Lietuvių fonologijos terminų sandara ir kilmė

Gita KAZLAUSKAITĖ Vilniaus pedagoginis universitetas STRUKTUR OCH URSPRUNG HOS LITAUISKA FONOLOGITERMINER I artikeln behandlas dagens litauiska fonologitermer med avseende på struktur och ursprung. Undersökningsmaterialet har hämtats från A. Girdenis arbeten ”Fonologija” (1981) och ”Teoriniai fonologijos pagrindai” (1995). Alla de behandlade termerna kan delas in i två grupper: enordiga och sammansatta. Bland enordiga termer skiljer man mellan enkla ord och avledningar; avledningarna kan, beroende på bildningssätt, vara suffixavledningar, ändelseavledningar, prefixavledningar eller sammansättningar. Behandlingen av internationella termer ur ett ordbildningsperspektiv väcker många problem, eftersom det inte alltid är möjligt att synkront och motiverat förklara strukturen hos den ena eller andra termen. Termer av denna typ kommer in i litauiskan redan färdigbildade och är inte resultat av litauisk ordbildning. Därför är deras segmentering och identifiering av affix i viss mån formell och konventionell. Ibland kan man tala endast om morfemisk, inte ordbildningsmässig, delbarhet. Som egentliga avledningar räknas här de internationella termer som har ett basord som används i litauiskan. Vid behandlingen av internationella termer uppstår också problemet med bundna och reststammar. Inom ordbildning kallas en bunden, eller relaterad, stam en stam som ”skiljer sig från en självständig (fri) stam genom att den ensam inte bildar ett ords (och böjnings-) stam och alltid förekommer (som primär stam) tillsammans med ett suffix, ett prefix eller en annan stam. En bunden stam återkommer i minst två ord: den framträder ur deras böjningsstammar, bortsett från affix och sammansättningsleder som inte sammanfaller”1. Reststammar urskiljs i sådana ord där det ”tycks vara möjligt att urskilja ett affix (med hänvisning till att segmentet formellt sammanfaller med ett annat känt affix och att det undersökta ordets betydelse tillåter jämförelse med andra ord som innehåller ett sådant affix 1 Urbutis V. Žodžių darybos teorija. V.: Mokslas, 1978. P. 121. 51 ord), men återstoden är annars inte känd som stam (vare sig självständig eller förbunden med andra ordbildningsaffix)”2. Inom litauisk terminologi utgör suffixavledningar den största delen av de litauiska nominala avledningarna3. Denna tendens märks också i fonologins terminbildning. Bland verbavledningarna är de vanligaste suffixen för verbalsubstantiv -imas (accentuering, palatalisering, avtoning, sammanfall) och det internationella suffixet -(i)acija (artikulation, aspiration, dominans, defonologisering, faryngalisering, fonologisering, glottalisering, implikation, intonation, kommutation, korrelation, labialisering, monoftongering, neutralisering, palatalisering, refonemisering, transfonologisering, velarisering). Med andra suffix har endast en avledning vardera bildats, t.ex.: -ymas (yttrande), -tis (uttal), -cija (reduktion), -muo (stavelse), -ata (aspirata). Bland nominalavledningarna är det vanligaste suffixet för abstrakta substantiv -umas (sonoritet, tonlöshet, hårdhet, mjukhet, tonlöshet, icke-mjukhet, icke-kontinuitet, relevans, tonande egenskap, tautosyllabiskhet, kontinuitet, brusighet, enfonemighet, strävhet). Avledningar med andra suffix är ovanliga, t.ex.: -atika (fonematik), -oidas (diftongoid), -ikas (enklitiker, proklitiker). Vid sidan av de egentliga ordbildande suffixen bör ändelser som inte har någon ordbildningsfunktion urskiljas. Termer med dessa ändelser har vanligen bundna (1) eller reststammar (2), t.ex.: -ija: 1) exklusjon, prosodi, position, -cija: 1) distribution; 2) ekstension, koalescens, korreption, -ema: 1) ekspressém, fonem, prosodem; 2) cenem, dialem, syndem, sociolem, -ata: 2) affrikata, geminata. Ändelseavledningar är mycket fåtaliga i fonologisk terminologi. Med ändelserna -as och -is har endast en eller två avledningar bildats: -as (ljud), -is (accent, vokal). Prefixavledningar bildas oftare med internationella prefix: meta- (metaallofon, metafonem, metaton, metatoni, metavariant), archi- (arkifonem, arkisprosodem, arkitenem), ante- (antepenul- 2 Ten pat. P. 112. 3 Ke inys S. Priesaginė lietuviškų terminų daryba // Lietuvių kalbotyros klausimai. V: Mokslas, 1975. T. XVI. P. 7. 52 tima). Avledningar med litauiska prefix är inte vanliga: prie- (konsonant, accent), ne- (inte vokal, icke-konsonant). Fonologiska termer som bör betraktas som sammansättningar är halvfonem, diftong, monoftong // monoftong. I den litauiska fonologiska terminologin förekommer också element i internationella termer som inte används som självständiga ord, men inte heller betraktas som egentliga affix. Vanligare är prepositionella internationella element, som ofta betraktas som led i sammansatta ord eller prefiksoider: bi- (bifonem), fono- (fonotaktik, fonostatistik, fonostilistik), hyper- (hyperfonem), kvasi- (kvasifonem, kvasihomonym), morfo- (morfosilabem). En betydande del av de fonologiska termerna utgörs av internationella lånordstermer: akut, apofoni, cirkumflex, diftong, emfas, final, formant, glidljud, gravis, initial, medial, mora, polyftong, sonant, ton. Tvåords sammansatta termer brukar inom terminologin delas in i tre grupper utifrån förhållandet mellan huvudled och bestämningsled: 1) adjektivisk attributbestämning, 2) styrd attributbestämning, 3) intillställd attributbestämning4. I fonologisk forskning används endast termer i den första och andra gruppen. Vid termer av typen adjektivisk attributbestämning uttrycks bestämningen oftast med ett relationellt eller kvalitativt adjektiv. Relationella adjektiv är vanligen litauiska substantiviska (1), adjektiviska (2), participiala (3), adverbiella (4) eller av främmande ursprung (5) adjektiv på suffixet -inis: 1) dental // palatal // labial // främre artikulation, labial // nasal // lateral affrikata, diftongisk // labial // nasal // främre // bakre vokal, grundfrekvens, sammansmält diftong, ljudligt element, vokalisk // diftongisk // grupp // konsonantisk // halvvokalisk // sammansatt fonem, laryngealt // klusilt // lingvalt // frikativt // konsonantiskt // faryngalt // stavelsebildande // mellanliggande ljud, vokalgrupp, ljudlig egenskap, initial // konsonantkluster och så vidare;⟧ 4 Gaivenis K. Dvižodžiai sudėtiniai terminai dabartinėje lietuvių kalboje // Lietuvių kalbotyros klausimai. V.: Mokslas, 1975. T. XVI. P. 61. 53 2) akut med stötton; 3) cirkumflex med utdragning, skärande // brutet // skjutsande accent; 4) autonom prosodi; 5) fonetiskt alfabet, faukal affrikata, fonologisk // spektral analys, accentologisk arkaism, fonologiskt argument, alveolär // heterosyllabisk // retroflex artikulation, bemolljudande // korsförtecknat // diffust // kompakt vokalljud, kontrastiv // oppositionell distribution, korrelationsserie, fonologiskt // prosodiskt // suprasegmentellt element, fonologisk utveckling, perifer // funktionell // historisk fonetik, autosegmentell // autonom // diakronisk // dikotomisk // generativ // klassisk // metrisk // prosodisk fonologi, diftongisk // diffus // faryngal // kompakt // laryngal // mekelisk // musikalisk // palatal // uvulär // velar ljud och så vidare. En liten grupp termer av typen adjektivisk attributbestämning har bestämningar uttryckta med suffixet -utinis (1) eller med sammansatta (2) adjektiv: 1) övre // nedre vokal, sista stavelsen; 2) cirkumflex med fast accent, ”tvåstavigt” fonem, flerslaget ljud, bifonemisk grupp, ensidig medial, flerledad // mångsidig // tvåsidig opposition, flerstavigt // tvåstavigt // fyrastavigt // trestavigt ord. I tvåords termer uttrycks adjektiviska attributbestämningar också med kvalitativa enkla (1) eller pronominella (2) adjektiv: 1) defekt distribution, instabilt // potentiellt // självständigt fonem, kommutabelt ljud, konstant accent, proportionell opposition, fakultativ realisering och så vidare. 2) tonlös affrikata, tonlös // mjuk artikulation, öppen // hög // lång // kort // enkel // konstant // svag // stark // kort // sluten // låg vokal, blandad diftong, allmän fonetik, allmän fonologi, svagt fonem, vokalisk // dov // hård // tydlig // sonor // låg ljud, fri accent, tom ruta, fakultativ neutralisation, potentiell // virtuell paus, minimalt par, svag // stark position, hög // vokalisk // dov // tonlös // hård // mjuk // icke-vokalisk // icke-mjuk // icke-tonande // icke-kontinuerlig // tydlig // enkel // väsande // tonande // approximantisk // kontinuerlig // explosiv // låg // sträv konsonant 54 konsonant, sträv // mjuk tonaccent, öppen // sluten fog, lång stavelse, fri variant, universell markering. Vanliga kongruerande bestämningar uttrycks med particip i passiv (1) eller aktiv (2) form: 1) frikativ // vibrerande artikulation, spänd // växlande // mumlande // ospänd // oföränderlig // obetonad vokal, komplementär distribution, orealiserat fonem, faryngaliserat // spänd // labialiserat // ospänd // velariserat ljud, aspirerad // faryngaliserad // glottaliserad // labialiserad // oaspirerad // omotiverad // icke-frikativ // palataliserad // frikativ // explosiv // vibrerande konsonant, betonad // obetonad stavelse osv.; 2) kommuterande ljud, stigande // fallande ton, stigande // fallande tonaccent. I termer av typen med styrd bestämning styr huvudorden en bestämning uttryckt i genitiv, och därför grundas den mer detaljerade indelningen på genitivens karaktär. Bestämningen uttrycks alltså med en beskrivande genitiv (1) eller en genitiv som anger tillhörighet (2): 1) accentens efterklang, kombination av vokaler // ljud, fonemets distribution, kedja av vokalharmoni, grupp av ljud // konsonanter, vokalharmoni, foneminventarium, kombination av fonem // ljud // konsonanter, röstens // konsonantens kvantitet, fonemets // stavelsens kvalitet, ljudkomplex, korrelation mellan aspiration // serier // mjukhet // tonandehet // strävhet, klass av vokaler // fonem // ljud // konsonanter // halvvokaler // sonoranter, fonemmatris, korrelationsknippe, neutralisationsposition, yttre fog, gränssignal, system för vokaler // accentuering // konsonanter, ljudstilistik, accenttyp, accentposition, palatalisationens // uttalets stimulans; 2) stavelseaccent, arkifonemets representant, fonemets allofon, stavelsekärna, konsonantens tonlöshet, ljudets difonemiskhet, fonemets prototyp, ljudfunktion, uttalsintensitet, stavelseintonation, ljudegenskap, konsonantens hårdhet, konsonantens mjukhet, fonemnorm, stavelsegrund, kännetecken för allofon // vokaliskhet // ljud // intonation // korrelation // ton, fonologins principer, stavelsegräns, konsonantens tonandehet, systemlucka, röstens // ljudets // uttalets styrka, fonemsurrogat, konsonantens klangfärg, uttalslängd, diftongens monofonemiskhet. 55 Särskilt bör nämnas termer med styrd bestämning, där det bestämda ordet är ett verbalsubstantiv. Efter betydelse kan termer som uttrycker objektiva (1) respektive subjektiva (2) relationer urskiljas: 1) vokalackommodation, vokalassimilation, konsonantaspiration, accentretraktion, fonemidentifiering // identifiering, fonemmanifestation, ljudmodulationer, vokalnasalisering, tonaccentnivellering, fonembestämning, fonem- // accentrealisering; 2) accentueringsutveckling, fonemens förkroppsligande, fonemkombination, vokal- // konsonantväxling, vokalernas främre förskjutning, konsonantanhopning, vokal- // fonemansamling, vokalernas bakre förskjutning. Sammansatta treords-termer används i den litauiska fonologiska terminologin i tre typer: 1) en annan bestämning läggs till det bestämda ordet och bestämningen (den sammansatta termen), 2) en bestämning som fogas till det bestämda ordet uttrycks genom en genitivfras (en sammansatt term), 3) det bestämda ordet har två självständiga bestämningar som hör till det. I termer av den första typen uttrycks den första bestämningen vanligen med ett substantiv i genitiv, medan den andra bestämningen är ett adjektiv med suffixet -inis, till exempel: regressiv vokalassimilation, utvidgat stavelsecentrum, fonologiskt ordcentrum, initial // medial konsonantgrupp, centralt // perifert stavelselement, fonologiskt ordelement, positionell // inneboende stavel längd, artikulatoriska // inherenta // spektrala ljudegenskaper, heterosyllabiskt ljudsegment, initial konsonantkombination, synkron ljudväxling, syntagmatisk fonem- // konsonantklass, tautosyllabiskt // heterosyllabiskt ljudkomplex, icke-fonemiska gränssignaler, fonemets grundvariant osv. I termer av den andra typen uttrycks huvudledet i genitivfrasen som utgör bestämningen alltid med ett substantiv i genitiv; den beroende leden kan vara ett adjektiv med suffixet -inis (1), ett substantiv (2), ett adjektiv (3) eller ett particip i passiv form (4) i genitiv, till exempel: 1) grundtonens höjd, distribution av vokalfonem, accent på näst sista stavelsen, kriterium för ljudlikhet, klass av suprasegmentella element, grad av artikulatoriska egenskaper, fonologisk accentmanifestation, fonologiskt systems periferi, fonologiskt ordelements 56 realisering, anhopning av konsonantfonem, tecken för fonetisk transkription; 2) stavelse- // ordinitial konsonantkombination, växling av accentposition, mekanism för ljudförändring, frasintonationens komponent, metodik för fonemidentifiering // fonembestämning, fonemkombinationens realisering, teknik för fonemidentifiering; 3) karakteristik av individuell röst, ljud med konstant // rörlig artikulation, system med fri accent; 4) ljud med varierande artikulation, språk med fast accent, förlängning av betonade vokaler, system med fast accent. Den första bestämningen i treordstermer av den tredje typen är vanligen ett adjektiv med suffixet -inis, -ė, och den andra är ett adjektiv med suffixet -inis, -ė (1), ett substantiv i genitiv (2), ett particip (3) eller ett adjektiv (4) i nominativ, till exempel: 1) fonologiskt auditivt experiment, suprasegmentellt fonologiskt element, övergångsnasalt element, d positive? 2) tungans bakre affrikata, språkets fonologiska analys, tungans bakre artikulation, språkets ljudaspekt, tungans icke-främre // främre // bakre konsonant, fonetisk realisering av accentuering // accent, språkets // dialektens fonologiska system, intonationens // ordets fonologiska struktur osv.; 3) främre förskjuten bakre artikulation, främre förskjuten bakre vokal, mumlande // ”reducerat” vokalfonem, prenasaliserat // velariserat konsonantfonem; 4) äkta sammansatt diftong, långt // kort vokalfonem, hårt // mjukt // enkelt konsonantfonem, tvåledat klusilkluster, tvåledad klusilförbindelse, treledad medial förbindelse. Eftersom sammansatta fyrords termer endast utgör en liten del av alla fonologiska termer är deras uttrycksformer inte heller särskilt varierade. Oftast förekommer en konstruktion där en grupp av två attribut är knuten till huvudordet och ytterligare ett separat attribut: relativ grundtonshöjd, den implosiva delen av den inre förbindelsen, den stavelsebildande delen av den murmurerade 57 // motsvarighet till reducerad röst, fonologiskt kriterium för syntagmatisk identifiering, planimetrisk modell av det fonologiska systemet, fonetisk // ”yttre” reduktion av ett fonologiskt element, segmentell // stavelsebaserad realisering av reducerad röst, latinskt tecken för fonetisk transkription. Med avseende på ursprung kan termer vara litauiska, dvs. termer som har bildats med det egna språkets resurser, lånade från andra språk, så kallade internationella termer, och blandade termer – hybrider. Internationella termer utgör den största delen av de enordiga fonologiska termerna – 70,8%, t.ex.: artikulation, aspiration, aspirata, bifonem, defonologisering, diftong, exklusion, expressem, emfas, fonotaktik, geminata, hyperfonem, intonation, kommutation, labialisering, metatoni, prosodem, refonemisering, sinharmonism, sonant, ton, velarisering m.fl. Övriga enordiga fonologiska termer fördelar sig så här: litauiska – 24,5%, t.ex.: vokal, sonoritet, tonlöshet, diftong, ljud, hårdhet, accentuering, accent, palatalisering, mjukhet, låg sonoritet, tonlös konsonant, hårdhet, icke-konsonant, yttrande, konsonant, accentkontur, tonande, stavelse, avtoning, sammanfall, uttal, kontinuitet, explosivitet, monoftong // monoftong; hybrider – 4,7%, t.ex.: metaspråkljud, halvfonem, relevans, tautosyllabicitet, enfonemicitet. Tabell 1. Enordiga fonologiska termer efter ursprung. Termtyp | Antal (st.) | Procent (%) 1. Internationella termer | 75 | 70,8 2. Litauiska termer | 26 | 24,5 3. Hybridtermer | 5 | 4,7 Totalt | 106 | 100 Sammansatta termer bildas efter mönster av ordkombinationer i det egna språket, men deras beståndsdelar kan ha olika ursprung. Inom fonologin används framför allt sådana sammansatta tvåordiga termer som består av två litauiska beståndsdelar – 32,6%, t.ex.: diftongisk // final // labial // nasal // främre // bakre vokal, blandad diftong, konsonantens tonlös- 58 ljud, gutturalt // klusilt // tungspets- // frikativt // konsonantiskt ljud, ljudegenskap, ljudkombination, icke-final betoning, icke-final accent, högtonigt // sonorant // matt // tonlöst // hårt // mjukt // icke-sonorant // icke-mjukt // icke-smärtsamt // icke-kontinuerligt // tydligt konsonantljud, stigande // fallande // sträv // mjuk tonaccent, lång // betonad stavelse, flerstavigt // tvåstavigt // fyrstavigt ord. Sällsyntast är sådana sammansatta tvåordsterminer där båda leden är internationella – 4,6%, t.ex.: fonemallofon, defektiv // fonemdistribution, fonemnorm, potentiellt fonem, fonemgrupp, fonemidentifiering, fonem- // sonantklass, fonemkombination, aspirationskorrelation, fonemmanifestation, fonemmatris, individuella modifikationer, fonemnorm, neutralisationsposition, fonemrealisering, textsegmentering, fonemsurrogat, substitutionstest. Andra typer av tvåordsterminer fördelar sig ungefär jämnt: ett litauiskt och ett internationellt led – 22,3%, t.ex.: frikativ // vibrerande artikulation, komplementär distribution, vokalisk // diftongisk // konsonantisk // halvvokalisk fonem, vokalharmoni, ljud- // ljudkomplex, korrelation av rader // mjukhet // strävhet, klass av vokaler // ljud // konsonanter // halvvokaler, distributionstabell, korrelationsknippe, allofon- // intonations- // korrelations- // tonegenskap, accentrealisering, fonemansamling; ett hybridiskt och ett litauiskt led – 21,4%, t.ex.: fonetiskt alfabet, b-moll- // korsförtecknat // diffust vokalljud // faryngalt // kompakt // laryngalt // palatalt ljud, dynamisk // fonologisk // monoton // musikalisk // tonisk accent, abruptivt // cerebralt // glottalt // intervokaliskt // kakuminalt // kompakt // palatalt // retroflext konsonantljud, hyperdaktyliskt // ortotoniskt ord; hybridiskt och internationellt led – 19,1%, t.ex.: fonologisk // spektral analys, fonologiskt // paralingvistiskt // prosodiskt // segmentellt // simultant element, autonom // diakron // dikotomisk // klassisk // metrisk // prosodisk fonologi, assimilativ // fakultativ // kontextuell // strukturell neutralisation, fonologisk opposition, akustisk signal, fonologiskt // fonotaktiskt system, implosiv sonant, fonetisk // fonologisk transkription, fakultativ // kompositionell // positionsvariant. 59 Tabell 2. Tvåordsterminer inom fonologi efter ursprung. Termtyp Antal (st.) Procent (%) 1. Två litauiska led 169 32,6 2. Ett litauiskt och ett internationellt led 116 22,3 3. Ett hybridiskt och ett litauiskt led 111 21,4 4. Ett hybridiskt och ett internationellt led 99 19,1 5. Två internationella led 24 4,6 Totalt 519 100 Kombinationerna av leden i sammansatta treordsterminer varierar mycket med avseende på ursprung. Dessa termer kan bestå av litauiska och internationella led – 30,1%, t.ex.: bakre tungaffrikata, bakre tungartikulation, utvidgad stavelsekärna, ljud med konstant // glidande artikulation, uttalad ljudkombination, mekanism för ljudförändring, system med fri accent; ett hybridiskt, internationellt och litauiskt led – 25,6%, t.ex.: regressiv vokalassimilation, fonetiskt ordcentrum, centralt stavelseelement, heterosyllabisk // tautosyllabisk ljudkombination, syntagmatiska relationer mellan fonem, syntagmatiska egenskaper hos fonem, ordets fonologiska struktur, fonetiskt transkriptionssymbol; hybridiska och litauiska led – 15,8%, t.ex.: positionsbetingad stavelselängd, artikulatoriska // inherenta // spektrala ljudeegenskaper, heterosyllabisk ljudkombination, synkron ljudväxling, grad av artikulatoriska egenskaper, relevant fonologiskt drag, förutsättning för fonologisk forskning, kvalitativt fonetiskt fenomen; tre litauiska led – 14,3%, t.ex.: främre förskjutet bakre vokalljud, ren sammansatt diftong, velart nasalljud, inneboende stavelselängd, initial konsonantkombination, stavelseinitiala kombinationer, näst sista stavelsens accent, sekundär sekundär // tertiär accent, tungans icke-främre // främre // bakre konsonant, yttre // mellanordsöppen gräns; hybridiska och internationella led – 13,5%, t.ex.: fonologiskt auditivt experiment, klassisk synkron fonologi, paradigmatisk // syntagmatisk fonemidentifi- 60 kation, syntagmatisk fonemklass, klass av suprasegmentella element, klassificering av fonologiska element, syntagmatisk fonemklassificering, metodik för identifiering av fonem, det fonologiska systemets periferi, realisering av ett fonologiskt element, intonationens fonologiska struktur; tre internationella beståndsdelar – 0,7%, t.ex.: frasintonationens komponent. Tabell 3. Treords fonologiska termer med avseende på ursprung. Termtyp Antal (st.) Procent (%) 1. Litauiska och internationella beståndsdelar 40 30,1 2. Hybridisk, internationell och litauisk beståndsdel 34 25,6 3. Hybridiska och litauiska beståndsdelar 21 15,8 4. Tre litauiska beståndsdelar 19 14,3 5. Hybridiska och internationella beståndsdelar 18 13,5 6. Tre internationella beståndsdelar 1 0,7 Totalt 133 100 Sammansatta fyrords termer används sparsamt inom fonologin. Termer som består av litauiska, hybridiska och internationella beståndsdelar utgör 37,5%, t.ex.: stavelseekvivalent till den reducerade vokalen, grund för klassificering av fonologiska element, segmentell // stavelsebaserad realisering av den reducerade vokalen, latinskt tecken för fonetisk transkription; litauiska och hybridiska beståndsdelar – 25%, t.ex.: relativ höjd hos grundtonen, implosiv del av en inre förbindelse, enstavig explosiv del av en stavelse, simultan timbrella egenskap hos konsonanter; hybridiska och internationella beståndsdelar – 18,75%, t.ex.: fonologiskt kriterium för syntagmatisk identifikation, planimetrisk modell av det fonologiska systemet, fonetisk reduktion av ett fonologiskt element; litauiska och internationella beståndsdelar – 18,75%, t.ex.: stavelseekvivalent till en mumlande vokal, förvokalisk fonem med begränsad distribution, språk med öppen stavelsestruktur. 61 Tabell 4. Fyrords fonologiska termer med avseende på ursprung. Termtyp Antal (st.) Procent (%) 1. Litauiska, hybrida och internationella led 6 37,5 2. Litauiska och hybrida led 4 25 3. Hybrida och internationella led 3 18,75 4. Litauiska och internationella led 3 18,75 Totalt 16 100 Således utgör suffixavledningar den största delen av de substantiv som bildats som enords termer och används inom litauisk fonologi. Avledningar som bildats på andra sätt är förhållandevis få. Den största delen av de sammansatta termerna utgörs av tvåords termer (med kongruerande eller styrande attribut). Med avseende på ursprung är internationella termer den största gruppen bland enordstermerna; bland tvåordstermerna dominerar termer där båda leden är litauiska, och bland treordstermerna termer som består av litauiska och internationella led. Dessa uppgifter är naturligtvis inte absoluta (det skulle krävas en större mängd fonologiska arbeten analyserade ur terminologisk synvinkel), men det går att urskilja tendenser. Mottagen 1999-09-29 TERMER INOM LITAUISK FONOLOGI: STRUKTUR OCH URSPRUNG Sammanfattning Denna artikel analyserar moderna termer inom litauisk fonologi med avseende på struktur och ursprung. Alla termer delas in i två strukturtyper: enordstermer och sammansatta termer. Enordstermer inom litauisk fonologi delas efter ursprung in i 1) litauiska, dvs. termer som har bildats med det litauiska språkets interna medel, 2) termer som har lånats från andra språk, de så kallade internationella termerna, och 3) blandade termer – hybrider. De sammansatta termernas struktur med avseende på ursprung är mångskiftande. 62