Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje

Morfologiska varianter av anatomiska termer i litauisk lexikografi under 1600–1700-talen PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ Litauiska språkinstitutet NYCKELORD: medicin, anatomisk term, variant, morfologisk variant, ordbok INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Ord och ordkombinationer med anknytning till medicin återfinns redan i de första litauiska skriftliga källorna – allmänna översättande tvåspråkiga ordböcker (vanligen tysk–litauiska och litauisk–tyska), vilka hade stor betydelse inte bara för utvecklingen av det litauiska skriftspråket och lexikografin, utan också för framväxten av litauisk medicinsk terminologi. Den bortgångne litauiske läkaren, anatomen och antropologen, professor Gintautas Jurgis Česnys (1940–2009), som forskade om historien bakom den litauiska anatomiska nomenklaturen, betraktar Konstantinas Sirvydas trespråkiga (polsk–latin–litauiska) ordbok som dess ursprung. En betydande del av orden där har blivit anatomiska termer och används fortfarande, till exempel armbåge, mun, huvud, gom, hals, lever, ljumske, hjässa, nacke, finger, hand, haka, hjärna, hjärta med flera (Česnys 2002: 56). Dessa och andra ord som betecknar grundläggande kroppsdelar och organ, liksom vätskor som de producerar, återfinns också i senare ordböcker som författades i Lill-Litauen. Artikelns källor är således följande ordböcker från 1600–1700-talen i Stor- och Lill-Litauen (hädanefter DL och ML): Dictionarium trium linguarum, In usum Studiose Iuventus, Auctore [...] Constantino Szyrwid (hädanefter SD), Clavis Germanico–Lithvana (hädanefter C), Lexicon Lithuanicum (hädanefter Lex), Lexicon Germanico=Lithvanicum et Lithuanico=Germanicum, darinnen [...] von Iacobo Brodowskij, Praecentore Trempensi (hädanefter B), Vocabularium litthvanico–germanicum, et germanico–litthvanicum [...] von Friederich Wilhelm Haack (hädanefter H), Littauisch=Deutſches und Deutſch=Littauiſches Lexicon, [...] von Philipp Ruhig (hädanefter R), Littauiſch=deutſches und Deutſch=littauiſches Wörter=Buch, [...] von Chriſtian Gotlieb Mielcke, Cantor in Pillckallen (hädanefter MŽ). Terminologija | 2012 | 19 105 Som artikelns ämne har valts ett semantiskt mikrosystem inom medicinsk terminologi – anatomiska termer. Från de nämnda lexikografiska källorna samlades ord och ordkombinationer som betecknar begrepp inom människans anatomi (kroppsdelar, organ och vätskor som de producerar), både sådana som fortfarande används i dag (det vill säga har blivit medicinska termer) och sådana som inte längre används. En typ av termvarianter undersöks – morfologiska varianter. De har grupperats i rader av termvarianter som betecknar samma begrepp (sammanlagt 58 rader och 216 olika varianter). Syftet är att beskriva morfologiska varianter av anatomiska termer i ordböcker från 1600–1700-talen i DL och ML, fastställa deras typer och undertyper, i någon mån undersöka orsakerna till termvariation och visa dess utveckling. Några ord bör sägas om vissa terminologiska begrepp. I artikeln har man valt att använda termen variant1. Här utgår man från den traditionella förståelsen av termen: med en variant avses en term som består av ett eller flera ord och har samma betydelse men en annan uttrycksform. För att benämna den undersökta typen av termvarianter och dess undertyper används likaså traditionellt termerna morfologiska varianter (genus-, numerus- och ändelsevarianter). I språkvetenskaplig och terminologisk litteratur brukar varianter vara språkliga enheter som skiljer sig åt i någon enskild egenskap, på grundval av vilken de indelas i olika typer. Det undersökta materialet visade emellertid att det finns mycket få sådana renodlade varianter. De flesta anatomiska termer i ordböckerna skiljer sig åt i minst två och ibland fler egenskaper2. Därför används i artikeln även termerna renodlade varianter, blandade varianter. Med renodlade varianter avses termer som, som redan nämnts, skiljer sig åt i endast en egenskap (i detta fall en morfologisk), medan termen blandade varianter betecknar termer som skiljer sig åt i två eller fler egenskaper. I sådana fall betraktas den särskiljande morfologiska egenskapen som den primära, medan de särskiljande fonetiska och ortografiska egenskaperna betraktas som sekundära. En grupp med två eller fler varianter som betecknar samma begrepp kallas en variantserie (jfr synonymserie). 1 Variantbegreppet inom terminologin behandlas tämligen utförligt i Astos Mitkevičienės artikel (se Mitkevičienė 2004). Därför går denna studie inte närmare in på teoretiska överväganden, utan begränsar sig till att ange författarens ståndpunkt och litteratur i frågan. 2 Av denna anledning är det tämligen besvärligt att dela in anatomiska termvarianter i olika typer, eftersom varianter som tillhör en enda viss typ är mycket ovanliga – samma varianter kan hänföras till olika typer. Därför grundar sig indelningen av varianter i denna studie på de särskiljande morfologiska egenskaperna hos anatomiska termvarianter. 106 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje Variation3 är en egenskap som kännetecknar inte bara språkets, utan också vetenskapens, teknikens och konstens terminologi (historisk eller nutida). Den framträder dock kanske tydligast i tidiga skrivna texter, när skriftspråket ännu höll på att utformas. Därför är den stora mängden olika former av ett och samma ord helt förståelig, inte bara i olika författares texter utan ofta även hos en och samma författare. Man kan anta att varianter, när man undersöker ursprunget till terminologin inom ett visst område, bidrar till att belysa termernas utveckling och tendenserna i deras urval och användning. MORFOLOGISKA VARIANTER I denna studie betraktas böjnings- och avledningsvarianter av ordformer som morfologiska (se Župerka 1983: 28, Miliūnaitė 2009: 143, 172, jfr Ахманова 2005: 71). I de aktuella ordböckerna påträffades tre typer av morfologiska varianter: genus-, numerus- och ändelsevarianter. De morfologiska varianterna utgörs oftast av anatomiska termer med ett ord; endast några få sammansatta termer förekom – deras varianter skiljer sig åt genom genus- eller artbestämmande led. 1. GENUSVARIANTER Till denna typ av morfologiska varianter hör främst grupper av anatomiska termer med ett ord (sammanlagt 17 grupper och 78 olika varianter), vars termer skiljer sig åt i genus – en eller flera medlemmar i variantgruppen är feminina, medan en annan eller flera andra är maskulina: Alkūnė4 (lat. cubitus) – Alkune5, pol. Łokieć / członek rękt od przegubu aż do dłoni, lat. Cubitus, ulna, lacertus SD 2536 / Alkune, ty. Ellenbogen B I 406747 / Elkune, ty. Arm B I 11922, Elkune, ty. Ellen- 3 Om detta har många teoretiska arbeten publicerats (artiklar och böcker) (se vidare Miliūnaitė 2009, Авербух 2003, Ахманова 2005, Бабанова 1994, Граудина 2003, Лейчик 1994, Марузо 2004, Сложеникина 2005, Татаринов 1996 m.fl.). Litauiska terminologer har byggt på litauiska och ryska forskares teoretiska insikter i frågan om termvariation när de undersökt termers mikrosystem inom specifika vetenskapsområden (litteratur, byggnadsteknik) (se Mitkevičienė 2004, Stunžinas 2008). 4Termen i den moderna anatomiska nomenklaturen (se Medž). 5 I artikeln återges anatomiska termer med originalets skrifttecken och i alfabetisk ordning. Medlemmarna i variantgrupperna ordnas kronologiskt, det vill säga med hänsyn till dateringen av den ordbok ur vilken termen hämtats. Efter termen anges motsvarigheter på andra språk – polska och latin (i K. Sirvydas ordbok) samt tyska – följt av källförkortningen (den återges så som den står i Lietuvių kalbos žodyne) och sidnumret. Olika termvarianter skrivs med fetstil. 6 Originalsida. 7 Originalsida och rad. Terminologija | 2012 | 19 107 begen C I 5118, Elkune, ty. Ellenbog[en] Lex 309 / Élkūnė, ty. Arm B I 11921 / Elkuns, ty. Ellenbogen B I 40647 / Alkunė, ty. Arm, das untere Theil Rvl 31, Alkunė, ty. der Ellnbogen MŽiv 4, Alkunė, ty. Arm, der untere Theil MŽvl 41, Alkunė, ty. der Ellbogen MŽiv 66 / Elkunė, ty. der Ellbogen MŽiv 66 / Elkūnas, ty. Elbogen C I 553 / Alkūnas, ty. Elbogen C I 553. Enligt LKŽe används den feminina varianten Elkune / Élkūne / Elkunė ~ elkūnė10 i levande språk (Grž) och i skrifter från Ostpreussen, medan den tidigaste källan för den maskulina varianten Elkūnas ~ elkūnas anges vara Clavios ordbok. I den sistnämnda ordboken förekommer också en variant med rotvokalen a – Alkūnas ~ alkūnas, som i LKŽe upptas endast som ett ord från denna källa. Antakis (lat. supercilium) – Ant-Akkis, ty. Augenbrauen C I 180 / Antakė, ty. Augenbrahue Rvl 40, MŽvl 54; Antakkei, ty. Augen Brauen B I 1566 / Antakės, ty. die Augen=Brauen MŽlv 2. Enligt LKŽe anges P. Ruigys ordbok som ursprungskälla för de feminina varianterna Antakė ~ antakė, Antakės ~ antakės. I den ordboken användes ordet, utöver sin huvudsakliga betydelse ”ögonbryn”, även i betydelsen ”ögonlock”. K. G. Milkus använde också dessa former i sin ordbok; hans föregångare P. Ruigys ordbok kan ha påverkat detta. Blakstiena (lot. cilium) – Blakſtenai, vok. Augenbrauen C I 180, Blakſtenai, vok. Augen Brauen B I 1566, Blakſtenai, vok. Augen Haar B I 15629, Blakſtenai, vok. Augen Wimpern B I 1572, Blakſtenai, vok. die Wimpern Rlv 16, Blakſtenai, vok. Augen=Wimpern MŽlv 28 / Blakſtēnai, vok. Wimpern der Augen MŽvl 542 / Blakſtenos, vok. Wimpern der Augen MŽvl 542. Vieni iš akies priedinių organų daugelyje ML žodynų (išskyrus K. G. Milkaus žodyną, kuriame ši sąvoka įvardyta moteriškosios giminės terminu) vadinami vyriškosios giminės terminu Blakſtenai / Blakſtēnai ~ blakstienai. LKŽe nurodoma, kad šis žodis yra vartojamas gyvojoje kalboje (Kp, Gs) ir raštuose (R, J). Vad (lat. crus) – Blauȥda, pol. Goleń, lat. Crus, Tibia SD 170, Blauȥda, pol. Lyft mięśinty / pega, lat. Sura SD 258 / Blauȥda, tyska Bein C I 268, Blauȥda, tyska Waden C IV 891, Lex 435, Blauȥda, tyska Bein pro pede B I 21048, Blauȥda, tyska Lenden B II 86647, Blauȥda, tyska Wade B I 51424, Blauȥda, tyska Schienbein B I 51424, Blauȥda, tyska die 8 Originalsida. 9 Originalsida. 10 Efter tilde-tecknet (~) anges termen omskriven med dagens skrivtecken. 108 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje Wade am Fuß Rlv 16, MŽlv 28 / Blauzdà, på vok. Schenkel Rvl 305, MŽvl 409, Blauzdà, på vok. Wade MŽvl 525 / Blauzdas, på vok. Beinschiene B I 21116. Enligt uppgifterna i LKŽe är den maskulina varianten Blauzdas ~ blauzdas belagd endast i skriftliga källor (I.Simon, Ch). Handflata (lat. metacarpus) – Delnas, pol. Dłoń spódnia, lat. Vola manus SD 144 / Delwas, på vok. hole Hand Lex 50a / Délna, på vok. x hole Hand B II 62735 / Delna, på vok. die flache Hand inwendig MŽlv 47. Den feminina varianten Délna / Delna ~ delna används, vilket framgår av de illustrativa exemplen i LKŽe, i talspråket (Skr, Vvr, Plt, Tl) och i skrift (J, K, R, Žem, I, I.Simon, MŽ). Ordet Lexicon Lithuanicum Delwas ~ delvas kan vara ett korrekturfel (se Lex 1987: 495). Länd, ländrygg (lat. lumbus); hypokondrieområdet (lat. regio hypochondriaca) – šlepšna, pol. Słabizna, lat. Hypochondrion SD 506 / Slepšnas, på vok. Lenden C II 1191. Den feminina formen šlepšna / Slepšna ~ slėpsna och den maskulina formen Slepšnas ~ slėpsnas användes i ordböcker med flera betydelser – lumbus och regio hypochondriaca. I den nuvarande anatomiska nomenklaturen har den feminina termen slėpsna etablerat sig, medan LKŽe för den maskulina varianten Slepšnas ~ slėpsnas endast anger skriftliga belägg (N, NdŽ). Skalle (lat. cranium) – Kaukolas, på vok. Schedel C III 404, Rvl 304, MŽvl 407, Kaukolas, på vok. Scheitel des Hauptes Rvl 305, MŽvl 408, Kaukolas, på vok. die Hirnschädel MŽlv 111 / Kaukolė, på vok. die Hirnschädel MŽlv 111, Kaukolė, på vok. Scheitel des Hauptes MŽvl 408 / Kaukolė, på vok. Scheitel des Hauptes Rvl 305. Enligt uppgifterna i LKŽe är den maskulina varianten Kaukolas ~ kaukolas, som betecknar ett av osteologins grundbegrepp, belagd endast i skriftliga källor (K.Būg, J, BzBk, R, MŽ, BtMr). Häl (lat. calx) – Kułnas, pol. Koftká / nogicześc, lat. Talus SD 222 / Kulnis, ty. Ferfen vid Verfen B I 46535, Kulnis, ty. Heße B II 69331, Kulnis, ty. Ferfe C II 652, MŽvl 182, Kulnis, ty. Hacke am Fuß C II 829, MŽvl 249, Kulnis, ty. Verfen C IV 711, Kulnis, ty. Ferfen Lex 35a, Kulnis, ty. Hacke Lex 45, Kulnis, ty. die Hacke oder Ferfe am Fuß Rlv 70, Kulnis, ty. die Hacke, Ferfe am Fuß MŽlv 135 / Kulnis, ty. Ferfe Rvl 138. Som exemplen på de angivna varianterna visar användes den term som har etablerats i dagens anatomiska terminologi, häl, endast av K. Sirvydas. Författarna till ML-ordböckerna använde den feminina varianten Kulnis / Kulniš ~ kulnis. LKŽe ger exempel på användningen av namnet på denna del av den nedre extremiteten från talspråket (Grš, VIkv, Šll, Šv) och från skrifter (V.Kudir, J.Balt, N, BsP, BB). Terminologija | 2012 | 19 109 N a g a s (lat. unguis) – naga, pol. Pázur, lat. Vuguis SD 386 / Nag-ga, ty. Hufe C II 978, Nagga, ty. Klau C II 1071 / Nagà, ty. Klaue Rvl 225, MŽvl 300 / Nagas, pol. Paźnogieć, lat. Vuguis, vuguculus SD 385–386, Nagas, pol. Pázur, lat. Vuguis SD 386, Nagas, ty. Horn an den Füßen Lex 51, Nagas, ty. Klaue Lex 54, Nagas, ty. der Nagel an den Fingern, oder am Fuß MŽlv 177 / Nágas dicit[ur] de hominib[us], ty. Nagel Unguis B II 935₂₃, Nágas, ty. Nagel C III 112, Nágas, ty. ein Nagel am Finger oder Fuß, eine Klaue Rlv 92, Nágas, ty. Klaue Rvl 225, MŽvl 300, Nágas, ty. Nagel an der Hand oder Fuß MŽvl 353 / Naggas, ty. ein Nagel, eine Klaue Hlv 64. Den konvexa plattan av förhornad epidermis som täcker den dorsala ytan på spetsarna av fingrar och tår (Anusevičienė, Cibas, Lilienė 2002: 261) benämndes i K. Sirvydas och ML:s ordböcker med varianter av båda genus – nagu ir naga. Även om, som uppgifterna i LKŽe visar, den feminina varianten naga / Nagga / Nagà ~ naga används brett i det levande språket (särskilt i Aukštaitija) (Jrb, Ds, Ktk, Km, Kp, Švnč, KLt, Gs), finns den i skriftliga källor endast belagd i SD. P a k a u š i s (lat. occiput) – Pakauβis, pol. Tył głowy, lat. Occiput, occipitium SD 548, Pakauβis, ty. Hinter Haupt Lex 50, Pakauβis, ty. Nacken Rvl 264 / Pakáuβis, ty. Nacke C III 112, Lex 63a, Pakáuβis, ty. Hauptshintertheil Rvl 193, MŽvl 256, Pakáuβis, ty. das Genick MŽlv 112, Pakáuβis, ty. Hintertheil des Kopfes, das Genick MŽvl 272 / Pakauʃzis, ty. Genick B II 551₂₂, Pakauʃzis, ty. Hintertheil des [Haupts] B II 643₁₆, Pakauʃzis, ty. Nacke B II 934₃₈ / Pakáûβis, ty. das Genick Rlv 57 / Pakauβe, ty. Genick C II 717. Den feminina variant som inte blev en anatomisk term, Pakauβe ~ pakaušė, är i LKŽe belagd från Dieveniškės (Šalčininkai kommun) och skriftliga källor (C, N, LB). P a s m a k r ė (lat. regio mentalis) – Paʃmakris, ty. Kropf MŽlv 188 / Paʃmakre, ty. Kinn Bart B II 783₅₁. LKŽe anger exempel på bruk av den maskulina varianten Paʃmakris ~ pasmakrys från levande språk (Vb, Kp, Vdk) och skriftliga källor (R, J). P ė d a (lat. pes) – Pėda, ty. Fuβ=Stapffe C II 757, Pėda, ty. der Fußtapffen Hlv 94, Pėda, ty. Fuβtapf Hvl 177 / Pėda, ty. der Fußtapfe Rlv 104, MŽlv 193 / Pėdas, ty. 2. ein Fußtapfe Rlv 104, Pėdas, ty. eine Garbe, ein Fußtapfen MŽlv 193. Som det anges i LKŽe används den maskulina varianten Pėdas ~ pėdas i betydelsen ”fotsula” i levande språk (Pn, Grž) och i skrift (V.Krėv, NdŽ). 1 1 0 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje P r i e š i r d i s (lat. atrium) – Prißbirdis, ty. Hertz₃=Grube C II 912, Prißbirdis, ty. Herzgrube Rvl 202, MŽvl 268 / Prießirdis, ty. Hertzens Grüblein B II 692₃₄, Prießirdis, ty. Brußtbeeren des Menſch[en] B I 296₃₄ / Pryßbirdis, ty. Brußt Rvl 86, MŽvl 113, Pryßbirdis, ty. die Brußt MŽlv 276 / Prißbirde, ty. Hertz Grube Lex 48a / Prif̨irde, ty. Brußtbeeren des Menſch[en] B I 296₃₄ / Pryßbirdĕ, ty. Brußt Rvl 86, MŽvl 113. Det är intressant att notera att termen prieširdis, som i dagens anatomiska nomenklatur betecknar en hjärtkammare hos människan, atrium, användes i denna betydelse redan mycket tidigt – i ML:s ordböcker från 1600- och 1700-talen. Det fanns också en feminin variant Prißbirde / Prif̨irde / Pryßbirdĕ ~ prieširdė, som, utöver den nämnda maskulina varianten, återfinns i J. Brodovskis, P. Ruigys och K. G. Milkaus ordböcker. Som uppgifterna i LKŽe visar är ordet prieširdė belagt i levande språk (Sdk) och i skrift (Š). Š l a p i m o p ū s l ė (lat. vesica urinaria (masculina)) – Myžeklis, ty. Mannlich Glied C III 14 / Myžėklis, ty. Harm=Röhr C II 849 / Myzeklis, ty. Harn Röhre Lex 46, Myzeklis, ty. Pefenck Lex 67 / Mÿžėklis, ty. [Harn] Röhre B I 636₂₆ / Mÿžėklis, ty. Männlich Glied B II 897₄₃ / Mižėkle veſica, ty. Blaſe, Harnblaße in Menſch[en] B I 266₁₆ / Myžėklė, ty. das Harnglied Rlv 88, Myžėklė, ty. Harnblaße MŽvl 253, Myžėklė, ty. Waßerblaße eines Menfchen MŽvl 529. LKŽe anger inte betydelsen ”urinblåsa hos män” för ordet Myžeklis / Myžėklis / Myzeklis / Mÿžėklis / Mÿžeklis ~ myžeklis, medan den feminina varianten Mižėkle / Myžėklė ~ myžeklė anges i betydelsen ”urinblåsa”; källorna till detta ord är P. Ruigys och F. Kurschats ordböcker. V o k a s (lat. palpebra) – Wūkas, ty. ein Augenlied Rlv 182 / Wokas, ty. ein Augenlied MŽlv 333 / Wókas, ty. Augenbrahue MŽvl 54 / Wokà, ty. ein Augenlied MŽlv 333. Enligt uppgifter i LKŽe anges huvudsakligen ML:s skrifter (R, MŽ, N, [K]) och endast ett exempel från det levande språket (Pt) som belägg för användningen av den feminina varianten Wokà ~ voka, som betecknade ett av ögats accessoriska organ. Ž a r n a (lat. intestinum) – 3arnai, ty. Eingeweÿde B I 392₄₂ / Źárnos, ty. Gedērm Rvl 161 / Źarnos, ty. Gedērm MŽvl 213. Den maskulina varianten 3arnai ~ žarnai är inte alls belagd i LKŽe. Som framgår av exemplen har anatomiska termvarianter, utöver den huvudsakliga morfologiska skillnaden, även flera andra – fonetiska och ortografiska. Terminologija | 2012 | 19 1 1 1 tografiska11 – skillnader. Medlemmarna i variantserierna skiljer sig oftast åt genom enkla vokaler och diftonger samt vokaler och diftonger med olika diakritiska tecken (à, á, é, ẽ, ì, ó, ú, û; iė), vilka markerar en betonad stavelse eller vissa kasusformer12. Även stavningen av vokalen y och konsonanterna ł, š, ž varierade – de återgavs med tecknen ÿ, ł, β, ∫з, з́, з. Dessutom förekommer kombinationer av två identiska konsonanter (i detta fall k och g). En rad varianter av sammansatta anatomiska termer förekom; varianterna i raden är besläktade termer. En term som betecknar ett av ögats accessoriska organ uppvisar även de redan nämnda fonetiska och ortografiska skillnaderna: Vokas (lat. palpebra) – Akkies Wokas, ty. Augenlied C I 180 / Akkiės=Wokas, ty. Augenlied Hᵥₗ 157 / Akkiės-Wokas, ty. ein Augenlied Hₗᵥ 1 / Akiės Wokas, ty. ein Augenlied MŽₗᵥ 333 / Akiės Woka, ty. ein Augenlied MŽₗᵥ 333; Akkiu Wókas, ty. Augen Brun B I 156₈ / Akkiu Wokà, ty. Augenlied Rᵥₗ 41, MŽᵥₗ 54; Akkiu Wोकai, ty. Augen Lieder Lex 10 / Akkiu Wókai, ty. Augen Lieder B I 156₂₇; Akiės Wókos, ty. das Augenlied Rₗᵥ 4. Särskilt bör nämnas vissa maskulina och feminina ord som inte blivit termer. Enligt uppgifterna i LKŽₑ används de flesta av dem i talspråket, exempelvis elkūnė ”armbåge”, blakstienai ”ögonfransar”, delna ”handflata”, kulnis ”häl”, naga ”nagel”, pakaušė ”nacke”, pasmakrys ”haka”, pėdas ”fot”, prieširdė ”förmak”, voka ”ögonlock”; undantagen är antakė (K, R), blauzdas (I.Simon, Ch), kaukolas (K. Būg, J, BzBk, R, MŽ, BtMr) och myžeklė (R, K), vilka endast förekommer som ord i skriftliga källor (oftast ML). Man kan alltså säga att förekomsten av varianter med olika genus i ordböckerna från den undersökta perioden kan ha påverkats både av talspråket och av maskulina och feminina ord i äldre skrifter som betecknade samma kroppsdel eller organ. 11 Förekomsten av fonetiska och ortografiska skillnader mellan vokaler och konsonanter har sannolikt orsakats av såväl språkliga som icke-språkliga faktorer. För det första är den undersökta perioden den inledande fasen i den litauiska skriftspråkets utveckling, då stavningen varierade kraftigt (samma vokaler och konsonanter återgavs fonetiskt på olika sätt av olika författare) och några fastare principer för den saknades. I DL och ML påverkades den av olika språk – tyska respektive polska. Å andra sidan påpekar forskare inom litauiskt skriftspråk (se Palionis 1967, 1995; Zinkevičius 1984) att författarna skrev som de bäst kunde eller efterliknade sina föregångares eller samtidas skrifter; vissa varianter kan betraktas som korrekturfel. 12 Plačiau apie ML senųjų lietuviškų raštų kirčio žymėjimą žr. Šinkūnas 2010. 112 Palmira Zemlevičiūtė | Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje 2. ANTALSVARIANTER Till denna typ av termvarianter räknas sådana enordiga och sammansatta anatomiska termer (sammanlagt 11 rader och 27 olika varianter) som i olika (eller även i samma) ordböcker återges i singular- och pluralformer (i sammansatta termer varierar vanligen numeruset hos en av beståndsdelarna). Det bör dessutom påpekas att endast rena varianter har påträffats av den aktuella typen: Ögonbryn (lat. supercilium) – Ant-Akkis, ty. Augenbrauen C I 180 / Antakkiei, ty. Wienbrauen C IV 980 / Antakkiey, ty. Wien Brauen Lex 106 / Antakkei, ty. Augen Brauen B I 156₆; Antakē, ty. Augenbrahue Rvl 40, MŽvl 54 / Antakēs, ty. die Augen=Brauen MŽlv 2; Tår (lat. lacrima) – Aβara, pol. Lzą, lat. Lacryma SD 258, Aβara, ty. Thränen C IV 583, Aβara, ty. eine Thräne Rlv 8, MŽvl 469, Aβara, ty. Zähre, Thräne MŽvl 550 / Aβaros, ty. Thränen Lex 87a, Aβaros, ty. die Thränen Hlv 10; Vad (lat. crus) – Blauzda, ty. Bein C I 268, Blauzda, ty. Waden C IV 891, Lex 102a, Blauzda, ty. Bein pro pede B I 210₄₈, Blauzda, ty. Lenden B II 866₄₇, Blauzda, ty. Wade B I 514₂₄, Blauzda, ty. Schienbein B I 514₂₄, Blauzda, ty. die Wade am Fuß Rlv 16, MŽvl 28 / Blauždos, ty. die Beine Hlv 18; Hår på huvudet (lat. capillus) – Galwôs Plaukas, ty. Haubt=Haar C II 860 / Galwôs Plaukai, ty. Haupt Haar B II 616₁₆; Knä (lat. genu) – Kélis, ty. Knie C II 1086, B II 805₁₈, Kélis, ty. Fuβ, Knie B I 514₂₂ / Kélei, ty. Knie C II 1086; Led (lat. articulatio) – Sanarys, ty. Gelencke C II 708 / Sanaris, ty. Gelencke Lex 40a, Sanaris, ty. Gelenk am Leibe MŽvl 220 / Sanarei, ty. Gliedmaβ B II 590₃₇, Sanarei, ty. [Finger]ˣGelenck B I 472₃₀; Tinning (lat. tempora) – Smilkinnys, ty. der Schlaf am Kopf MŽlv 250 / Smilkinnei, ty. Schlaff C III 432, Lex 75; Lår (lat. femur) – Sзlaunis, ty. Hufft Lex 51, Sзlaunis, ty. Huft Rvl 211, MŽvl 280 / Sзlaunys, ty. beyde Hefte Rvl 211; Ögonlock (lat. palpebra) – Wókas, ty. Augenbrahne MŽvl 54 / Wókai, ty. Augen Brauen B I 156; Tarm (lat. intestinum) – Žárna, ty. Darm Rvl 96, MŽvl 126 / nom. pl. Žárnas, ty. Gekröβ, Gedärm B II 544₈. I Clavios och K. G. Milkaus ordböcker har ett variantpar påträffats, där båda leden i de sammansatta termerna – det generiska och det specifika – växlar Terminologija | 2012 | 19 113 varierar i antal: Pirßtas Kojų, ty. Zee C IV 1031 / Pirßtai Kojós, ty. die Zähen am Fuß MŽvl 550. Som exemplen visar kan det första (tyska) språket i tvåspråkiga ordböcker ha påverkat uppkomsten av vissa pluralformsvarianter; om den tyska termen i den tysk-litauiska delen är skriven i plural, återges även den litauiska termen i denna form, jfr Thränen – Aßaros Hvl 211, Beine - Blauzdos Hvl 160, beyde Hüfte, Sźlaunys MŽvl 280. 3. Ä N D E L S E V A R I A N T E R Till den tredje typen av morfologiska varianter räknas varianter av enordiga termer och beståndsdelar i sammansatta termer (sammanlagt 30 rader och 121 olika varianter) med ändelser av samma genus som är morfologiskt utformade på olika sätt. Varianter av maskulina och feminina ändelser i singular och plural urskiljs. Överlägset flest är naturligtvis singularändelsevarianterna, eftersom uppslagsorden i ordböcker vanligen anges i singular. Maskulina ändelsevarianter dominerar. 3.1. Maskulina singularändelsevarianter En liten grupp utgörs av rena maskulina ändelsevarianter -is och -ys: K r u m p l y s (lat. condylus) – Krumplis, pol. Kłykieć, lat. Condylus, articulus digiti, articulorum nodi SD 108, Krumplis, pol. Przęgub v palcow, lat. Nodus SD 350, Krumplis, ty. Knöchel B II 805₅₂, Krumplis, der Knoren am Finger B I 472₂₈ / Krum(p)lys, ty. Knorren C II 1090, Krum-plys, Knöchel, Knochel, Knebel, am Finger Lex 55, Rvl 227; S è d m u o (lat. clunis, natis)? – Bullis, ty. Arß C I 141, Bullis, ty. Hindern C II 936 / Bulłys, ty. Hinder Lex 49a, jfr 1 bulis 1. ”ena sidan av stjärten” och bulys ”bakdel” LKŽ; S k r a n d i s (lat. gaster) – Skilwis, pol. Żołądek, Ventriculus, venter, stomachus, aluus SD 649, Skilwis, Magen B II 892₃₀, Hvl 192, Skilwis, der Magen Hlv 116, MŽlv 243 / Skilwys, ty. Magen C III 5, Lex 60, Skilwys, Magen, eines Menschen Rvl 249, MŽvl 332; T r a c h ė j a, g e r k l ė (lat. trachea); r y k l ė (lat. pharynx) – gurklis, pol. Gárdło, Gulla, guttur, rumen SD 164 / Gurklys, ty. Kähle B II 766₃₆, Gurklys, Schlund, Gurgel Rvl 312, Gurklys, Schlund, 1 1 4 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje Gurgel MŽvl 418. LKŽe ordet gurklys anges varken i betydelserna ”strupe (luftstrupe)” eller ”svalg”, i vilka det förekommer i K. Sirvydas, J. Brodovskis, P. Ruigys och K. G. Milkaus ordböcker; den andra betydelsen av gurklio är ”haka, struphuvud”. De flesta varianter är blandade, eftersom de också uppvisar fonetiska och ortografiska skillnader. I ordböckerna finns framför allt varianter av maskulina singularändelser – hela 18 rader har påträffats, bestående av mellan två och nio variantformer. Oftast konkurrerar varianter med två olika ändelser: -is och -ys: Akies obuolys (lot. bulbus oculi) – Akkies Pawiddulis, vok. Augapffel B I 15547 / Akiės Pawiddulys, vok. Augapfel Rvl 40, MŽvl 54. LKŽe duomenimis, pavidulys „akies vaizdys“ pateiktas tik kaip ML raštų (R, MŽ, prš, RB) žodis; Knä (lat. genu) – Kielis, pol. Członek w trźciny, lat. rc. Internodium SD 140, Kielis, pol. Koláno, lat. Genu, genus SD 209, Kielis, ty. das Knie MŽlv 114 / Kélis, ty. Knie C II 1086, B II 80518, Kélis, ty. Fuβ, Knie B I 51422 / Kelis, ty. Knie Lex 54a / Kellys, ty. das Knie Hlv 49, Kellys, ty. Knie Hvl 189 / Kiélis, ty. 1. das Knie Rlv 58, Kiélis, ty. Knie, des Menschen Rvl 227, MŽvl 303; Stortå (lat. hallux); (handens) tumme (lat. pollex) – Nikβtis, pol. Palec wielki w reki, lat. Pollex SD 282 / Nykβtis, ty. Daume C I 452 / Nykβtis, ty. Daume Lex 116, Nykβtis, ty. Daumen Rvl 98, MŽvl 128, Nykβtis, ty. Tår på foten Rvl 408, Nykβtis, ty. tummen MŽlv 185, Nykβtis, ty. tå, stor tå på foten MŽvl 550 / Nyk[β]tis, ty. [Finger] der Daume B I 47222 / Ník[β]tis, ty. Daume B I 34052 / Nykβtys, ty. tummen Rlv 98; Säte (lat. clunis, natis)? – Paſturgalis, ty. Capell C I 423) Paſturgalis, ty. Hinderth eil C II 937, MŽvl 272, Paſturgalis, ty. das Hintertheil Hlv 90, Rlv 103, MŽlv 188, Paſturgalis, ty. Hintertheil Rvl 205 / Paſtúrgallys, ty. Capell C I 424 / Paſturgallis, ty. Hinder theil Lex 49a, Paſturgallis, ty. Hintertheil Lex 50, Paſturgallis, ty. Hinderſtes B II 70331, Paſturgallis, ty. Capelle pars dorsi posterior B I 3081 / Paſturgallys, ty. das Hintertheil MŽlv 70, jfr. pasturgalis ’bakre delen av människokroppen, bakdel’ LKŽe; Tinning (lat. tempora) – Smilkinis, pol. Skroń, lat. Tempus SD 505 / Smilkinys, ty. der Schlaf am Kopf Rlv 136, Smilkinys, ty. Schlaf Terminologija | 2012 | 19 115 vid sidan av huvudet MŽᵥ₁ 413 / Smilkinnys, vok. sömnen vid huvudet MŽₗᵥ 250. Ordet smilkinis är inte belagt i LKŽₑ; Svansben (lat. os coccygis) – Striengallys, vok. Capell C I 423 / Striéngallys, vok. Capell C I 424 / Striengallis, vok. Capelle pars dorſi poſterior B I 308₁ / Stréngalis, vok. Hufft Bein B II 728₂₁, Strengalis, vok. Hinderteil C II 937 / Strengallis, vok. Hinderteil Lex 49a / Strengalis, vok. Hintertheil Lex 50 / Strèn=Galys, vok. korset på ryggen Rₗᵥ 142 / Strèngallys, vok. korset på ryggen, kapellet på hönan MŽₗᵥ 259. Som uppgifterna i LKŽₑ visar är ordet strêngalis i betydelsen ”svansben” belagt endast i skriftliga källor, främst lexikografiska (Ser, NdŽ, I, rš); –as och –is: Njure (lat. ren) – Inkſtas, pol. Nerká, lat. Ren SD 298, Inkſtas, vok. njuren Rₗᵥ 48, MŽₗᵥ 97 / Ingſtas, vok. Nieren C III 148 / Inkſtis, vok. Nieren Lex 65, Inkſtis, vok. Nieren Renes hominis B II 949₄₅, Inkſtis, vok. njuren Rₗᵥ 48, MŽₗᵥ 97; Kindben (lat. zygoma) – Skroſtas, vok. Backen C I 225, Skroſtas, vok. kind C IV 903, MŽₗᵥ 528, Skroſtas, vok. Backe mala l. maxilla B I 182₂₄, Skroſtas, vok. Backe MŽₗᵥ 68, Skroſtas, vok. en vacker röd kind MŽₗᵥ 245 / Skróſtis, vok. Backe mala l. maxilla B I 182₂₄. Det bör påpekas att inget av dessa varianter är belagt i LKŽₑ; –is och –us: Pekfinger (lat. index) – ſmaguris, pol. Palec wtory v reki, lat. Index, demonſtratorius, ſilenti digitus SD 380 / Smaggurus, vok. Leckerer C II 1174, Smaggurus, vok. Naſcher C III 118, jämför 1 smaguris ”pekfinger, smilius, smaližius” i LKŽₑ. I LKŽₑ är smagurus ett adjektiv: smagurus 1. ”en som tycker om att äta gott, gourmand, smilus”, 2. ”mycket välsmakande, lämplig att njuta av”; –us och –as: Pekfinger (lat. index) – Smillus, vok. Leckerer C II 1174, Smillus, vok. Naſcher C III 118, Smillus, vok. pekfinger C IV 1036, Smillus, vok. pekfinger Lex 109, Smillus, vok. Lecker eller Leckerer B II 856₂₇, Smillus, vok. Zeiger B I 472₂₃, Smillus, vok. Naſcher Rᵥₗ 265, Smillus, vok. pekfingret MŽₗᵥ 185 / Smailus, vok. pekfinger C IV 1036, Smailus, vok. Lecker eller Leckerer B II 856₂₇ / Smail[as], vok. pekfinger Lex 109. Orden smilus, smailus och smailas har inte den aktuella betydelsen i LKŽₑ, med undantag för formen 1 smilius 1. ”fingret bredvid tummen, gourmand”. 116 Palmira Zemlevičiūtė │ Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje Särskilt bör nämnas konkurrerande varianter med ändelserna -as och -‘s (med förkortad ändelse -as, när vokalen a har fallit bort) (de sistnämnda varianterna förekommer endast i J. Brodovskis ordbok): G i m d a (lat. uterus) – Źywatas, på tyska Leib C II 1179, Źywatas, på tyska 1. die Barmuttergeburt Rₗᵥ 45, Źywatas, på tyska der mütterliche Leib, die Bärmutter MŽₗᵥ 352 / Źywátas, på tyska Bärmutter Rᵥₗ 51, MŽᵥₗ 70 / Źywat‘s, på tyska 5 Mutter Vulva, Uterus B II 928₃₈, Źywat‘s, på tyska Beermutter B 201₃₀ / Źywátas, på tyska der Leib (uterus) Hₗᵥ 151 / Źywatas, på tyska Leib Hᵥₗ 191. Enligt uppgifterna i LKŽₑ är ordet žywatas av slaviskt ursprung, i betydelsen ”livmoder”, belagt endast i skriftliga källor (H, R, MŽ, MŽ70, DP18, Mž171, Mž190, BPII173, BB1Moz38,27, VlnE206, ŽCh30, MP117) LKŽₑ; K o j o s n y k š t y s (lat. hallux) – diddljis Pirʒt‘s Kojos, på tyska Зehe B I 472₂₃ / diddyljis Pirʒtas Kójós, på tyska Зähne am Fuß Rᵥₗ 408, diddyljis Pirʒtas Kójós, på tyska Зähne, große Зähne am Fuß MŽᵥₗ 550; K ū n a s (lat. corpus) – Kunas, på polska Ciało, lat. Corpus SD 33, Kunas, på tyska Leib C II 1179, Lex 58, Hᵥₗ 191, Kunas, på tyska Cörper Lex 22, Kunas, på tyska der Leib Hₗᵥ 54 / Kun‘s, på tyska Cörper B I 315₄₅, Kun‘s, på tyska Haut B II 648₂₃ / Kūnas, på tyska der Leib Rₗᵥ 70 / Kúnas, på tyska Cörper Rᵥₗ 93, MŽᵥₗ 122, Kúnas, på tyska Leib Rᵥₗ 241, MŽᵥₗ 322, Kúnas, på tyska Leichnam Rᵥₗ 241, MŽᵥₗ 322, Kúnas, på tyska Zeug. Leib Rᵥₗ 412, Kúnas, på tyska der Leib, das lebendige Fleisch MŽₗᵥ 135, Kúnas, på tyska Körper MŽᵥₗ 306, Kúnas, på tyska Zeug, Leib MŽᵥₗ 556; M a ž y l i s (lillfingret) (lat. digitus minimus) – Maźąlis Pirʒtas, på tyska der Ohrfinger MŽᵥₗ 185 / maźąʃʃis Pirʒt‘s, på tyska Ohr Finger Kl. Finger B I 472₂₇. Den näst största gruppen av varianter av maskulina singularändelser utgörs av konkurrerande varianter med ändelser utformade på tre olika sätt – tre rader förekom, bestående av fem till nio former: –is, –ys och –ỹs: S k u d d e r b l a d (lat. acromion) – Petis, pol. Bárk, lat. Brachium, humerus, lacertus SD 7, Petis, pol. Lopatka w ciele człowieczym, lat. Omoplata SD 156, Petis, pol. Ramie, lat. Humerus SD 374, Petis, ty. Achsel Lex 4, Petis, ty. Schulter Hᵥₗ 205 / Petys, ty. Achsel C I 53, Pet‘s, ty. Hebe=Schulder C II 869, Petys, ty. Schulter C III 500 / Pétis, ty. Achsel B I 44₄₂, Rᵥₗ 13, MŽᵥₗ 17, Pétis, ty. Schulter Rᵥₗ 318, MŽᵥₗ 426 / Pettis, ty. die Schulter Hₗᵥ 98 / Pettys, ty. Achsel B I 44₄₂ / Pettys, ty. die Schulter Hₗᵥ 98, Pettys, ty. Schulter Hᵥₗ 205; Terminologija | 2012 | 19 1 1 7 –as, –is och –ys: Sąnarys (lat. articulatio) – funaras, pol. staw w ciele, lat. Articulus, commiffura digitoru SD 520 / Sanarys, ty. Gelencke C II 708 / Sanaris, ty. Gelencke Lex 40a, Sanaris, ty. Gelenk am Leibe MŽvl 220 / Sąnaris, ty. Gelenke Rlv 126, Sąnaris, ty. Glied, am Leibe MŽvl 237 / Sąnarys, ty. ein Gelenk MŽlv 231. I LKŽe anges sunaras i betydelsen ’led’ som ett ord ur A. Kuršaitis och G. H. F. Nesselm Nachwordsböcker. –is, –ys och –(i)us: Vyz d y s (lat. pupilla); akies obuolys (lat. bulbus oculi) – Akkies wyzdzus, ty. Augapffel Lex 64 / Akkies Wýzdžius, ty. Augapffel B I 155₄₈ / Akiės Wyzdžus, ty. Augapfel Rvl 40 / Akiės Wiždžius, ty. der Augen (?) das Sehen MŽlv 2 / Akiės Wyzdžius, ty. Augapfel MŽvl 54 / Akkiės-Wyzdis, ty. der Augapffel Hlv 1 / Akkies wyždis, ty. Augapfel Hvl 157 / Akiės Wyždis, ty. Augapfel Rvl 40, MŽvl 54, Akiės Wyždis (?), ty. der Augen (?) das Sehen MŽlv 2 / Akiės Wyzdys, ty. der Augapfel Rlv 4. Som de givna exemplen visar betecknar termerna akies vyzdžius och akies vyzdys två anatomiska begrepp – pupilla (vyzdys) och bulbus oculi (akies obuolys), men oftare betecknade dessa termvarianter ögongloben. Termen med betydelsen ’pupill’ förekommer endast i K. G. Milkaus ordbok. Varianten med ändelsen –ius, vyzdžius, beläggs med de två nämnda betydelserna även i LKŽe. Varianterna som betecknar en av munhålans delar – gommen – skiljer sig åt genom fyra olika utformningar av ändelsen: –is, –ys, –ỹs och –as: Gomurys (lat. palatum) – Gamuris, pol. podniebienie w uśćiech, lat. Palatum SD 408 / Gomorys, ty. Gaumen C II 768, Gomorys, ty. Schlundt C III 452 / Gomurys, ty. Gaume Lex 39a, Gomurys, ty. der Gaumen, obere Halsschlund Rlv 41, Gomurys, ty. der Gaumen, obere Halsschlund MŽlv 83 / Gomurÿs, ty. Gaumen B II 527₁₉, Gomurÿs, ty. Hals l. Schlundt B II 624₁₄ / Gomurras, ty. der Gaumen Hlv 31, Gomurras, ty. der Gaumen, obere Halsschlund MŽlv 83 / Gomeris, ty. Gaumen MŽvl 210. Alla nämnda varianter av ordet gomurys är belagda i LKŽe: gamuris SD = gomurys, gomorys N = gomurys 1, gomuras R, N = gomurys, gomeris MŽ se gomerė ’gomurys’. Av exemplen framgår att varianterna av maskulina singularändelser uppvisar betydande fonetiska och ortografiska skillnader. Liksom varianterna av könstermerna skiljer de sig oftast åt genom enkla vokaler och vokaler med akut, grav accent samt cirkumflex av olika form (vågformig eller bruten) dia- 118 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje kritiska tecken. Bland de mest karakteristiska konsonantskillnaderna kan nämnas konkurrerande termvarianter med enkla respektive dubbla konsonanter (konsonanterna d, g, k, l, n, t, r, s dubbleras oftast), samt varianter med konsonanter som återges med olika grafem š (β/ś/ʃ), ž (ź/ʒ) och dž (dʒ/dź). 3.2. Varianter av ändelser i femininum singular Jämfört med maskulinum har relativt få varianter av ändelser i femininum singular påträffats i ordböckerna – endast fem variantserier, bestående av tre till sex varianter med olika ändelser. Flest är de konkurrerande varianter som skiljer sig åt genom ändelser utformade på tre olika sätt: –e, –ė och –ė: Saliv (lat. saliva) – Seite, lett. fliná, lat. Saliua, ſpurum tenue SD 507 / Seile, vok. Geiffer Lex 40, Seile, vok. Speichel Lex 81a / Séilé, vok. der Speichel, der Seifer R₁ᵥ 128 / Séile, vok. Geifer Rᵥₗ 164 / Seilė, vok. der Geifer MŽᵥₗ 236 / Seilė, vok. Geifer MŽᵥₗ 217; –e, –ė och –ia: Skalle (lat. cranium) – Kiauβe, vok. Hirnſchedel C II 949, Kiauβe, vok. Schedel C III 404 / Kiauſʒe, vok. Haupt Schedel B II 644₁₂, Kiauſʒe, vok. Haupt Scheitel B II 644₁₃, Kiauſʒe, vok. Hirn Schale B II 712₄₅, Kiauſʒe, vok. Hirn ſchedel B II 712₄₆ / Kiáuβe, vok. ein Todtenkopf, Hirnſchädel R₁ᵥ 57, Kiáuſʒe, vok. Hauptſchedel Rᵥₗ 193, Kiáuβe, vok. Hinderteil des Kopfes MŽᵥₗ 272 / Kiáuβė, vok. Hinderteil des Kopfes Rᵥₗ 205, Kiáuβė, vok. Hirnſchädel Rᵥₗ 206, MŽᵥₗ 112, MŽᵥₗ 274, Kiáuβė, vok. Schedel Rᵥₗ 304, MŽᵥₗ 407, Kiáuβė, vok. Hauptſchedel MŽᵥₗ 256 / Kiáuβia, vok. [Hinderteil des Kopfes, Hirnſchädel]¹³ R₁ᵥ 57 / Kiauβia, vok. die Hirnſchädel MŽ₁ᵥ 112. Enligt uppgifterna i LKŽₑ är varianterna kiaušė och kiaušia ”ben som täcker hjärnan, kranium” belagda i skriftliga källor, huvudsakligen ML (C, R, MŽ, K.Donel, RB; [K], R, MŽ). Ett fall förekom där varianter med tre olika ändelser konkurrerar: –a, –e och –ė: Artär (lat. arteria) – Gȳw=Gȳſla, vok. Puls Ader B II 988₂₀ / Gȳw=gȳſle, vok. Puls Ader B I 506₂₀ / Gyw=Gyſlē, vok. Pulsader Rᵥₗ 283, Gyw=Gyſlē, vok. Pulsader MŽᵥₗ 378. Varianten med ändelsen –a i LKŽₑ gygygla 13 I originalet – Kiáuβia – idem. R₁ᵥ 57. Terminologija | 2012 | 19 119 anges som ett ord i en handskriven (den så kallade A. Krauzės) tyskspråkig-litauisk ordbok från 1600-talet, medan gygyslės ”artärer, vener” har Fr. Kuršaitis ordbok från 1883 som angiven primärkälla. Två variantserier påträffades, bestående av former med ändelser som utformats på fyra olika sätt: –e, –ẽ, –ė och –is: B l u ž n i s (lat. lien) – Blužnė, pol. Jledźioná / v flodzona, lat. Lien, ƒplen SD 506, Blužne, ty. Lunge B II 886₃₇ / Blužnė, ty. Lunge Rᵥₗ 248 / Blužnė, ty. Lunge MŽᵥₗ 331 / Blußnis, ty. Miltz Lex 61a, Blußnis, ty. Miltz C III 52, Bluȥnis, ty. Milȥ MŽᵥₗ 342 / Blužnis, ty. Miltz B II 914₁₈, Bluȥnis, ty. die Milȥ, auch die Lunge MŽₗᵥ 30 / Bluȥnis, ty. Milȥ Rᵥₗ 256. Varianten bluȥnė ”bluȥnis” i LKŽₑ anges som ett ord i SD; L å r (lat. coxa, femur) – Kulβis, pol. Kirsć / łopátká dolna, lat. Coxa, coxendix SD 201, Kulβis, ty. Hufft C II 978, Kulβis, ty. die Hüffte Hₗᵥ 54 / Kulƒzis, ty. Knöchel B II 805₅₁, Kulƒzis, ty. Hufft B II 728₂₀ / Kulƒzę, ty. Hufft B II 728₂₀ / Kulβe, ty. Schenckel C III 412, Kulβe, ty. Hufft Lex 51, Kulβe, ty. Schenkel Lex 74a / Kulβẽ, ty. die Hufte Rₗᵥ 70, Kulβẽ, ty. Knöchel Rᵥₗ 228, Kulβẽ, ty. die Hüfte MŽₗᵥ 135, Kulβẽ, ty. Huft MŽᵥₗ 280, Kulβẽ, ty. Knöchel MŽᵥₗ 303, Kulβẽ, ty. Schenkel MŽᵥₗ 409 / Kulβė, ty. Huft Rᵥₗ 211, Kulβė, ty. Schenkel Rᵥₗ 305. Enligt uppgifterna i LKŽₑ har varianterna lår och höft flera anatomiska betydelser – ”lår” och ”länd”. Av exemplen ovan framgår att alla varianter av femininum singularändelser är blandformer – medlemmarna i variantserierna skiljer sig åt genom enkla vokaler och diftonger samt vokaler och diftonger med diakritiska tecken (á, é, ẽ, ì; éi, áu), liksom genom bokstäverna ÿ, ł, ß, ß, ž, ȥ som betecknar vokalen y och konsonanterna l, š, ž. Särskilt bör nämnas ett par pluralvarianter av feminina ändelser –os och –es – som betecknar en del av det centrala nervsystemet: G a l v o s s m e g e n y s (inklusive förlängda märgen) (lat. encephalon) – Smagenos, ty. Gehirn C II 796, Lex 40, Smagenos, ty. Hirn Lex 50, B II 712₄₁, Smagenos, ty. March Lex 60a / Smagenes, ty. Marck B II 898₂₆ / Smagines, ty. Hirn B II 712₄₁, Smagines, ty. Marck B II 898₂₅. I LKŽₑ registreras varianterna smagenos och smagenės, vars första betydelse är anatomisk – ”den del av centrala nervsystemet som består av nervfibrer och celler belägna i människans kranium och ryggradskanal”. 120 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje 3.3. Varianter av maskulina pluraländelser Som redan nämnts anges uppslagsorden i ordböcker i regel i singularform. Som exemplen som diskuterats ovan visar är anatomiska termer i denna form de flesta, men det förekommer också pluralformer som varianter. Två serier har påträffats. Ändelserna -ai och -(i)ei, -ei respektive -iei konkurrerar: -ai och -(i)ei: Små dunhår, små hårstrån14 (lat. lanugo) – Gyw-Plaukai, ty. Milchhaar C III 56 / Gÿw=Plaukai, ty. Milch Haar B II 913₂ / Gywplaukiai, ty. die Augenbraunen Rₗᵥ 46 / Gywplaukei, ty. die Augenbraunen, das Milchhaar MŽₗᵥ 92; -ei och -iei: Axel (lat. acromion) – Péciei, ty. die Schultern Rₗᵥ 106, Péciei, ty. Schulter, Rücken Rᵥₗ 318 / Peczei, ty. die Schultern MŽₗᵥ 197. Dessa varianter, liksom de som beskrivits tidigare, skiljer sig åt genom enkla vokaler och diftonger samt vokaler och diftonger med diakritiska tecken (e/é; ai/ei), och även genom grafemen ÿ, č/cž, β/ʒ, som betecknar vokalen y och konsonanterna č och š. SLUTSATSER 1. Variation är ett av de mest utmärkande dragen hos historisk terminologi. Den framträder tydligast i skriftliga källor från den inledande fasen av det skrivna språkets framväxt, vilka kännetecknas av en stor mängd och variation av olika former av samma ord, inte bara i olika författares skrifter utan ofta även hos en och samma författare. Detta bekräftas av det lexikografiska material från 1600–1700-talen som undersöks här – termvarianter som betecknar samma anatomiska begrepp men är morfologiskt, fonetiskt och ortografiskt utformade på olika sätt bildar serier med mellan två och tio medlemmar. 2. Ord och ordkombinationer med anknytning till medicin förekommer i de första allmänna tvåspråkiga översättningsordböckerna, som spelade en viktig roll för utvecklingen av den litauiska medicinska terminologin, särskilt den anatomiska terminologin – en betydande del av dem utgör grunden för dagens anatomiska nomenklatur. 3. I de undersökta ordböckerna har tre typer av morfologiska varianter påträffats: genus-, numerus- och ändelsevarianter. Morfologiska varianter är oftast enordsanatomiska termer; sammansatta termer är sällsynta – där varierar genus- eller artbestämmande led. 4. Serierna av genusvarianter består huvudsakligen av enordsanatomiska termer. Deras medlemmar skiljer sig åt genom maskulint respektive feminint genus. 14 Jfr. gyvaplaukiai (lat. lanugo) ME I 294. Terminologija | 2012 | 19 121 5. Rader med numerusvarianter består av enordiga och sammansatta anatomiska termer som i olika (eller även i samma) ordböcker anges i singular- och pluralformer (i sammansatta termer varierar vanligen numerus hos någon av leden). 6. Rader med ändelsevarianter består av enordiga och sammansatta anatomiska termer – enordiga termer eller leden i sammansatta termer varierar genom att ha olika ändelser inom samma genus. Man skiljer mellan ändelsevarianter i maskulinum och femininum. 6.1. Varianter av maskulinumändelser i singular dominerar. Det påträffades hela tjugotvå rader med varianter av de konkurrerande ändelserna -is och -ys, -as och -s (en förkortad ändelse, där vokalen a har fallit bort), -as och -is, -is och -us, -us och -as, -is, -ys och -ys, -as, -is och -ys, -is, -ys och -(i)us, -is, -ys, -ys och -as. Varianter av maskulinumändelser i plural -ai och -(i)ei, -ei och -iei påträffades endast i två rader. 6.2. Jämfört med maskulinum påträffades relativt få varianter av femininumändelser i singular i ordböckerna – endast fem rader. Radernas led skiljer sig åt genom ändelserna -a och -ė, -e, -ę och -ė, -e, -ę och -ia, -e, -ė, -ė och -is. 7. I ordböckerna påträffades huvudsakligen blandade varianter, med undantag för typen numerusvarianter – de varianter som hör till den är rena. Varianter av genus och ändelser uppvisar, utöver de grundläggande morfologiska skillnaderna, ett stort antal sekundära – fonetiska och ortografiska – skillnader. Leden i variantserierna skiljer sig oftast åt genom vanliga vokaler och vokaler med diakritiska tecken för akut, grav och olika former av cirkumflex (böjd eller bruten), som markerar en betonad stavelse eller vissa kasusformer. Bland de mest karakteristiska konsonantskillnaderna märks konkurrerande varianter med enkla och dubbla konsonanter (konsonanterna d, g, k, l, n, t, r, s dubbleras oftast), liksom varianter med olika grafem för vokalen y (y/ÿ), diftongen uo (ū) och konsonanterna l (ł/ł), š (β/š/ʃ), č (ć/cз), ž (з́/з) och dž (dз/dз́). 8. Språkliga och icke-språkliga faktorer bidrog till uppkomsten av morfologiska varianter av anatomiska termer i ordböckerna. Bland de senare bör utan tvekan nämnas påverkan från olika stavningssystem – tyska och polska (detta framgår tydligt vid jämförelse av anatomiska termer i DL:s och ML:s ordböcker). Levande språkbruk och skrifter av föregångare och samtida till de undersökta ordböckernas författare spelar en viktig roll. Olika former av samma ord som användes bland människor och i skriftliga källor kan ha övertagits av 1600- och 1700-talens ordboksförfattare till DL och ML. Å andra sidan kan man inte utesluta att enskilda anatomiska termvarianter och korrekturfel har förekommit. 122 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje HUVUDKÄLLOR B – Jokūbas Brodovskis. Lexicon Germanico=Lithvanicum et Lithvanico=Germanicvm: en handskriven ordbok från 1700-talet: dokumentär utgåva med faksimil, transkription och ordregister / utgiven av Vincentas Drotvinas. – Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009. Band I–II. C – Clavis Germanico–Lithuana. En handskriven tysk–litauisk ordbok från 1600-talet. – Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1997. Band I–IV. H – Vocabularivm litthvanico–germanicvm, et germanico–litthvanicvm [...] av Friederich Wilhelm Haack. Halle, 1730. Lex – Lexicon Lithuanicum: en handskriven tysk–litauisk ordbok från 1700-talet. Vilnius: Mokslas, 1987. MŽ – Littauisch=deutches und Deutfch=littauisches Wörter=Buch, [...] av Christian Gotlieb Mielcke, kantor i Pillkallen. Königsberg, 1800. R – Littauifch=Deutfches und Deutfch=Littauifches Lexicon, [...] av Philipp Ruhig. Königsberg, 1747. SD – Širvydas K. Dictionarium trium linguarum: den första litauiska ordboken. Vilnius: Mokslas, 1979. HJÄLPKÄLLOR LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002), elektroninis variantas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. – www.lkz.lt. MedŽ 1980: Astrauskas V., Bizulevičius S., Pavilonis S., Vaitilavičius A., Vileišis A. Medicinos terminų žodynas, Vilnius: Mokslas. ME 1991: Medicinos enciklopedija I, Vilnius: Valstybinė enciklopedijų leidykla. LITERATŪRA Anusevičienė O. V., Cibas P., Lilienė L. 2002: Žmogaus anatomija ir fiziologija, Kaunas: Linos pasaulis. Čės nys G. 2002: Lietuviško anatomijos vardyno istorijos metmenys. – Terminologija 9, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 55–65. Milinaitė R. 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Mitkevičienė A. 2004: V. Dubo visuotinės literatūros vadovėlio terminų variantai. – Terminologija 11, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 119–144. Palionis J. 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis. Palionis J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Stunžinas R. 2008: Variantiniai statybos liaudies terminai Lietuvių kalbos žodyne. – Terminologija 15, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 111–130. Šinkūnas M. 2010: XVI–XVII amžiaus Mažosios Lietuvos raštų akcentografija: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Zinkevičius Z. 1984: Lietuvių kalbos istorija 3: Senųjų raštų kalba, Vilnius: Mokslas. Župerka K. 1983: Lietuvių kalbos stilistika, Vilnius: Mokslas. Авербух К. Я. 2003: Терминологическая вариантность. – В. А. Татаринов. История отечественного терминоведения. Т. 3: Аспекты и отрасли терминологических исследований (1973–1993). Хрестоматия, Москва: Московский Лицей. Ахманова О. С. 2005: Словарь лингвистических терминов, Москва: КомКнига. Бабанова С. Ю. 1994: Вариантность терминов в научном языке. – Терминоведение. Выпуск 1, Москва: Московский Лицей. Граудина Л. К. 2003: Варианты языковых единиц. – Культура русской речи. Энциклопедический словарь-справочник, Москва: Флинт, Наука. Лейчик В. М. 1994: Обоснование структуры термина как языкового знака понятия. – Терминоведение. Выпуск 2, Москва: Московский Лицей. Марузо Ж. 2004: Словарь лингвистических терминов, Москва: Эдиториал УРСС. Сложеникина Ю. В. 2005: Термин: семантическое, формальное, функциональное варьирование, Самара: СГПУ. Татаринов В. А. 1996: Теория терминоведения 1: Теория термина: История и современное состояние, Москва: Московский Лицей. Terminologija | 2012 | 19 123 MORPHOLOGICAL VARIANTS OF ANATOMY TERMS IN LITHUANIAN LEXICOGRAPHY OF 17–18TH CENTURIES The article provides the linguistic description of morphological variants of anatomy terms, their types and subtypes and gives a brief overview of the reasons for such variation in the main general translation dictionaries (mostly bilingual German–Lithuanian and Lithuanian–German) of 17–18th century Lithuania Major and Lithuania Minor. Three types of morphological variants (of gender, number and ending) have been found in the researched dictionaries. The majority of morphological variants are one-word terms; variants of complex terms are rare – there are some variations of their generic or specific elements. The gender variants are either masculine or feminine (Kaukolas/Kaukolė/Kaukolė ‘skull’, Wūkas/Wokas/Wókas/Wokā ‘eyelid’). The number variants in the same or in different dictionaries have either singular or plural form (Kélis/Kélei ‘knee’, Sanarys/Sanaris/Sanarei ‘joint’). The ending variants have different feminine endings or different masculine endings. Variants of masculine singular endings prevail. Words ending in -is/-ys (Akkies Pawiddulis/Akiês Pawiddulys ‘eyeball’, Įkilwis/Skilwys ‘stomach’) or -as/-‘s (Mažafis Pirβtas/mažafjisPirʒt‘s ‘little finger’, Źywatas/Źywátas/Źywat‘s/Źywátas/Źywatas ‘womb’) comprise the biggest groups. There were only one or two other ending variants found. Feminine singular endings are quite infrequent. Such variants differ in endings -e/-ẽ/-ė (Seile/Seile/Séilé/Séile/Seilé/Séilé ‘saliva’), -e/-ẽ/-ia (Kiaufβe/Kiaufʒe/Kiáuβe/Kiáuβe/Kiáuβia/Kiauβia ‘skull’), -a/-e/-ė (Gyw=Gýlla/Gyw‘gýlle/Gyw=Gyíle ‘artery’), -e/-ẽ/-e/-is (Bluźne/Bluźné/Bluźné/Bluβnis/Bluźnis/Bluźnis ‘spleen’). Next to the main morphological differences gender and ending variants have quite a lot of secondary – phonetic and orthographic – differences. Variants differ in simple vowels and vowels with various diacritic marks, simple consonants and double consonants or consonants marked using different characters l (ł/ł), š (β/ś/ʒ), č (ć/cʒ), ž (ʒ/ʒ), dž (ʒ/dʒ), etc. Variability is one of the most common features of historical terminology of medicine – lines consisting of two to ten variants of anatomy terms naming the same concept, but having different morphological, phonetic and orthographical form were found in the researched material. There were both linguistic and non-linguistic factors influencing the occurrence of morphological variants of anatomy terms in dictionaries. One of the most obvious non-linguistic factors was the influence of the orthography of the German and the Polish languages. Living language as well as writings of the predecessors and contemporaries of the authors of the researched dictionaries also played an important role. Lexicographers of the 17–18th century Lithuania Major and Lithuania Minor could have taken different forms of the same words used by the people and in the written sources. The possibility of the author’s own variants of the anatomy terms or proofreading mistakes could not be excluded either. Gauta 2012-11-19 Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 124 Palmira Zemlevičiūtė Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje