Medicinos terminų antonimija „Vidaus ligų klinikos vadovėlyje“ (1928–1930 m.)

doi.org/10.35321/term30-8 Antonymi mellan medicinska termer i handboken i internmedicinska kliniken (1928–1930) Medicinska termers antonymi i Vidaus ligų klinikos vadovėlis (1928–1930) PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ Institutet för litauiska språket ORCID-id: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253 S A M M A N F A T T N I N G Artikeln behandlar antonymiska medicinska termer i det viktigaste femdelade verket av Kazimieras Buinevičius (1872–1953), läkare och terapeut i mellankrigstidens Litauen, Vidaus ligų klinikos vadovėlis (1928–1930). Här undersöks hur antonymi kommer till uttryck, och de antonymiska termernas struktur samt de typer av motsatser som förenar dem diskuteras. Antonymi är ett vanligt semantiskt fenomen i handbokens medicinska terminologi – par av antonymiska medicinska termer förekommer oftast i samma mening och ibland även i den närmaste kontexten (vanligen på samma eller en närliggande sida). Antonymi mellan medicinska termer skapas oftast lexikalt och mer sällan genom ordbildning (det mest produktiva ordbildningsmedlet är prefixet ne-). Par av antonymiska medicinska termer är förbundna genom tre typer av motsatsförhållanden: kontradiktoriska (oftast), konträra och vektoriella. Det konstaterades att antonymin i handbokens sammansatta medicinska termer uppstår genom antonymiska relationer mellan bestämmande led (oftast; främst uttryckta med enkla, relativa och pronominella adjektiv, mer sällan med particip) och överordnade led (oftast uttryckta med substantiv bildade med suffixet -imas). Flera av dessa uttrycksmedel medverkar i bildandet av mer än en sammansatt medicinsk term. Eftersom det, som undersökningen visade, till stor del är ord ur det allmänna ordförrådet som utgör de bestämmande leden i sammansatta medicinska termer, kan man hävda att antonymin i handbokens terminologi har sitt ursprung i antonymi i det allmänna ordförrådet, inte i klassificeringen av medicinska begrepp. Karakteristiskt för antonymin mellan handbokens medicinska termer är att de antonymiska leden i sammansatta termer inte alltid är samordnade i fråga om uttryckssättet, att det också förekommer fall av partiell antonymi och att konflikten mellan antonymi och enkel negation möjliggör kvasiantonymer eller tillfälliga antonymer (som uppstått i textens diskurs). 170 Palmira Zemlevičiūtė | Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) NYCKELORD: term, medicinsk term, antonymisk term, antonymi, kontradiktorisk motsats, konträr motsats, vektoriell motsats. S A M M A N F A T T N I N G Artikeln behandlar antonymiska medicinska termer i Vidaus ligų klinikos vadovėlis (Lärobok i kliniska symtom på inre sjukdomar) (1928–1930), det betydelsefulla verk i fem band av Kazimieras Buinevičius (1872–1953), en litauisk läkare verksam under mellankrigstiden. Den förklarar hur antonymi uttrycks, diskuterar de antonymiska termernas struktur och de typer av motsatsförhållanden som förenar dem. Antonymi är inget ovanligt semantiskt fenomen bland lärobokens medicinska termer: par av antonymiska medicinska termer förekommer vanligtvis i samma mening och ibland även i det omedelbara sammanhanget (som regel på samma eller en närliggande sida). Antonymi mellan medicinska termer bildas vanligtvis lexikalt och mer sällan genom ordbildning (det mest produktiva ordbildningsmedlet är prefixet ne- ’icke-’). Par av antonymiska medicinska termer är förbundna genom tre typer av motsatsförhållanden: kontradiktoriska (vanligast), konträra och vektoriella. Det fastställdes att antonymin hos sammansatta termer i läroboken huvudsakligen uppstår genom underordnade bestämningsled (oftast uttryckta med enkla, relativa och pronominella adjektiv, mer sällan med particip) och huvudled (oftast uttryckta med substantiv med suffixet -imas) som står i antonymiska relationer. Flera av dessa uttrycksmedel medverkar i bildandet av mer än en sammansatt medicinsk term. Eftersom undersökningen visade att de underordnade leden i sammansatta medicinska termer till stor del utgörs av ord ur det allmänna ordförrådet, kan man hävda att antonymin i lärobokens terminologi har ärvts från antonymin i det allmänna ordförrådet snarare än från någon klassificering av medicinska begrepp. Ett typiskt kännetecken för antonymin hos lärobokens medicinska termer är att de antonymiska leden i sammansatta termer inte alltid är konsekventa i sitt uttryck: det förekommer fall av partiell antonymi, medan kollisionen mellan antonymi och enkel negation möjliggör kvasiantonymer och tillfälliga antonymer (det vill säga sådana som uppstår i textens diskurs). NYCKELORD: term, medicinsk term, antonymisk term, antonymi, kontradiktorisk motsats, konträr motsats, vektoriell motsats. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Antonymi är en av de semantiska kategorierna i allmänspråket och grundar sig på människans naturliga behov av att jämföra och undersöka olika motsatspar. Den är en på sitt sätt kodad kontrast, grundad på förekomsten av ett påstående och dess negation. Antonymer är i sin tur en semantisk typ av ordpar med motsatta betydelser, som inte bara särskiljer utan också bestämmer varandra, betecknar motsatta begrepp och bygger på såväl språkliga som logiska Terminologija | 2023 | 30 171 elementais (Ermanytė 2008: 9, 11, 15, 18). Antoniminiai santykiai gali susiklostyti tik tarp žodžių, pavadinančių logiškai suderinamas sąvokas ir būtinai turinčių bent vieną bendrą semantinį požymį. Antonimų reikšmė yra dvilypė. Viena jos dalis atsiskleidžia bendraisiais antonimų požymiais, o kita – skiriamaisiais (Jakaitienė 2009: 132–134). Inom vetenskapligt språk och terminologi förstås antonymi och antonymer på liknande sätt. Antonymi definieras som ett motsatsförhållande mellan terminologiska enheter på samma nivå, vilket beskriver olika sidor av ett och samma fenomen eller förhållandet mellan två begrepp (Kvašytė 2005: 12). Med antonymer avses vanligen termer med motsatt betydelse (se: Danilenko 1977: 79–81; Golovin, Kobrin 1987: 58; Superanskaja, Podolskaja, Vasiljeva 1989: 53; Tatarinob 2006: 16), som benämner ett begrepp inom samma kategori och specifika område, vilket står i motsats till ett annat utifrån ett väsentligt kännetecken (Kvašytė 2005: 10). I varje terminologiskt system bildar antonymer mikrofält inom vilka ett oppositionsförhållande1 förverkligas. Den schweiziske lingvisten Charles Bally, verksam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, betraktade antonymiska oppositioner som en medfödd egenskap hos människans intellekt och hävdade att vart och ett av orden alltid på något sätt framkallar idén om det andra (Bali, citerad efter Panko, Kočan, Maciuk 1994: 162–163). När man uttalar det ena ordet i ett sådant par, vars medlemmar är förbundna genom en associativ relation grundad på olikhet, kommer också det andra i tankarna; med andra ord informerar den ena medlemmen i paret om den andra (Rakhimova 2022: 309). Vissa terminologer (t.ex. Danilenko) påpekar att det aktuella semantiska fenomenet är ännu mer karakteristiskt för det vetenskapliga språkets lexik än för allmänspråkets lexik (Danilenko 1977: 79), eftersom kontrast och opposition förutsätter semantiskt polära enheter endast utifrån ett denotativt (begreppsligt) kännetecken, vilket också skiljer terminologisk antonymi från antonymi i allmänspråkets lexik (Besekirska, citerad efter Bagana, Veličkova 2012: 181). Orsakerna till terminologisk antonymi ligger redan i de vetenskapliga begreppens natur: vissa hävdar att begrepp uppstår parvis (Danilenko 1977: 79) och existerar parvis, medan andra menar att varje begrepp har sin motsats (Panko, Kočan, Maciuk 1994: 161). Det är dock knappast möjligt att instämma i sådana påståenden. Långt ifrån varje begrepp har nämligen ett antonymiskt par. Enligt min mening kan man inte annat än instämma med den litauiske terminologiteoretikern Kazimieras Gaivenis, som hävdar att antonymi är mindre framträdande i vetenskapligt språk och terminologi eftersom det där, utöver termer, också finns nomenklaturbenämningar som sällan eller inte alls används i allmänspråket 1 För en mer ingående behandling av oppositionsförhållanden inom terminologin, se: Amsili 2003; Gagné, L’Homme 2016. 172 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vid aus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) och som endast är kända och förstås av specialister. Å andra sidan är terminologi inte likadan överallt – antonymi tar sig olika uttryck i olika vetenskapliga terminologier. Inom vissa områden (t.ex. psykiatri och filosofi) är den ganska framträdande, medan det inom andra områden (t.ex. växt- och djursystematik, kemisk nomenklatur och människans och djurens anatomiska terminologi) kan finnas mycket få antonymer eller inga alls. Kontextuella, icke-besläktade vetenskapliga antonymer är särskilt ovanliga (Gaivenis 2014 [1989]: 171–172). Forskare är eniga om att antonymi inom terminologin spelar en positiv roll genom att organisera termsystemet, säkerställa terminologins konsekvens, systematisera begreppen, exakt definiera deras plats och inbördes relationer inom ett specifikt terminologiskt system samt tydliggöra de motsatta begreppens innebörd och därigenom bidra till en systematisk och holistisk förståelse av vetenskaplig information (se: Panko, Kočan, Maciuk 1994: 161–163; Pasternak 2007: 192; Boguš 2015: 15; Panočko, citerad efter Us 2018: 228). Antonymiska relationer mellan termer har fått jämförelsevis liten uppmärksamhet inom litauisk terminologi. En av de första som skrev om antonymbegreppet och den terminologiska antonymis särdrag och behandlade typiska fall av antonymanvändning i litauisk terminologi var K. Gaivenis år 1989 (Gaivenis 2014 [1989]: 167–174). Drygt tio år senare ägnades större uppmärksamhet åt antonymer bland språkvetenskapliga termer (Andriuškaitė 2001: 65–75). Kort därefter publicerades fler artiklar om antonymi bland termer inom fonetik (Kazlauskaitė 2004: 212–218), litteraturvetenskap (Mitkevičienė 2006: 134–148) och datavetenskap (Paura 2010: 101–122). Några ord bör sägas om indelningen av antonymer. Antonymer delas vanligen in enligt flera grunder. Exempelvis skiljer man, utifrån struktur (form), mellan antonymer med olika rötter och avledda antonymer (Ermanytė 2008: 10; Jakaitienė 2009: 136) (jfr antonymer med olika rötter och gemensam rot (Pikčilingis 1975: 229), antonymer med olika rötter och besläktade rötter (LKE 1999: 29)); utifrån huruvida ett ord är antonymiskt till ett annat i språkets system eller endast i en viss kontext skiljer man mellan systemiska antonymer (jfr egentliga, fasta antonymer; de kallas även språkets antonymer (se LKE 1999: 10)) och kontextuella antonymer (Pikčilingis 1975: 228; LKE 1999: 29; Jakaitienė 2009: 137–138) (jfr egentliga och kontextuella antonymer (Ermanytė 2008: 10); de senare kallas även talade, situationella antonymer (se LKE 1999: 10)). Antonymer kan också delas in efter de begrepp de betecknar (för en utförligare behandling, se Pikčilingis 1975: 229). I denna artikel delas medicinska antonymer in enligt en enda grund – struktur – i antonymer med olika rötter och antonymer med gemensam rot. Dessa termer verkar mer systematiska som benämningar på antonymer, även om de traditionella termer som användes i de första litauiska terminologiska arbetena om antonymiska termer också förekommer Terminologija | 2023 | 30 173 i arbeten om antonymiska termer (se: Andriuškaitė 2001; Kazlauskaitė 2004): lexikala antonymer och avledda antonymer. Artikelns undersökningsobjekt är de antonymiska medicinska termerna i den viktigaste femdelade läroboken av den litauiske läkaren och internmedicinaren från mellankrigstiden, Kazimieras Buinevičius (1872–1953), Vidaus ligų klinikos vadovėlis (1928–1930) (härefter Läroboken). Valet av denna källa motiverades av flera omständigheter. För det första var läroboken ett originalverk (inte en översättning), skrivet av en litauisk läkare som under 16 år (1923–1939) var prefekt för institutionen för internmedicin och kliniken vid Litauens universitet (från 1930 Vytautas Magnus-universitetet) (se https://www.vle.lt/straipsnis/kazimieras-buinevicius/). Jämfört med andra medicinska läroböcker från samma tid (av vilka, bör det sägas, få gavs ut) var detta den mest omfattande läroboken i medicin. Flera generationer läkare utbildades med den, och den påverkade utan tvekan utformningen och utvecklingen av litauisk vetenskaplig medicinsk terminologi. Syftet är att undersöka de antonymiska medicinska termerna i Läroboken. För att uppnå detta mål ställs följande deluppgifter: 1) att klarlägga hur antonymi uttrycks i medicinska termer, 2) att undersöka de antonymiska medicinska termernas struktur, 3) att fastställa vilka typer av motsatsförhållanden som förenar de antonymiska medicinska termerna. Främst används deskriptiv-analytiska och tolkande metoder. Eftersom antonymiska termer jämförs med varandra används även den jämförande metoden. ICKE-BESLÄKTADE ANTONYMA MEDICINSKA TERMER Med avseende på struktur delas de undersökta termerna in i två grupper – icke-besläktade (lexikala) och besläktade (avledda). Inom dessa grupper ordnas termerna efter de semantiska och logiska motsatsförhållanden som förenar dem2. Således skiljer man mellan antonyma medicinska termer som är förbundna genom kontradiktorisk, konträr och vektoriell motsats. Antonyma medicinska termer förbundna genom kontradiktorisk motsats I den lingvistiska och terminologiska litteraturen bedöms kontradiktorisk3 motsats på olika sätt. Vissa författare likställer den med komplementär 2 Plačiau apie semantines ir logines priešybes žr. Ermантytė 1995: 9–10. 3 Enligt A. Mitkevičienė är det svårt att strikt skilja termer som grundar sig på kontradiktorisk motsats från antonymer som bygger på konträr motsats. Vanligen undersöker man om det finns en mellanterm (fastställd på samma grund) eller inte (Mitkevičienė 2006: 137). 174 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) priešybę, t. y. laiko jas tuo pačiu tipu (Ermanytė 1995: 9–10; 2008: 10; Škel 2021: 266), kiti jas aiškina kaip du skirtingus priešybių tipus (Tatarinov 2006: 17; Barvickaja 2014: 17–18). Terminologės Astos Mitkevičienės pastebėjimu, „apskritai kalbotyroje priešybių tipai skiriami ne tuo pačiu pagrindu“ (Mitkevičienė 2006: 136). Förespråkarna för det första synsättet hävdar att antonymer som står i kontradiktorisk relation grundar sig på motstridiga begrepp (Ermanytė 2008: 41). Sådana antonymer betecknar två egenskaper, med hänsyn till det mellanrum som finns mellan dessa motsatser4. Om man negerar den ena av de antonyma motsatserna får man den andra – en avgränsad och extrem motsats (t.ex. ungkar= gift). Med andra ord anger den ena motsatsen att en viss egenskap hos begreppet föreligger, medan den andra anger inte bara att den saknas, utan också att en helt motsatt egenskap föreligger (Paura 2010: 110). Kontradiktorisk motsats är vanligast hos kvalitativa adjektiv eller particip som fungerar som adjektiv, substantiv och adverb (Ermanytė 1995: 9–10; 2008: 23). Andra författare kallar också kontradiktorisk motsats för komplementär. Enligt deras synsätt omfattar komplementära antonymer således ord som uttrycker att en viss egenskap eller ett visst kännetecken föreligger eller saknas. De förutsätter polaritet mellan de benämnda objekten, egenskaperna osv., det vill säga att den ena antonymen avgör den andras existens. Ett kännetecknande drag hos sådana oppositioner är att en mitt- eller mellanterm saknas (Škel 2021: 266). En jämförelse mellan de synsätt som diskuterats visar att uppfattningen om kontradiktorisk motsats i praktiken inte skiljer sig åt, med undantag för att vissa använder endast en term för att beteckna den aktuella motsatsen, medan andra använder två. Författare som endast använder termen komplementaritet, det vill säga inte använder termen kontradiktoriskhet, verkar skilja sig från de ovannämnda författarna; deras uppfattning om den aktuella motsatsen visar dock tydligt att det handlar om en kontradiktorisk opposition. Komplementära antonymer negerar inte varandra utan står i korrelation genom kontrasten mellan de egenskaper de uttrycker; de kompletterar varandra för att uttrycka gränserna för den ena eller den andra egenskapen. Komplementära antonymer uttömmer det underordnade begreppet genom att beskriva det ur den ena eller den andra aspekten (Barvickaja 2014: 18). Denna motsats bildas av två ord som kompletterar varandra. Negationen av den ena termen i en sådan motsats förutsätter den andras betydelse. Mellan motsatsens yttersta termer finns det ofta inget 4 Mellanrum förstås här som avsaknaden av en mellanterm mellan dessa antonyma motsatser, även kallad mezonym (Šestakova 2017: 252). Terminologija | 2023 | 30 175 tarpinio nario (Bilalova 2022: 180). Komplementariniai antonimai dar vadinami papildomaisiais, mat jie išreiškia papildomumą (komplementarumą) (žr. Gorochova 2015: 65). Tai naujas požiūris – atsiranda koreliacijos ir papildomumo sąvoka, kitaip tariant, minėtąją priešybę susiję terminai tarpusavyje koreliuoja ir papildo vienas kitą. De som företräder en annan ståndpunkt behandlar kontradiktoriska och komplementära motsatsförhållanden som skilda typer av motsatsförhållanden (jfr Tatarinov 2006: 17; Barvickaja 2014: 17–18). Antonymer som står i ett kontradiktoriskt motsatsförhållande betecknar, logiskt sett, motstridiga begrepp. Detta motsatsförhållande bygger på att en egenskap eller ett kännetecken finns eller saknas. Påståendet att detta motsatsförhållande lämnar utrymme mellan två kännetecken är felaktigt. Till exempel synkroniserad – osynkroniserad. Egenskapen uttrycks enbart av ordet synkroniserad, medan osynkroniserad inte betecknar någon egenskap; ordet negerar den egenskap som uttrycks av oppositionens första led. Komplementära motsatsförhållanden skapas utifrån en kategori som i logiken kallas relativitet. Om relativiteten förutsätter att den motsatta termen existerar, uppstår komplementär antonymi. Till exempel tycks begreppet hermeticitet dra med sig begreppet icke-hermeticitet, men det förnekar inte det senares existens – detta är den grundläggande skillnaden mellan komplementär och kontradiktorisk antonymi. Ett obligatoriskt kännetecken för komplementär antonymi är att oppositionens andra led är oundvikligt (Tatarinov 2006: 17). Om vi omformulerar tanken, förnekar den ena motsatsen vid komplementär antonymi inte den andra, till skillnad från vid kontradiktorisk antonymi. Det bör sägas att denna artikel, när den skiljer mellan och benämner det aktuella motsatsförhållandet, ansluter sig till den litauiska språkvetenskapens och terminologins ståndpunkt: begreppen kontradiktoriskhet och komplementaritet ställs alltså inte mot varandra, utan betraktas som ömsesidigt förbundna. Ett antonympar anses stå i ett kontradiktoriskt motsatsförhållande när negationen av det ena ledet ger det andra ledet, vilket inte bara saknar det första ledets kännetecken utan också betecknar ett motsatt kännetecken. I det empiriska materialet dominerar sammansatta medicinska termer med antonyma, oftast inhemskt litauiska, rotmorfem som uttrycker artbegrepp. Man kan alltså säga att antonymin hos sammansatta medicinska termer som står i ett kontradiktoriskt motsatsförhållande bestäms av antonymin hos artleden. Dessa led utgörs vanligen av adjektiv, oftast relationella adjektiv, till exempel: [yttre]5 5 Ett kännetecken för sammansatta termers användning i text är att art- eller släktleden kan utelämnas i löpande text. Här och i andra exempel i artikeln anges återställda, utelämnade led inom hakparenteser. 176 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) fistlar – [inre] fistlar VLK II 163, primär anemi – sekundär [anemi] VLK III 158–159, primär hypertrofi – sekundär hypertrofi VLK I 7, tjock överläpp – tjock underläpp [läpp] VLK III 46. En typisk opposition i det allmänna ordförrådet är motsättningen mellan orden övre – nedre. Denna motsättning ligger också till grund för oppositionen mellan artleden nedre – övre, horisontell – vertikal i sådana sammansatta medicinska termer som förlamning i [de nedre extremiteterna] – förlamning i de övre extremiteterna VLK V 169, horisontell dissociation – vertikal dissociation VLK IV 148, 149. Ofta ställs de hybrida leden fysisk (fysiologisk) och psykisk mot varandra, till exempel: fysisk [asteni] – psykisk asteni VLK III 99, fysisk [infantilism] – psykisk infantilism VLK III 61. Motsättningen mellan dessa led kan motiveras med att det ena betecknar en anknytning till kroppen, det vill säga till det som är påtagligt, medan det andra tvärtom betecknar en anknytning till psyket, det vill säga till det som inte är påtagligt. Ur medicinens begreppsklassifikation härrör antonymin mellan artleden systolisk < systole6 – diastolisk < diastole7, atonisk – spastisk (”spasmodisk”). I facklitteraturen delas hjärtblåsljud in i funktionella och organiska, och de senare i systoliska och diastoliska; blodtrycket delas in i arteriellt och venöst, och det arteriella i systoliskt (högsta, övre) och diastoliskt (lägsta, nedre). Förstoppning delas in i atonisk < atoni8 och spastisk < spasm9. Utifrån denna information kan man alltså hävda att följande termer bildar antonympar: systoliska [blåsljud] – diastoliska [blåsljud] VLK III 448 / systoliska blåsljud – diastoliska blåsljud VLK V 143, systoliskt blåsljud – diastoliskt blåsljud VLK I 5; systoliskt blodtryck – diastoliskt blodtryck VLK IV 153 / systoliskt tryck – diastoliskt tryck I 154; atonisk förstoppning – spastisk förstoppning VLK II 153, 154. Antonymin mellan de hybrida artleden i termerna perifert hjärta – centralt hjärta VLK I 54 och sjukdomar i det perifera hjärtat – sjukdomar i det centrala hjärtat VLK I 54 grundar sig på de motsatta betydelserna hos adjektiven perifer ”belägen vid kanten, i periferin” och central ”belägen i centrum, i mitten”, vilka används som de aktuella leden. 6 Systole (gr. systolē – sammandragning, kompression) ”sammandragning av hjärtats förmak och kamrar, varigenom blodet som strömmat till pumpas ut från hjärtat i aorta och lungartären” TŽŽ 2007 1012. 7 Diastole (gr. diastolē – uttänjning, utvidgning) ”utvidgning av hjärtats förmak och kamrar, varigenom blod strömmar in i hjärtat” TŽŽ 2007 240. 8 Gr. atonia – suglebimas, nusilpimas (TŽŽ 2007: 121). 9 Gr. spasmos – traukulys (TŽŽ 2007: 1028). Terminologija | 2023 | 30 177 Antonymparen ökning av hjärtats tvärdiameter – ökning av hjärtats längddiameter VLK I 2: kontrasten mellan de specifika leden tvärgående – längsgående är betingad av antonymin mellan allmänspråkets ord tvär – lång. Ofta uttrycks de specifika leden i antonymiska sammansatta medicinska termer med pronominella adjektiv, t.ex.: hypertrofi i höger kammare – hypertrofi i vänster kammare VLK I 7, artificiell gulsot – äkta gulsot VLK III 313, VLK IV 114, vänster förmak – höger förmak VLK I 1, defekter i den hårda [gommen] – defekter i den mjuka gommen VLK II 111, ärr i den hårda [gommen] – ärr i den mjuka gommen VLK II 111, cancer i tunntarmen – cancer i tjocktarmen VLK II 159, katarrer i de stora bronkerna – katarrer i de mindre [bronkerna] VLK II 25, katarr i tjocktarmen – katarr i tunntarmen VLK II 106. De flesta av dessa exempel visar att antonymin i medicinska termer i Handboken härrör från allmänspråkets antonymi – motsatsparen till orden hård, tunn är mjuk, tjock. Särskilt framträdande är sådana antonymiska termer vars specifika led utgörs av adjektiven röd och vit, t.ex. förändringar i de röda [blodkropparnas10 utseende] – förändringar i de vita blodkropparnas11 utseende VLK III 449. Sådana antonymer kallas i litauisk terminologi även antonymer med terminologisk betydelse (Andriuškaitė 2001: 72), eller terminologiska antonymer (Kvašytė 2005: 12), eftersom deras motsatsförhållande har uppstått inom själva terminologisystemet (i detta fall medicinens). Även om orden röd och vit inte har motsatta betydelser i allmänspråket, kan dessa ord stå i ett motsatsförhållande i en viss kontext; med andra ord är de nämnda adjektiven kontextuella antonymer (se Erm anytė 1993: 78). Frågan är alltså om oppositionen röd – vit ska anses ha uppstått i allmänspråket eller om det i stället rör sig om ett nytt antonympar som bildats inom medicinsk terminologi. För övrigt kan även förhållandet mellan adjektiv som hård – mjuk, tunn – tjock, vilka fungerar som specifika led, och den kontradiktoriska motsättningen tolkas på olika sätt. I allmänspråket bör de anses stå i en konträr, inte kontradiktorisk, motsättning, men i den anatomiska nomenklaturen saknar termerna hårda gommen – mjuka gommen, tunntarmen – tjocktarmen mellanled (mesotermer). Sådana omdiskuterade fall förekommer också inom andra fackområdens terminologi, till exempel litteraturvetenskapens (se vidare Mitkevičienė 2006: 139–140). 10 Röda blodkroppar, eller erytrocyter, saknar cellkärna (Stropus, Tamašauskas, Paužienė 2005: 47–48). 11 Vita blodkroppar, eller leukocyter, har en cellkärna (Stropus, Tamašauskas, Paužienė 2005: 47–48). 178 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) I Handboken uttrycks de specifika leden i antonymiska sammansatta medicinska termer mer sällan med particip: insjunken bröstkorg – utskjutande bröstkorg VLK II 1, [insjunkna] ögon – utstående [ögon] VLK III 443, medfödd [njurinsufficiens] – förvärvad [njurinsufficiens] VLK III 266, medfödd mitr[alklaffsst]enos – förvärvad mitr[alklaffsst]enos VLK I 16, ”hängande, droppformigt hjärta” – nedsjunket hjärta VLK I 58, ärftlig [njursvaghet] – förvärvad njursvaghet VLK III 271. Sällsynta eller enstaka fall är sådana där de aktuella leden utgörs av enkla och avledda adjektiv (stora bronker – små bronker VLK II 38, 41; thorakal andningstyp – abdominal andningstyp VLK II 2), adverb (blodflöde utåt – blodflöde inåt VLK I 45) eller en prepositionsfras (framåtböjning av ryggraden – bakåtböjning av ryggraden VLK I 1). Termer som låg temperatur – hög temperatur KVL 30, lång [kroppslängd] – kort [kroppslängd] VLK III 443 vittnar åter tydligt om allmänspråkets antonymis inverkan på den terminologiska (medicinska) antonymin – hög – låg är ett av de typiska lexikala motsatsparen (jfr Erm anytė 1984: 44–45; 1995: 21–22, 29; 2008: 16, 31, 34, 41, 44–47, 76, 85–87). De diskuterade exemplen visar att de specifika leden som kontrasteras till formen utgörs av adjektiv av samma typ, dvs. ett enkelt adjektiv ställs mot ett enkelt, ett pronominellt mot ett pronominellt osv.; med andra ord överensstämmer antonymerna i sin form. Det förekommer dock att de specifika leden skiljer sig åt i detta avseende. Exempelvis har antonymiska relationer uppstått mellan adjektiviska led som utgörs av ett pronominellt och ett relationsadjektiv (generell [infantilism] – partiell [infantilism] VLK III 61), ett enkelt adjektiv och ett relationsadjektiv (sur reaktion – alkalisk reaktion VLK III 241, sur urin – alkalisk (neutral) urin VLK III 196, fullständig [retning av vagussystemet] – partiell [retning av vagussystemet] VLK III 62). Ett enstaka par sammansatta medicinska termer med antonymiska överordnade led är pleuraexsudat12 – [pleura-]transudat13 VLK II 14. Motsättningen mellan exsudat och transudat är tydlig endast inom det medicinska terminologisystemet. De flesta av de anförda exemplen visar att det i Handboken finns par av adjektiv (mer sällan particip) med antonymiska relationer, vilka fungerar som specifika led i mer än en sammansatt medicinsk antonymterm (se tabell 1). 12 Exsudat är kroppsvätska som innehåller en inflammatorisk komponent (se https://www.ligos.lt/lt/laboratoriniai-tyrimai/punktatai-transudatai-ir-eksudatai/636/). 13 Transudat är kroppsvätska som saknar en inflammatorisk komponent (se https://www.ligos.lt/lt/laboratoriniai-tyrimai/punktatai-transudatai-ir-eksudatai/636/). Terminologija | 2023 | 30 179 Tabell 1. Led som bestämmer antonymierelationer mellan sammansatta medicinska termer ANTONYMA LED ANTONYMA MEDICINSKA TERMER stor – liten stor lever – liten lever VLK III 325 stor vit eller smörfärgad njure – liten vit eller fläckig njure VLK III 265 stor mängd grumlig urin – liten mängd ljus urin VLK III 257 leverförstoring – leverminskning VLK III 298 Lenneck-cirros med stor lever – Lenneck-cirros [med liten lever] VLK III 299 låg feber – hög feber VLK II 60 liten urinmängd – stor urinmängd VLK III 12 lilla kurvaturen – stora kurvaturen VLK II 88 tryckökning – tryckminskning VLK III 389 fuktig – torr fuktig [hud] – torr [hud] VLK III 443 / torr hud – fuktig hud VLK V 26 fuktig [tunga] – torr [tunga] VLK III 450 torr [slemhinna] – fuktig [slemhinna] VLK III 450 torr [patientens födelseplats] – fuktig [patientens födelseplats] VLK III 436 torr gangrän – fuktigt gangrän VLK I 50 torr bronkit – fuktig bronkit VLK II 25 torr perikardit – fuktig perikardit VLK I 39 torra rassel – fuktiga rassel VLK II 8, VLK III 445, VLK V 67 lindrig – svår lindrig form av scharlakansfeber – svår [form av scharlakansfeber] VLK V 162 lindrig sjukdom – svår sjukdom VLK V 20 lindriga anfall – svåra anfall VLK I 61 lindriga koleraformer – svåra [koleraformer] VLK V 98 svåra [akuta infektioner] – lindriga [akuta infektioner] VLK III 206 svåra former av angina – lindriga [former av angina] VLK III 269 svåra fall – lindriga fall VLK II 30 svårt fall – lindrigt fall VLK III 268 180 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vid aus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) ANTONYMA LED ANTONYMA MEDICINSKA TERMER god – dålig god sympathicus’as – dålig sympathicus’as VLK III 64 goda könsorgan – dåliga könsorgan VLK III 64 godartade tumörer – elakartade tumörer VLK II 160, 186 förbättring av kompensationen – försämring av kompensationen VLK I 27 försämring av symtom – förbättring [av symtom] VLK II 141 höger – vänster dilatation av höger förmak – dilatation av vänster förmak VLK I 2 högerhjärtats sammandragningar – vänsterhjärtats sammandragningar VLK IV 148 vänsterhjärtats (aortas) klaffel – högerhjärtats (aortas) klaffel VLK I 24) medfödd – förvärvad medfödd [svaghet i de blodbildande organen] – förvärvad svaghet i de blodbildande organen VLK III 167–168 medfödd svaghet i bindvävnaderna – förvärvad svaghet i bindvävnaderna VLK I 49 medfödda missbildningar – förvärvade missbildningar VLK I 24 tunn – tjock tunn [hals] – tjock [hals] VLK III 48 utspänning av tunntarmen genom gaser – utspänning av tjocktarmen genom gaser VLK II 149 tunntarmscancer – tjocktarmscancer VLK II 159 sjukdomar i tjocktarmen – sjukdomar i tunntarmen VLK II 145 hög – låg hög [patientens födelseort] – låg [patientens födelseort] VLK III 436 hög temperatur – låg temperatur VLK III 194 lång [kroppslängd] – kort [kroppslängd] VLK III 443 låga toner – höga toner VLK II 4 fysisk – psykisk fysisk [svaghet] – psykisk svaghet VLK III 79 fysisk [sjukdomskänsla] – psykisk sjukdomskänsla VLK III 306 äkta – falsk attacker av falsk angina pectoris – attacker av äkta angina pectoris VLK I 60, 62 ”falsk leukemi” VLK III 156–157 – äkta leukemi VLK III 156–157 äkta [pulsation i halsvenerna] – falsk [pulsation i halsvenerna] VLK III 449 äkta angina pectoris – falsk angina pectoris VLK I 62, 64 Terminologija | 2023 | 30 181 ANTONYMA LED ANTONYMA MEDICINSKA TERMER röd – vit rött [ansikte] – blekt [ansikte] VLK III 43 förändringar i det röda [blodet] (anemia) – förändringar i det vita blodet (leukaemia) VLK III 118 förändringar i de röda [blodkropparnas utseende] – förändringar i de vita blodkropparnas utseende VLK III 449 ansiktsblekhet – ansiktsrodnad VLK III 16 stark – svag organismens [styrka] – [organismens] svaghet VLK III 10 kroppsbyggnadens styrka – [kroppsbyggnadens] svaghet VLK III 38 hård – mjuk defekter i den hårda [gommen] – defekter i den mjuka gommen VLK II 111 ärr i den hårda [gommen] – ärr i den mjuka gommen VLK II 111 hårda [artärer] – mjuka [artärer] VLK III 449 flytande – trögflytande flytande [gyttjebad] – trögflytande gyttjebad VLK III 390 trögflytande [urin] – flytande [urin] VLK III 440 trögflytande [sputum] – flytande [sputum] VLK III 441 Som synes förbinder den kontradiktoriska motsättningen vanligtvis sammansatta medicinska termer, vars antonymi, som redan nämnts, bestäms av enskilda (art- eller släkt-)led. Antonymiska medicinska termer förbundna genom konträr opposition Konträr opposition14 uttrycks av de yttersta medlemmarna i en symmetriskt ordnad mängd, mellan vilka det finns en mellersta (mellanliggande) medlem15, och ibland kan det finnas flera sådana. Denna typ av opposition kallas också kontrastiv opposition (Černenko 2010: 185). De yttersta medlemmarna16 är de främsta och bakersta räknat från mitten (Ermanytė 2008: 23), det vill säga de ligger långt från varandra. Sådana medlemmar är starka antonymer, medan intilliggande medlemmar17 inte gränsar till varandra, det vill säga är svaga (Rakhimova 2022: 310). Termer som uttrycker den aktuella oppositionen betecknar de yttersta (gräns-)begreppen i ett termfält (Andriuškaitė 2001: 69; Mitkevičienė 2006: 140; Paura 2010: 110). Vissa författare hävdar att även om dessa antonymer tydligt 14 Ši priešybė dar vadinama gradualine (Škel 2021: 266). 15 Šis narys dar vadinamas mezonomu (Šestakova 2017: 252), loginiu centru (Rakhimova 2022: 310), neutraliu nariu (Šumailova 2014: 142). 16 Dar vadinami išoriniais nariais (Škel 2021: 266). 17 Dar vadinami viduriniais nariais (Škel 2021: 266). 182 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) står i motsats till varandra, tillåter deras betydelser ändå inte att man entydigt hävdar att den ena bestämmer den andra; å andra sidan förutsätts ändå minst en neutral (mellanliggande) medlem mellan dem (de antonymiska polerna) (Šumailova 2014: 142). I undersökningsmaterialet förekom endast några få par enkla antonymiska termer som uttrycker konträr (liksom kontradiktorisk) opposition, t.ex.: fuktighet – torrhet VLK II 101, förbättring – försämring VLK III 22, avmagring – fetma VLK III 12–13, kyla – värme VLK III 30, diarré – förstoppning18 VLK III 29, VLK IV 21, VLK II 148. Det är intressant att notera att samma adjektiv eller deras avledningar, som fungerar som särskiljande led i sammansatta medicinska termer, kan stå i olika oppositionsförhållanden. Detta gäller de redan diskuterade adjektiven röd och vit (se s. 178). De enkla termerna blekning – rodnad VLK III 34 och de sammansatta termerna rött [ansikte] – blekt [ansikte] VLK III 43, blekhet i ansiktet – rodnad i ansiktet VLK III 16 har konträr betydelse i sina led, eftersom en mellanliggande medlem kan förutsättas. I läroboken dominerar sammansatta medicinska termer, vars antonymi också grundar sig på antonymiska relationer mellan besläktade eller särskiljande led (oftast av litauiskt ursprung). Det har noterats att avledda substantiv med suffixen -imas och -umas är antonymiska; med vart och ett av dem har flera (vanligen två) besläktade termer bildats, t.ex.: utvidgning av artären – sammandragning av artären VLK IV 143 och utvidgning av lungorna – [lungornas] sammandragning VLK II 35, förstoring av levern – minskning av levern VLK III 298 och ökning av trycket – minskning av trycket VLK III 389, början på frossan – [frossans] slut VLK III 126 och sjukdomens början – sjukdomens slut VLK V 50, 173, förbättring av kompensationen – försämring av kompensationen VLK I 27 och försämring av symtom – förbättring [av symtom] VLK II 141. Vissa besläktade led, t.ex. utvidgning, minskning, sammandragning, står i antonymisk relation till andra substantiv, t.ex.: minskning av sockerhalten i blodet – överskott av socker [i blodet] VLK III 107, utvidgning av kärlen – förträngning av kärlen VLK IV 10, utspänd tarm – [tarmens] sammandragning VLK II 89. Flest sammansatta medicinska termer med antonymiska relationer påträffades med antonymiska särskiljande led uttryckta av enkla adjektiv 18 Det bör nämnas att det förekommer fall där en av medlemmarna i ett antonympar har synonymer, t.ex.: diarré – förstoppning / trög mage / förhårdnad, sänkt puls – ökad puls / snabbare puls, sluten pneumotorax – öppnad / öppen pneumotorax. Synonymi mellan antonymiska termer har också noterats och behandlats i några av de tidigare nämnda arbetena (se Mitkevičienė 2006 m.fl.), men detta fenomen behandlas inte närmare i denna artikel. Terminologija | 2023 | 30 183 led, t.ex.: bred [bröstkorg] – smal [bröstkorg] VLK III 444, små [rassel] – grova [rassel] VLK III 445 ‖ grova rassel – små rassel VLK II 8, tjocka [ben] – smala [ben] VLK III 443, mörk [urin] – ljus [urin] VLK III 440, kort hals – lång hals VLK III 31–32. Ytterligare ett adjektivpar bör nämnas, vilket kännetecknas både av kontradiktorisk motsättning (se s. 178) och av konträr motsättning – hårda [artärer] – mjuka [artärer] VLK III 449. I läroboken förekommer det att par av antonymiska artbestämmande led utgörs av de sekundära betydelserna hos polysema adjektiv som fungerar som sådana led, eller av den ena medlemmen i parets primära betydelse och den andras sekundära betydelse, t.ex.: hög19 koncentration – låg koncentration VLK III 386, [dovt]20 ljud – klart21 ljud VLK II 9, dov22 [smärta] – skarp [smärta] VLK III 442, högt23 tryck – lågt24 tryck VLK IV 155, klar25 (genomskinlig) [urin] – grumlig [urin] VLK III 440, lågt blodtryck – högt blodtryck VLK IV 145. Sådana antonymer betraktas som partiella (om dem, se Erm anytė 2008: 84). Särskilt framträdande är par av antonymiska adjektiv, mer sällan particip, som fungerar som artbestämmande led i fler än en sammansatt medicinsk term, t.ex.: god aptit – dålig aptit VLK II 139, 141 / goda märgar – dåliga märgar VLK III 64, ytligt tryck – djupt tryck VLK IV 23 / svullnad i ytliga [körtlar] – svullnad i djupa körtlar VLK III 147 / ytliga [sprickor i ändtarmen] – djupa [sprickor i ändtarmen] VLK II 162, försvagad röstfremitus – förstärkt [röstfremitus] VLK II 61 / förstärkta [andningsrörelser] – försvagade [andningsrörelser] VLK III 444. Med andra ord har upprepade antonymiska artbestämmande led påträffats i den undersökta källan, vilka ger upphov till antonymi mellan sammansatta medicinska termer (se tabell 1). Det är ovanligt med sammansatta medicinska termer med antonymiska artbestämmande led som uttrycks med relationella adjektiv (partiella sammanväxningar av hjärtsäcken – fullständiga sammanväxningar av hjärtsäcken 19 Se aukštas 4. ”stor” LKŽe. 20 Se 3 bukas 4. ”dov” LKŽe. 21 Se aiškus 4. ”väl hörbar, klangfull, högljudd” LKŽe. 22 Se 3 bukas 1. ”svag” (om smärta) LKŽe. 23 Se didelis ”stor till antal eller mängd, riklig, ymnig” LKŽe. 24 Se 2 žemas 4. ”som är av liten mängd, styrka, temperatur, avstånd osv.” LKŽe. 25 Se giedras 2. ”klar” LKŽe. 184 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) sammanväxningar VLK I 39, yttre [blödningar] – inre blödningar VLK III 42), med pronominala adjektiv (varma [lavemang] – kalla [lavemang] VLK III 393–394, den lilla kurvaturen – den stora kurvaturen VLK II 88, torr perikardit – våt perikardit VLK I 39), och avledda adjektiv (tidig syfilisperiod – sen [syfilis]period VLK III 259). Enligt uppgifterna i den akademiska Ordbok över det litauiska språket används adjektiven benign – malign, som står i ett motsatsförhållande till varandra och fungerar som bestämmande led i sammansatta termerna benigna tumörer – maligna tumörer VLK II 160, 186 / benign tumör – malign [tumör] VLK III 240, används inom medicinen – de åtföljs av märkningen med. Det är sällsynt att de bestämmande leden som avgör antonymin mellan sammansatta medicinska termer utgörs av particip, till exempel: utstående öron – fastvuxna öron VLK III 58, liggande ställning – sittande ställning VLK IV 141, negativt [tryck] – positivt [tryck] VLK II 58. I enstaka fall skapas motsatsen med de polära prepositionerna utan och med, till exempel sympatikotonus med struma – [sympatikotonus] utan struma VLK III 96. Bland de bestämmande leden i medicinska termer med antonymiska relationer som uttrycker konträr (liksom kontradiktorisk) motsats finns också sådana som inte är kongruenta i sin uttrycksform, till exempel: ett nytt anfall – det gamla [anfallet] VLK V 180, ständig [njurinsufficiens] – tillfällig njurinsufficiens VLK III 266, ständig smärta – övergående [smärta] VLK III 442, det första anfallet – det sista anfallet VLK V 79–80. Detta är en naturlig egenskap hos texten, eftersom dess författare fritt kan välja vilka former av termer som ska användas. Det går inte heller att utesluta att termer med olika uttrycksform används av olika användare. Generellt sett fäster man i en saktext, förmodar jag, större vikt vid innehållet än vid formen. En annan faktor som kan påverka uttrycksformen är att termer saknas eller ännu inte har stabiliserats. Medicinska termer med vektoriell motsats Denna typ av antonyma termer betecknar olika riktningsmotsatser. De parvisa leden förenas genom vektoriel motsats av den gemensamma betydelsen av rörelse i motsatta riktningar (Ermanytė26 2008: 46); de benämner motsatt riktning 26 Det bör uppmärksammas att E. Jakaitienė endast kallar sådana led för vektorielt motsatta som betecknar handlingar eller processer i motsatta riktningar (se Jakaitienė 2009: 134), medan enligt I. Ermanytė kan vektorielt motsatta led beteckna inte bara handlingar i motsatta riktningar, utan även ord som benämner olika riktningar och egenskaper. Som exempel betraktar forskaren sådana par som vänster – höger, här – där som vektoriska antonymer (se Ermanytė 1995: 9). Det är emellertid svårt att instämma i denna uppfattning, eftersom de nämnda ordparen uttrycker inte riktning utan position i rummet. Därför följer artikeln E. Jakaitienės uppfattning om vektoriska antonymer. Terminologija | 2023 | 30 185 veiksmus ar vyksmus (Jakaitienė 2009: 134). Tiriamajame šaltinyje kalbama priešybė susijusių antoniminių medicinos terminų reta. Dažniausiai ši priešybė kuriama leksiniu būdu, priešinant daugiausia lietuviškos kilmės sudėtinių medicinos terminų skirtingų šaknų giminiinius dėmenis, reiškiančius veiksmų pavadinimus, kuriais paprastai eina priesagos -imas vediniai, pvz., temperatūros kritimas – temperatūros pakilimas VLK IV 53, 54, VLK V 186 / temperatūros pakilimas – temperatūros kritimas VLK II 56, nors pasitaiko ir vektorinės priešybės santykiu susijusių vientisinių terminų, pvz., išsikišimas – įdubimas VLK II 88. Kai kurie giminiiniai dėmenys sudaro antonimines poras su skirtingais terminais, kuriuos sieja sinoniminiai santykiai²⁷, pvz.: dalini atsikėlimai – dalini [įsitraukimai] VLK II 1 ir krūtinės ląstos atsikišimas – krūtinės ląstos įdubimas VLK II 1, kraujagyslių išsiplėtimas – kraujagyslių [susitraukimas] VLK III 49 ir vyziukų susiaurėjimas – vyziukų išsiplėtimas VLK III 46, VLK IV 9. LKŽe iliustracinių sakinių duomenimis, paprastai susitraukia raumenys, kraujagyslės, o susiaurėja akies vyzdys. Taigi, galima teigti, kad pastarųjų terminų porų antonimija būsianti nulemta bendrosios leksikos antonimijos. Vissa terminologer hävdar att den vektoriella oppositionen förstärks ytterligare av så kallade prefix med polär betydelse (se Panko, Kočan, Maciuk 1994: 163). Ett belägg för detta påstående är det antonymiska termparet i Läroboken blodtrycksstegring – blodtrycksfall VLK I 48, men sådana fall är inte vanliga i läroboken. Här betyder verbet bildat med prefixet pa-, från vilket substantivet som fungerar som släktled i det första ledet av antonymparet har bildats, en riktning nedifrån och upp, medan verbet bildat med prefixet nu-, från vilket substantivet som fungerar som släktled i det andra ledet av antonymparet har bildats, betyder riktningen uppifrån och ned. ROTRELATERADE ANTONYMA MEDICINSKA TERMER Den motsatta betydelsen hos de antonymiska termer som behandlades i föregående kapitel ligger i olika rötter. I läroboken förekommer också antonymer med samma rot, vars motsatta betydelse skapas av ordbildningsmedel. I lingvistisk och terminologisk litteratur kallas antonymer med samma rot, vars motsatta betydelse skapas av ordbildningsmedel, för ordbildningsmässiga (Gaivenis, 27 Tokias paradigmas I. Erm anytė yra vadinusi lygiagrečiaisiais lizdais (Ermanytė 2008: 84). 186 Palmira Zemlevičiūtė | Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) Keinys 1990: 20; Andriuškaitė 2001: 70; Kvašytė 2005: 10; Mitkevičienė 2006: 136; Jakaitienė 2009: 137), bendrašakniais (Mitkevičienė 2006: 136; LKE 2008: 27) antonimais. Antonimiškumui realizuoti pasitelkiamos darybos priemonės dažniausiai yra priešdėliai. Produktyviausias iš jų yra priešdėlis ne-, su kuriuo išvesti dariniai kaip tik ir žymi pagrindiniu žodžiu pasakyto daikto priešybę (LKG I 1965: 428). Irenos Ermanytės pastebėjimu, leksiniai vienetai su neiginiu kiekvienu atveju turi kontradikcinę prasmę (Ermanytė 2008: 32). Antoniminės poros sudaromos minėtąjį neigiamos reikšmės priešdėlį prijungiant prie vieno iš tos poros narių. Taigi, priešdėlį ne- turintis neigiamos semantikos narys perteikia dalyko, įvardijamo kitu, t. y. teigiamos semantikos, nariu, nebuvimą, dėl to atsiranda priešpriešos santykis (Boguš 2015: 15; plg. Panko, Kočan, Maciuk 1994: 163–164). Det aktuella prefixet kännetecknas av en särskilt aktiv roll i bildandet av antonymiska relationer även inom Handbokens medicinska terminologi. Som det empiriska materialet visar är sådana relationer inte typiska för enkla medicinska termer med samma rot – endast två antonympar påträffades; det ena består av led med en gemensam inhemsk rot, varav det ena har försetts med prefixet ne-: inflammatoriska exsudat – icke-inflammatoriska [exsudat] VLK II 65, medan det andra består av led med en gemensam rot av främmande ursprung, varav det ena har försetts med det internationella prefixet anti-, som betyder motsats till något (TŽŽ 2007: 86): toxiner – antitoxiner VLK V 6. Antonymiska relationer förbinder till största delen sammansatta medicinska termer vars artbestämmande led skiljer sig åt genom prefixet ne-. Vanligen bildas antonympar mellan artbestämmande led med samma litauiska rot, t.ex.: djupa sår – grunda sår VLK V 102–103, [ofullständiga] fistlar – fullständiga fistlar VLK II 163, icke-resonanta rassel – resonanta rassel VLK II 15–16, VLK III 445, dämpade [rassel] – klara [rassel] VLK II 48, äkta [pulsation i halsvenerna] – falsk [pulsation i halsvenerna] VLK III 449, äkta angina pectoris – falsk angina pectoris VLK I 62, 64, attacker av falsk angina pectoris – attacker av äkta angina pectoris VLK I 60, 62. Det bör påpekas att det inte i alla fall går att hävda med säkerhet att termerna är antonymer; med andra ord kan en kollision mellan antonymi och enkel negation ibland skönjas, t.ex.: hög [temperatur] – icke-hög [temperatur] VLK V 51, obetydliga smärtor – betydande smärtor VLK III 250, friska njurar – ofrälsha njurar VLK III 276, ett lugnt [ansiktsuttryck] – ett oroligt [ansiktsuttryck] VLK III 443. Låt oss ta de artbestämmande leden i de redan nämnda termparen Terminologija | 2023 | 30 187 inflammation och icke-inflammation. Inflammation betecknar ett begrepp och är således en term. Men betecknar icke-inflammation ett begrepp? Om den senare bara helt enkelt negerar det begrepp som betecknas med inflammation, är den alltså en falsk antonym (kvasiantonym). Detsamma gäller paren hög – icke-hög temperatur, djupa – grunda sår, betydande – obetydliga smärtor. Sådana termpar skulle också kunna betraktas som tillfälliga antonymer, uppkomna i den medicinska diskursen. Några antonympar bildas också mellan artbestämmande led med rot av främmande ursprung; även här dominerar antonymin mellan artbestämmande led i tvåordiga sammansatta termer, t.ex.: formella [element] – informella element VLK II 60, konsonerande rassel – icke-konsonerande [rassel] VLK II 9, leukemiska nybildningar – icke-leukemiska nybildningar VLK II 159, icke-organiska extrasystoler – organiska extrasystoler VLK I 58, icke-toxisk adenom – toxisk adenom VLK III 97, syfilitiska aneurysm – icke-syfilitiska aneurysm VLK I 45, organisk insufficiens i trikuspidalklaffarna – icke-organisk insufficiens i trikuspidalklaffarna VLK I 17. Antonymiska oppositioner kan också uttryckas med olika prefix (Černenko 2010: 184), till exempel į- och iš-: inandningens djup – utandningens djup VLK II 61, inandningens [kraft] – utandningens kraft VLK III 445, förlängd inandning – förlängd utandning VLK II 74, 75. Några få sammansatta termer förekom (enkla termer och sammansatta termer med sammansatta led) som intar en mellanställning mellan rotrelaterade och icke-rotrelaterade antonymer (se Mitkevičienė 2006: 142; jfr även Andriuškaitė 2001: 72). Antonympar bildas av avledningar med suffixet -ystė, vars basord är sammansättningarna aukštažiūris och žemažiūris samt tolregis och trumparegis, t.ex.: augštažiūrystė28 (långsynthet) – žemažiūrystė29 (närsynthet) VLK III 454, närsynthet – långsynthet VLK III 442. Några sammansatta termer av främmande ursprung förekom, vilkas första led har antonymiska betydelser, t.ex.: tachykardija30 – bradykardija31 VLK I 57, hipoglikemija32 – hiperglikemi- 28 Enligt uppgifter i LKŽe har aukštai betydelsenyanseringen ”långt”, medan žemas betyder ”kort”. 29 Se fotnot 30. 30 Takykardi (gr. tachys – snabb + kardia – hjärta) ”ökad hjärtfrekvens (mer än 100 slag per minut)” (se https://www.vle.lt/straipsnis/tachikardija/). 31 Bradykardi (gr. bradys – långsam + kardia – hjärta) ”långsam hjärtfrekvens (färre än 60 hjärtslag per minut)” (se https://www.vle.lt/straipsnis/bradikardija/). 32 Hypoglykemi (gr. hypo – under (prefix som anger att något befinner sig under något annat, minskning eller sänkning i jämförelse med normen) + glykemija) ”minskning av glukoshalten i blodet” (se https://www.vle.lt/straipsnis/hipoglikemija/). 188 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) den33 VLK III 107. I sådana sammansatta termer som otillräcklighet i bikuspidalklaffen – otillräcklighet i trikuspidalklaffen VLK I 15, 17, otillräcklighet i trikuspidalostiet – otillräcklighet i bikuspidalostiet VLK I 17 bestäms antonymin av adjektiven bikuspidal – trikuspidal, vars motsatsförhållande inte härrör från allmänspråket, till skillnad från exempelvis adjektiven unilokulär echinokock – multilokulär echinokock VLK III 322–323, som utgör artspecifika led i sammansatta termer; adjektiven unilokulär – multilokulär är däremot, får man anta, grundade i medicinens begreppsklassificering. Särskilt bör nämnas sådana antonympar där motsatsförhållandet mellan leden skapas av det internationella elementet pseudo-, som uttrycker osäkerhet. Till den främmande rotstammen i ett artspecifikt led hos den ena parten i ett par har det nämnda elementet lagts till: difteriös [Hoffmanns stav] – pseudodifteriös Hoffmanns stav VLK V 166. Det andra paret är intressantare eftersom det består av led med olika struktur, nämligen en enkel term och en sammansatt term med två ord: ”pseudoleukemi” – verklig leukemi VLK III 156–157. Den första termen i paret har dessutom en synonym, ”falsk leukemi” VLK III 156–157. Fler artspecifika led som innehåller internationella element med motsatt betydelse påträffades också. Antonymiska relationer bildas av exo-, som anger samband med det yttre (TŽŽ 2007: 275), och endo-, som uttrycker att något befinner sig inuti (TŽŽ 2007: 296), t.ex.: exogena [gifter] – gifter av endogent ursprung VLK III 161, endogent ursprung – exogent ursprung VLK II 160, hyper-, som anger överskridande av normen (TŽŽ 2007: 430), och hypo-, som betyder ”under, nedanför, under normen” (TŽŽ 2007: 433), t.ex. hyperkromisk anemi – hypokromisk [anemi] VLK III 159. SLUTSATSER I den litauiske läkaren och terapeuten K. Buinevičius femdelade Handbok i internmedicin (1928–1930) förekommer antonymiska medicinska termpar oftast i samma mening, det vill säga i regelbunden⁽³⁴⁾ kontext, och ibland även i oregelbunden kontext (begränsad till samma eller en närliggande sida). Undersökningen av dem visade att antonymi som en av de semantiska kategorierna kännetecknar mellankrigstidens medicinska terminologi, vilken också företräds av 33 Hyperglykemi (gr. hyper – över, bortom (första ledet i sammansatta ord, som anger att normen överskrids) + gr. glȳkys – söt + haima – blod) ”förhöjd glukoshalt i blodet” (se https://www.vle.lt/straipsnis/hiperglikemija/). 34 Regelbunden kontext är en kontext där båda antonymerna används i samma mening eller i intilliggande meningar (Ermantytė 1995: 11; 2008: 73). Terminologija | 2023 | 30 189 som det undersökta Läroboken representerar. Detta bekräftar den tanke som framfördes under 1900-talets andra hälft, att företeelsen i fråga kännetecknar termer (i detta fall medicinska) minst lika mycket som allmänspråkets ord. I Lärobokens medicinska terminologi kommer antonymi oftast till uttryck lexikalt och mer sällan genom ordbildning. Dessa tillvägagångssätt ger upphov till två strukturella grupper: antonymer med olika respektive samma rot. Antonymer med olika rot kännetecknas av tre typer av motsatsförhållanden – kontradiktoriska, konträra och vektoriella – medan antonymer med samma rot står i kontradiktorisk motsatsrelation. För de senare antonymerna uttrycks den motsatta betydelsen med prefixet ne–, det mest produktiva ordbildningselementet, även om det förekommer enstaka fall med annan uttrycksform (prefixen med motsatt betydelse į- och iš- samt de internationella elementen endo- och exo-, hyper- och hypo-). Det vanligaste är antonymi mellan sammansatta medicinska termer, som uppstår genom antonymi mellan de ovan nämnda typerna av motsatsförhållanden mellan artspecifika led, oftast av litauiskt ursprung och huvudsakligen uttryckta med adjektiv (enkla, relationella och attributiva), betydligt mer sällan med particip. Mer sällan härrör antonymin mellan dessa termer också från antonymiska relationer mellan genusled, även de till största delen av litauiskt ursprung och oftast uttryckta med substantiv på suffixet -imas. Flera av dessa uttrycksmedel används i bildandet av mer än en sammansatt medicinsk term. Det har konstaterats att antonymin mellan sammansatta medicinska termer oftast bestäms av antonymi mellan artspecifika led som utgörs av allmänspråkliga ord (t.ex. stor – liten, våt – torr, lätt – tung, bra – dålig). Man kan alltså hävda att antonymin i Lärobokens terminologi till stor del har sitt ursprung i allmänspråkets antonymi, eftersom det är sällsynt med antonympar vars motsatsförhållande uppstår och är tydligt enbart inom terminologin för området i fråga och härrör från medicinens begreppsklassificering (t.ex. systoliskt blåsljud – diastoliskt blåsljud). Karakteristiska drag för antonymi mellan Lärobokens medicinska termer är att sammansatta termers antonymiskt relaterade led inte alltid överensstämmer i sin uttrycksform och att det även förekommer partiell antonymi. Ibland är det svårt att avgöra om motsatsförhållandet i ett par medicinska termer utgör antonymi eller endast en enkel negation som bestäms av själva texten. Denna kollision ger alltså upphov till möjligheten av kvas antonymer eller ad hoc-antonymer (som uppstår i textdiskursen). 190 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) ŠALTINIAI VLK I–V – Vidaus ligų klinikos vadovėlis 1: Širdies ir kraujagyslių ligos, Kazimieras Buinevičius, Kaunas: Lietuvos Universiteto Medicinos fakultetas, 1928. Vidaus ligų klinikos vadovėlis 2: Kvėpavimo ir virškinimo organų ligos, Kazimieras Buinevičius, Kaunas: Lietuvos Universiteto Medicinos fakultetas, 1928. Vidaus ligų klinikos vadovėlis 3: Klinikinio tyrinėjimo metodika. Patologiškos konstitucijos. Apykaitos ir vidujinės sekrecijos ligos. Kraujo ir kraujo gaminamųjų organų ligos. Inkstų ir šlapimo takų, kepenų, blužnies ligos. Teraputinė technika. Ligonių slaugymas. Dietetika. Klimato ir balneoterapija. Farmakoterapija, Kazimieras Buinevičius, Kaunas: Švietimo Ministerijos Knygų Leidimo Komisija, 1929. Vidaus ligų klinikos vadovėlis 4: Intoksikacijos. Traumatizacijos. Simuliacijos. Allerginės ligos, Kazimieras Buinevičius, Kaunas: Švietimo Ministerijos Knygų Leidimo Komisija, 1930. Vidaus ligų klinikos vadovėlis 5: Infekcinės ligos, Kazimieras Buinevičius, Kaunas: Lietuvos Universiteto Medicinos fakultetas, 1930. LITERATŪRA Amsili Pascal 2003: L’antonymie en terminologie: quelques remarques. – Conférence TIA-2003, Strasbourg, 31 mars et 1 avril 2003. Prieiga internete: https://hal.science/hal-00009275/document. Andriuškaitė Ramunė 2001: J. Balčikonio kalbotyros terminų antonimai. – Terminologija 8, 65–75. [Bagana Žerom, Veličkova Svetlana 2012: Antonimija v medicinskoj terminologii (na materiale nemeckogo jazyka). – Naučnaja mysl Kavkaza 2, 180–182] Багана Жером, Величкова Светлана 2012: Антонимия в медицинской терминологии (на материале немецкого языка). – Научная мысль Кавказа 2, 180–182. [Barvickaja Galina 2014: Antonimičeskije otnošenija v ukrainskoj terminosisteme učიოta i audita. – Naučnyj potencial 1(14), 16–20] Барвицкая Галина 2014: Антонимические отношения в украинской терминосистеме учета и аудита. – Научный потенциал 1(14), 16–20. [Bilalova Dina 2022: Antonimija techničeskoj terminologii raznostrukturnych jazykov. – Globalnyj naučnyj potencial 8(137), 179–181] Билалова Дина 2022: Антонимия технической терминологии разноструктурных языков. – Глобальный научный потенциал 8(137), 179–181. [Boguš Oksana 2015: Antonimični vidnošenia v ukrainskij astronomični terminologii kincia XIX – peršoi tretini XX stoli. – Baltijskij gumanitarnyj žurnal 1(10), 14–16] Богуш Оксана 2015: Антонімічні відношення в українській астрономічній термінології кінця XIX – першої третини XX столі. – Балтийский гуманитарный журнал 1(10), 14–16. [Černenko Irina 2010: Antonimični vidnošenia v ukrainskij terminologii turizmu. – Vysnyk Nac. Un-tu „Lvivska politechnika“. Serija „Problemy ukrainskoj terminologii“ 675, 183–186] Черненко Ірина 2010: Антонімічні відношення в українській термінології туризму. – Вісник Нау. ун-ту «Львівська політехніка». Серія «Проблеми української термінології» 675, 183–186. [Danilenko Valerija 1977: Russkaja terminologija. Oput lingvističeskogo opisanija, Moskva: Nauka] Даниленко Валерия 1977: Русская терминология. Опыт лингвистического описания, Москва: Наука. Ermanytė Irena 1984: Apie antonimų reikšmes ir vartojimą kalboje. – Kalbos kultūra 46, 43–46. Ermanytė Irena 1993: Kontekstiniai antonimai. – Kalbos kultūra 65, 74–78. Ermanytė Irena 1995: Priešingybė kaip semantinis ir loginis antonimijos pagrindas. – Lietuvių kalbotyros klausimai XXXV, 9–31. Ermanytė Irena 2008: Antonimija ir antonimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Gagné Anne-Marie, L’Homme Marie-Claude 2016: Opposite relationships in terminology. – Terminology 22(1), 30–51. Gaivenis Kazimieras 2014 [1989]: Kai kurie antonimijos atvejai lietuvių terminologijoje. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, sud. J. Gaivenytė-Butler, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 167–174. Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa. [Golovin Boris, Kobrin Rafail 1987: Lingvističeskije osnovy učenija o terminach, Moskva: Vyššaja škola] Головин Борис, Кобрин Рафаил 1987: Лингвистические основы учения о терминах, Москва: Высшая школа. [Gorochova Natalja 2015: Javlenije antonimii v specialnoj terminologii. – Jazyk nauki i techniki v sovremennom mire: Materialy IV Meždunarodnoj naučno-praktičeskoj konferencii, Omsk: Omskij Terminologija | 2023 | 30 191 gosudarstvenyj techničeskij universitet, 64–66] Горохова Наталья 2015: Явление антонимии в специальной терминологии. – Язык науки и техники в современном мире: Материалы IV Международной научно-практической конференции, Омск: Омский государственный технический университет, 64–66. Jakaitienė Evalda 2009: Leksikologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Kazlauskaitė Gita 2004: Fonetikos terminų antonimijos bruožai. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos: straipsnių rinkinys Kazimierui Gaiveniui atminti, ats. red. St. Ke nys, 212–218. Kvašytė Regina 2005: Mokomasi terminologijos žodynėlis, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, antrasis patikslintas ir papildytas leidimas, sud. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2008. LKG – Lietuvių kalbos gramatika I, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002), e. variantas, vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt. Mitkevičienė Asta 2006: Literatūros mokslo terminų antonimija 1922–1942 m. – Terminologija 13, 134–148. [Panko T. I., Kočan I. M., Maciuk G. P. 1994: Ukrainske terminoznavstvo, Lviv: Svit] Панько Т. І., Кочан І. М., Мацюк Г. П. 1994: Українське термінознавство, Львів: Світ. [Pasternak Galina 2007: Sinonimija ta antonimija v ekonomiko-pravovij terminologii. – Ukrainska terminologija i sučasnist: Zbirnik naukovich prac, Vypusk VII, Vidp. red. L. O. Simonenko, Kyiv: KNEU, 190–193] Пастернак Галина 2007: Синонимия и антонимия в економіко-правовій термінології. – Українська термінологія і сучасність: Збірник наукових праць, Випуск VII, Відп. ред. Л. О. Симоненко, Київ: КНЕУ, 190–193. Paura Markas 2010: Antoniminiai kompiuterių virusų rūšių pavadinimai. – Vertimo studijos 3, 109–122. Pikčilingis Juozas 1975: Lietuvių kalbos stilistika II, Vilnius: Mokslas. Rakhimova Maftuna 2022: About antonymy. – Eurasian Research Bulletin 14, 309–311. Stropus Rimvydas, Tamašauskas Kazys Algimantas, Paužienė Neringa 2005: Žmogaus anatomija, antrasis pataisytas ir papildytas leidimas, Kaunas: Vitae Litera. [Superanskaja Aleksandra, Podolskaja Natalija, Vasiljeva Natalija 1989: Obščaja terminologija: voprosy teorii, Moskva: Nauka] Суперанская Александра, Подольская Наталия, Васильева Наталия 1989: Общая терминология: вопросы теории, Москва: Наука. [Šestakova Svitlana 2017: Antonimija v ekonomičnyj termino leksici. – Vysnyk Dnipropetrovskogo universitetu imeni Alfreda Nobel ia. Serija „Filologyčny nauki“ 1, 251–255] Шестакова Світлана 2017: Антонімія в економічній термінолексіці. – Вісник Дніпропетровського університету імені Альфреда Нобеля. Серія «Філологічні науки» 1, 251–255. [Škel Veronika 2021: Antonimija v anatomické terminologii anglijskogo ir belaruskogo jazykov. – Mežkulturnaja kommunikacija i profesionalno orientirovonoje obučeniè inostranym jazykam: Materialy XV Meždunarodnoj naučnoj konferencii, posvjaščennoj 100-letiju obrazovanija Belorusskogo gosudarstvenogo universiteta, Minsk: Belorusskij gosudarstvenyj universitet, 262–267] Шкель Вероника 2021: Антонимия в анатомической терминологии английского и беларуского языков. – Межкультурная коммуникация и профессионально ориентированное обучение иностранным языкам: Материалы XV Международной научной конференции, посвященной 100-летию образования Белорусского государственного университета, Минск: Белорусский государственный университет, 262–267. [Šumailova Marina 2014: Terminy-antonymy v nemeckoj terminologii interneta. – Jazyk nauki i techniki v sovremennom mire: Materialy III Meždunarodnoj molodìožnoj naučno-praktičeskoj konferencii, Omsk: Omskij gosudarstvenyj universitet, 141–142] Шумайлова Марина 2014: Термины-антонимы в немецкой терминологии интернета. – Язык науки и техники в современном мире: Материалы III Международной молодежной научно-практической конференции, Омск: Омский государственный технический университет, 141–142. [Tatarinov Viktor 2006: Obščèje terminovedenije: enciklopedičeskij slovar, Moskva: Moskovskij Licej] Татаринов Виктор 2006: Общее терминоведение: энциклопедический словарь, Москва: Московский Лицей. TŽŽ – Valerija Vaitkevičiūtė. Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Žodynas, 2007. [Us Anna 2018: Specifika antonimičnych vidnošenj v ukrainskij terminologii simejnogo prava. – Slavianskyj mir i nacionalnaja rečevaja kultura v sovremennoj komunikaciji, Grodno: Grodnenskij 192 Palmira Zemlevičiūtė Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.) gosudarstvenyj universitet imeni Janki Kupaly, 227–229] Уc Анна 2018: Специфика антонимичных отношений в українській термінології сімейного права. – Славянский мир и национальная речевая культура в современной коммуникации, Гродно: Гродненский государственный университет имени Янки Купалы, 227–229. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija. Prieiga internete: https://www.vle.lt/straipsnis/tachikardija/; https://www.vle.lt/straipsnis/bradikardija/; https://www.vle.lt/straipsnis/kazimieras-buinevicius/. ANTONYMY OF MEDICAL TERMS IN VIDAUS LIGŲ KLINIKOS VADOVĖLIS (1928–1930) Summary The article deals with the antonymic medical terms in Vidaus ligų klinikos vadovėlis (Textbook of Clinical Symptoms of Internal Diseases) (1928–1930), the landmark five-volume work by Kazimieras Buinevičius (1872–1953), a Lithuanian physician of the inter-war era. This textbook was used by several generations of medics and has undoubtedly affected the formation and evolution of Lithuanian medical terminology. The article explains the ways of expression of the antonymy of medical terms, analyses the structure of antonymous terms, and discusses the types of the opposites that link them. It was established that pairs of antonymous medical terms usually function within the same sentence, i.e., in the regular and sometimes in the irregular context (which is limited to the same or an adjacent page). Analysis of these pairs revealed that antonymy as a semantic category is typical of inter-war medical terminology, which the examined textbook represents. This supports the idea, advanced in the second half of the twentieth century, that the phenomenon discussed is just as typical of terminology (in this case, medical terms) as it is of the words in standard language. In medical terminology of the textbook, antonymy mostly manifests itself in lexically and less commonly derivatively. These methods presuppose two structural groups: non-conjugate (kairysis prieširdis–dešinysis prieširdis ‘left ventricle–right ventricle’) and conjugate (trumparegystė–tolregystė ‘short-sightedness – long-sightedness’) antonyms. Non-conjugate antonyms are defined by three types of opposites – contradictory, contrary, and vector, while conjugate antonyms are linked by contradictory opposites. The latter antonyms derive their opposite meaning from the prefix ne- ‘non-’, which is the most productive means of term formation, although isolated instances of other forms of expression also exist (such as opposite prefixes į- ‘into’ and iš- ‘out’ and foreign elements endo- and egzo-, hiper- and hipo-). The most characteristic is the antonymy of compound medical terms arising from the antonymy of words mostly of Lithuanian origin related by the above-mentioned types of the opposites, mainly expressed by adjectives (simple, relative, and pronominal) and less commonly by participles. The antonymy of the terminology discussed, predominantly based on antonymic main components of Lithuanian origin, which are mainly expressed by nouns with the suffix -imas, is less frequent. Quite a few of these means of expression are involved in forming more than just one compound medical term. Terminologija | 2023 | 30 193 It was established the antonymy of compound medical terms is most frequently the product of the antonymy of the subordinate components that function as words of the standard lexis (e.g., didelis–mažas ‘large-small’, drėgnas–sausas ‘wet-dry’, lengvas–sunkus ‘light-heavy’, geras–blogas ‘good-bad’). Hence the antonymy of the terminology in the textbook can be said to have been largely derived from the antonymy of the standard lexis, for the pairs of antonyms whose opposites evolved from and is clear only in the terminology of the field discussed are few (e.g., sistolinis ūžesys–diastolinis ūžesys ‘systolic murmur–diastolic murmur’). A typical characteristic of the antonymy of the medical terms in the textbook is that the antonymic elements of compound terms are not always consistent in their expression: there are some instances of partial antonymy. Sometimes it is not easy to tell whether the opposites of a pair of medical terms is an antonymy or a simple negation determined by the text itself. As a result, this collision presupposes a possibility of quasi-antonyms and working antonyms (which emerge in the discourse of the text). Gauta 2023-09-19 Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 194 Palmira Zemlevičiūtė | Medicinos terminų antonimija Vidaus ligų klinikos vadovėlyje (1928–1930 m.)