Gydymo priemonių pavadinimai daktaro Antano Vileišio medicinos knygelėse

Palmira ZEMLEVIČIŪTĖ Litauiska språkinstitutet NAMN PÅ BEHANDLINGSMETODER I DOKTOR ANTANAS VILEIŠIS MEDICINSKA SMÅSKRIFTER Antanas Vileišis (1856–1919) buvo žymus XIX a. pabaigos – XX a. pradžios lietuvių visuomenės veikėjas, atkaklus lietuvybės gaivintojas ir stiprintojas, visą nuo tiesioginio darbo likusį laiką skyręs „ne savo malonumams, ne pramogoms, bet savo tautai: jos kultūrai, sveikatingumui, kalbos gynimui, mokslui, labdarybei ir laisvei“ (Kučys 1993: 233). Jis aktyviai reiškėsi kaip puikus liaudies švietėjas, populiarinęs spaudoje medicinos ir higienos žinias. A. Vileišis pasirinko „geriausią kelią padėti žmonėms apsisaugoti nuo ligų ir, joms ištikus, patarimais palengvinti jų padėtį“ – tai „paskleisti lengva ir suprantama kalba knygučių ir straipsnių laikraščiuose“ (ten pat, 232). A. Vileišis lämnade efter sig ett stort antal artiklar¹ och populärvetenskapliga småskrifter om smittsamma och andra sjukdomar, deras behandling och förebyggande samt hygien och sanitet. Vissa småskrifter skrev han själv, andra översatte eller sammanställde han med utgångspunkt i andra författares verk. I denna artikel behandlas drygt 400 namn på behandlingsmedel³, insamlade ur medicinska småskrifter², utifrån deras betydelse; även uttryckssätt, ursprung och andra viktigare språkfrågor berörs. Småskrifterna utgavs mellan 1895 och 1915. Den minsta omfattar 7 sidor och den största 164 sidor. Deras sammanlagda omfång är 745 sidor. Några av småskrifterna innehåller illustrationer. 1Många artiklar som trycktes i dåtidens tidningar publicerades i följetongsform och gavs ut som separata småskrifter. 2Namn från den största småskriften Naminis gydytojas (1:a uppl. 1908, 2:a uppl. 1924) har inte tagits med i det undersökta materialet, eftersom de behandlas tillsammans med andra medicinska termer i artikeln Naminio gydytojo medicinos terminai (se Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius, 2004, 330–362). I vissa småskrifter förekommer endast ett fåtal namn på behandlingsmedel, medan inga alls har påträffats i andra; här ges alltså exempel enbart från sexton småskrifter. 3Vid insamlingen av materialet påträffades också ett dussintal namn på behandlingsmetoder, och dessa diskuteras därför i artikeln tillsammans med namnen på behandlingsmedel. 67 I. Betydelsegrupper för namn på behandlingsmedel Den största betydelsegruppen utgörs av läkemedelsnamn. Utifrån läkemedlens användningssätt kan de delas in i två undergrupper: 1. Namn på invärtes läkemedel, t.ex.: te Pp 52, kamomillte Kru 6, kyld champagne Ch 10, havregrynsavkok Pp 114, bulgarisk syrad mjölk Rp 8, Hofmanns droppar Ch 11, svart kaffe Pm II 12, hett te D 7, kaffe Pp 52, kokain Ch 10, iskallast vatten Ll 116, laktobacillin Rp 8, små isbitar Ll 116, äppelvin Ku 41, mjölksyra Ch 9, pepparmyntste Ll 116–117, ricinolja Pm I 28, Tš 19, Pm II 25, Ll 62, syrad mjölk Rp 3 (jfr syrad mjölk Rp 3, vidare jfr sur mjölk Rp 5), linfrö Pm II 27, sodavatten Ll 68, kallt te Pp 72, kallt vatten med citron Pm I 14, Pm II 13, kallt vatten med vin Pm I 22, Pm II 20, kallt vin Pp 72, kallt seltersvatten Ch 10, pepparmyntste Ll 116–117, kalla fruktsoppor Ku 41, champagne Ch 11, varmt te med citron Ach 10 (jfr varmt te med citron Tš 11), varmt te med en liten skvätt vin Ach 10 (jfr varmt te med en liten skvätt vin Tš 11), tannin Ch 10, tanninlösning Ch 10, frukt Ku 41, vatten med citron Pm II 12, sommarsvatten Tš 19, vin Pm I 21, Ku 32, Pp 79, Pm II 19, D 7, druvor Ku 42, hostmedel Tš 13 m.fl. 2. Namn på utvärtes läkemedel, t.ex.: ögonsalva Kru 8, olja mot solbränna Pp 53, olja Pp 55, ammoniak Ku 38, aristoloch Pp 54, Bertollets salt D 4, vismut Pp 54, blandning av borsyra Ll 85, borsyralösning Ll 149 (jfr lösning av borsyra D 4), borvatten Ll 93, borvaselin Kru 11, brännvin med salt Tš 12, stora Kru 11, klart vatten Pp 27, ren olivolja Pm I 32, Pm II 20, ren olja Pm I 28, Pm II 26, rent varmt vatten Pm I 22, Pm II 21, rent vatten Pm I 20, Pp 25, Dž 19, Pm II 18, Ll 157, iktyol Pp 38, kalkvatten Pp 53, kamfer Ach 11, kamferolja Pm I 27, Pm II 25, kamfersprit Ll 85, het grötomslag av potatismjöl Pm I 28, Pm II 26, äggula Pm I 31, Pm II 28, stärkelse Ll 94 (jfr krachmolas Rč 15) / skrobylas (stärkelse) [xskrobylas se skarbylas (ryska скорбило) ”stärkelse” LKŽ XII 1981], jäst Tš 13, mandelolja Ll 104, vanlig olivolja Kru 11, Ll 98, vanlig kall olivolja Ll 158, vanlig saltlösning Pp 29, vätska mot difteri Ll 131, vinäger Pp 75 (vinäger (hybrid) 1 ”ättika” 68 LKŽ XI 1978), skystimas virintų ąžuolo žievių Pm I 6, Pm II 5, spiritas Pm I 29, Pm II 27, L1 157 / spirtas L1 91 / spyrtas Dž 20, spiritas su kamparu L1 117, stipri degtinė Pm I 29, Pp 39, Pm II 27, sviestas Kru 9, šalta žemė Ku 38, šiltas miluotas vanduo L1 117, štinkspiratis Pp 39 (xštinkspiratas žr. štinkspiratis „amoniakas“ LKŽ XVI 1995), tyras vanduo su arielka Pm I 30, Pm II 27, tirpalas iš amonijako Ku 38, tirpalas iš salicinės rūgšties D 4, vazelinas Kru 9, zinko mostelė L1 94 ir kt. Till denna grupp hör också några benämningar på läkemedelsformer, t.ex.: droppar Pp 110, Kru 3, pulver Pp 110, salva Kru 3, piller Pp 110. Ordet vaistai Kd I 32, Tš 23, Pp 26, Ab 26, Kd II 42, L1 27 används i häftena i flera betydelser. I sin terminologiska betydelse — ”särskilt framställda och användbara läkemedelssubstanser som hjälper till att förebygga och behandla sjukdomar” (ME II 1993) — används vaistai relativt sällan, eftersom det inte skrivs särskilt mycket om, med A. Vileišis egna ord, ”läkemedel från apotek” Ng 63 eller ”riktiga läkemedel” Pp 54. Betydligt oftare används vaistas i sin andra, praktiska betydelse — ”vilket hjälpmedel eller vilken metod som helst”: Nu blusu vaistai – ajerai Skaudvilė. Jis žino vaistą nuo pelių, nuo žiurkių Veiveriai. Ka pailsęs gauni pasilsėt, tai nėra geresnių vaistų Pilviškiai. Linksmumas – vaistas nuo ligų ir bėdų Daukšiai (LKŽ XVII 1996). I de aktuella häftena betecknar vaistais alltså också vissa behandlingsmetoder, medel som används i vardagen samt livsmedel och drycker med mera. Författaren har kallat sådana vaistus naminiais arba žmonių vaistais Pp 54, till exempel: Todėl nėra abejojimo, kad vaisiai yra geras natūrališkas vaistas Ku 43, <...> silpniems po vonios arba per vonią duodami sustiprinamieji vaistai (vynas, arbata ir t. t.) Pp 113, Prie mažų užgavimų (mėlynos dėmės), geriausiai vartoti sekančiejie vaistai: dėti šlapios šaltos palos (kompresai) ir spausti šaltais daiktais, nes šaltis ir spaudimas sumažina kraujo plūdimą Pp 21. Det är intressant att notera att vaistai i ett häfte situationsbundet också kallas ištekliais, till exempel: Užtai-gi geriausių v a i s t ų nuo kojų šalimo ir prokai-tavimo yra energiškas krutėjimas, plovimas šaltu vandeniu ir didžiausis švarumas; šitie i š t e k l i a i (v a i s t a i) privalo būti būtinai prilaikomi, <...> Ku 91. Särskilt bör en stor mängd sammansatta benämningar nämnas, där ett led är ordet vaistas, oftast använt i pluralform. Några grupper kan urskiljas, till exempel: 69 a) läkemedel efter form: flytande läkemedel Kru 4 (jfr flytande läkemedel Pp 109), läkemedel i fast form Pp 109, läkemedel i droppform Pp 110, läkemedel i flytande form Pp 109, b) läkemedel efter användningsområde: läkemedel mot kräkningar Tš 13, läkemedel för att driva ut mjölk Pm I 27, Pm II 25, läkemedel för att framkalla kräkning Pm II 12, läkemedel för att döda bakterier Ll 43, c) läkemedel efter verkan: stärkande läkemedel Pp 113, blodstillande läkemedel Pp 37, d) läkemedel efter tillhörighet: mörka trollkarlars läkemedel Kru 15, e) läkemedel efter lukt: läkemedel med stark lukt Pp 110. Den näst största gruppen utgörs av benämningar på förbandsmaterial, till exempel: engelskt plåster Pp 25, bandage (förband) Kru 10 [jfr bandage (förbandsduk) Pp 49 (bandage 1. ”förband, gördel” LKŽ I₂ 1968, förbandsduk se förband 1. ”förbandsbindel” LKŽ XVII 1996], bindel Pp 29, cerata Ll 61 [jfr cirata Pp 112 (cerata ”vattentätt, gummibelagt tyg, vaxduk” LKŽ II₂ 1969)], liten bit linneväv Pp 112, liten bit linneväv Kru 10, linnescarf D 5, liten linnelapp Pm I 31 (jfr liten linnelapp Pm II 26, liten linnelapp Pm II 28), linnebindel Pp 36, liten bit fin bomull Ll 104, fin (från apoteket) bomull Kru 4 (jfr bomull, fin, från apoteket Kru 9), liten bit fin hygroskopisk bomull Kru 4, gips Pp 43, ren apoteksbomull Pm I 32, Pm II 29, gummielastisk bindel Pp 36, gummielastiskt bälte Pp 36, kitaika Kru 11 [xkitaika (ryska китайка) ”nankinas (ett slags bomullstyg)” LKŽ V 1959], vaxduk D 5, häftplåster Kru 12, mjuka tygbitar Pp 45, multinas D 5, muslin Kru 4, Ll 92, Pp 26, liten bit muslin Kru 10, näsduk Pp 36, liten näsduk Pp 38, vanlig bomull D 5, tunn vaxduk Kru 11, handduk Ach 10, Tš 11, steriliserat förbandsmaterial Pp 54, tjock ylleschal Tš 11, Ach 10, ren linnebit Pp 53, ren linnetråd Pm II 19, taft Kru 11 (taft ”styvt, glänsande silkes- eller konstfibertyg till klänningar och blusar” LKŽ XV 1991), triangulär scarf Pp 29, bomull Pm I 27, Pp 26, Pm II 25, Kru 10, Ll 62 med flera. Till denna grupp ansluter benämningar på läkande förband, till exempel: vått förband Kru 10, våt kompress Kru 11, våt värmande kompress Kru 11, varma kompresser Ch 9, Kru 3, Ll 149, varma våta omslag Pm I 23, Pm II 21, kompresser med borsyra Ll 92, iskompresser Kru 5, 70 lätt tryckförband Kru 11, varm aska i påsar Tš 11, Ach 10, enkelt vått förband Kru 11, påse med ångade havrekorn L1 116, torrt förband Kru 10, kalla kompresser Pm I 8, Pp 48, Pm II 8, Ku 32, Kru 5, L1 149, värmande våta kompresser L1 61, värmande kompresser Kru 11, kalla kompresser Tš 11, Ach 10, Kru 6, L1 116, påse med varm aska L1 116, våt musslin Kru 11, våta kalla trasor (kompresser) Pp 21, värmande kompresser D 5, örter i påsar Kru 6 m.fl. En tredje betydande grupp utgörs av namn på första hjälpen-utrustning, till exempel: koltänger Pp 44, stickor Pp 44, sadelbår Pp 44, bleckföremål Pp 44 (x blėtinis ”av plåt” LKŽ I₂ 1968), lök Pp 72, remmar Pp 44, trådar Pp 44 [xdratva žr. dratas (ty. dial. drôt) 1. ”tråd” LKŽ II₂ 1969], salt Pp 67, sylar Pp 44, gummihängslen Pp 35, lång käpp Pp 61, varma baljor Pp 113, varma sandkuddar Pp 113, varma örtkuddar Pp 113, varma tegelstenar Pp 113, bårar Pp 46, bårar Pp 80 [keščios 1. se kestės 1. ”två (ibland sammanfogade) stänger för att bära hö och halm m.m.; bår” LKŽ V 1959], bårar på hjul Pp 81, bårar av uniformstyg Pp 86 [xmandiera (ry. мундир) 1. ”soldatuniform” LKŽ VII 1966], bårar av grovt ylletyg Pp 86, öglebälten Pp 44, käppar Pp 44, stege (trappa) Pp 61 (jfr stegar (trappor) Pp 73), slidor (fodral) Pp 44 (xmakšna 2. ”slida, fodral” LKŽ VII 1996; 1 makštis 1. ”hylsa, behållare, fodral” LKŽ VII 1966), träfibrer Pp 26, trädbark Pp 44, blår Pp 45, hängslen Pp 46, tunna stickor Pp 42, mossa Pp 45, torra små pinnar Pp 44, siktar Pp 44, liten näsduk Pp 67, snö Pp 72, dukar Pp 46, grov borste Pp 75 [xberštas (ty. Bürste) ”borste; skoborste” LKŽ I₂ 1968], tjockt papper Pp 44, uppvärmda täcken Pp 113, kallt isbad Pp 72, kall soppa Pp 72, kalla föremål Pp 21, kalla filtar Pp 72, varma trasor Pp 72 (lupata 1. ”trasa, lump” LKŽ VII 1966), vävskyttlar Pp 44, sked Pp 44, halmbårar Pp 87, hö Pp 45, bårar av rocktyg Pp 86, snustobak Pp 67, upphettad kniv Pp 38, upphettad sticka Pp 38, ull Pp 46 m.fl. Med dessa betecknas hjälpmedel som kan användas för att ge nödvändig hjälp när en olycka inträffat. Alla namn i denna grupp har hämtats ur översättningshäftet Första hjälpen vid olycksfall, där det skrivs mycket om hur man ska ge första hjälpen och vilka hjälpmedel som ska användas vid skador, benbrott, brännskador, förfrysning, kvävning m.m. 71 Till den fjärde gruppen räknas namn på desinfektionsmedel, eller bakteriedödande ämnen, till exempel: björktjära L1 44, borsyra Pp 26 (jfr borsyra L1 61), blandning av klorkalk L1 107, tjärlut L1 128, torv L1 84, formalin L1 76, jodoform Pp 26, kalk (vapna) L1 43 [2 x vapna (pol. wapno) 1. ”kalk” LKŽ XVIII 1997], kalkmjölk Pp 74, L1 29, karbolsyrelösning Dž 17 (jfr karbolsyrelösning Pp 116), karbolvatten Pm II 19, L1 42 (jfr karbolvatten L1 107), blandning av karbolsyra L1 107, karbolsyrelösning L1 49 (jfr lösning av karbolsyra Ach 13), karbolsyra Pp 26, Dž 13, het lut Ach 16, L1 45, hett såpvatten L1 29, kreolin Pp 26, kreolinlösning Pp 27, lysol Pp 26, havsvatten Dž 4, trätjära L1 43, träaska L1 44, osläckt kalk L1 107, aska L1 107, tallolja L1 44, talllut L1 44, salicylsyra Pp 26 (jfr salicylsyra L1 94), soda Pp 55, Dž 13, L1 42, stark lut L1 30, stark het lut L1 122, sublimat Tš 37, Dž 13, Pp 26, L1 42, blandning av sublimat L1 42, sublimatlösning Pp 29, Ach 16, D 6, blandning av alkalisk tjära L1 29, varmt såpvatten L1 49, tymol Pp 26, lösning av kresoltvål L1 76, vattenånga Pp 26, grönsåpa L1 48, lösning av grönsåpa L1 49, jord L1 84 m.fl. Namnen som hör till den femte gruppen betecknar medicinsk utrustning. Det rör sig om olika instrument, verktyg, apparater och andra föremål som används för medicinska ändamål, till exempel: gummipåsar för ögonen Kru 6, flaskor med hett vatten L1 117, läkarspruta L1 143, tändsticka Kru 9, Dettweilers spottkopp Dž 13, huvudnål med trubbiga ändar Kru 9, liten gummiblåsa (blåsa) Kru 4, liten gummispruta (spruta) L1 98, gummislang Kru 5, gummipåsar Pp 111, lavemangssprutor Pp 113, Esmarchs irrigator med gummislang Ch 10, bärbar spottkopp Dž 12, lavemangspump Pp 115, kärlklämmor (tourniqueter) Pp 33, Liebes spottkopp Dž 13 (spiaudalinė, se spottkopp 1. ”kärl som man spottar i” LKŽ XIII 1984), maximitermometrar Pp 107, ogenomtränglig svinblåsa Pp 111, enkel svinblåsa L1 84, liten kniv för ympning Rč 14 (įčiep yti 2. ”ympa” LKŽ II 1969), pensel Kru 9 [xpenzelis se pendzelis (pol. pędzel) ”pensel” LKŽ IX 1973], Prodohls spottkopp Dž 13, urinpottar Pp 105, bäcken Pp 105, spottkopp Dž 11, spottkopp av aluminium Dž 14, spottkoppar av järnplåt Dž 12, spottkopp med högt ben Dž 72 12, spottkoppar Dž 13, glasstav Kru 8 (jfr glassticka Rp 19), glasflaska Kru 5, varma tegelstenar Ll 117, spruta av harts D 5, spruta (čirkšmyžaitė, šmirkšmyžutė) med benände Pp 15 (čirkšmyža 1. ”spruta, sprej” LKŽ II₂ 1969; šmirkšmyža se šmiršklys 1. se šmiršktynė 1. ”anordning för att injicera, spruta vätska, spruta, injektionsspruta, sprej” LKŽ XV 1991), liten spruta D 3 (jfr švirkštėlas Tš 11), Celsiustermometer Pp 107, gåsfjäder Ku 36 m.fl. Den minsta gruppen utgörs av benämningar på behandlingsprocedurer, till exempel: ögonsköljningar Kru 14, ögonbad Kru 5, halssköljning D 5, inhalation av tjära Ch 11, instillation av droppar Kru 14, tvättning med kallt vatten Ku 91, applicering av blodiglar Kru 12, halvbad Pm I 6 (jfr pusvanos Pm II 5), kallbad Pp 113, varmbad Ku 89 (jfr šil ta vania Pm I 23, šilta vana Pm II 21), lavemang Kru 14, gnidning Pm II 28, litet badkar Pm I 31, Pm II 28, tarmsköljningar Ch 10, ögonlocksmassage (övning) Kru 9, bad (tynė) i varmt vatten Ach 11 [²tynė (ty. dial. tīn, tīne) 1. ”avlångt kärl för bad, tvättning eller annat, badkar, balja”, 2. ”badande i det kärlet, bad” LKŽ XVI 1995], bad Pp 113, Ach 14, Ku 45, Ch 11, Kru 5, Ll 98 m.fl. Behandlingsmetoder hör också samman med behandlingsmedel. Det har dock samlats in endast ett litet knippe namn av detta slag. Benämningar på första hjälpen-metoder utmärker sig, till exempel: inlindning i bomull Pp 54, beströning med mjöl Pp 54, beströning med soda (Bulirichs salt) Pp 54, lätt tryck på såret Pp 31, kraftigt tryck Pp 31, ingnidning med oljor Pp 54, ingnidning med äggvita Pp 54, ingnidning med ister Pp 54, ingnidning med flytande lim Pp 54, ingnidning med talg Pp 54, tryck på såret Pp 30 m.fl. Några namn betecknar desinfektionsmetoder, till exempel: värme Ll 41, rökning Dž 4, torr värme Ll 41, kokning i vatten Ll 42 m.fl. Enskilda grupper skulle utgöras av namn med den återkommande beståndsdelen behandling, till exempel: mjölkbehandling D 7, behandling med varma bad D 7, druvbehandling Ku 42, enkel vattenbehandling Ku 45, systematisk fruktbehandling Ku 42 m.fl., samt vaccinering, till exempel: vaccinering mot difteri Ll 61, Jenners vaccinering Tš 39 m.fl. 73 II. Behandlingsmedlens benämningar: uttryck och ursprung 1. Det finns drygt 100 enordsbenämningar på behandlingsmedel. Mer än hälften av dem är litauiska ord, till exempel överkast Pp 46, kvistar Pp 44. En betydande andel av benämningarna är av icke-litauiskt ursprung. Till dessa räknas inte äldre (egentliga) lånord, som ”är helt anpassade till vårt språksystem och används utan några begränsningar <…>. Inom terminologin är de inte längre lånord, utan terminologiserade ord ur folkspråket” (Gaivenis 2002: 58). Till ord av icke-litauiskt ursprung räknas alltså endast internationella ord, till exempel kompresser Pp 110, Kru 3, Ll 104, och främmande ord, eller barbarismer, till exempel uksusas Pp 73. Ibland benämns samma sak med två litauiska ord, till exempel förband eller bindor Kru 10. I det här fallet har förband inte en renodlad handlingsbetydelse (DLKG 1996: 94), utan betecknar en konkret sak. Det bör också noteras att artbenämningar har bildats med ordet förband, inte med bindor, till exempel tryckförband Kru 11. Ett fall att nämna är att samma sak benämns med två främmande ord, till exempel patelnė (skaurada) Pp 44 [xpatelnia (pol. patelnia, vitry. патэльня) ”stekpanna” LKŽ IX 1973; xskaurada (pol. skowroda, ry. сковорода) l. ”stekpanna” LKŽ XII 1981]. Av detta kan man dra slutsatsen att båda dessa ord var i utbrett bruk i dåtidens språk, eftersom någon litauisk nybildning ännu inte fanns. Enligt uppgifter i den akademiska ordboken över litauiska språket beläggs ordet keptuvė i sin första betydelse – ”ett plant metallkärl för att steka pannkakor, kött m.m.” – först 1934 i den allmänspråkliga tidningen Gimtoji kalba (LKŽ V 1959). Man kan dock även iaktta det motsatta fenomenet, då ett inhemskt, litauiskt ord tränger undan ett främmande ord ur bruk. Exempelvis förekommer arielka Pm I 21, Pm II 11 endast i en enda häftesskrift, medan dess litauiska motsvarighet degtinė Pm I 22, Pp 79, Pm II 20, Ku 32, D 7 används betydligt oftare. K. Sirvydas kallade för övrigt arielka för degtinė. Det är en nybildning som han skapade (Balčikonis 1978: 163). Vissa litauiska benämningar har synonymer av icke-litauiskt ursprung, till exempel paraply (parasoll) Pp 74 [jfr x parasonas (vitry. парасон) ”paraply” LKŽ IX 1973], eller benämningar av icke-litauiskt ursprung har litauiska motsvarigheter angivna intill sig, till exempel detritus (vaccin) Ll 91 (detritas 2. ”avskrap från en smittkoppshärd för immunisering” MTŽ). Enstaka varierande benämningar förekommer, till exempel kalkės Ll 107 / kalkiai Pp 73. Hybridiska, eller blandade, benämningar är i talade texter 74 i stort sett ovanliga; endast några få har påträffats, till exempel čiepijimas Rč 10 / čiepijimas Tš 15 (jfr skiepijimas L1 90). Latinska motsvarigheter är ett vanligt och viktigt inslag i medicinsk litteratur. I A. Vileišis häftesskrifter förekommer de mycket sällan, vilket är helt förståeligt, eftersom de flesta benämningarna är vardagsspråkliga ord eller ordkombinationer som får terminologisk betydelse först i sitt sammanhang; dessutom strävade man efter att presentera medicinsk kunskap på ett lättbegripligt sätt i häftesskrifterna. Den latinska motsvarighet som förekommer anges därför endast intill en enordsbenämning inom en betydelsegrupp – läkemedel – nämligen ”kalomelis” (lat. Calomelanos) Ch 9. Den latinska benämningen kollodium Pp 25 skrivs i texten i originalform, tydligen eftersom någon litauisk form inte hade påträffats. 2. Sammansatta benämningar på behandlingsmedel utgör den största andelen av alla behandlade benämningar (drygt 300). Till antalet utmärker sig tvåordsbenämningarna (över 200). När det gäller uttrycket för den artbestämmande beståndsdelen är attributiva förbindelser med kongruerande och icke-kongruerande attribut nästan jämnt fördelade. Kongruerande attribut uttrycks oftast med adjektiv: kvalitativa adjektiv (de utgör mer än hälften), till exempel äkta läkemedel Pp 54, samt adjektiv med suffixet -inis, till exempel halmkuddar Pp 87. Några kongruerande attribut uttrycks med aktiva eller passiva particip, till exempel: kokande lut Ach 16, uppvärmda sjalar Pp 71. Pronominalformer (av adjektiv eller particip) är ovanliga, till exempel: våta kompresser Pp 112, kylande lakan Pp 112. Vissa benämningar förekommer både i enkel och pronominal form, till exempel konstgjord andning Pp 31 och den konstgjorda andningen Pp 67. Icke-kongruerande attribut uttrycks oftast med genitiv i singular eller plural, till exempel: spisens sked Pp 44, telegraftrådar Pp 45. I vissa benämningar utgörs det icke-kongruerande attributet av personnamn – antingen helt förlitauiserade, till exempel Bardelebens förband Pp 54, eller bevarade i autentisk form med en litauisk ändelse tillagd efter apostrof, till exempel Pasteurs vaccinering Tš 29. Ibland uttrycks icke-kongruerande attribut även med andra kasus (främst instrumental), till exempel ingnidning med smör Pp 54. I ett femtontal benämningar uttrycks icke-kongruerande attribut med kasusformer tillsammans med prepositioner (de vanligaste kombinationerna är med prepositionerna ”av” och ”med”), till exempel: kuddar av lakan Pp 86, påsar med is L1 75. Ibland används synonymer för huvudleden. Synonymerna är oftast litauiska ord, till exempel torra överkast (lakan) Pp 75 71, men det har påträffats fall där ett synonympar består av ett litauiskt ord och ett ord av icke-litauiskt ursprung, t.ex. akių operacijos (piovimai) Kru 18. Ibland förekommer också synonymer bland de underordnade leden. I sådana fall konkurrerar adjektiv med suffixet -inis och genitivformen av ett substantiv, t.ex. gumilastikinis diržas Pp 37 / gumilastikos diržas Pp 35. Vissa benämningar har varianter av huvudleden, t.ex. karbolinė rūgštis L1 42 / karbolinė rūgštis Pp 39 (jfr även karbolinė rūgštė D 6, Tš 37). Ibland varierar båda leden – huvudledet och det underordnade ledet – t.ex. vaškinis popieris D 5 / vaškinis popierius L1 92, vaškuotas poperis Kru 11 / vaškuotas popieris L1 62 (jfr även vaškuota popiera Pp 112). Kronologiskt sett förekommer även sämre termer i häften från senare utgivningar, t.ex. år 1906 ryžiai (ryžių miltai) Pm I 31, Pm II 29), medan det år 1908 står risai (risų pudra Rč 15). Några benämningar anges med latinska motsvarigheter, t.ex.: borinė rūgštė (acidum boricum) Tš 19, opijo lašai (Tinctura opii) Ch 9. För den sistnämnda används för övrigt även en litauiserad variant, tinktūra opijo Ch 10. Om man ser till ursprunget hos leden i tvåordsbenämningarna framgår det att den största gruppen består av benämningar där båda leden är litauiska ord, t.ex.: karšti akmenys Pp 105, ledo gabalėlis Pm I 22, Kru 6. Färre är benämningarna sammansatta av ett litauiskt och ett internationellt eller ett litauiskt och ett hybridiskt led, t.ex.: citrinos rūgštis Dž 4, guminis spenelis Pm I 29, Pm II 26. Trižodžių pavadinimų påträffades nära 80. Vad gäller hur de underordnade leden uttrycks dominerar benämningar där huvudledet har ett oböjligt attribut med ett böjligt attribut till detta, t.ex. išsitrynimas šaltu vandeniu Ku 45, samt benämningar där de underordnade leden uttrycks med kasusformer tillsammans med prepositioner, t.ex.: buteliai su karštu vandeniu Pp 71, tirpalas iš karbolinės rūgšties D 4. Något färre är benämningar med ett böjligt och ett oböjligt attribut, t.ex. apsaugojantis raupų įčiepijimas Rč 3, samt benämningar med två böjliga attribut, t.ex. kišeninė spiaudoma bankelė Dž 12. Vissa huvudled har synonymer, t.ex. buteliai (bonkos) su karštu vandeniu Pp 105, eller varianter, t.ex. vania šilto vandens Pm I 8 / vana šilto vandens Pm II 7. Sett till ursprunget dominerar benämningar med enbart litauiska led, t.ex. maišiukuose karšti pelenai Tš 11, Ach 10. De övriga benämningarna består oftast av två litauiska led och ett hybridled, t.ex. sterilizuota 76 perrišimui medega Pp 54, eller av två litauiska led och ett internationellt led, t.ex. gabalėlis gerosios vatos Ll 104. Endast i ett häfte påträffades ett läkemedelsnamn på latin bestående av tre led, Liquor alumini acetici Pm I 29, utan litauisk motsvarighet. Keturžodžiai ir penkiažodžiai pavadinimai är mycket sällsynta i de texter som behandlas; endast ett fåtal har påträffats, t.ex.: įleidimas į organizmą druskos tirpalo Ch 11, išvirkštimas po oda šilto druskos tirpalo Pp 54. Till femordsbenämningarna räknas ett par benämningar med ett tal och en symbol; dessa betraktas som separata led, t.ex.: 2% miešimas borinės rūgšties Ll 103, nenuvalyta 5% karbolinė rūgštis Pp 116. Bland fyrordsbenämningarna förekommer ledvarianter, t.ex. vanios gryno drungno vandens Pm I 5 / vanos gryno drungno vandens Pm II 5. III. Slutsatser 1. A. Vileišios populärmedicinska småskrifter (1895–1915) är en viktig källa för att lära känna den litauiska medicinska terminologins historia. 2. Namnen på de behandlingsmedel som används i småskrifterna har delats in i sex betydelsegrupper: namn på invärtes och utvärtes läkemedel, förbandsmaterial och läkande förband, första hjälpen-utrustning, desinfektionsmedel, det vill säga bakteriedödande ämnen, medicinsk teknik och behandlande ingrepp. 3. Mer än hälften av namnen på behandlingsmedel är sammansatta, oftast tvåledade och många treledade; deras bestämmande led kännetecknas av varierande uttryckssätt. 4. Bland de insamlade namnen på behandlingsmedel dominerar den litauiska lexiken. Det finns också många ord av icke-litauiskt ursprung, vilka utgör en betydande del av de enledade namnen, medan sammansatta namn ofta består av litauiska, internationella och hybrida led. Främmande ord märks tydligt. I enstaka fall ersätts de med litauiska motsvarigheter, men ibland skriver författaren det främmande ordet inom parentes bredvid det litauiska ordet – uppenbarligen försökte han därigenom anpassa sig till den vokabulär som läsaren använde. Den lånade lexikens omfattning kan också ha påverkats av språket, stilen och terminologin i verk av utländska författare, eftersom endast sex av de sexton småskrifter som behandlas skrevs av A. Vileišis själv; de övriga översattes eller utarbetades med utgångspunkt i verk av polska, ryska och tyska författare. 77 5. En framträdande egenskap hos de behandlade namnen är synonymi och variation, företeelser som är oundvikliga under den terminologiska utvecklingsfasen inom varje område. Oftast används antingen två litauiska ord eller ett litauiskt ord och ett ord av icke-litauiskt ursprung synonymt. Fonetiska eller ortografiska, morfologiska och syntaktiska varianter av namn har påträffats (enstaka varianter kan även vara tryckfel). BEHANDLADE KÄLLOR Ab – Om den onda sjukdomen eller syfilis (franska), Tilžė, 1904. Ach – Om kolera och hur man skyddar sig mot den, Vilnius, 1905. Ch – Kolera och kampen mot den, Vilnius, 1907. D – Difteri, Vilnius, 1907. Dž – Knopf S. A. Džiova ir kova su ja, Tilžė, 1903. Kd I – Vad ska man göra för att vara frisk och leva länge, Tilžė, 1895. Kd II – Vad ska man göra för att vara frisk och leva länge, Vilnius, 1905. Kru – Hur man ska sköta friska och sjuka ögon, Seinai, 1910. Ku – Hur man klarar sig på våren, sommaren, hösten och vintern, Vilnius, 1906. Ll – Smittsamma sjukdomar och hur man skyddar sig mot dem? Kaunas, 1915. Pm I – Råd till kvinnor som vill vara friska, Tilsit, 1899. Pm II – Råd till kvinnor som vill vara friska, Vilnius, 1906. Pp – Esmarch F. Pirmoji pagalba nelaiminguose atsitikimuose, Tilžė, 1903. Rč – Oks B. Raupų čiepijimas: (Šneka su jauna motina), Vilnius, 1908. Rp – Tarchanov I. Professor Mečnikovs surmjölk: ett redskap för att bevara folkets hälsa, Vilnius, 1907. Tš – Kortfattat om smittsamma sjukdomar och hur man skyddar sig mot dem? Tilsit, 1901. HJÄLPKÄLLOR LKŽ I, 1968 – Litauisk ordbok 1, Vilnius. LKŽ II 1969 – Litauisk ordbok 2, Vilnius. LKŽ IV 1957 – Litauisk ordbok 4, Vilnius. LKŽ V 1959 – Litauisk ordbok 5, Vilnius. LKŽ VII 1966 – Litauisk ordbok 7, Vilnius. LKŽ IX 1973 – Litauisk ordbok 9, Vilnius. LKŽ X 1976 – Litauisk ordbok 10, Vilnius. LKŽ XI 1978 – Litauisk ordbok 11, Vilnius. LKŽ XII 1981 – Litauisk ordbok 12, Vilnius. LKŽ XIII 1984 – Litauisk ordbok 13, Vilnius. LKŽ XV 1991 – Litauisk ordbok 15, Vilnius. 78 LKŽ XVI 1995 – Litauiska språkets ordbok 16, Vilnius. LKŽ XVII 1996 – Litauiska språkets ordbok 17, Vilnius. LKŽ XVIII 1997 – Litauiska språkets ordbok 18, Vilnius. ME II 1993 – Medicinsk encyklopedi 2, Vilnius. MTŽ – Medicinsk terminologiordbok, Vilnius, 1980. Ng – Vileišis A. Hemläkare: Kort beskrivning av de värsta sjukdomarna och de bästa läkemedlen i kampen mot dem: / D. 1. Om människors sjukdomar och deras behandling. Seinai, 1908. LITERATŪRA Balčikonis J. 1978: Rinktiniai raštai, Vilnius. DLKG 1996: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius. Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius. Kučys A. 1993: Vileišiai: Trijų brolių darbai tėvui, Chicago. THE NAMES OF TREATMENT MEANS IN MEDICAL BOOKS OF THE DOCTOR ANTANAS VILEIŠIS Summary This article analyses the names of treatment means (over 400) collected from sixteen books of popular medicine by doctor Antanas Vileišis (1856–1919) according to their meaning, expression and origin. In respect of meaning these names differ. Six notional groups were identified – names of medications for internal and external use, bandaging means and medical dressings, first aid means, disinfecting or anti-bacterial means, medical implements and manipulation treatment. In respect of expression the majority of names of treatment means are complex terms, mainly two-word terms (200), also there are quite few three-word terms (nearly 80). A variety of means of expression is characteristic to specific elements of those terms. In respect of origin Lithuanian words prevail, though there are quite a lot of words of foreign origin – international words and barbarisms. In some cases barbarisms were substituted with Lithuanian equivalents, though sometimes the author gives a barbarism next to Lithuanian word – presumably trying to adjust his language to the lexicon used by target readers. The abundance of borrowed words possibly has been influenced by the language, style and terminology of foreign authors, because most of doctor Vileišis books were translations of works of Russian, Polish or German authors or were prepared using such works. The names of treatment means have synonyms and variants. Most frequently two Lithuanian words or a Lithuanian word and non-Lithuanian word are used synonymously. 79 Popular medical books by doctor Antanas Vileišis are the important source for the history of Lithuanian medical terminology. Palmira ZEMLEVIČIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] Gauta 2005-11-18 80