-Lithuanian Linguo-Cultural Parallels and Differences in Ethnonymy and Related Lexical Units

Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 93, pp. 1–17 Contents link / Turinio nuoroda ISSN 2669-218X (online / elektroninis) UKRAINSK-LITAUISKA LINGVOKULTURELLA PARALLELLER OCH SKILLNADER I ETNONYMI OCH RELATERADE LEXIKALA ENHETER Lingvokulturella paralleller och skillnader mellan ukrainska och litauiska i etnonymi och relaterade lexikala enheter VOLODYMYR PONOMARENKO O. O. Potebnia-institutet för lingvistik vid Ukrainas nationella vetenskapsakademi E-mail: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0003-4106-5874 Forskningsområden: jämförande indoeuropeisk lexikologi, språkkontakt, etnolingvistik. https://doi.org/10.35321/all93-07 SAMMANFATTNING Artikeln erbjuder en jämförande lingvokulturell analys av etnonymiskt och choronymiskt ordförråd samt ordkombinationer som innehåller besläktade element i ukrainska och litauiska, tillsammans med material från andra, främst närliggande, språk i det europeiska språk- och kulturområdet. Särskilt behandlas etymologi, som vittnar både om gemensamma indoeuropeiska (framför allt baltoslaviska) drag och historiska skillnader. Studien undersöker också semantiska förändringar, såsom betydelseöverföring i etniska benämningar, nya betydelser hos feminina ordformer och diminutiver samt andra avledningar. De relevanta ämnena omfattar ur semantisk synvinkel etnicitet, företeelser i vardagslivet, natur och annat. Fraser och bildliga uttryck presenteras, varav en betydande del hör till interspråkliga universalier: olika lexikala enheter (även terminologiska) inom områden som vetenskap, medicin, idrott, hushållsutrustning och husgeråd, verktyg och instrument, ämnen och material samt livsmedel. Fraseologismer med etnonymiska komponenter undersöks också. Studien syftar till att visa vissa gemensamma drag hos slaviska, baltiska och andra genealogiskt besläktade språk i det europeiska språk- och kulturområdet, liksom avvikelser som uppstått genom olika språk- och kulturkontakter. Upphovsrätt © 2025 Volodymyr Ponomarenko. Publicerad av Litauiska språkinstitutet. Detta är en artikel med öppen tillgång som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, spridning och återgivning i alla medier, förutsatt att den ursprungliga upphovspersonen och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkinstitutet. Denna artikel är öppet tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons Erkännande”, som tillåter obegränsad användning, spridning och återgivning av innehållet i alla medier, förutsatt att upphovspersonen och källan anges. Mottagen: / Mottagen: 2025-10-20. Godkänd: / Godkänd: 2025-11-07. 1 NYCKELORD: etnonymer, choronymer, ukrainska språket, litauiska språket, etymologi, språkkontakter, semantisk förändring, fraseologi. SAMMANFATTNING Artikeln presenterar en jämförande lingvokulturell analys av etnonymiskt och choronymiskt lexikon samt ordkombinationer med besläktade element i ukrainska och litauiska, liksom fakta om andra, främst närliggande, språk i det europeiska språkliga och kulturella området. Framför allt behandlas etymologi, som vittnar både om gemensamma indoeuropeiska (framför allt baltoslaviska) drag och om historiska skillnader. Studien undersöker även semantiska förändringar, såsom betydelseöverföring i etniska namn, nya betydelser hos feminina ordformer och diminutiver samt andra avledningar. De relevanta ämnena ur semantisk synvinkel omfattar etnicitet, vardagslivets realia, natur och annat. Fraser och bildliga uttryck presenteras, varav en betydande del tillhör interspråkliga universalier: olika lexikala enheter (även terminologiska) inom områden som vetenskap, medicin, sport, hushållsutrustning och husgeråd, verktyg och instrument, ämnen och material samt mat. Fraseologismer med etnonymiska komponenter undersöks också. Studien syftar till att påvisa vissa gemensamma drag hos slaviska, baltiska och andra genealogiskt besläktade språk i det europeiska lingvokulturella området, liksom avvikelser som uppstår till följd av olika språk- och kulturkontakter. NYCKELORD: etnonymer, choronymer, ukrainska språket, litauiska språket, etymologi, språkkontakter, semantisk förändring, fraseologi. 1. INLEDNING Etnonymiskt och choronymiskt lexikon utgör särskilda kategorier i moderna språks ordförråd. Det är ett väsentligt lexikalt skikt, nära förbundet med historiska och sociokulturella aspekter av etniska gruppers och områdens existens samt med folkets mentalitet. Studier av slaviska etnonymer har exempelvis gjort det möjligt för forskare att dra betydelsefulla slutsatser om de indoeuropeiska språkens etnolingvistiska förgrening (Taranec 2013: 16). Detta har också aktualiserat behovet av jämförande studier av etnonymi och choronymi. Jämförelser mellan baltiskt och slaviskt språkmaterial är av särskilt intresse. Enligt vår uppfattning är det lämpligt att i analysen även ta med exempel från andra språk, framför allt närliggande språk inom det europeiska språkliga och kulturella området. Vi fokuserar på namn på europeiska folkgrupper, etnonymiska avledningar, ordkombinationer med etnonymiska och till sin innebörd närbesläktade choronymiska komponenter, eftersom den begreppsmässiga kopplingen mellan etnonymer och de flesta choronymer (i ett språkligt och kulturellt sammanhang) verkar uppenbar, samt på fraseologiska enheter. Syftet med denna undersökning är därför att ur ett kulturhistoriskt etnolingvistiskt perspektiv beskriva och jämföra faktamaterial från två språk som genealogiskt tillhör olika indoeuropeiska grupper, nämligen den baltiska och den slaviska, som exempel på en specifik (om än tvetydig) ”areal och typologisk likhet” (Nepokupnyj 1964: 162). I detta sammanhang är motsvarande lexikala enheter i ukrainska och litauiska belysande ur ett lingvokulturellt perspektiv, eftersom de återspeglar vissa drag i den etniska mentaliteten och följderna av språkkontakter. Den främsta metoden är jämförande semasiologisk analys och, i viss mån, etnolingvistisk analys med ett referentiellt angreppssätt, med beaktande av de etnonymiska lexikala enheternas semantiska och stilistiska mångtydighet. 2 2. ETYMOLOGISKA ANMÄRKNINGAR OCH LEKSIKAL-SEMANTISKA ASPEKTER 2.1. Till att börja med återvänder vi till en välkänd etymologisk klassificering av etnonymer, där de delas in i två huvudgrupper: ord av forntida ursprung ”med förlorad ursprunglig semantik” och ord ”med en etymologi som bevarats eller tillkommit sekundärt” (Superanskaja 1978: 83). Enligt detta kriterium bör litauernas självbeteckning således hänföras till den första gruppen (tillsammans med namnen på letter, belarusier, tjecker, makedonier, slovener, kroater, norrmän, danskar, engelsmän, italienare, spanjorer, greker samt ungrare, ester och finländare), medan ukrainarnas namn tillhör den (mindre) andra gruppen (polackernas, bulgarernas, serbernas, montenegrinernas, islänningarnas, svenskarnas, tyskarnas, rumänernas, fransmännens, portugisernas, albanernas, walesarnas, irländarnas och skottarnas självbeteckningar). Det är värt att notera att bland de många etymologiska tolkningarna (som vi känner till) av namnet Litauen och därmed litauerna (Ponomarenko 2023: 24–26) förtjänar enligt vår mening Simas Karaliūnas förslag (1995: 55, etc.), som stöds av moderna forskare (jfr Dini, Subačius 2019: 104–105), särskild uppmärksamhet. Dessutom talar ukrainska lingvisters studier, framför allt Anatolij Nepokupnyjs (1994: 290; 1998: 88 etc.; jfr Skopenko 2023: 32), till dess fördel. Ukr. українці (Lith. ukrainiečiai) och Lith. lietuviai (Ukr. литовці) antas tillhöra de typiska endonymer som representerar de flesta etniska namn, jfr Ukr. чехи, Lith. čekai och Cz. Češi, Ukr. болгари, Lith. bulgārai och Bulg. българи osv. I litauisk kontext bör man notera förekomsten av formen ukrainai ’ukrainare’, som ligger närmare den ukrainska dubbelten, och därmed adjektivet ukrainiškas ’ukrainsk’, utöver den ”standardmässiga” formen ukrainiečiai och adjektivet ukrainietiškas (LKŽe). Det särpräglat litauiska lénkai (Ukr. поляку, Pol. Polacy, Latv. poļi) anses ha östslaviskt ursprung (Fraenkel 1962: 356; Smoczyński 2016: 896) och vara etymologiskt besläktat med den ukrainska historiska formen лях (ESUM III 343–344), liksom med inlånade namn av kontaktursprung i vissa icke-indoeuropeiska språk, såsom ungerska lengyelek och gagauziska Läḧlär, vilka tillhör samma etymologiska ordfamilj. Tabellen nedan har sammanställts utifrån moderna lexikografiska källor, och ordningsprincipen är huvudsakligen areal. Tabell. Europas folk: etniska namn Folk | Språk | Självbeteckning | Ukrainskt namn | Litauiskt namn Ukrainare | Ukrainska | українці | українці | ukrainiečiai / ukrainai Belarusier | Belarusiska | беларусы | білоруси | baltarusіai Ryssar | Ryska | русские | росіяни | rusai Bulgarer | Bulgariska | българи | болгари | bulgarai Makedonier | Makedonska | Македонци | македонці | makedoniečiai Serber | Serbiska | Срби (Srbi) | серби | serbai 3 Montenegriner | montenegrinska | Црногорци | чорногорці | montenegriner Bosniaker | bosniska | Bošnjaci | босняки / боснійці | bosnier Kroater | kroatiska | Hrvati | хорвати | kroater Slovenser | slovenska | Slovenci | словенці | slovener Tjecker | tjeckiska | Češi | чехи | tjecker Slovaker | slovakiska | Slováci | словаки | slovaker Polacker | polska | Polacy | поляки | polacker Litauer | litauiska | lietuviai | литовці | litauer Lettländare | lettiska | latvieši | латыші / латвійці | letter Tyskar | tyska | Deutsche | німці | tyskar Nederländare (folk) | nederländska | Nederlanders | нідерландці / голландці | nederländare / holländare Flamländare (folk) | nederländska | Vlamingen | фламандці | flamländare Engelsmän (folk) | engelska | English | англійці | engelsmän Islänningar | isländska | Íslendingar | ісландці | islänningar Norrmän | norska | nordmenn | норвежці | norrmän Danskar | danska | danskere | данці / датчани | danskar Svenskar | svenska | svenskar | шведи | svenskar Irländare (folk) | iriska | Éireannaigh | ірландці | irländare Skottar (folk) / skottar | skotsk gaeliska | Albannaich | шотландці | skottar Walesare | walesiska | Cymry | валлійці | walesare / walesare Rumäner | rumänska | români | румуни | rumäner Italienare | italienska | italiani | італійці | italienare Fransmän (folk) | franska | Français | французи | fransmän Valloner | franska | Wallons | валлони | valloner Katalaner | katalanska | Catalans | каталонці | katalaner Spanjorer | spanska | españoles | іспанці | spanjorer Portugiser (folk) | portugisiska | Portugueses | португальці | portugiser Greker / hellener | grekiska | Ἕλληνες | греки | greker Albaner | albanska | shqip­tar | албанці | albaner Ungrare / magyarer | ungerska | magyarok | мадяри (угорці) | ungrare Ester | estniska | eestlased | естонці | ester Finländare | finska | suomalaiset | фіни | finländare 2.2. Man bör också påpeka det semantiskt särpräglade ukr. литвин, som saknar motsvarighet i det litauiska lexikonet (med undantag för efternamnet Litvinas). Det är känt att detta etnonym återspeglas i efternamn som ukr. Литвин, Литвиненко, Литвинчук, bel. Літвінаў etc. (Motora, Nepokupnyj 1989: 50–51; Laučiūtė 2004: 72–73), har historiskt använts inte bara om litauer, utan också om belarusier och ukrainare från Polissjaområdet (SUM 499; SUM IV 494), och rus. литвин kunde också syfta på en polack (Nepokupnyi 1994: 290). Andra specifika exempel är lån från jiddisch, såsom ukr. литвак(у) och 4 Lith. литvakai, cf. Eng. Litvaks (see Friedlander 1994: 243), historicisms referred to Ashkenazi Jews who lived in the Baltic region and neighbouring Slavic areas. In the past, collective names, such as Ukr. литва, were widely used applying to both Lithuanians and Belarusians (ESUM III 245; cf. Hrinčenko 1908: 363). In the last source, we also find the uniquely affectionate Ukr. Литовонька. Concerning Ukr. литва in historical terms, a well-known Ukrainian researcher of Balto-Slavic language relations recorded the specific meaning of “traveling circus people” (who came from the territory of the Grand Duchy of Lithuania), caused, in particular, by “ethnic inflation” of the onym Литва, which was extended to a part of Latvians, Poles, Belarusians and Ukrainians (Nepokupnyj 1994: 288–291). Another historical meaning of Ukr. литва (as well as Bel. лiтва and Pol. litwa) refers to the designation of the groom’s companions at the wedding, reflected in folk songs of the Ukrainians, Belarusians, and Poles (Nepokupnyj 1998: 88–104). Det östslaviska etnonymiska lexikonet kännetecknas av förekomsten av flera partiella synonymer, såsom ukr. латыши ’ursprungsinvånare i Lettland, den titulära nationen’ och латвийцы ’medborgare i Lettland’ (bel. латыши och латвийцы), jfr lit. lātviai och lett. latvieši (samtidigt förekommer delvis synonyma benämningar i singularis i lettiskan: latvietis och, mer sällan, latvis), liksom (å ena sidan) pol. Lotyši och (å andra sidan) bulg. латвийцы, bosn. Latvijci. Exonymerna för europeiska folkgrupper överensstämmer i allmänhet i de två jämförda språken, exempelvis ukr. албанці och lit. albāņai (troligen av kaukasiskt ursprung, jfr bel. албанцы, pol. Albańczycy, lett. albāņi etc.). Skillnaderna framgår av talande exempel, såsom ukr. німці (bel. немцы, pol. Niemcy etc.) och lit. vókiečiai, liksom lett. vācieši, vilka har slaviskt (med vissa förbehåll) respektive förmodligen germanskt ursprung. Det bör dock noteras att det finns alternativa lånade benämningar, såsom lit. niẽmčius (Smoczyński 2016: 1119), pliūkas eller germānas (LKŽe). Ukr. яроці (av turkiskt ursprung) och det lånade självetnonymet мадяри (ung. magyarok) är ett annat exempel som kan noteras, jfr lett. ungāri och (något ålderdomliga och vardagliga) māgāri, bel. венгры och мадзьяры, pol. Węgrzy och Madziary/Madziarowie, medan lit. veñgrai anses vara ett gammalt lån från slaviska språk (jfr t.ex. översorb. Hungory). Vidare skiljer sig ukr. фіни (av skandinaviskt ursprung, jfr pol. Finowie, ty. Finnen och andra slaviska och germanska benämningar, liksom ung. finnek) från lit. súomiai (lånat självetnonym; jfr fi. suomalaiset, lett. somi, est. soomlased). Ett annat fall gäller spårning av etnonymer från andra språk, i synnerhet slaviska, i baltiska och andra icke-slaviska språk, jfr ukr. білоруси (bel. беларусы, pol. Białorusini etc.) och lit. baltarusiai, lett. baltkrievi; man bör också nämna det historiska etnonymet gūdai, som antas ha germanskt ursprung (Karaliūnas 2004: 146–150; jfr Roback 1944: 104, där ty. Gudde/Guddas ’polack, litauer eller ryss’ tolkas som ”uppenbarligen ett östligt (nordligt) slaviskt öknamn”; jfr lit. dial. báltgudis ’belarusier’, eller ukr. чорногорці (serb. Црногорци, bel. чарнагорцы, pol. Czarnogórcy etc.) och lit. 5 juodkalniečiai (lett. melnkalnieši, rum. muntenegren̦i, grek. Μαυροβούνιοι eller turk. Karadağlılar). 3. SEMANTISK UTVIDGNING: JÄMFÖRANDE PERSPEKTIV Semantiska förändringar är ett karakteristiskt drag hos etnonymer, eftersom de har konnotationer som går utanför det onomastiska fältets gränser. I detta sammanhang bör vi nämna teorin av Andrej A. Beleckij, en ansedd ukrainsk lingvist (Beleckij 1972: 190–191), som lade till en individualiserande funktion till begreppet semantik hos egennamn, däribland etnonymer. 3.1. Låt oss börja med etnonymers bildliga betydelser. När jämförbara språk inte är nära besläktade är det svårt att spåra ”paradigmatiska” paralleller (det enda undantaget gäller internationella historismer, såsom ukr. вандали eller lit. vandālai), eftersom den semantiska utvidgningen påverkas av extralingvistiska faktorer och också hänger samman med förekomsten av etniska stereotyper. Bildlig betydelse hos vissa etniska benämningar är ganska typisk för båda språken (främst i vardagligt språk), t.ex. ukr. турок (’turk’) i den äldre regionala betydelsen ’ogräsbevuxen person’ eller француз (’fransman’): i vissa regioner en eufemistisk benämning på en jude, oftast humoristisk (enligt författarens egna iakttagelser från 1960- och 1970-talen); jfr lit. vokietis ’protestant’, turkas ’icke-kristen’ etc. (Butkus 1995: 223 etc.). 3.2. Det finns också liknande exempel av något annorlunda karaktär, som det moderna ukr. німець ’tysktillverkad motorcykel’ eller швед(ка) ’skiftnyckel av svensk typ’; här kan vi konstatera ett slags substantivering av ordkombinationer med nationalitetsadjektiv. I vissa fall kan betydelsen vara terminologisk: jfr (lånat från engelskan) ukr. фін (en typ av sportsegelbåt) och lit. finn (i motsats till etnonymen súomių). 3.3. Särskilda semantiska förändringar drabbar ofta feminina former av etniska benämningar. Typiska exempel är här ukr. литовка (< Литва), som betecknar en sorts lie; ”uppenbarligen syftar det på namnet på det område varifrån lien med långt, rakt skaft spreds” (ESUM III 248; Kregždys 2015: 150). Ett annat föremål med samma namn, från pol. litewka (SJP IV 172), har införlivats i olika europeiska språk: namnet på en uniform (eller jacka) som bars under första världskriget. Ukr. летовка, som betecknar en potatissort (ESUM III 227), har förmodligen samband med Litauen. Ett annat område berörs av ukr. шведка (шведська піч, ordagrant: ’svensk ugn’) ’tegelugn för bostäder’, jfr lit. švediška órkaitė. Sådana termer av tämligen choronymisk karaktär, knutna till ekonomisk verksamhet, betecknar vanligen realia med ursprung i specifika områden, och deras namn återspeglar deras geografiska ursprung. Araberna gjorde exempelvis européerna bekanta med exotiskt bovete och dess korn för länge sedan: jfr fr. sarrasin, it. grano saraceno. Vissa slaviska och baltiska benämningar, särskilt ukr. гречка, bel. грэчка, pol. gryka (även litewka och tatarka, liksom ukr. татарка, jfr etniska benämningar som ukr. грекіня | гречанка, bel. грэчанка, pol. Greczynka), lit. (av slaviskt ursprung) grìkis, grìkiai (Griteniene et 6 al. 2022: 121), Latv. grikį (cf. Lith. graikė, Latv. grieķu) presumably (since the presence of the seme ‘Greek’ is hypothetical) point to another way for the same culture to reach other territories (cf. also borrowed from Ukrainian Rum. hriščă, cf. greacă, feminine ethnonym). The feminine gender of the word is explained in most cases by the original noun, which fell out of use due to elliptical shortening of a word combination, as in the case with Ukr. (colloquial) болгарка (popular name for a grinding machine, its initial samples arrived in the 60s from Bulgaria); cf. Az. bolqarka, Uzb. bolgarka, etc.). When it comes to Lith. bulgārkė (slang name, opposed to the feminine ethnonym bulgarė), mentioned in electronic sources, it’s more about a semantic tracing. At the same time, realia like Ukr. угорка (plum variety) or фінка (‘Finnish knife’), in Lithuanian are called vengrinė slyva, suomiškas peilis (Ibid.: 513, 530). In the context of the given examples, we can observe certain “universalization” of noun phrases including choronymic adjectives. Andra etymologiska frågor debatteras. När vi går vidare till andra tematiska områden är det värt att nämna exempelvis en välkänd dansgenre: (Eng.) polka. Enligt vissa etymologer (Václav Machek, Max Vasmer, Pavel Chernych) är den av tjeckiskt ursprung, och dess namn, som används i flera språk, är inte förknippat med etnonymi; därför definieras pol. polka som ”oklart” i en modern källa (Bańkowski 2000: 688). Den etnonymiska kopplingen anges i Etymological Dictionary of the Ukrainian Language, där det uppges att ukr. полька (liksom vissa andra slaviska namn) ”lånades in, möjligen via polsk förmedling, från tjeckiskan; tjeck. polka är resultatet av en semantisk förändring av etnonymen polka; dessutom är den en ’symbol för solidaritet med Polen, som kämpade mot tsaristiskt förtryck’” (ESUM IV 506). Detta bekräftas i viss mån av namn som återfinns i andra språk, däribland lit. pȯlka (DLKŽ I 606). Ett tydligt fall är också namnen på polonäs, en musikalisk genre med rötter i polsk folklore, som under 1500-talet blev en hovdans i Frankrike och andra europeiska länder; det ursprungliga namnet var därför franskt, dvs. fr. polonaise, inlånat i andra (däribland slaviska) språk och till och med i polskan själv, jfr ukr. полонез, bel. паланэз, pol. polonez, lit. polonėžas. Ett annat exempel av denna typ är ukr. алеманда ’fransk hovdans med germanska rötter, belagd sedan 1500-talet’ och lit. alemāndė som en sorts kalkering. Intresset omfattar även sammansättningar med främmande choronymer, jfr ukr. падеспань och lit. padespãnas, bildade från fr. pas d’Espagne, namnet på en sällskapsdans med spanska inslag som har varit känd sedan början av 1800-talet. Samtidigt är ukr. іспанський крок (fr. pas espagnol) ett av grundelementen inom ridning. 3.4. Diminutivformer är av särskilt intresse. De kan klassificeras som morfologiskt och semantiskt likvärdiga: ukr. україночка och lit. lietuvaitė ’litauisk flicka’ (Lyberis 2005: 391). Betydande semantiska skillnader framträder dock vid en jämförelse av exempelvis ukr. німчук och lit. vokietukas, som inte bara saknar diminutiv eller kärleksfull betydelse: det första ordet har en negativ konnotation (SUM V 425), medan det senare har flera bildliga betydelser, särskilt ’gammal dans’ och ’svampen Rozites caperata’, som också har andra ”folkliga” benämningar: gudūkas 7 eller tur̄kas (LKŽe), jfr vissa namn i andra språk: bel. myраk, serb. циганчит, kro. ciganček eller ciganin, ty. Zigeuner. Lika intressant är den folkloristiska användningen av lit. vokietukas / vokiečiukas om en djävul, jfr pol. niemczyk (Roback 1944: 123). Ett exempel på pluralia tantum är ett folkligt växtnamn: ukr. литвинчики (Hrinčenko 1908: 363), eller смілка литовська (lat. Silene lithuanica), jfr lit. lietūvinė naktžiedė, pol. lepnica litewska. Den grammatiska parallellismen och de semantiska skillnaderna vittnar om den historiska utvecklingens särdrag hos olika (om än genetiskt besläktade) språks morfosemantiska medel. 3.5. En annan del av de relaterade lexemen utgörs av internationalismer med en historisk ”erfarenhet” (inlånade i de flesta språk, däribland baltiska och slaviska), som bevarar spår av choronymer. Låt oss exempelvis erinra om ukr. indigo och lit. indigas (etymologin är grekisk), eller namnen på turkos, som bygger på sememet ’turkisk’: jfr ukr. (ålderdomligt) туркус (Tymčenko 2003: 405), härlett från fr. turquoise (ESUM V 682), och lit. tur̄kis. Bland klädesnamnen finner vi exempelvis ukr. далматика och lit. dalmātika, jfr fr. dalmatique (NPL 1970: 284) eller it. dalmatica, med ursprung i latinet. Enligt en liknande princip har konstgjorda terminologiska namn på flera kemiska grundämnen bildats på choronymisk grund, beroende på var de upptäcktes: ukr. полоній, германій, францій, галій, рутеній och lit. polōnis, germanis, frāncis, gālis, rutēnis. Det förefaller också lämpligt att nämna botaniska namn med en historiskt betingad geografisk prägel, som sammanfaller med eller härrör från vissa choronymiska ordkombinationer, såsom ukr. персик och lit. per̄sikas (denna kinesiska kulturväxt nådde Europa via Persien), jfr lett. persiks, pol. piersik med flera. Zoonymer kan representeras av namn som ukr. індюк, med semantiska motsvarigheter eller likheter i många europeiska språk: jämför pol. indyk, bel. індык, fr. dinde (bildat till namnet poule d’Inde), it. gallo d’India, turk. hindi; jfr lit. kalakūtas (Fraenkel 1962: 207). De flesta namn av denna typ betecknar djurraser förknippade med vissa länder eller historiska regioner: jfr ukr. далматин och lit. dalmatīnas (lett. dalmācietis; pol. dalmatyńczyk, kro. dalmatinac, eng. Dalmatian med flera). Ibland sprids ett namn med anknytning till ett annat ursprungsområde, som i fallet med fr. spaniel < OFr. espaignol (NPL 1970: 284), jfr ukr. спанієль och lit. spanielis, liksom pol., eng. spaniel, lett. spaniels med flera. 3.6. Ordgrupper och bildliga uttryck kan också identifieras som exempel på metaforisk deonymisering av choronymiska idiom. De tematiska avsnitten omfattar olika områden av mänsklig verksamhet. 3.6.1. En betydande del av de fasta ordkombinationerna tillhör kategorin (inter)språkliga universalier. Många av dessa uttryck har ett historiskt ursprung (i synnerhet bibliskt). I dag används de bildligt i många språk: jfr ukr. єгипетська неволя, вавилонська вежа och lit. Egipto nelaisvė, Bābelio bokštas (Gritėnienė et al. 2022: 53). 3.6.2. Det bör påpekas att det också finns internationella terminologiska namn med komponenter av specifik (etnonymisk eller choronymisk närliggande) karaktär: ukr. арабські числа och lit. arābiški skaitmenys; ukr. турецьке сіло (anatomisk term) och lit. tur̄kiškas bal̄nas (i detta fall är orsaken enbart yttre likhet). 8 3.6.3. Som bekant har ett internationellt system med latinska namn införts för att systematisera botaniska namn. Bland dessa finns många exempel med choronymiska komponenter (med generaliserad betydelse) som hänvisar till växtens ursprung eller till hur olika kulturer lärt känna och tillägnat sig den: jfr Ukr. пшенця польська (Lat. Triticum polonicum) och Lith. lénkinis kvietys, Ukr. китайський фінік och Lith. kiniška datulė (jfr Latv. Ķīnas datele, Eng. Chinese date), Ukr. коноплі індійські (Lat. Cannabis indica) och Lith. ińdinė kanapė, etc. Jämförelser mellan språk kan emellertid visa att samma växt har olika geografiska beteckningar på olika språk, liksom att benämningarna varierar inom ett och samma språk: jfr Ukr. дуб австрійський (Lat. Quercus cerris) och Lith. turkiškas ąžuolas, jfr Pol. dąb burgundzki, Latv. Austrijas ozols, Eng. Austrian / Turkish oak, Fr. Chêne lombard / de Bourgogne / de Turquie): arten förekommer i sydvästra Europa och Mindre Asien. En särskilt talande serie utgörs av namn som Ukr. (variant) грецький горіх och Lith. graikinis riešutas (Griteniene et al. 2022: 117); liknande namn används på rumänska och andra språk, medan samma nöt exempelvis på iriska kallas ”gallisk” och även kan kallas ”germansk” (som på finska, vilket vittnar om en senare migration av en asiatisk kultur norrut). Det vanligaste ukrainska namnet på nöten är волоський, som kommer av Ukr. волох ’rumän’, jfr Pol. orzech włoski, ordagrant ”italiensk valnöt”. I sådana generiska benämningar kan det ”nationella” semantiska innehållet alltså ha suddats ut. Detsamma gäller namnfraser med choronymiska hänvisningar som används för att beteckna djurraser: jfr Ukr. перський кіт och Lith. peršų katė, Latv. Persijas kakis, Pol. kot perski, etc., Ukr. німецька вівчарка och Lith. vokiečių aviganis (jfr Bel. нямецкая аўчарка, Pol. owczarek niemiecki, Latv. vācu aitu suns, Eng. German shepherd) eller Ukr. німецький дог och Lith. vokiečių dogas (jfr Ger. Deutsche Dogge, Bel. нямецкі дог, Pol. dog niemiecki, Latv. vācu dogs, etc.). 3.6.4. Naturfenomen återspeglas också i vissa liknande ordkombinationer. Lith. indiška vasara är en kalkering av Eng. Indian summer; det finns ingen välgrundad förklaring till detta namns ”etniska” ursprung, trots att det har lånats eller kalkerats i andra europeiska språk (jfr t.ex. Ger. Indian Summer eller Slv. Indiansko poletje); kanske härrör det från det väderintryck som européer fick i indiska områden. De flesta slaviska språk (liksom de baltiska) har egna uttryck, både med en annan etnonymisk komponent (jfr Bulg. циганско лято) och utan: jfr Ukr. бабине літо och Lith. b obų vasara (LKŽė). 3.6.5. Merparten av det internationella medicinska ordförrådet med choronymiska element består av sjukdomsnamn: jfr Ukr. мальтійська (гібралтарська) гарячка (brucellos, med ursprung i Medelhavsområdet) och Lith. Máltos karštligė, eller Ukr. іспанський грип och Lith. ispāniškasis gripas, jfr Ukr. (vardagligt) іспанка (SUM 408), etc. 3.6.6. Vi ska också undersöka idrotts- och fritidsområdena. Fasta terminologiska uttryck kan ibland ersätta traditionella namn i andra språk. I de flesta av dem används till exempel ”grekisk-romersk” som beteckning (snarare etnisk än terminologisk) för den klassiska stilen inom brottning: jfr Ukr. греко–римська боротьба (tidigare класична боротьба) och Lith. graikų–romėnų imtynės, etc. Situationen är något annorlunda för sådana idiom som Ukr. летючий голландець och Lith. skrajojantis ol ándas, inte bara eftersom de bygger på en forntida europeisk legend, utan också eftersom det välkända uttrycket inom idrotten används som beteckning för en segelbåt, vilket är en kalkering av den engelska termen. Bland många språk, inklusive engelska, kallas samma sak ”ryska berg”, men förklaringen är enkel: nöjesattraktionen uppstod i Amerika och fick det ”exotiska” namnet ryska berg, medan den på andra håll namngavs efter sitt ursprung. Paradoxalt nog kallas berg- och dalbanor med choronymiska beteckningar Ukr. американські гірки och Lith. amerikietiški kalnėliai (LKŽė). 3.6.7. En särskild tematisk grupp utgörs av namn på hushållsutrustning och husgeråd, som bygger på samma princip. Ett typiskt exempel är Eng. Dutch oven, som återfinns i andra språk: jfr Ukr. голландська піч och Lith. olándų órkaitė. Det är värt att notera att ”nationella” namn med tiden kan förlora sin relevans eller sin nationella anknytning, när de företeelser de betecknar blir allmänt kända. Detta gäller exempelvis Ukr. шведський стіл (skandinavisk serveringsform) och Lith. švèdiškas stālas (Gritenienė et al. 2022: 559). Namn på verktyg och instrument är i allmänhet internationella, men ibland är bilden tvetydig. Så heter till exempel Lith. švèdiškas rāk̨tas (ordagrant ”svensk nyckel”) på ukrainska розвідний ключ (i yrkesspråk шведський ключ eller швед). 3.6.8. Låt oss koncentrera oss på den tematiska grupp som innehåller mest faktiskt material: gastronomiskt och kulinariskt ordförråd. Internationellt utbyte inom denna viktiga del av livet sker vanligtvis ganska snabbt. Men till skillnad från de flesta av de namn som nämnts ovan är många ”gluttonymer” inte standardiserade; med andra ord finns det inte särskilt många internationalismer, och ett stort antal motsvarande ”etniska” eller ”nationella” benämningar förekommer huvudsakligen i ett eller ett fåtal språk. Exempel är vanliga namn på vissa mjölprodukter, bland annat Ukr. литовський (чорний) хліб och Lith. lietuviška duona (Nepokupnyj, Taranenko 2004: 53), internationalismer som Ukr. французька булка och Lith. prancūziška duona (Latv. franču maize eller Eng. French bread), jfr Ukr. французький батон och Lith. prancūziškas batònas (Gritenienė et al. 2022, 35). Ukr. швейцарський сир (som specifikt namn) och Lith. šveicariškas sūris (Ibid., 559) är också representativa exempel; jfr Pol. ser szwajcarski, Latv. Šveices siers, Eng. Swiss cheese, etc. I allmänhet är den första associationen till hårdost förmodligen ”holländsk”; i Ukraina kallas den fortfarande ofta голландський сир ”av tradition”, medan Lith. olandìškas sūris (Ibid., 115) främst förknippas med Nederländerna. Namnen på maträtter (främst av choronymisk typ) bildar ett föränderligt lexikalisk-semantiskt komplex som omfattar interlingvala isoglosser med liknande former och betydelser, namn som inte är internationellt etablerade och namn som uppstår spontant. Samtidigt bör det noteras att ett antal fasta namn, huvudsakligen lån, är gemensamma för många europeiska språk. Den främsta orsaken är inte språklig, utan snarare att de företeelser som namnen betecknar sprids och blir kända. Låt oss till exempel nämna ”rysk sallad” (jfr Teixeira da Silva 2025: 1, 4), som är vanlig i många språk; i Ukraina är rätten känd under det franska antroponymiska namnet олів’є, på litauiska har den ett annat namn: baltoji mišrainė, jfr Pol. (polska) sałata jarzynowa, Slv. francoska solata, Dan. 10 Italiensk salat, medan ty. Italienisches Salat är det historiska namnet på grönsaksmacedoine (av franskt ursprung), jfr ryska итальянский салат och litauiska itališkos salotos, men ukrainska італійський салат syftar på olika grönsakssallader. Ett annat fall är den internationellt välkända ”grekiska salladen”, som i Grekland kallas χωριάτικη σαλάτα (ordagrant ”bysallad”), jfr ukrainska грецький салат och litauiska graikiškos salotos, polska sałatka grecka, lettiska grieķu salāti, engelska Greek salad etc. Det är viktigt att nämna den berömda ukrainska borsjtjen: ukrainska український борщ och litauiska ukrainietiški barščiai (Gritėnienė et al. 2022: 45), som i vissa utländska källor kan missuppfattas som (eng.) Russian style beetroot and cabbage soup (Lexus 1999: 71); jfr polska barszcz ukraiński (Nebesky 2001: 244); i Polen förknippas dock detta namn med åtskillnaden mellan olika varianter; jfr även polska chłodnik litewski och belarusiska літоўскі халаднік, lettiska lietuviēšu aukstā zupa, engelska Lithuanian cold soup och litauiska lietuviški šaltibarščiai. Typiska litauiska nationalrätter är bland annat litauiska silkė lietuviškai eller lietuviškos salotos su kumpiu (Aras 2001: 245, 246). Det finns också många namn på populära kött- och fiskrätter, men belägg för deras ursprung är sällsynta. Osäkerhet om ett enda ursprung (för realia, i detta fall sötsaker) framgår av interlingvala motsvarigheter, såsom litauiska dāniškas pyrāgas, franska gateau danois eller engelska Danish coffee bread och tyska Kopenhagener; i Danmark kallas söta bakverk av smördeg wienerbrød, och ordet даніш, som härstammar från engelska Danish pastry (Webster’s 1973: 209), har kommit in i ukrainskan relativt nyligen. Även om produktens ursprung är känt kan namnen variera mellan olika språk: jfr litauiska čigoniškas pyrāgas och ukrainska пляцок «Циганська дорога» (”Zigenarvägstårta”). En av de populäraste orientaliska sötsakerna (ukrainska лукум, litauiska lukumas, jfr turkiska lokum) har beskrivande namn i många språk, jfr litauiska turkiškas malonūmas eller lettiska Turku saldumi (förekommer endast i vissa elektroniska källor), polska Turecka rozkosz, engelska Turkish delight och (mer sällan) ukrainska турецька насолода; ett liknande fall illustreras av ukrainska каталонський крем och litauiska kataloniškas krēmas, jfr polska krem kataloński, lettiska kataloniešu krēms, engelska Catalan cream etc. Namn som kan spåras till beteckningar på geografiskt eller nationellt ursprung, såsom turkiska türk kahvesi, kan bli vanliga i olika språk: jfr ukrainska кава по-турецькому och litauiska turkiška kavà; samtidigt är samma dryck i Grekland också känd som ελληνικός καφές. I vissa fall är dessa namn översatta från ett förmedlande språk (engelska), där det etnonymiska/choronymiska adjektivet blivit ett generiskt substantiv: jfr litauiska airiška kavà och ukrainska кава по-ірландському (Lexus 1999: 511), eller helt enkelt kopierade, som i fallet med italienska Irish coffee (Zingarelli 2005: 950). I europeiska länder kallas kaffe som är ljust och innehåller mycket vatten ”amerikanskt”: jfr litauiska amerikietiška kavà, franska café américain, spanska café americano, italienska caffè americano; den italienska kaffekulturens spridning i Ukraina har lett till att namnet (кава) американо används allmänt. De anförda exemplen är av särskilt intresse inom regionalstudier på grund av sina olika språkliga egenskaper. 11 4. FRASEOLOGISKA ASPEKTER 4.1. Fraser och uttryck av eponymisk karaktär bör behandlas separat, t.ex. engelska American Dream, ukrainska американська мрія och litauiska amerikietiška svajonė (jfr lettiska amerikāņu sapnis). Det bör framhållas att etnonymiska element inte utgör något undantag när det gäller semantisk förändring. Materialet visar att detta fenomen har en lång historia och förekommer inom de mest skilda tematiska grupper. Det förefaller lämpligt att beakta fraseologiska ordkombinationer med etnonymiska eller choronymiska komponenter som har en övergripande bildlig betydelse. Kommentarerna ovan fokuserade främst på nominalfraser som betecknar realia (i ordets materiella bemärkelse) eller egenskaper; deras betydelse är i allmänhet neutral. Dessutom finns det ett stort antal liknande fraser som förenar de nämnda dragen med bildliga inslag. Ofta utgörs grunden för ett fast uttryck av ett välkänt litterärt verk som innehåller ”bevingade” ord. Tack vare F. Cooper fick till exempel titeln på hans roman ”The Last of the Mohicans” en bildlig klang i många språk (Koval, Koptilov 2011: 428), jfr ukrainska останній із могікан och litauiska paskutinis iš mohikanų (lettiska pēdējais no mohikāņiem). Uttryck som ukrainska російська рулетка och litauiska rusiška ruletė eller lettiska krievu rulete (”rysk roulette”) har ett annat ursprung, liksom ukrainska іспанський сором och litauiska ispāņu gēda (”spansk skam”). Vi syftar inte bara på, eller ens främst på, respektive namns ursprungliga betydelse, som redan är bildlig, utan också på ytterligare, än mer abstrakta betydelser. Ett modernt exempel är historien om den ”polske rörmokaren” som symbolisk beteckning för arbetskraft från Östeuropa. Uttrycket uppstod 2004, då franska plombier polonais förekom i en satirtidning och spreds året därpå tack vare en fransk konservativ politiker (till skillnad från en annan bild han använde: architecte estonien). Motsvarande fraser i andra europeiska språk har fått samma bildliga betydelse: jfr polska polski hidraulik (även om symbolen naturligtvis väckte en negativ reaktion), tjeckiska polský instalatér, engelska Polish plumber, italienska idraulico polacco, spanska fontanero polaco, portugisiska encanador polaco etc. Det bör noteras att den choronymiska semantiken i detta fall delvis går förlorad, samtidigt som den ursprungliga betydelsen utvidgas. Ukrainska польський сантехнік, liksom litauiska lėnkų santechnikas eller lettiska Poļu santehniķis, som nämns i vissa (främst elektroniska) publikationer, har dock inte status som fraseologiska enheter. 4.2. Låt oss undersöka fasta uttryck med etnonymiska/choronymiska element och verb som grundkomponenter. Inom detta område kan likartade tematiska kategorier urskiljas, och många av dem är utvidgade varianter av de exempel som nämnts ovan. När vi diskuterar paneuropeiska fraseologiska isoglosser börjar vi med ett avsked, det vill säga ukrainska піти по-англійському (översatt till litauiska: palikti ángliškai) etc., vilket uppenbarligen kommer från franska filer (s’en aller) à l’anglaise. Detta är bara ett exempel på hur fransmännen, mot bakgrund av det historiska sammanhanget, kan uppfatta ”engelskt beteende”. Litauiska tai mãn kaĩp kìnių kalbà och lettiska tā man ir ķīniešu ābece kan jämföras med grekiska για μενα Κινέζικα, medan historien bakom ukrainska китайська грамота (”kinesisk skrift”) sannolikt är en annan. Det finns också bildliga uttryck med choronymer (eller utan sådana i vissa språk), såsom litauiska statýti smėlio 12 pilis, motsvarighet till fr. bâtir des châteaux en Espagne, jfr ukr. будувати замки на піску, eng. to build castles in the air/sky osv. När det gäller paremier neutraliseras i allmänhet den negativa betydelsen hos etnonymiska komponenter som så småningom förekommer i dem: ukr. непроханий гість гірше татарина (”en objuden gäst är värre än en tatar”) kan tjäna som en typisk illustration; jfr lit. (översatt) nekviėstas svečias yra blogesnis už totorių, pol. nieproszony gość gorszy od Tatarzyna, lett. nelūgts viesis ir sliktāks par tatāru. Det är ingen slump att lit. Neprašytas svečias blogesnis už Gagariną finns bland de tillfälliga ”antiproverb” som en nutida litauisk forskare har dokumenterat (Zaikauskienė 2004: 133). 5. SLUTSATS Baltiska och slaviska språk, i vårt fall litauiska och ukrainska, är exempel på en särskild genetisk släktskap, vilket bland annat framgår av etnonymiskt och choronymiskt material. De konstaterade skillnaderna gäller främst de språkliga och kulturella aspekterna och beror till stor del på historiska omständigheter. Ömsesidigt lånade självbenämningar, ukr. українці och lit. ukrainiečiai, lit. lietuviai och ukr. литовці, skiljer sig i viss mån åt i fråga om semantiska egenskaper ur ett historiskt perspektiv. Vissa andra etniska benämningar har ett annat ursprung, såsom ukr. поляки, німці och lit. lėnkai, vokiečiai. En etymologisk jämförelse visar både gemensamma indoeuropeiska drag och skillnader i vissa benämningars ursprung. Historiskt betingade semasiologiska egenskaper gäller ukr. литвини, som saknar motsvarighet i det litauiska lexikonet, och lit. gudai, som saknar motsvarighet i ukrainskan, liksom kollektiva benämningar som ukr. литва, som avsåg både litauer och belarusier och även utmärktes av sina ”avetnonymiserade” betydelser. Endonymerna och exonymerna för Europas etnosgrupper sammanfaller i allmänhet nomenklaturmässigt i de språk som jämförs. Vissa etniska benämningars ursprungliga bildliga betydelser är ett gemensamt drag i båda språken. Ett särdrag hos ukrainskan är den förändrade semantiken hos vissa specifika feminina benämningar som bildats på choronymisk grund (t.ex. литовка, полька, іспанка). De tematiska klasserna omfattar olika områden av mänsklig verksamhet. De lexikosemantiska skillnaderna gäller bland annat den bildliga användningen av diminutiva benämningar (som ukr. німчук och lit. vokietukas). Besläktade ordkombinationer och bildliga uttryck är exempel på avonymisering av etnonymiska/choronymiska element; de omfattar också olika tematiska kategorier. Språkövergripande universalia, särskilt sådana av historiskt ursprung, utgör en betydande del av dem. Fraseologiska uttryck med etnonymiska komponenter intar en särställning. De visar på gemensamma eller betydande likheter mellan kulturella och historiska faktorer i språken inom det europeiska språkområdet (i synnerhet det baltoslaviska), liksom på de flesta etniska och nationella stereotyper. 13 Det material som granskats ovan innehåller mångsidig information som delas främst med ukrainska, litauiska och andra europeiska folkgrupper, deras kulturella, psykologiska och övriga särdrag, och tillför illustrativa inslag för att utveckla mer detaljerade språkliga världsbildsmodeller. Det behandlade ämnet kräver ytterligare studier och erbjuder därför möjligheter till framtida forskning inom språkvetenskap om språkkontakter samt etno- och kognitiv lingvistik. FÖRKORTNINGAR Az. – azerbajdzjanska; Bel. – belarusiska; Bos. – bosniska; Bulg. – bulgariska; cf. – jämför; Cr. – kroatiska; Cz. – tjeckiska; dial. – dialektal; e.g. – till exempel; Eng. – engelska; Est. – estniska; et al. – och andra; Fin. – finska; Fr. – franska; Gag. – gagauziska; Ger. – tyska; Gr. – grekiska; Hun. – ungerska; Ibid. – på samma ställe; i.e. – det vill säga; It. – italienska; Lat. – latin; Latv. – lettiska; Lith. – litauiska; LSorb. – lågsorbiska; OFr. – fornfranska; OUkr. – fornukrainska; Pol. – polska; Port. – portugisiska; Rum. – rumänska; Rus. – ryska; Serb. – serbiska; Slv. – slovenska; Sp. – spanska; Sw. – svenska; Tur. – turkiska; Ukr. – ukrainska; Uzb. – uzbekiska REFERENCES Aras Eva 2001: Baltic phrasebook, 2nd ed., Hawthorn, Victoria: Lonely Planet Publications, 185–278. Balode Laimute 2022: Names of three Baltic countries – Lithuania, Latvia and Estonia. – Studii şi cercetări de onomastică şi lexicologie (SCOL) 28(1–2), 25–35. Bańkowski Andrzej 2000: Etymologiczny słownik języka polskiego [Etymological Dictionary of the Polish Language], Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN. Beleckij Andrej A. 1972: Leksikologija i teorija jazyka (onomastika) [Lexicology and Theory of Language (Onomastics)], Kiev: Izdatelstvo Kievskogo universiteta. Butkus Alvydas 1998: The Lithuanian Nicknames of Ethnonymic Origin. – Indogermanische Forschungen 100, Strassburg: Walter de Gruyter, 223–233. Dini Pietro U., Subačius Giedrus 2019: Lituanie et Samogitie: sources, onomastique, étymologie. – Le nom des langues en Europe centrale, orientale et balkanique, ed. P. Sériot, Limoges: Lambert-Lucas, 97–115. DLKŽ: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas [Dictionary of the Modern Lithuanian Language], atsak. red. J. Kruopas, 1-asis leidimas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1954. Drotvinas Vincentas 2006: Iš etnonimų istorijos [From the History of Ethnonyms]. – Terminologija 13, 160–169. Ellingham 1999: Lexus European languages: The Rough Guide, Dictionary, Phrasebook, ed. M. Ellingham, London: Lexus Ltd. 14 ESUM III: Etymolohi čnyj slovnyk ukrajinskoji movy [Etymological Dictionary of the Ukrainian Language] 3, hol. red. O. S. Melnyčuk, Kyiv: Naukova dumka, 1989. ESUM IV: Etymolohi čnyj slovnyk ukrajinskoji movy [Etymological Dictionary of the Ukrainian Language] 4, hol. red. O. S. Melnyčuk, Kyiv: Naukova dumka, 2003. ESUM V: Etymolohi čnyj slovnyk ukrajinskoji movy [Etymological Dictionary of the Ukrainian Language] 5, hol. red. O. S. Melnyčuk, Kyiv: Naukova dumka, 2006. Fraenkel Ernst 1962: Litauisches etymologisches Wörterbuch [Lithuanian Etymological Dictionary] 1–2, Heidelberg, Göttingen: Carl Winter Universitätsverlag; Vandenhoeck & Ruprecht. Friedlander Judith 1994: Lithuanian Jews. – Encyclopedia of World Cultures 6: Russia and Eurasia – China, ed. D. Levinson, New York: G. K. Hall & Company, 243. Gritenienė Aurelija, Hrycenko Svitlana, Koroliovas Ihoris, Nika Oksana, Pacholok Zinaida 2022: Mažasis ukrainiečių–lietuvių kalbų žodynas / Malyj ukrainsko–litovśkyj slovnyk [Small Ukrainian–Lithuanian Dictionary], red. Z. Pacholok, A. Gritėnienė, Vilnius, Kyjivas, Luckas: Lietuvių kalbos institutas, Kyjivo Taraso Ševčenkos nacionalinis universitetas, „Ukrainos“ universiteto Lucko visuomenės vystymosi institutas. Hrinčenko Borys D. 1908: Slovar ukrajinskoji movy [Dictionary of Ukrainian Language] 2, Kyjiv: Kievskaja Starina. Karaliūnas Simas 1995: Lietuvos vardo kilmė [The Origin of the Name “Lithuania”]. – Lietuvių kalbotyras klausimai 35, 55–91. Karaliūnas Simas 2004: Baltų praeitis istoriniuose šaltiniuose 1, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Karulis Konstantīns 1992. Latviešu etimoloģijas vārdnīca [Dictionary of Latvian Etymology] 1–2, Rīga: Avots. Koval Alla, Koptilov Viktor 2011: Krylatі slova v ukrajinsʹkij movi [Catchphrases in the Ukrainian Language], Kyjiv: Jaroslaviv Val. Kregždys Rolandas 2015: S. Karaliūnas, Baltų etnonimai: monografija [recenzija] [S. Karaliūnas, Baltic Ethnonyms: Monograph [Review]]. – Baltu filoloģija 24(2), 143–170. Laučiūtė Jūratė 2004: Sledy baltijskich etnonimov v onomastike Slavii [Traces of Baltic Ethnonyms in the Onomastics of Slavia]. – Baltijskij filologičeskij kurjer 4, 70–74. LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas [Dictionary of the Lithuanian Language] (1–20, 1941–2002), el. variantas, redaktorių kolegija: G. Naktinėnė (vyr. redaktorė), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė; programuotojai: E. Ožeraitis, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, atnaujinta versija, 2018. Prieiga internete: http://www.lkz.lt. 15 Lyberis Antanas 2005: Lietuvių–rusų kalbų žodynas / Литовско–русский словарь [Lithuanian–Russian Dictionary], spec. redaktorius V. Čekmonas, 4-oji laida, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Motora Evhenija V., Nepokupnyj Anatolij P. 1989: Mižetnični zviazky v ukrajins’kij antroponimiji XVII st. [Cross–Ethnic Stars in the Ukrainian Anthroponymy of the 17th Century], Kyiv: Naukova dumka, 59–63. Nebesky Richard 2001: Lonely Planet Phrasebook Guides: Central Europe Phrasebook, 2nd ed., Melbourne: Lonely Planet Publications. Nepokupnyj Anatolij P. 1964: Arealnye aspekty balto-slavi︠a︡nskich iazykowych otnoshenij [Areal Aspects of Baltic-Slavic Linguistic Relations], Kiev: Naukova dumka. Nepokupnyj Anatolij P. 1994: Apeliatyvu lytуa v “Eneidi” I. P. Kotliarevskoho ta joho kulturno-istoryčna parallel u “Nesamovytomu Rolandi” L. Ariosto [The Appellative Lithuania in I. P. Kotliarevskii’s “Aeneid” and Its Cultural and Historical Parallel in “The Untamed Roland” L. Ariosto], Kyiv: Naukova dumka, 288–293. Nepokupnyj Anatolij P. 1998: Etnonim litva i nazvanie družiny ženicha v svadebnych pesniach Ukrainy, Belorussii i Polši [The Ethnonym Lithuania and the Name of the Groom’s Retinue in Wedding Songs of Ukraine, Belarus, and Poland]. – Senosios raštijos ir tautosakos sąveika: kultūrinė Lietuvos Didžiosios kunigaikštystės patirtis, kn. 6, par. R. Repšienė, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas, 88–104. Nepokupnyj Anatolij, Taranenko Aušrelė 2004: Z Ukrajiny do Lytvy: ukrainsko–lytovskij rozmovnyk [From Ukraine to Lithuania: Ukrainian–Lithuanian Phrasebook], Luck: Volynska oblastna drukarnia. NPL 1970: Nouveau Petit Larousse, dir. É. Guillon et al., Playa: Pueblo y Educación ICL. Ponomarenko Volodymyr 2023: Doktor Nepokupnyj i joho Lytvaija [Dr. Nepokupny and His Lithuania]. – Balto–Slavo–Germanica: movni kontakty v synchronii i diachronii: zbirnyk tez dopovidei, Kyiv: Vydavnyčyj dim Dmytra Buraho, 22–27. Roback Aaron A. 1944: A Dictionary of International Slurs (Ethnophaulisms): With a Supplementary Essay on Aspects of Ethnic Prejudice, Cambridge, Mass.: Sci-Art Publishers. SJP IV: Słownik języka polskiego [Polish Dictionary] 4: L–Ni, red. naczelny W. Doroszewski, Warszawa: Wiedza Powszechna, 1962. Skopnenko Oleksandr 2023: Litva, Letuva, litovcy, lietuvіsy, lytyny, licvyny v sučasnomu bіloruskomu uzusi [Lithuania, Letuva, litovci, letuvysy, lytvyny, lytsvyny in Modern Belarusian Usage]. – Balto–Slavo–Germanica: movni kontakty v synchronii i diachronii: zbirnyk tez dopovidei, Kyiv: Vydavnyčyj dim Dmytra Buraho, 28–34. Smoczyński Wojciech 2016: Słownik etymologiczny języka litewskiego [Etymological Dictionary of the Lithuanian Language], wyd. drugie, na prawach rękopisu. Sohlman Interpreter No 2: English, French, German, Russian, W. J. Adams, London: Edward Hack. 16 SUM: Slovnyk ukrajinskoji movy [Dictionary of the Ukrainian Language], vidp. red. V. V. Žajvoronok, Kyiv: Prosvita, 2016. SUM IV: Slovnyk ukrajinskoji movy [Dictionary of the Ukrainian Language] 4: I–M, hol. redkol. I. K. Bilodid, Kyiv: Naukova dumka, 1973. SUM V: Slovnyk ukrajinskoji movy [Dictionary of the Ukrainian Language] 5: H–O, hol. redkol. I. K. Bilodid, Kyiv: Naukova dumka, 1974. Superanskaja Aleksandra V. 1978: Gruppovye oboznachenija ljudej v leksičeskoj sisteme jazyka. Imia naricatelnoe i imia sobstvennoe [Group Designations of People in the Lexical System of Language], Moskva: Nauka, 59–83. Taranec Valentyn H. 2013: Ukraj in­ci – etnos i mova [Ukrainians – Ethnicity and Language], Odesa: ORIDU NADU. Teixeira da Silva Jaime A. 2025: Linguistic Wokeism: Revisionism of the Gypsy Moth and Asian Carp, and Fate of the Russian Salad. – Acta Linguistica Lithuanica 92, [1–8]. DOI: https://doi.org/10.35321/all92-12. Tymčenko Evhen 2003: Materialy do slovnyka pysemnoji ta knyžnoji ukrajinskoji movy XV–XVIII st. [Materials for the Dictionary of the Written and Literary Ukrainian Language of the 15th–18th Centuries], Kyiv, New York: VPTs “Litopys”. Webster’s 1973: Webster’s Seventh New Collegiate Dictionary: Based on Webster’s Third New International Dictionary, Habana: Instituto Cubano del Libro. Zaikauskienė Dalia 2004: Nauji metai – nauji lapai. Šiuolaikinės patarlių raidos tendencijos [“New Year, fresh leaves”: modern tendencies in the development of proverbs]. – Tautosakos darbai 21(28), 127–136. Zingarelli Nicola 2005: Vocabolario della lingua italiana, Bologna: Zanichelli editore. 17