Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters

Metoder för bildning av växtnamn i Jānis Ilsters verk LINDA KURMIŅA Lettiska språkets institut vid LU NYCKELORD: botanisk terminologi, växtnamn, ordbildning, Jānis Ilsters Den botaniska terminologins inledande utvecklingsskeden har behandlats i ett flertal arbeten (Viksna 2002; Vimba 2001; Pīete 2008), och dess första framsteg har oftast tillskrivits botanisten, läraren och poeten Jānis Ilsters (1851–1889), som 1883 publicerade den första botaniska boken på lettiska, Botānika tautas skolām un pašmācībai (Botany for folk schools and self-instruction) (Ilsters 1883). Verket innehöll endast ett relativt litet antal av de vanligaste växtnamnen, åtföljda av mer utförliga beskrivningar. Som huvudkälla för den här undersökningen av metoder för att bilda växtnamn i slutet av 1800-talet användes Jānis Ilsters största samlingar av botaniska termer, th Latviešu botāniski nosaukumi (lettiska botaniska namn; Ilsters I, 1884; Ilsters II, 1885). Samlingarna publicerades 1884 och 1885 i tidskrifter utgivna av Rīgas Latviešu biedrības Zinību komisija (Riga Latvian Society Commission of Science). Den här artikeln behandlar metoderna för att bilda namn som hämtats ur Ilsters listor över växtnamn och jämför dem även med växtnamn som dokumenterats i senare termkällor, däribland moderna sådana, främst Botāniskā vārdnīca av Pauls Galenieks (Dictionary of botany; BV 1950) och ordboken av Inese Ēdelmane och Ārija Ozola Latviešu valodas augu nosaukumi (Latvian Language Plant Names; LVAN 2003). Analysen av växtnamn som publicerades i slutet av 1800-talet hjälper till att klarlägga de mest karakteristiska bildningsmetoderna under den lettiska botaniska terminologins inledande skede. Ilsters uppmanade människor att aktivt delta i insamlingen av växtnamn. Detta framgår av efterordet till den första listan över växtnamn, Latviešu botāniski nosaukumi, som publicerades 1884: ”Vēl ir pulks generu, kuriem gan viņu vispārīgas izplatīšanās dēļ latviski nosaukumi vienā vai otrā vidū 94 Linda Kurmiņa │ Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters [Därför] vore det lämpligt om forskare i framtiden uppmärksammade dem och kanske skickade dem till Lettiska föreningens ”Kunskapskommission” för vidare användning, vilket skulle underlätta det botaniska arbetet för dem som sammanställer förteckningar”1 (Ilsters I, 1884: 81). Hans uppmaning fick också gehör – redan i den andra förteckningen över Latviešu botāniski nosaukumi (1885) publicerar författaren inte bara tillägg till sin samling utan också det insamlade material som skickats till honom. Det innebär att Ilsters i båda sina växtnamnsförteckningar har tagit med namn som han själv samlat in (dessa finns i både den första och den andra förteckningen) och namn som skickats till honom av andra insamlare (främst i den andra förteckningen). Materialet omfattar huvudsakligen växtnamn från Vidzeme; Kurzeme och Zemgale är mindre väl representerade. Författarens egna insamlingar kommer från Stukmaņi, Koknese, Vestiena och Dundaga. Däremot kommer de flesta namn som andra insamlare bidragit med från Vidzeme (Liezere, Valmiera, Cēsis, Trikāta, Sigulda), medan Kurzeme (Aizpute, Kuldīga) och Zemgale (Dobele) är mindre väl representerade. Ingen av de två växtnamnsförteckningar som sammanställts av Ilsters innehåller något namn från Latgale. Det material som Ilsters samlat in består huvudsakligen av artnamn, men även några släktnamn förekommer. I förordet till den första förteckningen (Ilsters 1884: 63–64) påpekar författaren att många lettiska växtnamn ännu inte har systematiserats – ofta därför att växternas likheter eller olikheter har lett till att de fått felaktiga namn. I vissa fall har växter som tillhör olika släkten samma namn, medan namn på växter inom samma släkte är synonyma. Ilsters konstaterade att botaniska specialister i framtiden skulle behöva ta itu med dessa namn. Båda förteckningarna är alfabetiskt ordnade. De latinska namnen anges först, följda av en eller flera lettiska motsvarigheter. I många fall har sammanställarens kommentarer lagts till vid uppslagsordet, eller så föreslås en möjlig förklaring till namnets ursprung. Sist anges den tyska motsvarigheten. Till exempel: ”Hypericum L., asinszāles, raganuakauli, krūstenes, (strutenes); pēdējais nosaukums tadēļ ta, ka ši puķe apakš Kristus krusta stāvejusi un uz viņas Kristus asins pilejis. Johannisblut, Hartheu.2. 1 Översättning: ”Det finns fortfarande många släkten för vilka lettiska namn kan hittas i den ena eller andra regionen, eftersom de är så utbredda. Därför vore det nyttigt om de som känner till dem framöver antecknade dem och kanske skickade dem till Lettiska föreningens ”Kunskapskommission” för framtida bruk, vilket skulle underlätta arbetet för dem som sammanställer botaniska förteckningar.” 2 Översättning: „Hypericum L., asinszāles, raganuakauli, krūstenes, (strutenes); den sista växten har fått detta namn eftersom den växte intill Kristi kors och Kristi blod droppade på den. Johannisblut, Hartheu” Terminoloģija | 2012 | 19 95 Som Anna Vulāne skriver befinner sig språket i ständig utveckling, med särskilt aktiva förändringar på det lexikala planet. När nya föremål och begrepp skapas och introduceras till följd av den samhällsekonomiska utvecklingen uppstår också ett behov av att ge dem så träffande namn som möjligt. Ett sätt att tillgodose detta behov är att skapa nya ord och namn. Även om användningsintensiteten för den ena eller andra metoden eller det ena eller andra medlet, liksom avledningstypens produktivitet och aktivitet, förändras över tid och nya metoder och medel tillkommer, bevaras den information som ordet förmedlar (Vulāne 2008: 88). Exempel från floran kan ange: 1) växtplats (purvene, zemenes); 2) likhet till utseendet (ķepaiņi, lācenes); 3) tidpunkt för blomning eller mognad (jāņogas, mārtiņpuķes). Vid analysen av de motsvarande växtnamnen konstaterades att olika ordbildningsmetoder har använts när de skapats: ordavledning eller affixbildning, till exempel kazenāji3 (Rubus caesius), naktenēs (Solanum nigrum), rozītes (Bellis perennis); sammansättning, till exempel gaiļugriķes (Convolvulus); bildning av namn bestående av flera ord, till exempel dzeltenās ķimenes (Anthemis tinctoria), veca vīra bārzdiņa (Thymus serpyllum); bildning av namn med bindestreck, till exempel buku-vītols (Salix viminalis), laumas-slota (Apasagus officinalis). Längre fram i artikeln diskuteras var och en av de ovan nämnda metoderna mer ingående. 1. AVLEDNING ELLER AFFIXATION I det material som Ilsters har samlat finns många sådana växtnamn som har bildats genom ordavledning eller affixation, det vill säga genom att ett affix – ett prefix, suffix eller en avledningsändelse – fogas till ordroten eller stammen enligt de ordbildningsmodeller som finns i språket. Detta är en av de mest produktiva ordbildningsmetoderna i lettiskan i allmänhet och även när det gäller bildandet av växtnamn (VPSV 2007: 57; MLLVG I, 1959: 81; Kalme, Smiltniece 2001: 42). När ett nytt ord bildas används vanligen ett enda affix, till exempel pār-cel-t → ne-pār-cel-t, pār-cel-šan-a, pār-cel-āj-s. Men det finns också många ord med två eller fler affix, och ordningsföljden för hur dessa läggs till är svår att fastställa, till exempel adjektivet ie-zilg-an-s (”blåaktig”). 