Religijos terminijos tvarkyba „Draugijoje“

Ordning av religiös terminologi Draugijoje AUŠRA RIMKUTĖ Litauiska språkets institut Till Draugijas 100-årsjubileum Draugija – en litteratur-, vetenskaps-, politik- och religions tidskrift utgiven i Kaunas av S:t Kasimirs sällskap1, som utkom sporadiskt – 1907–1914 (månatligen, 96 nummer), 1919–1923 (månatligen, 60 nummer) och 1937–1940 (varannan vecka, 57 nummer). Sammanlagt utgavs 213 nummer. Den trycktes med bilagorna: Ateitis (1911–1912), Mokytojas (1914), Gyvojo žodžio tarnyboje (1939–1940). S:t Kasimirs sällskap kan betraktas som ”centrum för det katolskt inriktade intellektuella livet” på den tiden (KLI 2006: 391), och dess tidskrift Draugiją som den enda kulturtidskriften på så hög nivå i Litauen före första världskriget (se närmare KLI 2006: 391–392). Eftersom denna publikation anses vara en av de mest betydelsefulla kulturtidskrifterna utgivna efter att tryckförbudet hävdes (VLE V 2004: 129), där stor uppmärksamhet ägnades åt såväl språket i religiösa skrifter som språket i allmänhet (även kyrkans språk), är avsikten med denna översiktsartikel att kort behandla hur man föreslog att religiös terminologi skulle ordnas och normeras, samt vilka frågor om språknormering och språkvård som oftast togs upp och diskuterades i Draugijoje2. 1 Efter att förbudet mot litauisk tryckning med latinska bokstäver upphävdes våren 1904 grundades redan 1905 i Kaunas, på prästers initiativ, S:t Kasimirs sällskap, som gav ut böcker och tidningar. Sällskapet ägnade sig inte bara åt tryckeriverksamhet utan också åt kulturverksamhet (KLI 2006: 391). 2 Kristendomens terminologi från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet har hittills undersökts relativt sparsamt. Det finns bara enstaka artiklar och kommentarer om dåtidens religiösa termer. I tidskriften Terminologija (nr 12) publicerades A. Rimkutės artikel Icke-litauiska termer i katolska katekeser från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, där ursprunget till de icke-litauiska religiösa enordstermer som används i katekeserna Mokslas Rimo Katali(k)a (1879), Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas (1901), Katekizmai katalikiški (1903) och Kazimieras Paltarokas Tikybos moksle (1916) undersöks (Rimkutė 2005: 42–66). Katekeser utgivna under tryckförbudsperioden innehåller många främmande ord – drygt hälften av de icke-litauiska enordiga religiösa termerna (50,4%), medan K. Paltarokas inte längre använder främmande ord (det finns bara ett främmande ord – podžia). Tidskriften Draugija valdes inte av en slump – redan 1907 publicerades där artiklar som föreslog att man skulle undvika språkförvanskande främmande ord i bönböcker, psalmböcker, katekeser, predikosamlingar och annan kyrklig litteratur. Således erbjöds allmänheten, långt tidigare än i K. Paltarokas nämnda Tikybos moksle, böner översatta till vacker litauiska och förslag på vad som borde användas i stället för främmande ord. Terminologija | 2006 | 13 149 Artiklar som uppmanade till att standardisera bönerna fanns även tidigare. På 1800-talet, i samband med den nationella väckelserörelsen, inleddes den stora reningen av det litauiska språket från främmande ord. Som bekant började man tala om språkrensning i pressen – om detta skrev Aušra (1883–1886), Varpas (1889–1906), Tėvynės sargas (1896–1904), Žinyčia (1900–1902), Vilniaus žinios (1904–1909) med flera. Den tidens intellektuella var missnöjda med språket i kyrkans och religionens skrifter. Jonas Gerutis (Jonas Balvočius) skrev utförligt om religiös terminologi i artikeln Dvasiškos terminologijos klaidos3, publicerad den 1 (14) juni 1905 i Vilniaus žiniose (nr 134). Den 23 juli (5 augusti) samma år skrev Jonas Laukaitis4 i artikeln Mūsų bažnytinė kalba i nummer 178 av Vilniaus žinių att ”vår kyrkliga terminologi ännu är föga utarbetad”, och att man därför måste införa ”de förändringar som behövs i den kyrkliga terminologin eller skapa helt nya termer”, eftersom ”det är till och med motbjudande för en litauisk intellektuell att be” (Laukaitis 1905: 4)5. Draugija är en katolskt inriktad tidskrift, vars redaktör fram till 1938 var prästen Adomas Jakštas-Dambrauskas6 och 1938–1940 prästen Nikodemas Raštutis7. Draugija spelade en betydelsefull roll under sin första period – 1907–1914, då tidskriften medverkades av den tidens främsta kyrko-, samhälls- och kulturpersonligheter: Jonas Basanavičius, Romanas Bytautas, Pranas Dovydaitis, Mykolas Krupavičius, Jonas Mačiulis-Maironis, Vincas Mykolaitis-Putinas, Mykolas Vaitkus, Kazimieras Būga, Kazys Puida, Mečislovas Reinys, Juozapas Skvireckas, Juozas Tumas-Vaižgantas, Vydūnas, Eduardas Volteris med flera. Tidskriften publicerade artiklar om filosofi, historia, teologi, litteratur, konstteori och språk, skönlitterära verk och bokrecensioner. Artikeln behandlar endast Draugija från denna period, med tanke på att det moderna litauiska standardspråket formades under de första årtiondena av 1900-talet och att den religiösa terminologin, trots att den redan var etablerad, ännu var mycket oren. 3 Apie kanauninką J. Balvočių (1842–1915) plačiau žr. Gerutis 1994: 49–51; LE VII 1956: 188. 4 J. Laukaitis (1873–1952) – kunigas, visuomenės veikėjas ir spaudos darbuotojas. Vienas žymiausių lietuvių Bažnyčios kalbos puoselėtojų (plačiau žr. Zinkevičius 2000: 178–179). 5 Ingenting har ändrats eller rättats i citaten. 6 A. Jakštas-Dambrauskas (1860–1938) – lietuvių kultūros veikėjas, kunigas, filosofas, filologas, literatūros kritikas ir poetas. Jis buvo žymus tautinio atgimimo veikėjas, labai veiklus Jono Jablonskio amžininkas, dažniau minimas Adomo Jakšto vardu, pasirašinėjo ir kitais slapyvardžiais, Draugijoje dažniausiai – Druskiaus (Salys 1938: 2; LKE 1999; LLE 2001; Keinys 2000: 32; VLE VIII 2005: 483). 7 N. Raštutis (1881–1947) – kunigas, aktyvus Vilniaus krašto veikėjas. Su pertraukomis dirbo Šv. Kazimiero draugijoje. Bendradarbiavo su Ryto, Blaivybės ir kitomis organizacijomis, buvo jų narys. Steigė skaityklas, knygynėlius, organizavo vaikų darželius, mokyklas, kursus. Buvo nuolat valdžios persekiojamas (LE XXIV 1961: 530). 150 Aušra Rimkutė | Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje Av artikelrubrikerna framgår att det i Draugijoje skrevs mycket om kyrkans språk: prästen J. Krokinikas. Katekesens språkliga renhet (Drg 1907 12: 105–107) och Litauiska bönböcker och böner (Drg 1908 13: 103–107); A. Jakštas. Sanning och språkfrågan i Litauens kyrkor (Drg 1909 33: 25–43); prästen A. Alekna. Frågor om kyrkospråket (Drg 1909 30: 214–217); prästen F. Sragys8. Anmärkningar om några frågor rörande vårt språk och katekesens terminologi (Drg 1909 27: 243–249); prästen P. Turauskis. Om utgivningen av den heliga skriften (Drg 1910 47: 319–325) med flera. Stor uppmärksamhet ägnades åt reformen av bönerna: prästen J. Laukaitis. Om bönernas enhetlighet (Drg 1907 4: 417–420); prästen P. Siaurusaitis. Om bönernas enhetlighet (Drg 1907 6: 197–198); prästen J. Srio-ginys. Om bristen på enhetlighet i bönerna (Drg 1907 7: 288–289); prästen M. Jurgaitis. Om språkrensning och bönernas reform (Drg 1907 8: 386–389); M. Pakalniškis. Ytterligare om språkrensning och bönernas reform (Drg 1907 9: 105–108) med flera. I många nummer publicerades avdelningarna Brev till redaktionen, Tillbakablickar, Språkfrågor9; innehållet i den litauiska pressen beskrevs, ”utländska tidningar” överblickades, recensioner av nya böcker gavs och förteckningar över nya böcker och trycksaker som skickats till redaktionen publicerades. BÖNERNAS REFORM Redan i de första numren av Draugija publicerades artiklar om behovet av att förnya bönernas och i allmänhet kyrkans språk och terminologi. I nummer 4 från 1907 finns en betydelsefull artikel av prästen J. Laukaitis, Om bönernas enhetlighet (Drg 1907 4: 415–420), som väckte olika omdömen. Dessa trycktes i andra nummer av Draugija eller i tidskriften Vadovas (1908–1914), avsedd för katolska präster. Artikeln tar upp det viktiga problemet med att