Asmenų pavadinimai rankraštiniame teisės terminų žodyne (1920 m.)

Terminologija / Terminology 2025, Nr. 32, p. 1–21 Turinio nuoroda / Contents link ISSN 2669–2198 (elektroninis / online) PERSONBETECKNINGAR I EN HANDSKRIVEN ORDBOK ÖVER JURIDISKA TERMER (1920) Termer för personer i den handskrivna ordboken över juridiska termer (1920) ALVYDAS UMBRASAS Institutet för litauiska språket E-post: alvydas.umbr [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-5184-0056 Forskningsområden: terminologi, juridisk terminologi, terminologisk normering och terminologiarbete. https://doi.org/10.35321/term32-10 ABSTRAKT När Litauen utropade sin självständighet 1918 uppstod genast ett stort behov av litauisk juridisk terminologi, och snart började arbetet med den första ordboken över juridiska termer. Redan 1920 färdigställdes ett handskrivet utkast till en rysk-litauisk ordlista över juridiska termer och andra ord som behövdes vid domstolarna. Detta är en intressant källa som gör det möjligt att lära känna utmaningarna med att ordna den juridiska terminologin i självständighetens början. Artikeln undersöker personbeteckningar som tagits med i denna ordbok och som omfattar såväl juridiska termer som andra ord. Syftet är att ta reda på vilka personbeteckningar som då ansågs relevanta för det juridiska språket och att behandla dem systematiskt – att visa vilka kategorier av personer som betecknas i ordboken. Undersökningen visar inte bara mångfalden av personbeteckningar, utan också deras särprägel. NYCKELORD: terminologihistoria, juridiska termer, termordbok, handskrift, personbeteckningar. ABSTRACT When Lithuania declared independence in 1918, there was an immediate need for Lithuanian legal terminology. Soon, work began on the first legal dictionary – in 1920, the manuscript Russian-Lithuanian dictionary, titled Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projektas (Eng. The Project of the Dictionary of Law Terms and other Words Necessary in Court), was prepared. This is an interesting source that provides insight into the challenges of legal terminology management at the beginning of independence. This article examines terms and other words denoting persons included in this dictionary. The aim is to find out which terms for persons were considered relevant to legal language at the time and to discuss them systematically – to show which categories of persons are named in the dictionary. The study reveals not only the diversity of terms for persons, but also their uniqueness. NYCKELORD: terminologins historia, juridiska termer, termordbok, manuskript, beteckningar för personer. Upphovsrätt © 2025 Alvydas Umbrasas. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning i alla medier, förutsatt att den ursprungliga upphovspersonen och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i alla medier, förutsatt att upphovsperson och källa anges. Mottagen: / Gauta: 2025-10-07. Godkänd: / Priimta: 2025-10-27. 1 INLEDNING Översättningsordböcker över termer utarbetas vanligtvis av praktiska skäl – för att användas som hjälpmedel vid utformningen av texter inom ett visst område och liknande. Sådana ordböckers relevans är inte obegränsad: med tiden förändras en del termer och nya termer uppstår i praktiken, vilket gör det nödvändigt att uppdatera ordböckerna. Ur ett historiskt perspektiv ”konserverar” en termordbok en viss tids terminologi och blir därför med tiden en möjlig historisk källa för forskning. Naturligtvis är ett eller ett par årtionden vanligtvis för kort tid för att terminologin ska förändras avsevärt (även om terminologin inom nya områden kan genomgå stora förändringar också under en sådan period), men under ett århundrade genomgår terminologin inom vilket område som helst en betydande utveckling och många omvälvningar äger rum. Med tanke på att tryckt terminografi på litauiska uppstod först i början av 1900-talet kan vi i stort sett bara tala om drygt hundra års samlade terminografiska arbete, och terminografins historia inom många områden är ännu kortare. Juridiken hade kunnat bli ett område vars termordbok gavs ut bland de allra första, men så blev det inte. Kanske beror det på att det är ett omfattande arbete att sammanställa och ge ut en väl utarbetad termordbok för ett område. Med tanke på att behovet av officiell litauisk juridisk terminologi uppstod först när självständigheten utropades 1918, framstår tillkomsten av den första ordboken inom området som en verkligt svår uppgift. Ändå försökte man genomföra den uppgiften och mycket uträttades på kort tid. Som bekant började justitieministeriet redan 1919 utarbeta en ”ordbok över juridiska termer och ord som domare, förundersökningsledare, notarier osv. mest behöver” (DJTŽ: 2), och hösten 1920 hade man färdigställt ett handskrivet utkast på 120 sidor till Projekt till en ordbok över juridiska termer och andra ord som behövs vid domstolarna (se vidare: Umbrasas 2010: 15–19; 2011: 109–110). Det är inte känt att samtida skulle ha beskrivit arbetet med att sammanställa och diskutera denna ordbok (med tanke på omfattningen kan den kallas en ordbok snarare än en ordlista), och inte heller är det känt varför arbetet inte slutfördes. Projektet förblev bara ett projekt, men det faktum att mer än en kopia från den tiden har bevarats1 visar att det var tillgängligt för en viss grupp människor, som kanske kunde använda det, lämna förslag på det och liknande. Ordboken utarbetades i en tid då det ännu fanns liten erfarenhet av terminografisk praxis och sådant arbete. Därför har den, sett med dagens ögon, brister i sin struktur (se vidare Umbrasas 2011), men dess största värde ligger i innehållet, eftersom det kan visa hur den juridiska terminologin såg ut för ett helt sekel sedan och blottlägga idéerna bakom den tidens skapande av juridisk terminologi. Tidens behov gjorde att ordboken var rysk-litauisk, eftersom det var angeläget att översätta ryska rättsakter till litauiska, vilka förblev 1 Ordboken och relaterade utkast finns i Konstantinas Jablonskis samling vid manuskriptavdelningen på Litauens vetenskapsakademis Vrublevskis-bibliotek (det är sannolikt att han var ensam eller en av flera som sammanställde ordboken). Flera exemplar, som troligen tillhörde Antanas Kriščiukaitis, finns också i familjearkivet hos hans sonson doc. dr Vytautas Vaidelis (jag är tacksam mot hans hustru dr Adele Vaidelienė och dotter Jūratė Vaidelytė för möjligheten att ta del av materialet). Ett exemplar som tidigare tillhörde Kazys Šalkauskis finns i prof. dr Vytautas Andriulis bibliotek (jag är tacksam mot hans dotter dr Algė Andriulytė för möjligheten att använda ordboken). Vid utarbetandet av denna artikel användes V. Andriulis exemplar. 2 förblev i kraft efter självständighetens utropande. I den provisoriska lagen om Litauens domstolar och deras verksamhet, som utfärdades redan 1919, fastställdes att domstolsförhandlingar skulle hållas på litauiska och att protokoll skulle föras och avgöranden meddelas på detta språk. Detta var naturligtvis inte lätt, eftersom juristerna hade fått sin juridiska utbildning på andra språk än litauiska, och inte alla kunde över huvud taget tala och skriva litauiska. Därför krävde advokater ibland att domstolsförhandlingar skulle hållas på ryska (Högsta tribunalen förbjöd detta 1920). Juristerna utarbetade alltså ibland texter först på ryska, varefter de översattes till litauiska (se Deviatnikovaitė 2021: 158, 170 och de källor som anges där). I detta sammanhang är behovet av och det brådskande arbetet med Projekt till en ordbok över juridiska termer och andra ord som behövs vid domstolarna fullt förståeligt. Ordbokens struktur och återgivningen av dess tvåordiga termer har redan undersökts (Umbrasas 2012), men denna intressanta källa förtjänar utan tvekan fler studier ur olika perspektiv. Termer som betecknar personer har länge vanligen lämnats åt sidan i terminologernas forskning. Kazimieras Gaivenis (2002: 31) föreslog att beteckningar på specialister skulle behandlas separat från terminologin inom de områden där dessa specialister är verksamma. Enligt detta synsätt borde alltså jurist knappast räknas som en juridisk term. Ändå behövs ordet i juridiskt språk. Detta bekräftas också av att det togs med i Projekt till en ordbok över juridiska termer och andra ord som behövs vid domstolarna som motsvarighet till законовѣдъ (262) och юристъ (120). Terminologihistoriska studier visar att termer som betecknade personer åtminstone tidigare användes flitigt inom juridiken (Umbrasas 2005), medan det i stort sett saknas motsvarande studier av dagens juridiska terminologi. Beteckningar på personer är således värda att studera ur ett terminologiskt perspektiv, och detta görs ibland på senare tid: exempelvis undersöks beteckningar på personer inom medicinen (Zemlevičiūtė 2020), personbeteckningar i datorordböcker (Umbrasas 2018) eller sådana som används i administrativt språk (Pečkuvienė 2014). Oftare behandlas dock personbeteckningar i studier som inte är terminologiska, exempelvis i undersökningar av dialektal lexik (se Gritėnienė 2016; 2018 och den litteratur som anges i båda publikationerna) och i studier av ordbildnings- och semantikfrågor (Džežulskienė 2001; Gaudinskaitė 2021). Föremålet för denna artikel är personbeteckningarna i Projekt till en ordbok över juridiska termer och andra ord som behövs vid domstolarna. Syftet är att fastställa vilka personbeteckningar som i början av den utropade självständigheten ansågs nödvändiga vid domstolarna och därför togs med i ordboken, att ta reda på vilka grupper av personer man ville beteckna, att behandla beteckningarna tematiskt och visa vad som utmärker dem. En deskriptiv-analytisk metod används. Materialet har samlats in genom läsning av ordboken. Ordboken är en översättningsordbok utan definitioner, men de flesta litauiska personbeteckningarna är lätta att känna igen även ur ett nutida perspektiv, utifrån ordens semantik och de ordbildningselement som är typiska för personbeteckningar. Vid analysen av materialet och identifieringen av personbeteckningar har man också utgått från de ryska ordens och ordkombinationernas semantik, som vid behov kontrollerats i olika ryska ordböcker och andra källor som hittats via sökmotorn Google. 2 Här och i det följande anger siffrorna efter exemplen manuskriptets sidnummer. 3 Vid en undersökning av terminologin i 1918–1940 års lagböcker har det räknats ut att personbeteckningar utgör nästan en sjundedel av alla juridiska termer (Umbrasas 2005: 107). När material samlas in manuellt ur texter går det naturligtvis inte att undvika en viss subjektivitet när det gäller vilka enheter som hänförs eller inte hänförs till juridiska termer, men mängden personbeteckningar är uppenbar. En genomgång av Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projektą visade att sådana beteckningar också är talrika där – mer än 400 uppslagsartiklar innehåller ryska ord eller ordkombinationer som betecknar personer. Det utgör omkring en tiondel av alla ordboksartiklar3 (totalt finns det omkring 4 200). Eftersom de ryska enheterna i ordboken ofta har mer än en litauisk motsvarighet finns det sammanlagt närmare 600 litauiska personbeteckningar (inklusive sådana som återkommer i olika artiklar). Förhållandet är jämförbart – även detta utgör omkring en tiondel av alla litauiska ord och ordkombinationer i ordboken (totalt närmare 5 900). Det bör dock sägas att vissa ryska ord kan användas både adjektiviskt och substantiviskt, vilket gör att det inte alltid är klart om man avser en egenskap eller en personbeteckning, t.ex.: безвѣстно-отсутствующій – dingęs, nežinia kur dingęs, nudingėlis (3), неграмот-ный – beraštis, nemokąs rašyti (49), присяжный – prisiekęs, prisiekusis (84), уполномочен-ный – įgaliotas, įgaliotinis (113). I detta fall kan nudingėlis, beraštis, prisiekusis, įgaliotinis redan betraktas som personbeteckningar, medan de intilliggande motsvarigheterna inte kan det. Jämför också artiklarna пострадавший – nuskaustas, nukentėjęs, nukentėjėlis (76), потер-певший – nukentėjęs, nukentėjėlis, nuskaustas (77), där endast nukentėjėlis uttryckligen betecknar en person och därför undersöktes, medan de övriga närliggande litauiska motsvarigheterna inte togs med i undersökningen (exemplet visar också att upprepningar förekommer). Ibland har även substantiv i ordboken fått en motsvarighet med betydelsen av en egenskap (ensam eller tillsammans med ett substantiv), t.ex.: недоимщикъ – neišmokėjęs mokesnių (49), старожилъ – senas vietos gyventojas; gyvenęs iš seno (105). Ordboken är grammatiskt varierad – den innehåller substantiv, adjektiv, verb och andra ordklasser samt olika slags fraser. Grammatiskt olikartade motsvarigheter listas ibland efter varandra utan någon tydlig lexikografisk åtskillnad. Av hela materialet är det de litauiska substantiven som är av intresse för undersökningens syfte, medan man har försökt avgränsa sig från litauiska adjektiv och particip som beskriver personer, om inte en möjlig substantivering kunnat urskiljas (vanligen markeras det av en pronominalform, t.ex. förkastades kaltas (9), medan kaltasis (9) togs med), eller av vissa formanter, såsom be-, -tinis, vilka tenderar att bilda substantiv, t.ex. beprotis (4), kviestinis (75)). Icke desto mindre kan det i vissa fall vara enbart forskarens tolkning att en viss ordboksenhet betraktas som en personbeteckning, med hänvisning till möjlig substantivering. Det bör tilläggas att upprepade led i ordboken ibland skrivs ut (t.ex. единоличный судья – vieninis teisėjas, vienas pats teisėjas, vienaasmenis teisėjas, vienavienis teisėjas (23)), och ibland utelämnas (t.ex. акцизный надзиратель – akcīžės prievaizdas, prižiūrėtojas (45)). I det senare fallet tolkas det som att det finns två motsvarigheter här: akčyžės prievaizdas och akčyžės prižiūrėtojas. Ett exempel på en ordbokssida med personbeteckningar visas i figuren. 3 Straipsnis čia suprantamas kaip nurodyta Umbrasas 2011: 111. 4 Figur. Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projekto exempel på text med personbeteckningar (del av sidan 76) Rätt är ett system av principer och normer som fastställer och garanterar en allmän social normativ ordning (VLEe). Rätten kan således i princip förknippas med alla områden, så länge de omfattas av rättslig reglering, och därför är det naturligt att rättsspråket kräver olika slags termer. En del av dem är mer juridiska, andra mer ämnesspecifika och hämtade från de områden som regleras. Inom rätten kan individen betraktas både som ett handlande subjekt och som ett reglerat objekt. När man talar om sociala relationer måste personer beskrivas, benämnas och hänföras till vissa kategorier – personbeteckningar går inte att undvika. Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projekte finns både mer allmänna personbeteckningar, som kan vara aktuella även utanför rättsliga sammanhang, och särpräglade termer som sannolikt skapats just för rättsliga behov. Ordbokens titel betonar domstolarnas behov, så termerna behövdes förmodligen framför allt vid handläggning och beskrivning av såväl civilmål som brottmål, vid lösning av andra juridiska frågor, registrering av rättsliga fakta och liknande. I det följande diskuteras personbeteckningarna som samlats ur ordboken i tematiska grupper, med exempel. 5 ALLMÄNNA PERSONBETECKNINGAR Ordbokens praktiska syfte kan motivera att allmänna personbeteckningar har tagits med. Dessa beteckningar är inte strikt juridiska utan kan också användas i icke-specialiserade sammanhang för att beteckna personer, till exempel: efter ålder – spädbarn (младенец, 43), flicka (дѣвица, 22), minderårig (несовершеннолетній, 51), tonåring (подростокъ, 72), gammal kvinna (бабка, 2); efter bostadsort – ur denna aspekt kan det vara viktigt att skilja mellan hur länge någon har bott på en viss plats, t.ex.: stadigvarande bosatt (обыватель, 56), gammal ortsbo (старожилъ, 105), infödd invånare (коренной житель, 38), eller sättet på vilket bostadsorten (inte) har ändrats, vilket delvis också uttrycker motsättningen mellan det egna och det främmande: emigrant (эмигрантъ, 119), deporterad (ссыльно-поселенецъ, 105), utlänning, främling (иностранецъ, 33), ortsbo (мѣстный житель; туземецъ, 109), person från trakten (туземецъ, 109); efter deltagande i gemensam verksamhet – genom att ange en allmän relation till andra personer, samhället eller liknande, t.ex.: meningsfrände (единомышленникъ, 23), deltagare (участникъ, 115), vän, medbrottsling (товарищъ, 108), deltagare i en folkmassa (участникъ толпы, 115), medlem (членъ, 118), föregångare, föregångsman (предшественникъ, 80), pliktmänniska (человѣкъ долга, 21), anhängare (послѣдователь, 76), ordinarie medlem (непремѣнный членъ, 51), samhällsarbetare (дѣятель (общественный), 23), samhällsmedlem, gemenskapsmedlem (общественникъ, 55); efter hälsotillstånd – nämnas kan dövstum (глухонѣмой, 17). Ordet узувъртъ (32) har i ordboken översatts med išsigimėlis, išgama, išvisa; här avses möjligen en person med tydliga tecken på fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning (jfr den intilliggande uppgiften узувъртъ – suluošinti4), även om det ryska ordet också kan ha betecknat en särskilt grym person. Många beteckningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning förekommer: слабоумный (98) översattes med silpnaprotis, mažaprotis, безумный (4) med beprotis, pamišėlis, padūkęlis. Ordet бепротис anges också som motsvarighet till сумасшедший (107) och умалишенный (112). I Ryssland infördes de första lagarna som reglerade psykiskt sjukas ställning och ansvar relativt tidigt, redan 1722. Den ryske tsaren Peter I förbjöd ”dårar att gifta sig”, och efter självständighetsförklaringen övertogs rysk rätt. I Litauen fastställde det antagna ryska strafflagsförslaget när ”svagsinta och galna” var tillräkneliga eller otillräkneliga (Radavičius 2004: 24, 28). I rättskällor från den tiden finns också förklaringar av skillnaden mellan termerna: ”dårar är de som sedan barndomen saknar sunt förnuft”, ”galningar är de som efter att ha förlorat förståndet till följd av någon händelse och blivit sjuka ibland blir alldeles ursinniga” (Šalkauskis 1933: 68). Termer för intellektuella funktionsnedsättningar har ändrats flera gånger historiskt (se vidare Gedzevičienė 2021); på senare tid bedöms de särskilt känsligt, och man undviker konnoterade personbeteckningar och betonar i stället funktionsnedsättningen snarare än personen. 4 I ordboken finns också adjektivet luošas som beskriver en person (увѣчный, 111). 6 Beteckningar på personer är viktiga både i rättsligt hänseende och i andra avseenden utifrån ståndsstatus. I ordlistan ingår beteckningar efter ståndsstatus, till exempel: bajoras (дворянник, 19), bajoras dvarininkas (помѣстный дворянинъ, 74), čyžininkas (обро́чникъ, 55; чиншевикъ, 118), dvarininkas (помѣщикъ, 74), nebajoras (разночинецъ, 90), šlekta (дворянникъ, 19), valstietis (крестьянинъ, 39). Som motsvarigheter till шляхта (119) anges šlektos, smulkūs bajorai, plikbajoriai. Även ekonomisk status är viktig, till exempel: atleistinis (состоящий на льготѣ, 42), emeritas, pensininkas (пенсіонеръ, 65), neišsigalįs skolininkas (несостоятельный должникъ, 51), nusigyvenėlis, bankrutas (банкротъ, 3), nusigyvenęs prekininkas (несостоятельный торговецъ, 52), nusigyvenęs skolininkas (несостоятельный должникъ, 51), pavargėlis, nuskurdėlis (бѣдный, 7), valkata (бродяга, 6). Som framgår uttrycker dessa beteckningar ofta en negativ aspekt, men det finns också exempel på status utifrån positiva egenskaper, till exempel: garbės pilietis, pagarbos pilietis (почетный гражданинъ, 77), patronas (патронъ, 65), labdarys (благотворитель, 5). Status i förhållande till religion och stat uttrycks genom beteckningarna atskalūnas (раскольникъ, 91; сектантъ, 97), pilietis (гражданинъ, 17), savagalis (самодержецъ, 95), valdiny s (подданный, 70). En försvunnen eller avliden person betecknas med nudingėlis (безвѣстно-отсутствующий, 3), pražuvėlis (пропавший безъ вѣсти, 87), negyvėlis (мертвое тѣло, 43), numirėlis (умершій, 113). PERSONBETECKNINGAR EFTER SLÄKTSKAPS- OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN Beteckningar på personer efter släktskaps- och familjeförhållanden är viktiga när underhållsskyldigheter, äktenskapsband