3 Här och i fortsättningen följer transkriptionen av exemplen det moderna lettiska språkets normer. 96 Linda Kurmiņa | Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters kan ha bildats antingen från ordet ie-zilg-s med suffixet -an- eller från ordet zilg-an-s med prefixet ie-. Vissa ord bildas fortfarande med två affix samtidigt – med ett prefix och ett suffix, till exempel pār-purv-o-t; med ett prefix och en avledningsändelse, till exempel aiz-skap-e; med två suffix, till exempel ārst-niec-isk-s. Detta beläggs av att dessa ord saknar ett motsvarande motiverande ord med ett enda affix (pārpurus, purvot; aizskapis, skape, etc.) (Kalme, Smiltniece 2001: 42–43). Det som sagts ovan kan också tillämpas på avledningen av växtnamn, till exempel čūsk-en-āj-i (Orchis maculata), zirdz-en-āj-s (Rubus fruticosus). Grunden för ett avlett växtnamn kan vara ett substantiv (till exempel blusenes (Polygonum persicaria), ziepene (Saponaria officinalis)), ett adjektiv (till exempel skābenes (Rumex), zilenes (Vaccinium uliginosum)) eller ett verb (till exempel noartnes (Pimpinella)). Dessa växtnamn kan delas in i flera grupper: växtnamn avledda med ett suffix – i det analyserade materialet har följande suffix påträffats i bildningen av växtnamn: –āj–, –el–, –en–, –in–, –īt–; växtnamn bildade med en avledningsändelse. Växtnamn bildade med suffixet –āj- MLLVG nämner att suffixet –āj– (respektive ultima –ājs) används för att bilda växtnamn från substantivstammar, medan det numera sällan används vid namnbildning (MLLVG I, 1959: 90). Utifrån de växtnamn som Ilsters samlat in kan man dra slutsatsen att detta suffix har använts ganska ofta vid bildandet av växtnamn. MLLVG nämner flera betydelser som skapas när växtnamn bildas med suffixet –āj–: a) från bärnamn bildas med suffixet –āj– ord som betecknar antingen en enskild växt eller – oftare – en grupp av sådana växter; b) från olika växtnamn bildas ord som betecknar en större eller mindre grupp av dessa växter eller en plats där dessa växter förekommer rikligt (MLLVG I, 1959: 92). Förteckningarna i Latviešu botāniski nosaukumi omfattar endast sådana växtnamn som tillhör den första gruppen, nämligen namn som betecknar antingen en enskild växt eller en grupp av sådana. Dessutom anger författaren att ultimatorna –ājs, –āji ofta används vid bildandet av namn på buskar (däribland syren): avenāji (Rubus idaeus), bruklenājs (Vaccinium vitis idaea), Terminologija | 2012 | 19 97 dundurnāji (Geum rivale), dzervenājs (Vaccinium oxycoccus), ērkšķogāji (Ribes grosularia), irbenājs (Viburnum opulus), kazēnāji (Rubus caesius), spradzenājs (Fragaria collina), zemenājs (Fragaria vesca). Växtnamn bildade med suffixet -el- Ord bildade med suffixet -el- kan vara ålderdomliga avledningar, och i dag är detta suffix produktivt endast vid bildandet av diminutiver (MLLVG I, 1959: 93, 94). Även i Ilsters förteckningar över växtnamn finns det få ord med detta suffix, och de som förekommer har snarare inte en diminutiv betydelse, till exempel spīdeles (Bellis perennis). Växtnamn bildade med suffixet -en- Enligt MLLVG har suffixet -en- (respektive ultima -ene) använts för att bilda en stor grupp av växt-, bär- och svampnamn, och detta är ett ganska produktivt suffix (MLLVG I, 1959: 95). I det material som Ilsters samlat in finns följande exempel: cirvene (Alisma), elksnene (Agaricus subdulcis), kaulenes (Rubus saxatilis), lipene (Lychnis diurna), naktenes (Solanum nigrum), precenes (Aster salicifolius), rasenes (Drosera), trīsene (Briza media), vilnene (Agaricus subdulcis), vistēnes (Empetrum nigrum), zīdenes (Centaurea). Växtnamn bildade med suffixet -iņ- Vanligen används suffixet -iņ- för att bilda diminutivformer, med betydelsen av både en faktisk diminutiv och en känslomässigt subjektiv värdering. Diminutivbetydelsen neutraliseras dock när substantiv med ultimat -iņš, -iņa får termstatus (MLLVG I, 1959: 112–113, 117), som i exempelvis följande växtnamn: auniņi (Erigeron acer), liniņi (Linaria vulgaris), plakstiņi (Alectrolophus), žagatiņa (Majanthemum bifolium). Växtnamn bildade med suffixet -īt- Suffixet -īt- är ett egentligt diminutivsuffix. Liksom i fallet med suffixet -iņ- förlorar ord bildade med detta suffix emellertid betydelsen av både ömhet och diminutiv när de får termkaraktär (MLLVG I, 1959: 130–131). I det material som Ilsters samlat verkar suffixet -īt- ofta användas vid bildning av växtnamn, till exempel pluralformerna ancīši, dadzīši (Agrimonia eupatoria), bārenīte (Viola tricolor), cepurītes (Campanula), kumelītes (Matricaria chamomilla), kurpītes (Aconitum lycoc 98 Linda Kurmiņa Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters tonum), pulkstenītes (Campanula), rozītes (Bellis perennis), pluralformen sunīši (Bidens), trepīte (Potentilla anserina). Växtnamn bildade med en avledningsändelse En avledningsändelse används främst för att bilda substantiv, verb och adverb. Vid ordbildning används följande avledningsändelser: –a, –e, –is, –s, –t, –ies, –i, –u (Vulāne 2008: 101). Två av dessa, nämligen –e och –is (plural –i), har påträffats i bildningen av de växtnamn som ingår i utdraget. Följande exempel kan hämtas ur samlingen av växtnamn: ziemele (troligen av ziemelis ’norr’) (Chrysanthemum leucanthemum) (jfr ME IV, 1929–1932: 742), vizbuļi (Anemone) (jfr Karulis II, 1992: 542). Växtnamn kan också bildas med ett prefix och en avledningsändelse, till exempel egl-e → pa-egl-is (Juniperus communis), eller genom att en avledningsändelse läggs till ett sammansatt namn, till exempel sausa serde ’torrt hjärta’ → saus- + serd-is (Lonicera xylosteum), tūtas (veida) lapa ’kornett (formad) blad’ → tūt- + lap-e (Aquilegia vulgaris). 2. BILDNING AV SAMMANSÄTTNINGAR I det växtnamnsmaterial som Ilsters samlat är sammansatta namn ganska vanliga. Sammansättningar är namn som bildas genom att minst två självständiga ord eller deras stammar förenas, och de fungerar i språket som en enda lexikal enhet. Att sammanfoga ord till sammansättningar är, liksom ordbildning genom avledning, en av de mest produktiva metoderna för nyordsbildning i modern lettiska (VPSV 2007: 338; MLLVG I, 1959: 84; Kalme, Smiltniece 2001: 47). Som Vilma Kalme påpekar kan olika ordklasser utgöra den första leden i en sammansättning: substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen, verb och adverb (Kalme, Smiltniece 2001: 47–48). I sammansatta växtnamn är den första leden i de flesta fall ett substantiv, till exempel miroņpuķe ’likblomma’ (Linaria vulgaris), mežrozīte ’skogsros’ (Geranium), eller ett adjektiv, till exempel baltvēderiņi ’vita magar’ (Potentilla anserina), mazpurენīte ’liten svalört’ (Ranunculus ficaria). Dessa är de två mest produktiva typerna av sammansatta växtnamn. Även om det är mer sällsynt förekommer i de växtnamnslistor som Ilsters sammanställt också sammansättningar med ett räkneord som första led, till exempel septiņstērīte ’sju strålar’ (Trientalis europaea), vienlapa ’ett blad’ (Parnassia palustris). Sammansatta namn kan delas in i tvåledade och treledade sammansättningar. Terminoloģija | 2012 | 19 99 Tvåledade sammansättningar kan delas in i två undergrupper: ◦ sammansättningar vars första led är ett substantiv i genitiv utan ändelse; de flesta sammansatta namn i det material som Ilsters sammanställt tillhör denna typ, till exempel dzelzzale ’järngräs’ (Echium vulgare), kaķaste ’kattsvans’ (Amarantus), lāčauzas ’björnhavre’ (Bromus secalinus), purveglīte ’kärrgran’ (Pedicularis), vārndeguns ’kråknäsa’ (Delphinium consolida), velnābols ’djävulsäpple’ (Datura stramonium); ◦ i Ilsters listor förekommer också relativt ofta sammansättningar vars första led är substantiv i genitiv med ändelse, till exempel celāboliņš ’vägklöver’ (Melilotus tournef), dziparu-karkls ’kamgarnsvide’ (Salise acutifolia), meduspuķe ’honungsblomma’ (Galium verum), mežrozīte ’skogros’ (Geranium), miroņupuķe ’likblomma’ (Linaria vulgaris), varžukājas ’grodben’, vārnukājas ’kråkben’ (Comarum palustre). Jämfört med moderna terminologikällor, närmare bestämt – Botāniskā vārdnīca av Galenieks och ordboken av Ēdelmane och Ozola Latviešu valodas augu nosaukumi – konstaterades att sådana sammansättningar antingen har förlorat det första ledets ändelse eller blivit namn på ordgrupper: lat. Alchemilla vulgaris – lett. kroķulapas (Ilsters I, 1884: 65) → kroķu lapas (LVAN 2003: 312) lat. Antennaria dioica – lett. kaķupēdiņas (Ilsters I, 1884: 66) → kaķpēdiņas (BV 1950: 29) lat. Berberis vulgaris – lett. aluspuke (Ilsters I, 1884: 67) → alus puke (LVAN 2003: 41) lat. Convallaria majalis – lett. zīdalapas (Ilsters I, 1884: 67; Ilsters II, 70) → zīdlapas (LVAN 2003: 159) lat. Epilobium – la. kazurozes (Ilsters I, 1884: 70) → kazrozes (LVAN 2003: 148) lat. Mentha crispa – la. krūzumētra (Ilsters I, 1884: 74) → krūzmētra (LVAN 2003: 219) lat. Orchis – la. džegužūpuķes (Ilsters I, 1884: 74) → džegužpuķes (BV 1950: 19) 100 Linda Kurmiņa Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters Sammansatta ord med tre komponenter är sällsynta; i Ilsters samling av växtnamn hittades endast två sådana växtnamn: ceļmallapas (Plantago) och caurduružāles (Datura stramonium). 3. BILDNING AV NAMN SOM BESTÅR AV ORDGRUPPER En annan produktiv metod för att bilda växtnamn är att skapa ordgrupper. Oftast består sådana grupper av två eller tre komponenter. Det finns också ordgrupper med fyra komponenter. Ett sådant exempel ges av Ēdelmane – dižā baltā ūdens lēpe (”stor vit vatten-näckros”) (Ēdelmane 1978: 101), men sådana exempel är inte många. I de växtnamnslistor som sammanställts av Ilsters finns inga sådana. De växtnamn som består av ordgrupper och som dokumenterats i listorna över Latviešu botāniski nosaukumi kan delas in i namn med två och tre komponenter. Enligt Ēdelmane är den vanligaste typen av tvåkomponentsnamn i ordgrupper bland växtnamn den där en substantivform i genitiv fungerar som bestämmande led (Ēdelmane 1978: 100). Även i Ilsters sammanställda material med växtnamn förekommer ett betydande antal sådana växtnamn. Följande modeller för namn som består av ordgrupper har observerats: ◦ ett substantiv i genitiv singular/plural + ett självständigt led: dzeguzes sietavas ”gökens benvärmare” (Pinguicula vulgaris), mīlestības krūms ”kärleksbuske” (Myrica gale), zaķu skābenes ”harens harsyror” (Osealis acetosella); ◦ ett adjektiv med bestämd ändelse i singular/plural + ett självständigt led: dzeltenās ķumeles ”den gula kamomillen” (Anthemis tictoria), mīkstās nātres ”de mjuka nässlorna” (Lamium), pelēkais zirnis ”den grå ärten” (Pisum arvense); ◦ ett adjektiv med obestämd ändelse + ett självständigt led: skarainas auzas ”vipphavre” (Avena sativa); ◦ particip i presens passivum som böjs + ett självständigt led: gremo jama zāle ”idisslande gräs” (Menyanthes trifoliata), vemjama zāle ”kräkande gräs” (Morchella). Ordgrupper med tre komponenter är mer sällsynta. Följande modeller för namn som består av ordgrupper med tre komponenter observerades: ◦ ett adjektiv med bestämd ändelse i singular + ett substantiv i genitiv singular + ett självständigt led: baltā Jāņa zāle ”den vita Terminologija | 2012 | 19 101 Jānis’ gräs (Galium mollugo), dzeltenā Jāņa zāle ’den gula Jānis’ gräs’ (Galium verum); två substantiv i genitiv + självständig beståndsdel: Poļu ķēniņa puķe ’den polske kungens blomma’ (Campanula glomerata); ett adjektiv med obestämd ändelse + ett substantiv i singularis genitiv + självständig beståndsdel: veca vīra bārzdina ’den gamle mannens skägg’ (Thymus serpyllum); ett räkneord + ett substantiv i pluralis genitiv + självständig beståndsdel: deviņu vīru spēks ’nio mäns styrka’ (Verodscum thapsus), septiņu vīru spēks ’sju mäns styrka’ (Phyteuma spicatum). 4. BILDNING AV BINAMN I ett relativt stort antal fall använder Ilsters i förteckningarna i Latviešu botāniski nosaukumi namn vars beståndsdelar förenas med ett bindestreck, det vill säga de så kallade bindestrecksnamnen. Valentīna Skujiņa påpekar i sin bok Latviešu terminoloģijas izstrādes principi (The principles of Latvian terminology development) att ”17.–19. gs. latviešu rakstu avotos defise, resp., savienojuma zīme (=), lietota, lai parādītu vārdu vai vārda daļu ciešo jēdzienisko saistījumu”4 (Skujiņa 2002: 115–116). Exempelvis har följande växtnamn med bindestreck tagits med i G. Mancelis ordbok Lettus (Rīga, 1638): Bisscha=brehssliņi, ceļļa=lappa, Lahc=auzchi, vilka alla numera har ersatts av motsvarande sammansättningar, samt Musschates=zeedi, Zirr dzenes=sacknis, som numera betecknas med en ordgrupp. Enligt de slutsatser Skujiņa dragit i sin terminologiforskning används bindestrecksgrupper i den moderna lettiska terminologin i liten utsträckning jämfört med utvecklingen av den lettiska terminologin under tidigare århundraden. I de flesta fall av växtnamn som Ilsters förtecknar i form av bindestrecksnamn använder moderna källor, till exempel buku-vītols (Salix viminalis), lauka-naglene (Dianthus arenarius), laumas-slota (Asparagus officinalis), slotiņu-ciesa (Calamagrostis epigeios), zaķa-staipekņi (Lycopodium annotinum), antingen sammansättningar eller ordgrupper i stället för bindestreck. 4Översättning: ”i dokumentkällor från 1600–1800-talen användes bindestrecket, dvs. sammanfogningssymbolen (=), för att visa den nära begreppsliga kopplingen mellan ord eller orddelar”. 102 Linda Kurmiņa Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters SLUTSATSER 1. I det växtnamnsmaterial som sammanställts av Ilsters är de mest produktiva ordbildningsmetoderna avledning med suffix och bildning av sammansättningar. Av de olika affixen används suffixen -en-, -iņ- och -īt- oftast. Diminutivsuffixen har vanligen förlorat sin diminutiva betydelse. 2. Bland sammansatta namn är tvåledade sammansättningar den mest produktiva typen; den första beståndsdelens ändelse kan antingen behållas eller utelämnas. 3. Namnen som är sammansättningar eller ordgrupper består oftast av två beståndsdelar. Dessutom används bindestrecksnamn oftare än i modern lettiska. 4. Även om Ilsters verk Latviešu botāniski nosaukumi är ett av de första försöken att samla ett omfattande material av botaniska namn, uppvisar det insamlade och klassificerade materialet en relativt stor mångfald, som kan ligga till grund för den framtida utvecklingen av botanisk terminologi. KÄLLOR OCH BIBLIOGRAFI BV 1950: Botāniskā vārdnīca. Sast. P. Galenieks, Rīga: Latvijas Valsts izdevniecība. Ēdelmane I. 1978: Augu nosaukumu darināšanas veidi latviešu valodā. – Latviešu valodas kultūras jautājumi, Rīga: Liesma, 97–103. Ilsters J. 1883: Botānika tautas skolām un pašmācībai. Elementārkurss, Rīga: Pūcišu Ģederta un biedra apgādībā. Ilsters J. I. 1884: Latviešu botāniski nosaukumi, krāti un sastādīti no J. Ilstera. – Rīgas Latviešu biedrības Zinību komisijas 2. krājums, Jelgava, drukāts un apgādāts no E. Sieslacka, 61–81. Ilsters J. II, 1885: Latviešu botāniski nosaukumi, sastādīti no J. Ilstera, Otrais salasījums. – Rīgas Latviešu biedrības Zinību komisijas 3. krājums, Rīga: General-Kommisija, J. Kazimira grāmatu pārdotava, 68–74. Kalme V., Siltiniece G. 2001: Latviešu literārās valodas vārddarināšana un morfoloģija, Lokāmās vārdšķiras: Mācību grāmata, Liepāja: LiePA. Karulis K. II, 1992: Latviešu etimoloģijas vārdnīca II, Rīga: Avots. LVAN 2003: – Latviešu valodas augu nosaukumi. Sast. I. Ēdelmane, Ā. Ozola, Rīga: Augsburgas institūts. ME IV 1929–1932: K. Mühlenbacha. Latviešu valodas vārdnīca, rediģējis, papildinājis, turpinājis (nobeidzis – 4) J. Endzelīns, IV, Rīga: Kultūras fonda izdevums. MLLVG I 1959: Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika I, Fonētika un morfoloģija, Rīga: Latvijas PSR Zinātņu akadēmijas izdevniecība. Piete L. 2008: Pārmaiņas botānikas terminu darināšanā 19. gs. beigu un 20. gs. publikācijās. – Letonikas otrais kongress. Valodniecības raksti – 2, Rīga: Latvijas Zinātņu akadēmija, LU aģentūra “LU Latviešu valodas institūts”, Rīgas Pedagoģijas un izglītības vadības augstskola, 46–55. Skujiņa V. 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, Rīga: Latvijas valodas institūts. Vīksna M. 2002: Ar sava novada stāju tautasdziesmā. – Latvijas Vēstnesis, Nr. 161 (2736), 10. Vimba E. 2001: Botāniķim Jāni Ilsteram –150. – Dabas un vēstures kalendārs 2001, Rīga, 223–228. VPSV 2007: Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca. Skujiņa Valentīna (red.), Rīga: LU Latviešu valodas institūts. Vulāne A. 2008: Vārd darināšana. – Latviešu valodas gramatika: koncepcija, prospekts, atsevišķu nodaļu pirmvarianti, diskusijas materiāli, Rīga: LU Latviešu valodas institūts, 87–112. Terminoloģija | 2012 | 19 103 AUGALŲ VARDŲ DARYBOS BŪDAI JANIO ILSTERIO PUBLIKACIJOSE Artikeln undersöker lettiska växtnamn från slutet av 1800-talet i Jānis Ilsters (Jānis Ilsters) listor Latviešu botāniski nosaukumi (lettiska botaniska namn), som presenterades i två samlingsvolymer med skrifter från vetenskapskommissionen vid Rigas lettiska förening, utgivna 1884 och 1885. Namnbildningsmetoderna för dessa namn gås igenom. Växtnamnen i J. Ilsters listor jämförs med namn som finns belagda i senare källor. De vanligaste sätten att bilda lettiska växtnamn som J. Ilsters samlat in är suffixavledning och sammansättning. Ett typiskt drag hos suffixavledning är att växtnamn oftast bildas med suffixen -en-, -iņ-, -īt-. Diminutiva suffix har i många fall förlorat sin diminutiva betydelse. Sammansättningar med två led och sammansatta namn bestående av två ord är vanligast. Det finns växtnamn med bindestreck. Sådana former är ovanliga i dagens botaniska nomenklatur. Även om J. Ilsters listor över växtnamn utgör ett av de första försöken att samla material om lettiska växtnamn, visar de insamlade och ordnade uppgifterna på en stor variation av namn och kan vara till nytta för utvecklingen av botanisk nomenklatur. Inkommen 2012-11-05 Linda Kurmiņa Lettiska språkets institut vid LU Akadēmijas laukumā 1, Riga, LV-1050, Lettland E-post [email protected] 104 Linda Kurmiņa | Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters