Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos fizikos vadovėlio terminija

Terminologin i den första litauiska läroboken i fysik för högre utbildning ANGELĖ KAULAKIENĖ Lietuvių kalbos institutas 1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Efter första världskriget deltog ett stort antal intellektuella, som hade avslutat högre studier utomlands, i den vetenskapliga verksamheten i det självständiga Litauen: astronomen Bernardas Kodatis, fysikerna Kęstutis Šliūpas och Ignas Končius, fysikern och kemisten Vincas Čepinskis och många andra, vilka, för att använda professor Povilas Brazdžiūnas ord, började från ingenting med såväl undervisning som vetenskap (Šiuolaikinė fizika 1997: 260). Professor V. Čepinskis framstående personlighet har lämnat ett outplånligt avtryck i Litauens vetenskapshistoria och kulturhistoria i allmänhet. År 2006 uppmärksammades 135-årsdagen av hans födelse, och hans biografi och verksamhet har behandlats ingående (Šenavičienė 1982: 7–12, 14–17, 22, 24, 29, 32, 36, 40, 49, 50–61, 63, 74, 81–85, 89, 92–93; Fizikos istorija 1988: 32, 56–57, 59–61, 69, 71, 73–77, 80, 83–85, 99, 184, 189, 198–201, 203; Martišius 1991: 10–12; Mačionis 1992; Makariūnienė 1994: 6, 12, 23, 118, 123; Martišius 1996: 15–16; Šiuolaikinė fizika 1997: 84, 242–253, 260–261, 263, 279, 290, 296, 300, 312–313; Makariūnienė 2001: 6, 10, 25, 172, [40–43, 177]). Enligt Zigmas Mačionis insåg V. Čepinskis, den förste i de litauiska högskolornas historia som började hålla fysikföreläsningar på litauiska, att det rådde stor brist på en litauisk fysiklärobok. Konstantino Šakenios ”Fizika” (1920), som gavs ut i Tilžė vid denna tid, var endast avsedd för gymnasier. Övertygad om att ”utarbetandet av lämpliga läroböcker inte bara förbereder marken för uppfinningar inom nya områden minst lika väl, utan ofta bättre, än schablonmässig forskning” (Šiuolaikinė fizika 1997: 247), skrev V. Čepinskis 1923–1926 en omfattande lärobok i experimentell fysik, ”Fizikos paskaitos”, som på sätt och vis är det första litauiska fysiklexikonet (Fizikos istorija 1988: 76). V. Čepinskis ansåg att ”utan ett fulländat språk kan man inte heller tänka sig skapande inom andens område” (Šiuolaikinė fizika 1997: 249), och hans ”Fizikos paskaitos” hade därför utan tvekan ett betydande inflytande på utformningen av den litauiska fysikterminologin— 76 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... ... särskilt eftersom professorn ständigt behövde rådgöra om terminologins lämplighet med Jonas Jablonskis och Terminologikommissionen, som verkade under utbildningsministeriet. ”Fysikföreläsningarna” gavs ut av utbildningsministeriets bokutgivningskommission. Läroboken består av sju avsnitt, där varje avsnitt utgör en separat bok. Böckernas omfång varierar: avsnitt I–V omfattar omkring 100 sidor vardera, avsnitt VI 298 sidor och avsnitt VII hela 466 sidor. I förordet till avsnitt VII förklarar V. Čepinskis varför detta blev mer omfattande än de övriga avsnitten i ”Fysikföreläsningarna”: ”kursen skrevs för studenter vid Litauens universitet, som inte bara går på föreläsningar utan också utför praktiska arbeten inom varje fysikområde i laboratoriet, utan att ha litauiska läroböcker för laboratoriearbetena. När kursen ’Magnetism och elektricitet’ skrevs behövde man alltså inte bara förmedla grundläggande kunskaper om magnetism och elektricitet och kort beröra de viktigaste tillämpningarna i det dagliga livet, utan även beskriva de viktigaste apparaterna och metoderna för magnetiska och elektriska mätningar. Slutligen gick det inte att låta bli att infoga en hel rad nya uppfinningar, nya lagar och teorier, som uppfunnits och utarbetats sedan början av 1900-talet”1 FP VII 12 I slutet av varje kapitel (utom IV och V) finns uppgifter om det material som behandlas i kapitlet. ”Fysikföreläsningarna” består av följande kapitel: I. Mekanik (1923) – klassisk mekaniks grundläggande fenomen och lagar (kinematik, dynamik, statik) behandlas; II. Vätskor och gaser (1923) – hydrostatikens och hydrodynamikens lagar samt grunderna för gasernas kinetiska teori behandlas; III. Värme (dvs. värma – A. K.) (1924) – fenomen inom termometri och kalorimetri analyseras, liksom särdragen hos förändringar i fysiskt tillstånd (dvs. fysikaliskt tillstånd – A. K.) och den mekaniska värmeteorin (= värmeteorin); IV. Våglära (1924) – vågutbredning i vätskor och gaser samt deras interferens förklaras; V. Ljud (1924) – ljudets egenskaper, olika metoder för att hitta tonen, resonans och ljudvågors interferens behandlas; VI. Ljus (1925) – geometriska optikens lagar, fotometriska fenomen, ljusstrålars spridning och grunderna för teorierna om ljus som vågor och partiklar behandlas; VII. Magnetism och elektricitet (1926) – magnetostatiska, elektrostatiska och elektrodynamiska fenomen behandlas, och en introduktion ges till den speciella och allmänna relativitetsteorin. 1 Här och på andra ställen återges citerad text och terminologi i autentisk form. Stavning och interpunktion har inte moderniserats. 2 Romerska siffror anger avsnittet i denna lärobok eller delen i andra fysikläroböcker, arabiska siffror anger sidan. Terminologija | 2006 | 13 77 Som framgår av den korta översikten över ”Fysikföreläsningarnas” innehåll och omfång är denna lärobok mycket omfattande och ersätter delvis en handledning för praktiskt fysikarbete och en problemsamling, som vid den tiden saknades på litauiska (Fizikos istorija 1988: 76). Ž. Mačionis har ingående behandlat särdragen hos avsnitten i ”Fysikföreläsningarna” och lärobokens betydelse. Han påpekar att generationer av studenter inom en rad olika specialiteter använde denna enda litauiska lärobok, eftersom en annan originalskriven lärobok avsedd för högre utbildning, nämligen P. Brazdžiūnas ”Allmän fysik”, inte utkom förrän 1960–1965 (Mačionis 1992: 121). Denna uppfattning kan endast delvis godtas. Under den aktuella perioden utkom även fler fysikpublikationer avsedda för högre utbildning, till exempel: 1923 utkom K. Šliūpos kurs i termodynamik i hektograferad form; 1928–1935 gav Studenternas matematik- och fysikförening ut I. Končius föreläsningsanteckningar i fysik för tredje och fjärde terminen; och 1936 utkom anteckningar från föreläsningar i termodynamik av K. Šliūpos elev P. Brazdžiūnas, tryckta med dupliceringsapparat (Fizikos istorija 1988: 77–78). Hur som helst var V. Čepinskis ”Fysikföreläsningarna” utan tvekan den främsta läroboken i fysik för högre utbildning under denna period, och den hade stor betydelse för fysikterminologins utveckling. Dess termer behandlas också i denna artikel. 2. TERMERNAS STRUKTUR OCH URSPRUNG I LÄROBOKEN ”FYSIKFÖRELÄSNINGARNA” 2.1. Terminologin i V. Čepinskis lärobok ”Fysikföreläsningarna” omfattar allmänna termer, fysiktermer samt en del termer från teknik och andra vetenskapsområden med anknytning till fysik, till exempel: akiratis FP VI 21, kärna FP III 80, drag FP I 7–8, tillstånd FP VII 257, sak FP I 5, del FP I 34, lag FP I 25, rum FP I 3, krets FP VI 75, slutsats FP VII 432, väg FP I 13, mängd FP VII 34, riktning FP I 9, ugn FP VII 187, tandhjul FP I 83, tid FP I 51, klocka FP I 20, likhet FP I 71, ekvation FP VI 55, knut FP I 54, år FP I 7, måne FP I 3, vetenskap FP VI 228, läge FP VII 319, grund FP I 81, värld FP VII 411, lod FP I 24, åskledare FP VII 122, hammare FP VII 275, bredd FP I 23, plan FP I 80, djup FP I 78, yta FP I 10, orsak FP VII 361, vila FP I 16, betydelse FP I 35, fenomen FP I 3, samband FP I 55, sort FP VII 127, förhållande FP VI 58, tal FP VII 421, diameter FP I 52, skiva FP IV 28, cylinder FP I 91, ström FP VII 59, vävstol FP VII 249, stam FP I 4, station FP VII 383, rot FP I 51, källa FP VI 47, projektil FP I 30, bly FP VII 242, regel FP VII 148, identitet FP VII 432, punkt FP IV 37, smörjmedel FP I 29, fortsättning FP VII 114, bro FP 78 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... VII 167, nät FP VII 192, rutnät FP VII 417, volym FP I 4, sång FP VI 139, krans FP VII 387, bild FP VI 73, rör FP VII 385, resistans FP VII 167, torv FP I 75, virvel FP VII 353, källa FP VI 7, enhet FP I 12, jord FP I 39, ljus FP VI 9 m.fl. De flesta termer i ”Föreläsningar i fysik” förekommer också i de första populärvetenskapliga fysikartiklarna, tryckta i ”Keleivis” (1849–1880) (Kaulakienė 1991: 80–91), ”Aušra” (1883–1886) (Kaulakienė 1994: 131–140), i Petro Vileišis lärobok ”Populariszkas rankvedis fyzikos”, utgiven i Shenandoah 1889 och undertecknad med pseudonymen P. Neris (Kaulakienė 1995: 69–74), i I. Končius handskrivna fysiklärobok för gymnasier från 1919 (Kaulakienė 1995: 18–27), i den ordlista över fysiktermer som I. Končius sammanställde, ”Terminai fizikos reikalams”, tryckt i tidningen ”Lietuva” (1923–1924) (Kaulakienė 1993: 32–43), samt i K. Šakenys lärobok ”Fizikos” för gymnasier, utgiven i Tilžė 1920 (Kaulakienė 2002: 66–77), till exempel: pol FP VII 3, jfr ŠF II 10; axel FP I 93, jfr K 1851 25 98³, PF 11, ŠF II 60, 726 T⁴, aszis A 1884 5–6 209; reflektion FP V 91, jfr KF 228; höjd FP I 33, jfr augztis A 1884 5–6 167, höjd ŠF I 88; våg FP VI 113, jfr ŠF III 74; räls FP I 16, jfr K 1862 13 52, ŠF II 29; föremål FP I 4, jfr K 1865 17 67, KF 3, PF 63; partikel FP IV 34, jfr PF 41, ŠF I 113; arbete FP VII 332, jfr KF 160, ŠF III 91, 789 T; moln FP VII 122, jfr PF 71; gaser FP VII 385, jfr ŠF I 77, gas KF 161; kraft FP I 61–62, jfr ŠF III 91; ljud FP I 5, jfr KF 228, ŠF III 71; åska FP VII 128, jfr A 1886 6 174, ŠF II 76; kärl FP I 40, jfr KF 75, PF 22; egenskap FP VII 263, jfr PF 82; kraft FP II 48, jfr KF 39, ŠF III 85, 386 T; vinkel FP I 87, jfr ŠF III 72, 1321 T; fjärdedel FP I 37, jfr ŠF III 6–7; gnista FP VII 114, jfr K 1851 11 42–43, ŠF II 76, kibirk­sztis A 1885 10–11 319; kropp FP I 62, jfr KF 157, ŠF III 35, 1377 T; båge FP VII 187, jfr ŠF II 51; fält FP VII 313, jfr ŠF II 56; tabell FP VII 409, jfr ŠF II 8; riktning FP I 68, jfr A 1885 12 321, ŠF I 51; mått FP I 5, jfr ŠF I 9; material FP VII 13, jfr ŠF III 10–11, 108 T, KF 2, medega A 1883 2 48, PF 3, medžgina KF 2; yta FP VI 56, jfr ŠF II 17, 915 T; axel FP I 64, jfr petys ŠF I 15; platta FP IV 39, jfr ŠF II 31; bredd FP I 10, jfr A 1884 1–3 9; ekvator FP VII 25, jfr pusiau­jas ŠF II 10; våg FP I 63, jfr 1028 T, pusiau­svira ŠF I 3 De första siffrorna anger åren för ”Keleivis” och ”Aušra”, de andra numret och de tredje sidan. 4 Talet T anger termens nummer i ordlistan ”Terminai fizikos reikalams” (härefter – T). Terminologija | 2006 | 13 79 40; hjul FP VII 277, jfr litet hjul ŠF III 75; klot FP I 66, jfr ŠF III 90; sol FP I 3, jfr K 1869 16 63, A 1886 6 177, PF 46; egenskap FP I 3, jfr ŠF II 52; skillnad FP I 61, jfr ŠF I 88; trissa FP I 75, jfr PF 11, ŠF I 49; skikt FP II 3, jfr skikt ŠF III 69, skikt PF 65; stråle FP VI 6, jfr K 1852 24 96, ŠF III 14, KF 159, 1417 T; ström FP VI 7, jfr K 1851 11 43, A 1886 6 177, 544 T, ŠF II 71, sriovė A 1885 10–11 319; ekern FP VII 12, jfr PF 13, ŠF III 14; stånd FP II 3, jfr KF 145, 1174 T; pelare FP VII 133, jfr K 1851 15 50, ŠF I 61; sammansättning FP I 13, jfr ŠF I 32; skruvmejsel FP I 75, jfr ŠF II 59; lod FP I 9, jfr ŠF I 6; våg FP I 78, jfr PF 8, KF 67; hävarm FP I 69, jfr ŠF I 49, KF 52; vikt FP I 23, jfr ŠF I 17; värme FP III 3, jfr K 1851 11 42, KF 147, ŠF I 11, 1275 T, szilima A 1884 5–6 171, sziluma A 1883 6 173; ljus FP VI 6, jfr PF 82, ŠF III 50, szviesa A 1884 5–6 195; pendel FP VII 35, jfr ŠF I 56; drag FP I 62, jfr ŠF II 3; triangel FP I 42, jfr ŠF III 24; spår FP VI 45, jfr K 1853 28 112; blixt FP VII 122, jfr K 1856 27 107, PF 96, ŠF II 76; ring FP VII 283, jfr ŠF 71; stjärna FP I 3, jfr A 1884 1–3 28. Som framgår av dessa exempel hade vissa termer, till exempel: axel, gnista, riktning, material, bredd, sol, stråle, ström, pelare, värme, ljus, blixt, stjärna med flera, redan en tradition på ett halvt sekel fram till 1900-talets första årtionden. 2.2. Till sin struktur är termerna i ”Föreläsningar i fysik” enkla, jfr även nål FP VII 19, öga FP VI 147, knopp FP I 78, golv FP I 39, puckel FP I 54, kvarn FP VII 76, pakaKlys FP I 38, diskskiva FP VII 385, skiva FP I 67, par FP VII 16, dal FP I 54, [elektrisk] hjärta FP VII 233, linjal FP I 6, tjuv FP I 83, gräshoppa FP VII 379 etc., och sammansatta. Som exemplen visar är de flesta enkla termer vanliga litauiska ord och avledningar som har fått terminologisk betydelse. Bland avledningarna förekommer oftast suffix- och ändelseavledningar, och det finns även några sammansättningar. Suffixavledningarna kan delas in i följande avledningsklasser: 1) verbabstrakt, eller handlingsbeteckningar, bildade med suffixen -imas/-ymas, till exempel: avskärning FP I 4, uppenbarelse FP II 3, rotation FP I 8, böjning bakåt FP IV 3, återställning FP VII 242, rättelse FP I 31, verkan FP I 29, försök FP VII 114, vågning FP I 52, förbränning FP I 4, förstoring FP III 82, avdunstning FP III 82, fångande FP VII 361, acceleration FP I 23, bevis FP VII 48, smältning FP VII 82, mätning 80 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... FP VII 371, spridning FP VII 257, spänning FP II 11, böjning FP VI 4, rörelse FP VI 177, uppvärmning FP VII 187, förändring FP II 3, mätning FP VII 122, slag FP I 20, avlägsnande FP I 7, utmattning FP II 12, delning FP I 8, förtätning FP II 9, lutning FP I 49, motstånd FP II 11, iakttagelse FP VII 133, överföring FP VII 361, övergång FP I 60, tillväxt FP I 17, anpassning FP II 21, användning FP VII 361, angrepp FP II 32, rullning FP I 27, rostning FP VII 114, beräkning FP I 5, expansion FP III 13, utbredning FP VII 342, dämpning FP VII 283, tryck FP II 17, gissning FP VII 342, beslut FP VI 157, vridning FP II 11, rotation FP I 84, utjämning FP VII 16, böjning FP I 6, parning FP VII 382, kollision FP I 32, besparing FP VII 34, sammandragning FP VII 437, svängning FP II 10, uppvärmning FP VII 187, krypning FP I 27, oscillation FP IV 3, strömning FP II 87, undersökning FP VII 409, smältning FP III 64, gnidning, friktion FP I 29, kastning FP VI 176, laddning FP VII 242, verkan FP VII 114, kokning FP III 96, darrning5 FP VII 361; -dån, t.ex. åskdån FP VII 128; -gång; t.ex. gång FP VI 38 m.fl.; 2) abstrakta substantiv av verb, eller beteckningar för egenskaper, bildade med suffixet -umas, till exempel: avstånd FP II 17, motståndskraft FP I 6, frekvens FP IV 49, storlek FP I 10, möjlighet FP I 8, djup FP II 22, hastighet FP V 95, längd FP I 52, egenskap FP VII 313, imponerande karaktär FP VII 257, känslighet FP VII 165, rörlighet FP II 15, hårdhet FP I 3, viskositet FP II 36, ledningsförmåga FP VII 201, parallellitet FP I 17, blandbarhet FP II 108, produktivitet FP I 4, oblandbarhet FP II 108, beständighet FP I 67, permeabilitet FP VII 283, styrka FP II 5, genomskinlighet FP VI 70, tyngd FP II 55, kyla FP I 5, värme FP I 5, strävhet FP I 3, fuktighet FP I 41, kapacitet FP VII 71, elasticitet FP I 60, densitet FP II 17, säkerhet FP VII 165, noggrannhet FP I 79, viskositet FP II 22, avlägsenhet FP I 144; -ybė, till exempel: lugn FP I 16, identitet FP VII 432, verklighet FP II 95 med mera. Som exemplen visar bildas avledningar med suffixet -umas från adjektiv som har en enkel eller morfologiskt okomplicerad stam; 3) benämningar på resultat av handlingar, bildade med suffixet -inys, till exempel: resultat FP I 49, förening FP I 83, klister FP V 135, gjutning FP I 33, remskiva FP I 75, fogning FP I 33, projektil FP I 33, lösning FP I 4 med mera; 5 Dessa avledningar har en transpositionell ordbildningsbetydelse. De kännetecknas av att de är nästan grammatiska till sin karaktär: avledningen har i huvudsak samma innehåll som grundordet, men tillhör en annan ordklass och skiljer sig därför åt i sin syntaktiska funktion (Urbutis 1978: 165). Sådana avledningar med suffixen -imas/-ymas kan bildas från varje verb. Därför är det ganska svårt att avgöra om de, liksom andra avledningar som behandlas i artikeln, är terminologiserade eller särskilt bildade av V. Čepinskis. Terminologija | 2006 | 13 81 4) benämningar på redskap, bildade med suffixen -iklis, till exempel: urladdare FP VII 117, strömbrytare–frånskiljare FP VII 244, blandare FP III 114, säkring FP VII 193, räknare FP I 77, skjutare FP I 78, riktare FP I 9, regulator FP I 38, motor FP VII 337; -tuvas, till exempel: blåsbälg FP II 18, mortel FP VII 202, sil FP V 135, skruvmejsel FP I 75, press FP V 143 med mera; 5) benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper, bildade med suffixen -ėjas, till exempel: bärare FP VII 383, avbrytare FP VII 273, följare FP V 101; -tojas, till exempel: blekare FP VII 246, [ånga] överhettare FP VII 382, kylare FP I 61; -eklis, till exempel skjutare FP VII 382; -oklis, till exempel sömmare FP III 175; -ovas, till exempel följeslagare FP I 3; -uoklis, till exempel: fjäder FP I 51, soyruoklis FP I 91, pendel FP V 121 med mera; 6) benämningar på bärare av nominala egenskaper, bildade med suffixet -ininkas, till exempel: ledare FP VII 34, icke-ledare FP VII 34 med mera. Avledningar av de nämnda klasserna 5 och 6 betecknar olika anordningar och apparater och även föremål som inte betecknar personer. Det var särskilt karakteristiskt i den dåtida fysikterminologin (möjligen även inom andra vetenskapsområden) att olika anordningar, apparater och liknande betecknades med avledningar av suffixen -ėjas, -tojas; jämför även åskledare ”åskledare” PF 97, genomsläppare ”ledare”: god ledare, dålig ledare PF 94, fyllare, droppare, spridare KF 106 och så vidare. Historiskt sett verkar klasserna av dessa avledningar under lång tid inte ha skilts åt. Deras skiljelinjer drogs av språkets normerare först långt senare. Avledningar med ändelser skulle kunna delas in i följande avledningsklasser: 1) abstrakta verbalsubstantiv, eller beteckningar för handlingar, bildade med ändelserna -a, till exempel: återkastning FP VII 129, förskjutning FP VII 343; -is, till exempel: löpning FP I 16, inbuktning FP VII 43, utbuktning FP VII 362, avvikelse FP VI 176, rörelse FP VI 253, genomskärning FP I 83, läge FP III 64; 2) benämningar på resultat av handlingar, bildade med ändelserna -a, till exempel: slutsats FP VI 168, förskjutning FP VII 343, påbyggnad FP I 56; -is, till exempel reflex FP V 100; 3) abstrakta substantiv av adjektiv, eller beteckningar för egenskaper, bildade med ändelsen -is, till exempel: höjd FP I 10, storlek FP I 14, längd FP I 88, bredd FP I 10, vikt FP I 28 med mera. Bland de oftare förekommande avledningarna i läroboken bör följande nämnas: månghörning FP I 42, kugghjul FP I 83, åskledare FP VII 122, halvvåg FP VI 193, halvkant FP I 66, halvsvängning FP I 13, halvcirkel FP I 52, halvsfär FP I 66, tvärsnittsarea FP II 11, tvärsnitt FP VI 157, svänghjul FP I 91, triangel FP I 42. 82 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos… 2.3. Förutom de litauiska enkla termerna finns det också en betydande andel lånade och hybrida enkla termer. Lånade enkla termer kan delas in i två grupper: 1) internationella termer; 2) främmande ord. De flesta internationella enkla termer är av latinskt och grekiskt ursprung. Några internationella termer av latinskt och grekiskt ursprung som användes av V. Čepinskis och har bevarats fram till i dag återfinns även i tidigare fysikpublikationer, till exempel: apparatas FP VII 1, jfr ŠF II 60, lat. apparatus ”anordning”, centras FP I 87, jfr ŠF I 40, lat. centrum ”mitt”, dina FP I 56, jfr ŠF III 84, gr. dynamis ”kraft”, elektra FP VII 385, jfr PF 94, ŠF II 29, gr. ēlektron ”bärnsten”, elektrolitas FP VII 204, jfr ŠF II 44, gr. ēlektron ”bärnsten” + gr. lytos ”upplöst”, elementas FP VII 220, jfr ŠF II 31, lat. elementum ”grundämne”, energija FP I 56, jfr ŠF III 91, gr. energeia ”verksamhet”, fizika FP I Prakalba, jfr ŠF I 3, kvizika A 1884 1–3 35, gr. physikē < physis ”natur”, gramas FP I 11, jfr ŠF I 3, gr. gramma ”litet massmått”, hipotezė FP VII 267, jfr gipoteza KF 25, gr. hypothesis ”gissning”, kalorija FP I 60, jfr ŠF II 49, lat. calor ”värme”, linija FP VI 3, jfr PF 5, lat. linea, magnetas FP VII 3, jfr K 1851 11 42, ŠF II 11, magnasas A 1885 10–11 319, gr. magnētis ”sten från Magnesia”, masė FP I 24, jfr ŠF III 84, lat. massa ”klump, stycke”, mašina FP I 61, jfr maszina A 1884 5–6 168, maszyna A 1885 9 288, lat. machina, materija FP VII 385, jfr A 1886 5 140, lat. materia ”materia”, mechanika FP I 69, jfr mėkanika A 1883 7 207, mekanika ŠF III 84, gr. mechanikē ”konsten att uppfinna maskiner”, motoras FP VII 313, jfr ŠF II 75, lat. motor ”drivare”, polis FP VII 249, jfr pol ius A 1885 10–11 320, ŠF II 6, lat. polus < gr. polos ”jordens och himlens axel”, solenoidas FP VII 249, jfr ŠF II 63, gr. sōlen ”rör” + gr. eidos ”form”, spektras FP VII 3, jfr PF 89, ŠF II 6, lat. spectrum ”sken, bild”, telefonas FP VII 309, jfr ŠF II 68, telefon(a)s K 1878 22 100–101, teleponas A 1884 7–8 263, gr. tēle ”fjärran” + gr. phōnē ”ljud”, telegrafas FP VII 361, jfr ŠF II 58, telegraf(a)s K 1859 15 59, gr. tēle ”fjärran” + gr. graphō ”jag skriver” etc. Endast några få andra internationella enkla termer som V. Čepinskis använde kom inte in i den senare fysikterminologin, till exempel: amplifikacija, jfr lat. amplificatio ”utvidgning”: ”Detta är ett schema för förstärkning eller amplifikacijos av oscillationer” FP VII 379; dinamo, jfr gr. dynamis ”kraft”: ”Därför kallade Siemens denna princip för dynamoprincipen eller ”dinamoprincipen”, och sedan dess kallas maskiner som arbetar enligt denna princip dynamomaskiner, eller helt enkelt dinamo” FP VII 322; mediumas, jfr lat. medium Terminologija | 2006 | 13 83 ”mitt”: ”<...> när strålen går ut i luften glider den längs gränsytan mellan två medium <...>” FP VI 36; observacija, jfr lat. observatio ”iakttagelse”: ”observationsvinkeln” FP VII 419; oscilacija, jfr lat. oscillatio ”svängning”: ”<...> denna urladdning kan ske omedelbart och endast i en riktning, eller också kan den förlöpa genom oscillationer” FP VII 361, jfr även elektriska oscillationer FP VII 114, elektriska oscillationer FP VII 366, sympatiska oscillationer FP VII 368, dämpade oscillationer FP VII 362; radioamplifikacija, jfr lat. radio ”jag strålar” + lat. amplificatio ”utvidgning”: ”<...> den amplifikation som beskrivs här kallas radioamplifikacija” FP VII 380; tensija, jfr lat. tensus ”sammanpressad”: ”Nernst hävdar att metaller har en större eller mindre benägenhet att avge joner, och denna benägenhet kallar Nernst metallens upplösnings-tensija (kanske vore det mer korrekt att kalla den metallens joniserings-tensija)” FP VII 224. En del internationella enkla termer i V. Čepinskis ”Fizikos paskaitos” har också sitt ursprung i andra språk, till exempel franska: aretyras FP I 78, jfr fr. arrêter ”stoppa”; kabestanas FP I 75, jfr fr. cabestan ”spel”; konstanta FP VII 82, jfr fr. constante ”konstant storhet”, precizija FP VII 165, jfr fr. précision, stelāžas FP VII 241, jfr fr. stelage; tyska: lempa FP VII 187, jfr ty. Lampe, linzė FP I 90, jfr ty. Linse, punktyras FP VII 24, jfr ty. punktieren ”markera med punkter”, unformēris FP VII 331, jfr ty. Umformer ”likriktare”; engelska: standartas FP VII 232, jfr eng. standard ”norm, förebild”, šuntas FP VII 182, jfr eng. shunt; italienska: busolė FP VII 3, jfr it. bussola, kompasas FP VII 3, jfr it. compasso<compassare ”mäta med passare”. En del av de internationella enkla termerna i V. Čepinskis lärobok har en något annorlunda, i dag ovanlig fonetisk eller morfologisk form, till exempel: abscisa FP I 34, aluminijus FP II 10, amplitūda FP VI 193, amplituda FP V 135, anionas FP VII 225, balonas FP III 111, barijus FP III 45, batarėja FP VII 225, batarėja FP VII 90, cilinderis FP I 86–87 och cilindras FP III 154, diementas FP VI 205, elipsas FP I 41, formula FP I 51, grammolekula FP VII 418, helijus FP III 53, hipoteza FP VI 176, histerezis FP VII 257, jonas FP VII 225, iperbola FP I 43, kalijus FP III 45, kanifole FP V 143, kapiliaras FP III 11, kationas FP VII 224, kilogrametris FP I 57 och kilogramometras FP I 56, komponenta FP VII 9, koordinata FP VI 176, krizis FP VII 432, litijus FP III 45, maksimas ir minimimas: ”Om vi återgår till figur 45 ser vi att våglinjen har sina maksimus ir minimus” FP I 54, jfr även maksimo [avstånd], minimo [avstånd] FP I 54, maximum [termometer], minimum 84 Angele Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... [termometern]6 FP III 11, molekyl FP III 81, natrium FP VI 97, nonius FP VII 23, ordinata FP VI 257, osmos: exosmos, endosmos FP II 53, parabel FP I 36, pyramid FP VI 149, prisma FP VI 40, radie [element] FP VII 405, kylskåp FP III 175, rotor FP I 91, safir FP V 135, sekund FP I 84, kisel FP III 45, skala FP I 78, skalär FP VII 353, strontium FP VI 97. En mycket liten andel utgörs av främmande ord som via olika kontakter (ekonomiska, kulturella, politiska osv.) kommit från grannspråken in i de litauiska dialekterna och från dialekterna även in i olika publikationer från den tiden, däribland ”Fizikos paskaitos”, t.ex.: balkis FP I 73, jfr ty. Balken, bezmenas FP I 78, jfr vitry. безмен, bonka FP II 77, jfr pol. bańka, vitry. банка, buksva FP I 29, jfr pol. buks, buksa, leikelė FP I 54, jfr pol. lejka, lejek, vitry. лейка, mūterka FP I 82, jfr pol. muterka < ty. muterke, misingis FP I 22, jfr ty. Messing, šeštūnė FP I 76, jfr ry. шестери́ня, šniūras FP V 136, jfr vitry. шнур, pol. sznur, špižas FP III 70, jfr pol. spiż, špūlė FP VII 178, jfr ty. Spule. I ”Fizikos paskaitos” kan man också hitta hybrida enkla termer, bildade med morfem och affix av olika ursprung: 1) ett internationellt grundord och ett litauiskt affix, närmare bestämt ett suffix: -imas, t.ex.: bombardavimas FP VII 425 (: bombardavo), demagnetinimas FP VII 263 (: demagnetino), elektrinimas FP VII 34 (: elektrino), magnetinimas FP VII 263 (: magnetino), reguliavimas FP VII 319 (: reguliavo), šuntavimas FP VII 173 (: šuntavo); -umas, t.ex.: efektingumas FP VII 243 (: efektingas), ekonomingumas FP VII 326 (: ekonomingas), ekvivalentingumas FP I 60 (: ekvivalentingas), elastingumas FP II 3 (: elastingas), intensingumas FP VII 13 (: intensingas), kapilaringumas FP II 49 (: kapilaringas), masingumas FP VII 349 (: masingas), muzikalumas FP V 175 (: muzikalus), periodiškumas FP VII 114 (: periodiškas), plastingumas FP II 3 (: plastingas), polaringumas FP VII 118 (: polaringas), proporcingumas FP I 11 (: proporcingas), radioaktingumas FP VII 425 (: radioaktingas), retentyviškumas FP VII 262 (: retentyviškas); -ybė, t.ex. relatyvybė FP VII 432 (: relatyvus); 2) en litauisk prefixoid och ett internationellt grundord, t.ex.: puscilinderis FP VII 319, pusperoidis FP IV 83, pusrombis FP I 79, saviindukcija FP VII 291, savoikombinacija FP V 163; 3) ett internationellt prefixoid och ett litauiskt grundord, t.ex.: amper- 6Fler liknande termer kan hittas i ”Fizikos paskaitos”, t.ex.: cos bangos linija FP I 54, cosinus suy- ravimas FP I 53, sin bangos linija FP I 55, sinus suy ravimas FP I 53. Terminologija | 2006 | 13 85 timme FP VII 243, amperevarv7 FP VII 257, kilowattimme FP I 77, termisk ström FP VII 135. 2.4. De flesta etablerade, härledda, lånade och hybrida enkla termer fungerar som huvudled i sammansatta termer. I läroboken finns framför allt två- och treords termer, som kan delas in i olika grupper efter huvudleden, t.ex.: amplitud: harmonisk svängnings a. FP I 52, avtagande a. FP I 59, oscillations a. FP VII 362, svängande a. FP I 50; våg: elektromagnetisk v. FP VII 361, longitudinell v. FP I 56, transversell v. FP I 56, ljusets v. FP I 7, fortskridande elektromagnetisk v. FP VII 382; tillstånd: cykliskt t. FP VII 257, gasformigt t. FP VII 206, magnetiskt t. FP VII 263, grundt. FP VII 14, flytande t. FP VII 206; centrum: geometriskt c. FP I 49, centrum för parallella krafter FP I 66, masscentrum FP VII 23, rotationscentrum FP I 38, tyngdpunkt FP I 49, svängningscentrum FP I 87; storhet: konstant storhet FP I 47, variabel storhet FP I 55, grundläggande fysikalisk storhet FP I 5, konstant storhet FP I 17, vektorstorhet FP I 14; element: sekundärt e. FP VII 238, galvaniskt e. FP VII 133, koncentrationselement FP VII 223, konstant galvaniskt e. FP VII 133, torrt e. FP VII 146, jordmagnetismens e. FP VII 21; fenomen: elektromagnetiskt f. FP VII 1, fysiskt f. FP VII 345, piezoelektriskt fenomen, pyroelektriskt fenomen FP VII 118; induktion: elektromagnetisk i. FP VII 283, elektrostatisk i. FP VII 34, magnetisk i. FP VII 3, normalmagnetisk i. FP VII 358, ömsesidig i. FP VII 283; rörelse: absolut r. FP I 16, harmonisk periodisk r. FP I 52, kroppens r. FP I 13, variabel r. FP I 17, periodisk r. FP I 52, reell r. FP I 55, relativ r. FP I 16, likformigt accelererad r. FP I 18, likformigt retarderad r. FP I 17, likformig r. FP I 22; väg: resultantväg FP I 13, tillryggalagd väg FP I 35, tillryggalagd väg FP I 35, tillryggalagd väg FP I 17, rätlinjig väg FP I 14; fält: elektrostatiskt kraftfält FP VII 48, magnetfält FP VII 147, magnetiskt kraftfält FP VII 3, strömfält FP VII 147, roterande magnetfält FP VII 313; 7I läroboken finns ett stort antal internationella enkla termer och internationella efterled i sammansatta termer som skrivs med bindestreck, till exempel: reflex-goniometer FP VI 48, sinus-bussol FP VII 161, shuntmaskin FP VII 32, tangens-bussol FP VII 147, tangens-galvanometer FP VII 157, termo-batteri, termo-element FP VII 198, elektromagnetiska fenomen FP I 94, magnetoelektrisk maskin FP VII 455, magnetomotorisk kraft FP VII 259, ultraviolett [serie] FP VII 420. 86 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... massa: effektiv massa, elektromagnetisk massa FP VII 398, kroppsmassa FP I 26, magnetisk massa FP VII 8, jordens massa FP I 44; material: diamagnetiskt material, paramagnetiskt material FP VII 13, plastiskt material FP I 30, mellanmaterial FP VII 342; jämvikt: krafternas j. FP I 62, kroppars j. FP I 63, instabil kroppsj. FP I 65, instabil j. FP I 69, stabil kroppsj. FP I 65, stabil j. FP I 87, punktj. FP I 62; pendel: vändbar p. FP I 90, ballistisk p. FP I 90, elektrostatisk p. FP VII 35, fysisk p. FP I 87, matematisk p. FP I 89, sekundpendel, sekundär matematisk pendel FP I 90, svängande p. FP I 50; kapacitans: batterik. FP VII 243, elektrisk k. FP VII 59, energik. FP I 60, kondensatork. FP VII 82, jordens elektriska k. FP VII 71; resistans: specifik r. FP VII 167, magnetisk r. FP VII 259, yttre tilläggsresistans FP VII 293. Särskilt många sammansatta termer har grundled som utgörs av termerna energi, hastighet, kraft, koefficient, kropp, moment, ström, enhet, till exempel: energi: atomenergi FP VII 404, kemisk energi FP I 60, gasenergi FP I 61, elektrisk energi FP I 60, elektrisk strömenergi FP VII 187, fysisk kroppars energi FP I 57, urladdningsenergi FP VII 82, urladdningsenergi FP VII 114, kinetisk energi FP I 87, magnetisk energi FP VII 264, mekanisk vattenenergi FP I 60, potentiell energi FP I 59, strömenergi FP VII 332, värmeenergi FP I 60; hastighet: vågens utbredningsh. FP I 55, jonernas absoluta h. FP VII 215, resulterande h., resultant h. FP I 15, partikelh. FP VII 398, horisontell h. FP I 15, rörelseh. FP I 62, vinkelh. FP I 85, kroppens vinkelh., linjär h. FP I 84, maximal h. FP I 50, masspunktens h. FP I 52, anfallsh. FP I 20, jonernas relativa h. FP VII 215, relativ h. FP I 32, statisk h. FP I 15, sammansatt h. FP I 34, ljush. FP VII 342, verklig h. FP I 16, likformig h. FP I 52, medelh., medelhastighet för en punkt FP I 17; kraft: stödjande k. FP VII 34, resultantkraft FP I 49, deformerande k. FP I 31, elastisk k. FP I 54, elasticitetsk. FP I 31, elektromotorisk k. FP VII 167, levande k. FP I 57, centripetalk. FP I 37, tröghetsk. FP I 33, centrifugalk. FP I 37, yttre k. FP I 25, rörlig k. FP I 56, koercitivk. FP VII 257, parallell k. FP I 66, magnetisk k. FP VII 3, magnetomotorisk k. FP VII 259, konstant k. FP I 36, lyftkraft, retentionskraft FP VII 257, tryckkraft FP I 28, statisk k. FP I 56, statisk tyngdkraft FP I 66, tyngdkraft FP I 43, viktkraft FP I 93, tangentiell Terminologija | 2006 | 13 87 acceleration. FP I 82, dragningsacceleration. FP VII 34, friktionsacceleration, friktionsacceleration vid glidning. FP I 27, drivacceleration. FP I 24, medelacceleration. FP I 30, jordens gravitationsacceleration. FP I 22; koefficient: återhämtningskoefficient. FP I 32, elektrisk verkningsgrad. FP VII 327, kommersiell verkningsgrad. FP VII 327, brytningskoefficient. FP VII 82, minimikoefficient. FP I 6, verkningsgrad. FP VII 326, proportionalitetskoefficient. FP I 25, självinduktionskoefficient. FP VII 283, glidfriktionskoefficient. FP I 27, ömsesidig induktionskoefficient. FP VII 283, friktionskoefficient. FP I 28; kropp: absolut stel kropp, vågkropp. FP I 56, diamagnetisk kropp. FP VII 3, gasformig kropp. FP I 94, elastisk kropp. FP I 59, fysisk kropp. FP I 3, homogen kropp. FP I 86, elektrifierbar kropp. FP VII 34, stel kropp. FP I 29, fallande kropp. FP I 21, fritt fallande kropp. FP I 21, mjuk kropp. FP I 94, icke-elektrifierbar kropp. FP VII 34, paramagnetisk kropp. FP VII 3, vilande kropp. FP I 21, plastisk kropp. FP I 31, flytande kropp. FP I 94; moment: atomens magnetiska moment. FP VII 269, dielektrikens elektriska moment. FP VII 82, elektriskt moment. FP VII 102, tröghetsmoment. FP I 23, kraftmoment. FP I 64, kraftens vridmoment, kraftens rotationsmoment. FP I 70, rörelsemängdsmoment. FP I 26, kroppens tröghetsmoment. FP I 85, magnetiskt moment. FP VII 247, tilläggströghetsmoment. FP I 86, specifikt elektriskt moment. FP VII 102, friktionsmoment. FP I 29, friktionsmoment vid glidning. FP I 59, friktionsmoment. FP I 46; ström: flerfasström, tvåfasström. FP VII 334, effektivström. FP VII 331, extrström. FP VII 283, galvanisk ström. FP VII 133, induktionsström. FP VII 313, växelström. FP VII 332, växelström genom ledning. FP VII 356, konvektionsström, ledningsström. FP VII 356, förskjutningsström. FP VII 344, sofiström. FP VII 386, rotationsström. FP VII 313, verklig ström. FP VII 356, trefasström. FP VII 334, enfasström. FP VII 333; enhet: enhet i det absoluta systemet. FP I 55, härledd enhet. FP I 12, arbetsenhet. FP I 56, elektromagnetisk elektricitetsenhet. FP VII 349, enhet för elektricitetsmängd, enhet för elektrisk potential. FP VII 59, elektrostatisk elektricitetsenhet. FP VII 349, enhet för elektrisk kapacitans. FP VII 59, enhet för elektriskt motstånd. FP VII 167, energienhet. FP I 57, accelerationsenhet. FP I 18, hastighetsenhet. FP I 14, längdenhet. FP I 6, kvadratenhet. FP I 10, magnetisk massenhet. FP VII 3, masseenhet. FP I 11, grundläggande längdenhet. FP I 6, grundläggande areaenhet. FP I 10, konstant längdenhet. FP I 6, viktenhet. FP I 11, kubikenhet. FP I 10, resistansenhet. FP VII 169. En del sådana sammansatta fysiktermer med två och tre ord har bevarats ända till våra dagar, till exempel: våg: elektromagnetisk våg, longitudinell våg, ljusvåg; centrum: geometriskt centrum, masscentrum; element: sekundärelement, galvaniskt element; 88 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... energi: atomär e., elektrisk e., kinetisk e., magnetisk e., potentiell e.; induktion: elektromagnetisk i., elektrostatisk i., magnetisk i.; kraft: resultantkraft, centripetalkraft, tröghetskraft, centrifugalkraft, yttre kraft, magnetisk kraft, statisk kraft, tyngdkraft, tangentiell kraft, attraktionskraft, medelkraft; koefficient: verkningsgradskoefficient, proportionalitetskoefficient, självinduktionskoefficient; kropp: diamagnetisk kropp, fysikalisk kropp, paramagnetisk kropp; moment: tröghetsmoment, kraftmoment, magnetiskt moment; ström: galvanisk ström, växelström, ledningsström; enhet: arbetsenhet, energienhet, längdenhet, massenhet, viktenhet, resistansenhet och så vidare. Det finns också några sammansatta fyrledade termer i läroboken, till exempel: koefficient för absolut elastiska kroppar FP I 32, automatiskt reglerad ljusbågslampa FP VII 273, elektromagnetisk enhet för elektricitetsmängd FP VII 153, utbredningshastighet för elektrisk urladdning FP VII 114, elektrostatisk enhet för elektricitetsmängd FP VII 48, verkningsgrad för energiomvandling FP I 61, lagen om minskning av energivärdet FP I 61, lagen om bevarande av rörelsemängdsmoment FP I 30, högfrekvent växelström FP VII 298, svängningstid för en materiell partikel FP I 55, likströmsmotor FP VII 313, galvaniskt elements osmotiska teori FP VII 223, reducerad längd hos den fysikaliska pendeln FP I 87. I läroboken hittar man också sammansatta samordnade termer, till exempel: kraft-tyngd FP I 28, strömbrytare-frånkopplare FP VII 244, klocka-kronometer FP I 12, potential-vektor FP VII 342 och vektor-potential FP VII 354, hävert-registrerare FP VII 281, standard-termometer FP III 11 och termometer-standard FP III 11. Några av dem skulle kunna betraktas som appositionella, till exempel: bärvåg FP VII 383, kilogram-etalon FP I 11, meter-etalon FP I 6, stråle-vektor FP I 44, teleskop-reflektor FP VI 135, regulator-regleranordning FP I 38. 3. TERMINOLOGISK UTTRYCKSFORM I LÄROBOKEN ”FYSIKFÖRELÄSNINGAR” Läroboken innehåller många exempel på synonym och variantmässig uttrycksform, både för enskilda termer och för sidotermer i sammansatta termer. 3.1. Synonyma enskilda termer presenteras på två sätt. För det första sammanbinds två synonyma enskilda termer med konjunktionen eller. Följande fall av synonyma enskilda termer som sammanbinds med en konjunktion kan urskiljas: a) båda termerna är litauiska, t.ex.: avstånd eller distans FP I 7, reflex, Terminologija | 2006 | 13 89 eller studs FP I 32, vågande eller vågor FP I 55, mängd eller antal FP I 11, egenskap eller karaktär FP I 5, läge eller tillstånd FP I 3, jämvikt eller vila FP I 51, snurra (eller spinnare) FP I 91, rotation eller vridning FP II 14; b) den ena är en litauisk term och den andra ett lånord eller en hybridterm, t.ex.: lag eller axiom FP I 25, kon eller kolv FP VI 157, massa eller densitet FP I 55, material eller materia FP I 25, membran eller membran FP V 148, press eller pressverktyg FP I 83, princip eller regel FP I 15, balk (eller bjälke) FP I 73, tråd eller snöre FP I 73, förskjutning eller translation FP I 12, förstärkning eller amplifikation FP VII 379; c) båda termerna är lånord, t.ex.: faktum eller fenomen FP I 13, impuls eller moment FP I 54, multiplikator eller galvanometer FP VII 147, nonies eller vernier FP I 7, vibration eller oscillation FP I 55. För det andra sätts den ena av två synonyma enledsterminer inom parentes. På detta sätt presenteras: a) två eller till och med tre litauiska termer, t.ex.: rörelse (förflyttning) FP I 12, strand (kant) FP I 8, riktning (orientering) FP I 9, stöd (underlag) FP I 27, gestalt (form) FP I 60, åskledare (blixtstång) FP VII 131, förskjutning (deviation) FP VII 343, motverkan (reaktion) FP I 25, ringar (utbuktningar) FP I 82, skiva (trissa) FP I 22, trissa (skiva) FP I 27, lod (lodlina eller riktlod) FP I 9, sänke (vikt) FP I 9, vikt (tyngd) FP I 28, projektil (kastföremål, kastkropp) FP I 33, elasticitet (spänning) FP I 60, kil (splitter) FP I 80; b) den ena är en litauisk term och den andra ett lånord, t.ex.: ögonstycke (okular) FP I 8, reflex (reflexion) FP VI 12, gas (gas) FP I 6, diagonal (diagonal) FP I 15, hypotenusa (hypotenusa) FP I 81, fyrhörning (kvadrat) FP I 41, kombination (kombination) FP I 83, kontakt (kollision) FP I 76, kon (konus) FP I 43, parallellogram (parallellogram) FP I 32, lins (lins) FP VI 53, form (form) FP I 3, brytning (refraktion) FP VI 30, meridian (meridian) FP I 5, mutter (hylsa) FP I 82, isolator (isolator) FP VII 34, avskärning (segment) FP I 68, redskap (instrument) FP I 8, grund (bas) FP I 9, planimeter (ytmätare) FP I 10, plattform (plattform) FP I 22, pol (pol) FP VII 3, process (förlopp) FP I 4, median (median) FP I 66, muskel (muskulatur) FP I 3, reaktion (motstöt) FP I 26, reduktion (återställning) FP VII 242, rulle (skiva) FP I 21, diameter (diameter) FP II 10, trissor (block) FP I 73, radie (radie) FP I 7, korda (korda) 90 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... FP I 37, exakthet (precision) FP VII 165, undersökning (experiment) FP I 24, trajektoria (rörelsebana) FP I 34, frukt (resultat) FP I 13, drivmotor (motor) FP VII 313, lampa FP I 49, brännpunkt (fokus) FP I 41; c) två litauiska termer, en lånad term, t.ex.: konturer (omkrets, väggar) FP I 10, fenomen eller process (förlopp) FP I 4, tjocklek eller diameter FP I 7, tjuv (köl eller kil) FP I 83. Utöver de nämnda uttryckssätten för synonyma enkla termer kan läroboken även innehålla begrepp som betecknas med en sammansatt och en enkel term eller med två eller flera sammansatta termer med samma betydelse. Sådana synonyma termer förenas vanligen också med konjunktionen ”eller”, eller också skrivs en av synonymerna inom parentes, t.ex.: vågornas böjning, eller diffraktion FP IV 85, dynamomaskin (alternator) FP VII 313, elektrodskål, eller audion FP VII 383, energiomvandling (transformation) FP I 60, ångkondensator, eller kylare FP I 61, ljudreflex (eko) FP V 91, rörelsemängd eller moment FP I 26, kroppars fall, eller fall FP I 20, linsstyrka (dioptri) FP VI 53, magnetisk kompass, eller kompass FP VII 3, magnetisk susceptibilitet, magnetisk permeabilitet FP VII 13, medium (mellanliggande material) FP VII 342, mikrometer, eller mikrometerskruv FP I 8, precession, eller dagjämningspunkternas precession FP I 45, tilläggspunkt eller kropp FP I 56, likformig rörelse (rotation eller translation) FP I 69, kortslutning, eller ”kortslutning” FP VII 241, stavar, eller korta cylindrar FP VI 157; möjliga förskjutningar, eller möjliga hastigheter, eller principen om möjliga arbeten (Lagranges princip) FP I 71, den roterande skivans massa, eller dess så kallade tröghetsmoment FP I 23, normalelement eller standardelement FP VII 232, stödpunkten, eller svängningscentrum FP I 50, strömmens energi, eller strömmens arbete FP VII 332, svängningsfrekvens, eller antalet svängningar FP I 56, svängningsperiod, eller hela svängningstiden och svängningsperioden, eller hela svängningstiden FP I 51, verkan på avstånd, actio in distans FP VII 5. Till denna grupp skulle man tydligen kunna hänföra de enkla internationella och de beskrivande litauiska beteckningarna för vetenskapsområden, som ges i FP I 4, t.ex.: astronomi, eller läran om himlakropparnas rörelse; biologi, eller läran om den levande naturens fenomen; kemi, eller läran om sådana naturfenomen som har samband med förändringar i kroppars sammansättning eller i materien; mekanik, eller läran om kroppars rörelse och förflyttning. Terminologija | 2006 | 13 91 3.2. Även synonymisk återgivning av bestämningsleden i lärobokens sammansatta termer är tydlig, t.ex.: våg: längsgående (longitudinell) v., tvärgående, eller transversal, v., tvärgående (transversal) v. FP I 56; lag: den andra l., eller hastighetslagen FP I 21, lagen om energidegeneration, eller energispridning, FP I 61, kraftlagen, eller lagen om oberoende FP I 25; centrum: masscentrum, eller tyngdcentrum FP I 66, tyngdcentrum, eller masscentrum FP I 49, viktcentrum eller masscentrum FP I 66; energi: rörelseenergi, eller kinetisk energi FP I 57, potentiell energi, eller lägesenergi, hos en kropp FP I 58; rörelse: sammansatt eller resulterande r. FP I 14; koefficient: effektivitets- eller verkningsgradskoefficient FP VII 243; kropp: elastisk, eller fjädrande, k. FP I 30; linje: neutral-, eller jämviktslinje FP I 54; värld: fysisk, eller objektiv, v.; yttre, eller fysisk, v.; inre, eller subjektiv, v. FP I 3; yta: ekvipotential y. eller nivåyta y. FP VII 67; apparat: torknings-, eller avfuktnings-, a. FP I 41; jämvikt: indifferent, eller likgiltig, j. FP I 69; system: metriskt, eller decimalt, måttsystem FP I 5; trissa: av andra slaget, eller rörlig, t., av första slaget, eller fast, t. FP I 73; ström: flerfasig eller polyfasig s. FP VII 334, Foucaults, eller virvel-, s. FP VII 283, verklig s. eller hel s. FP VII 356; våg: decimal-, eller tiodelad, v. FP I 80; enhet: kubisk, eller sextal, e. FP I 10, enhet för magnetismmängd eller magnetisk massa FP VII 8, grundläggande längdenhet FP I 6 och primär längdenhet FP I 5. 3.3. Förutom exemplen på synonymiska uttryck för underordnade led i de angivna sammansatta termerna finns det i ”Fysikföreläsningarna” gott om fall av variantuttryck för underordnade led i sammansatta termer, vilka kan klassificeras på följande sätt. För det första uttrycks det underordnade ledet i en sammansatt tvåordsterm med ett attributivt particip och en substantivgenitiv; med ett attributivt particip, ett vanligt particip och en substantivgenitiv, t.ex.: återböjd vinkel FP I 50, återböjd vinkel FP I 51 och återböjningsvinkel FP I 79; svängande tid FP I 51, svängande tid FP I 52 och svängningstid FP I 55, svängnings- (svängande) tid FP I 49, men svängande (svängnings-) 92 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... amplitud FP I 49; dragkraft FP I 22, dragande kraft FP I 20 och attraktionskraft FP I 58. För det andra uttrycks det underordnade ledet i en sammansatt tvåordsterm med adjektiv med suffixen -iškas, -a och -inis, -ė, till exempel: absolutistisk rörelse FP VII 432 och absolut rörelse FP I 16, elektrisk termometer FP VII 167 och elektrisk termometer FP VII 198. För det tredje uttrycks det underordnade ledet i en sammansatt tvåordsterm med ett obestämt respektive bestämt adjektiv, till exempel: elektrisk spänning FP VII 342 och den elektriska spänningen FP VII 48, horisontell linje FP I 53 och den horisontella linjen FP I 16, men horisontell axel FP I 93 och horisontellt plan FP I 9, fast kropp FP I 4 och den fasta kroppen FP I 56, verklig hastighet och den verkliga hastigheten FP I 17. För det fjärde uttrycks det underordnade ledet i en sammansatt tvåordsterm med ett obestämt eller bestämt particip, men ibland med annan tempusform eller diates, till exempel: förvärvad hastighet och den förvärvade hastigheten FP I 19, förvärvad hastighet FP I 21, rörlig massa FP I 57 och den rörliga massan FP I 24, tangerande linje FP I 54, men den tangerande linjen FP I 19, icke-deformerbar kropp FP I 73 och den icke-deformerbara kroppen, den icke-deformerbara kroppen FP I 74, vridmoment och det vridande momentet FP II 10, vridande moment FP I 65, svängande pendel och den svängande pendeln FP I 87, verkande kraft FP I 24 och den verkande kraften FP I 27. För det femte uttrycks det underordnade ledet i en sammansatt tvåordsterm med adjektiv med suffixen -inis, -ė och -iškas, -a samt med genitiv av ett substantiv, till exempel: fysikalisk storhet och fysikens storhet FP I 5, elektrisk förskjutning FP VII 342 och elektrisk förskjutning FP VII 202; med adjektiv med suffixen -ingas, -a och -(al)inis, -ė, till exempel: normal position FP I 69 och normal position FP I 59; jämför även normal elektrod FP VII 230, normalt viloläge FP I 51, men normal element FP VII 232. För det sjätte uttrycks ett av de underordnade leden i en sammansatt treordsterm med ett obestämt eller bestämt ordningstal, till exempel: hävstång av andra klassen FP I 72 och hävstång av den andra klassen FP I 70, hävstång av första klassen FP I 78 och hävstång av den första klassen FP I 70, hävstång av den första klassen FP I 71; jämför även nonie av andra klassen FP I 8, hävstång av den tredje klassen FP I 72. I ”Fysikföreläsningarna” kan man urskilja ytterligare fall av varierande uttryckssätt, till exempel morfologiska varianter: resultant FP I 15, resultant, resulterande FP I 49; morfologiska varianter: bärstänger (eller bärare) FP I 78; syntaktiska varianter: gas i förtunnat tillstånd FP VII 386 och förtunnad gas FP VII 385, rörelse längs en rät linje FP I 13 och rätlinjig rörelse FP I Terminologija | 2006 | 13 93 14, krökt linje FP I 36 och den krökta FP VII 257, kugghjul (kuggat hjul) FP I 76. Kanske kan även termerna planhet (planhetsgrad) FP I 50, hastighet (fart) FP I 14, känsel (förnimmelse)8 FP I 13, kvadratisk (kvadraterad) [meter] FP I 10 hänföras hit. 4. SLUTSATSER 1. V. Čepinskis ”Fysikföreläsningar” var, med undantag för de begränsade kurskompendier som användes, det vill säga K. Šliūpos hektograferade kurs i termodynamik, I. Končius kompendier till fysikföreläsningarna och P. Brazdžiūnas termodynamikföreläsningsanteckningar tryckta med dupliceringsapparat, den enda och huvudsakliga fysikläroboken för högre utbildning, som användes av en hel generation studenter inom olika ämnesområden. 2. Terminologin i ”Fysikföreläsningar” består av allmänna termer, fysiktermer samt några termer från mekanik och andra vetenskapsområden med anknytning till fysik: det rör sig om vanliga litauiska ord och avledningar som har gjorts till facktermer. Bland avledningarna är suffixen -imas/-ymas, -umas, -inys, -iklis, -tuvas, -ėjas, -tojas och ändelserna -a, -is vanligast; även sammansättningar förekommer. 3. De flesta lånorden är internationella termer av latinskt eller grekiskt ursprung. En del av dem har en något annorlunda, numera ovanlig fonetisk eller morfologisk form. Endast ett drygt tiotal främmande termer har kommit från grannspråken genom olika slags kontakter (ekonomiska, kulturella och politiska). 4. Läroboken ”Fysikföreläsningar” innehåller sannolikt flest sammansatta två- och treledade termer, vilka kan delas in i vissa grupper efter huvudleden. Särskilt stora är grupperna av sammansatta termer med termerna energi, hastighet, kraft, koefficient, kropp, moment, ström, enhet. som huvudled. 5. En betydande del av både enkla och sammansatta termer används fortfarande inom fysikterminologin. Därför kan man hävda att en viss del av fysikterminologin hade etablerats redan under 1900-talets första årtionden. Å andra sidan visar den omfattande användningen av synonymer och varianter, både bland enkla och sammansatta termer, något annat: vissa begrepp betecknades med flera termer. 8 Termerna i läroboken plokštis och plokštuma, greitumas och greitis, jautimas och pojūtis betraktade var för sig skulle inte ses som avledningsvarianter, eftersom de är avledningar av olika avledningstyper. Att V. Čepinskis lärobok däremot anger en av dem inom parentes tyder på att de användes omväxlande. 94 Angelė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos... LITERATŪRA Fizikos istorija 1988: Fizikos istorija Lietuvoje. I (1579–1940). Autorių kolektyvas: P. Brazdžiūnas, H. Horodničius, H. Jonaitis, A. Pundzevičynas, I. Šenavičienė, Vilnius. Kaulakienė A. 1991: Mokslo kalbos užuomazgos „Kelcivye.“ – Lietuvių kalbotyros klausimai 29. Kaulakienė A. 1993: Lietuvių fizikos terminografijos pradmenys. – Lituanistica 1 (13). Kaulakienė A. 1994: „Aušros“ fizikos populiarinimo straipsnių terminija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 31. Kaulakienė A. 1995: Pirmojo lietuviško Fizikos vadovėlio 90-metis. – Terminologija 2. Kaulakienė A. 1994: Rankraštinio Igno Končiaus fizikos vadovėlio kalba. – Lituanistica 3 (19). Kaulakienė A. 2002: Konstantino Šakenio Fizikos vadovėlio terminija. – Terminologija 9. Mačionis Z. 1992: Profesorius Vincas Čepinskis. Vilnius. Makariūnienė E., Klimka L. 1994: Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas. Vilnius. Makariūnienė E., Klimka L. 2001: Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas. Vilnius. Martišius J. A. 1991: Žymiaus meistro statiniai; Profesoriaus Vinco Čepinskio 120-osioms gimimo sukaktuvėms. – Fizikų žinios 1. Martišius J. A. 1996: Vinco Čepinskio 125-osioms metinėms. – Fizikų žinios 10. Šenavičienė I. 1982: Fizikos raida Lietuvoje (1920–1940). Vilnius. Šiuolaikinė fizika 1997: Šiuolaikinė fizika Lietuvoje. Sudarytojai: E. Makariūnienė, E. Rupšlaukis, D. Usorytė, Vilnius. Urbutis V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius. ŠALTINIAI A – Aušra, Laikraštis, išleidžiamas per Dra. Bassanawicziu (1883–1886). FP – Čepinskis V. 1923–1926: Fizikos paskaitos. I–VII sk. Kaunas. K – Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešas (1849–1879). KΦ – Končius I. 1919: Fizika: Fizikos vadovėlis gimnazijoms [Rankraštis]. VUBR. F1. F1039. PF – Neris P. 1889: Populariškas rankovdis fizikos. Šeandoras. ŠF – Šakenis K. 1920: Fizika, Tilžė. T – Terminai fizikos reikalams. 1923–1924. – Lietuva. THE TERMINOLOGY OF THE FIRST LITHUANIAN PHYSICS TEXTBOOKS FOR HIGHER SCHOOLS “Fizikos paskaitos” (Lectures of Physics) by V. Čepinskis was the only and the main physics textbook for higher schools, which was used by the whole generation of students of various specialities, apart of brief synopses of various courses, i.e. the hectographed course of thermodynamics by K. Šliūpas, the synopsis of I. Končius’ lectures of physics and P. Brazdžiūnas notes of thermodynamics printed using rotary press. The terminology of “Fizikos paskaitos” consists of general terms, terms of physics, some terms of mechanics and other spheres of science related to physics: these are terminologized ordinary Lithuanian words and derivations. The most frequent derivations and compound words are with the suffixes -imas/-ymas, -umas, -inys, -iklis, -tuvas, -ėjas, -tojas and with the endings -a, -is. The majority of borrowings are international Latin or Greek terms. Some of them have a different, unusual phonetic or morphological form. A few barbarisms, which came in different ways (economic, cultural, and political) from neighbouring languages are found. Binomial and three-component composite terms, which can be subdivided into certain families of words according to the main component, make up the majority of terms in the textbook “Fizikos paskaitos”. The families of composite terms, where the Terminologija | 2006 | 13 95 main words are terms like energija, greitumas, jėga, koeficientas, kūnas, momentas, srovė, vienetas are the largest. A fair amount of one-word and composite terms is still in use in terminology of physics. Thus, it can be stated that in the first decades of the 20th century a certain part of the terminology of physics was rather well established. On the other hand, numerous synonymy and variability of one-word and composite terms show that some concepts did not have established terms. The terminology of such concepts was still developing. Gauta 2006-11-10 Angėlė Kaulakienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 96 Angėlė Kaulakienė | Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos...