Terminas prie termino. I

ANTECKNINGAR, ÖVERVÄGANDEN, FÖRSLAG, SMÅSAKER TERM VID TERM. I Kaross, кузов, karosseri Totorių kyząu „žievės krepsys“, pasiskolintas rusų (Фасмер 1967), naujoje dirvoje vešliai pumpuravo: кузовъ – „коробъ, гнутый, плетеный или обшитый по остову коробища, вместилище разнаго рода“. Кузовъ каретный, тележный – „вязана и обшитая клътка, на дрогахъ, для поклажи и сидѣнья“. Коробельный кузовъ – „судно вѣрнѣть, безъ отдѣлки и вооруженія“. || „корзина, мости́на, куженка, плетушка, плетеница; берестянка, кошель, котомка, лукошко, зобня, разнаго вида, для ягодъ, грибовъ ипр. || Кузовъ плвд. „наузень и наузникъ, кадочка, дуглянка, подвѣшиваемая съ узою въ лѣсахъ, для поимки дикихъ или бортевыхъ роевъ. || Кузово́къ, –во́чекъ, кузове́ня, –ве́нька, кузовня́, кузо́вка – „корзинка, лукошко, для носки чего на рукахъ“ || Кузовокъ – „рыба жаркихъ морей Ostration, округлая, въ видѣ кузова“ || „раковина Calceola“. Кузо́вка? кстр. „родъ гриба“ (Даль 1979). Iki automobilio dar buvo toli, bet kalba dirbo savo darbą. Skolintas naujažodis buvo ekspansyvus ne tik rusų kalboje, bet teko ir baltarusiams – кузов, lenkams – kuzub, kozub. Šie užliejo beveik visą lietuvių kalbos plotą – kūžavas, kuzāvas, kūžābas, kuzābas, kūzabas, kuzāpas. LKŽ VI 1962 pirmąją kelia reikšmę 1. „į medį įkeliamas iš stuobrio išskobtas ar iš žievės padarytas avilys“ – ryt. aukšt. kūzavas ir kuzavas (ir K. Sirvydo 1642 m. žodyno – Bárć. Mellificium sylvestre. Kuzáwas), Kuciūnų ir Upninkų kuzabas 1. Plačiai vartojama reikšmė „iš medžio žievės padarytas indelis uogoms rinkti, aukšlys“ – ryt. dz. kūzavas 3., lietuvininkų, Rudnios, Seredžiaus, Gudžiūnų, A. Juškos žodyno kūzabas, kuzabas 2., Skirsnemunės, Šimkaičių kūzapas 1. „Inkilo“ reikšmę turi tik žem. kūzavas ir kuzavas 2. Jau iš K. Sirvydo 1642 m. žodyno žinoma reikšmė „dėžė malūne, į kurią pilami grūdai malant“ (Kosz młyński nád kamieniem. Infundibulum. Kuzawas męlníčos) išlaikyta zanavykų – kuzabas 3. Kuzapas 2. Jurbarke yra „arpo dalis, pro kurią pilami javai arpuojant“. Širvintiškių ir molėtiškių kūzabas ir kuzabas yra 5. „didelė pintinė pašarui nešti, dok- 156 las; den mängd foder som får plats i ett dokla”. Molietiški kūżabas betyder också 6. bildligt ”mage”. Och 7. bildligt ”en tjock, bukig människa eller ett djur” är kapsų (Bartninkai) och västdzūkers (Kučiūnai, Valkininkai) kūżabas. kūżabas i Valkininkai och Liškiava betyder 8. ”en sådan fisk med stort huvud och stora ögon”, medan kūżabas (Kolbe) i F. Kuršaitis tysk-litauiska ordbok betyder 9. ”vassens frökolv, ax”. Det mest intressanta är att kūżabas betyder 4. ”kaross på en vagn eller släde” i Sintautai (LKŽ VI 1962). Detta främmande ord har naturligtvis inte berikat litauiskan och är fullständigt obehövligt i standardspråket. KarŽ 1919 och TechnŽ 1920 översätter кузов med vežčios. RLŽ 1932: кузов – krežis, rėzgis; // (vagnens) kaross, polingė; // (fartygets) stiuobas. Kuzovas användes visserligen länge i talspråket under efterkrigstidens ockupationsår, men blev aldrig accepterat i standardspråket eller terminologin. Polingė är känt från F. Nesselmanns litauisk-tyska ordbok från 1853 – Wagenkasten; även dess källa anges: Ragainė (Ragnit). Ordet användes något i skrift, men är mycket inexakt – kėbulas betyder i själva verket inte ”polingė” utan ”antlingė”. DŽ 1954 och 1972: polingė, se kėbulas. Numera används polingė inte alls längre. Och varifrån kommer kėbulas, och var används det? LKŽ V 1959 anger från Daukšiai kėbalas – ”sparre, takbjälke”; vidare kėbla 2. ”anordning (kryžiokas) som sätts på framaxeln på ett hjulfordon eller en släde vid timmertransport” i Kupiškis, Pasvalys; kėblai 1. ”hjulfordonets (vagnens) hjulpar” MTt IV 27 [detta är ordet Mežlavežtis i avsnittet om M. Katkaus Balanos gadynės< …> M. Katkus. Balanos gadynė. Vilnius: Vaga, 1989, s. 21], 2. ”en fyrkantig ram av hopspikade käppar som läggs på släden; ’drogai’, ’lugė’” i Viduklė; kėblas 1. ”hjulfordonets (vagnens) övre del (hjullåda)” i Surviliškis; kėblas 3. se kėblai 2. i Pandėlys; kėblė 2. ”brikutc, coreliai” i Krėkenava; kėblės i Smilgiai (Panevėžio r.), kėblės i Pagiriai (Kėdainių r.), kėblos i Ančiškis (Panevėžio r.) och Pagiriai – ”brädor som spikats ihop och läggs på släden för att göra den bredare”; kėblos 1. ”hjulfordonets (vagnens) trädel utan hjul och hjulringar” i Paberžė, Surviliškis; 2. ”gamla hjulfordon (vagnar) som i stället för hjulringar hade en liten stock på vardera sidan” i Surviliškis. Slutligen kėbulas, belagt redan 1894 hos M. Micžinis 157 i ordboken: kėbulas. m. vãgis, blukis. puldo kolasy, kablõk. му́ловще тельги, излучистый туловъ, кузовъ. Karakteristiskt är att kuzabas 8. liksom kėbulas 2. betyder ”taggfisk” (Ostracion) rš. E. Fraenkel förbinder orden kėbla och kėblė (tillsammans med kebėža – ”en klumpig, oskicklig person, en tölp, en skraltig person, en klumpfot” LKŽ V 1959) med kabeiti (Fraenkel 1955–1965). Det är också fullt möjligt att kėbulas har ett närmare samband med kebti (kemba, kebo) ”haka fast, klänga sig fast”, i synnerhet apkebti i A. Juškas ordbok, Dusetos, Jūžintai, Obeliai. Kėbulas anges i RŽ 1948, DŽ 1954 som ”ovandel på en vagn eller bil; kuzov”. Även polackerna släppte inte in turkismen kuzub i standardspråket. Men först lånade de ändå: från fr. carrosserie (< carrosse < it. carrozza: carro ”vagn” < lat. carrus ”vagn”) – pol. karoseria. Senare skapade de också en egen benämning – nadwozie, skrzynia ładunkowa. Tyskarna har också både Karosserie, in Wagenkasten, Wagenoberbau, …. Engelskan har bara den engelska formen – (car) body. Enligt uppgifterna i LKŽ V 1959 användes karoserė något i skriftlig litauisk språkbruk. Även TŽŽ 1936 har karoserė ”bilkaross”. Kėbulo tas inte upp som separat uppslagsord i LE XI 1957 – där finns endast karoserija (fr. carrosserie) ”kaross, överdelen på en vagn eller bil, låda”. Ännu råder variation i TechnŽ 1949: кузов – kėbulas, polingė, karoserija: опрокидывающийся кузов – apverčiamasis kėbulas ir капоссерия – kėbulas, karoserija. Även PolŽ 1959 har кузов – kėbulas, karoserija. ALKPoLŽ 1958 har car body – kėbulas, body – 2. kėbulas. Helt i onödan förekommer karoserija i vissa nutida tvåspråkiga ordböcker: carrosserie – (automobilio) kėbulas, karoserija PLKŽ 1976, Karosserie – automobilio kėbulas, karoserija VLKŽ I 1989, кузов – 2. (automobilio, vežimo) kėbulas, polingė, karoserija RLKŽ I 1967. Karoserijos finns inte i TŽŽ 1951, men finns i TŽŽ 1969, 1985 och 2001, medan ordet karoserijos inte ens innehåller ordet kėbulas i förklaringen i TŽŽ I 1999 – detta är redan antikodifiering. LTE I 1976 har både kėbulas, ir kėbulas su priedais – ↑ karoserija (506), men LTE V 1979 har en artikel om kėbulo, där karoseriją inte ens nämns, trots att karoserija [fr. carrosserie – vagnens kaross] tas upp separat som ”fordonets kaross med inre och yttre utrustning”. Varför ska en sak med tillbehör kallas något annat? Varför dessa krumbukter i terminologin, som skiljer litauiskan från terminologin och begreppssystemet i andra språk?! PolŽ 1984 кузов – kėbulas. Endast kėbulas rekommenderas i PATŽ 1995 – lengvojo automobilio kėbulas 134, autobuso kėbulas 149, krovininis kėbulas 148a. VL,LVKATŽ 1996 har också bara kėbulas – Aufbau, Karosserie, Kasten, Oberbau, Obergestell, Überbau, automobilio kėbulas – Wagenaufbau, 158 Wagenkasten, Wagenoberteil, sunkvežimio kėbulas – Lastwagenaufbau, taip pat Karosserie – kėbulas. TechEnc I 2000 har endast kėbulas 210, II 2003 – endast kėbulas, och VLE II 2002 har likaså endast kėbulas 311. Polis, kalstas, kaška Ingen skulle säkert kunna säga vad den första pålen i någon pålbyggd bosättning, bro eller borg, förborg eller yttre borg, som slogs ned i litauisk jord, kallades på litauiska (ett språk som varit separat sedan 700-talet; troligen fanns också (i)kalti, och det var inte det enda ordet). Knappast baslys, eftersom den bara sticks ned (: besti), det vill säga spetsas ned – kanske räcker den bara till en liten gångbro (den finns redan i K. Sirvydas ordbok från 1642: Kot. Vallus. palus. i. stipes. sudes. Baslis tuynas). Kanske mietas, eftersom den inte bara sticks ned (ŽD 1943: 321), utan också slås ned – jfr lettiska miet ”slå ned, sticka, stöta ned” (Būga 1959: 256). Kuolas (: kalti Būga 1959: 345–346 eller också kulti ŽD 1943: 26 ”slå ned”, jfr kūlė 1. ”slagträ”, 6. ”klubba, slägga” LKŽ VI 1962) är en fullt möjlig kandidat – jfr K. Sirvydas första ordbok (omkring 1620): Kot / palus, i, sudes. kuolas; Pal / palus, i, stipes, sudes, kuolas och K. Sirvydas ordbok från 1642: pal / Palus, i. m. Kuotas (nors pal mostowy / Sublica, sublicium. Kaszka). Den enda kuolas i K. Donelaitis Metų är talande: Dočys, som jag redan nämnt, satte eld på den mannens lilla hus, tände sin pipa och lade sig för att sova; en natt före hanegället i fjol slog han det så grundligt i spillror, att bara en enda påle blev kvar av huset. (K. Donelaitis. Raštai, Vilnius: Vaga, 1977, 236–237 – se 269) Det kan ha varit en stock i en timmerstomme, en stolpe eller en grundpelare, men inte bara en obestämd ”påle, stör” (Kabelka 1964). I F. Kuršaitis ordbok betyder Pfahl [”påle; stolpe” – J. K.] – kūlas. Knappast slogs en raštas ned i marken – det var troligen bara rentiniu (o grindiniai – grįstas). Troligen inte heller en sija – den ligger ju ovanpå kalstų, kaškų. Det kan ha varit en šūlas 2. ”upprätt stöd, stolpe i en byggnad, port, ett staket, en bro och liknande”: På šūlų står ett hus – käre Gud, så skamligt: förr byggde man bara en stuga på šūlų! (Miežiškiai) LKŽ XV 1991. Även K. Sirvydas vittnesbörd i ordboken från 1642 är betydelsefullt: stup wkopany w ziemię / Palus in sepibus. szulas inkastas ziameu. Inte heller betydelse 2 av stulpas kan uteslutas: ”stolpe som stöder eller håller uppe någon konstruktion”: På stolpar står en lada, ett magasin (A. Juškas ordbok). Brostol- 159 pas (F. Kuršaičio žodynas) LKŽ XIII 1984, p. 1g. K. Sirvydo pirmojo žodyno filar / basis, columnen, columna. stulpas ir 1642 m. žodyno Filar / Columna, pila. Stulpas. Det kan kanske ha funnits ännu stapas, pastapas. Således kan det ha funnits, och fanns det sannolikt, olika litauiska [ord] på många olika platser. Hos samogiterna måste det sannolikt ha varit kalstas ”stöd; stolpe, påle (= polis)”: Vår triscinis är byggd på kalstais (på stolpar) (Darbėnai). Över floden fanns förr en bro, eftersom ruttna kalstai (pålar) fortfarande sticker upp ur vattnet (Salantai) LKŽ V 1959. För vissa ord är det litauiska ursprunget fortfarande osäkert. K. Sirvydas ordboksform kaška har redan nämnts (också Most ná pálách / Sublicius pons Tiltas vnt kaszku); i LKŽ V 1959 återges den utan kryss (markeringen för ett lånord som inte används i dagens språk) – ¹kaška 6. ”stödjande stolpe, påle, stör” Vadokliai, Šeduva (ej hos K. Sirvydas). Visserligen antyds ett möjligt främmande ursprung inom parentes – jfr pol. kaczka. Men den hänvisningen till ursprunget passar utan tvivel bara betydelse ¹kaška 1. ”träregel på en gammaldags dörr; gångjärnsfäste, bėgunas” (A. Juškas ordbok, S. Daukantas, M. Valančius. Mosėdis, Salantai, Barstyčiai, Surviliškis, Onuškis (Rokiškio r.)), liksom varianterna kaškė (L. Ivinskis, A. Kašarauskas, A. Juškas ordbok) och kačka, som varken markeras med kryss eller härleds från pol. kaczka, men vars betydelse helt överensstämmer med det: 1. ”träregel på en dörr, bėgunas”; se ¹kaška 1. [hänvisningen borde gå åt motsatt håll – J. K.] A. Juškas ordbok (ir kačkos 1. Vaižgantas). Dialektologer tenderar att betrakta denna dialektala kaška ir kačkos som polonismer – ”jfr pol. dial. kaczka [i standardspråket ’anka’ – J. K.] ’krok i änden av en käpp för att hålla fast ett halsband’ (LKA I 1977: 56). Men pol. kaczka kan på intet sätt förklara vare sig den aktuella ¹kaška 6., eller kačka 2. ”tvärbalk i en bro” (P. Ruigys, K. Milkaus och F. Nesselmanno ordböcker), eller ¹kaška 2. pluralia tantum ”käpp som ställs på sidorna av en vagn så att man lättare kan lasta ris, hö...” (norra delen av östra höglandet), kačka 4. ”slädstöd” (Linkmenys), kačkos 2. ”säte, stöd på en släde eller vagn”, jfr kačka 4. (Kuktiškės, Utena, Daugailiai, Salakas, Dusetos), ¹kaška 3. ”räfshuvud” (Anykščiai, Rūmiškės), kačka 3. ”räfshuvud, šiekšta” (Krekenava, Birštonas, Kruonis), ¹kaška 4. ”käpp, stav, kaškinė” (Biržai, Kupiškis), kaškinė ”käpp, tjockare än en vidjekäpp, grenig och knotig” (Kupiškis, A. Juškas ordbok) och kačkinė se kaškinė (Rokiškis, Traupis, Debeikiai, Kavarskas), kaškašieškštis ”stång för att spänna fast lasten på en vagn, höstång” (A. Juškas ordbok (Viekšniai)). Mer svårförklarliga är ¹kaška 5. ”broens tvärbalk” 160 infästningens skåra” (A. Juškas ordbok) och kaškelė ”halvcirkel som sätts vid plogbillens skär för att vända torvan bättre” (Kupiškis). I övrigt är kaška sannolikt homonymer – ett inhemskt och ett lånat ord; dessutom har det inhemska kaška och det lånade kačka påverkats av kontamination. Kaškos nämns inte bland slaviska ord av P. Skardžius i sin avhandling ”Dic slawische Lehnwörter im Altlitauischen” (Skardžius 1998: 157). Kaškinę tar P. Skardžius upp bland litauiska avledningar (ŽD 1943: 264). Men i undersökningen av ordbildning i äldre skrifter (Ambrazas 1993 ir 2000) förekommer inte kaškos. K. Būga nämner ordet kaška utan kommentar i en rad med helt litauiska ord: vaškas, taškas, kaška, tuškas, puškas, blaškas, pliuškis (Būga 1961: 859). Kaškos litauiska ursprung stärks i hög grad av kešai ”träbänk med stöd som placeras på en släde” (Vyžuonos, Tauragnai) och kešės ”vagnssidor; grindar” (Vyžiai, Šilutės r.). Detta är ännu ingen etymologi, men man kan redan säga att kaška är litauiskt och kanske användes av brobyggare inte bara på K. Sirvydas tid utan mycket tidigare. Kaška finns i RLŽ 1932: свая – polis: мост на сваях – tiltas ant polių a. kašku. Det fanns (och finns) också otvetydiga främmande ord. Pirmiausia tai jau prie kuolo minėtas K. Sirvydo 1642 m. tuinas: Kol. Vallus. palus. i. stipes. sudes. Baslis tuynas ir Kot ostry / záciosány / ábo żelázem násádzony. Stylus. Smaylas tuynas. LKŽ XVI 1995 ²tuinas – be kryžiuko, bet nurodytas iš brus. тын, lenk. тyn. Rus. тын – statiniai, statinių tvora RLKŽ IV 1985 – bendrasis slavų skolinys iš sen. vok. aukšt. tûn „tvora, aptvaras“ (dabart. vok. Zaun – ir „aštriavore“), plg. sen. isl. tún „sodyba; kiemas, sodas“, air. dún „tvirtovė“ (Фасмер 1973; Fraenkel 1955–1965). Tuinas vartojamas beveik visų rytų aukštaičių (ir žemaičių pakraštėliais) – 1. „tvoros statinis, pinutis (ppr. iš eglės šakos)“, 2. „baslys, miets (ppr. tvoros, kalamas statmenai)“, 3. „statinių tvora, žiogriai“ (tuinai) LKŽ XVI 1995. „Polio“ reikšmės neturi. Tačiau tuino žemaitiškas (su aukštaičių pakraštėliais) variantas <stuinis> LKŽ XIII 1984 – ne tik „statinis, baslys“ (Alsėdžiai, Šiaulėnai), bet ir 2. „stulpas“: Tiltas ant stūiniais padirbtas J. Jablonskis (Alsėdžiai). Tai – iš pietų (nors jiems patiems teko iš vakarų). Och det kom också från väster – från medellågtyska pāl (modern tyska Pfahl) i det sydvästra randområdet av Samogitien (Nemakščiai, Palanga), vars dialekter har kalstas!, liksom BsMt II 248 (Padovinys), och den form pōlis som spritts i skrifter sedan M. Miežinis ordbok (1894) (RLŽ 1932 pōlis) LKŽ X 1976. Tyska Pfahl är ett lån från latinets palus ”käpp, påle, stör; stolpe” (: pangere 1. ”slå ned; <…>”) LoLietŽ 1996. Kanske är det därför pōlis togs med i TŽŽ 1969 och 2001 – i den senare anges rentav inte 161 det tyska utan det latinska etymonet – palus. Polis är definitivt inget internationellt ord hos oss. För de romanska språken är det inte ett lån utan ett latinskt arvord – italienska palo, franska pal ”stör, påle: polis” (men även teknisk franska pilot ”polis”, pile 2. ”bropelare”, pilier 1. ”stolpe, pelare, stöd”, pilori ”skampåle” PLKŽ 1976 < latin pila 1. ”stolpe, stöd” LoLieŽ 1996; vulgärlatin pilare – härifrån pilorius). Engelska pale 1. 1) ”staketstör, stör” (och pole 1 1. 1.) ”stång, stör, stolpe, käpp”), men tekniskt ”påle, stolpe” heter pile II 1. (medan pillar 1. 1.) betyder ”stolpe, kolonn; stöd”) ALKŽ 1975. Polen har också filar 1) arkitektur ”kolonn, stolpe”: filar mostowy ”bropelare”, men också pal 1. ”käpp, stör”, 2. byggnadsteknik ”påle” LeLieŽ 1979. Letterna har också germanismen pālis, men även det egna ordet balsts 1. ”stöd, stöttning, sträva, [fot]stöd”: tilta balsti ”bropelare” LaLieŽ 1977 662. Ryska свая är ett inhemskt ord (: вить ”fläta, vrida”, jfr винить: вити, вая́ть ”smida”, jfr свайка 1. ”småspik (rysk folklek)”, 2. ”spik (för tätning)” RLKŽ IV 1985 och савок ”påle som används som vridpinne när ved staplas” (Фасмер 1971; КЭСРЯ 1971). För 80 år sedan antogs polis av Terminologikommissionen (VĮ 1924: 61). Tiktai polis teikiamas TechnŽ 1949, PolŽ 1959 ir 1984, StatŽ 2002. Bendrojoje norminamojoje leksikografijoje terminas irgi yra tik polis – pōlis tech. „sija, raštas, įkaltas į žemę statiniui atremti“ DŽ 1954, pōlis tech. DŽ 1972; vėliau aiškinime pridėtas ir lietuviškas sinonimas – „strypas, įkaltas į žemę statiniui atremti, kalstas“ DŽ 1993. Kalstas DŽ yra kaip paprastas žodis – žem. „kalamas raštas, stapas, polis“ DŽ 1954; DŽ 1972 – be žem., o DŽ 1993 – 1. „paramstis“, 2. „stulpas, polis“, nors kalstakalė DŽ 1954 ir 1972, kaip ir pōliakalis DŽ 1954, pōliakalė DŽ 1972, žymima termino pažyma – tech., tik DŽ 1993 kalstakalė jau be tech. ir be aiškinimo – „poliakalė“. Kalstas gana dažnas verčiamuosiuose žodynuose: kalstas – свая (polis) [ir polis – (tilto) свая] LRKŽ 1971, kalstas – свая [ir polis tech. – свая] LRKŽ 1988, свая – polis, stapas, pastapas, kalstas tam. RLKŽ IV 1985, kalstas – pile (polis) LAKŽ 1991, kalstas – pālis, balsts [ir polis – pālis] LieLaŽ 1995. Byggtermen är alltså ett lånord, polis. Formen polius, som förekom till och med i ordböcker, har redan försvunnit. Termen polis är så etablerad att den till och med används metaforiskt, till exempel: Därför är Kant beredd att bygga sin optimistisk-etiska världsåskådning på pålar som etiken slagit ned i jorden (A. Šveiceris. Kultūra ir etika, Vilnius: Mintis, 1989, 201). 162 I ordböckerna finns också: stapas ”en stödbalk som slås ned i marken; påle”: stapai i en bro, DŽ 1954 och 1972, ”stödbalk; påle” DŽ 1993, ”stödbalk, påle, stöttning”: Under den bräckande bjälken har en stapas ställts upp (A. Juškas ordbok). Brostapas (DŽ) LKŽ XIII 1984; свая – påle, stapas, pastapas, kalstas dial. RLKŽ IV 1985, men DŽ 1954 pastapas – tekn. ”stöd för att förstärka underjordiska schakt”, DŽ 1972 – ”stolpe som ger stöd, stöttning; kolonn”: stöd för underjordiska schakt, tempelstöd, DŽ 1993 – ”stolpe som ger stöd, stöttning”: Balken har brustit, det är bara pastapas som håller den uppe. LKŽ IX 1973 pastapas från samogitiskan (och paståpas) och skriftspråket har betydelserna 1. ”stolpe som ger stöd, stöttning” || ”stöd för förstärkning av underjordiska schakt” DŽ || ”byggnadskolonn” Vl, Vydūnas || bildl. ”något som stöder eller upprätthåller, stöd”: Man kan aldrig gå vilse, ty sanningen är ens stav och stöd (M. Daukšas Postilė, 547), 2. ”änden på en stör, störände”, 3. ”ett slags trä, ett ben som används för att stötta mūtvas”. Att alltså stapas och pastapas betraktas som synonymer till påle (SinŽ 1980) stöds inte av belägg från levande språkbruk. Artificiellt och onödigt är raštabslis TechŽ 1920 (свая), liksom Material till en ordlista över järnvägsterminologi (manuskript, omkring 1933) LKŽ XI 1978. Alltså är påle en term, medan kalstas är ett enkelt ord från den žemaitiska dialekten, men tydligt motiverat (det uppfyller kravet på en ny term, om den inte är ett lånord), och har länge funnits med, om än inte som term, i normerande ordböcker. Förskjutningarna mot litauiska i språk- och terminologipolitiken är inte särskilt betydande, men kan märkas en aning. Med ett fastlagt perspektiv på att litauisera terminologin och en genomtänkt strategi för konsekventa steg bör kalstas i första hand föreslås inom litauisk arkeologi – det levande språket skulle här utgöra den grund som är allra mest behövlig och begriplig. En liten (och inkonsekvent) rörelse kan ses inom hydroteknisk terminologi: påle – 1. påle, stör, pole – 1. stång; stolpe; stöd, 2. riktmärke, 3. påle, pålningsmaskin – pålslagare, driver – 2. tekn. pålslagare; stamp; drivare, men pile driver – pålslagare, pålhammarkalv, hammer – 2. bygg. stamp; pålslagare, pålhammarkalv, 3. tekn. nybildning. borrpåle (en borr som slår), stamp – 1. pålslagare; stamp; pålhammarkalv, jack – 4. tekn. klämma; pålborr, jach – borr (jachhammer) – pålborr HydrotechŽ 2000. Ankstesnių žodynų įlaidinis polius – шпунтовая свая PolŽ 1984, sheet [interlocking, grooved] pile, sheeter – Spundpfahl – palplanche – шпунтовая свая StatŽ 2002 negerai, nepagrįstai keičiamas: grooved pile – įlaidas; junglusis polis, interlocking pile – sujungtieji įlaidai; junglusis polis, sheet pile – įlai- 163 dinis polis; įlaidas, sheeter – bygg. įlaidinis polis; įlaidas, spraustas (jfr även piling – 2. spontvägg, plank piling – vägg av spontade plankor, interlocking steel sheet piling – vägg av sammankopplad stålspont, plank piling – vägg av plankspont, interlocking steel sheet piling – vägg av sammankopplad stålspont, pile sheeting – spontvägg / spraustasienė, bach sheeting – nedre spontvägg / spontvägg (t.ex. bakom tröskeln), front sheeting – främre spontvägg / spontvägg (t.ex. framför tröskeln),..., till och med interlocking sheeting – vägg av sammankopplad spont (t.ex. av metallspont), steel sheeting – vägg av stålspont. Problemet förvärras och förstärks av att įlaida(s) i pressen förekommer i betydelsen ”påle” i allmänhet: En kraftfull <···> pålkran <···> slår ned stålspont i lagunens botten, <···> Drg 1984 97 4; på lagunbottnen har man slagit ned 2700 ton metallspont och håller på att fylla mellanrummen i väggarna med jord T 1985 228 1. En spont är i själva verket ”ett utsprång på en del som används för att foga samman den med en annan dels not <···>. Trä-, metall-, plast- eller armerade betongelement som sammanfogats med spont och slagits ned i marken bildar en sammanhängande spontvägg” TechEnc II 2003, rebate – Falz – rainure – шунгъм, цементъ StatŽ 2000. Alltså är termen påle; kalstas en kandidat som redan har visat sig användbar; įlaidas är ett fel som omedelbart bör avlägsnas. Kran och kran Att det litauiska språket är arkaiskt är en glädje för den indoeuropeiska språkvetenskapen och en källa till nationell stolthet. Att folkets språkliga tänkande och sätt att tala, försvagat under livegenskap och ockupationer, inte heller återhämtade sig ordentligt i modern tid, när standardspråket växte fram och tog form, utan förblev stelt som en gelé – det borde väcka sorg, men inte ens det gör det – man har blivit likgiltig och nöjd... År 1879 skrev Klaipėda-tidningen Lietuviszka ceitunga: Han förbjöd sin lärling... att röra vid k r a n e n på smältgrytan. Detta är betydelse 7 av gaidys, ”kran”, i LKŽ III 1956. Det var förstås inte ett ord som litauerna själva hade hittat på, utan ett betydelselån från tyskans Hahn. Redan i del I av F. Kuršaitis tysk-litauiska ordbok från 1870: Hahn – 3) Hahn an einer Röhre – capas (Zapfen), gaidys, och 1874 – del II: Krahn 2) tapp på ett fat – onkis – detta är ett lån från diminutivformen av tyskt Hahn, Hahnchen. I A. Lelios polsk-litauiska ordbok från 1919 återges ett ord ur levande språkbruk: kran – <···>; (drwcniany) parvagys – jfr ’pervagis, pervagys 2. ”trätapp, en plugg som tas ur för att tappa vätska ur ett fat” (samogiter) || ”ränna för att leda bort smältvatten” (Veiviržėnai) LKŽ IX 1973. 164 TechnŽ 1920 кран – čiaupas. Den följande perioden skildras motsägelsefullt och inte helt korrekt av J. Jablonskis forskare A. Piročkinas: ”Även korrigeringen av ordet kranas kan vara lärorik; på senare tid har också en del börjat undvika det, liksom den första [Terminologijos] kommissionen, som ersatte det med orden pervągis, čiaupas. Den kommission som leddes av Jablonskis [den andra – den nya] återinförde [från och med 21 mars 1925] kraną, men lät också dess ersättningsord stå inom parentes: ”ändstycken med kranar (pervagiais, čiaupais)”. Av detta kan vi dra slutsatsen att inte heller kommissionen alltid var enig: det verkar ha funnits ledamöter som tyckte om dessa nybildningar. Men är det ett skäl att efter 60 år ersätta det etablerade lånordet kranas med ordet čiaupas?” (Piročkinas 1986: 27). På ett annat ställe motsäger författaren sig själv och skriver: ”Ändå har en och annan nybildning som Jablonskis kritiserade på olika vägar kommit in i standardspråket” – tillsammans med čiaupu, nämns här klijuotė, mostas, sankasa, sraigtas (Piročkinas 1986: 56). Genom att inte reda ut dessa ”olika vägar” gör författaren saken onödigt dunkel. Och historien är lång. RLŽ 1932: кран – čiaupas, laidukas, volė; <···>. V. Kamantauskas jau taiso: kranas (lenk. кран) – čiaupas; (gerve) keliamasis (KL 1933). Bet TŽŽ 1936 čiaupo net nemini: kranas 1. (ol.) „prietaisas skysčiams arba dujoms išleisti iš rezervuaro ir sulaikyti“ (2. (vok.) „prekių kilnojamoji mašina“). Padėtį atitaiso LEnc V 1937 – čiaupas, KP 1939: kranas (gud., lenk. кран) – čiaupas, -ai. LKŽ II, 1947 ¹čiaupas 1. „vamzdelio pavidalo latakėlis, įkalamas į medį sulai tekėti“ (Kupiškis), 2. „kranas, snapas (indo)“ (raštai), o LKŽ II₂ 1969 – 1. „kranas, indo snapas“. LKŽ VI 1962 ¹kranas „prietaisas skysčiams ar dujoms iš rezervuaro, indo išleisti ar sulaikyti; čiaupas“ (Viduklė, Vaižgantas), ²кранус (vok. Krahn) „sunkumų keliamoji mašina“. TechnŽ 1949 кран – 1. čiaupas, TŽŽ 1951 kranas² (ol. kraan) – „č i a u - p a s, prietaisas <···>“. Alltså började ersättningen av krano med čiaupu ganska sent och drog ut på tiden. Även DŽ släpade efter i normeringen – kranas 1. ”anordning <···>; čiaupas”, čiaupas 2. ”rör med en särskild anordning för att släppa ut vätska ur en behållare; kranas” DŽ 1954, čiaupas – 1. ”anordning <···>; kranas” DŽ 1972. Detta låg efter terminologin – TechnŽ 1949 och PolŽ 1959: кран – 1. čiaupas, ALKPolŽ 1958 cock – čiaupas. Av tröghet levde kranas kvar i olika ordböcker mycket länge: кран – 1. čiaupas, laidukas, kranas RLKŽ I 1967, kranas – 1. кран: vattenkran – водопроводный кран, även om čiaupas – кран: vattenkran – водопроводный кран LRKŽ 1971, liksom LRKŽ 1988, Hahn² – 1. čiaupas, kranas VLKŽ I 1989, cock – 4) kranas, čiaupas ALKŽ 1975, krānsᵃ 165 – kran, tapp LaLič 1977, till och med кран – tapp, ”kran” (men кран экспертного торможения – järnvägstekn. nödbromshandtag) RLKŽ II 1983. Inte utan anledning nämner Z. Zinkevičius bland annat kraną år 1992 när han skriver: ”Vissa främmande ord av det här slaget, som då kraftigt trängdes ut ur standardspråket, förekommer fortfarande ibland, särskilt i talspråket” (Zinkevičius 1992: 289). Den här eftersläpningen fanns redan vid den tid då kranas bestämt ersattes endast av čiaupu: kranas – bör inte användas, dial. ”tapp” KPP 1976, кран – 1. tapp: vattenlednings-, luft-, tvättställs-, bastu-, bränsle-, broms-, blandar-, brandtapp; ventil-, klaff-, flottör-, propp-, kul-, trevägsventil (2. transport. kranas) PolŽ 1984, kranas² fel. čiaupas TŽŽ 1985, kranas 2. se čiaupas DŽ 1993, kranas² – čiaupas TŽŽ 2001. Men även här finns inkonsekvenser: i KPP 1985 och TT 1992 rättas inte kranas, och kranas ”tapp” har inte tagits med i TŽŽ I 1999. Kranas ”tapp” kommer från nederländska kraan ”brunnshävstång” (< ”vinsch”). I andra språk motiveras ordet på ett något annat sätt – med ”tupp”: tyska Hahn, engelska (stop) cock (även tap tap, amerikanska faucet), polska kurek (även kran, samt zawór kurkowy eller czopowy), tjeckiska kohout(ek). Även franskans robinet har djurmotiv – efter en bagge i medeltida sagor som hette Robin. Tapp är ett exempel på en lyckad terminologisering av ett dialektord med ganska tydlig motivation (jfr čiaupti1). Lyftmaskinen kranas har etymologiskt sett tydligt fågelmotiv: ”Redan på 1300-talet gav tyskarna namnet på tranan åt en anordning för att lyfta last ombord på fartyg (der Kran; tranan kallas numera der Kranich på tyska)” (Sabaliauskas 1994: 97). Detsamma gäller engelska Crane, franska grue, italienska gru, tjeckiska jeřáb, polska żuraw, ryska журавль. Redan forngrekiskans granos ”trana” betyder också ”anordning för att lyfta tunga föremål” (КЭСРЯ 1971; Sabaliauskas 1994: 97). 1 Det verkar åtminstone så vid första anblicken. Men det finns också tvivel. Även om P. Skardžius från Subačius gav sitt godkännande åt tappet i KP 1939, har K. Vosylite, som sammanställt Kupiškis-dialektordboken, ordet tapp endast från LKŽ II₁; några nya belägg finns inte (författarens samtal med K. Vosylite 2004-12-13 och 14). Den förväntade formen tapp, čiaupti är inte belagd. Tapp skulle också kunna vara en ombildning av polska czop 1) ”plugg, tapp” LeLič 1979 – jfr den samogitiska polonismen med samma betydelse čepas 2. och čapas, den litauiska minoritetens (och gränsområdets) germanism capas 3., samt 4. ”pip på en kruka, hink eller flaska, <…>” (Pilviškiai, Nemunaitis)” LKŽ II₂ 1969. Oavsett osäkerheten kring ursprunget är tapp redan etablerat i standardspråket, och om det används som märkning av utbildade rörmokare kommer det att befästas även i talspråket. 166 Att kranas är motiverat av ”trana”, är kanske tydligt även av själva bilden – jfr: Tranan sträcker ut sin hals genom lyftkranen T 1976 285 4. Här råder nu traditionell byggstökighet, kranen som en väldig trana, <...> L och M 1976 33 7. Fanns det kanske också möjlighet och försök att kalla kranen för trana? Fågelmotiverade benämningar på verktyg och anordningar är också mycket typiska för litauiskan – jfr gerve 4. ”hävstång; hävstångens stång; kastarm” (Biržai), 5. ”potatisupptagarblad, hacka” (Telšiai, Gadūnavas, Laižuva), 6. ”del av en kvarn” (P. Sragys), 7. ”träpinne som håller fast kvarnens kvarnsten” (Sidabravas, Pašvitinys, A. Juškas ordbok), 13. ”lieens böjda handtag” (Rietavas), gervelė 1. ”anordning för att gräva upp eller rensa potatis” (Akmenė, Laižuva, Viekšniai), 2. ”kvarndel, räv” (Onuškis i Rokiškis distrikt, Kupiškis, Užpaliai, Klaipėda), 3. ”tvärpinne i kvarnstenen som kvarnaxeln (spindeln) vilar mot” (Jūžintai), 4. ”snöre för att lyfta den övre kvarnstenen” (Šimonys), 5. ”pinne för att lyfta kvarnstenarna” (Panemunis i Rokiškis distrikt, Kupiškis), 6. ”del av en vävstol” (Kupiškis), 7. ”tunn spjäla för att trä tyget genom skeden” (Salamiestis, Suvainiškis), 8. ”handtag på en spade, högaffel eller annat redskap med skaft” (Sudeikiai, Duokiškis, Salos, Lazūnai), 9. ”taknock, nock” (Kupiškis), 10. ”kil (= kil – J. K.) för att klyva stockar” (Šimonys) LKŽ III 1956. I F. Kuršaitis ordbok II Krahn – 1) eine Hebemaschine, krōns. nach Mielche: gērbe. I P. Ruigios, K. Milkaus och F. Kuršaitis ordböcker är fågeln ”trana” geršė 2. (1. ”häger, häger” i L. Rezas Bibel, F. Kuršaitis ordbok). I A. Lelios engelsk-litauiska ordbok: crane – gervė, gerve. Från RLŽ 1932 kan man spåra ytterligare ett hissnamn med liknande motivering: кран – <...>; // ett roterande lyftredskap, kaklis. Kaklis förekommer i K. Sirvydas ordbok från 1642: Kierat / kormy co wyciąga z dołu. Ergata, ea. Kaklis kuriuo ką ištraukia. Det finns också kaklis i F. Nesselmanno ordbok – Krahn, das Instrument, mit dem Lasten auf die Schiffe gehoben werden. Man bör inte heller glömma den polonism av tyskt ursprung ¹kāparas 1. ”anordning för att lyfta tunga föremål, hävstång” (polska kafar < tysk dial. kapfer) Krosna, Daukšiai, Marijampolė, Pilviškiai, Vilkaviškis, Veliuona, Gruzdžiai, Užventis, Kupiškis, kāpara Luokė (LKŽ V 1959), men endast kaparai SD 83 se ¹kāparas 1. – fel: det är en växt, kaparis. F. Kuršaičio žodyne (1874) kronas – regioninis skolinys, LKŽ VI 1962 fiksuotas ir iš Švėkšnos. Bendrinėje kalboje jis negalėjo turėti perspektyvos. Kranas jau yra A. Lelio 1919 m. lenkų–lietuvių kalbų žodyne (kran), visiškai įtvirtinamas TŽŽ 1936 – kranas 2. (vok.) „prekių kilnojamoji mašina“. Netapęs gerve, kranas negijo ir kito atitikmens kaip kai kurios kal- 167 bos – på polska finns också kran, men vanligen dźwig, på lettiska krāns, men också celtnis. Keltuvas förekommer i TechnŽ 1920 (подъемный кран), senare som synonym till krano i TechnŽ 1949, RLKŽ I 1967 och till och med PolŽ 1984. I LKŽ V 1959 är keltuvas 1. tekn. ”anordning för att lyfta tunga föremål” hämtat från RLŽ 1932 122, M. Šalčiaus skrifter och 1952 års Tiesos (men det är inte ”kran”). I DŽ 1954 och 1972 betyder keltuvas också 2. ”anordning för att lyfta tunga föremål”: varuhissar, och 4. ”lyftmaskin; hiss”; i DŽ 1993 1. tekn. ”anordning för att lyfta tunga föremål”: parallell-, skruv-, jib- och gruvhiss, spårlyft (2. ”bergbana”, 3. ”hiss”, <…>). I terminologin finns det dock bara en enda kranas. Kranas ”kran”, som länge hade börjat ersättas av en litauisk term, ersattes snabbare inom terminologin, men levde kvar alltför länge i vardagsspråket och skapade ett problem med att skilja det från krano ”lyftmaskin”. Eftersom problemet fanns också i ryskan, dikterades lösningen under tvåspråkiga förhållanden helt enkelt av ryskan: кран водопроводный – vattenkran, кран подъемный – lyftkran i PolŽ 1959 (i princip redan så i TechnŽ 1949). Så är det än i dag i många tvåspråkiga ordböcker: кран – 2. hiss, lyftkran, <…> RLKŽ I 1967, кран – 2. кран: lyftkran – подъемный кран LRKŽ 1971 (likaså LRKŽ 1988), кран – kranas: подъемный кран – lyftkran RLKŽ II 1983, Kran – lyftkran VLKŽ I 1989, grue – 4. tekn. lyftkran PLKŽ 1976, kranas – 1. (kran) robinet, 2. (lyftkran) grue LPKŽ 1992, crane – 2) lyftkran ALKŽ 1975, crane – 2) tekn. lyftkran ALKŽ 1998, DALKŽ 1998, DAKŽ 2001, kranas – 2. (lyftkran) crane LAKŽ 1979 och 1991, NLAKŽ 2002, dźwigarka ir dźwignik – tekn. lyftkran, domkraft LcLičŽ 1979, kranas – (lyft-) dźwig LicLcŽ 1991, celtnis – 1. lyftkran LaLičŽ 1977, kranas: lyftkran – krāns, celtnis LicLaŽ 1995. Till och med KPP 1976, där kranas anges som icke-rekommenderad ryska ”kran”, men ändå används: lyftkran // hiss. Ett visst stöd för allt detta, eller något att luta sig mot, kunde förstås bara vara formellt – lyftkranas LTE V 1979. Men även den har nu avskaffats – kranas ”periodisk lyftmaskin <…>” TechEnc II 2003. Recidyvas yra LeLičŽ 1979: dźwig – 2) tech. kranas, gervė ir kran – 2. gervė, kranas. Čia veikiausiai yra lenkų kalbos, griežtai neskiriančios „krano“ ir „gervės“ poveikis – plg. кран – dźwig, dźwignica (żuraw lub suwnica) WST 1973, kran II „rodzaj dźwigu; żuraw“ SWO 1997. Lietuvių kalboje panašus neskyrimas yra retenybė, atsitiktinumas: кран – 2. keltuvas, kelia- 168 masis kranas, trauktuvė, gerve RLKŽ I 1967. Trauktuvė žinoma iš K. Sirvydo 1642 m. žodyno: windā / Tractoria machina, tractorium organum. Trauktuvė. Reikšmė žr. trauktuvas 1. „prietaisas kam aukštyn traukti, kelti, kėliklis“ trauktuvė dar vartota 1853 m. F. Nesselmanno žodyne, XIX a. rankraštiniame D. Sutkevičiaus ir L. Ivinskio žodynuose, o reikšmę „suktuvas“ – A. Šolco ir J. Talmanto 1929 m. kišeniniame vokiečių–lietuvių kalbų žodyne. Gervė är i litauisk teknisk terminologi benämningen på en annan mekanism: gerve, suktuvas – ”lyftmekanism som lyfter en last med en lina eller kedja som lindas upp på en trumma. <···> En Δ med konkav friktionstrumma kallas špiliu eller kabestanu; <···>. Med spil dras fiskarnas nät, järnvägsvagnar och fartyg förtöjs vid stranden. Δ monteras ofta på kranar, lyftanordningar, hissar och skrapor” LTE IV 1978. Alltså kan gerve vara en del av en krano. Utifrån folklig terminologisk motivation är gerve fullt begripligt, suktuvas tydligare, men här finns en annan brist: det finns många olika slags suktuvų. LTE lyckades inte uppnå konsekvens – trots att gerve rekommenderas (medan špilis bara nämns i förklaringen), kallas ”en vinsch med horisontell axel, på vilken en lina lindas upp för att hissa ankaret eller förtöja fartyget” redan brašpilis i LTE II 1977. TechEnc II 2003 tar inte upp gerves; i TechEnc I 2000 står brašpilis, suktuvas. J. Banaitis anger fyra separata termer: gerve – лебедка – winch, suktuvas – ворот, вьюшка – reel, winch, špilis (laivo gervė) – шпиль – capstan, brašpilis – брашпиль – windlass. Tankfartyg och tank ”År 1886 sjösattes det första tankfartyget – det 90 meter långa tyska fartyget ’Glückauf’, och i början av 1900-talet transporterades olja till sjöss nästan uteslutande med tankfartyg” (Kopaliński 2001). Men först i TŽŽ 1936 dyker tankeris (eng.) upp – ”fartyg anpassat för transport av olika vätskor utan separat förpackning (emballage)”. I TechnŽ 1949 finns varken mankep eller mank; ALKPolŽ 1958 tar inte upp tanker, trots att där finns också tank – 1. behållare, tank, cistern, 2. bassäng, samt tank car – cisternvagn; tankbil, tank truck – tankbil. Först i DŽ 1954 finns tanklaivis: ”fartyg för transport av flytande bulklaster”. Man har tagit efter tyskans Tankschiff. Tanklaivis rekommenderas i PolŽ 1959 och 1984, JŽPTŽ 1992, JTLŽŽ 1994. Ännu femtio år senare förekommer tankeris fortfarande i pressen, främst i översättningar. Högst oväntat förekommer tankerис i StatŽ 2002. 169 För att bildningen tanklaivis ska bli tydligare och mer hållbar behöver den motiveras. Länge saknades en sådan motivering, eller så var den otillräcklig och obegriplig. I TŽŽ 1936 definieras tankas 2. som ”en väldig cistern inmurad i marken för förvaring av bensin, fotogen och andra vätskor”; i DŽ 1954 är tankas endast militärt; ALKPolŽ 1958 anger tank – 1. behållare, tank, cistern, inte tankas. I DŽ 1972 har tankas redan betydelse 1: ”stort kärl för förvaring och transport av vätskor eller gaser”: bensintankar, men i DŽ 1993 är denna betydelse redan nummer 2 och saknar illustration. Och i TŽŽ 1985 betyder tankas 2. ”cistern, behållare”. Det är alltså oklart – ordet förklaras ju med just cisterna, behållare; men var finns tankas, vad används den till och vilken sorts tank är det – kanske är bensintankas rentav benzinezis? Inte ens encyklopedin förklarar saken: tanklaivis – ”‹⋯›. Lasten fylls i flera eller ett tiotal tankar mellan tvär- och längsgående skott och pumpas därifrån ut genom rör” LTE XI 1983. Om det är behållare, varför då tanklaivis? Och om det är tanklaivis, varför kallas då dessa behållare inte tankai? Och vad har det för samband med stridsfordonet tankų? Taigi reikia eiti prie kilmės. Angl. tank „rezervuaras, bakas, cisterna“ yra skolinys iš port. tanque [vieni kildina iš estanque < estancar „tvenkti“ (plg. stagnum 1. „stovintis vanduo; ežeras; bala, pelkė, klanas, valka“, 2. „dirbtinis tvenkinys, kūdra, baseinas“ LoLičŽ 1996) < vulg. lot. stantire „sustabdyti (tekėjimą)“ / „tvenkinys, kūdra; gelda; talpykla, bakas“ (Webster’s Dictionary Unabridged 1981; Webster’s Comprehensive Dictionary 1996), kiti – iš hindi tankh „bakas, rezervuaras“ (Sabaliauskas 1994: 349). Visai naujas šio žodžio istorijos puslapis atsivertas bevcik prieš 90 metų karo technikos ir karybos specialistų: „Pirmasis tankas, panaudotas karo veiksmams, buvo britų „Mark I“ (Somos mūšyjc 1915 09 15)“ (Kopaliński 2001) [kiti šaltiniai nurodo vėlesnį laiką – 1916 m. (LTE XI 1983)]. „Angliškas žodis tank, reiškiantis cisterną, iš pradžių buvo vartojamas priešui klaidinti“ (Kopaliński 2001). Tačiau slaptas kodinis pavadinimas prilipo neatplėšiamai. „Prancūzų spaudoje žodis tank pirmą kartą pavartotas 1916 metų rugsėjo 22 dieną“ (Sabaliauskas 1994: 349). Prilipo ir priešams vokiečiams – buvo Tank, tik paskui pakeista prancūziškos (toliau – lotyniškos) kilmės vokišku žodžiu Panzer (taip pat Panzerkampfwagen), nors reikšmė „bakas, rezervuaras, cisterna“ Tank liko. Pranc. tank vadinamas ir prancūziškai – char de combat („kovos vežimas“), char d’assaut („šturmo vežimas“), char blindé („šarvuotas vežimas“). Lenk. tank jau visai pasenęs – dabar czołg (czołgać się – „ropoti, réplioti; šliaužoti“), taip pat „tankistas“ – czołgista, bet ir panczneny; ir tank „rezervuaras, talpykla“ 170 I ordböcker markeras psn. (används endast fot. ”framkallningsbehållare”) – numera zbiornik, och därför oftare ”tankfartyg” än tankowiec, nämligen zbiornikowiec, även om tankować används i betydelsen ”förse med bränsle (om fartyg, lokomotiv)”. Tanko dar nėra KarŽ 1919, STŽŽ 1923, SNŽŽ 1924. Paplito tarmėse kaip palyginimas: Tos bobos didybė – kaip tankas Kupiškis. Kaip tankas ta karvė Vainutas; taip pat reikšmę „kas labai stambus, tvirto sudėjimo“ (Želva, Miežiškiai), net 4. prk. „batas trumpu aulu“ (Salantai, Lenkimai, Mažeikiai, Tirkšliai) – plg. танкетка – 1. storas puspadis, 2. dg. танкеты, сторападзіі баталіі (moteriški) RLKŽ IV 1985, suvalkiečių branavykai („šarvuočiai“) „darbiniai batai“ (ZŠŽ 2003). Det vanliga stridsfordonet tankas visar sig alltså vara sekundärt, medan vi som lånar ordet knappast har något ursprungligt, förutom … i ordböcker och inom mycket specialiserade områden. Visserligen skrev den officiella pressen om det ljusa livet glatt om utmärkta tankar även på kögårdar: När mjölkledningen kopplas in kommer mjölken att rinna direkt från kon genom glasrör och kylare till tankarna TMtr 1973 3 1. ŽŪMTŽ 1983 är ojämförligt mer återhållsam: манк для молока – mjölkcistern, манкохлади-тель молока – jordbr. mjölkkylcistern, men аэротенк – aerotankas. HidrotechŽ 2000 tank – 1. bassäng; reservoar; vattenbehållare, 2. tank, cistern, bunker, däremot aeration tank – 1. tekn. aerotankas (även aerotank), 2. vattenv. aerobassäng, methane tank – avl. metantankas, medan StatŽ 2002 har metano tankas – methane carrier – Metant – methanier – танк сжиженного метана (men också metantankas, rötkammare samt aerotankas), butantankas – butane carrier – Butant – butanier – танк бутана. För polackerna är det inte tankas utan kamera: метатенк se метатанк – komora fermentacyjna, gnilna, аэротенк se аэротанк – 1. tekn. san. luftningskammare, 2. pannv. slamsamlare, slamtank WST 1973. Även på litauiska skulle man här kunna klara sig utan tanko (åtminstone måste metatanką rättas till metano tanką), även om det inte vore lätt att ersätta aerotanko med något som aero rezervuaru – ett internationellt ord med ett annat internationellt ord. Eng. tanker betyder inte bara 1. tankfartyg, inte bara 2. cistern, tankbil DALKŽ 1998, DAKŽ 2001, inte bara 2. järnv. amer. cistern ALKŽ 1975, utan också 3. flyg. tankflygplan DALKŽ 1998, DAKŽ 2001, även om den exakta facktermen är танк-заправщик, replenishment tanker, och den mycket oidiomatiska litauiskan säger tanklaivis pilstytojas JTLŽŽ 1994 (en lufttankfartyg är fullt möjligt tanklaivis MkslL 2002 22 14, trots den mycket misslyckade formuleringen tankeras – degalus nešantis orlaivis). 171 Eller skulle kanske tankfartyg, eftersom det inte är helt entydigt, också vara överflödigt? Det finns ju också oljetransportör, tjockolje- och bensintransportör (kan vara både bil och fartyg!), liksom eng. oiler, fr. pétrolier. Men saken är att detta tankfartyg kan frakta olja ena gången, tjockolja nästa, och i allmänhet vilken vätska som helst, till och med olika vätskor samtidigt i olika tankar. NATO TŽ 2001 oiler / pétrolier – ”militärt eller civilt tankfartyg med all nödvändig utrustning för att bunkra fartyg till sjöss” – tankfartyg. Och för att tankfartyg ska bli tydligare och mer motiverat, är det viktigare att ha ett tank i ett tankfartyg än en aerotankas eller en metano tankas; ryskan har redan ett sådant, och dess struktur och låneordspolitik ligger trots allt närmare litauiskan än många andra språk: танк II tekn., ”specialutrustad tank eller avdelning för förvaring eller transport av vätskor” АРиРАС„ЛДП“ 1969, танк2 – ”specialutrustad behållare för förvaring eller transport av vätskor” ССИС 1993. Den ryska termen танкер (нефтеналивное судно) КПС 1955 saknade ännu en grund i ordet танк, men fick det senare – танк судовой ПС 1976 och 1989. Inom litauisk sjöfartsterminologi har man följt en liknande väg: mank – tank, behållare, reservoar JŽPTŽ 1992, tankas – mank – tank, compartment JTLŽŽ 1994. Det finns till och med diptankas – дuптанк– deep tank JTLŽŽ 1994. För övrigt är diptankas ett mycket gammalt ord: diptankas sjöf. ”djup cistern i transportfartyg, använd för att ta in vattenbarlast” TŽŽ 1951 (och 1969), diptánkas ”fartygsbarlastvattencistern” TŽŽ 1985 och 2001. Någon tank för tankfartyg finns inte alls i TŽŽ 1951 och 1969, och i TŽŽ 1985 och 2001 är betydelse 2 av tankas lika odefinierad: ”cistern, behållare”. Denna bristande överensstämmelse bör rättas till – ett tankas i ett tankfartyg är mer behövligt och välgrundat än det påträngande engelska låneordet för fartygets diptankas. Och nu – vilket framgår av den lexikografiska tekniken i de citerade exemplen och vilket det varit dags för sedan länge – är stridsfordonet tankas och tankfartygets tankas homonymer. Inom litauisk lexikografi har man – sedan länge – tagit hänsyn till detta endast i översättande ordböcker (till exempel ALKŽ 1975, RLKŽ IV 1985). Slutsatser 1. Ordet kuzovas, ett tatariskt slaviskt lånord, används i många varianter och betydelser i nästan alla dialekter, men har inte upptagits i den tekniska terminologin. Kėbulas är ett litauiskt dialektord som har blivit en fackterm (en motsvarande eller liknande del av en vagn). Karoserija i betydelsen ”kaross med tillbehör” är onödigt och har ingen plats i det internationella systemet av begrepp och termer. 172 2. Låneordet polis används konsekvent inom terminologin och till och med i vardagsspråket. Det finns dock redan försök att förverkliga den tidigare outnyttjade möjligheten att terminologisera det dialektala kalstas (för närvarande skulle det bara vara en litauisk motsvarighet till polio, inte en ersättning). 3. Čiaupas har använts sedan 1920 (tidigare bland litauerna i Litauen Lilla användes det tyska betydelselånet gaidys), och har fått störst spridning inom terminologin och minst i talspråket. Medan ”čiaupas” var kranas (och långt därefter), var ”lyftmaskin” keliamasis kranas; numera är den kranas. 4. Tankfartyg kom till tidigare (1886) än stridsvagn (1915) – till en början ett hemligt kodnamn, som sedan fastnade för gott (även om det har ersatts med egna ord i vissa språk). År 1936 beläggs redan tankerį, och 1954 tanklaivis (från tyska Tankschiff). För att tanklaivis ska vara motiverat och entydigt behövs också dess grund tankas (homonym) – ”en tank eller avdelning i ett fartyg för transport av vätskor”. LITTERATUR OCH KÄLLOR ALKPolŽ 1958: Novodvorskis A. Anglų–lietuvių kalbų politechninis žodynas, Vilnius. ALKŽ 1975: Anglų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Laučka, B. Piesarskas, E. Stasiulevičiūtė, Vilnius. ALKŽ 1998: Svecevičius B. Anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. Ambrazas S. 1993: Daiktavardžių darybos raida 1, Vilnius. Ambrazas S. 2000: Daiktavardžių darybos raida 2, Vilnius. Būga K. 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius. Būga K. 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius. DAKŽ 2001: Piesarskas B. Dabartinės anglų kalbos žodynas, Vilnius. DALKŽ 1998: Piesarskas B. Didysis anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. Drg – Vänskap (tidning). DŽ 1954: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1972: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1993: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. Fraenkel E. 1955–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch, Göttingen. HidrotechŽ 2000: Baškys K., Šulga V. Anglų–lietuvių kalbų hidrotechnikos terminų žodynas, Vilnius. JTLŽŽ 1994: Banaitis J. Jūrų technikos, laivybos, žvejybos lietuvių–rusų–anglų kalbų žodynas, Klaipėda. JŽPŽ 1992: Velička A. Jūreivystės, žvejybos ir politechnikos terminų žodynas, Klaipėda. 173 Kabelka J. 1964: Kristijono Donelaičio raštų leksika, Vilnius. KarŽ 1919: Kariškas lietuviškai-rusiškas ir rusiškai-lietuviškas žodynėlis, Kaunas. KL 1933: Kamantauskas V. Kalbėkime lietuviškai, Kaunas. Kopalinski W 2001: Žodynas. XX amžiaus įvykiai, sąvokos ir mitai, Vilnius. KP 1939: Kalbos patarėjas. Paruošė L. Dambrauskas, redagavo A. Salys ir Pr. Skardžius, Kaunas. KPP 1976: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius. KPP 1985: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius. LAKŽ 1979: P i c s a r s k a s B., S v e c e v i č i u s B. Litauisk-engelsk ordbok, Vilnius. LAKŽ 1991: P i e s a r s k a s B., S v e c e v i č i u s B. Litauisk-engelsk ordbok. Fackredaktör R. Dapkutė, Vilnius. LaLicŽ 1977: B a l k e v i č i u s J., K a b e l k a J. Lettisk-litauisk ordbok, Vilnius. LE XI 1957: Lietuvių enciklopedija 11, South Boston. LEnc V 1937: Lietuviškoji enciklopedija 5, Kaunas. LeLieŽ 1979: V a i t k e v i č i ū t ė V. Polsk-litauisk ordbok, Vilnius. LieLaŽ 1995: B a l k e v i č i u s J., B a l u o d ė L., B u o j a t ė A., S u b a t n i c k a s V. Litauisk-lettisk ordbok, Riga. LieLeŽ 1991: K a l ė d a A., K a l č i e n ė B., N i e d z v i e c k a M. Litauisk-polsk ordbok, Vilnius. L och M – Litteratur och konst (veckotidning). LKA I 1977: Lietuvių kalbos atlasas I. Leksika, Vilnius. LKŽ II 1947: Lietuvių kalbos žodynas 2, Kaunas. LKŽ II₁ 1969: Lietuvių kalbos žodynas 2, Vilnius. LKŽ III 1956: Lietuvių kalbos žodynas 3, Vilnius. LKŽ V 1959: Lietuvių kalbos žodynas 5, Vilnius. LKŽ VI 1962: Lietuvių kalbos žodynas 6, Vilnius. LKŽ IX 1973: Lietuvių kalbos žodynas 9, Vilnius. LKŽ X 1976: Lietuvių kalbos žodynas 10, Vilnius. LKŽ XI 1978: Lietuvių kalbos žodynas 11, Vilnius. LKŽ XIII 1984: Lietuvių kalbos žodynas 13, Vilnius. LKŽ XV 1991: Lietuvių kalbos žodynas 15, Vilnius. LKŽ XVI 1995: Lietuvių kalbos žodynas 16, Vilnius. LKŽ XVIII 1998: Lietuvių kalbos žodynas 18, Vilnius. LoLicŽ 1996: K u z a v i n i s K. Latin-litauisk ordbok, Vilnius. LPKŽ 1992: K a r s a v i n a I., K a i r i ū k š t y t ė S. Litauisk-fransk ordbok, Vilnius. LRKŽ 1971: Lyberis A. Lietuvių–rusų kalbų žodynas, Vilnius. LRKŽ 1988: Lyberis A. Lietuvių–rusų kalbų žodynas, Vilnius. LTE I 1976: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 1, Vilnius. LTE II 1977: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 2, Vilnius. LTE IV 1978: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 4, Vilnius. LTE V 1979: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 5, Vilnius. 174 LTE XI 1983: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 11, Vilnius. MkslL – Mokslo Lietuva (tidning). NATO TŽ 2001: NATO terminų žodynas, Vilnius. NLAKŽ 2002: Piešarskas B., Svečevicius B. Naujasis lietuvių–anglų kalbų žodynas, Vilnius. Piročkinas A. 1986: Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas. PATŽ 1995: Penkiakalbis automobilių terminų žodynas. Parengė R. Katalynaitė, A. Klibavičius, V. Kvietkauskas, R. Lapinskas, G. Paliulis, Vilnius. PLKŽ 1976: Prancūzų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Juškienė, M. Katilienė, K. Kazlauskienė, Vilnius. PolŽ 1959: Rusų–lietuvių kalbų politinis žodynas. Red. kol. p-kas A. Novodvorskis, Vilnius. PolŽ 1984: Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas. Sudarė G. Daugėla, spec. red. J. Stanaitis, Vilnius. RLKŽ 1955: Lemchenas Ch. Rusų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. RLKŽ I 1967: Rusų–lietuvių kalbų žodynas 1. Paruošė V. Baronas, V. Galinis, Vilnius. RLKŽ II 1983: Rusų–lietuvių kalbų žodynas 2. Sudarė Ch. Lemchenas, Vilnius. RLKŽ IV 1985: Rusų–lietuvių kalbų žodynas 4. Sudarė J. Kardelytė, Ch. Lemchenas, J. Macaitis, A. Mankevičienė, Vilnius. RLŽ 1932: Baron s J. Rusų lietuvių žodynas, Kaunas. RŽ 1948: Lietuvių kalbos rašybos žodynas. Redagavo K. Gasparavičius, N. Grigas, J. Lazauskas, K. Ulvydas, A. Žirgulys, Kaunas. Sabaliauskas A. 1994: Iš kur jie? Pasakojimas apie žodžių kilmę, Vilnius. SinŽ 1980: Lyberis A. Sinonimų žodynas, Vilnius. Skardžius P. 1998: Rinktiniai raštai 4, Vilnius. SNŽŽ 1924: Norkus J. Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis, Kaunas. StatŽ 2002: Statybos terminų žodynas. Moksl. red. A. Kudys, Vilnius. STŽŽ 1923: M. ir S. Svetimų ir tarptautinių žodžių žodynėlis, Šiauliai. SWO 1997: Słownik wyrazów obcych, Warszawa. T – Tiesa (tidning). TechEnc I 2000: Technikos enciklopedija 1, Vilnius. TechEnc II 2003: Technikos enciklopedija 2, Vilnius. TechnŽ 1920: Maciejauskas A. Techniko žodynėlis, Kaunas. TechnŽ 1949: Novodvorskis A. Trumpas rusiškai-lietuviškas techninis žodynas, Kaunas. TMtr – Tarybinė moteris (tidskrift). TT 1992: Terminologijos taisymai. Parengė K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius. TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas, Kaunas. TŽŽ 1951: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 1969: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. 175 TŽŽ I 1999: Tarptautinių žodžių žodynas 1, Vilnius. Webster’s Comprehensive Dictionary 1996: The New International Webster’s Comprehensive Dictionary of the English Language, Trident Press International. Webster’s Dictionary Unabridged 1981: Webster’s Third New International Dictionary of the English Language Unabridged, Springfield, Massachusetts. VI 1924: Vireliūnas A. Jurdai, arba terminai, Kaunas. VLE II 2002: Visuotinė lietuvių enciklopedija 2, Vilnius. VLKŽ I 1989: Križinauskas J. Vokiečių–lietuvių kalbų žodynas 1, Vilnius. VL,LVKATŽ 1996: Žitkutė A. Vokiečių–lietuvių, lietuvių–vokiečių kalbų automobilių terminų žodynas, Vilnius. WST 1973: Wielki słownik techniczny rosyjsko–polski, Warszawa–Москва. Zinkevičius Z. 1992: Lietuvių kalbos istorija 5, Vilnius. ŽSŽ 2003: Zanavykų šnektos žodynas. Vyr. red. A. Pupkis, Vilnius. ŽD 1943: Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius. ŽŪMTŽ 1983: Rusų–lietuvių kalbų žemės ūkio mechanizacijos terminų žodynas. Parengė V. Gerulaitis, S. Lukėnas, Vilnius. АПуРЛАС,“ЛДП“ 1969: Англо-русский и русско-английский словарь, „ложных друзей переводчика“. Под общим руководством В. В. Ажнюка, Москва. Даль В. 1979: Толковый словарь живого великорусского языка 2, Москва [1881 м. II пар. ir pat. leidimo perspaudas]. КПС 1955: Краткий политехнический словарь, Москва. КЭСРЯ 1971: Шанский Н. М., Иванов В. В., Шанская Г. В. Краткий этимологический словарь русского языка, Москва. ПС 1976: Политехнический словарь, Москва. ПС 1989: Политехнический словарь, Москва. ССИС 1993: Современный словарь иностранных слов, Москва. Фасмер М. 1967: Этимологический словарь русского языка 1, Москва. Фасмер М. 1971: Этимологический словарь русского языка 3, Москва. Фасмер М. 1973: Этимологический словарь русского языка 4, Москва. Jonas KLIMAVIČIUS Mottaget 2004-10-25 Litauiska språkinstitutet P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] 176