P. Slavėnas ir žodis „komunizmas“

(Zarasai kommun) och Apydimai (Telšiai kommun). Enligt professor L. Mulevičius har ordet apydėmė numera mer än en lexikal betydelse: inte bara ”en jordlott mellan byns gårdar eller i dess utkant”, utan också ”platsen där en tidigare gård legat; gårdsplats”. Den senare betydelsen är inte ens särskilt angiven i den stora ”Litauiska språkets ordbok”. År 1979 anordnades en offentlig diskussion om ståndsbeteckningar vid Historiska institutet, eftersom det privilegierade ståndet under Litauens feodala period benämndes på två olika sätt: bajorų ir šlėktų luomu. Som sammanfattning av diskussionen skrev professor L. Mulevičius en artikel där han hävdade att det i Litauen under feodalismen och kapitalismen fanns fyra huvudstånd: dvasininkų, bajorų, miestiečių ir valstiečių. Med andra ord bör de benämnas med termerna dvasininkija, bajorija, miestietija ir valstietija. Professor L. Mulevičius intresserade sig också för filologiska frågor, men påtvingade ingen sin åsikt. Han var mycket tolerant och, för att använda Vydūnas ord, en ljus och solig människa. Tyvärr måste man redan tala om hans verksamhet i förfluten tid. Den har blivit en del av Litauens vetenskapshistoria. Kazimieras GAIVENIS P. Slavėnas och ordet kommunism Prof. P. Slavėnas (1901–1991), žymus Lietuvos astronomas, buvo plačių interesų mokslininkas. Jis domėjosi ne tik astronomija, fizika, gamtos mokslais, bet ir kalbotyra. P. Slavėnas keliolika metų buvo Terminologijos tarybos prie MA prezidiumo narys, nuolat bendravo su kalbininkais. P. Slavėnas var en stor lärdomsgigant. Han kunde i timmar berätta för lingvister, inte om astronomi, utan om sina teorier om språkvetenskap. Eftersom han behärskade inte bara de klassiska språken utan också många moderna främmande språk väl, tyckte han om att jämföra dem och dra långtgående generaliseringar. Särskilt gärna jämförde P. Slavėnas de baltiska språken inte bara med de germanska och slaviska språken, utan också med semitiska, turkiska och andra mer avlägsna icke-indoeuropeiska språk. Även en specialist hade svårt att urskilja vad i hans teorier som var rationellt och vad som hörde till fantasins område. Men professorn var, som det anstår en stor forskare, mycket tolerant och blev inte arg om lingvisterna inte alltid trodde på hans resonemang. Han tyckte också om att förutsäga språkens framtid. I detta ämne hade han skrivit en artikel för ”Kalbos kultūra”, som, 76 i något reviderad och förkortad form trycktes i häfte 35. Så här skrev P. Slavėnas där och så här lydde hans analogier: ”Skillnaderna mellan Europas gamla och nya språk kan förklaras inte av deras ålder, utan av deras grannskap med andra språkfamiljer. Semiterna och besläktade folk har sedan urminnes tider böjt ord föga och använt artiklar, medan ugrofinnarna hade och fortfarande har ett dussintal kasus. Grekerna förenklade tidigt böjningen och vande sig vid artikeln, eftersom de levde sida vid sida med de semitiska fenicierna, medan balterna och slaverna, grannar till ugrofinnarna, fortfarande böjer orden som i forna tider. Förresten återtog svenskarna inte en komplicerad böjning trots att de bodde sida vid sida med finnarna, men de fogar ofta artikeln till substantivets slut, likt en kasusändelse”, och så vidare. Därefter förutsades litauiskans framtid: ”Först kommer variationen i kasus att minska, särskilt i takt med att genitiven blir alltmer dominerande. I gengäld kommer prepositioner att användas oftare. Dessutom kommer vissa substantiv att få prepositionernas funktion. Vi kommer alltså att slå i spiken inte med en hammare, utan med hjälp av hammaren; den sjuke kommer att dö tack vare koleran”, och så vidare. Här blandas genuina företeelser i språkutvecklingen också med vetenskaplig uppdiktning, och, för att uttrycka det med folkets ord, är det svårt att förstå var början slutar och var slutet tar vid. Omkring 1970 började P. Slavėnas sammanställa sin ordbok över astronomiska termer med stöd av en polsk flerspråkig ordbok över astronomiska termer. Han arbetade med den i flera år och kom regelbundet till Institutet för litauiska språket och litteraturen för att rådgöra med terminologerna om det ena eller det andra. En gång fick lexikografen A. Lyberis en stor Websterordbok över engelska av en forskare i utlandet som han kände. Posten dröjde länge med att lämna ut försändelsen (sådana försändelser kom vanligen till ett särskilt postkontor i Vilnius, nära järnvägsstationen). Vi samlades alla kring den väldiga ordboken som han hade tagit med sig, bläddrade i den och gissade vad som kunde ha ”fastnat” där. Just då kom P. Slavėnas in i vårt arbetsrum. Han började också titta i ordboken. – Vi ska se, säger A. Lyberis, – hur ordet kommunism definieras där. I denna Websterordbok angavs vid vissa ord inte bara synonymer utan också antonymer. Vid ordet kommunism stod synonymen anarkism. P. Slavėnas skrattade: – Anarkism!.. Inte anarkism, utan auktoritarism, en fruktansvärd och vidrig autokrati. Det har gått mer än 20 år sedan de orden yttrades. P. Slavėnas har sedan länge rest till Hades rike. Men hans rättframhet och öppenhet under dessa tider av ”tempus nostrum jubet silentium” är fortfarande beundransvärda. K. GAIVENIS 1Vår tid befaller oss att tiga. 77