skapa enhetlighet i katolikernas böner. Enligt författaren skulle ”det nu vara den lämpligaste tiden att genomgripande omarbeta bönerna och anpassa översättningen till det litauiska språkets anda. Att skjuta upp detta till senare hindrar och försvårar endast utgivningen av goda katekeser, bönböcker och andra verk med andligt innehåll” (Drg 1907 8 F. Sragys (1860–1951) – kunigas, knygnešys. Bendradarbiavo Vienybėje, Viltyje, Draugijoje. Vadove (kai kada pasirašydamas Skambaliuku, Skambaliūnu). Būdamas kalbininkas savamokslis daugiausia nagrinėjo lietuvių kalbos klausimus. Rinko žodžius Lietuvių kalbos žodynui (LE XXVIII 1963: 388–389). 9 I språkfrågor skrev i Draugijoje språkforskaren K. Būga, prästen A. Dambranskas-Jakštas, J. Spudulis, M. Venclovas, läraren J. Burba och andra samhällsaktörer. Tidskriften publicerade även K. Būgas rent språkvetenskapliga artiklar; frågor om språkbruk och om att rena och berika det allmänna ordförrådet behandlades alltså på vetenskaplig grund. Särskilt stor uppmärksamhet ägnades åt stavningsfrågor, eftersom stavningen ännu inte var fastställd och var inkonsekvent, till exempel: darpštus eller darbštus, filosofiýa eller philosophija (Drg 1908 22: 178–179), įpata eller ypata, knyga eller kninga, latiškas eller lotyniškas, idėa eller idėja (Drg 1908 21: 59–60) och så vidare. Terminologija | 2006 | 13 151 4: 419). Som svar på offentlig kritik lade J. Laukaitis fram nya översättningar av bönerna Fader vår och Var hälsad, Maria (Drg 1907 4: 420)10. I frågan om reformen av bönerna publicerades olika reaktioner i Draugijoje: några stödde den, andra föreslog att man inte skulle skynda. ”Att enhetlighet är önskvärd inte bara i bönerna utan också i kyrkans läroterminologi i allmänhet verkar ingen betvivla – och här finns inga motståndare. Meningsskiljaktigheten gäller endast hur denna enhetlighet ska genomföras”, skrev redaktionen för Draugija och bad läsarna skicka redaktionen alla icke-litauiska ord som användes i kyrklig litteratur, tillsammans med förslag på vilka litauiska ord som kunde användas i deras ställe (Drg 1907 9: 105). I prästen Jonas Eidymtos brev Om en förening för utarbetandet av en litauisk katekes uppmanas man att bilda en förening ”för att inte bara bönerna i sin helhet utan också någon kort katekes utarbetas helt på litauiska och på ett enhetligt sätt, så att en genuint litauisk terminologi kan utvecklas” (Drg 1907 5: 87). Prästen P. Siaurusaitis uppmuntrade också till att göra bönerna enhetliga: ”<...> prästerna borde med all kraft ta itu med detta viktigaste arbete” (Drg 1907 6: 197). I artikeln Ytterligare om språkrensning och bönernas reform skrev M. Pakalniškis också att enhetlighet är önskvärd i ”kyrkans läroterminologi” (Drg 1907 9: 105). Prästen J. Sriuoginys uppmanade däremot till att vänta tills ”språket står på stadig grund och har utvecklats lika mycket som varje levande språk” (Drg 1907 7: 288). Även prästen M. Jurgaitis instämde i att ett språk besudlat av främmande ord måste renas (Drg 1907 8: 386–389), men föreslog att man inte skulle skynda och att ”de former som använts i femhundra år skulle lämnas orörda” (Drg 1907 8: 388–389). Enligt prästen A. Alekna måste man undvika brådska när bönerna revideras (Drg 1909 30: 217). Först föreslogs att främmande ord skulle strykas ur bönetexterna. M. Pakal- 10 Här återges prästen J. Laukaičio översättningar: Herrens bön Vår Fader, du som är i himlen! Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himlen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Amen. Ängelns hälsning Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig! Välsignad är du bland kvinnor. Och välsignad är din livsfrukt – Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen. Som Z. Zinkevičius skriver kännetecknas J. Laukaičius översatta hymner, böner och litanior av ett korrekt språk och används fortfarande (Zinkevičius 2000: 178). Av de återgivna böneöversättningarna framgår att nästan alla främmande ord har rensats bort; endast ett polonism, aniolas, har blivit kvar. Dess ursprung är grekiska (pol. anioł < lat. < angelus < gr. angelos). Främmande syntaktiska konstruktioner som inte hör hemma i litauiskan används inte längre; endast här och där kan ordföljden behöva justeras. Det framgår också att stavningen ännu inte har stabiliserats. 152 Aušra Rimkutė | Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje nis11 presenterar i artikeln Barbarismer eller icke-litauiska ord i det kyrkliga litauiska språket som bör ersättas med litauiska en lista över främmande ord och deras litauiska motsvarigheter: Traicė – Trejybė; asaba – asmuo; pakuta – atgaila; griekas – nuodėmė, kaltė; griešninkas – nuosidėjėlis; spaviednė – išpažintis; spaviednyčia – klausykla; spaviedninkas – nuodėmklausis; ambona – sakykla; neprietelis – priešas, priešininkas; pekla – pragaras; smertis – mirtis; nevalia – vergija, nelaisvė; sienavoti – guodoti; dušia (mirusio) – vėlė; dušia (gyvo) – siela; sūdas – teismas: sudžia – teisėjas, teisadarys; sūdyti – teisti; koroti, koronė – bausti, bausmė; syla – spėka, jėga, pajėga, viekas; veselijos – jungtuvės, vestuvės; almužna – išmalda; muka – kančia; pakajus – ramybė, taika; loska – mylista12, malonė; živatas – iščius; cnata – dora, dorybė; doskonalas, -astė – tobulas, -ybė; stalyčia – sostinė; čystas (iš morališko atžvilgio) – grynas; čystata (castitas) – grynybė; čystybė (puritas) – skaistybė; čyščius – gryninė; panystė – mergystė, nekaltybė; nečystata – paleistuvystė; pana – mergaitė, mergina; viernas – ištikimas; ubagas – elgeta, pavargėlis; apieka – globa, priegliauda; apiekunas – globėjas; apiera – auka, atnašavimas; mislis – mintis; mislyti – manyti, mąstyti, galvoti; kliestorius – vienuolynas; zokoninkas, -ė – vienuolis, -ė; Šventė Apčystijimo M. P. – Nuvokimo, nuvalijimo Marijos; mučelninkas – kankintinis, kankinys; Auvinėli Dievo, kursai naikini griekus svieto – Auvinėli Dievo, kurs naikini žmonių kaltes (Drg 1907 11: 346–347)13. I Draugijoje publicerades också Stasys Tijūnaitis14 lista över främmande ord och deras litauiska motsvarigheter. De främmande orden hämtades ur bönboken Šaltinis. Här finns främmande ord som inte förekom i M. Pakalniškis artikel, till exempel: skarbus – turtas, lobis; pateka – paguoda; rona, ronyti – žaizda, žeisti; piera – tikėjimas, tikyba; lenciugas – grandinė, retežius; pagonas – stabmeldis; abrozas – paveikslas; stacija – stotis; pakara – nusižeminimas, nuolankumas; karunka – vainikėlis; paprova – pasitaisymas; nesmertelnas – nemarus, bemirtis; nodieja – viltis; broma – vartai; gadnaste – vertybė; cūdas – stebuklas, 11 M. Pakalniškis – tai turbūt kunigas, rašytojas Kazimieras Pakalniškis (1866–1933), pasirašinėjęs Dėdės Atanazo, Jurgio Šermuonėlio, Petro Zuikio, Mikės Katinėlio slapyvardžiais (LE XXI 1960: 366–367). 12 I stället för polonismen loska (pol. łaska) föreslås att man inte bara använder det litauiska ordet malonė, utan även det slaviska ordet mylista (pol. miłość, vitry. милость). 13 Katalikų katekizmuose Mokslas Rimo Katalikų (1879), Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas (1901), Katalikų katekizmas (1903) yra vartojamos praktiškai visos M. Pakalniškio minimos svetimybės, kurių K. Paltaroko Tikybos mokslė (1916) jau nebėra. 14 S. Tijūnaitis (1888–1966) – tai, kaip rašoma Lietuviškojoje tarybinėje enciklopedijoje, lietuvių švietimo darbuotojas, žurnalistas. Redagavo klerikalinius laikraščius Tėvynės sargas, Lietuvos mokykla ir kt. (LTE XI 1983: 303). Terminologija | 2006 | 13 153 stebalas; koznadėja – predikant; pava(n)istas – plikt, skyldighet; bliuznierstva – hädelse, grovt skymford; grabas – kista¹⁵; kielikas – kalk och så vidare (Drg 1908 13: 108–111). Som de litauiska motsvarigheterna visar är inte alla lyckade eller etablerade. Exempelvis föreslogs att cūdą skulle ersättas med stebuklu, eller stebalu, lenciūgą – med grandine eller retežiumi. Intressant nog betraktar S. Tijūnaitis orden groti, grajinti som barbarismer och ersätter dem med de litauiska orden lošti, griežti, vaidinti (se även Drg 1908 13: 110). Dessutom betraktar han även ord som härstammar från klassiska språk (grekiska eller latin), men som lånats in via polska snarare än direkt, som främmande ord: altorius, ceremonija, parapija, pagonis, stacija, och föreslår att de ersätts så här: aukkuras, apeigos, apkaimija, stabmeldis, stotis. Enligt prästen Danielius Jašinskas är ”helt litauiska och enhetliga böner något som inte kan uppskjutas” (Drg 1907 11: 349). Sådana böner kan enligt honom endast utarbetas av teologen och filologen K. Jaunius. ”Dessutom vore det synnerligen önskvärt att professor prästen Jaunius skrev en kort litauisk katekes, där han utarbetade rent litauiska teologiska termer i stället för de termer från prasa-liečių kalbos som används, <...>” (Drg 1907 11: 349). Religiösa texter kan alltså utarbetas väl endast av en person som behärskar sitt ämne väl och har en filologisk utbildning. Prästen J. Krokinikas uppmanade till att inrätta en särskild kommission som skulle genomföra en reform av bönerna och påpekade att arbetet med att rätta bönespråket inte är en enskild persons uppgift. Prästen framhöll också att språket ”måste vara så rent som möjligt, men när man rensar bort barbarismer och främmande ord måste man vara försiktig så att man inte också botar sina egna” (Drg 108 13: 106). Han föreslog dessutom att man ”i mer komplicerade frågor vänder sig till allmänheten genom tidningarna, eftersom erfarenheten lär att ibland hjälper även en dvärg mycket, eller, för att säga det rakt ut, att till och med en enkel människa visar den tänkande vägen när han irrar i tankarnas labyrint” (Drg 108 13: 107). Tidskriften tog alltså upp olika brister i kyrkans språk, uttryckte motstånd mot användningen av främmande ord och publicerade listor över dem med litauiska motsvarigheter. J. Laukaitis bad om att sidor skulle avsättas där förslag och tankar om hur bönerna kunde rättas fick publiceras offentligt: ”<...> Jag ber uppriktigt redaktionen för ’Draugija’ att vänligen öppna spalter i denna tidskrift för att lösa denna så viktiga fråga om bönerna” (Drg 1907 4: 419). J. Laukaitis var vid den tiden tydligen en av de främsta främjarna av litauiska i kyrkan. Han var den förste som på allvar tog sig an en reform av bönerna – år 1909 sammankallade han vid Seimai den så kallade bönekommissionen, som bestod av präster 15 Det gamla lånordet grubas, inlånat från de slaviska språken (vitry. эпоб, pol. grób), ersätts med ett annat gammalt lånord, kars-tas, lånat från vitryska (vitry. корста). Uppenbarligen uppfattas det inte som främmande (Rimkutė 2005: 51, 55). 154 Aušra Rimkutė | Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje A. Dambrauskas-Jakštas, A. Petrulis och språkvetarna J. Jablonskis, K. Būga, J. Balčikonis och J. Šlapelis16. Den samlade kommissionen tog sig an att bearbeta språket i de viktigare bönerna, däribland bönerna, och fastställde den mest nödvändiga religiösa terminologin. För allmänheten publicerades två versioner av bönerna i det nionde numret av Vadovas. Den ena versionen av bönerevisionen föreslogs av språkvetarna. Den var i stort sett en nästan helt ny översättning av bönerna. Den andra versionen var en kompromiss. Den föreslogs för att präster med konservativa åsikter, som motsatte sig alla nyheter, inte skulle bli skrämda. Även om de böner som kommissionen hade reviderat inte publicerades i Draugija, trycktes texter till supplicationer i tidskriften, och deras språk väckte åtskillig debatt och kritik (Drg 1908 22: 205–206). Prästen F. Sragys och andra kritiserade deras översättning (Drg 1908 23: 275–276). Tidskriftens redaktion offentliggjorde också sin uppfattning om supplicationstexterna – Naujas suplikacijų tekstas ir visuomenės balsai apie jį (Drg 1908 24: 414–418). Dessutom trycktes en översättning av litanian reviderad av Kazimieras Jaunius (Drg 1908 16: 397–406). Reformen av bönerna – inrättandet av bönekommissionen, omarbetningen och revideringen av bönerna – var alltså ett viktigt steg i arbetet med att rena språket i religiösa skrifter, eftersom det inte bara var bönerna som rättades då; hela det religiösa språket och därmed även kyrkans språk rättades. TERMINOLOGISKA FRÅGOR Draugijoje, liksom i annan press från den tiden, fanns det nästan inga artiklar om terminologiska korrigeringar. Endast i sällsynta fall publicerades någon enstaka artikel (oftast ett avsnitt i den), där någon mer aktuell korrigering diskuterades, särskilt om det rådde oenighet om den. R. Bytautas skrev att man i skriftspråket kunde märka en strävan att rena språket: ”Skrivarna undviker omsorgsfullt främmande ord (barbarismer) som trängt in i litauiskan, återupplivar gamla ord och smider nya” (Drg 1908 17: 62). Draugijoje finner man främst korrigeringar av främmande ord, till exempel: žyvatas, griešnas, griekas är enligt J. Laukaitis av samma värde som abliubenyčia, tajemnyčia, bliuznierstva, loska (Drg 1907 4: 418), och bör därför ersättas med de litauiska orden viduriai (eller iščia), nuodėmėtas, nusidėjimas, nuodėmė. Till exempel diskuteras i avsnittet Kalbos dalykų, som oftast sammanställdes av K. Būga och Druskius, termerna dušia och siela, vėlė, velionis och nabašnykas (Drg 1907 5: 61–68), griekas och nuodėmė, pakuta, atgaila och apgaila (Drg 1908 23: 277–278), pana 16 I tidskriften Draugijos finns inga språkforskares artiklar om bönereformen eller om Bönekommissionens verksamhet. Som redan nämnts trycktes i publikationen endast artiklar om enskilda språkfrågor (främst av K. Būga). Terminologija | 2006 | 13 155 och mergelė (Drg 1910 46: 190–191) och andra ords ursprung och användning. I sin artikel fördjupar sig prästen F. Sragys i frågan om vilken term som bör användas: pirmapradė nuodėmė eller kiltinė nuodėmė, daromoji nuodėmė eller veiktinė nuodėmė, mirštamoji nuodėmė eller marioji nuodėmė, atleistinoji nuodėmė eller atlaidžioji nuodėmė, pašvenčiamoji malonė eller pašvenčiančioji malonė (Drg 1909 27: 244–248). Prästen S. SnaPštis ger också råd om vilka termer man bör använda. Enligt honom ”måste man uttrycka sig begripligt och på litauiska”: prigimtinė ir papildytoji nuodėmė, o ne veiktinė nuodėmė; mirtis, o ne smertis; mirtiniai rūbai, marškiniai, mirtinis kambarys, mirtinė nuodėmė, mirtinė liga, o ne mirštamieji rūbai, marškiniai, mirštamasis kambarys, marioji nuodėmė, smertinė (Drg 1909 29: 37–38). Kiltinė nuodėmė är, skriver prästen SnaPštis, olämpligt, medan pirmapradė är en verkligt ologisk term, ”även om man i det levande språket, liksom för att uttrycka sig kraftfullare, använder ’pir-mo ji pradžia’ (jordbrukets, livets, vetenskapens början; om man följer logiken måste man också avstå från andra liknande epitet som ’själva¹⁷ början’). Epiteten pirmgimtinė (uppkommen vid den första födelsen) och įgimtinė (på lettiska – ecdsimts grehks) beskriver denna synd mycket väl. I stället för kiltinė vore ”prigimtinė” (oskiljaktig från vår natur) redan bättre. När vi har goda termer som alla redan godtagit, varför då smida nya!” (Drg 1909 29: 37). Följaktligen byggde korrigeringarna av termer också på logik. I artiklarna om religionens språk finner man antydningar om hur termerna borde vara. För det första ska såväl religiösa termer som vetenskapliga termer i allmänhet vara litauiska och tydliga. Som R. Bytautas skrev behöver man ”skapa en litauisk nationell¹⁸ vetenskaplig terminologi. Detta är önskvärt <...> med hänsyn till behovet av klarhet i tanken. Latinska och grekiska ord, som pryder språket, är alltid dunkla och obegripliga, liksom höljda i dimma för människor som inte känner till de klassiska språken” (Drg 1908 17: 65–66). Enligt artikelns författare är det nödvändigt att samarbeta för att skapa en nationell litauisk vetenskaplig terminologi: ”Låt varje skribent översätta de termer till litauiska som förekommer i hans skrift och bredvid det litauiska ordet skriva den klassiska term som översätts. Även om översättningen skulle bli felaktig, kommer skribentens tanke ändå att förbli tydlig, och andra får material att begrunda ämnet med. På så sätt kan en nationell litauisk vetenskaplig terminologi så småningom växa fram. Litauernas skriftspråk blir verkligt litauiskt” (Drg 1908 17: 66). Som redan nämnts publicerades recensioner av olika publikationer i tidskriften. Recensionerna av bönböcker, katekeser, psalmböcker och andra religiösa skrifter innehåller många 17 Kursiverat av författaren – prästen SnaPščis. 18 All kursivering av författaren – R. Bytautas. 156 Aušra Rimkutė | Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje anmärkningar om språket. Det går också att hitta anmärkningar om de termer som används i recenserade publikationer. Exempelvis skriver Striuopiškis i recensionen av Rymo Katalikų Mokslo att författaren till småskriften ville att språket skulle vara rent, men ”om det lyckades för honom kan man betvivla. Författaren tog med de av kommissionen rättade bönerna, så att språket här redan är rent, men i andra avseenden håller han sig inte längre till detta språk. Så har man till exempel i de rättade bönerna ’Trejybė’, ’įsakymas’, ’Sutvėrėjas’, medan författaren använder ’Trejyba’, ’prisakymas’, ’Sutvertojas’” (Drg 1913 73: 79). I recensionerna finns inte bara rättelser av religiösa termer. A. Dambrauskas-Jakštas skriver exempelvis, när han recenserar publikationen Sveikata eller den raka och korta vägen till hälsa. Grundläggande kunskaper i anatomi, fysiologi och hygien. En handbok för folkskolor och en uppslagsbok för den breda allmänheten (Bearbetad av Dr. A. L. Graičūnas. Chicagoje III. 1911, in – 8. 339 s. Tryckt hos ”Katalikas”),: ”De vetenskapliga termer som används är inte heller alltid bra. Författaren talar till exempel om ’uppgifter’ hos nerver, hjärna, njurar och hud, om musklernas ’ställning’, om ’ställning’ när man talar och läser, osv. I bildtexterna används ordet ’led’ korrekt för att beteckna lederna i kroppen, medan samma sak i texten felaktigt kallas ’sunnarys’. Parasiterna har lämnats med sina latinska namn. Författaren kunde uppenbarligen inte benämna dem på litauiska. Sådant bör inte förekomma i en lärobok avsedd för skolor” (Drg 1912 61: 88). Det var troligen framför allt tack vare prästen J. Laukaitis och Draugijos redaktör, prästen A. Dambrauskas-Jakštas, som litauisk terminologi infördes i bönerna. Av redaktionens anmärkningar framgår att man strävade efter att rena språket i religiösa skrifter och i kyrkan. Dessutom försökte man väcka frågor om religiösa termers litauiska prägel och internationella karaktär, stabilitet, enhetlighet och variation samt deras litauisering. SLUTSATS Tidskriften Draugija, som utgavs 1907–1914, var en allmänkulturell publikation från det tidiga 1900-talet, riktad till den bildade allmänheten, särskilt präster. Den publicerade artiklar om förnyelsen av kyrkans språk och terminologi. Särskilt stor uppmärksamhet ägnades åt de religiösa texternas språk – användningen av främmande ord avvisades, listor över sådana ord med litauiska motsvarigheter publicerades, och språket bearbetades och normerades. Den så kallade bönekommissionen, som grundades 1909, tog sig an arbetet med språket i de viktigaste bönerna, däribland bönerna i katekesens fråge- och svarsform, och fastställde den mest nödvändiga religiösa terminologin. Under de första decennierna av 1900-talet bearbetades och normerades alltså kyrkans språk genom ett konsekvent och målmedvetet arbete av präster och språkvetare. Av de artiklar som behandlats i Draugijoje framgår att detta var ett krävande arbete, som fordrade stora ansträngningar och bedömdes olika. Terminologija | 2006 | 13 157 ŠALTINIAI Drg – Draugija. Literatūros, mokslo ir politikos mėnesinis laikraštis, 1–96, 1907–1914. Kaunas. LITERATŪRA Gerutis J. 1994: Dvasiškos terminologijos klaidos. – Terminologijos vagos, 49–51. Gudaitis L. 1977: Platėjantys akiračiai, Vilnius. Keinys St. 2000: Iš A. Dambrausko kalbos ir terminologijos veiklos. – Terminologija 7, 32–47. KEŽ 1997: Knygotyra. Enciklopedinis