Pietų žemaičių varniškių savojo kalbos varianto vaizdinys: nominacijos ir vertinimai

Acta Linguistica Lituanica 2026, vol. 94, s. 1–19 Innehållslänk / Contents link ISSN 2669–218X (elektronisk / online) BILDEN AV DEN EGNA SPRÅKLIGA VARIANTEN HOS SÖDRA SAMOGITER FRÅN VARNIAI: NOMINERINGAR OCH VÄRDERINGAR Uppfattningar om den egna språkvarianten bland södra samogiter: benämning och värdering DIANA DAMBRAUSKIENĖ Institutet för det litauiska språket E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-0346-8421 Forskningsområden: geolingvistik, perceptuell dialektologi, sociolingvistik. https://doi.org/10.35321/all94-03 ABSTRAKT Med utgångspunkt i geolingvistikens och den perceptuella dialektologins metodologier analyseras i artikeln nomineringar och värderingar av den egna språkvarianten hos södra samogiter från Varniai. Identifieringen av den egna språkvarianten grundar sig på en analys av den vanliga medlemmen av språkgemenskapens dialektkompetens (eng. dialect competence) och dialektbild (eng. dialect image). Dialektkompetens omfattar stereotypa kännetecken för språkvarianten eller dess användare som har formats i det undermedvetna, medan dialektbilder bestäms av stereotypa likheter och/eller skillnader mellan språkliga drag. Enligt informanterna är den huvudsakliga och särskiljande egenskapen hos de sydliga Samogitiernas varniškiai-dialekt, dünininkavimas, typisk endast för de allra äldsta medlemmarna av språkgemenskapen; ungdomar och inflyttade från andra orter talar antingen standardspråket (eller en identisk högsamhogitisk dialekt) eller en språkvariant blandad med andra samogitiska underdialekter. Den mest karakteristiska egenskap genom vilken den egna språkvarianten känns igen anges vara förkortning av ändelser. Geografiska (rumsliga) avstånd är en av de viktigaste faktorerna som påverkar benämningen av den egna språkvarianten: varniškiai ger vanligtvis varianten namnet på bostadsorten eller på det administrativa centrum eller kommuncentrum som man flyttar till. Såväl de äldre och äldsta generationerna av varniškiai som anser att ungdomar inte talar dialektalt, som den yngre generationens informanters närmande av bilden av den egna språkvarianten till standardspråket, kan tyda på en konvergens mellan dialekt och standardspråk hos södra samogiter från Varniai, medan beskrivningarna och nomineringarna kan visa på den dialektala områdets språkliga heterogenitet. NYCKELORD: perceptuell dialektologi, språkattityder, södra samogiter från Varniai, dünininkai, den egna språkvarianten. ANNOTATION Denna artikel fokuserar på nomineringar och uppfattningar av den egna språkvarianten inom Varniai-dialekten i den södra samogitiska subdialekten, vilka analyseras med hjälp av geolingvistiska och perceptuellt dialektologiska metodologier. Identifieringen av den egna språkvarianten grundar sig på studiet av dialect competence och dialect image som uppvisas av vanliga medlemmar av talgemenskapen. Dialektkompetens omfattar alla stereotypa kännetecken hos språkvarianten och dess användare som har formats i det undermedvetna, medan dialektbilder uppstår genom stereotypa likheter och/eller skillnader mellan språkliga drag. Copyright © 2026 Diana Dambrauskienė. Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Detta är en artikel med öppen tillgång som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, under förutsättning att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Denna artikel är tillgänglig i öppen åtkomst och distribueras enligt villkoren för licensen ”Creative Commons” Attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i vilket medium som helst, utan att författaren och källan anges. Mottaget: / Gauta: 2025–02–06. Accepterat: / Priimta: 2026–04–09. 1 Enligt de analyserade informanterna återspeglas processen där det standardspråkliga litauiska uttalet av uo eller o för ū (dūnininkavimas), som är den huvudsakliga och särskiljande egenskapen hos Varniai-dialekten i den södra samogitiska subdialekten, endast i språket hos de allra äldsta medlemmarna av denna talgemenskap. Yngre generationer och personer som har flyttat hit från andra delar av landet uppfattas använda en variant blandad med antingen standardspråket (eller den aukštaitiska dialekt som identifieras med det) eller andra samogitiska subdialekter. Förkortade ändelser betraktas som det mest typiska draget som hjälper till att identifiera den egna språkvarianten. Geografiskt (rumsligt) avstånd är en av de viktigaste faktorerna som påverkar benämningen av den egna språkvarianten. Talare av Varniai-subdialekten ger vanligtvis sin variant namnet på bostadsorten eller på det administrativa centrum (kommuncentrum) som de flyttar till. Studien visar också att talare av Varniai-subdialekten i de äldre och äldsta generationerna anser att ungdomar inte använder dialekten, medan bilden av den egna varianten hos den yngre generationen ligger närmare standardspråket. Båda dessa resultat tyder på en konvergens mellan dialektalt språk och standardspråk inom Varniai-subdialekten, medan karakteriseringar och nomineringar pekar mot den språkliga heterogeniteten i detta dialektområde. NYCKELORD: perceptuell dialektologi, språkattityder, södra samogitiska subdialekten i Varniai, dūnininkai, egen språkvariant. 1. INLEDNING För ett decennium sedan visade en ny bedömning av den dialektala situationen att området för södra samogiternas Varniai-subdialekt ingår i den zon där en samogitisk regiolekt håller på att bildas kring Telšiai. Det lokala språket borde därför kännetecknas av en viss stabilitet, som bestäms både av en stark traditionell dialekt och av jämförelsevis stabila samogitiska geolekter¹ (i norr Plungė, i söder Tauragė) (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014b: 257, 260). Uppgifterna visade att varniškiai, när den gemensamma regiolekten utvecklas, i framtiden ”kommer att tendera att likna sina nordliga grannar” (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014b: 260). Traditionella varniškiai och de nordliga grannarna, de norra samogiterna (telšiškiai och kretingiškiai), uppvisar både fonetiska likheter och skillnader. Liksom de södra grannarna raseiniškiai skiljer sig varniškiai från de nordliga grannarna genom dūnininkavimas – realiseringen av de betonade diftongerna ie, uo som monoftonger [iː], [uː] eller diftongoider [i̯e̯], [u̯o̯] (t.ex. [²ʲi̯e̯ns] šienas; [²ʲu̯o̯ks] juokas), medan de skiljer sig från raseiniškiai genom uttalet av sekvenserna an, am, en, em som [ɔ̃n], [ɔ̃m], [ɛ̃n], [ɛ̃m] / [ʌn], [ʌm], [ɛ̃n], [ɛ̃m] (t.ex. [¹¹kʲɔnd], [¹¹kʲɔnd] kanda; [¹ʲbɔ̯mb], [¹¹bɔ̯mb] bamba; [gʲi̯ˈu̯ɛnˈtʲi̯] gyventi; [¹ʲpʲɛ̯mʲpʲi̯] pémpė) (Zinkevičius 1966: 13, 14, 85–86, 101–102, 503 (karta nr 58, 67, 68), 505 (karta nr 60), 512 (karta nr 67, 68); 1994: 106–107; Girdenis 1970: 143–145; LKA II 77–78, 80, 83, 84, 86, 87, karta nr 64, 65, 66, 68, 69, 70, 71; Bukantis 1984: 93–94; LKTCH 2004: 206, 222–223 m.fl.). En gemensam särskiljande egenskap med andra samogiter är diftongiseringen av de långa vokalerna e, o i stammen och i den betonade ändelsen (t.ex. [¹ʲdʲi̯e̯tʲi̯] dėti; [bʲi̯e̯ʲu̯tʲi̯] begioti) (Zinkevičius 1966: 73, 74, 473 (karta nr 28), 475 (karta nr 30), 476 (karta nr 31), 479 (karta nr 34), 483 (karta nr 38), 485 (karta nr 40); 1994: 90; LKA II 45, 48, 51, 53, 56, 57, karta nr 27, 33, 35, 39; LKA II 45, 48, 51, 54, 57, karta nr 28, 31, 33, 36, 39; Salys 1992: 36; LKTCH 2004: 223 m.fl.). Utöver de nämnda egenskaperna kännetecknas varniškiai av andra fonetiska drag: generell tillbakadragning av betoningen; öppning av den första komponenten i de korta vokalerna u, i, sekvenserna ul, ur, il, ir samt diftongen ui (t.ex. būvo [ˈbʊ̯ɔ], [ˈbɔ̯ɔ]; miškas [ˈmʲɪʲks], [ˈmʲɛ̯ks]; pulti [ˈpɔ̯lʲtʲi̯ɛ]; kurti [ˈkʊ̯rˈtʲi̯], [ˈkɔ̯rˈtʲɛ]; girtas [ˈgʲi̯rts], [ˈgʲɛ̯rts]; muilas [²ˈmʊ̯ɪls], [²ˈmɔ̯ls]); förkortning av ändelsevokaler (t.ex. kampas [²ˈkampˢ]); monoftongering av diftongerna ai, ei (t.ex. vyrai [ˈvʲi̯ˈraː]; rasė [raˈʲɛ̯ɛ]); i vissa former förekommer konsonanterna t, d i stället för affrikatorna č, dž (t.ex. jaučio [¹ˈjaʊ̯stʲɛ]; medžio [ˈmʲɛ̯dʲɛ], men jaučių [¹ˈjaʊ̯stʲu̯]; medžių [ˈmʲɛ̯dʲu̯]) (Zinkevičius 1966: 32– ¹ Med geolekt avses språkvarianter som har bildats på traditionella subdialekters grund, är heterogena och saknar strikta geografiska gränser, medan regiolekter är språkvarianter som har uppstått genom att standardspråket påverkat en eller flera geolekter och/eller regionala språkvarianter (Hoppenbrouwers 1983: 1–25; Auer 2005: 7–42; Taeldeman 2010: 355–374; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014a: 41–44). Inom de norra samogiternas område bildas stabila geolekter kring Skuodas, Mažeikiai, Kretinga och Plungė, och inom de södra samogiternas område kring Tauragė; övergångsgeolekter bildas kring Kelmė och Raseiniai (NTA 2014 (karta nr 13, 14); Mikulėnienė 2014: 20; Aliūkaitė, Mikulėnienė: 2014a: 260). 2 49, 64–66, 142–143, 447, 515–516, 518 (karta nr 2, 70, 71, 73); 1994: 106, 110–111; LKA II 123–126, karta nr 105, 106; LKTCH 2004: 200 lös bilaga, 223–226 m.fl.) och andra. Under de senaste åren har södra samogiter från Varniai, eller dūnininkai, blivit allt rörligare till följd av förändringar i den sociokulturella och socioekonomiska miljön (omorganisation och effektivisering av olika institutioner), och deras sociala nätverk har utvidgats. Samtidigt förändras sannolikt, i takt med deras förändrade inställning till den lokala språkvariant som i studien kallas den egna, även språkbruket (jfr Jaworski m.fl. 2004: 5; Garrett 2010: 19–36; Ramonienė 2022: 11–13 m.fl.). Studier av språkattityder baserade på den perceptuella dialektologins principer har genomförts på olika platser i Litauen (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a; 2016b; Geržotaitė, Čepaitienė 2016; Aliūkaitė m.fl. 2017; 2020; Geržotaitė 2019a; 2019b; 2019c; Brazaitienė 2024 m.fl.). I dūnininkais område har dock attityderna till den egna språkvarianten endast undersökts ingående inom den södra samogitiska raseiniškiai-subdialektens område; varniškiai har hittills inte fått större uppmärksamhet från forskare i detta avseende². Studierna av raseiniškiai bekräftade att såväl objektiva orsaker (konvergens och utjämning) som subjektiva orsaker (den vanliga språkbrukarens attityder) påverkar språkgemenskapens medlemmars inställning till den lokala språkvarianten: de traditionella dialektala dragen förändras vad gäller nomenklaturvärde och realisering (Dambrauskienė 2021: 107–124; jfr Hickey 2003: 351; Mikulėnienė 2020: 3 m.fl.). Raseiniškiais språkliga situation och strävan efter en ”mer prestigefylld” variant initierar en översyn av varniškiais hittills outforskade attityder till den egna språkvarianten (Dambrauskienė 2020: 228; 2021: 77–79)³. Föremålet för denna studie är nomineringar och värderingar av södra samogiter från Varnių egna språkvariant⁴. Syftet är att klarlägga nomineringarna och värderingarna av södra samogiter från Varnių egna språkvariant. För att uppnå syftet ställdes följande uppgifter: 1) att analysera informanternas metalingvistiska kommentarer och klarlägga varniškiais nomineringar av den egna språkvarianten; 2) att på grundval av subjektiva extralingvistiska data fastställa vilka drag som kännetecknar den egna språkvarianten och fastställa värderingarna av den egna språkvarianten; 3) att undersöka bilden av den lokala språkvariant som har etablerats i södra samogiter från Varnių medvetande och bedöma ett möjligt scenario för språklig förändring i varniškių-subdialekten. Studien bygger på empiriskt material som samlades in och spelades in på diktafon under januari–februari 2025 i området för södra samogiter från Varniai av artikelns författare och dr. Simona Vyniautaitė, forskare vid Institutet för det litauiska språkets centrum för geolingvistik, från Atlas över det litauiska språket (LKA 1977; 1982; 1991; hädanefter – LKA⁵) vid 11 punkter: Kuršėnai (LKA 102), Varniai (LKA 191), Užventis (LKA 193), Tverai (LKA 220a), Laukuva (LKA 254), Švėkšna (LKA 285), Kvėdarna (LKA 288), Kaltinėnai (LKA 290), Pajūris (LKA 322), Šilalė (LKA 323) och Žemaičių Naumiestis (LKA 355); se figur 1. ² För mer om studierna av södra samogiter från raseiniškiai, se Vaitmonienė 2017; Dambrauskienė 2020; 2021. ³ I artikeln används termen den egna språkvarianten, eftersom den väl återspeglar såväl informanternas själva som begreppet för den språkvariant som används på deras bostadsort. Termen användes vid undersökningen av attityder hos södra samogiter från raseiniškiai (se Dambrauskienė 2020; 2021: 77–81). Inom litauisk geolingvistisk forskning är den vedertagna termen lokal språkvariant, som har motsvarigheten vernakular på engelska (eng. vernacular) (se Labov 1972a: 208–209, 222–224; 1972b: 87–91; Trudgill 1974: 17–19, 32–35; Chambers, Trudgill 1980: 3–6, 12–14 m.fl.). ⁴ Termerna synsätt och attityder används synonymt i artikeln. ⁵ Eftersom punktnumren sammanfaller i alla tre LKA-volymerna anges volymerna för denna publikation inte längre längre fram i artikeln. 3 Figur 1. LKA-punkter för de undersökta södra samogiterna från Varniai (kartfragment från Aliūkaitė m.fl. 2014: 143, figur 75) Sammanlagt spelades samtal med 44 informanter in; den totala samtalstiden var 22 timmar 12 minuter 23 sekunder. För att så objektivt som möjligt undersöka den aktuella språkliga situationen i området för södra samogiter från Varniai användes i urvalet en icke-sannolikhetsbaserad urvalsmetod⁶, det vill säga personer som råkade mötas och samtyckte till att delta i den vetenskapliga studien intervjuades. Detta ledde både till ett heterogent urval vad gäller sociodemografiska data (se tabellen) och till varierande inspelningstider (se bilaga 2). Tabell. Informanternas sociodemografiska karakteristik Antal informanter | Informanter efter generation | Kön | Män | Kvinnor 10 | Yngre generation | 2 | 8 19 | Mellangeneration | 3 | 16 15 | Äldsta generation | 3 | 12 44 | Totalt | 8 | 36 6 Den icke-sannolikhetsbaserade urvalsmetoden är lämplig när urvalet inte är stort och enkätdata används i en explorativ (eller pilot-) studie (se vidare Gaižauskaitė, Mikiėnė 2014: 36–37). 4 Under samtalen spelades informanternas metalingvistiska kommentarer in (till exempel attityder till den egna språkvarianten, värderingar av den egna och andra språkvarianter m.m.), sociodemografiska karakteristika (kön, ålder, bostadsort) m.m. Det undersökta materialet består av metalingvistiska kommentarer från 44 informanter om den egna språkvarianten och andra språkvarianter⁷. Informanternas attityder undersöktes utifrån den perceptuella dialektologins metodologiska principer och preciserades genom analys av värderingarna av den egna språkvariantens begriplighet, attraktivitet (skönhet) och korrekthet. Informanternas ålder är viktig för jämförelsen av data mellan generationerna. 2. METODER OCH METODOLOGISKA ANSATSER Grunden för denna studie är empiriska data om uppfattningen och värderingen av den egna språkvarianten, insamlade genom en kombination av enkät- och djupintervjumetoder (samtal). Kombinationen av samtal och enkät är användbar när man behöver samla in olika slags data, inte bara om informanten själv och dennes attityder, utan också spela in dennes tal och använda ljudinspelningen för registrering och undersökning av språkliga data (Aurrekoetxea, Ormaetxea 2006: 157–162; Schilling 2013: 66–133). I samtalen med informanterna användes en kombination av semistrukturerade intervjuer och djupintervjuer (jfr Rupšienė 2007: 65; Kardelis 2017: 257 och där angiven litteratur m.fl.)⁸. Samtalen med informanterna genomfördes med en metodologi för frågeformulärets struktureringsgrad, vars kärna är flexibilitet: även om frågeformuläret hade utarbetats i förväg användes frågorna inte nödvändigtvis i den ordning eller med den formulering som de hade, utan med hänsyn till informantens resonemang⁹. Frågeformuläret utformades med utgångspunkt i de perceptuella enkätfrågor som författarna till kollektivmonografin Litauiska språkvarianter ur forskarens och den vanliga språkgemenskapsmedlemmens perspektiv hade valt ut och anpassat till den studie som analyseras i denna artikel (se Aliūkaitė m.fl. 2020: 301–306) (se bilaga 1). Frågeformulären fylldes i av intervjuarna under samtalen. Detta sätt att samla in material är en tillförlitlig del av kvalitativ forskningsmetodik som säkerställer hög datakvalitet (Gaižauskaitė, Mikėnė 2014: 61). Kontroll över samtalet gör det dessutom möjligt att samla in språkdata för kvantitativ analys av språkdata (till exempel för beräkning av dialektalitetsindikatorer). Frågorna i frågeformuläret omfattade objektiva data (informantens bostadsort, ålder, kön, utbildning, mobilitet m.m.) och subjektiva data (geolingvistisk kompetens, attityder till den egna språkvarianten, värderingar av den egna språkvarianten). För att klarlägga de objektiva uppgifterna fick informanterna slutna frågor, medan öppna frågor och en värderingsskala med semantisk differential användes för insamlingen av subjektiva data¹⁰. Svaren på de öppna frågorna syftade till att klarlägga informanternas geolingvistiska kompetens och språkattityder, medan data från skalan med semantisk differential gjorde det möjligt att fastställa värderingspoängen för den egna språkvariantens begriplighet, korrekthet och attraktivitet, vilka kompletterade och preciserade informanternas attityder (se bilaga 1). Geolingvistisk kompetens definieras i den vetenskapliga diskursen som den vanliga språkbrukarens förmåga att identifiera språkvarianter och lokalisera dem i det geografiska, sociala och kulturella rummet (Preston 1989: 4; 1999: xxii–xxiv; Diercks 2002: 52–53; Aliūkaitė, ⁷ Kommentarerna markerades med koder som innehåller krypterad information om informanten: bostadsort, ålder, kön och löpnummer från punkten (fyra versaler – de första bokstäverna i LKA-punktens namn; siffran 1 – person under 35 år, 2 – 36–55 år, 3 – äldre än 56 år; vyr – man, mot – kvinna; den sista siffran – löpnummer), till exempel är kodningen för en kommentar av en representant för den yngre generationen från Kuršėnai KURŠ1_mot2). ⁸ Djupgående semistrukturerade intervjuer används vanligtvis för insamling av språkliga data i kvalitativa studier baserade på sociolingvistiska metoder; exempelvis har denna metod använts för att undersöka det sociolingvistiska panoramaet i Litauen samt den horisontella och vertikala variationen hos södra samogiter från raseiniškiai (jfr Dambrauskienė 2021: 14; Ramonienė 2022: 15–18 m.fl.). ⁹ För mer om metodologin för frågeformulärets struktureringsgrad och andra former av kvalitativa intervjuer, se Gaižauskaitė, Valavičienė 2016: 18–22. ¹⁰ En värderingsskala med semantisk differential är vanlig i studier av korrekthet och attraktivitet hos termvarianter (se vidare Preston 2013: 170). För mer om användningen av skalan med semantisk differential i forskning, se Dikčius 2011: 59. 5 Mikulėnienė 2016a: 92 m.fl.). Studier av språkattityder är särskilt viktiga för undersökningar av geolingvistisk kompetens, eftersom de avslöjar sambanden mellan den vanliga språkbrukarens föreställda språkvarianter och deras användares sociokulturella identitet samt visar att språkvariantens variation påverkas både av ideologiskt konstruerade dialektbilder och av stereotypa egenskaper hos språkvarianten som har formats i det undermedvetna (jfr Chambers, Trudgill 2004: 28; se även Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016b: 17–30; Geržotaitė 2019c: 1; Mikulėnienė 2019; Dambrauskienė 2021: 76 m.fl.). Ett av de viktigaste kriterierna i perceptuella studier är språkvariantens attraktivitet, och på grundval av den vanliga språkbrukarens metalingvistiska kommentarer konceptualiseras språkvariantens estetiska värde (Aliūkaitė 2007: 212–213 och där angiven litteratur). Södra samogiter från Varniai attityder till den egna språkvarianten analyseras med hjälp av den perceptuella dialektologins metodologier, vilka tillför ”ytterligare dimensioner till inventeringen, förståelsen och värderingen av dialektal variation i vid bemärkelse samt till en prognostisk (förändrings- och utvecklingsinriktad) syn på dialektal variation, och som legitimerar kategorin variantbild som en viktig enhet i studier av dialektal variation” (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016b: 18; jfr Inoue 1999: 157–158). Bilden av den egna språkvarianten preciseras genom att analysera värderingspoängen för begriplighet, korrekthet och attraktivitet, vilka konkretiserar det estetiska värdet. Genom denna artikel fortsätter studierna av attityder inom perceptuell dialektologi, baserade på geolingvistikens (regional variation) metodologi. 