Epo, lyrikos, dramos žanrų ir kitų klasifikacijos vienetų pavadinimai pirmuose lietuviškuose literatūros teorijos vadovėliuose

Asta MITKEVIČIENĖ Institutet för litauiska språket BENÄMNINGAR PÅ EPOKENS, LYRIKENS, DRAMATS GENRER OCH ANDRA KLASSIFIKATIONSENHETER I DE FÖRSTA LITAUISKA LÄROBÖCKERNA I LITTERATURTEORI 1. Inledande anmärkningar Ofta hörs påståendet att litteraturvetenskapens terminologi är särskilt olitauisk. Har det alltid varit så? Syftet med denna artikel är att undersöka en av de viktigaste grupperna av litteraturvetenskapliga termer som användes när den nuvarande terminologin inom detta vetenskapliga område skapades – benämningarna på epikens, lyrikens och dramats genrer samt andra klassifikationsenheter i de första litauiska läroböckerna i litteraturteori. Undersökningen begränsas inte till termers ursprung; även synonymi mellan termer diskuteras, liksom några andra aspekter av termbruket. Materialet har hämtats ur K. Bizauskas Raštijos bei literatūros teorijos (del 1, 1918) och den tredje, utökade och reviderade upplagan av Literatūros teorija1, båda upplagorna av M. Gustaitis Stilistikos (1923 och 1927), tre olika upplagor av J. Norkaus lärobok Literatūros teorija (pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai) (1923, 1926, 1930), St. Čėsūnos Poezijos ir prozos teorijos (1925), samt J. Ambrazevičius bok Literatūros teorija. Poetika (fjärde upplagan, 1938²) – det vill säga samtliga specialiserade verk i litteraturteori som utkom under mellankrigstiden (de första sådana verken). Varför valdes just verk i litteraturteori? Som J. Girdzijauskas påpekar var det före K. Bizauskas lärobok ”bara smulor av teoretiska reflektioner om litteraturen” (Girdzijauskas 1993: 115). Även om grundläggande begrepp och föreställningar hade vuxit fram eller höll på att växa fram under 1900-talets två första årtionden 1 Den andra upplagan av K. Bizauskas lärobok utkom utan några ändringar (även den omfattade endast del I), och den fjärde var, enligt förordet, endast obetydligt reviderad; termerna lämnades oförändrade. J. Jablonskis recenserade lärobokens andra upplaga 1920 och kritiserade den hårt (Jablonskis 1933: 181–183). 2 Pirmieji leidimai – 1930, 1933, 1936 m. Ketvirtasis leidimas (1938 m.) pasirinktas todėl, kad tai paskutinis iki karo išleistas literatūros teorijos vadovėlis, atspindintis ketvirtojo dešimtmečio literatūrologijos terminų vartoseną. 81 ats eller höll på att växa fram inom litteraturkritiken (se samma ställe), men systemet av begrepp (och därmed själva termerna) framträder tydligast endast i verk i litteraturteori³. För övrigt var det just författarna till de nämnda läroböckerna i litteraturteori som först försökte definiera termerna apysaka, novelė (Sprindytė 1996: 26; LLE 2001). Alla läroböckerna skiljer sig naturligtvis åt i fråga om ämnesmässig och språklig nivå samt omfång. Även författarnas litteraturvetenskapliga utbildning varierar: K. Bizauskas studerade juridik i Moskva, medan M. Gustaitis, utöver andra studier i väst, studerade litteratur- och konsthistoria vid universitetet i Fribourg. J. Norkus tog examen från historieavdelningen vid Litauens universitet, medan J. Ambrazevičius studerade litteratur vid Litauens universitet, där han senare själv undervisade, och även vid universitetet i Bonn (LLE 2001; VLE III 2003, VII 2005; LE XX 1960). Vid utgivningen fick läroböckerna också olika omdömen. J. Jablonskis kritiserade, som redan nämnts, den andra upplagan av K. Bizauskas lärobok. St. Čėsūnos lärobok, som utarbetats efter D. Ovsianiko-Kulikovskis arbete, förklarades olämplig som skolbok av undervisningsministeriets kommission för granskning av läromedel och böcker (men lämplig exempelvis för lärare) (ŠD 1925: 1243); den utkom endast en gång. Under 1920-talets tredje decennium användes troligen läraren J. Norkaus lärobok mest i skolorna (Misevičius 1930: 733). För litteraturvetenskapens terminologihistoria är förordet Prakalba till 1922 års upplaga av K. Bizauskas lärobok mycket viktigt. Författaren skriver att han hade lagt fram litteraturvetenskapliga termer för Terminologikommissionen⁴, som ”diskuterade dem under en lång rad sammanträden, men ännu inte fastställde dem slutgiltigt”⁵, och att han därför ger ut läroboken ”med förbehål- 3 Benämningar på epikens, lyrikens och dramats genrer samt andra klassifikationsenheter användes exempelvis redan i litteraturhistoriska verk som började utkomma från slutet av 1800-talet. Eftersom dessa verk överblickar en ännu ung litauisk litteratur kan antalet termer för de tematiska grupper som behandlas där dock endast vara begränsat. 4 K. Bizauskas intresse för terminologi framgår av följande tanke: ”fastställandet av termer är inte en angelägenhet för någon enskild intresserad person eller författare, utan en gemensam angelägenhet för oss alla” (Biz, 4). 5 År 1921 gav Terminologikommissionen J. Tumas i uppdrag att bilda en liten kommitté för litteraturtermer och föreslog att L. Gira och V. Krėvė skulle bjudas in. Den lilla kommittén lämnade kommissionen en förteckning över K. Bizauskas litteraturvetenskapliga termer, vilka diskuterades vid sju sammanträden. J. Jablonskis deltog i samtliga sammanträden och K. Būga i fem. A. Smetona var ordförande vid de flesta sammanträdena och A. Vireliūnas var sekreterare. P. Mašiotas och A. Dambrauskas deltog ofta i sammanträdena. K. Bizauskas deltog endast i ett av dem. Tyvärr publicerade Terminologikommissionen inte sina beslut om litteraturvetenskapliga termer, till skillnad från besluten om juridiska termer, vägtermer, geografiska termer och andra termer. 82 med beaktande av Terminologikommissionens anmärkningar» (Biz3 3). Han tackar också särskilt K. Būga och J. Jablonskis för deras råd. I slutet av J. Gustaitis Stilistikos finns en infogad Terminų sąrašas (där finns bara något enstaka genrenamn). Termerna presenteras på många olika sätt i läroböckerna: de definieras, diskuteras, beskrivs eller räknas bara upp; förändringar i de begrepp som termerna betecknar visas, liksom vissa termers ursprung. Till exempel: ”numera kallas små episka verk med mycket ovanligt och fantastiskt innehåll för ballader<~>. Balladen uppstod i södra Frankrike, i Provence. Provences folkpoeter, trubadurerna, vandrade från slott till slott och prisade riddarnas bedrifter. Till sången hörde dans, och därför började man kalla sångerna ballader (ballare – att dansa). Via Frankrike kom balladerna till England och Tyskland, där episka verk med fantastiskt innehåll började kallas ballader” (Biz3 154–155). Termerna klassificeras i läroböckerna. I J. Ambrazevičius lärobok finns ett schema över litteraturteorin, som visar hierarkin mellan de termer som ingår i det. Genre och andra klassifikationstermer. Termen žanras används något oftare endast i J. Ambrazevičius lärobok (jfr baladės žanras Am4 90, poemos žanras Am4 98, romano žanras Am4 102 etc.). Men žanrais betecknas också skönlitterära arter: epik, lyrik och drama (Am4 89). I M. Gustaitis (1927) och J. Norkaus läroböcker påträffas endast några få fall där žanro används. Oftast benämner alla författare både den skönlitterära arten och genren med termen rūšis, mer sällan med forma (t.ex. Biz3 145, Nor1 46, Nor2 50, Am4 98), eller skyrimi (t.ex. Čes 50). Rūšimi betecknas också en klassifikationsunderavdelning som är mindre än en genre och som numera ofta benämns på olika sätt. I traditionell litauisk litteraturvetenskap är den klassifikationstermen ofta (žanrinė) forma, (žanrinis) tipas, modelis (se Zaborskaitė 1982, LTA 1982). Med Tipais betecknas även exempelvis lyriska arter: išpažintinė lyrika, filosofinė lyrika osv. (se Zaborskaitė 1982). I denna artikel behandlas namn på genrer och genreformer samt namn på epikens, lyrikens och dramats arter. I de utvalda läroböckerna behandlas folkloren tillsammans med litteraturen, men folkloristiska termer undersöks inte särskilt i denna artikel (de används endast för jämförelse med litteraturvetenskapliga termer) och räknas inte in i det totala antalet termer. Å andra sidan går det inte alltid att avgränsa sig från folkloren, eftersom gränsen mellan litteraturens och folklorens genrer inte alltid är tydlig. Vid insamlingen av termer till artikeln utgick man främst från V. Zaborskaitės Literatūros mokslo įvadu (1982) och den av V. Kubilius redigerade Literatūros 83 teorijos apybraiža (1982), literatūrologijos terminų žodynais, taip pat tautosakos darbais. Šiame straipsnyje aptariami 276 epo, lyrikos, dramos rūšių, žanrų ir žanrinių formų pavadinimai, neskaitant variantų. Tie terminai sudaro 44 nevienodo ilgio sinonimų eilutes. 2. Epik, lyrik, drama Nästan alla författare använder termerna epas6 Biz₃, 137, Gus₁ 4, Gus₂ 4, Nor₁ 43, Nor₂ 47, Nor₃ 60, Češ 49, Am₄ 71 (Biz₃ 64 är en sammansatt term med varianten eposas – poetiškas eposas), lyrika Biz₃ 137, Gus₁ 4, Gus₂ 4, Nor₁ 55, Nor₃ 72, Am₄ 71 / lirika Nor₂ 47, Češ 81, drama Biz₃ 138, Gus₁ 4, Gus₂ 4, Am₄ 71 för att beteckna respektive litterär art. Det bör dock noteras att epas i läroböckerna ersätts av termen epinė poezija Biz₃ 137, Nor₁ 43 / epinė poezija Nor₃ 60, Češ 49, Am₄ 94, lyrika – lyrinė poezija Biz₃ 137, Nor₁ 72 / lyrinė poezija Nor₂ 58 / lyrinė poezija Nor₃ 22, Češ 7, lyriškoji poezija Biz₃ 165, Nor₁ 55, drama – draminė poezija Biz₃ 138, Nor₁ 62 / draminė poezija Nor₂ 64 eller dramatinė poezija Češ 57. Det har observerats att K. Bizauskas och J. Norkus helst använder sammansatta termer. J. Ambrazevičius nöjer sig oftast med termerna epas, lyrika, drama. Benämningarna på epikens, lyrikens och dramats verk varierar mycket i läroböckerna. Det bildas ganska långa synonymrader, till exempel: lyrinis veikalas Biz₃ 137, Nor₁ 58, Nor₃ 75 / lirinis veikalas Nor₂ 62 – lyriškas veikalas Biz₃ 165 – lyrikos veikalas Biz₃ 166 – lyrinis dailės veikalas Biz₃ 167 – lyrinis kūrinys Biz₃ 179, Nor₁ 56, Nor₃ 73, Am₄ 110 / lirinis kūrinys Nor₂ 60 – lyrinės poezijos kūrinys Češ 59. Dessa treordsförbindelser kan betraktas som långa termformer. Flest synonymer finns i den tredje upplagan av K. Bizauskas lärobok, medan J. Ambrazevičius undvek synonymi – där finns enbart lyrinis kūrinys. Fler författare använder synonyma benämningar på verk inom epik och drama, till exempel: epinis veikalas Biz₃ 137, Gus₁ 57, Gus₂ 62, Nor₁ 43, Nor₂ 6 I betydelsen berättande litteratur används numera både epas och epika (termen epika bör ha börjat spridas i ett försök att beteckna olika begrepp med olika termer, jfr romanas – romanistika, novelė – novelistika, humoras – humoristika etc.). I de senaste utgåvorna (exempelvis VLE V 2004) föredras den kortare termen. 7 Exemplen på synonymer och varianter presenteras kronologiskt i artikeln, så att förändringarna i terminologin ska bli tydligare. 84 47, Nor₃ 61, Am₄ 98 – episkt verk Biz₃ 154, Am₄ 89 – episkt verk Nor₁ 43, Nor₂ 47, Nor₃ 61, Am₄ 89 – episk dikt Nor₁ 56 – episk text Nor₂ 59, Nor₃ 57, dramatiskt verk Biz₁ 12, Biz₃ 25, Nor₁ 10, Nor₂ 10, Nor₃ 13, Am₄ 14 – dramatiskt verk Biz₃ 137, Nor₁ 62, Nor₂ 64, Am₄ 111 – dramatisk dikt (Gus₁ 231 / dramatisk dikt Češ 57 – dramatiskt verk Češ 57 – dramatisk dikt Nor₃ 56, Am₄ 121 och den långa formen verk i dramatisk poesi Am₄ 121 (som synes uppskattar mer än en författare de långa formerna). J. Norkus kallar ett kort epos för litet episkt verk Nor₁ 52, Nor₂ 55, medan J. Ambrazevičius inför termen litet episkt verk Am₄ 122. Denna omfattande synonymi beror på att uttryckssätten för de underordnade leden ännu inte har stabiliserats och på den synonyma användningen av dikt och verk. 3. Enords termer Större delen (cirka 71%) av enordstermerna (av 69 identifierade) i den tematiska grupp som behandlas är internationella termer. Dramats (och teaterns) genrebeteckningar utmärker sig – det finns inte en enda litauisk term. Termerna används i samma form också i dag, exempelvis: drama Biz₃ 185, Gus₁ 210, Gus₂ 204, Nor₁ 63, Nor₂ 47, Nor₃ 58, Am₄ 116, fars Biz₃ 198, Češ 57, Am₄ 122, feerija Biz₃ 198, Am₄ 122 (fejerija TŽŽe 2002, feerija VaitkTŽŽe 2003), komedi Biz₃ 185, Nor₁ 63, Nor₂ 66, Nor₃ 58, Češ 57, Am₄ 115, melodram Biz₃ 198, Češ 58, Am₄ 122, mysterium Biz₃ 198, Češ 75, Am₄ 122, pjäs Am₄ 122, tragedi Biz₃ 185, Nor₁ 63, Nor₂ 66, Nor₃ 58, Češ 57, Am₄ 115, vaudeville Biz₃ 198, Češ 57, Am₄ 122. Det enda ord som etablerats i en annan form är moralitet Biz₃ 199 – moralité (jfr LTŽ 1962; Zaborskaitė 1982; TŽŽe 2002). Termen drama, som används i betydelsen av en enskild dramagenre, bör behandlas separat. K. Bizau skas, J. Norkus och J. Ambrazevičius undanröjer i texten termens drama mångtydighet genom att använda drama i egentlig mening Biz₃ 185, Nor₁ 67, Nor₂ 70, drama (i egentlig mening) Nor₁ 66, Nor₂ 69 eller drama (i snävare mening) Am₄ 116 / drama i snävare mening Am₄ 121 (J. Ambrazevičius är mer precis). För övrigt använder St. Češūnas termen drama i ytterligare en betydelse – ”tragedi”: ”Ofta har termen d r a m a denna betydelse, det vill säga betecknar inte vilket dramatiskt verk som helst, utan endast ett t r a g i s k t [verk]” (Češ 57). Denna användning kan ha påverkats av ordens icke-terminologiska betydelser drama och tragedi (jfr DŽ₅ 2003 85 drama 3. bildl. ”stor olycka som orsakar moraliskt lidande” och tragedi 2. bildl. ”stor olycka, hemsk händelse”). Benämningarna på epikens och lyrikens8 genrer och verktyper har olika ursprung. Som väntat är de flesta internationella termer, till exempel: bukolika Biz3 156, eklog Biz3 156 (eklog LTŽ 1962, TŽŽe 2002, VaitkTŽŽe 2003, eklog Zaborskaitė 1982), epigram Biz3 178, Nor3 67, Češ 64, epinikion Biz3 172, epitaf Biz3 179, epopé Biz3 146, Nor3 71, Češ 51, Am4 96, skiss Gus1 130, Gus2 137, feuilleton Gus1 177, Gus2 178, hymn Biz3 175, Gus1 62, Gus2 67, Nor2 64, Nor3 77, Češ 62, Am4 110, humoresk Biz3 164, jamb Biz3 178, Am4 111, krönika Biz3 102, Gus1 106, Gus2 115, Češ 68, Am4 27, memoarer Biz3 99, Gus1 113, Gus2 121, Nor1 36, Nor2 43, Nor3 50, Češ 68, Am4 27, nekrolog Biz3 106, Gus1 122, Gus2 129, novell Biz3 145, Gus1 4, Gus2 4, Nor3 68, Am4 80, pamflett Am4 110, pasquill Biz3 177, pastoral Am4 98, psalm Biz3 175, Češ 62, roman Biz1 12, Biz2 25, Gus1 4, Gus2 4, Nor1 5, Nor2 3, Nor3 3, Češ 6, Am4 7, roman Biz1 61, Biz3 91, med flera. Författarna använder termen epopé i olika betydelser – K. Bizauskas, St. Češūnas och J. Ambrazevičius betecknar med den (långa) heroiska dikter, medan J. Norkus använder den om en viss roman (till exempel Cervantes Don Quijote). I läroböckerna används också de internationella termerna rondå Biz3 179, Gus1 236, Gus2 77, sonett Biz1 62, Biz2 92, Gus1 65, Gus2 77, Češ 36, Am4 74, triolet Biz3 179, Gus1 64, Gus2 73, Am4 74. Författarna beskriver inte de begrepp som termerna betecknar på samma sätt. K. Bizauskas beskriver till exempel sonetten, trioletten, rondån, och St. Češūnas beskriver sonetten som en viss typ av dikt (”Många lyriska dikter har särskilda benämningar som inte grundar sig på innehållet utan på versifikationens egenskaper” (Biz3 179)), medan M. Gustaitis helt enkelt talar om dem som olika rimtyper. J. Ambrazevičius anger tydligast hur sådana termer används: ”Vissa strofstrukturer används oftare och har särskilda namn. Med dessa namn betecknas också 8 Benämningarna på epikens och lyrikens genrer och genreformer behandlas tillsammans, eftersom det inte alltid är lätt att exakt hänföra dem till den ena eller den andra litterära arten, till exempel ballad. Dessutom klassificeras vissa genrer, till exempel idyll, i de läroböcker som undersöks som epik, medan de i dag vanligen betraktas som lyriska genrer (se Zaborskaitė 1982: 155). 9 Artikeln behandlar också termer som betecknar genrer med anknytning till det paralitterära området, den så kallade faktalitteraturen (termer från LTA 1982: 265; Zaborskaitė 1982: 173). 86 hela dikter bestående av sådana strofer” (Am4 74). Som beteckning på en viss dikt räknar K. Bizauskas och J. Ambrazevičius också termen oktava Biz3 179, Am4, 74, och J. Ambrazevičius – tercinas Am4 / tercina Am4 74 (formen tercina har fått spridning), vilka numera oftast uppfattas som beteckningar på vissa strofer (jfr LTŽ 1998). Det bör noteras att både K. Bizauskas och M. Gustaitis använder rondą – en böjd variant av termen (numera rondo), trots att kapitlet om rondo i den sistnämnda författarens första läroboksutgåva har titeln rondeau Gus1 236 (den icke-litauiserade varianten finns också med i den nämnda utgåvans terminologilista). K. Bizauskas räknar till eposets underarter termerna arabeska (-as?) Biz3 164 (numera ”ett visst framställningssätt” (ЛЭТП 2001: 49)), siluetas Biz3 164 (?), men förklarar dem inte (han räknar bara upp dem). I St. Čėšunos lärobok används termen cona (en art av kärlekslyrik) Čėš 63. Kanske är det canzona? Uttrycken för de internationella termer som används i läroböckerna har ännu inte blivit helt etablerade – det finns varianter, t.ex.: autobiografija Biz3 99 / autobiografija Gus1 121, Gus2 129, Nor1 36, Nor2 44, Nor3 51, Čėš 68, Am4 28, baladė Biz3 145, Nor3 65, Am4 90 / balada Nor1 46, Nor2 50, Čėš 50, bijografija Biz1 64, Biz3 99 / biografija Gus1 106, Gus2 115, Nor1 36, Nor2 43, Nor3 50, Čėš 68, Am4 27, elegija Biz3 171, Nor1 58, Nor2 61, Nor3 75, Am4 109 / elegija Čėš 63, idilė Biz1 145, Am4 98 / idilija Nor2 50, Čėš 50, odė Biz3 171, Nor1 75, Am4 109 / oda Nor1 58, Nor2 61, Čėš 62, poema Biz1 12, Biz3 25, Gus1 62, Gus2 56, Nor1 46, Nor2 50, Nor3 62, Čėš 6, Am4 79 / poema Gus1 88, satira Biz3 171, Nor2 61 / satyra Nor1 58, Nor3 75, Am4 109 osv. (om varianterna, se vidare Mitkevičienė 2004). Mer intressanta varianter är analai Biz3 102 / annatai Gus1 106, Gus2 115. Vid sidan av den nämnda poemos / poeṁos använder M. Gustaitis hybriden poemėlė Gus2 72 eller poemėlė Gus1 235, vars diminutiva betydelse förstärks ytterligare av adjektivet smulkesnė. Det finns ungefär två och en halv gånger färre beteckningar på litauiska genrer och litterära verktyper. Dessa är apybraiža Čėš 56, apysaka Biz1 12, Biz3 25, Gus1 4, Gus2 4, Nor1 5, Nor2 3, Nor3 3, Čėš 6, Am4 7, apsakymas Biz3 145, Nor1 54, Nor2 58, Čėš 5, Am4 104, atsiminimai Biz1 64, Biz3 103, Nor1 36, Nor2 43, Nor3 50, Čėš 68, dienynas Gus1 120, dienoraštis Biz3 102, Gus2 128, Am4 27, eilėraštis Biz1 93, Gus1 48, Gus2 51, Nor1 8, Nor2 6, Nor3 10, Čėš 59, Am4 7, gyvenimai Gus1 122, Gus2 130 ”hagiografisk verk (helgonens historia)”, išpažintis Biz3 106, Gus1 121, Gus2 129, kelionraštis Gus1 100, 87 Gus2 110 (uppenbarligen bildad analogiskt med dagboken, krönikan), krönika Biz1, 64, Biz3 99, Gus1 106, Gus2 115, Nor1 36, Nor2 43, Nor3 50, Češ 54, Am4 27, fabel Biz3 20, Gus1 60, Gus2 65, Nor1 18, Nor2 21, Nor3 29, Češ 24, Am4 11, berättelse Am4 100, bild Nor1 54, Nor2 58, anteckningar Biz3 99, Gus1 106, Gus2 115, Nor1 36, Nor2 43, Nor3 53, Am4 27, skildring Biz3 164, Am4 9 etc. Alla de uppräknade litauiska termerna är avledningar (terminologiserade, till exempel liv, eller särskilt bildade för att beteckna litteraturvetenskapliga begrepp). Dessutom används litauiska diminutiver vid sidan av de termer som är vanliga för oss i dag, till exempel: kortberättelse Am4 81, novell Biz3 164, Nor1 54, Nor2 58, Nor3 68, liten krönika Nor2 74. Termen liten krönika förekommer endast i den andra utgåvan av J. Norkus lärobok (det är oklart varför diminutiven valts). I den tredje utgåvan står krönika på samma ställe: Nor3 82. Termen kortberättelse används enbart av J. Ambrazevičius. Han använder den som benämning på Šatrijos Raganos Vincas Stonis (en bok på 146 sidor). K. Biz auskas likställer inte berättelse och novell (den senare nämner han tillsammans med sådana ”episka genrer” som skildringar, humoresker etc.), medan J. Norkus listar dessa termer sida vid sida, även om berättelse10 ändå ges företräde (i 1930 års utgåva används berättelse inte längre som beteckning för en viss genre). Det bör för övrigt nämnas att små och medelstora prosaverk, i takt med att den litauiska episka prosans genrer utvecklades (under 1800-talets andra hälft), benämndes på mycket varierande sätt (främst på litauiska!), till exempel: skildring, saga, berättelse, bild, novell, skildring, kortroman, kortberättelse, berättelse, historia och så vidare (Sprindytė 1996: 24–25). Som J. Sprindytė hävdar kan man lita på genreangivelser i undertitlar först från 1950-talet (Sprindytė 1996: 15), även om kortromaner också senare kallades romaner och noveller kallades kortromaner. Författarna till de läroböcker som undersöks utgår från verkens undertitlar; V. Pietaris roman Algimantas benämns till exempel kortroman av M. Gustaitis, J. Norkus och J. Ambrazevičius, det vill säga av alla författare som nämner verket, eftersom det gavs ut med denna undertitel. Endast den sistnämnde tillägger en anmärkning om att författarna kallar detta och andra verk kortromaner 10 Det är intressant att J. Norkus benämner Palangos berättelse och novell Nor3 35, Nor2 42, Nor3 50. J. Norkus kallar Palangos Juzė (det är möjligt att detta inte betecknar verkets genre, utan dess typ – ett berättande verk, det vill säga att termen används i en annan betydelse). Novellen var, som A. Zalatorius hävdar, ”länge till och med populärare än b e r ä t t e l s e n, men sedan började b e r ä t t e l s e n så småningom tränga undan n o v e l l e n” (Zalatorius 1971: 19). 88 kom, även om till exempel Algimantas mer liknar en roman (Am4 103). Att någon åtskillnad inte gjordes framgår av att M. Gustaitis ger ett gemensamt exempel på novell och kortroman (Žemaitės Kalėdos). Enligt A. Zalatorius dominerade termen novelė, snarare än apsakymas11, under 1920- och 1930-talen (Zalatorius 1980: 7–8). I läroböckerna från den period som undersöks kan man också se en gradvis övergång till novelės. K. Bizau­skas använder termerna novelė och apsakymas för olika begrepp och definierar dem: ”En berättande text av liten omfattning kallas a p s a k y m a s. Vanligen skildrar en apsakymas en enda händelse, ger oftast en karakteristik av en person och försöker inte återge livet i dess fullhet; den är så att säga ett avsnitt, ett ögonblick hämtat ur personernas liv. N o v e l ė förhåller sig till romanen som balladen till den romantiska dikten. Den är en kort konstnärlig berättelse om någon enskild händelse, vanligen grundad på verkligheten, men utan att uttömma karakteristikens detaljer” (Biz3, 164). I de två första upplagorna av sin lärobok använder J. Norkus termen apsakymas för vissa korta berättande verk (han anger också termerna apsakymėlis, paveikslas och nämner att den senare endast används ibland). I läroboken från 1930 beskrivs, till skillnad från de tidigare upplagorna, endast novellen, även om termen apsakymėlis också nämns där. J. Ambrazevičius skriver likaså endast om novellen, men påpekar att ”vid sidan av novellen finns det episka verk av mindre omfång som också kallas: apysakaitė, apsakymas, vaizdelis” (Am4 104). Det är svårt att utifrån materialet i läroböckerna om benämningarna på prosaverkens genrer bedöma hur dessa förhåller sig till varandra (exempelvis vilka termer som är synonyma och vilka som inte är det). Termen eilėraštis bör behandlas separat, eftersom den inte överallt betecknar ett (kort) verk på vers. K. Biz auskas använder termen från och med lärobokens tredje upplaga, och den betecknar versifierat språk, vers („Med eilėraščiais avser vi metrisk vers, indelad i rytmiska avsnitt som liknar takterna i musik“ (Biz3 80)), även om ordet ibland betyder versrader (jfr mišros eilės Biz3 85, baltosios eilės Biz3 91) (i den första upplagan fort- 11 Som A. Zalatorius konstaterar: ”Ingen mer betydande samling litauisk småprosa som utkom under 1920- och 1930-talen hade undertiteln ’apsakymai’, men mycket många böcker betecknades av författarna själva som ’novelės’” (Zalatorius 1980: 7). 89 säger rad Biz1 13). I J. Norkus och St. Čėšūnas läroböcker märks också en sådan dikt Nor1 39, Nor2 6, Čės 6 användning, men de innehåller också rad Nor1 39, Nor3 6, Čės 30 (ibland är det svårt att avgöra vad som avses med termen i det enskilda fallet). M. Gustaitis använder huvudsakligen termen rad Gus1 40, Gus2 39 för den betydelsen. J. Ambrazevičius hävdar att ”lyrikens vanligaste yttre form är dikt” (Am4 107). Det bör framhållas att K. Biz auskas i 1918 års upplaga av läroboken kallar fabler sakmės¹²: ”Kanske utgör endast sakmės ett undantag, eftersom de ofta innehåller moraliska lärdomar, som vanligen placeras i slutet av sakmės och i vilka sakmės idé ligger” (Biz1 9). Samma år, 1918, utkom Margalis översättningssamling med 62 sakmi, trots att sakmė i betydelsen ”berättande folkloristiskt verk”, enligt uppgifter i LKŽe, redan finns upptaget i den litauisk-engelska ordbok som A. Lalis sammanställde 1915 och som gavs ut i Chicago; J. Šliūpas använde ordet i denna betydelse. Som bekant kallades fabler före 1900-talet pasakomis (termen förekommer också i titlarna på fabellsamlingar från den tiden, exempelvis L. Rėzas sammanställning Aisopas, arba pasakos)¹³. De kallades så också under första hälften av 1900-talet (till exempel i S. Čiurlionienės Iš mūsų literatūros från 1913 (s. 35) och på andra ställen). Som synes försökte K. Biz auskas skilja begreppen ”pasaka” och ”pasakėčia” åt, och därför valdes förmodligen sakmė (i ingen av de undersökta läroböckerna förekommer termen sakmė i betydelsen ”berättande folkloristiskt verk”). I 1922 års upplaga av K. Bizauskas lärobok används redan pasakėčios i samma mening. Termen pasakėčia finns i den andra upplagan av P. Klimo lärobok Skaitymai lietuvių kalbos pamokoms, utgiven 1918 (?), och den torde ha etablerats av J. Jablonskis (Rygiškių Jono Pasakėčios: Rinkinėlis kalbos mokslui utkom 1920). Till skillnad från litterära genrer och verkstyper har benämningarna på folklorens genrer och verktyper till största delen litauiskt ursprung, exempelvis: burtažodžiai Am4 94, daina Biz1 46, Biz2 93, Gus1 46, Gus2 47, Nor1 5, Nor2 3, Nor3 61, Čės 8, Am4 8, dainelė Biz3 51, Nor1 8, Nor2 6, Nor3 10, giesmė Biz1 62, Biz2 93, Am4 96, mįslė Biz3 144, Gus1 10, Gus2 11, Nor1 19, Nor2 21, Nor3 29, Am4 45, rauda Biz1 48, Biz2 73, Gus1 45, Gus2 ¹² Denna betydelse är inte belagd i LKŽe. ¹³ Termen pasaka betecknade på 1800-talet berättande verk (fabulära verk) i allmänhet (Zalatorius 1971: 39). 90 45, Nor₁ 57, Nor₂ 60, Nor₃ 73, Češ 62, Am₄ 108, tradition Biz₃ 164, Am₄ 94, saga Biz₁ 42, Biz₃ 64, Gus₁ 4, Gus₂ 4, Nor₁ 7, Nor₂ 49, Nor₃ 10, Češ 50, Am₄ 7, ordspråk Biz₃ 118, Gus₁ 5, Gus₂ 6, Nor₁ 44, Nor₂ 21, Am₄ 45, talesätt Gus₁ 149, Gus₂ 154, Nor₁ 44, Nor₂ 48, Češ 46, folkvisa Nor₁ 57, Nor₂ 60, Nor₃ 73 m.fl. Bland de internationella termerna i den undersökta tematiska gruppen finns bara ett fåtal, t.ex.: legend Biz₃ 144, Gus₁ 19, Gus₂ 19, Nor₁ 32, Nor₂ 37, Nor₃ 6, Am₄ 94, myt Biz₃ 139, Nor₃ 68, Am₄ 91 / myt Nor₁ 44. Från ryskan har namnet på en genre inom rysk folktradition lånats in: bylina Biz₃ 142. 4. Tvåordsterminer Enords termer fungerar som huvudled i benämningar på underordnade typer, och därför är huvudleden i sammansatta termer i den undersökta tematiska gruppen också huvudsakligen internationella (cirka 77% av alla sammansatta termer)14. Olika litterära genrer klassificeras ofta utifrån samma kännetecken. Därför sammanfaller eller liknar källleden i termer som benämner olika begrepp ofta varandra. Termer med ett efterled av främmande ursprung.15 Termer med ett efterled av främmande ursprung utgör omkring 57,3% av alla tvåordsterminer. Som efterled i tvåordsterminer används oftast adjektiv med suffixet -inis (cirka 57% av termerna), t.ex.: antikt drama Češ 57, äventyrsroman Am₄ 102, didaktisk ode Biz₃ 173, didaktisk fabel Biz₃ 158, emotionell lyrik Am₄ 106, fantastisk reseskildring Gus₁ 100, Gus₂ 110, fantastisk roman Nor₃ 71, Am₄ 102, filosofisk ode Biz₃ 173, heroisk dikt Biz₃ 147, heroiskt epos Biz₃ 139, individuell sång Am₄ 109, individuell lyrik Am₄ 108, individuell dikt Češ 52, individuellt epos Am₄ 90, historisk novell Gus₁ 142, Gus₂ 148, Nor₁ 54, Nor₂ 58, Češ 50, historisk krönika Nor₃ 59, historisk dikt Biz₃ 153, historiskt epos Biz₃ 139, Nor₁ 45, Nor₂ 48, Nor₃ 44, Am₄ 93, historisk skiss Biz₃ 105, historisk 14 I den här artikeln klassificeras sammansatta termer endast efter ursprunget hos efterleden (inte alla leden). När en underordnad typ benämns utifrån någon aspekt (t.ex. psykologisk karaktär), är ursprunget hos den överordnade termen (som ofta utgör huvudleden) ju inte relevant – typbeteckningen är ändå densamma (t.ex. psykologisk novell, psykologisk roman). 15 Ord eller termer av främmande ursprung – gamla lån, internationella ord och hybrider. 91 roman Biz₃ 44, Nor₁ 54, Nor₂ 58, Nor₃ 70, Čes 50, Am₄ 102, klassisk komedi Biz₃ 194, Am₄ 120, klassisk ode Biz₃ 172 / klassisk ode Biz₃ 174, klassisk dikt Biz₃ 145, klassisk tragedi Biz₃ 187, Am₄ 117, klassiskt epos Biz₃ 145, mytiskt epos Biz₃ 138, moralisk novell Gus₁ 142, Gus₂ 148, naturalistisk ode Biz₃ 172, patriotiska dikter Am₄ 106, politisk roman Nor₃ 70, psykologisk novell Gus₁ 142, Gus₂ 148, psykologisk roman Am₄ 102, pseudoklassiskt drama Čes 57, pseudoklassisk idyll Biz₃ 156, pseudoklassisk komedi Biz₃ 195, pseudoklassisk lyrik Biz₃ 166, pseudoklassisk ode Biz₃ 172, pseudoklassisk dikt Biz₃ 145, Nor₂ 53 (och varianten pseudoklassiskt poem Nor₁ 50, Nor₃ 65), pseudoklassisk tragedi Biz₃ 190, pseudoklassiskt epos Biz₃ 145, realistisk tragedi Am₄ 118, reflexiv lyrik Am₄ 106, religiös lyrik Čes 62, religiös ode Biz₃ 175, religiösa dikter Am₄ 106, rituell roman Biz₃ 162, romantisk dikt Biz₃ 146, moralisk satir Čes 64¹⁶, politisk satir Čes 64, satirisk lyrik Čes 64, sentimental novell Gus₁ 142, Gus₂ 148 m.fl. Några termer har bildats med leden litterär, episk, lyrisk, t.ex.: litterär sång Am₄ 163, litterär saga Am₄ 103, episk dikt Gus₁ 74, Nor₁ 54, Nor₂ 57, Nor₃ 61, lyrisk dikt Biz₃ 153, Am₄ 97, lyriska dikter Biz₃ 179, Nor₁ 56. Gruppen av termer med efterled av främmande ursprung kan utökas med termer vars efterled är adjektiv försvenskade med suffixet -inis, t.ex.: realistisk reseskildring Gus₁ 100, Gus₂ 110, social roman Nor₃ 71, Am₄ 102. En annan stor grupp tvåordsterminer utgörs av termer där efterleden är genitiv av ett substantiv av främmande ursprung (cirka 25,5% av termerna), t.ex.: kyrkans hymn Gus₂ 53, kyrkosång Biz₃ 144, karaktärskomedie Am₄ 121, filosofisk lyrik Čes 62, grekisk komedi Am₄ 120¹⁷, grekisk ode Biz₃ 172, grekisk tragedi Biz₃ 188, Nor₁ 64, Nor₂ 66, Nor₃ 58, Am₄ 117, hjälteepos Am₄ 93, intrigkomedi Am₄ 121, historisk novell Gus₁ 142, Gus₂ 148, historiskt epos Am₄ 90, historisk roman Biz₃ 163, Gus₁ 142, Gus₂ 148, kristen sång Biz₃ 175, litterärt epos 16Omvänd ordföljd mellan leden är annars inte typisk. 17 I detta och några andra fall (se nedan) bör sammansatta benämningar bildade med folkbeteckningar betraktas som termer, inte som nomenklaturbenämningar, eftersom de betecknar inte vilken företeelse som helst inom ett visst folks litteratur, utan en specifik historisk genretyp. 92 Biz₃, Nor₁ 43, Nor₂ 47, litteraturens lyrik Biz₃ 167, Nor₂ 58, Nor₂ 74 / litteraturens lyrik Nor₂ 6118, patriotismens lyrik Čes 62, pseudoklassikernas ode Biz₃ 175, religionens lyrik Čes 62, riddarroman Nor₃ 70, Čes 53, Am₄ 102, romersk idyll Biz₃ 156, satirisk epigram Gus₁ 65, satirens lyrik Čes IV 64, satirroman Biz₃ 163, även om genitivformen inte passar överallt (t.ex. patriotismens lyrik, religionens lyrik, satirroman m.fl.). Det är oklart om den underordnade leden i termen dramakrönikor Čes 57 står i genitiv eller nominativ (”Med Turin som utgångspunkt delas dramatiska verk in i historiska (dit också de så kallade ’dramakrönikorna’ hör) <...>). Endast med förbehåll kan den efternamnsbaserade termen Shakespeares tragedi Nor₃ 58 hänföras till denna grupp (”Den allmänna litteraturhistorien känner till tre betydande tragedityper: den antikgrekiska, den franska klassiska tragedin (1600-talet) och Shakespeares tragedi” (Nor₃ 58)). Sammansatta tvåordsuttryck bildas mer sällan av ett hybridiskt adjektiv med suffixet -iškas, t.ex.: humoristisk roman Čes 54, lyrisk visa Am₄ 99, poetisk biografi Biz₃ 159, poetiskt epos Biz₃ 64, riddarroman Biz₃ 162, romantisk poem Gus₂ 231, Gus₂ 75, satirisk sång Nor₁ 60, Nor₃ 76 / satirisk sång Nor₂ 63, satirisk fabel Nor₂ 63 / satirisk fabel Nor₃ 76, satirisk roman Am₄ 102, subjektivistiskt poem Nor₃ 65, sammanlagt sällan – ett internationellt adjektiv eller en hybridisk participform, t.ex.: dramatiserad saga Am₄ 122, dramatiserat poem Am₄ 122, lyriskt epos Čes 56, subjektivt poem Nor₁ 50 / subjektivt poem Nor₂ 54. Pronominalformer används nästan inte alls (det finns bara en term med en pronominalform som underordnad led). Det förekommer också varianter av underordnade led som är resultatet av att termerna förlitauisiserats på olika sätt vid olika tidpunkter. Sådana varianter var vanliga under 1920-talet (se Mitkevičienė 2004). Termer med litauiska underordnade led. Som underordnad led förekommer oftast (i omkring 37% av termerna) substantivets genitiv, t.ex.: varats epos Čes 50, nutidsroman Biz₃ 163, konstens epos Biz₃ 138, Nor₁ 43, Nor₂ 47, konstens ode Biz₃ 172, konstfabel Biz₃ 157, konstroman Biz₃ 163, naturlyrik Čes 62, högtidens ode Biz₃ 173, krigssång Čes 62, krigslyrik Čes 62, hjälteepos Čes 50, Am₄ 90, resebeskrivning Biz₃ 112, Gus₁ 88, Gus₂ 99, Nor₁ 35, Nor₂ 42, Nor₃ 49 / resebeskrivning Biz₃ 18 Litteraturens epos och litteraturens lyrik är genrebeteckningar som tillhör samma nivå som folkdiktningens epos, folkdiktningens lyrik. 93 113, kelionių romanas Nor3 70, liaudies epas Biz3 138, Nor1 43, Nor2 74, liaudies lyrika Biz3 167, Nor1 56, Nor3 72, Am4 108 / liaudies lirika Nor2 59, meilės eilėraščiai Češ 63, meilės lyrika Češ 63, miestelėnų drama Biz3 197, miestiečių drama Am4 121, nekaržygių poema Češ 50, nuotykių romanas Češ 55, Nor3 70, Am4 102, pagarbos odė Biz3 173, papročių komedija Am4 121, šeimos romanas Biz3 197, Nor3 71, Am4 102, tautosakos epas Am4 90, tautosakos lyrika Am4 108, visuomenės romanas Biz3 163, Gus1 142, Gus2 148, nors nedaug teatsilieka priesagos -inis būdvardžiai (apie 30%), pvz.: būtinė apysaka Češ 50, būtinis romanas Češ 50, dirbtinė odė Biz3 172, eiliuotinis epas Am4 90, jausminė lyrika Am4 106, karžyginė poema Am4 95, karžyginis epas Biz3 139, neeiliuotinis epas Am4 90, piemeninė idilė Biz3 156, rašytinė lyrika Am4 108, rašytinė novelė Nor3 68, rašytinis epas Am4 90, saky t inis epas Biz3 138, satira visuomeninė Češ 64, sektinė odė Biz3 172, šeimyninis romanas Biz3 163, šeiminis romanas Biz3 163, tautinė giesmė Biz3 175, tykybinė giesmė Biz3 144, visuomeniniai eilėraščiai Am4 106, visuomeninė apysaka Gus1 142, Gus2 148, visuomeninis romanas Nor3 71. Vėlgi daiktavardžio kilmininkas kai kur, pavyzdžiui, terminuose dailės odė, pagarbos odė, nėra tinkamiausias pasirinkimas. Vanliga adjektiv (de flesta är pronominalformer) förekommer också som underordnade termled, t.ex.: lätt satir Biz3 177, den nya romanen Češ 55, den nya komedin Am4 121, den nya oden Biz3 173, det nya poemet Biz3 153, Am4 97, den nya tragedin Nor1 64, Nor2 66, den allvarliga satiren Biz3 177 / den allvarliga satyren Am4 110, den gamla dikten Nor2 53. Det finns några termer där den underordnade leden är ett litauiskt adjektiv med suffixet -ingas. M. Gustaitis tycks vara särskilt förtjust i termer med sådana adjektiv, t.ex.: tänkfull följetong Gus1 177, Gus2 178, tänkfull monografi Gus1 130, Gus2 137, äventyrsfylld novell Gus1 104 / äventyrsfylld novell Gus2 113, äventyrsfylld roman Gus1 104 / äventyrsfylld roman Gus2 113; krigisk sång Češ 62. Både pronominala och icke-pronominala particip är underordnade led i några termer, t.ex.: beskrivande roman Biz3 163, beskrivande poem Am4 98, orimmig lyrik Am4 107, förlöjligande satir Am4 110, lärorik roman Biz3 163 och den lärorika romanen Biz3 197, reflekterande lyrik Am4 106, berättande lyrik Biz3 167, retoriskt poem Biz3 149, Nor1 50, Nor2 53, Nor3 65, Am4 95, versifierad komedi Biz3 197. Av exemplen framgår att litauiska underordnade termled är 94 … är oftast pronominala (jfr termer med ett främmande efterled). Endast en term används (för övrigt i samma lärobok) både i pronominal och icke-pronominal form. Variation i litauiska efterled är ett relativt ovanligt fenomen. Termer med andra slags efterled är enstaka, till exempel använder M. Gustaitis termen apysaka–fantazija Gus2 148, hämtad från M. Vaitkus Tvano, som utkom med en sådan undertitel. Litteraturvetenskapstermen liaudiška daina Gus1 53, Gus2 56, Am4 109, ’sång som liknar folkets’, skiljer sig från folkloristiktermen liaudies daina Biz1 35, Biz3 54, Gus1 4, Gus2 4, Nor1 20, Nor2 12, Nor3 21, Češ 5, Am4 38. För detta ändamål är adjektivet med suffixet -iškas lämpligt valt här. Exemplen visar fall av synonymi mellan termers efterled (om synonymi, se nedan; termerna själva är inte synonyma), till exempel: būtinė apysaka – būties epas, didaktinė pasakėčia – pamokomasis romanas, filosofinė odė – filosofijos lyrika, lyrinė poema – lyringasis epas, patriotizmo lyrika – patriotiniai eilėraščiai, sakytinis epas – sakomoji lyrika med flera. Liknande uttrycksskillnader förekommer både i samma lärobok och i olika utgåvor. Tyvärr går utvecklingen inte alltid åt rätt håll. 5. Andra sammansatta termer Termer med litauiska och främmande efterled. Efterleden i denna typ av termer uttrycks vanligen med substantiv i genitiv och adjektiv (oftast med suffixet -inis), till exempel: fantastinis kelionių aprašymas Gus1 88, Gus2 99, liaudies epinė poema Nor3 63, liaudies herojinė poema Biz3 145, liaudies istorinis epas Biz3 143, tautos herojinis epas Am4 95; realusis kelionių aprašymas Gus1 88, Gus2 99 och varianten realinis kelionių aprašymas Gus1 100, Gus2 110, sentimentalus šeimos romanas Češ 55; fantastiškų kelionių aprašymas Biz3 113, filosofinio pobūdžio lyrika Nor3 75; senovinė graikų drama Am4 115. I flera termer är båda efterleden kongruerande, till exempel: krikščioniškas tikybinis epas Biz3 144, naujoji klasikinė drama Češ 57, sekamoji klasikinė poema Biz3 145, medan efterleden i en term styrs, till exempel senovės graikų tragedija Nor3 58. Den enda fyrords-termen som också påträffats är istorinė naujųjų laikų poema Biz3 153 / naujųjų laikų istorinė poema Biz3 153. 95 Termer med litauiska efterled. Arten anges med två genitivformer, till exempel: naujųjų laikų komedija Biz₃ 196, Am₄ 120, naujųjų laikų poema Biz₃ 152, Am₄ 95 / naujųjų laikų poema Biz₃ 153, naujųjų laikų tragedija Biz₃ 192, senųjų amžių poema Nor₃ 53, šių laikų idilė Biz₃ 156; även med substantiv i genitiv och adjektiv, till exempel: liaudies karžyginė poema Biz₃ 145, Nor₃ 46, Nor₃ 51, liaudies karžyginis epas Biz₃ 146, naujasis dailės epas Biz₃ 145, tautos karžyginis epas Am₄ 96; eller med två adjektiv, till exempel: seniausia karžyginė poema Am₄ 95 och seniausioji karžyginė poema Am₄ 96, senoji karžyginė poema Am₄ 96, naujoji tautinė drama Češ 57–58; med particip och adjektiv, till exempel sekamoji karžyginė poema Nor₁ 49, Nor₂ 53, Nor₃ 65. Termer med främmande efterled. Termer med främmande efterled är de allra ovanligaste. I sådana termer är det ena efterledet oftast ett adjektiv med suffixet -inis, och det andra ett substantiv i genitiv, till exempel: antik inė graikų komedija Am₄ 120, antikinė graikų tragedija Am₄ 117 / graikų antikinė tragedija Am₄ 117, klasikinė prancūzų komedija Am₄ 120, realistinė anglų tragedija Am₄ 117, prancūzų klasikinė tragedija Nor₃ 58 / klasikinė prancūzų tragedija Am₄ 117. Jämför även andra termer, till exempel: klasikinė herojinė poema Biz₃ 146, lyrinis epinis eilėraštis Nor₃ 66; sentimentalus idėjos romanas Češ 55. Efterleden i sammansatta folkloristiska termer är oftast litauiska (de flesta uttrycks med substantiv i genitiv), till exempel: buit ies daina Biz₃ 169, būties pasaka Am₄ 91, būsenos daina Biz₃ 168, garsų ir darbo dainos Nor₁ 57, Nor₂ 60, Nor₃ 73, gyvulių ir paukščių dainos Nor₁ 57, Nor₂ 60, Nor₃ 73, gyvulių pasaka Biz₃ 141, Am₄ 91, laidotuvių rauda Češ 63, našlaičių daina Nor₁ 57, Nor₂ 60, Nor₃ 73, papročių pasaka Biz₃ 141, tikėjimų ir papročių dainos Nor₁ 87, Nor₂ 60, Nor₃ 73, vaikų pasaka Am₄ 92, vestuvių daina Biz₃ 169, Nor₁ 20, Nor₂ 22, Nor₃ 32, Češ 62; aprašomoji pasaka Biz₃ 141, vestuvinė daina Nor₁ 57 med flera. Ord av främmande ursprung förekommer mycket mer sällan som efterled (efterleden är ofta identiska eller besläktade), till exempel: istorijos daina Biz₃ 99, istorinė daina Biz₃ 143, Nor₁ 45, Nor₂ 49, Nor₃ 61, Am₄ 93, mitinė daina Biz₃ 168, mitinė pasaka Biz₃ 140, Am₄ 91, mitų pasaka Am₄ 91¹⁹, saty rinė pasaka Biz₃ 141, satyros pasaka Am₄ 92 med flera. 19Numera används termen saga i stället för mitų pasaka och mitinė pasaka. 96 Det litauiska är emellertid vanligtvis bara ett av de underordnade leden i flerords-termer, t.ex.: historisk folkvisa Nor1 71, Nor1 79, Nor3 87, heroisk folkvisa Nor3 62, lyrisk folkvisa Nor1 57, Nor3 74 / lyrisk folkvisa Nor2 61, poetisk folkvisa Nor1 45 / poetisk folkvisa Nor2 49, Nor3 62 osv. 6. Terminsynonymi Synonymerna i den behandlade termgruppen varierar med avseende på källa. Vissa används av samma författare i samma läroboksutgåva, andra återfinns endast i olika utgåvor av en lärobok, och ytterligare andra i läroböcker av olika författare (från samma eller en annan period). Synonyma termer vittnar alltså om att benämningarna på epikens, lyrikens och dramats arter, genrer och genreformer inte har stabiliserats, utan förändras. Raderna av termsynonymer består av två till nio termer. Flest är binära (52%) och ternära (34%) synonymrader. Binära synonymrader: a) synonymi mellan enordstermer. Det finns bara några få enordiga synonyma termer: de litauiska termerna dienoraštis Biz3 102, Gus2 128, Am4 27 och dienynas Gus1 120, samt de internationella termerna idyll, eller pastoral Am4 98 (numera betraktas de inte som synonymer). Synonymiteten mellan termerna dienynas och dienoraštis är ett resultat av språkbrukets utveckling. Ordet dienynas, ”en bok med anteckningar om dagens sysslor och händelser”, användes enligt uppgifter i LKŽe exempelvis av J. Šlapelis i Litauisk-rysk ordbok från 1921. Denna förändring i ordbruket återspeglas i litteraturvetenskapens terminologi, dit orden kom redan som terminologiserade. Sambandet mellan termerna tragedija och drama behandlades tidigare i St. Čėsūnos lärobok. b) synonymi mellan sammansatta termer. Det vanligaste fallet av sådana synonyma termer är synonym användning av ett adjektiv (vanligen ett adjektiv med suffixet -inis) och ett substantiv i genitiv, t.ex.: historisk roman Biz3 44, Nor1 54, Nor2 58, Nor3 70, Čės 50, Am4 102 – historiens roman Biz3 163, Gus1 142, Gus2 148, historisk novell Gus1 142, Gus2 148, Nor1 54, Nor2 58, Čės 50 – historiens novell Gus1 142, Gus2 148, historiskt epos Biz3 139, Nor1 45, Nor2 48, Nor3 44, Am4 93 – historiens epos Am4 90, religiös lyrik Čės 62 – religionens lyrik Čės 62, satirisk lyrik Čės 64 – satirens lyrik Čės 64; satirroman Biz3 163 – satirisk roman Am4 102, krigssång Čės 62 – krigets sång Čės 62. Några synonymrader uppstår genom att det underordnade ledet, ett adjektiv, byts ut mot ett besläktat adjektiv 97 (med tiden), t.ex.: romantisk dikt Biz₃ 146 – romantisk dikt Gus₁ 231, Gus₂ 75, subjektiv dikt Nor₁ 50 och varianten subjektiv dikt Nor₂ 54 – subjektivistisk dikt Nor₃ 65. I J. Ambraz(e)vičius lärobok återfinns några synonyma termer vars underordnade led har olika ursprung – det ena är litauiskt och det andra främmande, t.ex.: känslomässig, emotionell lyrik Am₄ 106, reflekterande, reflexiv lyrik Am₄ 106. Författaren föredrar de mer litauiska termerna. K. Bizauskas använder synonymt benämningar på historiska odesorter med litauiska (den nya, konstod Biz₃ 172) och främmande (klassisk, eller naturisk ode Biz₃ 172) underordnade led. Synonymiteten i dessa termrader är särpräglad, eftersom även om den nya – konstens ”skönlitterär, konstnärlig” och klassisk – naturisk ”oförställd, äkta” inte är synonymer, är själva termerna den nya oden – konstod, klassisk ode – naturisk ode (huvudtermen är klassisk ode) synonymer, närmare bestämt semantiskt icke-ekvivalenta synonymer (begreppet benämns genom att olika kännetecken framhävs). Synonymirelationen framgår inte av uttrycksformen, utan endast av bruket. Synonymiteten hos alla de uppräknade termerna beror på att deras underordnade led skiljer sig åt (oavsett om de är synonymer eller inte). c) synonymi mellan termer med olika antal led. Följande exempel har påträffats: reseskildring Biz₃ 112, Gus₁ 88, Gus₂ 99, Nor₁ 35, Nor₂ 42, Nor₃ 49 (och varianten reseskildring Biz₃ 113) – resedagbok Gus₁ 100, Gus₂ 110, moderna tidens komedi Biz₃ 196, Am₄ 120 – modern komedi Am₄ 121, moderna tidens dikt Biz₃ 152, Am₄ 95 / moderna tidens dikt Biz₃ 153 – modern dikt Biz₃ 153, Am₄ 97, forntidens dikt Nor₂ 53 – forntida dikt Nor₂ 53, filosofisk lyrik Češ 62 – lyrik av filosofisk karaktär Nor₃ 75. Treords-termerna (med undantag för den sista) förekommer tidigare i samma lärobok än tvåords-termerna, eller används i tidigare upplagor. Varianterna realistisk reseskildring Gus₁ 88, Gus₂ 99 och realistisk reseskildring Gus₁ 100, Gus₂ 110 (de adjektiv som utgör deras underordnade led har anpassats till litauiskan på olika sätt) har synonymen realistisk resedagbok Gus₁ 100, Gus₂ 110. St. Čėšūnas använder synonymt termerna nyklassisk drama Češ 57 och pseudoklassisk drama Češ 57. Ternära synonymrader: a) synonymi mellan enordsterminer. De flesta enordiga synonymiska termer är lexikala synonymer. Termer används synonymt syno- 98 minimai Biz, 64, Biz₃ 103, Nor₁ 36, Nor₂ 43, Nor₃ 50, Češ 58 – memoarer Biz₃ 99, Gus₁ 113, Gus₂ 121, Nor₁ 36, Nor₂ 43, Nor₃ 50, Češ 68, Am₄ 27 – anteckningar Biz₃ 99, Gus₁ 106, Gus₂ 115, Nor₁ 36, Nor₂ 43, Nor₃ 53, Am₄ 27. I den första upplagan av K. Bizauskas lärobok förekommer endast termen minnen; i den tredje upplagan tycks den skjutas i bakgrunden, eftersom författaren huvudsakligen skriver memoarer (första gången förekommer anteckningar eller memoarer Biz₃ 99, memoarer, eller anteckningar Biz₃ 101). Minnen används första gången som led i sammansatta termerna litterära minnen, teaterminnen Biz₃ 103. M. Gustaitis använder inte alls termen minnen (även om han som exempel nämner verk vars titlar innehåller ordet). I hans lärobok föredras termen anteckningar (anteckningar eller memoarer Gus₁ 113, Gus₂ 121), som vanligen också används. J. Norkus nämner i de första upplagorna först synonymerna anteckningar, eller memoarer Nor₁ 36, Nor₂ 43, och i den tredje upplagan minnen, eller memoarer (i båda fallen ges det litauiska uttrycket företräde). I fortsättningen använder han dock i dessa fall huvudsakligen termen minnen. Recensenten av den andra upplagan kritiserar för övrigt författaren för att han utan förklaring kallar anteckningar för minnen (Misevičius 1930: 735). Det har noterats att termen anteckningar också förekommer på ett ställe i den tredje upplagan. Tydligen betraktar St. Češūnas termerna minnen och memoarer som synonymer (de står intill varandra, åtskilda av ett kommatecken). I läroböcker utgivna efter K. Bizauskas strävade man efter att använda litauiska termer. Hos J. Ambrazevičius är det dock åter tvärtom: han använder memoarer, eller anteckningar Am₄ 27 eller enbart memoarer. Man kan alltså hävda att termen minnen hade svårt att vinna insteg (jfr memoarlitteratur, memoarförfattare). En annan inte mindre intressant trio av termer är krönika Biz, 64, Biz₃ 99, Gus₁ 106, Gus₂ 115, Nor₁ 36, Nor₂ 43, Nor₃ 50, Češ 54, Am₄ 27 – kronika Biz₃ 102, Gus₁ 106, Gus₂ 115, Češ 68, Am₄ 27 – annaler Biz₃ 102 / annaler Gus₁ 106, Gus₂ 115. I den första och tredje upplagan av K. Bizauskas lärobok används termen krönika, men i den tredje upplagan anges också två benämningar för samma begrepp – kronika och annaler. M. Gustaitis föredrar också oftast termen krönikor, som ibland ersätts med kronika. Annaler används nästan bara en enda gång. J. Norkus undvek synonymi – enbart krönikor används. Termerna krönikor och kronika förekommer i St. Češūnas lärobok, men där kopplas de inte samman och förklaras inte, så det är svårt att bedöma deras förhållande. J. Ambrazevičius, liksom K. Bi 99 zauskas, använder den litauiska termen krönikor, men säger att de också kallas kronikor. b) synonymi mellan sammansatta termer. Det vanligaste fallet av synonymi mellan sammansatta termer är synonymi mellan bestämningsleden. Inte sällan har leden i termer som bildar treledade rader och skiljer sig åt sinsemellan olika ursprung – ett litauiskt och ett främmande ord. K. Biz auskas och M. Gustaitis använder till exempel termen samhällsroman Biz₃ 163, Gus₁ 142, Gus₂ 148, medan J. Norkus i 1930 års utgåva skriver samhällelig (social) roman Nor₃ 71 (företräde ges fortfarande åt den mer litauiska termen; för att beteckna arten har man i stället för ett substantiv i genitiv valt ett adjektiv med suffixet -inis), och J. Ambrazevičius behåller termen social roman Am₄ 102, vars bestämningsled uttrycks enbart med ett ord av främmande ursprung. Synonymraden äventyrsroman Gus₁ 104 / äventyrsroman Gus₂ 113 – roman om äventyr Nor₃ 70, Češ 55, Am₄ 102 kompletteras av äventyrsroman Am₄ 102, med ett synonymt (men betydelsemässigt mer avlägset) bestämningsled av främmande ursprung. Den sistnämnda termen används endast av J. Ambrazevičius, som föredrar den framför romanen om äventyr. Utvecklingen går alltså mot internationalisering. För samma begrepp använder J. Ambrazevičius tre termer – folksång Gus₁ 53, Gus₂ 56, Am₄ 109 – individuell sång Am₄ 109 – litterär sång Am₄ 163, vars bestämningsled inte är synonyma. Termen litteraturens lyrik Biz₃ 167, Nor₁ 58, Nor₃ 74 / litteraturens lyrik Nor₂ 61, som användes av K. Bizauskas och J. Norkus, ersätter J. Ambrazevičius med två termer – skriftlig, eller individuell, lyrik Am₄ 108. I recensionen av J. Norkus andra lärobok framfördes förslaget att byta ut bestämningsledet litteraturens: ”I en ny utgåva behöver författaren bara ändra en eller annan småsak, nämligen <...> termerna ’litteraturepos (konstepos)’ och ’litteraturens lyrik’ mot mer exakta termer: ’individuellt epos’, ’individuell lyrik’ (Misevičius 1930: 733). Tydligen kunde termerna litteraturens lyrik och litteraturepos (se nedan) uppfattas oklart eftersom folkloren vid denna tid också införlivades i litteraturvetenskapens teori. I flera termer är de underordnade leden som skiljer dem åt litauiska ord (men inte synonymer), till exempel: folkeepos Biz₃ 138, Nor₁ 43, Nor₂ 74 – muntligt epos Biz₃ 138 – folkloristiskt epos Am₄ 90, folklyrik Biz₃ 167, Nor₁ 56, Nor₃ 72, Am₄ 105 / folklyrik Nor₂ 59 – muntlig lyrik Biz₃ 167 – folkloristisk lyrik Am₄ 108. K. Bizauskas föredrar termen 100 folkeepos, folklyrik och har även döpt motsvarande underavdelningar så. J. Ambrazevičius betraktar folkloristisk lyrik som den huvudsakliga termen. Synonymer uttryckta med besläktade ord (grammatiska synonymer): romanen med riddartema Biz3 162 – roman om riddare Biz3 162 – riddarroman Nor3 70, Čes 53, Am4 102; familjeroman Biz3 163 – familjär roman Biz3 163 – familjens roman Biz3 197, Nor, 71, Am4 102 är slutleden. Dessa begrepp benämns synonymt endast i K. Bizauskas lärobok; i senare läroböcker används bara en term (med genitiv). Som synonymer kan betraktas borgardrama Biz3 197 – gnällkomedi Biz3 197 – borgardrama Am4 121. Vid sidan av borgardrama anger K. Bizauskas en helt annan term med tydligt nedsättande klang, gnällkomedi, och hävdar att borgardramer i Frankrike kallades så (Biz3 197). Den senare termen är alltså enbart ett historiskt faktum. I J. Ambrazevičius lärobok förekommer endast borgardrama. c) synonymi mellan termer med olika antal beståndsdelar. Benämningar på historiska typer av dramatiska verk används synonymt, till exempel: klassisk komedi Biz3 194 – antik grekisk komedi Am4 120 – grekisk komedi Am4 120; pseudoklassisk tragedi Biz3 190 – fransk klassisk tragedi Nor3 58 / klassisk fransk tragedi Am4 117 – klassisk tragedi Am4 117, pseudoklassisk komedi Biz3 195 – klassisk fransk komedi Am4 120 – klassisk komedi Am4 120. Således används beståndsdelen klassisk i olika betydelser: för K. Bizauskas är klassisk detsamma som antik (grekisk), medan det för J. Ambrazevičius betyder klassicism. Synonym till tretals-termen beskrivning av fantastiska resor Biz3 113 – fantastisk resebeskrivning Gus1 88, Gus2 99 är tvåtermsuttrycket fantastisk reseskildring Gus1 100, Gus2 110. Flerledade synonymrader. Det rör sig främst om fyrledade synonymrader. En av dem är litteraturens, eller konstens, epos Biz3 138, Nor1 43, Nor2 47 – skriftligt, eller individuellt, epos Am4 90. K. Bizauskas använder oftast termen konstepos (jfr tidigare litteraturens lyrik). Det är svårt att säga vilken term J. Norkus föredrar. J. Ambrazevičius använder, liksom i fråga om lyriken, två termer – skriftligt, eller individuellt, epos. En annan rad med fyra led består av benämningar på historiska odetyper – konstgjord, sekterisk eller pseudoklassisk ode Biz3 172 – pseudoklassikernas ode Biz3 175 (vanligast är pseudoklassisk ode). Med fyra och fem 101 Med termer betecknas två historiska typer av tragedi, t.ex.: grekisk tragedi Biz3 188, Nor1 64, Nor2 66, Nor3 58, Am4 117 – klassisk tragedi Biz3 187 – antik grekisk tragedi Am4 117 / grekisk antik tragedi Am4 117 – forngrekisk tragedi Nor3 58; tragedi från modern tid Biz3 192 – modern tragedi Nor1 64, Nor2 66 – Shakespeares tragedi Nor3 58 – realistisk engelsk tragedi Am4 117 – realistisk tragedi Am4 118. En enda folkloristisk episk genre benämns med så många som sju termer. Tre av dem används av K. Bizauskas (hjälteepos Biz3 139, folkets hjälteepos Biz3 146), och fyra av J. Ambrazevičius (hjälteepos Am4 90 – hjältarnas epos Am4 93 – folkets heroiska epos Am4 95 – folkets hjälteepos Am4 96). Denna rika synonymik berodde på att adjektiv som fungerade som bestämningar och genitivformer av substantiv (litauiska och av främmande ursprung) användes synonymt, liksom konkurrensen mellan långa och korta termvarianter och de olika bestämmande leden i tretaliga termer. Trots att benämningarna på begreppet varierar dominerar synonymer med ett litauiskt bestämmande led i läroböckerna (hjälteepos, hjältarnas epos). Numera betecknar termen heroiskt epos exempelvis Homeros Odyssé och liknande verk. För detta ändamål använder författarna emellertid andra termer (med undantag för St. Čėšunas, som skriver hjältarnas epos Čėš 50). Det finns så många som åtta sådana (nio tillsammans med St. Čėšūnos hjältarnas epos), t.ex.: folkets hjältepoem Biz3 145, Nor1 46, Nor2 51 – folkets heroiska poem Biz3 145 – epopé Biz3 146, Čėš 51, Am4 96 – heroiskt poem Biz3 147 – folkets episka poem Nor3 63 – äldsta hjältepoem Am4 95 / det äldsta hjältepoemet Am4 96 – hjältepoem Am4 95 – det gamla hjältepoemet Am4 96. Det har noterats att K. Bizauskas, till skillnad från vad som gäller för hjälteepos, oftare använder termen med ett bestämmande led av främmande ursprung, heroiskt poem (eller folkets heroiska poem). Termen epopé tas in i läroböckerna som en alternativ benämning på begreppet. 7. Slutsatser 1. Den tredje upplagan av K. Bizauskas lärobok i litteraturteori utkom samma år som Litauens universitet grundades i Kaunas och litteraturundervisningen inleddes där. Behovet av litauiska litteraturvetenskapliga termer var alltså redan mycket stort, och termer behövde skapas snabbt, liksom lämpliga termer som redan var i bruk snabbt behövde väljas ut (termer fanns, eftersom 102 artiklar om litterära ämnen hade publicerats redan på 1800-talet, och litauiska litteraturhistorier började ges ut från 1890 etc.). Terminologikommissionen bidrog inte mycket här: K. Bizauskas hade endast att rätta sig efter dess anmärkningar, inte att helt enkelt börja använda fastställda termer. Många termer från hans lärobok kom att tas över av andra författare, vars termer tyvärr inte alltid var bättre än K. Bizauskas. Ett talande faktum är att författarna till de första böckerna i litteraturteori var en jurist, en historiker och en präst som hade studerat litteratur utomlands… Den ende litteraturvetaren var J. Ambrazevičius, som hade tagit examen från ett litauiskt universitet. 2. Majoriteten av benämningarna på epikens, lyrikens och dramats former, genrer och andra klassifikationsenheter i de första litauiska läroböckerna i litteraturteori har främmande ursprung: det fanns nästan två och en halv gånger fler internationella ettordstermer än litauiska, sammansatta termer med blandat ursprung (litauiska och främmande) utgör mer än hälften av alla sammansatta termer, termer av främmande ursprung mer än två femtedelar, medan helt litauiska termer endast utgör omkring en sextondel. Bristen på sammansatta termer av litauiskt ursprung beror på att ettordstermer av främmande ursprung dominerar: ettordstermer blir de huvudsakliga leden i sammansatta termer. I tvåords-termer är ord av främmande ursprung bestämmande led nästan en och en halv gång oftare än litauiska ord, och endast tretaliga termer med bestämmande led av främmande ursprung är färre än termer vars bestämmande led är litauiska ord. 3. Både ettordstermer och sammansatta termer kännetecknas av ett fenomen som var ganska vanligt under 1920-talet: variation. Den berodde främst på att internationella termer och ord av främmande ursprung som fungerade som bestämmande termled förlitades på olika sätt. Litauiska adjektiv och particip som fungerar som bestämmande termled är nästan alltid pronominala, medan motsvarigheter av främmande ursprung tyvärr mycket sällan är det. Detta skadar systematiken. 4. Bestämmande led i tvåordstermer uttrycks oftast med adjektiv bildade med suffixet -inis. Sådana termer är ungefär en och en halv gång fler än termer med genitiv. Dessa två strukturella typer av tvåordstermer dominerar, liksom i dag. Termer med adjektiv bildade med suffixet -iškas som bestämmande led utgör inte ens en tiondel av alla tvåordstermer. 5. Sammantaget förekommer fler synonymserier i alla utgåvor av läroböckerna i litteraturteori än i en enskild utgåva (de vanligaste är två- 103 ledamöter). Dessutom har man, när termer med tiden ersatts av synonymer, inte alltid valt en bättre – mer litauisk – väg. En jämförelse av antalet synonymrader i K. Bizauskas lärobok från 1922 och J. Ambrazevičius arbete från 1938 visar att antalet inte minskade (endast är termvarianter inte typiska för J. Ambrazevičius; dessutom finns färre variationer i uttrycket för underordnade led). 6. De första litauiska läroböckerna i litteraturteori vittnar om några viktiga frågor inom litteraturvetenskapens terminologi, till exempel variationer i användningen av benämningar på episk prosas genrer, användningen av sakmės i betydelsen ”sagor”, den gradvisa övergången från berättelse till novell, differentieringen mellan termerna folklig sång och folksång, den svåra vägen för ordet atsiminimai in i litteraturvetenskapens terminologi med mera. ŠALTINIAI Am4 – A m b r a z e v i č i u s J. Literatūros teorija. Poetika. Vidurinėms mokykloms, Kaunas, 1938. Biz1 – B i z a u s k a s K. Raštijos bei literatūros teorija 1, Kaunas, 1918. Biz3 – B i z a u s k a s K. Literatūros teorija. Vadovėlis aukštesniosioms mokykloms, Kaunas, 1922. Češ – Č e š ū n a s St. Poezijos ir prozos teorija. Vadovėlis vidurinėms mokykloms, Šiauliai, 1925. Gus1 – G u s t a i t i s M. Stilistika. Vadovėlis literatūros teorijai, Marijampolė, 1923. Gus2 – G u s t a i t i s M. Stilistika. Literatūros teorijos vadovėlis, Kaunas–Marijampolė, 1927. Nor1 – N o r k u s J. Literatūros teorija (pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai). Vidurinei mokyklai, Kaunas, 1923. Nor2 – N o r k u s J. Literatūros teorija (pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai) vidu-rinei mokyklai, Kaunas, 1926. Nor3 – N o r k u s J. Literatūros teorija. Pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai. Vidurinei mokyklai, Kaunas, 1930. LITERATŪRA B u k a u s k i e n ė T. 1993: Lietuvių literatūros mokymo istorija (iki 1940 m.), Vilnius. Č i u r l i o n i e n ė S. 1913: Iš mūsų literatūros, Kaunas. DŽ. 2003: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius (e. leidimas). G i r d z i j a u s k a s J. 1993: Kazys Bizauskas ir jo literatūros teorija. – Naujasis židinys 7–8, 115–118. 104 Jablonskis J. 1933: K. Bizaukas. Raštijos bei literatūros teorija [Rec.]. – Jablonskio raštai 2. Red. J. Balčikonis, Kaunas. Klimas P. [1918]: Skaitymai lietuvių kalbos pamokoms, Vilnius. LE XX 1960: Lietuvių enciklopedija, Bostonas. LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas. – www.lkz.lt LLE 2001: Lietuvių literatūros enciklopedija. Red. V. Kubilius, V. Rakauskas, V. Vanagas, Vilnius. LTA 1982: Literatūros teorijos apybraiža. Red. V. Kubilius, Vilnius. LTŽ 1962: Literatūros terminų žodynas. Sudarė J. Petronis, V. Vanagas, A. Zalatorius, Vilnius. LTŽ 1995: Literatūros terminų žodynas 1. Romanas. Sudarė A. Krasnovas, Vilnius. LTŽ 1998: Literatūros terminų žodynas 2. Eilėdara. Sudarė J. Girdzijauskas, Vilnius. Misevičius P. 1930: J. Norkus. Literatūros teorija (pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai) vidurinei mokyklai [Rec.]. – Švietimo darbas 7, 733–738. Mitkevičienė A. 2004: V. Dubo visuotinės literatūros vadovėlio terminų variantai. – Terminologija 11, 119–144. Sauka D. 1982: Lietuvių tautosaka, Vilnius. Sauka L. 1999: Lietuvių tautosaka, Kaunas. Sprindytė J. 1996: Lietuvių apysaka, Vilnius. ŠD 1925: Švietimo darbas 11, 1243. TŽŽe 2002: Interleksis. Tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. A. Kinderys, Vilnius (e. leidimas). VaitkTŽŽe 2003: Vaitkevičiūtė V. Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius (e. leidimas). VLE III 2003, V 2004, VII 2005: Visuotinė lietuvių enciklopedija, Vilnius. Zaborskaitė V. 1982: Literatūros mokslo įvadas, Vilnius. Zalatorius A. 1971: Lietuvių apsakymo raida ir poetika, Vilnius. Zalatorius A. 1980: XX amžiaus lietuvių novelė (iki 1940 m.), Vilnius. www.libis.lt (Lietuvos integrali bibliotekų informacijos sistema). КСЛТ 1974: Краткий словарь литературоведческих терминов. Ред.-сост. Л. И. Тимофеев, С. В. Тураев, Москва. ЛЭТП 2001: Литературная энциклопедия терминов и понятий. Гл. ред. А. Н. Николюкин, Москва. THE NAMES OF EPIC, LYRICS, DRAMA GENRES AND OTHER CLASSIFICATION UNITS IN THE FIRST LITHUANIAN TEXTBOOKS OF LITERATURE THEORY Summary This article investigates the origin, synonymy and some usage issues of names of epic, lyrics, drama genres, genre forms and kinds used in the first Lithuanian textbooks of literature 105 ture theory. The material for this article was collected from all special works on the theory of literature published between two wars – Raštijos bei literatūros teorija (The Theory of Writing and Literature) (1918) and its third edition Literatūros teorija (The Theory of Literature) (1922) by K. Bizauskas, the textbook Stilistika (Stylistics) (1923 and 1927) by M. Gustaitis, three different editions of the textbook Literatūros teorija (pagrindiniai prozos ir poezijos dėsniai) (The Theory of Literature (The main laws of prose and poetry)) (1923, 1926, 1930) by J. Norkus, Prozos ir poezijos teorija (Theory of Prose and Poetry) (1925) by St. Češūnas, the fourth edition of the textbook Literatūros teorija. Poetika (The Theory of Literature. Poetics) (1938) by J. Ambrazevičius. Most of the names of epic, lyrics, drama genres and other classification units are of the foreign origin: there are two and a half times more international one-word terms than Lithuanian terms, complex terms of the mixed origin (Lithuanian and foreign origin) – make a bigger half of all complex terms and terms of the foreign origin make more than two fifths. Words of foreign origin are the elements of two-word terms one and a half times more frequently than Lithuanian words. Only three-word terms with the subordinate elements of the foreign origin are fewer than three-word terms with the subordinate elements of the Lithuanian origin. There is one feature of terms (both one-word and complex terms) in textbooks, published in the twenties of the 20th century, which was quite common at the time – variation. It was predetermined by not unified Lithuanianisation of international terms or words of the foreign origin, which made the subordinate elements of complex terms. Like nowadays, two structural types of two-word terms prevail – terms with the suffix -inis and terms with a genitive of the noun. There are more synonym lines in all editions of the textbooks of literature theory than in one publication (usually there are two synonyms used in one publication). In some cases when changing synonymous terms not always the better way – the Lithuanisation – was chosen. The comparison of the synonym lines in the textbook by K. Bizauskas published in 1922 and in the work of J. Ambrazevičius dating 1938 shows that a number of synonyms was not decreasing. The first textbooks of theory of literature show some things important to the terminology of literature theory, for instance, a promiscuity in the usage of the names of epic prose genres, the usage of sukmė (saga, story) in the meaning of “pasakėčia“ (fable), not hasty move from apsakymas (story) to novelė (novella), a differentiation of terms liaudiška daina and liaudies daina (folksong), a difficult way of the word atsiminimai (memoirs) into the terminology of the literature theory. Asta MITKEVIČIENĖ Gauta 2005-10-24 Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 106