„Kastrumas“, „dekumanas“, „kardas“?

SVARSTYMAI, SIŪLYMAI CASTRUM, DECUMANUS, CARDO? Lat. castrum, decumanus, cardo (gen. cardinis) – termer inom romersk stadsplanering. Går det, och bör man, försvenska dem på det sättet? Lat. castrum betyder i första hand – oftast dimin. castellum – ”befästning, befäst plats, (mindre) fästning, fort [inte ett romerskt ord utan ett franskt, dock från lat. fortis ’stark, stadig’], borg” [från lat. adj. castellanus – via pol. kasztelan – är en medeltida borgs och dess omgivnings förvaltare, och i Storhertigdömet Litauen en högt uppsatt länsämbetsman (vid sidan av marskalken och vojvoden) – adelsmännens ledare, kaštelionas (redan i Konstantinas Sirvydas ordbok från 1642: kasztelan – legatus palatini, castellanus – kasztelonas; uttalas kaštelionas), medan borgens egen chef (senare endast borgens förvaltare) – pilininkas – är en nybildning i standardspråket i stället för det slaviska horodničius (i Lill-Litauen användes det levande litauiska ordet pilionis (-ies och -io), som dock också hade andra betydelser – ”medborgare” hos J. Bretkūnas i postillan, ”stadsbo; godsägare” hos K. Donelaitis och i olika skrifter – även hos S. Daukantas – ”borgens och förborgens invånare, försvarare, dvs. borgbo”]). En äldre betydelse är pluralformen castra – ”militärläger”: ett sommarmarschläger – castra aestiva, ett vinterläger – castra hiberna, ett permanent läger – castra stativa (senare betydelser av castra är ”kasern”, ”bostad”, rentav ”krigstjänst”). Där det finns ett läger eller en borg uppstår snart också en bosättning, en stad (jfr även lit. Pilis, Pilaitė, Pilėnai, Piliūnai, Pilioniai, Pilionys, Piliuona; Senapilė, Naujapilis; Papilė, Papilys, Papiliai, Papilėnai; Piliakalnis, Piliakalniai, Pilkalnis, Piliakiemiai, Pilialaukis, Pilkapiai, Pilsūdai...). Typiska koloniala romerska borgstadsnamn är spridda över hela Romarriket; många har bevarats genom århundradena, om än i förändrad form – Castrum Novum, Castrum Albium, Castrum Vergium (översätts inte till litauiska – det finns inget Kastrumas); Castra Hannibalis, Castra Posthumiana, Castra Cornelia (Corneliana), Castra Julia, Castra Caecilia; Castel Gandolfas (Kastelgandolfas) – påvens semesterresidens; Kastili- 88 ja, Alkazaras (en arabiskt anpassad form); Kastelis; Lankasteris, Mančesteris, Vinčesteris, Česterfildas,... Detta lat. castrum har urbanistiska forskare senare kallat castrum Romanum – ”ett romerskt arméläger som utgjorde början till många av dagens västeuropeiska städer. <...>. Lägren omgavs av en mur med fyra [=fyra⟧] portar. <...>” LE III. På litauiska översätts det på två sätt – romerskt läger och romersk stad, trots att lat. castrum inte hade betydelsen ”stad” för romarna – det var urbs (rentav Urbs – om Rom – princeps urbium, aeterna Roma, septemgemina Roma – det sjubergiga Rom); för övrigt var urbss äldre betydelse också ”stadens övre del, stadens fästning” (och civitas betyder inte bara ”medborgarskap”, inte bara ”medborgare, gemenskap; stat”, utan också ”stad”, särskilt ”staden Rom”). Ingen översatte kastrumas till litauiska, särskilt som det inte bara handlar om castrum, utan om castrum Romanum. I ”Antikens ordbok” hänvisas från castra (lat.) till den litauiska motsvarigheten – ↗ läger (militärt). ”Romarna byggde läger med regelbundna gatunät, eftersom de vid fiendeanfall erbjöd bättre möjligheter till överblick och kommunikation. Lägrens gator löpte parallellt och korsade varandra i räta vinklar. Sådana permanenta läger (castra stativa) utvecklades ofta med tiden till städer. Jordvallarna ersattes av murar, lädertälten av hus, medan gatorna förblev desamma, anlagda naturligtvis också enligt Hippodamos principer” AŽ 327. Vad är då Hippodamos principer? ”Enligt Aristoteles (Politica, 2. 5. 1), som inte nödvändigtvis är helt korrekt, ’uppfann’ Hippodamos att städer skulle delas in i kvarter” RMA 26. Här finns en viss motsägelse – städer uppstår ur befästningar och läger, men på dem tillämpas... en stadsplan. Men låt oss lämna denna motsägelse åt sidan och börja med lägret. ”Castrum Romanum hade en rektangulär plan med två huvudgator – Cardo och Decumanus – och på den plats där de korsades låg det så kallade Praetoriumtorget” LE III. Vidare läsning ger tyvärr åter anledning att förvånas över motsägelser mellan specialister: ”en bred decumanus som löper från norr till söder, och tre breda cardines – från öster till väster – ramar in långa, smala kvarter med bostadshus, eller insulae, <...>” RMA 30; men längre fram: ”Decumanus löper oftast från öster till väster, cardo från norr till söder” RMA 35; ”Endast norr om huvud- 89 öst–västliga gator, decumanus maximus, bildade större kvarter på 70×110 m, <...>” RMA 44 (kursivering överallt min – J. K.). Decumanus bekräftar den senare riktningen, om än i motsatt riktning, och även auktoriteten J. Dvoreckis latinska ordbok: decumanus < decimanus (limes) (Plinius den äldre, Columella – båda från 100-talet) – 5, ”gräns från väster till öster”, medan cardo är 3, ”skiljelinje från norr till söder” (till skillnad från limes decumanus – ”linje dragen från öster till väster”; och vänd i den riktningen) LRS. Lyckligtvis är riktningarna för decumanus och cardo inte livsviktiga för vårt ändamål. Orden och betydelserna är viktiga. Decumanus och cardo är levande latinska ord: ”Författare som beskrivit romersk stadsplanering använde i regel, när de talade om städer, vissa särskilda termer från de romerska lantmätarna: framför allt decumanus och cardo som beteckningar för de två ’axiala’ gatorna” RMA 35. Porta decumana – bakre porten – ”vid den tionde kohortens [cohors decima] kvarter” AŽ 478. Den främre porten – pretorieporten (porta praetoria) – brukade ligga vid pretoriet, vid högste befälhavarens (fältherrens) pretorium (praetor < prae-itor – ”den som går framför”) högkvarter (och platsen omkring det). Tvärs över lägret löper gator – den bakre tvärgatan (via decumana), längre fram den inre tvärgatan (via quintana) – mellan den femte manipeln (en tredjedel av en kohort – två centurior, dvs. hundramannakompanier) och den femte turman (en ryttaravdelning på 30–32 man) samt den sjätte manipeln och den sjätte turman; närmare pretoriet går befälsgatan (via principalis), som leder fram till befälsportarna (porta principalis) – den högra och den vänstra AŽ 478. På planen över det romerska militärlägret i AŽ 478 ligger decumanus längst bak i lägret, medan cardo inte finns alls, trots att artikeln om stadskvarter nämner ”de två huvudgatorna (cardo och decumanus)” AŽ 326. Det är lätt att gissa att cardo gick just från porta praetoria till porta decumana [cardo 2. substantiv: ”axel; pol; väderstreck”, 3. substantiv 2) ”gräns, mur, skiljelinje”; 1. ”(dörr)gångjärn” LoLieŽ]. RMA 43 visar veteranernas lägerstad för pretorianerna (elittrupperna) i Aosta på ett helt annat sätt – decumanus löper genom lägrets mitt. Men för oss är den skillnaden inte avgörande. Eftersom denna romerska stadsplanering inte fick någon fortsättning är de latinska termerna bara historiska, och man kan använda deras originalformer, särskilt 90 eftersom de blir klumpiga när man för in dem i litauiskan (kardas!). Viktigare är att ha litauiska motsvarigheter (inte ersättningsord) som kan användas både som termer och som förklarande beskrivningar. För olika betydelser och behov skulle castrum kunna motsvaras av – (krigs) läger; lägerstad, militärstad; borgstad. Längsgående och tvärgående linje och gata (till och med längdmått och tvärmått) skulle kunna motsvara de två andra (eftersom det råder förvirring kring decumanus och cardo är det bara specialister som kan avgöra vilken motsvarighet som hör till vilket begrepp). Förkortningar AŽ – Antikos žodynas / vertimo ats. red. D. Staškevičienė. Vilnius, 1998. LE – Lietuvių enciklopedija. Bostonas, 1954, T. 3. LoLieŽ – Kuzavinis K. Lotynų-lietuvių kalbų žodynas. Vilnius, 1996. LRS – Дворецкий И. X. Латинско-русский словарь. Москва, 1986. RMA – Wheeler M. Romersk konst och arkitektur / övers. O. Daukšienė, red. V. Gasiliūnas, konsult. D. Dilytė. Vilnius, 1999. Ska-siffror anger volymer (med romerska siffror) och sidor. Jonas KLIMAVIČIUS Jonas KLIMAVIČIUS Litauiska språkets institut Antakalnio g. 6 LT-2055, Vilnius Mottagen 2000 09 25 91