Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio „Žolyne“: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms

doi.org/10.35321/term27-09 Laurynas Ivinskis växt- och svampsläktnamn i Povilas Matulionis Žolynė: till minne av Laurynas Rokas Ivinskis 210-åriga födelsedag ALBINA AUKSORIŪTĖ Institutet för litauiska språket SAMMANFATTNING Artikeln undersöker 142 växt- och svampsläktnamn av L. Ivinskis, vilka återfinns i den första botaniska termordbok som trycktes i Litauen – växtnamnsförteckningen Žolynas. Del II. Litauens växtordbok och växtregister (1906), sammanställd av Povilas Matulionis. Artikeln fastställer vilka metoder Ivinskis använde för att skapa växt- och svampsläktnamn samt vilka medel och vilken motivation som låg bakom nybildningarna. De undersökta namnen jämförs med namnen på samma släkten i Ivinskis manuskript Prigimtūmenė och med Ivinskis namn i Lietuviškame botanikos žodyne. Det fastställs också vilka växt- och svampsläktnamn som har etablerats i bruk. NYCKELORD: Laurynas Ivinskis, Povilas Matulionis Žolynas, växtsläktnamn, svampsläktnamn, motivation, nybildningar, sammansättningar, böjningsavledningar, suffixavledningar, prefixavledningar SAMMANFATTNING Artikeln analyserar 142 växt- och svampsläktnamn av Laurynas Ivinskis, vilka presenteras i den första botaniska termordbok som publicerades i Litauen – växtnamnsförteckningen Žolynas Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906), sammanställd av Povilas Matulionis. Den identifierar de metoder Ivinskis använde för att skapa växt- och svampsläktnamn samt medlen och motiven bakom nybildningarna. Namnen som analyseras i studien jämförs med namnen på samma släkten i Ivinskis manuskript Prigimtūmenė (Naturen) och med Ivinskis namn i Lietuviškas botanikos žodynas (Litauisk botanisk ordbok). Studien fastställer vilka växt- och svampsläktnamn som har etablerats i allmänt bruk. NYCKELORD: Laurynas Ivinskis, Povilas Matulionis Žolynas, växtsläktnamn, svampsläktnamn, motivation, nybildningar, sammansättningar, böjningsavledningar, suffixavledningar, prefixavledningar 202 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolynė: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms ”Förstå nu, människa! Och glöm inte att både träd och örter på olika sätt lär dig. Lär dig bara och kom ihåg att värdesätta djurens och växternas förnimmelser! Det kräver vishet och mildhet, liksom två lovvärda systrar som lever tillsammans och inte kan skiljas åt.” (L. Ivinskis, Pasauga) INLEDNING Den 15 augusti 2020, på örtmässodagen, uppmärksammade vi 210-årsdagen av Laurynas Ivinskis (1810–1881) födelse. Som Danutė Petkevičiūtė, forskare i L. Ivinskis liv och verk, skriver: ”[S]tora verk kan bara utföras av framstående personligheter. Sådan framstår den ärevördige samogitiern Laurynas Rokas Ivinskis genom sina verk för oss” (Petkevičiūtė 2012: 11). Och mycket blev verkligen gjort: han omtalas framför allt som utgivare och redaktör för de första litauiska kalendrarna; han gav ut över 20 kalendrar, i vilka han publicerade verk av dåtidens litauiska författare, populärvetenskapliga artiklar, sina egna didaktiska berättelser och dikter, och översatte flera skönlitterära verk till litauiska (utdrag ur D. Miltons och E. Jungs dikter, K. Schmids berättelse Genovaitė och D. Defoes berättelse Robinzono Kruzas) (se närmare: Petkevičiūtė 1988; Mikšytė 1995: 3–14; Čiužauskaitė 2012: 137–146; Maskuliūnienė 2012: 147–160; Petreikis 2012: 76–136). L. Ivinskis sammanställde också ordböcker: en polsk-litauisk ordbok (2060 s.), en rysk-litauisk ordbok (1193 s.) och en rysk-litauisk-latinsk-polsk ordbok (96 s.) (se närmare: Kruopas 1960: 191–198; Vitkauskas 1997: 29–32). Endast manuskripten till de nämnda ordböckerna har bevarats, men hans största lexikografiska arbete, den polsk-litauiska ordboken, publicerades 2010 av lingvisten Ona Kažukauskaitė, som betonade att L. Ivinskis ”<...> skrev ordböcker hela sitt liv. Genom dem, liksom genom sina andra litauiska skrifter, vittnade han om vad han uppenbarligen hade beslutat sig för redan för länge sedan: att värna modersmålet och hävda det som nationens stora värde” (Kažukauskaitė 2010: IX). Ett annat område som L. Ivinskis intresserade sig för och lämnade arbeten inom är naturvetenskapen. Det största bevarade naturvetenskapliga arbetet är hans manuskript Prigimtūmėné turenté sawieje dalijkus žemies, žoliun ir giwunun su parodimu anun wartojimo (Spis minerałów, roślin i tworów żyjących (zwierzęcych) (hädanefter Prigimtūmenė). Det är ett vetenskapligt verk i två delar, skrivet omkring 1870 och förvarat på Polska vetenskapsakademiens bibliotek i Kraków. I den första delen, Žemėmina, ger L. Ivinskis en beskrivning av mineralogiska ämnen, medan den andra delen, Žolėmina, innehåller en systematisk förteckning över svampar och växter, där Terminologija | 2020 | 27 203 218 familjer och mer än 2520 släkten anges med litauiska namn och motsvarigheter på latin, polska och tyska (se närmare: Jankevičius, Jankevičienė 1962: 151–163; Auksoriūtė 1998: 102–110; Auksoriūtė 2004: 127–149). I sitt verk Pasauga, av vilket endast ett exemplar trycktes 1876 eftersom tsarens censur inte tillät en större upplaga, tog L. Ivinskis för första gången upp frågan om naturskydd (se närmare Tyla 1995: 395–400). I början av publikationen skriver han: ”NATURSKYDD. Varje levande skapelse med medfödd känslighet, det vill säga: en lära om hur man bör umgås med vilda djur och andra levande varelser med medlidande, för att använda dem på ett lovvärt sätt” (Ivinskis 1995: bilaga). För lingvister är inte bara L. Ivinskis lexikografiska arbeten eller andra manuskript, där språkrelaterade frågor kan studeras, intressanta, utan även hans olika naturvetenskapliga verk, eftersom de innehåller många litauiska termer som han själv skapat. Terminologen Jonas Klimavičius skrev om L. Ivinskis nybildningar: ”<...> När man satt sig grundligare in i Ivinskis ambitioner och resultat inom nybildning (däribland ett mycket stort antal helt individuella nybildningar med en svårbegriplig eller helt obegriplig motivation), denna nybildnings viss framgång och dessutom ansträngningarna att nu etablera de lämpligare nybildningarna i hans manuskript, börjar man tänka: ett så djärvt och hoppfullt arbete, en så levande och friskt porlande källa under den litauiska språkets förtryckstid <...>” (Klimavičius 2010: 144). Syftet med denna studie är att med hjälp av beskrivande och jämförande metoder analysera 142 namn på växt- och svampsläkten av L. Ivinskis, vilka återges i den första botaniska terminologiordbok som trycktes i Litauen – växtförteckningen Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906), sammanställd av Povilas Matulionis (hädanefter Žolynas). För att uppnå detta syfte ställs följande uppgifter: att fastställa hur L. Ivinskis skapade namn på växt- och svampsläkten, vilka ordbildningsmedel och motivationsgrunder som ligger bakom nybildningarna, att jämföra de undersökta namnen med namnen på samma släkten i Prigimtūmenė och med L. Ivinskis namn i Lietuviškame botanikos žodyne, samt att fastställa vilka namn på växt- och svampsläkten som har etablerats i bruk och fortfarande används. P. Matulionis tog med namn på 716 växt- och svampsläkten och omkring 2000 arter i Žolynas (se närmare Auksoriūtė 2019: 1–9). I denna ordbok finns 142 namn på växt- och svampsläkten hämtade ur L. Ivinskis skrifter. P. Matulionis uppgav att en av källorna till hans namnförteckning var L. Ivinskis teckningar av ”botaniska svampar och alger”, som han fått av Mečislovas Davainis Silvestravičius (Ž 3), men endast 17 svampnamn är försedda med en hänvisning till L. Ivinskis; därför behandlas de i artikeln tillsammans med namnen på växtsläkten. 204 Albina Auksoriūtė | Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms Botaniska nomenklaturnamn, liksom andra termer, kan vara motiverade eller omotiverade, och därför bör begreppet motivation kort behandlas. Inom litauisk språkvetenskap skiljer man vanligen mellan tre typer av motivation: ordbildningsmässig (morfologisk), fonetisk (ljudmässig, imiterande) och semantisk. ”Fonetisk (ljudmässig) eller imiterande motivation bygger på att ordets fonetiska sida direkt återger icke-språkliga ljud (från naturen, djur eller människors oartikulerade ljud) som är förknippade med det betecknade” (Urbutis 2009: 72). I det aktuella fallet blottläggs ordets betydelse genom fonetiken. Semantisk motivation föreligger när ett ord används i överförd betydelse och får en ny (metaforisk eller metonymisk) betydelse (Urbutis 2009: 73; LKE 2008 123–124). Ordbildningsmässig motivation definieras som ”ordets förbindelse med andra ord (och ordled), vilka förklarar valet av ordets formella struktur och bestämmer dess betydelse” (Jakaitienė 2010: 238); den uppkommer när ett föremål benämns utifrån någon egenskap. Inom terminologin råder olika uppfattningar om termers motivation och dess betydelse. Sergiusz Grinev-Griniewicz framhåller att motivation gör det lättare att förstå och lära sig det aktuella begreppet. Av de tre grundläggande motivationstyperna används strukturell och semantisk motivation mest vid bildandet av nya termer. Strukturell motivation förekommer i ord som är bildade av redan kända betydelsebärande delar; deras struktur visar deras betydelse. Semantisk motivation uppstår i ord med en sekundär betydelse, som kan förutsägas utifrån den primära betydelsen (Grinev-Griniewicz 2011: 34). Andra terminologer förstår motivation som formmotivation respektive semantisk och funktionell motivation (Комарова 2009: 175). Som terminologen Vladimir Lejčik påpekar skiljer sig förståelsen av motivation inom terminologin något från förståelsen inom den allmänna språkvetenskapen. En terms formmotivation förstås som en förklaring av valet av den formen med hänvisning till termens språkliga substrat – ett lexikalt element i språket. Den aktuella motivationen är sekundär i förhållande till det lexikala elementets motivation, eftersom ett omotiverat lexikalt element kan bli en motiverad term. Med avseende på formen kan en term vara motiverad, delvis motiverad, felaktigt motiverad eller omotiverad. Termens semantiska och funktionella motivation fastställs genom att den direkt relateras till objektets beteckning och termens plats i termsystemet (Лейчик 2006: 39). Jūratė Lubienė skriver, i sin undersökning av svampnamn som används i dialekter, om typerna omotiverad (primär) och motiverad (sekundär) nominering. Terminologija | 2020 | 27 205 Till den första typen hänför hon synkroniskt ogenomskinliga inhemska ord med bleknad motivation och lånord (Lubienė 2015: 26), medan hon med motiverad nominering avser en nomineringsprocess ”där en nominativ enhet skapas som representerar en viss realitet, närmare bestämt dess koncept, och som bygger på ett eller flera andra lexikala element i språket eller har en onomatopoetisk formell struktur” (Lubienė 2015: 50). Aurelija Gritėnienė undersökte motivationen bakom växtnamn i den nordliga panevėžiškiai-dialekten. Enligt henne ”måste man tala om ordbildningsmässig och semantisk motivation när man behandlar den folkliga botaniska terminologin”; hon betraktar alla växtnamn som bildats med suffix, sammansatta namn och flerordsnamn, liksom växtnamn som skapats genom semantisk överföring, som motiverade om deras ordbildningsgrund är tydlig (Gritėnienė 2006: 28). A. Gritėnienė betonar att själva föremålet som ges namn ofta avgör namnets motivation och framhåller att ”växter har särskilt många särskiljande egenskaper, och därför är också motivationen bakom deras namn mycket varierande. Men även här, när själva kategorin skapar förutsättningar för en mångfald av motivationer, händer det ofta att valet av namn inte bara bestäms av en väsentlig särskiljande egenskap hos växten, utan också av tillfälliga associationer, språkbrukarnas livliga fantasi och kreativitet” (Gritėnienė 2006: 27). Det finns skäl att instämma i A. Gritėnienės sistnämnda tanke, eftersom L. Ivinskis fantasi och kreativitet i många fall framträder när hans växtnamn undersöks. I analysen av växt- och svampsläktenas namn behandlar artikeln ordbildningsmässig och semantisk motivation. VÄXT- OCH SVAMPSLÄKTENAS NAMN Suffixavledningar Most of the Lithuanian plant and fungal genus names given by L. Ivinskis in Žolynas are names coined by Ivinskis himself. Neologisms make up about 60 percent of all the names by L. Ivinskis presented in the dictionary in question, and about 73 percent of them are suffixal derivatives. The most productive suffix, used to form the largest number of plant and fungal genus names, is -enis, -enė. Sixteen derivatives were formed with the suffix -enis, and the formation and motivation of most of them are clear. In her study of the motivation of suffixal plant names, A. Gritėnienė distinguishes a group of names formed on the basis of the resemblance of a plant’s fruit, leaves, or flowers to some real-world object (Gritėnienė 2006: 58). Such names are considered figurative 206 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms names characterized by semantic motivation. The following derivatives, for example, can be assigned to this group: Latin Cerinthe – snapenis (: snapas ‘beak’ + –enis), cf. skòner̃tis Pr 233; cerintė BVŽ 79¹; the derivative’s motivation indicates that some part of the plant resembles a beak; this feature was most likely chosen because of the shape of the bud; Latin Coronilla – raženis (: ražas ‘scythe’ + –enis), cf. sùrklãjinis Pr 209; Latin Coronilla varia – dvispalvis raženis (lv) LBŽ 104; raženis ‘a perennial, less often annual herb, usually with a prostrate stem. Leaves imparipinnate. Flowers clustered in axillary inflorescences shaped like umbels, racemes, or heads’ VLEe; Latin Helianthemum – saulenis (: saulė ‘sun’ + –enis), cf. szwìtrūnis Pr 181; Latin Heliánthemum Chamaecistus – paprastasis saulenis (lv, Mln) ‘(Gr. helios – sun, and anthemon – flower; the large yellow flowers shine like the sun’ LBŽ 164; saulenis BVŽ 149; Latin Libanotis – skarenis (: skara ‘shawl’ + –enis); Latin Libanótis montána – see Sėsėli Libanótis LBŽ 197, kalninis skarenis [lv, Mln] LBŽ 321; skarenis BVŽ 177; Latin Libanotis montana – kalninis skarenis ‘leaves pubescent, with an elongated ovate outline, pinnate once or twice; primary leaflets fairly broad, toothed or pinnately divided, with membranous bases; lower leaves petiolate; upper leaves smaller and less divided’ LF V 68. Two fungi are named after the resemblance of their fruiting bodies and stems to real-world objects: Latin Clavaria – šukenis (: šukos ‘comb’ + –enis), cf. winėnis Pr 63, Latin Clavaria cristata – szukėnis szakòtāsis F1-661; žagarūnas (P) ‘(Latin clava – club; the mushroom’s fruiting bodies are shaped like club-like stalks)’ LBŽ 94; Latin Geoglossum – galvenis (: galva ‘head’ + –enis), cf. kùltuvėnis Pr 63; galvenis VLEe; Geoglossum sphagnophilum – kimininė kelmenė ‘fruiting bodies of medium size, 5–6 cm tall, shaped like a club, a cudgel, or a tongue’ LGA 513. Namnen på ytterligare två svampsläkten syftar på skaftets och hattens utseende; dessa svampar har fått namn efter yttre egenskaper: lat. Coprinus – gaurenis (: gaurai ”hår” + –enis), jfr juòdmina Pr 68; mėšlagrybis (Mln, Mr), syn. gaurenis (lv) ”växer på gödselhögar” LBŽ 102; lat. Coprinus lagopus – ilgakotis mėšlagrybis ”skaftet <…> är vitt, ulligt, hårigt, luddigt, som äldre – slätt” LGA 222; lat. Helvella – gniaužtenis (: gniaužtas + –enis), jfr gniaužtėnis Pr 65, lat. Helvella Monachella – gniaužtenis dăngtāsis F1-661; bobausis (Mr), syn. gniaužtenis 1 Exemplen ges i följande ordning: det latinska och litauiska namnet på växt- eller svampsläktet i P. Matulionis Žolynas; grundordet och avledningsmedlet eller avledningsleden anges inom parentes efter det litauiska namnet; namnet i L. Ivinskis handskrift Prigimtumėnė eller i svampatlasmanuskriptet F1-661, om sådana påträffats; namnet i LBŽ; det namn som används i dag enligt BVŽ, LF, LGA eller VLEe. Terminologija | 2020 | 27 207 (Iv) LBŽ 166; lat. Helvella crispa – garbanotoji alyvtė ”hatten är 2–3 (4) cm i diameter, sadelformad, består av flera oregelbundet veckade flikar, vitaktig, gulaktig” LGA 497. Namnen på tre växtsläkten har bildats med hänsyn till växtens form (skleistenis) och bladens form (laiškenis, siaurenis): lat. Herniaria – skleistenis (: skleistas + -enis), jfr liėkandris Pr 184; lat. Herniária glábra – skleistenis plikis [Iv, Mln] ”(lat. hernia – kila; förr användes denna ört som läkemedel mot bråck)” LBŽ 167; skleistenis ”ettårig eller flerårig ört med liggande eller nedliggande, mycket rikt förgrenade stjälkar. Bladen är strödda eller motsatta, äggrunda, lansettlika eller hjärtlika” VLEe; lat. Mercurialis – laiškenis (: laiškas ”2. ett långt, smalt blad på ett sädesslag eller en ört” LKŽe + -enis), jfr laiškėžetis Pr 150; laiškenis (Iv) LBŽ 220; laiškenis ”bladen sitter oftast samlade i stjälkens övre del, är skaftade, äggrunda eller brett lansettlika, tandade eller med naggad kant” VLEe; lat. Sparganium – siaurenis (: siauras ”smal” + -enis), jfr siaurōnis Pr 120; šiurpis (Mln), syn. saurenis (Iv) ”(gr. sparganon – band, rem; växtens blad är bandformade)” LBŽ 327; šiurpis BVŽ 281. Grundordet i namnen på två växtsläkten har valts utifrån olika egenskaper hos växterna, medan motivationen bakom det tredje är oklar: lat. Hottonia – griovenis (: griovys ”dike” + -enis), jfr gròwienis Pr 219; Hottónia palústris – plunksnalapė griovenė (Iv) LBŽ 171; griovenė ”en växt i familjen Primulaceae, som växer i kärr och diken” LKŽe; griovenė BVŽ 157; namnet syftar på växtens växtplats; lat. Myrica – vaškenis (: vaškas ”vax” + -enis), jfr waszkuonė Pr 145; pajūrinis sotvaras (PR), syn. vaškenis (Iv) ”härlett ur gr. myron – balsam, eftersom växten innehåller aromatiska oljor”. Pol. Woskownica europejska LBŽ 228–229; sotvaras ”vax från pors används för tillverkning av doftljus” VLEe; motivationen bakom växtsläktets namn hänger samman med dess användningsområde; lat. Lotus – garždenis (: garždas ”grus” LKŽe + -enis), jfr dōbietris Pr 207; garždenis (Iv) ”liknar klöver” LBŽ 203; garždenis ”käringtand (Lotus corniculatus) är en anspråkslös foderväxt på torra ängar och betesmarker” VLEe; motivationen bakom namnet på detta släkte är svår att spåra. Namnen på två släkten är hybrider; som grundord har lånord som betecknar växter använts: lat. Corydalus – rutenis (: rūta ”ruta” + -enis); rūtenis (Iv) ”(gr. korydalis – tofslärka, korys – hjälm; blommans sporre liknar en tofs eller hjälm)” LBŽ 105; rūtenis BVŽ 97; 208 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms lat. Ligularia – papalenis (: papalis, se lett. papele ”poppel” LKŽe + –enis, lat. Populus, péplė, pāpelis Pr 146), pol. popelnik; jfr jūmas Pr 255; sibirinė liežuvė, syn. pepelenis (Iv, St) ”(lat. ligula – liten tunga; de yttre blommorna i blomställningens huvud är tunglika)” LBŽ 198; liguliarija BVŽ 177. Endast sju avledningar med suffixet –enė har angetts; för dessa släktnamn är både grundordet och motivationen tydliga. Fyra släktnamn på växter i denna avledningsgrupp har bildats med hänsyn till växternas yttre egenskaper: lat. Malaxis – laibenė (: laibas ”smal” + –enė), jfr silpnis Pr 139; laksva (PR), syn. laibenė (Iv) LBŽ 211; gedutis BVŽ 188; lat. Malaxis monop(h)yllos – vienalapis gedutis ”blomställningen är 8–30 cm lång, smal, med många blommor” LRK 575; en växt i orkidéfamiljen har fått detta namn på grund av blomställningens form; lat. Meessia – šerene (: šerys ”borst” + –enė), jfr akiėtwenis Pr 109; dantjunga (P), syn. šerenė (Iv, Mln) LBŽ 215; mesija BVŽ 192; lat. Meessia uliginosa – pelkinė mezija ”akrokarp grön mossa. Stammen är upprätt, 1–4 cm hög, enkel eller kvastlikt förgrenad. Bladen sitter i 8 rader och blir gradvis större mot stammens spets; de smalnar gradvis av från en lansettlik bas och har en trubbig spets” LRK 349; grundordet valdes på grund av växtens utseende – den upprätta, förgrenade stammen; lat. Ophioglossum – varpene (: varpa ”ax” + –enė), jfr liežuwėnė Pr 116; lat. Ophioglossum vulgátum – vienalapė driežlielė (P) ”(gr. ophis – orm och glossa – tunga; den fertila bladskivan hos denna ormbunke liknar en ormtunga)” LBŽ 239; driežlielė BVŽ 210; driežlielė ”den sporbildande delen är axformad” LF I 20; lat. Pulsatilla – lenktene (: lenktas ”böjd” + –enė); lat. Pulsatilla se Anemone LBŽ 287, plukė LBŽ 22; šilagėlė BVŽ 246; šilagėlė ”blommorna är ensamma och stora” VLEe; lat. Pulsatilla pratensis – pievinė šilagėlė ”blomskaften är hopdragna, upprätta och böjda vid fruktmognaden. Blommorna är först nickande, sedan upprätta” LF III 398, 400. Två släktnamn på växter anger var växten växer: lat. Leersia – ravene (: ravas ”dike” + –enė), jfr ravėnis Pr 122; ravenė (Iv) ”[växer] på fuktiga platser, vid stränder” LBŽ 242; ravenė BVŽ 174; lat. Leotia – kelmene (: kelmas ”stubbe” + –enė), jfr gėlmina Pr 65; lat. Leotia lubrica – drebulinė gelsvuolė ”växer ensamt eller i grupper i fuktiga, gräsbevuxna skogar och trivs tillsammans med ek, avenbok och gran” LGA 514; En avledning har bildats med hänvisning till en inre egenskap hos växten: lat. Valerianella – sultene (: sultys ”saft” + –enė), jfr klãjnis Pr 252; sultenė (Iv, Mln) LBŽ 365; sultenė BVŽ 307; växten har tjocka och saftiga blad. Efter en genomgång av släktnamnen i Žolynė som L. Ivinskis bildat med suffixen –enis, –enė kan man konstatera att de skiljer sig från de namn L. Ivinskis använder i Prigimtūmenėje; samma släktnamn förekommer i båda källorna endast Terminologija | 2020 | 27 209 gniaužtenis, i namnet på ett släkte skiljer sig genusformen ravenė Ž och ravenis Pr, medan de tre återstående namnen har samma grundord men olika suffix: laiškenis Ž och laiškėtis Pr, siaurenis Ž och siauronis Pr, vaškenis Ž och vaškuonė Pr. Nästan hälften av de behandlade växt- och svampsläktnamnen (11 namn) från Žolynas togs upp i LBŽ och etablerades i bruket, medan 12 släktnamn numera har andra namn (lat. Cerinhe – cerintė, lat. Clavaria – žagarūnas, lat. Coprinus – mėslagrybis, lat. Helvella – alvytė, lat. Myrica – sotvaras, lat. Sparganium – šurpis, lat. Ligularia – liguliarija, lat. Leotia – gelsvuolė, lat. Malaxis – gedutis, lat. Meessia – mesija, lat. Ophioglossum – driežlielė, lat. Pulsatilla – šilagėlė). L. Ivinskis bildade också flest avledningarna med suffixet -enis, -enė i Prigim̃tūmenėje (se Auksoriūtė 2000: 82 för en utförligare redogörelse). I Žolyne anges med hänvisning till L. Ivinskis nio avledningar med suffixet -ena; grundorden och motiveringen för de flesta av dem är tydliga: lat. Cetraria – kerpena (: kerpė ”lav” + –ena); jfr sklejdmenis Pr 76; kerpena (Iv, Mln) ”(lat. cetra – en liten lädersköld; den tillplattade kroppen hos vissa arter liknar en sköld)” LBŽ 81; kerpena – ”ett släkte av lavar i familjen Parmeliaceae” VLEe; motiveringen till namnet hänger samman med den taxonomiska tillhörigheten; lat. Hieorochloa – žalvena (: žalvas ”grågrön” + –ena), jfr žalvėnis Pr 123; zubražolė (Gr), syn. žalvenė (Iv) ”(gr. ieros – helig, chloé – skott, gräs)” 169 LBŽ; stumbražolė BVŽ 155; namnet anger växtens färg; lat. Myosurus – strugena (: strugus ”liten svans” + –ena), jfr strūguras Pr 161; lat. Myosūrus minimus – mažoji strugena (Iv) ”(gr. mys – mus och ura – svans; fruktaxet liknar en mus svans)” LBŽ 228; strugena BVŽ 201; namnet har bildats utifrån ett yttre växtdrag – fruktaxets form; lat. Polygonum – rietena (: rietė ”en förvridning eller knöl på ett träd” LKŽe + –ena), jfr rūgtis Pr 157; rūgtis, syn. rietena (Iv) ”(gr. polys – många och gony – led, knä; växtens stjälk har tydliga leder)” LBŽ 270; rūgtis BVŽ 237; motiveringen bakom avledningen hänger samman med växtens yttre egenskap – stjälkens utseende; lat. Radiola – griovena (: griova + –ena); jfr prōlinis Pr 167; lat. Radiola linoides – lininė žarotūnė (P) ”(lat. radiola – diminutivform av ordet radius – stråle; växten förgrenar sig radiärt)” LBŽ 291; žarotūnė BVŽ 249; namnet har bildats med hänsyn till växtplatsen, eftersom växten förekommer i fuktiga små sänkor (som tillfälligt översvämmas) vid stränder, på fält, betesmarker och längs småvägar; lat. Scilla – gretena (: greta ”rad, skara” + –ena), jfr skielotis Pr 132; scylė (P), syn. gretenė ”(från gr. schizein – klyva, eftersom lökens köttiga blad lätt skiljs från varandra)” LBŽ 315; scylė BVŽ 270; scylė ”blommorna sitter samlade i klasar vid blomstjälkens spets, mer sällan enstaka” VLEe; namnet syftar sannolikt på blommornas och själva växtens växtsätt, eftersom inte bara blommorna oftast sitter samlade i klasar, utan också växten växer i grupper snarare än ensam; 210 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms latin Scleranthus – klestena (: klėsti ”12. frodas, växa väl, trivas, blomstra” LKŽe + -ena), jfr pīltrowis Pr 184; klėstenė (Iv) ”(gr. scleros – torr och anthos – blomma; hyllebladen har kanter av torr hud, ser ut som om de hade torkat)” LBŽ 316; klėstenė VLEe; klėstenė BVŽ 271; stjälken är upprätt eller liggande, mycket förgrenad; grenarna breder ut sig åt alla håll, så avledningen betecknar växtens växtsätt; latin Scutellaria – glaudena (: glaudus ”tät” + -ena), jfr nàszłuwa Pr 230; kalpokė (P), syn. glaudena (Iv, Mln) ”(lat. scutellum – liten sköld; blommornas foder har en sköld- eller hjälmliknande utbuktning)” LBŽ 317–318; kalpokė ”blommorna växer parvis i blad- eller högbladsvecken, samlade i vippor eller ax” VLEe; bildningens motivation kan knytas till blommornas växtsätt. Grundordet till ytterligare en avledning kan anas, men dess motivation är oklar: latin Dipsacus – veltena (: velti, veltas ”valka, valkad”? + -ena), jfr sąnwarśis Pr 25; karšulis, syn. veltenė (Iv), veltena (Mln) ”(gr. dipsao – jag törstar; växtens motsatta blad, som är sammanvuxna vid basen, bildar en skål runt stjälken där regnvatten samlas, så att säga för att släcka törsten)” LBŽ 123; karšulis ”frukten är en fyrkantig, hårig nötfrukt” VLEe; En jämförelse mellan L. Ivinskis namn i Žolynas och namnen på samma växt- eller svampsläkten i Prigimtūmenė visar att de skiljer sig åt; endast ett namn har samma avledningsbas – žalvena Ž och žalvenis Pr. Av L. Ivinskis avledningar med suffixet -ena i Žolynas används numera bara kerpena och strugena. Här bör även avledningar med suffixen -ūnė, -ūnis och -ūnas behandlas. I Žolynas finns fyra avledningar med suffixet -ūnė: latin Lemanea – nerune (: nerti, neria ”dyka, dyker” + -ūnė); jfr grìėdminīs Pr 94; latin Lemánea fluviátilis – upinė nerūnė (Iv, Mln), syn. nerenės (Iv, St) ”i rinnande vatten, floder och bäckar” LBŽ 193; grundordet valdes utifrån växtplats och växtsätt; latin Polygonatum – vasarūnė (: vasara ”sommar” + -ūnė), jfr kantūtwis Pr 131; baltašaknė (K), syn. vasarūnė (Iv) ”(gr. polys – många och gony – led, knut; jordstammarna är tydligt ledade, liksom knutiga)” LBŽ 269; baltašaknė BVŽ 237; växten har fått namn efter sin blomningstid; latin Sanicula – girūnė (: giria ”skog” + -ūnė), jfr lemiētras Pr 191; latin Sanicula europaea – pauksminė girūnė [Iv] ”i skuggiga skogar och buskage, inte sällan” LBŽ 311; girūnė BVŽ 266; släktnamnet anger växtens växtplats; latin Malcolmia – vėjūnė (: vėjas ”vind” + -ūnė); latin Malcólmia aficána – afrikinė malkolmija [P], syn. vėjūnė (Iv, Mln) LBŽ 211; malkolmija BVŽ 188; motivationen bakom växtsläktets namn kan bara anas; kanske har den samband med arten – pajūrinė malkolmija, som växer vid havskusten där vinden rasar. Terminologija | 2020 | 27 2 1 1 Till dessa släktnamn bör också en hybrid behandlas, vars ordbildningsbas är ett lån som användes av L. Ivinskis: lot. Holcus – tomkune (: tomka + –ūnė, jfr. Anthoxánthum odorátum – kvapioji gardūnytė [P], syn. tomka (Iv), pol. Tomka wonna LBŽ 25), jfr. wilnumiė Pr 122 (123); vilnunė, syn. tomkinė (Iv) ”(denna ört drar ut stickor)” LBŽ 170; vilnunė BVŽ 156. Ytterligare ett avledningsord med suffixet –ūnė bör nämnas: dygunė, som i Žolynas anges som ett namn skapat av L. Ivinskis, men i LBŽ hänvisas redan vid detta namn till Jurgis Ambraziejus Pabrėža. En kontroll av växtsläktets namn i J. A. Pabrėžas Taislius augyminis visade att namnet lämnades av J. A. Pabrėža; P. Matulionis tog alltså förmodligen miste när han angav L. Ivinskis som källa till detta släktnamn: lot. Torllis – dygune (Iv), jfr. sājtlētis Pr 195; Tórilis Anthriscus – builinė dy-gūnė (P), syn. skudrūnas (Iv, Mln) LBŽ 349; Tórilis – diguuny (~ dygūnė) TA I 336 (198). Svampsläkten har fått namn med avledningar på suffixet –ūnis utifrån fruktkropparnas kännetecken: det första anger deras storlek och det andra likheten med ett öra till formen: lot. Marasmius – mažunis (: mažas + –ūnis); mažūnis (Iv, Mln), syn. smulkenės (Iv, St) ”(gr. maraino – jag torkar ut, försvinner; dessa svampars fruktkroppar är så små att de tycks ha torkat ut och förtvinat)” LBŽ 213; lot. Marasmius oreades – lauminis mažūnis LGA; lot. Peziza – ausunis (: ausis + –ūnis), jfr. àusūnis, bòbausis Pr 64; lot. Peziza coccinea – àusūnis, bòbausis F1-661; ausūnis (Mln) LBŽ 253; ausūniniai ”ausūniniai-fruktkropparna är <...> skål- eller tallrikformade” VLEe. Två avledningar med suffixet –ūnas har påträffats: lot. Cucubalus – vogunas (: uoga + –ūnas), jfr. uògmiėnis Pr 182; lot. Cucúbalus báccifer – uoginė krūmsargė (P), syn. vogūnas (Iv) ”en ört som på vissa håll används till att koka bladgröt” LBŽ 109; krūmsargė BVŽ 102; växtsläktets namn är bildat utifrån frukttypen; lot. Geum – bajorunas (: bajoras + –ūnas); jfr. ragī klas, bajorūnas Pr 203; žiognagė (P), syn. bajorai (Iv), bajorūnas (Iv) ”(gr. geyo – jag doftar; växtens rötter doftar)” LBŽ 155; žiognagė BVŽ 142; som A. Gritėnienė påpekar: ”i litauiska dialekter har många växtnamn med roten bajor- noterats <...>. Gemensamt för alla dessa växter är blå, violetta eller mörkröda blommor, vars färg motiverar det stora antalet namn (jfr. myterna om adelns påstått blå blod osv.)” (Gritėnienė 2006: 87). En jämförelse mellan avledningarna på –ūnė, –ūnis och –ūnas i Žolynas och namnen på de aktuella släktena i Prigimtūmenė visar att i Prigimtūmenė benämn- 212 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms sju släkten har nämnts, vars namn skiljer sig från dem som anges i Žolynas, med ett undantag – ausūnį. Det bör noteras att det näst produktivaste suffixet för L. Ivinskis nybildningar i Prigimtūmenė är –ūnis, som är karakteristiskt för den žemaitiska dialekten (se Auksoriūtė 2000: 86–89 för en utförligare diskussion). I dag används endast namnen på två växtsläkten (girūnė och nerūnė) och två svampsläkten (ausūnis och mažūnis). En liten grupp avledningar bör också urskiljas – avledningar med suffixen -ėmynas, -minas och -menė. Namnen på två svampsläkten är motiverade av egenskaper hos hattarnas undersida: lot. Boletus – skilemynas (: skylė + -ėmynas), jfr. skiliėmina Pr 67, lot. Boletus perennis – skiliėminis twērantēsis F1-661; baravykas, syn. skilemynas (Iv, Mln) LBŽ 50; lot. Boletus edulis – baravykas, tikrinis baravykas LGA 49; lot. Hydnum – dygminas (: dygus + -minas), jfr. dīgminīs Pr 66, lot. Hydnum Auriscalpium – dīgminīs smūlkēsis F1-661; dyglutis, syn. dygminas (Iv, Mln), dyguoneitis (Iv, St) LBŽ 172; Hydnum repandum – raukšlėtasis dyglutis ”på hattens undersida finns vitaktiga, gulaktiga, mjuka, spröda, nedlöpande taggar” LGA 408. Motivationen bakom avledningar med suffixet -menė varierar: ett släktnamn hänvisar till växtens färg, medan ett annat släkte har fått sitt namn efter växtplatsen: lot. Digitalys – rusmenė (: rusti? + -menė), jfr. ruswēnis Pr 222; lot. Digitalis – rusmenė (Iv, Mln), syn. rusenės (Iv, St) LBŽ 121; rusmenė ”blommorna sitter samlade i toppställda, vanligen axlika, ensidiga klasar. Kronan är gul, röd, violett eller rosa, ofta flerfärgad och fläckig, rör- eller klockformad” VLEe; lot. Salvinia – pludmenė (: plūda ”ström” LKŽe + -menė), jfr. plūduris Pr 117; lot. Salvinia natans – plūstis (Iv, Gr), syn. plūdmenė (Iv, Mln) LBŽ 310; plūstis BVŽ 265; plūstis ”växer i stillastående och långsamt rinnande sötvatten” VLEe. I Prigimtūmenė är den tredje mest produktiva gruppen av suffixbildade nybildningar sammansatt med suffixen -menis, -minis, -mina och deras olika varianter (se Auksoriūtė 2000: 90–92 för en utförligare diskussion). Av de släktnamn av L. Ivinskis som anges i Žolynas kan dock endast fyra hänföras till denna avledningsgrupp, medan Prigimtūmenė anger nybildningar med andra suffix för dessa släkten, trots att tre av namnen har samma avledningsbas. För två avledningar med suffixet -einis är både avledningsbasen och motiveringen tydliga; dessa släktnamn används fortfarande: lot. Echium – ežeinis (: ežys + -einis), jfr. brąnszwas Pr 232; lot. Échium vulgáre – paprastasis ežeinis (Iv, Mln) LBŽ 127; ežeinis ”bladen har jämna kanter, lance- Terminologija | 2020 | 27 213 ”taggiga, håriga” VLEe; hela växten är täckt av två sorters hår – några är tunna och tilltryckta, andra grova, upprätta och långa, och växer ut ur vita knölar; därför valdes ett överfört namn efter likheten med en igelkott; latin Fucus – guveinis (: guvus + –einis), jfr. pūslietis Pr 96; latin Fūcus vesiculōsus – pūslėtasis guveinis (Iv) ”brunalger förekommer ofta på Östersjöns botten, i litoral- och sublitoralzonen. De sköljs i riklig mängd upp på stranden av vågorna” LBŽ 147; guveinis ”fäster sig vid substratet med rhizoider eller flyter fritt” VLEe; algen har fått sitt namn efter sin egenskap – förmågan att flyta fritt. Avledningen einė med det oklara avledningssättet och motivet keleinė togs inte upp i terminografiska källor, och på förslag av den terminologiska underkommittén vid Litauens statliga kommission för det litauiska språket benämndes detta växtsläkte med L. Ivinskis nybildning ur Prigimtūmenė: latin Glaucium – keleinė (: kelias? + –einė), jfr. wājiklas Pr 175; vaiklas ”ett växtsläkte i familjen vallmoväxter (Papaveracea)” LTB (se även Auksoriūtė 2008: 132–141). Ytterligare 14 suffixavledningar har bildats med olika suffix; för 10 av dem går det att fastställa motivet, till exempel: latin Daedalea – vinguris (: vingis + –uris), jfr. latin Daedalea quercina – wìnguris anžuolinis F1-661; Daedálea cinérea – pilkasis vinguris (Iv) ”undersidan av den här svampens fruktkropp är slingrande fårad, likt en labyrint” LBŽ 115; Daedalea quercina – ąžuolinis vinguris ”fruktkropparna är korkartade, formade som sidställda hattar; ytan är ojämn, fårad och sträv <...>” LGA 414; svampen har fått sitt namn efter fruktkroppens form; latin Echinospermum – žiaudrinys (: žiaudrus ”sträv, hård” LKŽe + –inys), jfr. latin Echinospermum Lappula se Lappula echinata LBŽ 127, gudinis žiaudrinys [Iv, Mln] LBŽ 189; latin Lappula – žiaudrinys ”frukterna fastnar likt kardborrar” BVŽ 171; namnet syftar på en yttre egenskap hos växtens frukt; latin Fontinalis – nervtė (: nertis ((Iv, St) LBŽ 80) + –vė), jfr. nasrovėnis Pr 111; Fontinális antipyrética – tribri a unė nervtė ”en mossa som ofta förekommer i stillastående och rinnande vatten, på stenar och på rötterna av nedsänkta träd” LBŽ 145; nervtė BVŽ 133; ett annat växtnamn har använts som grundord, eftersom båda växterna lever i vatten; latin Fritillaria – karunuonė (: karūna + –uonė), jfr. sąnswadis Pr 134; margutė (P), syn. karūnenė (Iv) LBŽ 147; margutė ”bladen är strödda eller samlade i kransar på den övre delen av stjälken” VLEe; i detta fall är den semantiska motivationen tydlig: växten har fått sitt namn på grund av blomställningens formmässiga likhet, eftersom ett knippe långsträckta övre blad, ordnade i kransar på stjälken, höjer sig ovanför blommorna hos denna art – daugiažiedės margutės; latin Hypopitys – glusnė (: glusti ”sluta sig intill, klibba fast” LKŽe + –nė); latin Hypópitys multiflora se Monótropa Hypópitys LBŽ 176, miškinė gluosvė (Iv), syn. glunsvės (Iv, St), glusnė (Iv, Mln) ”enskilda små växter som i skuggiga 2 1 4 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms ”står upprätt i barrskogar under granar” LBŽ 225; gluosvė BVŽ 198; grundordet valdes utifrån växtens växtsätt; lat. Lythrum – raudoklis (: raudas + –oklis), jfr lakantras Pr 200; raudoklė (Iv), syn. raudūnas (Iv, St) ”växtens blommor är röda som blod” LBŽ 208; raudoklė BVŽ 186; växten har fått sitt namn efter ett karaktäristiskt kännetecken – blommornas färg; lat. Mucor – pelėjas (: pelėti, pela + –ėjas), jfr pelėjas Pr 54; lat. Múcor mucédo – paprastasis pelėsis, syn. pelėjas (Iv, Mln) LBŽ 226; grundordet valdes med hänsyn till släktets främsta kännetecken; lat. Myrrhis – garduoklis (: gardus + –uoklis), jfr gardóklis Pr 195; lat. Myrrhis odoráta – kvapioji garduoklė (Iv) ”namnet ges åt vår växt därför att den doftar som äkta myrra” LBŽ 229–230; garduoklė ”garduoklės är aromatiska och doftar av anis” VLEe; namnet hänvisar till en inre egenskap hos växten – dess väldoft; lat. Plantago – gyslotis (: gysla + –otis), jfr ginslóžė Pr 219; gyslotis (Iv) LBŽ 264; gyslotis ”bladen sitter samlade i en bladrosett eller är motsatta” VLEe; motiveringen hör samman med växtens yttre egenskaper, eftersom dess blad har tydligt synliga nerver; lat. Sisymbrium – garstynekas (: garstinis (Iv) (Bunias orientalis) LBŽ 59 + –ykas), jfr garštitininkas Pr 179; pikulė, syn. garstininkas (Iv) LBŽ 324; pikulė VLEe; som grundord för detta släktnamn har namnet på ett annat släkte använts, och motiveringen bygger på växternas likhet, eftersom båda släktena tillhör samma familj, korsblommiga växter. Grundordet för fyra växtsläktnamn kan identifieras, men motiveringen är svårare att spåra; den hänger sannolikt samman med författarens personliga association: lat. Dracocephalium – meiližė (: meilūs + –ižis), jfr liėkandra Pr 230; meiližė (Iv, Mln), syn. meilisa (Iv, St) LBŽ 124; žiomenė ”flerårig, mer sällan ettårig ört med upprätt eller liggande stjälk. Bladen är hela eller parflikiga. Blommorna sitter samlade i kransar i bladvecken eller bildar toppställda blomställningar som liknar huvuden eller ax” VLEe; lat. Epipogum – paskinis (: paskui + –inis), jfr pāškinis Pr 140; lat. Epipogum aphyllum – antbarzdė (P), syn. paskinis ”blommans läpp är riktad uppåt” LBŽ 132; antbarzdė ”rhizomet är köttigt och grenigt. Stjälken är gulaktig. Bladen är små, fjällika och gulaktiga. Blommorna är oregelbundna, 12–14 mm långa, hängande, doftande och sitter några tillsammans i en toppställd klase” VLEe; lat. Erineum – rudetras (: rūdė ”rost” + –ėtras), jfr rudiėtras Pr 48, lat. Erineum populiunum – rudiėtras papelinis F1–661; lat. Heracleum – stumėnys (: stumti, stumia + –enys), jfr nerėjvis Pr 194; lat. Heraclēum sibiricum – lankinis barštis, syn. stumėnys (Iv, Mln) LBŽ 167; barštis ”detta är tvååriga, ibland fleråriga örter som innehåller eteriska oljor och har lågt fodervärde. De blir upp till 150 cm höga; stjälken är ihålig, räfflad och hårig. Bladen är parbladiga och täckta av sträva hår; unga blad är lämpliga som föda. Skärmarnas strålar är håriga och kronbladen gulgröna” VLEe. Terminologija | 2020 | 27 215 Som framgår av de angivna släktnamnen är substantiv grundord i den överväldigande majoriteten av L. Ivinskis suffixavledningar i Žolynas – 39 avledningar; betydligt färre grundord är adjektiv respektive verb och verbformer, med 12 respektive 10 avledningar. Den procentuella fördelningen av grundorden visas i figur 1. Fig. 1. Grundord i L. Ivinskis suffixavledningar i Žolynas (procent) En översikt över L. Ivinskis suffixavledningar och en jämförelse med de släktnamn för växter och svampar som används i dag visar att så många som 23 namn som L. Ivinskis upptog i Žolynas fortfarande används, till exempel: ežėinis, galvenis, garždenis, girūnė, gniaužtenis, kerpena, laiškenis, nerūnė, sultenė, strugena. Tre släktnamn bör nämnas, där en annan genusform används i dag: garduoklis Ž och garduoklė BVŽ 201, griovenis Ž och griovenė BVŽ 157, raudoklis Ž och raudoklė BVŽ 186, samt ett släktnamn som endast skiljer sig genom ändelsen – klėstena Ž och klėstenė BVŽ 271. Prefixavledningar I Žolynas finns endast fem prefixavledningar som L. Ivinskis bildat för att beteckna växt- och svampsläkten. Tre namn har bildats med prefixet pa-; motiveringen bakom namnen på de två första släktena är oklar och kan sannolikt kopplas till författarens personliga association: 216 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms lot. Cytisus – palepštis (: pa- + lėpšti, lėpšta ”bli slapp, bli mjuk”), jfr pāgausis Pr 206; palepštis (Iv, Mln) LBŽ 114; raipstas BVŽ 106; raipstas ”en rikligt grenad buske. Unga grenar är kantiga, ibland vingade och gröna. Bladen är trefingrade. Blommorna sitter en och en eller flera tillsammans i bladvecken. Kronan är klart gul, ibland rosa eller orange, mer sällan flerfärgad” VLEe; lot. Hypochaeris – pasienis (: pa- + siena), jfr kòliėtris Pr 260; džiugūnė (PR), syn. pasienis (Iv, Mln), posainis (Iv, St) ”(gr. hypo – under, på grund av och choiros – gris; grisarna äter gärna dessa växter)” LBŽ 176; džiugūnė BVŽ 160; lot. Psalliota – paplempis (pa- + plempė ”lot. Collybia – plempė (R, Ml, N, Iv, K)” LBŽ 99)), šamp ionas, jfr nuometinis Pr 68; Psalliota campestris – valgomasis pievagrybis, syn. paplempis (Iv), šampinjonas (Iv) LBŽ 283; detta svampsläkte har uppenbarligen fått sitt namn på grund av sin likhet med en annan svamp. Ett exempel vardera på prefixen pro- och be- förekommer i avledningar: lat. Genista – prožirnis (: pro- + žirnis), jfr rãipstas Pr 206; prožirnis (Iv) LBŽ 152; prožirnis ”ett släkte av växter i familjen ärtväxter (Fabaceae) <…>. Frukten är en linjär, mer sällan nästan rund balja” VLEe; släktet har fått detta namn på grund av fruktens likhet med frukten hos en annan växt i samma familj; lat. Laserpitium – begalis (be- + galas), jfr begalis, begalinis Pr 194; begalis (Iv, Mln), syn. begalinis (Alk, Iv, St) LBŽ 190; begalis BVŽ 172; begalis ”bladen är dubbelt parbladiga. Blomställningarna har svepen. Blommorna är vita, mer sällan rosa eller gulaktiga, tvåkönade. Frukten är gulbrun. Blommar i juli–augusti. Växer i skogar och buskage” VLEe; avledningens motivation är oklar. Prefixavledningar är inte heller många i Prigim tūmenė, där det produktivaste prefixet också är pa- (se Auksoriūtė 2000: 98–102). En jämförelse mellan de aktuella prefixavledningarna och namnen i Prigim tūmenė visar att endast ett namn sammanfaller – begalis. I dag används endast två släktnamn – begalis och prožirnis. Ändelseavledningar Lika många som prefixavledningarna finns det i Žolynas också ändelseavledningar skapade av L. Ivinskis. Endast tre avledningar med ändelsen -is och en vardera med ändelserna -as och -a kan räknas som sådana: lat. Cortinarius – nuosėdis (: nusėdo + -is), jfr wilktūmina Pr 68; nuosėdis (Iv, Mln) ”den fruktbärande hatten hos dessa svampar är under en längre tid förbunden med foten genom en spindelvävsliknande hinna” LBŽ 105; lat. Cortinarius praestans – valgomasis nuosėdis LGA 357; svampsläktets namn har en oklar motivation; lat. Lysimachia – šilingis (: šilingas + -is), jfr rògaunis Pr 219; šilingė (Iv) LBŽ 208; šilingė; poraistė BVŽ 186; šilingė VLEe; avledningen har bildats utifrån fruktens likhet till formen med ett mynt; Terminologija | 2020 | 27 217 lot. Stratiotes – agaris (: agaras ”lot. Trāpa nātans – agaras (Iv, B)” LBŽ 350 + –is), jfr asžtrej, agarāj Pr 120; lat. Stratiōtes aloides – alijošinis aštrys (Iv), syn. agaris LBŽ 335–336; aštrys BVŽ 288; namnet hänvisar till likheten med en annan växt, eftersom båda växterna växer i vatten; lat. Nymphea – glūdas (: glūdus ”avskild” + –as), jfr liepis Pr 176; vandens lelija, syn. glūdas (Iv, St) LBŽ 236; vandens lelija BVŽ 207; motiveringen bakom släktnamnet är svår att spåra; lat. Cicuta – nuokana (: nukanoti ”döda” + –a), jfr siūtminis Pr 191, lat. Cicūta virōsa – nuodingoji nuokana (Iv) ”en mycket giftig växt” LBŽ 89; nuokana VLEe; det avledda ordets grundord anger växtens främsta inneboende egenskap och dess verkan på människan. Om L. Ivinskis nybildning nuokana har det redan skrivits, och detta växtnamn har bedömts på olika sätt. Berndas Gliwa förklarar namnet som en avledning med prefixet nuo- och roten –kan- ”plåga, besvära, förgöra”, och menar att motivationen är ”något som plågar” (se Gliwa 2002: 3–5 för en utförligare diskussion). Roland Kregždys kritiserar B. Gliwas förslag på grund av bristande morfologisk analys; han betraktar nuokaną som en avledning med prefix (se Kregždys 2011: 141–142 för en utförligare diskussion). Enligt terminologen J. Klimavičius ”har nuokana bildats av den samogitiske Ivinskis från nukanoti ’döda’ (kanoti – ’förgöra; döda’, jfr även nukanėti ’gå under’)” (Klimavičius 2010: 149). J. Klimavičius förklaring är övertygande. Sammansättningar I Žolynas finns 13 sammansättningar bildade av L. Ivinskis. Som A. Gritėnienė påpekar: ”När växter namnges lyfter man ofta fram inte bara ett, utan minst två viktiga kännetecken av något slag, vilka inte kan uttryckas med ett enda grundord”, och därför är sammansättningar ett mycket användbart sätt att bilda ord (Gritenienė 2006: 123). För nio av L. Ivinskis sammansättningar som återges i Žolynas är både leden och motiveringen tydliga: lat. Cimifuga – blakežudė (: blakė ”vägglus” + žudyti ”döda”), jfr blākžudė Pr 162; lat. Cimifūga foetida – blakežudė smirduolė (Iv) ”(lat. cimex – vägglus, fuga – flykt; växten har en obehaglig lukt och används för att bekämpa vägglöss)” LBŽ 89; blakežudė BVŽ 86; sammansättningen anger växtens användningsområde – den används för att bekämpa vägglöss; lat. Cynosurus – kietavarpe (: kietas ”hård” + varpa ”ax”), jfr liėpotis Pr 125; lat. Cynosūrus cristātus – paprastoji kietavarpe [Iv, Mln] LBŽ 113; kietavarpe ”ettårigt eller flerårigt gräs, 5–80 cm högt, med ett mycket tätt ensidigt ax” VLEe; växten har fått sitt namn efter axets egenskap; 218 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms lat. Ficaria – švitriešis (: švitėti, švita + riešis ”nöt” LKŽe?), lat. Ficaria ranunculoides se Ranunculus Ficaria – vėdrynas švitriešis (Iv) ”(lat. ficus – fikon; växtens rotknölar liknar fikon)” LBŽ 292; švitriešis BVŽ 131; švitriešis ”en flerårig ört som utvecklar en rotknöl och långa, smala birötter. Bladen är saftiga, djupt gröna. Ibland bildas små knölar i bladvecken, med vilka švitriešis förökar sig vegetativt. Stjälken är liggande eller nedliggande. Kronbladen är djupt gula” VLEe; lat. Ficaria verna – pavasarinis švitriešis ”Bladskivorna är saftiga, ganska tjocka, klara gröna, glänsande, som om de vore insmorda med fett. <...> Kronbladen-nektarierna är <...> gula, glänsande” LF III 408; växtens blad- och blommors utseende återspeglas också i namnbildningens motivation; lat. Lithospermum – kietagrūdis (: hård + korn), jfr grãjvas Pr 232; kieta-grūdis (Iv) ”(gr. lithos – klippa, sten och sperma – frö; har hårda frön, som sten)” LBŽ 200; kietagrūdis BVŽ 180; sammansättningen anger frönas egenskap – deras hårdhet; lat. Lycogala – pienraudis (: mjölk + rödbrun), jfr raudmenė Pr 59; lat. Lycógala epidéndrum – raudenė (Iv, St), syn. pienraudis (Iv, Mln) ”(gr. lykos – varg och gala – mjölk <...>). Slemsvampen förekommer ofta på ruttnande träd, högstubbar och stubbar” LBŽ 206; lat. Lycogala epidendrum – rutulinė raudenė ”fruktkropparna <...> är unga orange-rosa, mogna gulbruna, gulgrå, täckta av rödbruna vårtor; den inre massan är flytande, mjuk och rosa” LGA 526; svampen har namngivits efter slemsvampens färg; lat. Lunaria – plataukšlė (: bred + fröskida), jfr platãnkštis Pr 176; blizgė (P), syn. plataukšlė (Iv) LBŽ 204; blizgė ”(lat. luna – måne; frukterna är runda och glänser som månen)” BVŽ 183; blizgė ”frukten är en stor hinna eller en nästan rund skida. När dess skal faller sönder blir en glänsande skiljevägg kvar” VLEe; växtsläktet har namngivits med hänvisning till fruktens egenskap och dess likhet med en fröskida; lat. Onopordon – piktadagis (: vresig + tistel), jfr pìktdãgis Pr 254; lat. Onopórdon Acánthium – kard ažolė (DS), syn. piktadაგis ”gr. akanthia – tagg, taggig växt” LBŽ 239; lat. Onopórdum – kard ažolė BVŽ 209; växten har namngivits efter sitt främsta kännetecken – taggarna; lat. Ornithogalum – paukštpienė (: fågel + mjölk), jfr gėltras Pr 132; Ornithóg alum umbellátum – skėtinė paukštpienė (Iv) ”(gr. ornis, ornithos – fågel och gala – mjölk; växtens blommor är vita som mjölk)” LBŽ 241; paukštpienė BVŽ 211; sammansättningen har bildats efter det latinska växtnamnet och dess motivation – likheten mellan blommornas färg och mjölkens färg; lat. Thesium – linovietis (: lin + plats), jfr linòwietis Pr 153; Thésium ebracteátum – plikažiedis linlapis (PR, F), syn. linovietis (Iv, Mln) LBŽ 345; linlapis BVŽ 294; linlapis ”nästan alla linlapiai är halvparasiter och suger upp vatten och mineralämnen från andra växters rötter” VLEe; sammansättningens första led visar på likhet med lin, men vilket kännetecken som motiverar det andra ledet är oklart. Terminologija | 2020 | 27 219 För tre sammansättningar är inte bara bildningsmotivationerna oklara, utan även sammansättningsleden är inte helt tydliga: lat. Crataegus – sabinkaulis (: rumpa? + ben), jfr kaulenis Pr 202; gudobelė (P), syn. kaulinis (Iv, Gr), sabinkaulis (Mln efter Iv), subinkaulis (Iv) LBŽ 107; gudobelė BVŽ 99; lat. Melittis – medumelė (: honung + mėle ”blå färg” eller mėles ”färgväxten melžolė” LKŽe), jfr mėdūnis Pr 231; Melittis Melissophyllum – melisalapė medumėlė (Iv) LBŽ 218; medumėlė ”(gr. melitta eller melissa – bi)” BVŽ 193; lat. Listera – dviguonė (: två + guonia ”huvud”?), jfr brašzis Pr 141, dviguonė (Iv) LBŽ 200; dviguonė BVŽ 180; lat. Listera cordata – širdinė dviguonė ”bladen 2 (3), nästan motsatta, skaftlösa, hjärtformigt äggrunda eller hjärtformigt äggrunda-triangulära, trubbiga eller nästan trubbiga, med spetsar som avslutas i en mycket kort udd” LF II 581–582; motivationen för sammansättningens andra led är oklar, eftersom denna växtart širdinė dviguonė har två breda blad. Det bör också nämnas en hybrid vars första led är lånat: lot. Taxus – tysmedis (: tysas (rus. мисс) + medis)), jfr. cicas, cico medis Pr 144; lot. Táxus baccáta – kukmedis (Mln), syn. tysmedis (Iv) LBŽ 342; kukmedis ”ett släkte av städsegröna barrträd eller buskar i familjen Taxaceae. 8 arter. Förekommer på norra halvklotet. Blir upp till 32 m högt” VLEe. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den andra leden i nästan alla sammansättningar som L. Ivinskis har bildat är ett substantiv; endast en sammansättning har hittats med en verbal andra led (blakėžudė) och en med en adjektivisk andra led (pienraudis). Även i Prigimtūmenė utgör sammansättningar med en substantivisk andra led den största gruppen (84 procent), och samma tendens framträder således vid undersökningen av växt- och svampsläktnamnen i Žolynas. I sammansättningar med en substantivisk andra led är den första leden också oftast ett substantiv; endast i fyra fall är den första leden ett adjektiv (kietagrūdis, kietavarpė, piktadagis och plataukšlė), och en sammansättning vardera har hittats med en verbal respektive numerisk första led (švitrešis och dviguonė). Av de 13 växt- och svampsläktnamn som L. Ivinskis bildat genom sammansättning och som förekommer i Žolynas har sju namn också förts in i andra terminografiska källor och etablerats i bruk: blakėžudė, dviguonė, kietagrūdis, kietavarpė, medumėlė, paukštpienė, švitrešis. En genomgång av L. Ivinskis nybildningar i Žolynas visar att de flesta är suffixavledningar (62) och sammansättningar (13). Den procentuella fördelningen av nybildningarna efter ordbildningsformant framgår av figur 2. 2 2 0 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms Fig. 2. L. Ivinskis nybildningar efter ordbildningsformant (procent) Växt- och svampsläktnamn med oklar ordbildning I Žolynas finns växt- och svampsläktnamn vars ordbildning och motivation är oklar; sådana namn är 27 till antalet. Först bör 11 släktnamn nämnas som används i dagens botaniska nomenklatur. De flesta av dem kan formellt delas upp i ett prefix, men grundorden är oklara: lot. Cephalanthera – garbenis, jfr. galvōmìntris Pr 141; garbenis (Iv, Mln) LBŽ 79; garbenis BVŽ 76; lot. Clinopodium – dašis; lot. Clinopódium vulgáre se Saturéja vulgáris LBŽ 96, lot. Saturéja – dašis (Iv) LBŽ 312; dašis BVŽ 276; lot. Gymnadenia – plauretis, jfr. plìntis Pr 140; plauretis (Iv, Mln), syn. pluoretis LBŽ 161; plauretis BVŽ 147; lot. Lejeunia – plojene, jfr. wienoražis Pr 100; įgaubtalapė plojenė (Iv) LBŽ 193; plojenė BVŽ 174; lot. Montia – menuva, jfr. szaltréné Pr 184; menuva (Iv, Mln), syn. menuvas (Iv, St) LBŽ 225; menuva BVŽ 198; lot. Neslia – prošiklė, jfr. grudėnė Pr 176; Néslea paniculáta – prošiklė LBŽ; prošiklė BVŽ 205; lot. Onosma – liesmuo, jfr. liesmuō Pr 233; liesmuo LTB; lot. Polypodium – šertvė, jfr. kojùminis Pr 114; šertvė (Iv) LBŽ 272; šertvė BVŽ 238; Terminologija | 2020 | 27 221 lat. Scrophularia – bervidis, jfr ropėjn̄is Pr 222; bervidis (Iv) LBŽ 317; bervidis BVŽ 271; lat. Sesleria – mielitas, jfr miẽlitis Pr 126; lat. Sesléria caerúlea – mélitas (Iv, Mln) LBŽ 321; mélitas BVŽ 275; lat. Swertia – patvenis, jfr gajūstras Pr 236; lat. Sweeŕtia perénnis – daugiametis patvenis [Iv] LBŽ 337; patvenis BVŽ 289. Till de släktnamn i denna grupp som används i dag kan ytterligare ett namn hänföras, där endast genus har ändrats: lat. Melica – striepsnis, jfr stiẽpris Pr 125; lat. Mélíca nūtans – striepsnė (Iv) LBŽ 217; striepsnė VLEe. Övriga växt- och svampsläktnamn med oklar bildning har inte tagits upp i dagens bruk: lat. Coremium – kaine, jfr gālwietis Pr 51; lat. Gratiola – gaukras, jfr jāukras Pr 222; lat. Gratiola officinális – vaistinė raitinytė (P), syn. gaukeras (Iv) LBŽ 160; raitinytė VLEe; lat. Lepidium – ložukas, jfr žažukas, skāminas Pr 177; pipirnė (P), syn. lažukas (Iv, St), ložukas (Iv, Mln) LBŽ 195; pipirnė BVŽ 175; lat. Majanthemum – miejugas, jfr pādžiaugsmis Pr 131; lat. Majánthemum bifólium – medutė, syn. miejūgas (Iv) LBŽ 210; lat. Maiánthemum – medutė BVŽ 188; lat. Marchantia – apiželė, jfr īwa iris Pr 99; lat. Marchantia polymórpha – paprastoji maršancija LBŽ 213; maršantija BVŽ 190; lat. Morchella – gmartė, jfr bridielus Pr 65; briedžiukas, syn. gmartė (Iv) LBŽ 225; lat. Morchella esculenta – valgomasis briedžiukas LGA 490; lat. Osmunda – klastotras, jfr roglēnis Pr 115; lat. Osmúnda regális – karališkasis klestetras (Iv), syn. klastotras (Mln) LBŽ 242; osmunda BVŽ 214; lat. Peucedanum – grinuvas, jfr kartējnīs Pr 194; salia vas (P) LBŽ 252; saliavas BVŽ 222; lat. Sagitaria – vilytė, lat. Sagittária sagittifólia – papliauška, syn. vilytė (Iv) LBŽ 306; lat. Sagittaria – papliauška BVŽ 262; lat. Splachnum – prastus, jfr pumpūrėžis Pr 105; lat. Spláchnum ampulláceum – mešlius paputžandis LBŽ 332; mešlius BVŽ 285; lat. Struthiopterys – sparmenas, jfr ugniėtis, ugnies papartis Pr 115; lat. Struthiopteris germanica se Onocléa Struthiopteris LBŽ 336; jonpapartis, syn. sparmenas papartuolis (Iv, Mln) LBŽ 238; lat. Tagetes – kronis, jfr maźžiėstras Pr 257; serentis LBŽ 340; serentis BVŽ 291; 222 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms lat. Teesdalia – trintus, jfr širpstas Pr 178; lat. Teesdália nudicáulis – smiltyninė paš uolė (P), syn. jodalis (Iv, St), trintus (Iv, Mln) LBŽ 342–343; pašuolė BVŽ 292; lat. Trapa – agaras, jfr àgaras Pr 199; lat. Trápa nátans – agaras (Iv, B), syn. agarūnas (Iv, St) LBŽ 350; agaras BVŽ 299. Bland de oklara släktnamnen bör ytterligare ett släktnamn nämnas, eftersom det inte har gått att fastställa vilken växt eller svamp som betecknas med detta namn: lat. Machalocarpus – liem uonė. En jämförelse mellan namnen i Žolynas och namnen på samma växter i Prigimtūmenė visar att endast två namn sammanfaller – agaras och liesmuo. Terminologiserade släktnamn på växter och svampar Ett av de sätt L. Ivinskis använde för att skapa nomenklaturbenämningar inom naturvetenskapen var att terminologisera vardagsspråkets ord (se närmare Auksoriūtė 2000: 75–68). Bland de terminologiserade växt- och svampnamnen bör först och främst sammansättningarna nämnas. L. Ivinskis övertog 11 sammansatta växt- och svampnamn från vardagsspråket: lat. Dactylis – šunažolė, jfr pievėnis Pr 125; šunažolė (Iv, Mln), syn. pamienis (Iv, St) LBŽ 115; šunažolė VLEe; šunàžolė ”sf. (1) DŽ, OGLII26, NdŽ, KŽ, LTEXI14, šunažolė (1) BŽ136; Mt, Rtr, EncVI281, LBŽ bot. varpinių šeimos žolė, tinkanti pašarui (Dactylis): Paprastoji šunažolė (D. glomerata) LFLI233. Šitą žolę šunažole vadina Kp” LKŽe; šunažolė BVŽ 107; lat. Filipendula – vingiorykštė; vingiorykštė LBŽ 143; vingiórykštė ”sf. (1) DŽ¹, DrskŽ, vingiorýkštė (1) DŽ, NdŽ; EncVIII190 1. DrskŽ bot. erškėtinių šeimos pievų augalas (Filipendula): Vinkšnalapė vingiorykštė (F. ulmaria) Mt. Pelkinė vingiorykštė (F. ulmaria) LBŽ. Pievinė vingiorykštė (F. hexopetala) rš. Vingiorykštės kvepia, pilna pakalnė Svn. Lietuvoje auga pievinė vingiorykštė ir pelkinė vingiorykštė LTEXII282” LKŽe; vingiorykštė BVŽ 132; lat. Fragaria – smultron, jfr smultron Pr 203; smultron LBŽ 145; smultron ”sf. (1) KBII98, K, Jn, K.Būg(Kv), Š, NdŽ, KŽ, smultron (1) Š, DŽ, NdŽ, Tv, Erž, Dkš, SmIn, Aln, smultron (3ᵇ) Brs, Vkš 1. SD¹138, SD287, R, R123, MŽ, MŽ161, Sut, Kos137, P, F, N, M, MitIII138, L, LL176, ŠT54 bot. vild och odlad ört i rosväxtfamiljen som bär röda, saftiga bär (Fragaria)” LKŽe; smultron; jordgubbe BVŽ 133; diftongen ie i den första delen av sammansättningen är sannolikt ett korrekturfel, eftersom denna form inte har påträffats som växtnamn; lat. Fumaria – žvirblėrute, jfr žvirblārūtė Pr 175; žvirbliarūtė (Iv, Mln, Rk) LBŽ 147; žvirbliarūtė ”sf. (1) DŽ, NdŽ, žvirbliārūtė (1) NdŽ, KŽ, Sv; Mt, Terminologija | 2020 | 27 223 LBŽ, EncVIII703, LEV427, Brs bot. trädgårdsogräs med grågröna blad och rosa eller röda blommor (Fumaria): Läke-jordrök (F. officinalis) LFIII476” LKŽe; žvirbliarūtė BVŽ 135; lat. Gnaphalium – katpėde, jfr. kãtpiedė Pr 255; katpėdė (Iv) LBŽ 158; kãtpėdė ”sf. (1) bot. 1. N, K, P, Mt, DŽ, EncIX198, Yl, Skd växt av släktet Gnaphalium (Gnaphalium): Kãtpėdės blommar gult, mot gulsot botar J. Kãtpėdės växer nästan på varje tuva på betet Žgč. Äkta kattfot (G. dioecum) F. Gul kattfot (G. luteo-album)” LKŽe; pūkelis BVŽ145; lat. Merulius – lapelaižis, jfr. gaidkojis, lapiėlaižis Pr 66; trob ag rybis, sin. lapėlaižis (Iv) LBŽ 220; lapėlaižis ”sm. (1) bot. 1. Kos86, J, Šts, Vvr, Tv sådan svamp, gaidukas, rudukė, voveraitė (Cantharellus cibarius): Se, en lapėlaižis, som en lepšis Lkv. Lapėlaižiai växer i klungor Kv. Jag plockade bara lapėlaižiai, inte en enda karljohan Tl. 2. NdŽ, LBŽ trob ag rybis (Merulius): Lapėlaižis ašaročius (M. lacrymans) Mt” LKŽe; lat. Nardus – briegaure, jfr. brìdgãuris Pr 127; lat. Nárdus stricta – briegaurė (Iv) LBŽ 231; briedgaurė BVŽ 202; briedgaurė ”sf. (1), briedgaurė (2) se briedgauris: gå och slå briedgaurė när daggen ligger Šll. Briedgaurė är ett odugligt slags gräs, äts dåligt, växer i torra tuvor Š” LKŽe; briedgaurė BVŽ 203; lat. Phalus – kiaulgrybis, jfr. kautãgribis Pr 62; lat. Phállus impúd icus se Ithyphallus impúd icus LBŽ 254, poniabudė, syn. kiaulgrybis (Iv, Mln) LBŽ 181; lat. Phallus impudicus – paprastoji poniabudė LGA 470; kiaulgrybis ”sm. (1) NdŽ bot. 1. LBŽ, Mt poniabudė (Ithyphallus impudicus)” LKŽe; ”på grund av den unga svampens ljusa färg skulle även namnen kiaulbudė <...>, kiaulgrybis för paniabudė (Phallus impudicus) kunna motiveras” (Lubienė 2015: 141); lat. Sedum – drugežolė, jfr. drūžmas Pr 187; šilokas (Pet, dr), syn. drugenis (Iv), drugiažolė (Iv), riebunis (Iv) LBŽ 318; drūgiažolė sf. (1), drugiažolė (1) ”bot. 1. Mt, Ak, I šilokas (Sedum): Drūgiažolės är små, gula och växer på trädesmark Alv. I år fanns det få drugiažolės på backarna Kp” LKŽe; šilokas BVŽ 272; lat. Suillus – šilbaravykis; lat. Suillus castáneus se Bolétus castáneus LBŽ 337, smiltyninis baravykas, syn. šilbaravykis (Mln) LBŽ 51; šilbaravykis ”sm. (1) J, DŽ, Brs, Yl, Rdn, Krš, Stl, Šll, Srd, Grnk, Krs, Skrb, Ppl, Brž, šilbaravykis (1) Lkv, Bsg, šilbaravykis (2) KŽ; Kos152, L bot. 4. LBŽ, NdŽ, KŽ smiltyninis baravykas (Gyroporus castaneus)” LKŽe; lat. Gyroporus castaneus – smiltyninis šilbaravykis LGA 47; lat. Taraxacum – kiaulpiene, jfr. jòstuwis Pr 257; lat. Taraxacum officinále – piktšašė kiaulpienė [Mln], syn. kiaulpienė (Iv, R, S, V) LBŽ 342; kiaulpienė BVŽ 292; kiaulpienė sf. (1) NdŽ, Ky, Lkž, Pn, Grg, Lkv, Šts, kiaulpienė (2) BŽ314: Mt ”bot. växt i familjen korgblommiga (Taraxacum): Piktšašė kiaulpienė (T. officinale) LBŽ. Mažoji kiaulpienė (T. levigatum) P.Snar” LKŽe; kiaulpienė BVŽ 292. Enligt LKŽe kan följande namn eventuellt också räknas till de släktnamn som L. Ivinskis terminologiserat: 2 2 4 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms lat. Agaricus – plempė, jfr. plauskis Pr 67; plempė sf. (2) K, plėmpė (1) BŽ104 1. R, K, LBŽ ”bot. en svamp i familjen skivlingar (Collybia): Bland plempė, rudmesė, storkotis och soppar har de så många K.Donel. Jag tog hem så vackra plempė-svampar Ktč” LKŽė; lat. Agaricus arvensis – ängschampinjon LGA 212; lat. Carlina – sausžiedis, jfr. sausunis Pr 254; sausžiedis (Iv, Mln) LBŽ 73; sausžiedis ”1. torr blomma: Annat är vicker, ärtväxter, mångblommiga klätterklockor och tusentals andra blommor och torrblommor Vaižg. 2. DŽ bot. växt i familjen tistelväxter, vars blomkorgens holk består av torra småblad (Carlina): Vanlig fältklint (C. vulgaris) LBŽ” LKŽė; karlina BVŽ 71; lat. Myosotis – miegažolė, jfr. minėtinis Pr 232; nemiršėlė (Iv), syn. miegažolė (P, Iv, Pn), minėtenė (Iv) LBŽ 227; miegažolė ”1. LBŽ bolmört (Hyoscyamus niger). 2. Mt, LBŽ, NdŽ nemiršėlė, neužmirštuolė (Myosotis)” LKŽė; neužmirštuolė BVŽ 200; lat. Caltha – purena, jfr. purenė Pr 161; lat. Cáltha palústris – puriena lukšta [Mln], syn. purena (Bz, Mln), purenė (Alk, St), LBŽ 63; purena sf. (BzF160, Mt, LBŽ) LKŽė; puriena BVŽ 62; lat. Ulmus – guoba, jfr. winkszna Pr 147; guoba sf. (1) Br, Dkš, Pjv, Plk, Vl, Jrb, Gl, Ūd, Vs, Ds, guobà (2) J, J.Jabl, (4) DŽ, Sv ”1. bot. alm, skirm (Ulmus): Almen ger skugga Dkš. Almbark används till brödbakning J. Man river bast från almen J. Almen växer inte till ett stort träd Klp. Almbasten är inte stark Brž. Almens ved är mycket seg Rgv. Vad står där vid almen? Jrb. Jag förde hem två almar från skogen Žsl. Hela vägkanten är planterad med almar Vl. Hela ravinsluttningen är full av almar Sv” LKŽė. L. Ivinskis kan ha hämtat vissa växtsläktnamn inte bara ur dåtidens talspråk – han kan ha hittat dem i äldre ordböcker. Vilka ordböcker L. Ivinskis använde kan man få veta genom ett brev som han skrev på ryska till Vasilijus Kulinas 1868. I brevet skriver L. Ivinskis om sammanställningen av en litauisk-samogitisk ordbok: ”<...> Jag har länge varit besluten att genomföra detta jättelika arbete, men det krävs ännu en hel del tid för att slutföra det; jag måste välja ut ord ur redan tryckta ordböcker och sådana som finns i manuskript. Jag har nyligen fått uppgifter om dem: 1. Milkus, 2. Nesselman, 3. Haack, 4. Sirvydas, 5. Ordboksmanuskriptet i Riga, 6. Samma i Kazan, 7. prästen Juška, 8. prästen Miežinis. Ur den första har jag redan valt ut ord. Det återstår det nödvändiga arbetet att skriva av okända ord från de övriga ovan nämnda och att ta kontakt med deras författare”2 (Ivinskis 1995: 483). 2I L. Ivinskis brev nämns följande ordböcker: 1. Ch. G. Milkaus litauisk-tyska och tysk-litauiska ordbok, 2. G. H. F. Nesselmans litauiska ordbok, 3. T. V. Haackos litauisk-tyska ordbok, 4. K. Sirvydas polsk-latinsk-litauiska ordbok. Nummer 5 betecknar sannolikt M. Miežinis manuskript till en litauisk-lettisk-polsk-rysk ordbok, nummer 6 A. Ugianskos manuskript till en litauisk ordbok och nummer 7 A. Juškas manuskript till ordboken Slownik polsko-litewski (1853–1854) (Ivinskis 1995: 568). Terminologija | 2020 | 27 225 Följande namn på växt- och svampsläkten, som också har terminologiserats av L. Ivinskis och härrör från de indoeuropeiska eller baltiska urspråken, bör också räknas hit: lat. Digitaria – hirs; sóra sf. (1) K, K.Būg, Rtr, DŽ, NdŽ, PrL, sorà (3) K.Būg (Kv), (4) NdŽ, soros pl. SD73,290, R, MŽ, D.Pošk, Kos53 ”bot. 2. fingerhirs (Digitaria): Laukinė sóra (Soros laukinės P) (D. sanguinalis) BŽ492; Mt. Sora pirštuotė (D. ischaemum) LBŽ. Raudonoji sora (D. sanguinalis) LBŽ” LKŽe; sora EŽDB; lat. Linum – lin, jfr. linas Pr 167; lìnas sm. ppr. pl. (4) SD131, K ”bot. spånads- och oljeväxt (Linum): Lin odlas i Litauen sedan gammalt sp. Ilgūnėliai linai ir striukūnėliai Grž. Miško būté[jė] linų nesėk Trš. Linai kaip rūta žaliavo rš. Kap giria linai (dideli, gražūs) Zt. Mūsų linai iš mažų išbego, bet didžių nepavijo (vidutiniški) MŽ. Ar aš nesakiau tavie, mergele: neik par linų laukelį JD179 <...>” LKŽe; linas, linai Sabaliauskas 1990: 41; lat. Pinus – tall, jfr. pūšzis, kwaǰė Pr 143; pušìs sf. (4) 1. KIG62, SD346, MŽ¹20, B, P, Sut, N, K, Slnt, Šln, Jnš ”bot. ständigt grönskande träd med långa barr och runda kottar (Pinus); trädets stam: Cembratall (P. cembra) Mt. Skogstall (P. silvestris) Mt. Svarttall (P. nigra) LBŽ. Bergtall (P. montana) P.Snar. Vanlig tall (P. silvestris) P.Snar. Klyv kåda ur tallen JI315 <...>” LKŽe; pušis Sabaliauskas 1990: 42–43; lat. Rubus – hallon, jfr. awiètė Pr 203; awiètė sf. (2), avietė (3ᵇ) Dsn, Nj ”buske med söta bär (Rubus); dess bär: Hallon växer i skogar och trädgårdar eller köksträdgårdar Dkš. Avietėlė žaliam sode žydėjo (d.) Ds. Krūmas aviečių SD141. Gervuoginė avietė (R. occidentalis) rš. Krūminė avietė (R. fructicosus) LBŽ <...>” LKŽe; avietė Sabaliauskas 1990: 154. Vid en jämförelse mellan de terminologiserade namnen och namnen på samma släkten i Prigimtūmenė framgår att något mer än hälften av dem överensstämmer. I detta delavsnitt bör också lånade släktnamn behandlas, vilka i Žolynas anges med hänvisning till L. Ivinskis. Merparten av lånen kan L. Ivinskis ha hämtat från den tidens talspråk eller funnit i äldre skrifter. Nio sådana namn har påträffats: lat. Allium – blodustas, jfr. blodūstas, bladūstas, czesnākas Pr 132; česnakas (P), syn. blodustas (Iv) LBŽ 15; blodustas ”(l. plodzist) sm. MitI223 vitlök: Žadėdamas anas (kirmėlės) išveisti, virink ožkos pieną su blodustais (česnakais) IM1851,45” LKŽe; česnakas VLEe; lat. Centaurea – vosilka, jfr. grasenė Pr 254; bajorė (P, Kr), syn. šimterūnis (Iv, St) LBŽ 77; ×vosilkà ”(brus. bacilok, l. wosilka) sf. (2) NdŽ, FrnW, (4) K, KI705, Rtr, FrnW, NdŽ, KŽ, vosilka (1) LzŽ, Graž, vósilka (1) JT24, vosylkà (2) Plšk; Lex55, SD¹83, SD154, Q305, R229, BS154, MŽ, MŽ306, P, N, M, 226 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms L, Š, MitIV182(Ašm) blåklint; dess blomma: Vosilka bajorė (Centaurea scabiosa) Mt, LBŽ“ LKŽe; bajorė BVŽ 75; lat. Cinchona – kinina, jfr. kinina eller kinkina Pr 251; kinmedis (Gr), syn. kinina (Iv) LBŽ 89; kinina ”(l. chinina) sf. 1. LBŽ, Mt bot. kinmedis (Cinchona succirubra)” LKŽe; chininmedis BVŽ 86; lat. Cinnamomum – cinamonas, jfr. cināmonas, cinēmonas Pr 155; cinamonas (Iv, Klv) LBŽ 89; cinamōnas subst. (2) DŽ, KŽ, Smn, cināmonas (1) NdŽ, KŽ, Gs, Slnt, Pgr, cinamōnas (2) NdŽ, KŽ ”bot. ett kryddträd eller en buske från varma länder (Cinnamomum); barken från detta träd, använd som krydda: När man kokar bär ska man lägga i kanel för doftens skull Grg. Mal kanel och strö över Pn. Jag stöter kanel, knyter in den i en ren vit duk med en liten ren sten och sänker ned den på en tråd genom tapphålet ända in i halvfatet [med mjöd] S.Dauk” LKŽe; cinamonas BVŽ 86; lat. Cochlearia – krienas, jfr. skabietras Pr 177; krienas (Iv, Mln), syn. kriena (Iv), lat. Cochlearia Armorácia – valgomasis krienas (Iv, Mln) LBŽ 97; 1 krienas ”(sl.) subst. (4) 1. SD27, MP337, J, P, LBŽ, NdŽ, DŽ, Trg, Brs, Brž, Rm, Kp bot. en växt i korsblommiga familjen, med förtjockad, köttig rot och underjordisk stjälkdel (Armoracia): Valgomasis krienas (A. rusticana) P.Snar” LKŽe; skabētras BVŽ 91, lat. Armorácia – krienas BVŽ 41; krienas Sabaliauskas 1990: 240; lat. Eugenia – gvazdikas, jfr. gwajzdikas Pr 201; lat. Eugénia caryophylláta – gvaizdikmedis LBŽ 137; gvazdikas ”(l. gwoździk) subst. (2) J, Dkš; R, Mt, LBŽ bot. en växt av nejlikfamiljen som odlas i trädgårdar (Dianthus)” LKŽe; gvazdikmedis ”subst. (1) DŽ; LBŽ bot. en tropisk växt vars blomknoppar innehåller starkt doftande eterisk olja; de används som läkemedel och krydda (Eugenia caryophyllata)” LKŽe; eugenija BVŽ 127; lat. Ruta – ruta, jfr. rūta Pr 165; 1 rūtà ”(brus. рута, l. ruta) sf. (2), (4) Kp, Sb, Km 1. DP314, SD328, Q407, H, R, K bot. en trädgårdsväxt i vinruteväxtfamiljen med upprätta, grenade stjälkar, små blad och stark doft (Ruta): Žalioji rūta (R. graveolens) P.Snar” LKŽe; rūta BVŽ 261; rūta Sabaliauskas 1990: 242; lat. Triglochin – naryčia, jfr. nariczė Pr 119; ×naryčia ”(l. norzyca, rus. норица) sf. (1) 2. Kos38, I sjukdom i hästkörtlarna, kvarka. <...> 4. P, LBŽ, Mt bot. en växt i familjen Juncaginaceae; narytžolė (Triglochin)” LKŽe; narytžolė BVŽ 301; lat. Zingiber – imbiras, jfr. imbieras Pr 138; imbiras ”subst. (1) BŽ187 se imbieras: Vi har köpt ingefära, nejlikor och alla möjliga andra kryddor rš. Med pepparkorn och ingefärsbitar ska vi dricka brännvin JD987 LKŽe; imbieras (l. imbier) ”subst. (1) DŽ; SD78, LBŽ bot. tropisk växt (Zingiber); dess jordstammar (Rhizoma Zingiberis), som används som läkemedel och krydda” LKŽe; imbieras BVŽ 317. I huvudsak har alla de behandlade lånade växtsläktnamnen kommit in i vårt språk från slaviska språk eller via slaviska språk. Terminologija | 2020 | 27 227 SLUTSATSER 1. De växt- och svampsläktnamn av L. Ivinskis som återges i P. Matulionis Žolynas är till största delen nybildningar av L. Ivinskis. De utgör omkring 60 procent av alla namn av L. Ivinskis som återges i den nämnda ordboken. Omkring 51 procent av namnen har bildats genom avledning och omkring 9 procent genom sammansättning. Det finns också många namn med oklar bildning – omkring 19 procent av alla undersökta växt- och svampsläktnamn. 2. Bland avledningarna dominerar suffixavledningar, som utgör omkring 86 procent av alla avledningar. De mest produktiva suffixen, med vilka flest växt- och svampsläktnamn har bildats, är -enis, -enė; mindre än en tredjedel är avledningar med suffixet -ena. De flesta växt- och svampsläktnamn av L. Ivinskis från P. Matulionis Žolynas infördes i LBŽ och därefter även i andra botaniska ordböcker, varför de fortfarande används i dag. Av suffixavledningarna används nu 23 växt- och svampsläktnamn, till exempel: ežeinis, garždenis, gniaužtenis, laiškenis, girūnė, nerūnė, sultenė, kerpena, strugena, nertvė. 3. Prefix- och ändelseavledningar utgör vardera endast 6 procent av alla tydliga nybildningar. I dag används två prefixavledningar: begalis och prožirnis samt två ändelseavledningar: nuosėdis och nuokana. I Žolynas återges endast tretton sammansättningar bildade av L. Ivinskis; de utgör 15 procent av alla tydliga nybildningar, och sju av dem används fortfarande: blakėžudė, dviguonė, kietagrūdis, kietavarpė, medumėlė, paukštpienė, švitriešis. 4. Man kan urskilja två typer av motivation bakom nybildningarna: morfologisk och semantisk. Grundorden och sammansättningarnas led anger olika egenskaper hos växter och svampar: växtplats, färg, användningsområde samt likhet mellan växtens blommor, blad och frukter eller svampens fruktkroppar och något föremål i verkligheten, en annan växt eller andra egenskaper. Det förekommer nybildningar vars motivation är svår att spåra; detta hänger sannolikt samman med L. Ivinskis individuella associationer och kreativitet. 5. Elva växt- och svampsläktnamn med oklar bildning har också etablerats i dagens språkbruk. För några av dem skulle man visserligen formellt kunna urskilja ett avledningsformativ, men grundordet är oklart, till exempel: garbenis, patvenis, plauretis, šertvė. 6. L. Ivinskis gjorde även växt- och svampnamn till terminologi utifrån dåtidens talspråk; dessa utgör över 20 procent av alla släktnamn av L. Ivinskis som återges i Žolynas. Flest av dessa terminologiserade namn är sammansättningar – elva stycken, till exempel: briedgaurė, kiaulgrybis, kiaulpienė, žvirbliarūtė, vingiorykštė, liksom namn som kommit in i vårt språk från indoeuropeiska eller baltiska urspråk, 228 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms till exempel: avietė, linas, pušis. Till de terminologiserade talspråksnamnen kan man också räkna nio inlånade namn, till exempel: blodustas, cinamonas, krienas, rūta. 7. En jämförelse mellan växt- och svampsläktnamnen i Žolynas, där L. Ivinskis anges som källa, och namnen i Prigim­tūmenės visar att de flesta namn som förekommer i de båda verken skiljer sig åt. Därför är det uppenbart att P. Matulionis inte hämtade de växtsläktnamn som L. Ivinskis skapat till Žolynas från Prigimtūmenės. P. Matulionis uppgav att han endast använde L. Ivinskis svampillustrationer; det har inte gått att fastställa vilka andra av L. Ivinskis verk med växtnamn han använde. ŠALTINIAI F1-661 – Ivinskis Laurynas. Scaurus Agaricus rufo divaceus, rankraštis saugomas Lietuvių literatūros ir tautosakos instituto bibliotekos Rankraštyne, F1-661. Ivinskis Laurynas 1995: Pasauga. – Laurynas Ivinskis. Raštai, Vilnius: Vaga, įklija. LBŽ – Lietuviškas botanikos žodynas, sud. Botanikos žodyno komisija, red. J. Dagys, Kaunas, 1938. Pr – Ivinskis Laurynas. Prigim­tūmenė (Prigimtūmenė turėtent savieje dalijkus žemės, žoliun ir giwunus su parodimu anun wartojimo), rankraštis saugomas Lenkijos mokslų akademijos bibliotekoje Krokuvoje, 1 d. katalogo nr. 1801; 2 d. katalogo nr. 2824. TA I – Pabrėža Jurgis Ambraziejus. Taislius augyminis. I–223, par. O. Kažukauskaitė, R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009. Ž – Matulionis Povilas. Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, Vilnius: M. Kutkos spaustuvė, 1906. LITERATŪRA Auksoriūtė Albina 1998: Lauryno Ivinskio rankraščiai Krokuvoje. – Terminologija 5, 102–110. Auksoriūtė Albina 2000: Lauryno Ivinskio terminologijos darbai: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Auksoriūtė Albina 2004: Neaiškios darybos L. Ivinskio Prigimtūmenės naujažodžiai. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 127–149. Auksoriūtė Albina 2008: Keletas atgaivintų Lauryno Ivinskio augalų vardų. – Terminologija 15, 132–141. Auksoriūtė Albina 2019: Povilo Matulionio „Žolyne“ pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai. – Bendrinė kalba 92, 1–21. DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11. BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas, sud. R. Jankevičienė, Vilnius: Botanikos instituto leidykla. Čiužauskaitė Iona 2012: Laurynas Ivinskis: nuo lietuviškų kalendorių leidėjo iki didaktinės prozos kūrėjo. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas: Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 137–146. EŽDB – Lietuvių kalbos etimologinio žodyno duomenų bazė. Prieiga internete: https://etimologija.baltnexus.lt/ [žiūrėta 2020-11-20]. Gliwa Bernd 2002: Nuodingų augalų nuokana ‘Cicuta Virosa L.’ bei nuokanis ‘toks grybas, Lactarius Turpis Weinm.’ pavadinimai lietuvių kalboje. – Onomasiology Online 3, 1–7. Grinev-Griniewicz Sergiusz 2011: Terminological Methods in the History of Terminology Science. – Terminologija 18, 27–42. Gritėnienė Aurelija 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Jakaitienė Elda 2010: Leksikologija: studijų knyga, antras pakart. leid., Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Terminologija | 2020 | 27 229 Jankevičius Karolis, Jankevičienė Ramunėlė 1962: Kai kurie nauji duomenys apie L. Ivinskio darbus lietu-viškos botanikos terminijos srityje. – Botanikos klausimai 2, 151–163. Kažukauskaitė Ona 2010: Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynas. – Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, IX–XXV. Klimavičius Jonas 2010. Terminas prie termino. VI. – Terminologija 17, 144–150. Kregždys Rolandas 2011: Rytų baltų fitonimų morfeminio skaidymo ypatumai (etninės žodžių identifikacijos problematika). – Acta Linguistica Lithuanica 64–65, 137–164. Kruopas Jonas 1960: L. Ivinskio leksikografiniai darbai. – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai 1(8), 191–198. LF – Lietuvos TSR flora I (1959), II (1963), III (1961), Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, V (1976), Vilnius: Mokslas. LGA – Urbonas Vincentas. Lietuvos grybų atlasas, Kaunas: Lututė, 2007. Sabaliauskas Algirdas 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas. LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, antras patiksl. ir papild. leidimas, sud. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002), e. variantas, vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt LRK – Lietuvos raudonoji knyga, vyr. red. Valerijus Rašomavičius, Vilnius: Lututė, 2007. LTB – Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga internete: http://terminai.vlkk.lt/. Lubienė Jūratė 2015: Lietuvių kalbos mikonimai: nominacija ir motyvacija: monografija, Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla. Maskuliūnienė Džiuljeta 2012: Lauryno Ivinskio grožinės prozos didaktika. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas: Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 147–160. Mikšytė Regina 1995: Lauryno Ivinskio literatūrinis palikimas. – Laurynas Ivinskis. Raštai, Vilnius: Vaga, 3–14. Petkevičiūtė Danutė 1988: Laurynas Ivinskis: monografija, Vilnius: Mokslas. Petkevičiūtė Danutė 2012: Pro laiko ūką: Laurynas Ivinskis. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas: Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 11–43. Petreikis Tomas 2012: Lauryno Ivinskio metsktailiai Žemaičiuose: regioninės knygos kultūros aspektas. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas: Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 67–136. Tyla Antanas 1995: Lauryno Ivinskio knygos „Pasauga“ likimas. – Laurynas Ivinskis. Raštai, Vilnius: Vaga, 395–400. Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija, antras leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Vitkauskas Vytautas 1997: Lauryno Ivinskio leksikografiniai principai. – Lauryno Ivinskio Kalendoriaus 150-mečiui, Vilnius, 29–32. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Prieiga internete: http://www.vle.lt/. Комарова Зоя Ивановна 2009: Проблема мотивированности термина в различных научных парадиг-мах. – Современные тенденции в лексикологии, терминоведении и теории LSP: сборник научных трудов посвящается 80-летию Владимира Моисеевича Лейчика, Москва. Лейчик Владимир Моисеевич 2006: Терминоведение: Предмет, методы, структура, изд. второе, Москва. LAURYNAS IVINSKIS’ NAMES OF PLANT AND MUSHROOM GENERA IN POVILAS MATULIONIS’ ŽOLYNAS: DEDICATED TO THE 210TH ANNIVERSARY OF THE BIRTH OF LAURYNAS ROKAS IVINSKIS S u m m a r y The article addresses 142 plant and mushroom genera names by Laurynas Ivinskis, which are presented in the first glossary of botanical terms published in Lithuania – the collection of plant names Žolynas Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906) compiled by Povilas Matulionis. Ivinskis’ names of plant and mushroom genera presented in Žolynas are mainly the neologisms coined by Ivinskis, which ac- 230 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms count for around 60 per cent of all Ivinskis’ names presented in the aforementioned glossary. Roughly 51 per cent of the names are formed by way of derivation; about 9 per cent of the names are composed by way of compounding. The number of names whose formation is unclear is also rather high – they account for approximately 19 per cent of all the names of plant an mushroom genera under analysis. The group of derivatives is dominated by suffixal derivatives, which account for roughly 86 per cent of all the derivatives. The most productive suffixes prevailing in the names of plant and mushroom genera are -enis, -ene; the derivatives with the suffix -ena account for less than one-third. Most of the names of the genera of plants and mushrooms composed by Ivinskis travelled from Matulionis’ Žolynas into Lietuviškas botanikos žodynas (Lithuanian Dictionary of Botany), were later included in other botanical dictionaries and have been used to this day. As far as suffixal derivatives are concerned, 23 names of plant and mushroom genera are still used today, e.g., laiškenis (Lat. Mercurialis, Eng. Mercury), girūnė (Lat. Sanicula, Eng. Sanicle, Black snakeroot), sultenė (Lat. Valerianella, Eng. Lamb’s lettuce, Cornsalad), strugena (Lat. Myosurus, Eng. Mousetail). Prefixal and inflectional derivatives each account for only 6 per cent of all the neologisms whose method of formation is clear. Two prefixal derivatives – begalis (Lat. Laserpitium, Eng. Laserwort, Woundwort), prožirnis (Lat. Genista, Eng. Greenweed, Broom, Woodwaxen) – and two inflectional derivatives – nuosėdis (Lat. Cortinarius, Eng. Webcap, Cort) and nuokana (Lat. Cicuta, Eng. Water-hemlock, combane) – came to contemporary usage. Only 13 compounds composed by Ivinskis are provided in Žolynas, which accounts for 15 per cent of all the neologisms in clear formation of which seven are also used today, e.g., blakėžudė (Lat. Cimifuga, Eng. Bugbane), kietagrūdis (Lat. Lithospermum, Eng. Gromwell, Pearlplant), paukštpienė (Lat. Ornithogalum, Eng. Star-of-Bethlehem). The motivation of neologisms of two types can be singled out: word-formation and semantics. Base words and the components of compounds point to various features of plants and mushrooms: growing site, colour, use, resemblance of blossoms, leaves, fruits of plants or the fruitbody of mushrooms to some item existing in reality, to another plant or other properties. There are also neologisms whose motivation is difficult to trace; that is a sign of Ivinskis’ individual associations and creativity. Eleven names of plants and mushrooms of unclear formation also established themselves in contemporary usage; in case of some of them the type of word-formation could be formally distinguished but the base word remains unclear, e.g., garbenis (Lat. Cephalanthera, Eng. Helleborine), plauretis (Lat. Gymnadenia, Eng. Rein orchid, Gymnadenia), šertvė (Lat. Polypodium, Eng. Polypody). Ivinskis terminologised the names of plants and mushrooms from the spoken language of that time; they constitute over 20 per cent of all the genera names proposed by Ivinskis and included in Žolynas. Most of such terminologised names are compounds – there are eleven of them, e.g., biedgaurė (Lat. Nardus, Eng. Mat-grass), kiaulpienė (Lat. Taraxacum, Eng. Dandelion), vingiorykštė (Lat. Filipendula, Eng. Dropwort); another group consists of the names which came into our language from Proto-Indo-European or Proto-Baltic, e.g., avietė (Lat. Rubus, Eng. Blackberry, Bramble, Terminologija | 2020 | 27 231 Logan berry, Raspberry), linas (Lat. Linum, Eng. Flax), pušis (Lat. Pinus, Eng. Pine. Nine borrowed names can also be attributed to terminologised names of the spoken language, e.g., cinamonas (Lat. Cinnamomum, Eng. Cinnamon), gvazdikas (Lat. Euge-nia, Eng. Rose-apple), ruta (Lat. Ruta, Eng. Rue). After comparing the names of plant and mushroom genera provided in Žolynas with a reference to Laurynas Ivinskis and the names found in Ivinskis’ manuscript Prigimtūmenė, it was concluded that most of the names presented in both works differ. It is therefore obvious that Matulionis did not take the names of plant genera coined by Ivinskis into his Žolynas from Prigimtūmenė. Matulionis pointed out that he had only used Ivinskis’ drawings of mushrooms; it could not be determined what other works of Ivinskis in which plant names are provided were used by Matulionis. Gauta 2020-10-20 Albina Auksoriūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 2 3 2 Albina Auksoriūtė Lauryno Ivinskio augalų ir grybų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne: Lauryno Roko Ivinskio 210-osioms gimimo metinėms