3. NOMINERINGAR OCH BEGREPP OM DEN EGNA SPRÅKVARIANTEN Först ombads informanterna att benämna den språkvariant som används på deras bostadsort. Nästan två tredjedelar av informanterna (64 procent) gav den egna språkvarianten en benämning med namnet på en konkret stad eller tätort. Dessa kan klassificeras i tre grupper: 1) en språkvariant benämnd efter bostadsorten; 2) en språkvariant benämnd efter det administrativa centrum och/eller kommuncentrum som man flyttar till på grund av offentliga (till exempel till kommunen eller seniūnija), ekonomiska (till exempel till butiker eller marknaden), vårdrelaterade eller andra orsaker, hädanefter kallad efter den administrativa territoriella orten; 3) en blandad språkvariant, se figur 2. Figur 2. Den egna språkvariantens nomineringars fördelning 6 Den egna språkvarianten benämns oftast efter bostadsorten av informanter från Varniai (LKA 191), Tverai (LKA 220a) och Šilalė (LKA 323), t.ex.: lokalbefolkningen – varniškiai (VARN2_mot4), tveriškė (TVER2_mot1), Šilalė-dialekten (ŠILA1_mot2), šilališkiai-språket (ŠILA2_mot3), Šilalė-dialekten, šilališkiai-dialekten (ŠILA2_mot5)¹¹. Ofta kompletteras bostadsortens namn med namnet eller namnen på den administrativa territoriella ort eller de orter som man flyttar till, t.ex.: varniškiai liknar lite Plungė (VARN2_vyr2); liknar Telšiai, kanske skiljer den sig bara i ändelserna (VARN3_mot1), Varniai och Telšiai skiljer sig inte (VARN3_mot3); tveriškiai, laukuvieškiai, varniškiai – talar likadant (TVER3_mot2); Tauragė, Šilutė – också (ŠILA2_mot5). De sistnämnda benämningarna tillhör den tredje nomineringgruppen. Benämningar som enbart knyts till en administrativ territoriell ort ges oftast av informanter från Kuršėnai (LKA 102), Kėdainiai (LKA 288), Kaltinėnai (LKA 290) och Pajūris (LKA 322), t.ex.: Šiauliai-språket (KURŠ1_vyr1); Den lokala dialekten <...> hänförs till Šiauliai (KURŠ3_vyr3), šilalietiškas språk (KVĖD2_vyr1), šilališkiai-språk (KVĖD2_mot4), Šilalis trakt (KVĖD1_mot5); šilališkiai (KALT1_mot1); Šilalė-talspråk, tenderar mot språket på Telšiai-sidan (KALT1_mot2); Šilalė-språket (KALT1_vyr4). Att benämna den egna språkvarianten efter bostadsortens ort eller orters namn förutsätter informanternas uppfattning att språkvarianten som används på deras bostadsort kännetecknas av ett språkligt uttryck som är typiskt endast för denna ort. Den egna språkvariant som benämns efter en administrativ territoriell ort förknippas sannolikt med en språkvariant som används i ett distriktssäte eller en större stad och har en bild av högre prestige. Benämningarna i gruppen med blandade nomineringar knyter inte bara samman namnen på den egna språkvarianten efter bostadsorten och den administrativa territoriella orten, utan visar också att varniškiai identifierar och/eller jämför den egna språkvarianten med en mer prestigefylld språkvariant som har formats i medvetandet och används på en geografiskt närbelägen ort. Svaren på frågan ”Hur skulle ni beskriva språket på er bostadsort?” delades in i tre grupper: 1) samogitiskt / dialektalt / dünininkų; 2) icke-samogitiskt / blandat och 3) icke-dialektalt / litterärt. Svaren i gruppen icke-samogitiskt / blandat är en mellanvariant mellan oppositionen dialektalt kontra icke-dialektalt i den första och tredje gruppen. Nästan två tredjedelar av informanterna gav svar som inte kunde hänföras till endast en grupp, vilket berodde på informanternas insikter som differentierade bilden av den egna språkvarianten efter generationer¹². Om beskrivningarna av dialektalt och blandat språk procentuellt fördelade sig ungefär jämnt (68 respektive 72 procent), utgör icke-dialektalt språk mindre än en fjärdedel (23 procent) av alla svar¹³. Den egna språkvarianten kallas samogitisk / dialektal / dünininkų oftare av företrädare för den yngre och mellangenerationen (70 respektive 73 procent av svaren), medan den kallas icke-samogitisk / blandad av mellan- och den äldsta generationen (89 respektive 73 procent). Men i en betydande del av de unga varniškiais medvetande (40 procent) är den egna språkvarianten icke-dialektal eller nära standardspråket; se figur 3. ¹¹ I artikeln är de undersöktas metalingvistiska kommentarer nedtecknade på de undersöktas originalspråk och inte korrigerade. ¹² Till exempel kan kommentaren av UŽVĖ2_mot3, De gamla, åttioåringarna och äldre har bevarat sin dialekt, de yngre är blandformer, hänföras till grupperna 1 och 3. ¹³ Procenttalen har beräknats utifrån antalet svar i varje grupp. 7 Figur 3. Beskrivningar av den egna språkvarianten Det bör betonas att även om mer än två tredjedelar av de undersökta kallade språket på sin bostadsort dialektalt, samogitiskt, dūnininkai språk, anser nästan alla av dem (90 procent) att endast de allra äldsta ortsborna talar dialektalt, till exempel: Dialektalt talar kanske bara de riktigt gamla, inte ens femtio- och sextioåringarna säger ”dūna”, ”pyns”. Kuršėnai är en by, alla talar så (KURŠ1_vyr1); Mor- och farföräldrarna säger ibland ”dūnikės”, ”pynuką”, de yngre säger inte så längre (KURŠ1_mot2); Dialektalt, på den lokala dialekten talar ingen längre. Här förstår ingen samogitiska, och ingen talar det heller. Bara vissa gamla, de som är över 70–80 år. Ungdomarna säger att de skäms för att tala samogitiska, de vill inte vara samogiter (UŽVE3_mot2); De äldre talar mer samogitiskt: ändelserna är avkortade, de biter av ändelserna, säger ”vyna dūnas” (en bröd), betoningen är annorlunda, den läggs någon annanstans. Ungdomarna talar mer högaitiskt, särskilt de som flyttar till städerna; när de kommer tillbaka talar de mer högaitiskt (LAUK2_mot1). Icke-samogitiska / blandade språkvarianter delas in i tre grupper: 1) blandade med standardspråket / det litterära språket eller med den högaitiska dialekt som likställs med detta (62 procent av svaren); 2) blandade med nord-samogitiska subdialekter (23 procent av svaren); 3) blandade både med standardspråket och med andra samogitiska subdialekter (15 procent av svaren). Alla dessa tre grupper förenas ändå av uppfattningen om ett icke-samogitiskt / blandat språk, vilket bestäms av jämförelsen mellan den egna språkvarianten och den i medvetandet etablerade ”äkta” samogitiska dialekten, till exempel: vår är blandad, ibland talar vi samogitiskt, ibland inte, lite samogitiskt, bruten, enkel (KALT1_vyr4); Varken det ena eller det andra, inte ren, man kan inte kalla den samogitisk <...>. Nära standardspråket, men inte helt (KURŠ3_vyr3); Litterär blandning, den besegrar dialekterna, barnen är försjunkna i internetvärlden, de lär sig i skolan. Andra skäms, skolan gör sitt. Kanske är det inte en modern bondesnacka (LAUK2_mot4); Här har man aldrig talat ren samogitiska, det finns bara ännu gamla ord. Vi är nära samogiterna. Jämfört med telšiai är vi inte samogiter. Om vi inte talar samogitiska, så talar vi litauiska (ŠVĖK2_mot4); Normalt litauiskt språk, utan särprägel, varken högaitiskt eller samogitiskt – vi talar litauiska, enkelt litauiskt, det blir allt närmare standardspråket (ŠILA2_mot3); Blandningar, blandformer, från klumpornas land, blandade – vi använder alla samogiters ord, fångar upp allt. I Šilutė talar man likadant (PAJŪ3_mot1); Vanligt folk talar så – inte särskilt samogitiskt. På tv talar de som i Šilalė. Om vi är samogiter borde vi också tala samogitiskt – vi talar inte samogitiskt (ŠILA2_mot4). Den icke-dialektala språkvarianten, som står i opposition till den dialektala, hänför de undersökta oftast till den yngre generationens representanter och/eller till utbildade invånare samt invånare som återvänt från andra orter, till exempel: För ungdomarna finns inte längre några dialekter – alla är högaiter, [talar] litterärt språk; om dialekten vill de inte höra. Enstaka barn talar dialektalt, alla talar litterärt. Även föräldrar talar litterärt med barnen (TVER2_mot1); Ungdomarna talar mindre dialektalt, kanske mer standardspråkligt; ofta märks engelskans inflytande – de översätter meningar från engelskan. Dialekten är omodern (ŠVĖK1_mot3); Ungdomarna talar mer högaitiskt, särskilt de som flyttar till städerna; när de kommer tillbaka talar de mer högaitiskt 8 (LAUK2_mot1); De utbildade talar korrektare, tydligare, de outbildade använder andra ord. Det är inte samogitiska, utan liknar standardspråket. Ungdomarna talar annorlunda – de säger allt snabbt. Sonen kom tillbaka från utlandet och talar likadant (ŽENA3_mot4). Denna inställning korrelerar med de beskrivningar som företrädare för den yngre generationen har gett: procentuellt sett karakteriserade flest av dem sin egen språkvariant som icke-dialektal (ŽENA1_mot3), litterär (ŽENA1_mot3). Sammanfattningsvis kan man, utifrån bedömningarna av den egna språkvarianten, dra slutsatsen att enligt varniškiai talar eller dūnininkauja fortfarande endast de allra äldsta sydsamogitiska varniškiai, medan språket hos andra, särskilt unga invånare och personer som återvänt från andra städer, är blandat med standardspråket / det litterära språket eller med den högaitiska dialekt som likställs med detta. Endast i den västra delen av subdialekten, i Žemaičių Naumiestis (355), som ligger nära de västsamogiter som håller på att dö ut, är deras språk enligt alla undersökta ett av de mest korrekta (ŽENA2_mot1), så att säga korrekt (ŽENA1_mot2), litterärt (ŽENA1_mot3), likt standardspråket, men vi tar bara bort ändelserna (ŽENA3_mot4)¹⁴. Både den äldre och den äldsta generationens uppfattning att ungdomarna inte talar dialektalt och den yngre generationens representanters strävan att identifiera den egna språkvarianten med den icke-dialektala varianten kan tyda på en pågående förändring av varniškiai-subdialekten – ett övergivande av användningen av de lättast igenkännliga framträdande dialektdragen, särskilt monoftongeringen av diftongerna ie, uo. 4. BEDÖMNINGAR AV DEN EGNA SPRÅKVARIANTEN Med utgångspunkt i bedömningarna av den egna språkvarianten analyserades bedömningarna av den språkvariant som används på de undersöktas bostadsorter enligt tre kategorier: 1) begriplighet; 2) korrekthet och 3) skönhet (attraktivitet). Uppgifterna samlades in med en sjugradig skala för semantisk differentialbedömning. Under samtalet skulle de undersökta bedöma alla tre kategorier från den mest positiva (7) till den mest negativa (1). Ett värde från 5 till 7 betraktas som positivt, 4 som neutralt och från 1 till 3 som negativt. Nästan alla (93 procent) varniškiai anser att språket på deras ort är lätt att förstå för alla (se figur 4), eftersom ett obegripligt språk oftast uppfattas som användning av ovanliga lexikala enheter med en särskild betydelse, till exempel: jag använder inga svåra ord – alla förstår (VARN3_mot3); jag talar standardspråket, eftersom jag tänker att andra kanske inte förstår; ibland stoppar jag in egna ord (UŽVĖ3_mot1); riktiga samogiter... vissa ord är oklara (UŽVĖ3_mot2); dialektala ord är annorlunda (LAUK2_mot1); vårt språk – alla förstår det, det är mest uttrycksfullt genom sin samogitiska prägel, vi har inga specifika ord (LAU2_mot4); det är svårt att samtala med en annan samogit, vissa av deras ord är annorlunda (LAUK3_mot2); far- och morföräldrarna, föräldrarna hade särskilda, annorlunda ord (gonkos, alkieruks), så talar vi inte längre (ŠILA2_mot3). Endast de undersökta i Tverai (LKA 220a), som ligger nära gränsen mot de nordliga samogitiska kretingiškiai, är övertygade om att den språkvariant som används på deras bostadsort är svår för företrädare för andra dialekter att förstå, till exempel: högaiter, dzūkai – mycket svårt; de som kommer hit ber oss översätta (TVER2_mot1); högaiterna förstår inte, de säger att vi biter av ändelserna (TVER2_mot3). ¹⁴ Om de västsamogitiska subdialekternas öde, se Zinkevičius 1994: 123; Bukantis 2002: 12–13; 2007: 196; LKTCh 2004: 222 m.fl. Beträffande Žemaičių Naumiestis (355) har det diskuterats att hela denna punkt bör hänföras till de sydsamogitiska varniškiai, eftersom invånarna i Žemaičių Naumiestis och dess omgivningar, som är raseiniškiai och bor vid gränsen till varniškiai, liksom raseiniškiai bevarar diftongerna am, an, em, en intakta (Janavičienė, Zinkevičius 1983: 102). Žemaičių Naumiestis (LKA 355) hänförs till de sydsamogitiska raseiniškiai i den karta som publiceras i Litauiska dialekter i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem) (Aliūkaitė ir kt. 2014: 143). I bilaga 7 till samma publikation är Žemaičių Naumiestis (LKA 355) emellertid upptaget i förteckningen över optimerade LKA-punkter för de sydsamogitiska varniškiai (NTA 2014: 442). Eftersom det saknas undersökningar av denna dialekt följer man än i dag ”Z. Zinkevičius och A. Girdenis dialektklassifikation” (PŽVmk 2017: 55). 9 Figur 4. Bedömningar av den egna språkvariantens begriplighet När det gäller korrekthet uttryckte de undersökta vissa tvivel, och ingen bedömde den egna språkvarianten med det högsta värdet (se figur 5), eftersom den (den egna språkvarianten) jämförs med standardspråket / det litterära språket eller med den högaitiska dialekt som likställs med detta. De undersökta nämnde vanligtvis fonetiska skillnader (oftast reduktion av ändelser), skillnader eller likheter i betoning och lexikala skillnader eller likheter, till exempel: vi avkortar ändelserna, bondsk dialekt <...>, liknar standardspråket och högaitiskan, talar tydligt, betonar annorlunda (ŠVEK3_mot2); vi klipper ändelserna, men närmar oss det litterära språket (ŠVEK3_mot5); det lokala språket – Šilalės dialekt – är annorlunda än det samogitiska, liksom lite ordentligt, vi biter av ändelserna lite, ordet ”biški”. Företrädarna för Šilalės dialekt är lite borttappade människor. Talstilen är enkel, vår ordkorg är smalare, högaiterna har fler betydelser för orden (ŠILA1_mot2); det lokala språket verkar korrekt, vackert och lätt att förstå, det finns inga gamla ord – litauiskt språk, šilalietiskt språk, vi biter bara av ändelserna (KVĖD2_vyr1). Figur 5. Bedömningar av den egna språkvariantens korrekthet 10 Fonetiska, lexikala och andra skillnader från standardspråket skapar i de undersöktas medvetande en bild av den egna språkvarianten som inte är helt korrekt. Den mest sannolika förklaringen till detta resultat är den offentliga normen, det vill säga att standardspråkets påstådda överlägsenhet ”påförs” genom utbildning och/eller medier (jfr Bezooijen 1997: 30). Därför kan varje avvikelse från standardspråket, eller standarden, i den vanliga språkbrukarens medvetande skapa en bild av en felaktig språkvariant. Den bild av en korrekt språkvariant som etablerats i varniškiai-medvetandet – standardspråket eller den högaitiska dialekt som likställs med det – kan betraktas som en viss ”standardsspråksideologi”, där endast en språkvariant är korrekt (se Keturakienė, Vaicekauskienė 2016: 32 och där citerad litteratur). Men korrekthet korrelerar inte alltid direkt med attraktivitet (skönhet). Ofta är det tvärtom: en språkvariant eller dialekt kan bedömas som felaktig men attraktiv (Kuiper 1999: 256; Aliūkaitė 2006: 571 m.fl.). Varniškiai har en liknande inställning: att den egna språkvarianten är vacker är övertygade två tredjedelar fler undersökta än de som anser att den lokala språkvarianten är korrekt; jfr figur 5 och 6. Figur 6. Bedömningar av den egna språkvariantens skönhet (attraktivitet) När varniškiai bedömer den egna språkvarianten som attraktiv betonar de både solidariteten med orten och likheten med den språkvariant som vanligtvis används i det offentliga rummet och som ligger nära standardspråket, till exempel: jag kan inte föreställa mig någon skillnad mot hur man talar på tv, vi biter bara av ändelserna. Jag skulle vara den sista uslingen om jag sade att den inte är vacker (KVĚD3_vyr3); vårt eget språk är vackert (LAUK3_vyr3); det lokala språket är vackert (PAJŪ2_mot2); det lokala språket är vackrast, men andra säger att det är fult (PAJŪ2_mot3). De metalingvistiska kommentarer som kompletterar attraktivitetspoängen visar att för de undersökta bestäms den egna språkvariantens attraktivitet av solidaritetsfaktorn, som inte bara är knuten till dialekten utan också över huvud taget till regional och kulturell identitet (jfr Aliūkaitė 2007: 212, 214). Sammanfattningsvis kan man beträffande de sydsamogitiska varniškiai-estetiska bedömningarna konstatera att den egna språkvariantens begriplighet och korrekthet bestäms av den egna språkvariantens likhet med standardspråket: ju den egna språkvarianten ligger närmare standardspråket (fonetiskt, accentologiskt och lexikalt), desto begripligare och korrektare är den. Däremot är det för attraktiviteten 11 (skönheten) viktigaste solidaritetsfaktorn med bostadsorten och dess kulturella miljö. För varniškiai är alltså den egna språkvarianten ganska vacker, begriplig för nästan alla, men mer felaktig än korrekt. 5. SAMMANFATTNING Analysen av den egna språkvariantens benämningar och bedömningar, genomförd vid 11 LKA-punkter inom området för de sydsamogitiska varniškiai, visade att: – den egna språkvarianten är ganska vacker för varniškiai; det viktigaste kriteriet som bestämmer de undersöktas positiva bedömningar av den egna språkvariantens attraktivitet (skönhet) är den regionala solidaritetsfaktorn; – när varniškiai bedömer den egna språkvariantens begriplighet och korrekthet jämför de den (den egna språkvarianten) med standardspråket / det litterära språket: fonetiska, lexikala och andra likheter och/eller skillnader från standardspråket skapar i de undersöktas medvetande en bild av en språkvariant som nästan alla förstår men som inte är helt korrekt; – till den egna språkvarianten hänför varniškiai dūnininkavimas, det vill säga att diftongerna ie, uo motsvaras av monoftonger [iː], [uː] och/eller diftongoider [iːi], [uːu]; andra drag som är kännetecknande för traditionella sydsamogitiska varniškiai betonas inte; – under den undersökta perioden var det mest typiska drag genom vilket den egna språkvarianten enligt varniškiai känns igen förkortningen av ändelser; – enligt de undersökta har dūnininkavimas bevarats endast i de allra äldsta varniškiai-talarnas språk, medan yngre invånare, särskilt den yngsta generationen och personer som flyttat in från andra orter, talar antingen standardspråket (likställt med den högaitiska dialekten) eller en språkvariant blandad med andra samogitiska subdialekter; – den egna språkvariantens benämningar förknippar varniškiai med orter som binds samman av geografiska (rumsliga) avstånd och ger antingen bostadsortens namn eller namnet på det administrativa centrum eller kommuncentrum till vilket man flyttar; detta gör det möjligt att försiktigt hävda att den norra delen av varniškiai språkligt står närmare de västhögaitiska šiauliškiai, den nordvästra delen de nord-samogitiska telšiai, och den västra delen den urbana språkvariant som används i Klaipėda och som ligger nära standardspråket; – både den äldre och den äldsta generationens varniškiai-inställning att ungdomarna inte talar dialektalt och den yngre generationens representanters närmande av den egna språkvarianten till standardspråket kan tyda på en konvergens mellan det dialektala språk som används av de samogitiska varniškiai och standardspråket, medan beskrivningarna och benämningarna kan tyda på språklig heterogenitet inom dialektområdet. LITERATŪRA Aliūkaitė Daiva 2006: Tarminio kalbėjimo kultūrinis aspektas [Cultural Aspect of Speaking a Dialect]. – Acta Baltico-Slavica 30, 567–583. Aliūkaitė Daiva 2007: Tarminio kalbėjimo estetinė vertė: nuostatų tyrimas [Aesthetic Value of Dialectal Discourse: Approach Analysis]. – Tekstai ir kontekstai 1, 211–223. Aliūkaitė Daiva, Bakšienė Rima, Jaroslavienė Jurgita, Judžentytė Gintarė, Leskauskaitė Asta, Lubienė Jūratė, Meiliūnaitė Violeta, Pakalniškienė Dalia, Ragaišienė Vilija, Rinkauskienė Regina, Švambarytė-Valužienė Janina, Urbanavičienė Jolita, Vaišnienė Daiva 2014: Punktų tinklo tankis geolingvistinės skirties aukštaičiai: žemaičiai požiūriu [The Density of the Point Network in the Case of the Geolinguistic Difference Between the Aukštaičiai and the Žemaičiai]. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 129–197. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014a: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos [Geolinguistics: Ideology, Theory, and Methods. Basic 12 Concepts]. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 29–47. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014b: Geolektų ir regioninių dialektų formavimosi ypatumai Lietuvoje [Peculiarities of Formation of Gelects and Regional Dialects in Lithuania]. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–262. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2016a: Perceptyviosios dialektologijos instrumentai ir tyrimų kryptys: variantų arealai mentaliniuose žemėlapiuose (Biržų atvejis) [Perceptual Dialectology Instruments and Directions for Research: Areas of Variants in Mental Maps (Case of Biržai)]. – Acta Linguistica Lithuanica 74, 89–120. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2016b: Lietuvos gimnazistų požiūris: išsilavinimas Lietuvos gimnazistų vaizdiniuose [Lithuanian High School Students’ Approach: The Reflection of Education in Standard Language Images]. – Verbum 7, 17–33. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai [Language Variation and its Evaluation from the Perspective of Perceptual Dialectology: Images of Variants and Locations], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2020: Lietuvių kalbos variantai: tyrėjo ir paprastojo kalbos bendruomenės nario perspektyvos [Lithuanian language variants: perspectives of researcher and ordinary member of language community], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Auer Peter 2005: Europe’s Sociolinguistic Unity, or: A Typology of European Dialect/Standard Constellations. – Perspectives on Variation. Sociolinguistic, Historical, Comparative, eds. N. Delbecque, J. Van der Auwera, D. Geeraerts, Berlin: Mouton de Gruyter, 7–42. Aurrekoetxea Gotzon, Ormaetxea Jose Luis 2006: Research Project – “Sociogeolinguistic Atlas of the Basque Language”. – Euskalingua 9, 157–162. Bezooijen Renée 1997: Normen met betrekking tot het Standaardnederlands. – Taal en Tongval 10, 30–48. Brazaitienė Laura 2024: Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas [Dialect Images of the Young Eastern Aukštaitians of Anykščiai, Kupiškis and Utena: Borders and Objective Dialecticity]. – Acta Linguistica Lithuanica 91, 198–223. Bukantis Jonas 1984: Fonologija južnožemaitiško Varnajškojo guovora: filologijos mokslų kandidato disertacija [Phonology of the Southern Žemaitian Subdialect of Varniai: PhD Thesis in Philology], Vilnius: Vilniaus valstybinis universitetas. Bukantis Jonas 2002: Žemaičių kalba šiandien ir jos išlikimo perspektyvos [The Žemaitian Language Today and Its Prospects for Survival]. – Žemaičių žemė 2, 12–13. Bukantis Jonas 2007: Vakarų žemaičių tarmės ypatybės [Characteristics of the Western Žemaitian Dialect]. – Tautosakos darbai 34, 194–206. Chambers Jack K., Trudgill Peter 1980: Dialectology, Cambridge: Cambridge University Press. Chambers Jack K., Trudgill Peter 2004: Dialectology, 2nd edition, Cambridge: Cambridge University Press. 13 Dambrauskienė Diana 2020: Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai [Dialect Nominations and Evaluations in the Area of the Southern Samogitian of Raseiniai]. – Acta Linguistica Lithuanica 83, 227–247. Dambrauskienė Diana 2021: Pietų žemaičių raseiniškių kalbinis pereigiškumas: horizontalusis ir vertikalusis variantiškumas: daktaro disertacija [Transitional Position of the Southern Žemaitian Subdialect of Raseiniai: The Horizontal and Vertical Variation: Doctoral Dissertation], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Diercks Willy 2002: Mental maps. Linguistic-Geographic Concepts. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, eds. D. Long, D. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 51–70. Dikčius Vytautas 2011: Anketos sudarymo principai [Principles for Compiling the Questionnaire]. Prieiga internete: https://www.spssanalyze.lt/wp-content/uploads/2014/03/Anketos_sudarymo_principai.pdf [žiūrėta 2026-01-12]. Gaižauskaitė Inga, Mikenė Svajonė 2014: Socialinių tyrimų metodai: apklausa [Social Research Methods: Survey], Vilnius: Mykolo Romerio universitetas. Gaižauskaitė Inga, Valavičienė Natalija 2016: Socialinių tyrimų metodai: kokybinis interviu [Social Research Methods: Qualitative Interview], Vilnius: Mykolo Romerio universitetas, VĮ Registrų centras. Garrett Peter 2010: Attitudes to Language, Cambridge: Cambridge University Press. Geržotaitė Laura 2019a: Jaunųjų rytų aukštaičių – kupiškėnų ir uteniškių – kalbinės gimtinės vaizdiniai [Images of Linguistic Homeland of the Young Eastern Aukštaitians of Kupiškis and Utena]. – Acta Linguistica Lithuanica 81, 175–198. Geržotaitė Laura 2019b: Jaunųjų vakarų aukštaičių kauniškių kalbinės gimtinės vaizdiniai: Kauno, Jurbarko, Šakių ir Marijampolės kalbinis (ne)giminiškumas [Images of the Linguistic Homeland of the Young Western Aukštaitians of Kaunas: The Linguistic (Non)Affinity of Kaunas, Jurbarkas, Šakiai, and Marijampolė]. – Bendrinė kalba 92, [1–25]. Geržotaitė Laura 2019c: Bendrinės lietuvių kalbos vaizdinių kalbinio standarto plote tyrimas: vienos Kauno rajono gimnazijos atvejis [Research of the Images of Standard Lithuanian in an Area of the Standard Language: The Case of Kaunas district Gymnasium]. – Lietuvių kalba 13, [1–19]. Geržotaitė Laura, Čepaitienė Agnė 2016: Vilkaviškio jaunuolių kalbinė gimtinė: ribos, taisyklingumo ir patrauklumo vertės [The Linguistic Homeland of the Young People Living in Vilkaviškis: Borders, Correctness and Attractiveness]. – Verbum 7, 84–100. Girdenis Aleksas 1970: Ką turi dūnininkai vietoj literatūrinės kalbos ie, uo [What do the Dūnininkai Have Instead of the Literary Language ie, uo]. – Baltistica 6(2), 143–146. Hickey Raymond 2003: How and Why Supraregional Varieties Arise. Insights into Late Modern English, eds. M. Dossena, Ch. Jones, Frankfurt: Peter Lang. Hoppenbrouwers Cor 1983: Het genus in een Brabants regiolect [The Genus in a Brabant Regional Dialect]. – TABU, Bulletin voor Nederlandse Taalkunde 13, 1–25. Inoue Fumio 1999: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–160. Janavičienė Janina, Zinkevičius Zigmas 1983: Žemaičių Naumiesčio šnekta socialinės lingvistikos požiūriu [The Dialect of the Locality of Žemaičių Naumiestis (the District of Šilutė) in a Socio Linguistic Aspect]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 23, 102–106. 14 Jaworski Adam, Coupland Nikolas, Galasiński Dariusz 2004: Metalanguage: Social and Ideological Perspectives, Berlyn: Mouton de Gruyter. Kardelis Kęstutis 2017: Mokslinių tyrimų metodologija ir metodai: edukologija ir kiti socialiniai mokslai [Research Methodology and Methods: Educology and Other Social Sciences], 6-asis patais. ir papild. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. Keturakienė Miglė, Vaicekauskienė Loreta 2016: Lietuvių kalbos mokytojai standartinės kalbos ideologijos nelaisvėje: nuostatos, praktikos, pasekmės [Lithuanian Language Teachers in the Captivity of Standard Language Ideology: Attitudes, Practices, Consequences]. – Darbai ir dienos 65, 31–52. Prieiga internete: http://www.sociolingvistika.lt/failai/files/31-52.pdf#:~:text=Nors%20standartin%C4%97s%20kalbos%20ideologija%20yra%20paveikusi%20ir%20kalbos%20moksl%C4%85%20(iki%20C5%A1io)&text=Tam%20tikr%C4%85%20prasme%20mokytojai%20yra%20ideologijos%20nelaisv%C4%97je:%20jie%20primirėta [žiūrėta 2026-01-12]. Kuiper Lawrence 1999: Variation and the Norm. Parisian Perceptions of Regional French. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, Amsterdam: Philadelphia, 243–262. Labov William 1972a: Sociolinguistic Patterns, Philadelphia: University of Pennsylvania Press. Labov William 1972b: Language in the Inner City: Studies in the Black English Vernacular, Philadelphia: University of Pennsylvania Press. LKA I: Lietuvių kalbos atlasas 1: Leksika [Atlas of the Lithuanian Language 1: Lexicon], ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977. LKA II: Lietuvių kalbos atlasas 2: Fonetika [Atlas of the Lithuanian Language 2: Phonetics], ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982. LKA III: Lietuvių kalbos atlasas 3: Morfologija [Atlas of the Lithuanian Language 3: Morphology], ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991. LKTCH 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija [The Anthology of Lithuanian Language Dialects], sud. R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Mikulėnienė Danguolė 2020: Tarmiškumas kaip išmatuojamas dydis [Dialecticism as a Measurable Value]. – Lietuvių kalba 15, 1–11. NTA 2014: XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai) [Modern Geolinguistic Research in Lithuania: the Optimization of Network Points and the Interactive Dissemination of Information (Maps and Commentaries)], sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis. Preston Dennis R. 1989: Perceptual Dialectology: Nonlinguists’ Views of Areal Linguistics, Dordrecht: Foris. Preston Dennis R. 1999: Introduction. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by D. R. Preston, Michigan: John Benjamins Publishing Company, xxii–xxiv. Preston Dennis R. 2013: Language with an Attitude. – The Handbook of Language Variation and Change, ed. by J. K. Chambers, N. Schilling, Blackwell: Blackwell Publishing Ltd., 157–182. PŽVmk 2017: Pietų žemaičiai varniškiai: mokomoji knyga [Southern Žemaitians, Varniai: Textbook], sud. G. Judžentytė, V. Marcišauskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Ramonienė Meilutė 2022: Kalbinės nuostatos ir jų tyrimai [Linguistic Attitudes and Their Research]. – Sociolingvistinė Lietuvos panorama. Gyventojų kalbinės nuostatos ir kalbinis elgesys, moksl. red. M. Ramonienė, Vilnius: Vilniaus universitetas, 11–23. 15 Rupšienė Liudmila 2007: Kokybinių tyrimų duomenų rinkimo metodologija [Methodology for Collecting Qualitative Research Data], Klaipėda: Klaipėdos universitetas. Salys Antanas 1992: Raštai. Lietuvių kalbos tarmės [Writings. Lithuanian Language Dialects] 4, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija. Schilling Natalie 2013: Sociolinguistic Fieldwork, Cambridge: Cambridge University Press. Taeldeman Johan 2010: Linguistic Stability in a Language Space. – Language and Space. An International Handbook of Linguistic Variation 1: Theories and Methods, ed. by P. Auer, J. E. Schmidt, Berlin, New York: Walter de Gruyter, 355–374.Trudgill Peter 1974: Sociolinguistics: An Introduction, Harmondsworth: Penguin. Vaitmonienė Diana 2017: Lietuvos tarmių vaizdiniai pietų žemaičių raseiniškių mentaliniame žemėlapyje [Image of Lithuanian Dialects on the Mental Map of the Young and Middle-Aged Generation of PŽR (pietų žemaičių raseiniškiai)]. – Perspectives of Baltic Philology III. The Apocalypses of the Baltic Worlds, Poznan: Wydawnictwo Rys, 345–365. Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija [Lithuanian Dialectology], Vilnius: Mintis. Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių kalbos dialektologija [Dialectology of the Lithuanian Language], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. PRIEDAI 1 priedas. Perceptyvinės anketos klausimyno pavyzdys, sudarytas straipsnio autorės pagal Aliūkaitė ir kt. 2020: 301–306 16 2 priedas. Garso įrašų registras Eil. Nr. LKA punktas Tiriamojo kodas Tiriamojo gyvenamoji vieta Įrašo trukmė 1. Kuršėnai (102) KURŠ1_vyr1 Kuršėnai 1 val. 33 min. 16 sek. 2. KURŠ1_mot2 Kuršėnai 48 min. 47 sek. 3. KURŠ3_vyr3 Kuršėnai 35 min. 43 sek. 4. Užventis (193) UŽVE3_mot1 Junkilai 20 min. 53 sek. 5. UŽVE3_mot2 Junkilai 1 val. 52 min. 49 sek. 6. UŽVE2_mot3 Užventis 2 min. 21 sek. 7. Laukuva (254) LAUK2_mot1 Bilon iai 20 min. 46 sek. 8. LAUK3_mot2 Bilon iai 1 val. 9 min. 27 sek. 9. LAUK3_vyr3 Bilon iai 17 10. LAUK2_mot4 Bilioniai 2 val. 6 min. 33 sek. 11. Švėkšna (285) ŠVĖK2_vyr1 Švėkšna 12 min. 43 sek. 12. ŠVĖK3_mot2 Švėkšna 22 min. 22 sek. 13. ŠVĖK1_mot3 Švėkšna 10 min. 40 sek. 14. ŠVĖK2_mot4 Švėkšna 30 min. 11 sek. 15. ŠVĖK3_mot5 Švėkšna 1 val. 27 min. 27 sek. 16. Šilalė (323) ŠILA3_mot1 Šilalė 18 min. 2 sek. 17. ŠILA1_mot2 Šilalė 18 min. 17 sek. 18. ŠILA2_mot3 Dirkintai 16 min. 6 sek. 19. ŠILA2_mot4 Šilalė 10 min. 53 sek. 20. ŠILA2_mot5 Šilalė 29 min. 34 sek. 21. ŠILA3_mot6 Šilalė 22. Kvėdarna (288) KVĖD2_vyr1 Kvėdarna 28 min. 16 sek. 23. KVĖD2_mot2 Kvėdarna 7 min. 27 sek. 24. KVĖD3_vyr3 Kvėdarna 13 min. 4 sek. 25. KVĖD2_mot4 Kvėdarna 14 min. 32 sek. 26. KVĖD1_mot5 Kvėdarna 27. Kaltinėnai (290) KALT1_mot1 Kaltinėnai 20 min. 23 sek. 28. KALT1_mot2 Kaltinėnai 20 min. 4 sek. 29. KALT2_mot3 Kaltinėnai 21 min. 27 sek. 30. KALT1_vyr4 Kaltinėnai 22 min. 39 sek. 31. Pajūris (322) PAJŪ3_mot1 Pajūris 38 min. 29 sek. 32. PAJŪ2_mot2 Pajūris 10 min. 15 sek. 33. PAJŪ2_mot3 Pajūris 7 min. 51 sek. 34. Žemaičių Naumiestis (355) ŽENA2_mot1 Žemaičių Naumiestis 10 min. 6 sek. 35. ŽENA1_mot2 Žemaičių Naumiestis 6 min. 54 sek. 36. ŽENA1_mot3 Žemaičių Naumiestis 10 min. 26 sek. 37. ŽENA3_mot4 Žemaičių Naumiestis 20 min. 27 sek. 38. Varniai (191) VARN3_mot1 Telšiai (dirba Varniuose) 27 min. 44 sek. 39. VARN2_vyr2 Varniai 28 min. 9 sek. 40. VARN3_mot3 Pavandenė 24 min. 9 sek. 41. VARN2_mot4 Varniai 46 min. 43 sek. 18 42. Tverai (220a) TVER2_mot1 Tverai 44 min. 3 sek. 43. TVER3_mot2 Tverai 1 val. 40 min. 9 sek. 44. TVER2_mot3 Tverai 21 min. 16 sek. Iš viso: 22 val. 12 min. 23 sek. 19