žodynas, Vilnius. Kl.I 2006: Baronas A., Černius R., Jovaiša L., Paknys M., Raila E., Streikus A., Subačius P. Krikščionybės Lietuvoje istorija, Vilnius. Laukaitis J. 1905: Mūsų bažnytinė kalba. – Vilniaus žinios 178, 4. LE III 1954: Lietuvių enciklopedija 3, Bostonas. LE VI 1956: Lietuvių enciklopedija 7, Bostonas. LE XXI 1960: Lietuvių enciklopedija 21, Bostonas. LE XXIV 1961: Lietuvių enciklopedija 24, Bostonas. LE XXVIII 1963: Lietuvių enciklopedija 28, Bostonas. Lebedys J., Palionis J. 1964: Seniausias lietuviškas rankraštinis tekstas. – Bibliotekininkystės ir bibliografijos klausimai 3, Vilnius, 109–135. LKE 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija, Vilnius. LLE 2001: Lietuvių literatūros enciklopedija, Vilnius. LTE III 1978: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 3, Vilnius. LTE XI 1983: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 11, Vilnius. MLTE I 1966: Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija 1, Vilnius. Rimkutė A. 2005: Nelietuviški XIX a. galo – XX a. pradžios katalikų katekizmų terminai. – Terminologija 12, 42–66. Salys P. 1938: A. Dambrauskas-Jakštas. – Gimtoji kalba 2 (52), 17–18. TLE I 1985: Tarybų Lietuvos enciklopedija 1, Vilnius. VLE V 2004: Visuotinė lietuvių enciklopedija 5, Vilnius. VLE VIII 2005: Visuotinė lietuvių enciklopedija 8, Vilnius. Zinkevičius Z. 2000: Lietuvių poteriai, Vilnius. ORDERING OF RELIGION TERMINOLOGY IN DRAUGIJA For 100th anniversary of Draugija Draugija was a literary, scientific, political and religious magazine, published by the St. Casimir society in Kaunas with breaks during 1907–1914, 1919–1923 and 1937–1940. In total there were 213 issues published. Until 1938 the editor of the magazine was priest Adomas Jakštas-Dambrauskas and between 1938–1940 it was edited by another priest, Nikodemas Raštutis. Draugija was one of the most important cultural magazines after the abolition of the ban on Lithuanian press in Latin script, in which much of attention was given to the language of religious writings in particular and to language matters in general. Thus this paper gives a brief overview of attempts to order and normalize religious terminology and issues of language standardization and ordering, which were most frequently discussed in this Catholic magazine. In 1907–1914 Draugija was the universal cultural magazine, aimed at intellectuals and priests in particular. It published articles on the language of Church and updates of terminology. Much attention was paid to the language of religious texts – the magazine disapproved of the usage of barbarisms and published lists of barbarisms 158 Aušra Rimkutė | Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje and their Lithuanian equivalents, for instance, asaba – asmuo (person); pakuta – atgaila (penance); griekas – nuodėmė, kaltė (sin, fault); griešninkas – nuosidėjėlis (sinner); spavednė – išpažintis (confession); spavednyčia – klausykla (confessional); spavedninkas – nuodėmklausais (confessor); ambona – sakykla (pulpit); neprietelis – priešas, priešininkas (enemy); pekla – pragaras (hell); smertis – mirtis (death); nevalia – vergija, nelaisvė (slavery, captivity); šienavoti – guodoti (to respect, to esteem); dušia (mirusio) – vėlė (soul); dušia (gyvo) – siela (spirit); sūdas – teismas (judgement); sūdžia – teisėjas, teis darys (judge); sūdyti – teisti (to judge); koroti, koronė – bausti, bausmė (to punish, punishment), et al. (Drg 1907 11: 346–347). In 1909 so called Commission of Prayers was established. It started to regulate the language of prayers and established basic religious terminology. During the first decades of the 20th century with the consistent and purposeful work of priests and linguists, the language of the Church was regularized and normalized. Articles in Draugija show that it was difficult, demanding and differently valued work. Gauta 2006-11-20 Aušra Rimkutė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] Terminologija | 2006 | 13 159