Angelė Kaulakienė. Lietuvių fizikos terminijos raida

ALBINA AUKSORIŪTĖ Institutet för litauisk språkforskning Angelė Kaulakienė. Den litauiska fysikterminologins utveckling: monografi. Vilnius: Technika, 2009, 440 s. År 2009 publicerades språkforskaren docent dr Angelė Kaulakienės monografi Den litauiska fysikterminologins utveckling. Utgivningen av denna monografi är verkligen en viktig händelse för litauisk terminologi. I boken undersöker dess författare – en erfaren terminolog – ingående den litauiska fysikterminologins utveckling, från de första populärvetenskapliga fysikartiklarna, publicerade i de tidigaste litauiska tidningarna Keleivyje (1849–1880) och Aušroje (1883–1886), fram till de senaste normerande terminografiska fysikpublikationerna. Som det står i förordet har monografin ”tillkommit som ett resultat av författarens mångåriga forskning och en ansenlig mängd artiklar som publicerats i Lietuvių kalbotyros klausimai, Kalbos kultūra, Lituanistica, Terminologija och andra vetenskapliga publikationer”. Boken består av två delar: i den första, teoretiska delen Den litauiska 268 Albina Auksoriūtė | fysikterminologins utveckling behandlas fysikterminologins tre utvecklingsskeden, medan den andra delen innehåller en ordbok över fysiktermers utveckling. I det första kapitlet, Det första skedet i fysikterminologins utveckling, analyseras terminologin i de populärvetenskapliga fysikartiklarna i tidningarna Keleivis och Aušra samt i Petro Vileišis (1851–1926) lärobok Populariškas rankvedis fizikos (1899). Termerna undersöks med avseende på ursprung och ordbildning; deras variantformer och synonymi diskuteras, liksom den kategoriska polysemin hos termerna i P. Vileišis lärobok. Efter den ingående undersökningen av varje avsnitt ges kortfattade sammanfattande slutsatser. Författaren inleder behandlingen av det andra skedet i fysikterminologins utveckling med en diskussion av terminologin i Igno Končius handskrivna Fysiklärobok. Ig. Končius skrev läroboken för gymnasieskolor och avslutade den i slutet av 1919, men den trycktes aldrig. Intressant nog rådgjorde och brevväxlade Ig. Končius med K. Būga; monografins författare återger K. Būgas förslag och rättelser. I underavsnittet i det andra kapitlet, Den litauiska fysikterminografins begynnelse, analyseras den termlista som sammanställdes av Ig. Končius, Termer för fysikens behov. Den granskades av J. Jablonskis och behandlades av Terminologikommissionen vid utbildningsministeriet. Som det står i boken: ”Detta är en tvåspråkig (litauisk och rysk) termordbok med inslag av en förklarande ordbok. Man har strävat efter att ta med så mycket som möjligt av den dåtida fysikens och teknikens terminologiska lexik.” (90). Monografin behandlar ingående termerna och den terminologiska lexiken i Termer för fysikens behov, deras förklaringar samt de synonymer och varianter som anges. Den visar de tydliga ansatser till standardisering av termer som framträder i ordboken och drar slutsatsen att denna ordbok är ”det första steget i litauisk fysikterminografi, som banade väg för andra ordböcker över fysiktermer” (90). En annan källa från det andra skedet i fysikterminologins utveckling som behandlas i monografin är Konstantinas Šakenis Fysik (1920) – en lärobok avsedd för elever i gymnasiets högre klasser. Den skrevs samtidigt som den tidigare nämnda läroboken av Ig. Končius. Därför ägnas ett särskilt underavsnitt i monografin åt mekaniktermerna i Ig. Končius och K. Šakenis fysikläroböcker. Efter att ha diskuterat och jämfört mekaniktermerna i de båda publikationerna framhåller författaren att ”av variationen i benämningarna på mekanikbegrepp, termers synonymi, systematisering och samordning av underordnade och besläktade termer i de nämnda läroböckerna kan man dra slutsatsen att fysikterminologin vid denna tid fortfarande höll på att skapas och uppvisade alla kännetecken på ett terminologiskt utvecklingsskede” (110). Terminologija | 2009 | 16 269 Undersökningen av den andra perioden i fysikterminologins utveckling avslutas med en granskning av terminologin i den första litauiska läroboken i fysik för högre utbildning. Åren 1923–1926 skrev professor V. Čepinskis en omfattande lärobok i experimentell fysik, Fizikos paskaitos, som närmast är en första litauisk fysikencyklopedi. Som författaren påpekar hade ”Fizikos paskaitos utan tvivel ett betydande inflytande på utvecklingen av litauisk fysikterminologi, särskilt eftersom professorn ständigt behövde rådfråga J. Jablonskis och terminologikommissionen vid utbildningsministeriet om terminernas lämplighet” (111). Denna lärobok var den huvudsakliga fysikläroboken för högre utbildning och användes av studenter inom olika specialiteter. A. Kaulakienė granskar utförligt termerna i den nämnda läroboken och hävdar ”att en viss del av fysikterminologin redan hade stabiliserats under 1900-talets första årtionden. Å andra sidan visar den rikliga synonymiska och variantmässiga förekomsten av såväl enkla som sammansatta termer också något annat: vissa begrepp hade ännu inte etablerade termer. Terminologin för sådana begrepp höll fortfarande på att utarbetas” (135). När bokens författare presenterar den tredje perioden i fysikterminologins utveckling analyserar hon i de två första underavsnitten termernas bildning och ursprung samt deras synonymiska och variantmässiga uttryck i Povilas Brazdžiūnas Bendrosios fizikos vadovėlio (I–IV d., 1960–1965), liksom terminologin för magnetism och elektricitet i läroböcker av K. Šakenis, V. Čepinskis och P. Brazdžiūnas ur ett bruksperspektiv. I detta kapitel hade det kanske också varit värdefullt att behandla terminologin i läroböckerna av den framstående fysikern K. Baršauskas (M. Krikščiūnas, K. Rindzevičius, K. Baršauskas Fizika (I, 1940), K. Baršauskas Fizika (III–IV, 1947)). För det första hade dessa läroböcker inte bearbetats av redaktörer, och deras terminologiska ordförråd hade därför bevarat sin autenticitet. För det andra skulle de fysiktermer som K. Baršauskas och hans kolleger använde ha berikat inte bara monografins tredje kapitel utan även själva Fizikos terminų raidos žodyną. Kanske kan denna antydan bli en uppmuntran för författaren att utarbeta en separat och utförlig Fizikos terminų raidos žodyną som omfattar ännu fler fysikkällor. A. Kaulakienė behandlar och sammanfattar separat den synonymiska och variantmässiga förekomsten av termer från alla tre perioderna i fysikens utveckling. Hon visar vilka grupper av synonymer som användes under respektive period, anger hur de återges, bedömer förhållandet mellan litauiska och lånade fysiktermer under olika utvecklingsperioder, överblickar de faktorer som bestämmer synonymi och variation inom fysikterminologin samt analyserar de oönskade följder som synonymi mellan litauiska och lånade termer får för terminologin. I slutet av underavsnittet drar författaren två viktiga slutsatser: 270 Albina Auksoriūtė | ”För det första är kravet på att en term ska vara entydig ouppnåeligt i praktiken för denna terminologi. Därför skulle det nämnda kravet på termen kunna betraktas som fakultativt, men inte nödvändigt. För det andra bör kravets fakultativa karaktär grundas enbart på välmotiverad termssynonymi (när ett begrepp benämns med både en litauisk och en lånad term) och variation bland sammansatta och elliptiska termer” (182). Inom litauisk terminologi har gränsen mellan synonymiska termer och varianter hittills inte definierats strikt och tydligt. Detta kommenteras också i monografins fotnot 6. Av monografin framgår emellertid att författarens syn på varianter är något vidare. En sådan vidare förståelse av varianter bör tydligen betraktas som författarens prerogativ, något som man också skulle kunna diskutera. I det sista underavsnittet i det tredje kapitlet behandlas den normativa aspekten av litauiska fysikterminordböcker; fyra fysikordböcker jämförs och diskuteras: Terminai fizikos reikalams (1923–1924), Fizikos terminų žodynas (1958), Fizikos terminų žodynas (1979) och Fizikos terminų žodynas (2007). I slutet av den första, teoretiska delen av boken presenteras tämligen kortfattade men utförliga slutsatser. Författaren avslutar med påståendet att ”den nuvarande fysikterminologin är ganska väl normerad och motsvarar möjliga fall av idealisk nominering, där en term betecknar endast ett begrepp och ett begrepp motsvarar endast en term” (198). I bokens andra del presenterar A. Kaulakienė en ordbok över fysiktermers utveckling. Termerna ordnas alfabetiskt i nästlad form och efter kronologisk användningsordning; dessutom illustreras varje term, synonym eller variant som har varierat under utvecklingens gång med en mening eller ett utdrag ur källan. Ordboken omfattar de flesta grundläggande besläktade och underordnade fysiktermer. Där återges inte bara huvudtermerna från de källor som behandlas i monografins första del, utan även samtliga synonymer och varianter, tillsammans med autentiska källexempel som förklarar begreppen. Ordbokens uppslagsord har utarbetats med utgångspunkt i Fizikos terminų žodynais, utgivna 1979 och 2007, men i sin egen ordbok tar författaren också med flera termer som inte finns i de nämnda ordböckerna och som används i de fysikpublikationer som behandlas i bokens första del. I författarens omsorgsfullt utarbetade ordbok framgår tydligt när varje angiven besläktad respektive underordnad term började användas, hur benämningen på begreppet har utvecklats och vilken term som har etablerats i dagens språkbruk. Ordboken innehåller därmed ytterst värdefullt material om fysikterminologi, som kan ligga till grund för ytterligare många vetenskapliga undersökningar. Terminologija | 2009 | 16 271 Det bör noteras att vi ännu inte har haft monografier där en terminologilingvist ingående har undersökt den nästan 160-åriga utvecklingen av terminologin inom något vetenskapsområde. Detta arbete är därför viktigt inte bara för terminologer utan också för specialister inom det analyserade området – fysiker. Mottagen 2009-12-23 Albina Auksoriūtė Litauiska språkets institut P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] 272 Albina Auksoriūtė