Ką Jablonskis padarė geografijai ir kas su tuo daroma

TERMINOLOGI OCH NUTID Jonas KLIMAVIČIUS Litauiska språkinstitutet VAD JABLONSKIS GJORDE FÖR GEOGRAFIN OCH VAD SOM GÖRS MED DET Jono Jablonskis jubileumsminnen är välkomna för terminologin (Piročkinas 2000; Gedrimas 2000). Vad Jablonskis gjorde för terminologin är inget nytt ämne. Först bör de ännu levande vittnesmålen nämnas (Žemaitis 1956; Žemaitis 1966; Šikšnys 1962). Uppgifter från vittnesmål och särskilda undersökningar av dessa stigar är, trots att de inte är avslutade, mycket betydelsefulla. Men detta är inte allt – man måste också undersöka den del av den terminologiska utvecklingen som följde efter Jablonskis, stödja och stärka den, eftersom en god början annars kan få ett fult slut. Generationerna efter Jablonskis kan och bör vittna om den terminologi han skapade och dess liv. Och detta är återigen oskiljaktigt från nationens och statens öde – liksom Jablonskis verk. Elva år efter Jablonskis bortgång drabbades Litauen åter av ockupation, folkutrotning (folkmord), förlust av statssuveränitet och språkligt tvång. Vittnesmålen måste alltså också bedömas utifrån detta. Tillfället att framföra länge närda tankar uppstod nästan av en slump – vid denna jubileumstid håller jag på med ett färdigställt nytt skollexikon över geografiska termer. Av Jablonskis terminologiska grundval fann jag där nästan bara ruiner. Det går alltså inte längre att skjuta upp saken. Naturligtvis var det inte detta lexikon som började utvecklingen – geografivetenskapen, skolgeografin och allehanda översatt litteratur om geografiska resor gled med sin terminologi ibland omedvetet, ibland medvetet nedför den ryska sluttningen. Geografisk terminografi var ganska omfattande och inte utan betydelse för vare sig vetenskapen eller skolan, ur både saklig och språklig synvinkel. År 1956 utkom V. Gudelis ”Geologijos ir fizinės geografijos terminų žodynas” (red. Ch. Lemchenas; rysk-litauisk, med litauiskt register; 220 s.), granskat av Terminologikommissionen vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet [GirFGŽ]. Förlaget ”Šviesa” (pedagogisk litteratur) gav ut tre verk – två översättningar och ett original: år 1972 – S. Agapovs, 7 S. Sokolovs och D. Tichomirovs encyklopediska ”Geografijos žodynas” (övers. V. Kvietkauskas, red. E. Subačienė), kompletterat med litauiska termer av översättningens redaktör V. Gudelis; i förlagets annotation riktas det till elever, och i förordet till den litauiska utgåvan även till studenter och lärare (272 s.) [GeogrŽ]; år 1987 – A. Solovjovs och G. Karpovs ”Fizinės geografijos žodynas-žinynas” (övers. F. Ylevičienė och J. Žukauskienė, översättningen granskad av A. Laigonaitė, red. L. Junevičienė), redigerad av A. Basalykas (216 s.) [FizGŽŽ]; år 1994 – S. Vaitekūnas ”Enciklopedinis geografijos žodynas” (red. S. Drabavičius), rekommenderad av kultur- och utbildningsministeriet (256 s.) [EncGŽ]. Inget av dessa tre lexikon har blivit officiellt godkänt, och inget har recenserats utförligt i fack- och språkvetenskaplig press. Det finns också normeringsproblem och motsägelser mellan dessa lexikon. Litauisk språkvetenskap är med rätta stolt över att Jablonskis i hög grad förlitauiskade de viktigaste geografiska termerna. Men de som fortsatte arbetet saknade efter några decennier Jablonskis kompass; de påverkades av andra riktmärken. Även tio år efter återupprättandet av självständigheten är det svårt till och med för forskare att inse att det litauiska språket under sovjettidens årtionden närmade sig ryskan genom bruket av internationella ord. Huvuddelen av Jablonskis nybildningar inom den geografiska terminologin samlades i Rygiškių Jonas ”Mūsų žodynėlis” från 1918: meridian, ekvator, pol, vändkrets, kontinent, glaciär, vulkan, horisont. Endast ugnikalnis och vandenynas förekommer redan i Jablonskis översättning av S. Mečius ”Trumpas Žemės aprašymas” från 1906 (Piročkinas 2000 11: 16). Detta framgår också av uppgifterna i LKŽ. Jablonskis termers öde och inställningen till dem framgår ganska väl av litauiska ordlistor och lexikon över internationella ord. En god början finns redan i Jurgis Šlapelis SNŽŽ från 1907. Utan synonymer och utan någon förklaring står där vulkan – ugnikalnis. Det innebär att Jablonskis litauiska term hade blivit stadigt etablerad. Man kan bara beklaga att J. Ambraziejaus ”Lenkiškai–lietuviškai–rusiškas žodynas” från samma år, 1907, ger varianten ugniakalnis (med en olämplig fogvokal), som sedan upprepades i flera andra lexikon (LKŽ XVII). Vidare: okeanas, oceanas – vandenynas, didžiūris, didelės marios. Didelės marios bör betraktas som en förklaring, inte som en motsvarighet. Didžiūris finns inte belagt i LKŽ II, men didžiūris förekommer – redan hos J. A. Pabrėža, senare hos A. Lelys, likaså 8 didmaris – L. Ivinskis, didžmaris – i ”Aušra” från 1884, didmarė – i andra skrifter. Synonymer är i allmänhet onödiga, och dessa kan på grund av sin otillräckliga särskiljningsförmåga inte mäta sig med Jablonskis vandenynui. Vandenynas 2. ”en stor vattenansamling, stort vatten, vatten” anges i LKŽ XVIII, dock med den försiktiga beteckningen nj.(?), från dialekterna (Grįškabūdis, Pagėgiai, Marijampolė, Alytus, Tverėčius). För övrigt finns även sniegynas 1. ”stor snömassa; snötäckt fält” (LKŽ XIII) belagt på orter nära Jablonskis hemby Grįškabūdis – Slavikai och Lekėčiai. Det verkar finnas en rak väg till žemynui, men inte än: kontinentas – fastland, en stor sammanhängande landmassa. Kietžemis finns också i A. Lelios ”Litauisk-engelska ordbok” (3:e tilläggsuppl., Chicago, 1915): kietžemis – continent (men även kontinentas – continent, continent – kontinentas, sausžemis, liksom terra firma – sausžemis, kietžemis. Sausžemis användes för första gången (LKŽ XII) i M. Miežinis ”Litauisk-lettisk-rysk ordbok” (Tilžė, 1894): sausžemis – sausžeme – ląd – мамерик. SNŽŽ: tropiker – vändkretsar; tropiskt land, tropisk trakt – tropikernas eller vändkretsarnas trakt – den varma trakten; vändkretsar eller tropiker – ”zoner runt jorden, på båda sidor om ekvatorn, dit solen når vid vintersolståndet och sommarsolståndet. Mellan de båda vändkretsarna råder varm väderlek året om”. Grįžratis användes också i A. Lelios litauisk-engelska ordbok: grįžratis, -čio – tropic (även tropikas – tropic), tropic – geogr. grįžratis, tropikas, med anknytning till betydelsen ”Karlavagnen”, A. Tatarė, V. Kudirka (grįžratis Plókščiai), medan formen grįžoratas används i betydelsen ”Karlavagnen” i stor utsträckning i Sintautai, Rasėiniai, Kvedarna, Kaltnėnai, Priekulė (grįžoratas Gargždai), liksom grįžo ratas Tilžė, grįžo vežimas Šilutė, grįžulo (grįžulo Dusėtos, Salamiestis) ratai Šeduva, grįžulo ratai Kudirkos Naumiestis, grįžalo ratai Grūžiai, grįžinio ratai Geistarai (motsvarande grįžulas / grįžulas i F. Kuršaitis ordbok, grįžalas / grįžalas Betýgala, grįžas 1. / grýžas i F. Kuršaitis ordbok – ”stång i en anordning för att svänga en vagn, där hästen spänns för”) LKŽ III. Bland Šlapelis insatser för att litauisera internationella termer bör även saulėgrįža – grįžračių tas upp, dolt i artikeln och inte upptaget separat i ordlistan (det finns inte heller någon artikel om solsticija). J. A. Pabrėža motiverade tropiką med solsticija – saulgrįžvieta (LKŽ XII). SNŽŽ: gletčeras – ledynas, stora ismängder på höga berg som långsamt glider nedför sluttningarna”. För Ekvatoriui, meridianui ir horizontui anger Šlapelis inga motsvarigheter, bara förklaringar: 9 ekvatorius – ”en tänkt zon runt jorden som delar jordytan i norra och södra halvklotet”, meridianas – ”en tänkt linje som går över jordytan från den ena polen till den andra”, horizontas – ”hela jordytan fram till himlen, så långt ögat kan se”. Polius används visserligen, som vi nyss såg, men har varken någon motsvarighet eller någon förklaring i ordlistan. Även om det fortfarande finns en del att särskilt utreda och precisera (det är inte ämnet för denna artikel), måste man redan nu framhålla den tydliga litauiserande inriktningen i Šlapelis ordlista (ungefär hälften internationella ord, ungefär hälften barbarismer, motsvarigheter till olika lånord och annars litauiska ord som kanske ännu inte är begripliga i standardspråket): det gäller inte bara Jablonskis, utan också andra föregångares och medarbetares förslag på litauiska nybildningar, och ibland även hans egna försök. Senare ordlistor och ordböcker lade bara till enstaka saker; de stampade till och med på stället och gick inte så långt som möjligt eller så långt som behövdes. STŽŽ från 1923, utgiven under pseudonym och bestående enbart av internationella ord, anger meridianas – dienovidinis, men ger också förklaringen: ”jordgloben är indelad i 180 cirklar som skär båda polerna och <...>” (polius har inte tagits med). Oftast nöjer man sig med enbart motsvarigheter: horizontas – akyratis, paralelė – lygiagretė, vulkanas – ugnikalnis; okeanas (oceanos) – har ytterligare två: jūros; vandenynas (ett steg tillbaka); likaså kontinentas – sausuma, žemė, men ännu saknas žemynas här. Ekvatorius förklaras bara som ”jordglobens mittzon, den varmaste platsen”, men pusiaujas finns ännu inte. I J. Norkaus SNŽŽ från 1924 (där litauiska ord utgör omkring 6 procent) anges kontinentas – žemynas, sausuma; horizontas – akiratis, ”den del av jordytan fram till himlen som man kan se med ögonen; bara de avlägsna synliga kanterna, där jorden tycks möta himlen; vetandets eller kunskapens gränser”. Däremot saknas orden ekvatorius, meridianas, okeanas, paralelė, polius, tropikai, vulkanas. Skulle det innebära att de inte längre är aktuella – att ersättningsorden redan har godtagits och blivit etablerade? Att ordlistan saknar matematiska termer som Jablonskis arbetat för att ersätta med litauiska ord gör ett sådant antagande åtminstone något sannolikt. I den omfattande TŽŽ från 1936 presenteras de på olika sätt: vissa bara med motsvarigheter: ekvatorius – pusiauja(s); okeanas – 1. vandenynas; vulkanas – 1. ugnikalnis; paralelė – lygiagretė; sugreitinimas; sulyginimas; andra även med förklaringar: horizontas – akiratis, ”en tänkt linje som förbinder jorden med himlavalvet”; kontinentas – žemynas, ”en stor landmassa som omges av hav och oceaner på alla sidor”; meridianas 10 – dienovidinis; ”en tänkt lång, böjd linje som går genom jordglobens båda poler och skär ekvatorn i rät vinkel; <…>”; polius – 1. jordpol; ”den tänkta ändpunkten på jordens axel”; tropikai – 1. atogrąžos, ”geografiska breddgrader som löper parallellt 23° 28′ söder och norr om ekvatorn”; 2. ”landområdena mellan dessa linjer”, atogrąžų kraštai; glėčeris, förkortat glėtčeris – ledynas, ”som långsamt glider från bergstopparna ned i dalen”. Framställningen i TŽŽ från 1951, den första efterkrigsupplagan, är likartad, men den litauiska motsvarigheten framhävs ibland typografiskt: ekvatorius – pusiaujas – 1) ”en cirkel som tänks dragen på jordglobens yta, på lika avstånd från jordens båda poler; <…>”; 2) <…>; meridianas – dienovidinis, <…>; okeanas – 1) vandenynas, <…>; glėčeris – ledynas, <…>; däremot inte särskilt framhävt: kontinentas – žemynas, <…>; polius – 1) ašigalis, <…>; solsticija – astr. saulėgrįža, <…>; vulkanas – ugnikalnis, <…>. Motsvarigheten till Tropikų har märkligt nog hamnat allra sist: tropikai – 1) ”två tänkta cirklar, parallella med himmelsekvatorn och belägna 23° 27′ från den (…), vid vilka solen står på solståndsdagarna”; 2) ”länder belägna mellan tropikerna och med varmt klimat”, atogrąžos; trots att tropinis – 1) atogrąžinis betyder något som befinner sig mellan tropikų; <…>. Paralelė – endast 1) geom. lygiagretė, <…>, medan 3) geogr. är ”var och en av de cirklar som tänks dragna på jordgloben, <…>”. Horizontas – 1) akiratis, <…> (synlig horisont), men 2) <…> (verklig horisont), endast 6) akiratis; horizontai – (framtids)perspektiv. En motsägelse är värd att notera: fastän polius – 1) ašigalis, står det i förklaringen av ekvatoriaus polius och inte ašigalis; fastän solsticija betyder astr. saulėgrįža, står det i förklaringen av tropikų solsticijos (solstånd)⟧. Ekinokcija saknar motsvarighet. I TŽŽ från 1969 märks ingen väsentlig förbättring. Endast paralelė – 2) geogr. lygiagretė – <…>. Man har till och med gått bakåt – onödiga förklaringar har lagts till: vulkanas – ”geologiska formationer”, ugnikalniai, som uppstår <…>; solsticija har lämnats utan motsvarighet. I inget enda fall används beteckningen psn., som infördes i denna upplaga för första gången i historien om litauiska ordböcker över internationella ord (den har inte ens lagts till vid basketbolo, vilket över huvud taget inte hör hemma i en sådan ordbok). Inte heller TŽŽ från 1985 innebär någon väsentlig förbättring. Utan förklaringar anges endast kontinentas – žemynas, okeanas – vandenynas, polius – 1. geogr. 11 pol, men 2. astr. – utan pol; parallell saknar helt geografisk betydelse (endast 2. geom. parallellinje). I denna ordbok har, utöver beteckningen psn., även ntk. införts (dvs. avrådd), men beteckningen har varken använts i dessa fall (såsom isberg ntk. – ledberg – <…>), eller förklarats vad den är till för och hur den används. Endast horisont har gått framåt – 1. synvidd (men 6. ”vidd i fråga om kunskaper, idéer, möjligheter och verksamhet, perspektiv” – utan synvidd). År 1999–2000 togs ett steg framåt i TŽŽ: okeano, ledžiario saknas – uppenbarligen därför att de ansågs onödiga; följande anges som synonymer utan förklaringar: tropikai, atogrąžos; solsticija, saulėgrįža; kontinentas, žemynas (men kontinentinis: 1. žemyninis, som har att göra med en världsdel, en kontinent, t.ex. -ės nuogulos – <…>; -is klimatas – <…>; -is šlaitas – <…>); likaså pol ius: 2. astr., geogr. pol; som likvärdiga men med förklaringar anges: meridianas, dienovidinis – <…>; ekvatorius, pusiaujas – <…>; vulkanas, ugnikalnis: 1. <…> (även om 2. -ai dgs. astr. ”aktiva och utslocknade ugnikalniai på planeter och deras månar; <…>”); ekvinokcija, lygiadienis – <…>; horizontas: 1. akiratis – <…> (även om 7. bildl.: a) ”omfattning av kunskaper och idéer”, akiratis, <…>); paralelė saknar även i denna ordbok geografisk betydelse (endast 1. geom. parallellinje). För de aktuella orden har användningsbeteckningen ntk. inte använts en enda gång. Och i denna ordbok – liksom i alla tidigare ordböcker över internationella ord – får läsaren varken genom någon lexikografisk teknik eller genom någon allmän anvisning ens en antydan om att den litauiska motsvarigheten skulle kunna vara likvärdig med det internationella ordet eller rentav mer rekommendabel än det. Eftersom det internationella ordet står först i ordböcker över internationella ord och motsvarigheten kommer efter det, får läsaren automatiskt intrycket att motsvarigheten också i språket är sekundär, underordnad och mindre värd. Inte heller den skolmässiga ordboken över internationella ord utmärker sig på något sätt, trots att pedagogiska mål rimligen borde vara ett krav på den. I MTŽŽ från 1995 och 1998 anges följande par utan förklaringar: ekvatorius – pusiaujas, kontinentas – žemynas, okeanas – vandenynas, paralelė – 2. lygiagretė, vulkanas – ugnikalnis; med förklaringar: ekvinokcija – lygiadienis (…), solsticija – saulėgrįža (…), i omvänd ordning: horizontas – 1. <…>, akiratis, meridianas – <…>, dienovidinis; motsvarigheten förekommer endast i förklaringstexten: tropikai – ”tropiska bälten som ligger vid de tropiska parallell- 12 linjerna” (i själva verket – idem per idem); utan litauisk motsvarighet: polius – 2. ”den plats där något framträder starkast”: šalčio polius; glėčeris – ”en glaciär som rör sig ned från bergen”. Skolan (till och med gymnasiet) saknar fortfarande en läroordbok över standardspråket (även om det finns skolordböcker över fraseologi, synonymer och antonymer), men har redan en ordbok över internationella ord! I skolan upprepas den allmänna situationen – allmänheten fick en omfattande TŽŽ redan 1936, men en ordbok över standardspråket först 1954 (DŽ1). Inte bara MTŽŽ självt utan också dess ”Förord” leder ensidigt elever och lärare mot internationalism, inte litauiskhet, och inte ens mot balans. I ”Förordet” betonas möjligheten att genom internationella ord ”träda in i den värld av företeelser som förenar världen” (MTŽŽ 1998: 3), samt att ”vetenskapen, som är gemensam för hela världen, mycket ofta använder samma ord som termer” (MTŽŽ 1998: 3). Det litauiska språket framställs däremot som om det vore otillräckligt – ”sedan gammalt böndernas språk” (MTŽŽ 1998: 3). Här ska vi se att bondeordet pusiaujaus fungerar alldeles utmärkt som ersättning för ekvatoriaus, och det finns otaliga sådana exempel. Men MTŽŽ säger ingenting om detta. Ordbokens mål är snävt och ensidigt utstakat – ”att hjälpa till att reda ut betydelsen hos de mest populära orden” (MTŽŽ 1998: 3). Särskilt ogenomtänkt och oförsiktigt är påståendet att modersmålet, om och när det skapar egna termer, gör det endast ”vid sidan av de internationella ord som tas över” (MTŽŽ 1998: 3), och att dessa har ”bondeprägel”: ”I vetenskapsspråket används vanligen det internationella ordet, medan det litauiska sägs i tal” (MTŽŽ 1998: 4) – så har det verkligen varit, men så är det inte längre: nu talar man internationellt ännu mer än man skriver. Endast ”ibland trängs det internationella ordet helt undan” (MTŽŽ 1998: 4) av det litauiska, till exempel lakūnas, och inte längre aviatorius. Men förordets författare vet inte hur lakūną nu trängs undan av pilotas. Även när det gäller stilistik ges felaktiga råd som missgynnar litauiska ord: ”nesąmonė är ett ord med en tämligen grov stilprägel och undviks därför i artigt tal” – då är det väl nonsensas! (MTŽŽ 1998: 4). Men i DŽ3 och DŽ4 är nesąmonė inte stilistiskt markerat på något sätt och förklaras med det litauiska ordet ”beprasmybė” (meningslöshet), till skillnad från DŽ1 – ”absurdas, beprasmybė” (absurditet, meningslöshet), och DŽ2 – ”beprasmybė, absurdas” (meningslöshet, absurditet). För K. Būga och J. Balčikonis var nesąmonė varken grovt eller ohövligt: Šiandien nebepradoru skelbtis su tokiomis nesąmonėmis K. Būga. Jis mane 13 gražiai pavaišino ir pastebėjo, kad mano akys visai nurimusios ir kalboj nėra jokių nesąmonių J. Balčikonis (LKŽ VIII). I Stasys Šalkauskis ordbok ”Bendroji filosofijos terminija” (1937, 1938), som behandlades i Terminologisektionen vid Litauiska språkföreningen, är nesąmonė – fr. absurdité, non-sens, ty. Unsinn, ry. бессмыслица en term (S. Šalk R II 164). P. Skardžius betraktar i sin bok ”Lietuvių kalbos žodžių daryba” (1943) nesąmonę som en nybildning (Skardžius 1996: 590), men det är inte helt korrekt. Möjligen kan nesąmonė endast i viss mån betraktas som en avledning med prefixet ne- (LKG I 1965: 428). Den exakta formella anpassningen till sąmo-ne kan vara sekundär – nesąmonė är troligen en skriftspråklig variant som uppkommit efter dialektvarianter: nesąmonis i A. Juškas ordbok (jfr även adj. nesąmonus – inte bara 1. ”oförnuftig, ogenomtänkt”, utan även 2. ”obegåvad” i F. Kuršaitis ordbok), nesąmanis i A. Juškas ordbok och sångbok, nesuomonė i Naumiestis, nesuomonis i Serėdžius, nesuomanis i A. Juškas ordbok (LKŽ VIII). Att nesąmonė inte är en spegelvänd återgivning av sąmonės med negation framgår tydligt av den semantiska skillnaden – vid sidan av nesąmonės passar adjektivet nesąmoningas inte alls i betydelsen ”meningslös” (det började förekomma, men J. Šukys kritiserade det med rätta i ett radioprogram). Att MTŽŽ lyfter fram nonsenso strider tydligt mot rekommendationen i DŽ₃ och DŽ₄: nonsensas – se nesąmonė (i DŽ₁ och DŽ₂: nonsensas – ”beprasmybė, nesąmonė” [meningslöshet, nonsens]). Den nyligen utgivna ”Lietuvių kalbos aiškinamasis žodynas” över 7 000 av de vanligaste orden (på omslaget: ”Aiškinamasis lietuvių kalbos žodynas”, sammanställd av Aldona Mackevičienė. – V., UAB ”Gimtinė”, 2001, 512 s.) – ”den första litauiska tesaurusen med synonymer och antonymer” (ŠA 2001 36 11) – skulle kanske delvis kunna fylla luckan efter en skolordbok med definitioner. Men i dess ”Förord” sägs inte ett ord om vare sig syftet eller urvalet av synonymer och den normerande presentationen av synonymiska termer. Termerna vi behandlar presenteras på olika sätt: dienovidinis + meridianas (denna teknik för att presentera synonymer), lygiagretė (bara ”parallell linje”) + paralelė (varifrån?! – J. K.); ašigalis + polius, men ekvatorius + pusiaujas; atogrąžos + tropikai; ugnikalnis + vulkanas; akiratis + horizontas, medan horizontas + → akiratis; vandenynas + okeanas, didžiūris bok., men okeanas + → vandenynas; žemynas + kontinentas – vandenynas (denna teknik för att presentera antonymer); ledyno (och 14 glaciär) finns inte; solros 1. + 1. solstånd, medan dagjämning (och ekvinoktium) inte är [nonsens + absurdum, nonsens, meningslöshet, utan absurdum + → nonsens; meningslös + meningslös, tom, absurd – meningsfull; tom 4. + → meningslös; absurda + → meningslös]. Helt missgynnad är halverar; alltför framhävd är ocean. De snabbaste normerande hänvisningarna ntk. finns inte i =ordboken. En liten granskning av hur andra internationella ord presenteras visar en obefogad förkärlek för dem framför de litauiska, trots att man annars inte snålar med motsvarigheter. En särställning i processen att skapa litauiska motsvarigheter till internationella ord, både i sakligt och specialiserat hänseende, intar Pranas Skardžius LTŽA (1973). Boken gavs visserligen ut i Chicago och trycktes om i Litauen först 1998 (Skardžius 1998: 425–507). Det är inte någon ordbok över internationella ord, utan ett särskilt arbete för att införa och utveckla litauisk vokabulär. I förordet formuleras dock syftet både snävt och något oklart – en önskan att hjälpa de litauer utomlands som ”vill komma ihåg litauiska ord, i vars ställe internationella ord används allt oftare” (Skardžius 1998: 433). Här märks ingen åtskillnad mellan motsvarigheter och ersättningar. I ”Förordet” och ”Inledningen” används bara termerna nybildningar och ersättningar eller uttrycket används i stället för. Av exemplen framgår det dock tydligt för en specialist att det i vissa fall handlar om motsvarigheter – synonymer – till internationella ord, i andra om fullständiga ersättningar. Men framgår det för en vanlig användare? För övrigt räknas också fall där ”ord från människors (folkets) språk har tagits upp och deras betydelser specialiserats” till nybildningarna (Skardžius 1998: 435), men exemplen omfattar inte bara armband (enligt uppgifter i LKŽ I var betydelsen ”specialiserad” redan i P. Ruigys och F. Kurschats ordböcker), nivå (enligt LKŽ VII användes ordet från J. Bretkūnas till F. Kurschat), tryckeri (enligt LKŽ XIII förekommer i levande språk endast ostpress i Marijampolė; i olika betydelser ända från de äldsta skrifterna, och i den här avsedda betydelsen ”tryckeri” redan i K. Sirvydas ordbok), utan också … stavning (Skardžius 1998: 435–436). Skardžius skiljer bara mellan ”allmänt etablerade” och ”mindre vanliga” (Skardžius 1998: 436). En viss motvikt ges endast av den andra delen av LTŽA – registret över litauiska motsvarigheter, där de internationella orden i stället hamnar på andra plats, liksom på motsvarigheternas plats. Av de ord som är av intresse saknas i Skardžius arbete av någon okänd anledning vulkan, ekvinoktium, solstånd; endast ocean anges med en motsvarighet. 15 – världshav; alla de övriga har också förklaringar (förklaringen först, motsvarigheten sedan); ekvator – <…>; ekvator; glaciär; horisont – <…>; synfält, siktvidd; kontinent – <…>; världsdel; meridian – <…>; middagslinje; pol – <…>; jordände; tropik – <…>; vändkrets; medan parallell – <…>; parallell bara är ett geometriskt begrepp. Att litauiska motsvarigheter ges efter förklaringarna i stället för tvärtom hjälper verkligen inte författarens mål – att litauisera vokabulären. Intressant nog hör majoriteten av de ord vi diskuterar till de 85 ord som sägs ha varit ”allmänt etablerade redan före kriget” – synfält, jordände, vändkrets, glaciär, ekvator, vulkan, världshav (Skardžius 1998: 436). Nu kan vi sammanfatta: i ingen litauisk TŽŽ, inte ens i LTŽA, finns den minsta upplysning om vad dessa motsvarigheter till internationella ord är eller vilken funktion de har; än mindre skiljer man mellan motsvarigheter och ersättningar. Litauiska TŽŽ har inte särskilt satt upp något mål om vokabulärnormering eller språkutveckling, bara om förklaring. Genom förklaringarna spreds de internationella orden ännu mer och ännu snabbare. Naturligtvis behövde de som var nödvändiga för språket spridas, men alla spreds utan åtskillnad, eftersom man inte bemödade sig om att göra någon. Varken språkvetare eller terminologer utan språkvetenskaplig bakgrund tycks ännu ha förstått (eller ofta ens tänkt på) att fram till 1954 – året för den första normativa ordboken över standardspråket, för övrigt mycket bristfällig – tillgodosågs standardspråkets användares lexikala behov mycket ensidigt, huvudsakligen genom ordböcker och ordlistor över internationella ord (de tvåspråkiga undantagna). Sådan blev skörden av detta tillvägagångssätt. De internationella orden blev ännu fler genom den sovjetiska doktrinen att den proletära kulturen behövde internationalismer (detta ord hade ju redan börjat tränga undan den vedertagna termen internationella ord). Under självständighetens årtionde satte Litauens statliga språknämnd upp ett visst hinder för nya internationella ord – verkliga lån, oftare uttalsformer – genom beslut nr 42, ”Om förteckningen över nya främmande ord som inte ska användas”, vilket senare införlivades i den samlade förteckningen över större språkfel (LKKN 1998: 130–132). Ett särskilt arbete bör nämnas – VKNS 1998 – liksom den omfattande terminografin och de många artiklarna. Resultat finns, men de räcker inte; något avgörande genombrott har inte skett. Låt oss nu se vad som hände under nästan ett halvt sekel inom normerande lexikografi och geografisk (liksom närliggande) terminografi. Det är svårt att säga vilken sida som i högre grad stödde sig på den andra. DŽ1 1954 16 ir GirFGŽ 1956, pirma, yra beveik bendralaikiai, antra, mūsų kalbamu atveju – beveik viena: GirFGŽ autorius V. Gudelis yra DŽ₁ konsultantas: „Žodyną ruošiant ir korektūrą skaitant konsultavo keliolika atskirų sričių specialistų: <…> moksl. bendr. J. [=V. – J. K.] Gudelis <…>“ (DŽ₁ 1954: IV), o GirFGŽ „peržiūrėjo Mokslų akademijos Lietuvių kalbos ir literatūros instituto Terminologijos komisija“ (GirFGŽ 1956: 2). DŽ₃ 1993 ir EncGŽ 1994 irgi beveik vienalaikiai, tačiau be ryšio. Žinotina, kad DŽ₁ bent kalbininkų nebuvo labai vertinamas, nebuvo jo aklai laikomasi, o tada nesilaikymo gali būti (ir būdavo) ir pagrįsto, ir nepagrįsto, savavališko. Lietuviškos leksikos ugdymo požiūriu DŽ iš esmės nesiskiria nuo TŽŽ – kalba tik apie tarptautinių žodžių dėjimą į žodyną (DŽ₁ 1954: VI; DŽ₂ 1972:V; DŽ₃ 1993: VII), o apie jų atitikmenų ir pakaitų pateikimo tvarką nieko nesako. Jablonskis gav geografin den litauiska termen middagslinje. Sovjetismen drev på för meridian – eftersom ryssarna inte hade fått något ryskt ord, och den proletära kulturen var gynnsamt inställd till internationalismer. Den största antijablonskiska handlingen begicks tyvärr av den normerande lexikografin: DŽ₁ 1954 och DŽ₂ 1972 presenterar båda orden som helt likvärdiga: middagslinje – ”en tänkt linje som går genom jordklotets poler [! – J. K.] och skär ekvatorn vinkelrätt”; meridian i DŽ₁ (mycket likartat i DŽ₂); och meridian – ”en tänkt linje som går genom jordklotets poler och skär ekvatorn i rät vinkel” i DŽ₁ (mycket likartat i DŽ₂); middagslinje. Geografisk terminografi är till och med mer litauisk – GeogrŽ 1972 och EncGŽ 1994 ger företräde åt det egna ordet (men framhäver det internationella med tryckstil: middagslinje, meridian; och meridian – se middagslinje. Man kan tillägga att M. Mikalajūnos ”Rysk-litauisk ordbok över meteorologiska termer” och ”Astronomisk ordbok”, sammanställd av Antanas Juška, går i olika riktningar: меридиан – meridian, middagslinje MeteorŽ 1975; middagslinje, meridian och himmelsk middagslinje, himmelsk meridian AstrŽ 1984. DŽ₃ 1993 ger företräde åt den litauiska termen: meridian – se middagslinje, även om det internationella ordet inte helt avvisas. Parallell kom helt följdriktigt in i geografin från geometrin. I Jonas Ryškis ”Vår lilla ordbok” finns endast adjektivet parallell, forts och dess abstrak- 17 denna lygiagretumas (allt med geometriska illustrationer). Tyvärr är det inte ens registrerat som geografisk term i LKŽ VII. Så är det också i DŽ1 – lygiagretė 1. ”en rät linje som ligger i samma plan som en annan rät linje och inte skär den”; paralelė; medan geografiskt anges paralelė 3. ”en tänkt linje på jordgloben parallell med ekvatorn” (1. geom. ”en rät linje eller ett plan parallellt med en annan rät linje eller ett plan”; lygiagretė). DŽ2 lygiagretė – också 1. ”en rät linje, <…>”, men utan synonymen paralelė i definitionen (även om ordboken också har paralelė 1. geom. ”<…>”; lygiagretė); geografiskt – paralelė 2. GeogrŽ – lygiagretės, paralelės, paralelės – se lygiagretės, EncGŽ endast lygiagretės, paralelės. MeteopŽ параллель – paralelė, lygiagretė, AstrŽ – lygiagretė, paralelė, likaså himmelsparallell eller dygnsparallell, lygiagretė; Žemės, arba geografinė, lygiagretė. DŽ3 föredrar den litauiska termen: paralelė 3. geogr. se lygiagretė 2 (men paralelė 2. föråldrad = lygiagretė 1). MatŽ 1994 anger den litauiska termen lygiagretė (men paralelė – se lygiagretė), liksom lygiagretainis (men paralelogramas föråldrad – se lygiagretainis), trots att det i detta mikrosystem också finns oundvikliga internationella termer – paralelizmas, paralelizuojamumas, paraleloedras, paralelोगonas, paralelotopas. En sådan samexistens i mikrosystemet mellan termer av olika ursprung – litauiska och internationella – är ett helt vanligt och normalt fenomen. När termerna blandas ihop på det här sättet blir de litauiska alltid lidande, och då händer det riktigt olyckliga saker. Här skriver en doktor i vetenskaper till en tidning meridian, tidningen försöker förlitauisera ordet men använder inte den passande, ombildade formen meridianlinje utan dess antonym parallell: <…> man hade kommit överens om att dela in jordytan i 24 zoner genom att dra paralleller (meridianer) med 15° mellanrum. Nollzonen ligger mellan parallellen 7,5° öster och parallellen 7,5° väster om Greenwich LA 1998 212 5 (rättelse – 213 5). Jablonskis gav geografiska fackordet genom att anpassa ett ord från det levande språket (dialekterna), pusiaujas (jfr. pusiaujas 1. ”midja”, likaså pusiauji, pusiaujus och det oböjliga substantivet ³pusiau LKŽ X). Ryssarna har ingen rysk motsvarighet, och därför drev den så kallade tvåspråkigheten, det vill säga begränsningen av modersmålets rättigheter, fram ekvatoriaus. DŽ1 och DŽ2 anger båda som likvärdiga: pusiaujas 2. geogr. – <…>; ekvatorius, o ekvatorius – pusiaujas. GeogrŽ föredrar pusiaujui, men lägger också till pusiaujo ekvatorinę juostą (när det internationella ordet används blir det litauiska genitivet ekvatoriaus juosta knappast kvar), medan EncGŽ redan har båda adjektivformerna: pu- 18 siaujinė juosta, ekvatorinė juosta. FizGŽŽ har också ekvatorius – se pusiau-jas, men redan ekvatorinė juosta, pusiaujo juosta; ekvatorinis klimatas, pusiau jūrinis klimatas, och endast ekvatoriniai miškai, ekvatorinis oras. MeteorŽ экватор – экваториус, полушария, AstrŽ – полушария, экваториус; himmelsekvatorn, himmelsekvatorn; Vintergatans ekvator, Vintergatans ekvator. Inte heller DŽ₃ lyckades slutgiltigt bringa ordningen i den vingliga normeringen – pusiaujas 2. geogr. <...>, men också ekvatorius – geogr. pusiaujas. Jablonskis kanske inte råkade på subekvatorinis. Ordet pãpusiaujė (pãpusiaujės sritis) har skapats av A. Vireliūnas (LKŽ IX). Eftersom substantivet subekvatorius i själva verket inte finns, vore ordet priepusiauinis, bättre; det är också lättare. Men om vi, Jablonskis ödmjuka beundrare men ofta inte särskilt trogna eller kreativa lärjungar, inte tar detta lilla steg, är även pusiaujui hotat. Jablonskis anpassade till geografin ordet ašigalis (ašigalis 1. ”axelns ände” Dūsetos, Daugailiai – LKŽ I₂) från det levande språket. Det ryska språket har ingen rysk motsvarighet, därför trängdes ašigalis, som enligt Skardžius redan var allmänt etablerat före kriget, undan ur bruk efter kriget. DŽ₁ ašigalis – 2. žemės polius, o polius – 1. žemės ašigalis,; DŽ₂ ašigalis – 2. žemės polius, o polius – 1. ašigalis – alltså regleras det inte alls, trots att man avlägsnat sig från Jablonskis. GeogrŽ föredrar den litauiska termen: ašigalis, geografinis polius, och EncGŽ likaså – ašigaliai, poliai, AstrŽ – ašigalis, polius; dangaus ašigaliai, dangaus poliai; Galaktikos ašigaliai, Galaktikos poliai. Till och med MeteorŽ полюс – ašigalis, polius: Žemės ašigaliai, men redan pasaulio polius, ekliptikos polius; något annat är magnetinis polius, ledo polius, šalčio polius – ašigaliai kan inte finnas där dess motsats pusiaujo. DŽ₃ gör en åtskillnad: ašigalis 2. geogr., astr. ”änden av en himlakropps axel”, medan polius 2. ”den punkt eller plats där något yttrar sig starkast”: šalčio, šilumos polius, ledų, vėjų polius. Det finns också adjektivet ašigalinis: ašigalinė kelionė DŽ₁, ašigalinė naktis DŽ₂, DŽ₃, trots att även poliarinis finns i DŽ₃ (AstrŽ polinė pašvaistė, polinis nuotolis – en miss), liksom poliarininkas, poliariatis i DŽ₃ – en samexistens. Jablonskis skapade termen atogrąža. Men ryssarna saknar en rysk motsvarighet, och därför flödade även litauiskan genom tvåspråkigheten över av tropikai. Den första upplagan av DŽ är inte jablonskisk: atogrąžos – ”den varma jordzonen, som på båda sidor sträcker sig halvvägs från ekvatorn”; dausos; men också tropikai – 1. <...>, 2. vanligen plural <...>; atogrąžos DŽ₁ (DŽ₂ är mycket likartad). Även GeogrŽ tvekar mellan båda – atogrą- 19 žos, tropikai; atogrąžų juostos, tropinės juostos; men endast atogrąžų klimatas, atogrąžų oras. FizGŽŽ har termerna atogrąžos och tropikai, men redan tropinė dykuma, atogrąžų dykuma; tropinės juostos, atogrąžų juostos; tropiniai miškai, atogrąžų miškai; endast tropiniai retmiškiai; tropinio oro masė, tropinis oras; tropinis klimatas; tropinių juostų dykumų zonos; tropinių juostų pusdykumės. EncGŽ likaså. MeteorŽ mponuk – tropikas, atogrąža, medan AstrŽ har atogrąžos, tropikai; atogrąžiniai metai, tropiniai metai; atogrąžinis mėnuo, tropinis mėnuo. Endast DŽ₃ har tropikas – se atogrąža, och atogrąža – geogr. <…>, -os i plural <…>. Det är intressant att även när termen atogrąžos och adjektivet atogrąžinis försvaras, stöder man sig inte längre på den grund som Jablonskis lade, utan endast på systematikprincipen: ”<…> om <…> kallar vi atogrąžinis, vill man också se denna vackra litauiska term i avledda termer, snarare än tropikus (drėgnieji tropiniai miškai, tropinio oro masė, tropinės juostos, tropikų miškai)” Jėrinaitė 1995: 94. Ändå är detta inte det starkaste argumentet – som nämnts tidigare är samexistens mellan internationella och litauiska ord inte ovanlig, och ibland oundviklig, i ett mikrosystem. Nästan överallt fanns subtropikai, subtropinis – Jablonskis lämnade nämligen inget här, A. Vireliūnas paatogrąžė (LKŽ IX) hade fallit i glömska, och paatogrąžys i LRKŽ II 1951 dök upp längre bort, utomlands. Och här fanns ett levande exempel alldeles intill – субтропики, субтропический. Först 1972 tog DŽ₂ sig samman och tog med termen paatogrąžys, till och med med fackbeteckningen geogr. – ”ett område nära tropikerna”; subtropikai; men också subtropikai – geogr. ”områden nära tropikerna” (paatogrąžys ar paatogrąžiai anges inte här). Inte heller DŽ₃ ger den litauiska termen företräde: paatogrąžys ”område nära tropikerna”, subtropikai; medan subtropikai – geogr. ”zoner på båda sidor om tropikerna”, paatogrąžys: subtropikų kraštai; likaså subtropinis: subtropinis klimatas. Jablonskis gav geografiska termen vandenynas (kanske från sin hembygds dialekt). DŽ₁ och DŽ₂ vandenynas – <…>; okeanas (DŽ₃ – utan synonymen okeanas), medan okeanas – vandenynas (även i DŽ₃). GirFGŽ океан – океан, vandenynas. Endast GeogrŽ har enbart vandenynas. FizGŽŽ har visserligen vandenynas ir vandenyno guolis, vandenynų srovės, vandenynų vidurio kalnagūbriai, och okeanas hänvisar till vandenynas, men endast okeaninė Žemės pluta, okeaninės įdubos, okeaninės salos, okeaniniai giliavandeniai loviai, okeaninis lovys, okeaninis pusrutulis. MeteorŽ океан – vandenynas, okeanas, men океаничность – океанишкумас, jūriškumas: okean- 20 ничность климата – klimato okeaniškumas [jūriškumas], океанический климат – okeaninis klimatas. Jablonskis gav litauisk geografi termen žemynas (enligt ofullständiga uppgifter i LKŽ XX: žemynas 2. ”gård, jord” Strūnaitis, Kintai; 3. ”uppgrävd jord, jordhög” A. Juškas ordbok, Rūmiškės). Till och med ryssarna har sin ryska term – материк, men den proletära kulturen krävde av både litauer och ryssar i n t e r-! Den normerande lexikografin hjälpte inte žemynui: DŽ₁ och DŽ₂ har žemynas – <…>; kontinentas; medan kontinentas i DŽ₁ är žemynas, <…>, i DŽ₂ <…>, žemynas. DŽ₁ och DŽ₂ ”förklarar” också žemyninį klimatą inom parentes som kontinentinis; medan kontinentinis i DŽ₁ är žemyninis, <…>, i DŽ₂ <…>, žemyninis. GirFGŽ континент – kontinentas, материк – žemynas, kontinentas. GeogrŽ: kontinentai – se žemynai; likaså žemyninės salos, žemyninis ledas; men žemyninis klimatas, kontinentinis klimatas. FizGŽŽ: kontinentas – se žemynas, men endast kontinentinė papėdė, kontinentinė sala, kontinentinės nuogulos, kontinentinė Žemės pluta, kontinentinis atabradas, kontinentinis ledas, kontinentinis pusrutulis, kontinentinis šlaitas; endast kontinentinis klimatas, žemyninis klimatas anges synonymt. EncGŽ: žemynas, kontinentas, men endast kontinentinės nuogulos, kontinentinis klimatas, kontinentinis šlaitas. I MeteorŽ finns inte termen материк; континентальность – kontinentālumas: континентальность климата – klimato kontinentalumas, men континентальный климат– kontinentinis [žemyninis] klimatas. I DŽ₃ ges åtminstone žemynui ir žemyniniam företräde, men inte heller internationella synonymer återges med litauiska ord: kontinentas – žemynas, kontinentinis – žemyninis. Numera lutar även många litauer åt i n t e r- (”5 kontinentai” frodas!). Jablonskis gav termen ugnikalnis; ingen gav ryssarna en rysk motsvarighet. DŽ₁ och DŽ₂ föredrar det litauiska ordet: ugnikalnis – <…>; vulkanas; men även vulkanas godtas – det förklaras med synonymen ”ugnikalnis”; endast DŽ₃ har vulkanas – žr. ugnikalnis. Men GirFGŽ: вулкан – вулканаѕ, ugnikalnis (alla ryska facktermer använder det internationella ordet vulkanas). GeogrŽ gör tvärtom: ugnikalnis, vulkanas, men endast vulkaninės salos; FizGŽŽ: ugnikalnis, vulkanas, men endast vulkaninė bomba; vulkaninės dujos; vulkaninė sala; vulkaninės uolienos, vulkanitai; vulkaniniai pelenai; vulkaninis stiklas; vulkaninis tufas. Man kan 21 minnas att ”Lietuviškoji enciklopedija” kunde bilda adjektivet ugnikalninis: ugnikalninė sala (1939 VII 1433), P. Slavėnas – ugnikalninė Žemės pluta. Även vulkanizmas har en motsvarighet – ugnikalnių veikla. Naturligtvis finns enligt samexistensprincipen också vulkanologija, vulkanizacija. Jablonskis gav termen ledynas (jfr sniegynas, vandenynas, žemynas). Till och med på ryska finns ледник. Men DŽ₁ har termen glečeris – geografiskt ”en glaciär som rör sig nedför berget”, trots att den litauiska ledynas redan förekommer i förklaringen; i ordboken finns också ledynas, men utan den geografiska markeringen: ”en väldig ansamling av ismassa som utmärks av att den rör sig självständigt”: Šiaurės ledynai. Men geograferna hann före lexikograferna: GirFGŽ глетчер – ледник – ledynas; GeogrŽ – ledynas; FizGŽŽ – glečeris – žr. ledynas; EncGŽ – ledynas. Tyvärr är DŽ₂ och DŽ₃ som konserverade; endast förklaringen av ledyno har ”preciserats” till ”en väldig, vanligen rörlig ansamling av ismassa”. Vid sidan av de litauiska termerna ledėjimas, apledėjimas, ledynmetis, ledodara, ledotyra, ledjūris, ledkalnis (redan i F. Kuršaitis ordbok), ledlaukis, ledkirtis, ledlaužis är det tyska glečeris (ty. Gletscher < lat. glacies – ”is”; även eng. glacier) helt överflödigt. Tyvärr saknas konsekvens här. Exempelvis anger LTE VI termen ledynas – ”en ismassa på jordytan som rör sig” (LTE IV har inte ens gle(t)čerio), men bredvid finns ledynmetis, glacialas; LTE XI – tarpledynmetis, interglacialas. Namnet på vetenskapen glaciologija kan användas (liksom forskare – glaciologas), även om också ledotyra redan förekommer. Vid sidan av ledyninio är glacialinis helt överflödigt. Jablonskis gav den litauiska termen akiratis, mycket bättre än det likaså nybildade regratis, som användes av Vaižgantas och J. Janonis, bildligt av V. Kudirka och Vydūnas (LKŽ XI), och mer precist än akiplotis hos M. Šal- čius och A. Vienuolis (LKŽ I₂) (enligt varianten akiplotas, som i standardspråket bara är känd genom adverbet akiplotu; även om DŽ₃ bara har akipločiu – ”med ögat”), vilket numera inte så mycket är en ”synlig yta” i DŽ₂ och DŽ₃, utan snarare en fysiologisk term – campus visionis – ”perifert synfält” MedŽ. DŽ₁ anger akiratis och horizontas som synonymer, men termerna är inte helt likvärdiga: akiratis 1. ”den yta som ögat kan omfatta, horisont” (2. ”omfång och bredd i fråga om kunskaper och intressen”), horizontas – 1. ”gränslinjen där den synliga himlen möter jord- och havsytan”; akiratis (2. ”hela det synliga rummet omkring betraktaren”; 22 3. bildligt ”krets av kunskaper och idéer”, 4. bildligt ”krets av möjligheter och verksamhet”; 5. ”vattennivån i en flod eller bassäng”). I huvudsak är detsamma fallet även i DŽ₂ och DŽ₃. Men inom geografisk terminologi saknas akiračio: GirFGŽ горизонт – горизонtas, GeogrŽ, FizGŽŽ, EncGŽ – horizontas. Endast MeteorŽ har горизонт – 1. horizontas, akiratis (men regimasis ir tikrasis – tik horizontas), кругозор – också båda: akiratis, horizontas. AstrŽ har inte akiratis, endast horizontas, matematinis horizontas – ”skärningslinjen mellan himmelssfären och ett plan vinkelrätt mot tyngdkraftens riktning (horisontalplanet). Den skiljer den synliga himmelshalvan från den osynliga”, horizontinė sistema ir horizonto kryptys, annars ↑ pasaulio šalys. Avslutningsvis kan man konstatera det som redan står klart – här har gränserna för geografisk terminologi överskridits något (ugnikalnis, ledynas; endast den redan nämnda ledkalnis) – det krävdes av vissa inslag i Jablonskis nybildningar. Av praktiska skäl kan man här också nämna två nybildningar som inte är Jablonskis – astronomiska termerna saulėgrįža ir lygiadienis. Solsticiets litauiska motsvarighet saulėgrįža (det finns också ryska солнцестояние, солнцеворот) har i standardspråket ombildats från det samogitiska ordet saulėgrąža Saūgos, Kvėdarna, Laukuva, Pāvandene, Vieksniai (varianter saulėgrąžas Plungė, saulėgrąžai Priekulė, saulėgrąžis DūnŽ, saulagrižtis Subačius m.fl.), för att skilja det från växtnamnet Helianthus, som i standardspråket heter saulėgrąža och också är känt från samogitiska källor – Kvėdarna, L. Ivinskis, M. Miežinis – och har många varianter i olika dialekter och skrifter: saulėgrąžas Akmenė, saulėgražė Leipalingis, Druskininkai, saulėgražis Tauragė, Šiauliai, saulegrežis NdŽ, saulegrežė Vydūnas; saulegriža J. Ryterio ordbok; saulegrižė Kelmė, saulegrižis LBŽ, saulegraiza Slavikai; saulagrazė västra dialekten, Klaipėda, saulagrazis Linkmenys, saulagrazte Rūdiškės, saulagrąžtis Valkininkai, saulagrižčia Lazūnai, saulagrįžė Jiežnas, Kriukai, saulagrižis Obėliai; sauliagrižis Dūsetos; sauliadryžis Pilviškiai; saulograža Palomėnė, saulogražas Tirkšliai, Várduva, Žemalė, J. A. Pabrėža, saulogražė J. A. Pabrėža, saulogražis Simnas, saulogrižis Keturvalakiai, Bartninkai; samt sáulýžolė, saulàžolė, sáulàžolis, sáulàžolynis; saulėžolė, saulėžolis, saulėžolynis; sáuliažolis, sáuliažolynis; saužolė; sáuline žolė K. Sirvydos ordbok, till och med sáulìne F. Kuršaitis ordbok (LKŽ XII). Ekv inokcijos motsvarighet lygiadienis har inte ens tagits med i LKŽ VII; däremot finns lygdienis: Lygdie- 23 nis eina lygiai žemės viduriu A 1884, 255 (žodyne aiškinama „pusiaujas, ekvatorius“ – veikiausiai aiškinant nesuprastą sakinį: Žemės viduriu – pusiauju eina amžinas lygiadienis). Slutsatser Det allmänna språkets skapare Jonas Jablonskis var också en mycket produktiv och framgångsrik termbildare, som för alltid förlitauiserade ett stort antal så kallade internationella termer. En grupp av dessa utgörs av geografiska (och närliggande) termer: meridian – i stället för meridian, parallell – i stället för parallell, ekvator – i stället för ekvator, pol – i stället för pol, vändkrets – i stället för tropik, ocean – i stället för ocean, kontinent – i stället för kontinent, glaciär – i stället för glaciär, synrand – i stället för horisont (här kan man också lägga till ersättningsord som inte är Jablonskis: isberg – i stället för isberg, solstånd – i stället för solstitium, dagjämning – i stället för ekvinoktium). Jablonskis gick här längre än det ryska språket (endast материк – земныс, ледник – ледунас, кругозор – akiratis; солнцестояние, солнцеворот – saulėgrįža, равноденствие – lygiadienis). Här skapade han mer i likhet med polskan (południk – dienovidinis, równoleżnik – lygiagretė, równik – pusiauja, biegun – ašigalis, zwrotnik – atogrąža, ląd (staty) – žemynas, lodowiec – ledynas; wiadnokrąg – akiratis; równonoc – lygiadienis) och tyskan (Längenkreis, astr. Mittagskreis – dienovidinis, Breitenkreis – lygiagretė, Gleicher – pusiauja, Wendekreis – atogrąža, Festland ir Erdteil – žemynas; Sonnenwende – saulėgrįža, Tagundnachtgleichung – lygiadienis). Jablonskis (och andras) litauiska geografiska terminologi fick inte tillräckligt stöd. Viktigast var att en ordlista över geografiska termer inte publicerades i tid (såsom matematiska ordlistor hade gjort). Behoven hos användarna av det allmänna språkets ordförråd tillgodosågs länge endast genom ordböcker och ordlistor över internationella ord, och i dessa anges det inte med någon lexikografisk teknik eller någon allmän anvisning att någon litauisk motsvarighet skulle vara att föredra eller rentav fungera som ersättning; över huvud taget skildes motsvarigheter och ersättningsord inte strikt åt under lång tid. Därför bidrog dessa ordböcker bara till att internationella ord spreds snabbare, inte litauiskt ordförråd – det såll som Jablonskis till en början hade försvann. Den normerande lexikografin, som uppstod sent, avvek från Jablonskis och gick tillbaka, och släpade ibland till och med efter den geografiska terminografin- 24 fin (endast DŽ₃ står Jablonskis närmare). Två slags standarder gjorde sig till och med gällande – Jablonskis arbete var känt och erkänt, och man var stolt över det, men i praktiken avlägsnade man sig vårdslöst från det. Inte ens språkvetarna hade insett att litauiskan under sovjettidens ryskspråkiga tvåspråkighet närmade sig ryskan genom användningen av internationella ord. Nu krävs särskilda ansträngningar för att räta upp det skeva skeppet och åter få det att segla på litauisk kurs. Det är viktigt att framhålla den tydliga skillnaden mellan den litauiska geografiska terminologins öde och matematikens: katet – i stället för katet, vinkelrät – i stället för perpendikel, hypotenusa – i stället för hypotenusa, vinkelbisektris – i stället för bisektris, median – i stället för median, parallell – i stället för parallell, radie – i stället för radie, diameter – i stället för diameter) – detta är ersättningsord, inte synonymer. För övrigt avviker litauiskan här också från polskan (różniczka – diferencialas, różnicowanie – diferenciavimas; całka – integralas, całkowanie – integravimas, även om inom ekonomi – integracija). Nästan hela denna grupp förblev orubbligt litauisk. Detta kan inte förklaras enbart med den matematiska tankeverksamhetens ordning och logik. Sociolingvistiska orsaker hade störst betydelse – den slutna användningen av denna termgrupp. De uttryck från denna grupp som kom i allmänt bruk närmade sig ryskan: diametras, radiusas. KÄLLFÖRKORTNINGAR AstrŽ – Astronomijos terminų žodynas. Sudarė A. Juška. Vilnius, 1984. DŽ – Ordbok över det nutida litauiska språket. DŽ₁ – 1:a uppl., Vilnius, 1954; DŽ₂ – 2:a utökade uppl., Vilnius, 1972; DŽ₃ – 3:e reviderade och utökade uppl., Vilnius, 1993; DŽ₄ – 4:e uppl., Vilnius, 2000. EncGŽ – V a i t e k ū n a s S. Enciklopedinis geografijos žodynas, Kaunas, 1994. FizGŽŽ – S o l o v j o v a s A., K a r p o v a s G. Fizinės geografijos žodynas-žinynas, Kaunas, 1987. GeogrŽ – A g a p o v a s S., S o k o l o v a s S., T i c h o m i r o v a s D. Geografijos žodynas, Kaunas, 1972. GirFGŽ – G u d e l i s V. Ordbok över geologiska och fysiskt-geografiska termer, Vilnius, 1956. LA – Lietuvos aidas (dagstidning). LKKN – Lietuvių kalbos komisijos nutarimai, 1977–1998. Vilnius, 1998. LKŽ – Ordbok över det litauiska språket: 1 (2:a uppl.) – 1968; 2 (2:a uppl.) – 1969; 3 – 25 1956; 7 – 1966; 8 – 1970; 9 – 1973; 10 – 1976; 11 – 1978; 12 – 1981; 13 – 1984; 17 – 1996; 18 – 1997; 20 (i artikeln används även förkortningar för denna ordbok, som ännu håller på att sammanställas), Vilnius. LRKŽ – Lietuvių rašomosios kalbos žodynas. Sammanställd av M. Niedermann’as, A. Senn’as, A. Salys. Heidelberg, 1951. LTE – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija: 4 – 1978; 6 – 1980; 11 – 1983, Vilnius. LTŽA – S k a r d ž i u s P. Lietuviški tarptautinių žodžių atitikmenys, Čikaga, 1973. MatŽ – Matematikos terminų žodynas. Mokslinis red. J. Kubilius. Vilnius, 1994. MedŽ – A s t r a u s k a s V., B i z i u l e v i č i u s S., P a v i l o n i s S., V a i t i l a v i č i u s A., V i l e i š i s A. Medicinos terminų žodynas, Vilnius, 1980. MeteorŽ – M i k a l a j ū n a s M. Rysk-litauisk ordbok över meteorologiska termer, Vilnius, 1975. MTŽŽ – Mokyklinis tarptautinių žodžių žodynas. Sammanställd av I. Erm anytė, O. Kažukauskaitė, J. Paulauskas, J. Pribušauskaitė, J. Žiemytė. Kaunas, 1995. II korrigerade och utökade upplagan, Kaunas, 1998. SNŽŽ – Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis: Skaitytojams palengvinimas. Sammanställd av J. Šlapelis. Tilžė, 1907. – N o r k u s J. Ordbok över främmande och obegripliga ord, Kaunas, 1924. STŽŽ – M. ir S. Svetimų ir tarptautiškų žodžių žodynėlis, Šiauliai, 1923. ŠA – Šiaurės Atėnai (veckotidning). S. ŠalkR – Š a l k a u s k i s S. Raštai 2, Vilnius, 1991. TTŽ – Tarptautinių žodžių žodynas. Sammanställd av K. Boruta, Pr. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepienė. Kaunas, 1936. – Tarptautinių žodžių žodynas. Redigerad av I. V. Liochinas och F. N. Pet rovas; den litauiska utgåvan av Ch. Lemchenas. Vilnius, 1951. – Tarptautinių žodžių žodynas. Redigerad av I. Liochinas, S. Lokšina, F. Petrovas och L. Šaunianas; den litauiska utgåvan av Ch. Lemchenas. Vilnius, 1969. – Ordbok över internationella ord. Red. V. Kvietkauskas. Vilnius, 1985. – V a i t k e v i č i ū t ė V. Tarptautinių žodžių žodynas 1, 2. Vilnius, 1999, 2000. VKNS – R u d a i t i e n ė V., V i t k a u s k a s V. Vakarų kalbų naujieji skoliniai, Vilnius, 1998. LITERATŪRA G e d r i m a s R. 2000: Jonas Jablonskis ir lietuviškoji gamtotyros terminologija. – Gimtoji kalba 12, 4–8. 26 Jėrnaitė J. 1995: Enciklopedinis geografijos žodynas [rec.]. – Terminologija 2, 92–96. LKG I 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius. Piročkinas A. 2000: Jonas Jablonskis – naujų žodžių kūrėjas. – Gimtasis žodis 10, 2–6; 11, 14–16; 12, 7–12. Skardžius P. 1996: Rinktiniai raštai 1, Vilnius. Skardžius P. 1998: Rinktiniai raštai 3, Vilnius. Šikšnys M. 1962: Mano lietuvių kalbos pamokos ir atsiminimai apie J. Jablonskį. – Kalbotyra 5, 81–87. Žemaitis Z. 1956: Iš atsiminimų apie J. Jablonskį. – Literatūra ir kalba 1, 32–39. Žemaitis Z. 1966: Lietuviškosios matematikos terminologijos istorija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 195–201. WHAT JONAS JABLONSKIS DID FOR GEOGRAPHY AND WHAT IS BEING DONE WITH IT Summary In 1918 the father of standard Lithuanian (and terminology) Jonas Jablonskis met the first independence of the Republic of Lithuania by coining Lithuanian terms of geography dienovidinis (meridian), pusiauja (equator), ašgalis (pole), atogrąža (tropic), vandenynas (ocean), žemynas (continent), ledynas (glacier), ugnikalnis (volcano), akiratis (horizon). However, at that time there was no dictionary of terms of geography and no dictionary of standard Lithuanian, therefore these terms did not have the time to take root. In soviet times, when in its usage of international words the Lithuanian language was getting closer to the Russian language, so called international terms meridianas, ekvatorius, polius, tropikas, okeanas, kontinentas, glečeris, vulkanas, horizontas started choking out those terms. Jablonskis had made them in a way which was closer to Polish and German languages where purification of the language is noticeable. The Russian language has fewer Russian equivalents – only материк – континент, ледник – глетчер, кругозор – горизонт. During the second independence inertia can be observed – good changes require much effort. Terms of mathematics lithuanised by Jablonskis remain almost untouched. It was predestined not so much by the strictness of mathematical thinking, but more by sociolinguistic reasons – the isolation of the usage of terms of this group. Jonas KLIMAVIČIUS Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius E. paštas [email protected] Gauta 2001 09 26 27