och arvsrätt fastställs. I ordlistan utgör dessa beteckningar en betydande grupp. Där finns övergripande personbeteckningar aukštutinis giminietis (восходящій родственникъ, 12), šalutinis giminietis (боковой родственникъ, 6), žemutiniai giminiečiai (нисходящіе родственники, 52) och ett stort antal beteckningar som anger specifika släktskapsband, till exempel: anyta (свекровь5, 96), brolėnas, pusbrolis (двоюродный братъ, 19), dėdė (дядя, 23), dieveris (деверъ, 19), dukterėčia (племянница, 68), marti (невѣстка, 48; сноха, 100), seserėčia, pusseserė (двоюродная сестра, 19), sūnenas (племянникъ, 68), svainė (своячина, 96), svainietis (свойственникъ, 96), svainis (своякъ, 96; шуринъ, 119), uošvė (тёща, 108), uošvis (тесть, 108). Relationerna mellan makar räknas inte som släktskap, men är semantiskt närbesläktade med det. Några äktenskapsrelaterade beteckningar anges, till exempel: jaunieji (брачу́ющиеся, 6), nuotaka, sužadėtinė, jaunoji (невѣста, 48), susivedusieji (супруги, 107), sužadėtinis, jaunasis (женихъ, 24), vyras ir žmona (супруги, 107). Ur rättslig synvinkel är relationer som uppstår inte bara inom kärnfamiljen utan också vid omgifte eller adoption viktiga. Därför har följande personbeteckningar tagits med i ordlistan: augintinis (приемышъ, 85), įdukra (приемная дочь, 85), įmotė (приемная мать, 85), įsūnintojas (усыновитель, 115), įsūnis (приемный сынъ, 85), įtėvis (приемный отецъ, 85; усыновитель, 115), pamotė (мачиха, 42), patėvis (отчимъ, 12), podukra (падчерица, 64), posūnis (пасынокъ, 65). Barn som fötts inom äktenskapet betraktades då som legitima; det finns beteckningar för föräldrar och 5 Dessutom свекоръ (96) lämnades utan motsvarighet. 7 särskilt med avseende på barns legitimitet (”legaliserade barn anses vara legitima från den dag då deras föräldrar ingår äktenskap” (Šalkauskis 1933: 43)), till exempel: pakištasis vaikas, netikras vaikas (подложное дитя, 71), pava inikis kūdikis (внебрачный ребенокъ, 10; дитя, рожденное внѣ брака, 6), primestinis vaikas (подкинутый ребенокъ, 70), radvila (найденышъ, 46), rastinis kūdikis (внебрачный ребенокъ, 10; дитя, рожденное внѣ брака, 6), teisės tėvas (законный отецъ, 26), teisės vaikai (законныя дѣти, 26), teisės vaikas, teisinis vaikas (законнорожденный, 26). I ordlistan pavainikis anges endast som adjektiv, men i dåtidens rätt användes termen som substantiv: ”pavainikiai įteisinami tėvų santuoka” (Šalkauskis 1933: 43). I ordlistan finns också pavaikinis kūdikis (незаконный ребенокъ, 49), men detta är troligen ett skrivfel. När en familjemedlem avlider blir personbeteckningarna našlaitis, našlaitė (сирота, 97), našlė (вдова, 7), našlys (вдовецъ, 7), palikuonis, papėdininkas (потомокъ, 77), medan переживший супругъ (66) inte har översatts. Till detta anknyter även personbeteckningar för förhållanden som rör förmyndarskap och vårdnad, till exempel: globėjas (опекунъ, 58; попечитель, 75), globėjas patarėjas (попечитель, 75), globėjas saugotojas, globėjas prižiūrėtojas (опекунъ-блюститель, 5), globotinis (опекаемый, 58), globotojas (опекунъ, 58), rūpintojas (попечитель, 75), (ap)rupintojas6 (опекунъ, 58). Det finns beteckningar som härrör från släktskaps- och familjeförhållanden men som även benämner personer i andra avseenden, till exempel: išvartota sesuo (выдѣленная сестра, 14), kiltininkas (родоначальникъ, 93), namiškis (домочадецъ, 21), protėvis (предокъ, 79), šeimyniškštis (домочадецъ, 21). Här kan också ordet bevaikis (безѣтный, 3; безпотомственный, 4) nämnas, även om det kan ha använts adjektiviskt. PERSONBETECKNINGAR EFTER SPECIALISERING För reglerings- och klassificeringsändamål upprättas i dag yrkesklassificeringar på internationell och nationell nivå (se LPK 2023); ibland ges även ordlistor över yrkesbeteckningar ut (till exempel: Andriuškevičienė ir kt. 2005; 2006). Efter självständighetsförklaringen 1918, när litauiskan började användas i officiella statliga sammanhang, uppstod ett behov av att officiellt benämna vissa tjänster, specialiteter och liknande. Behovet av att komma överens om sådana termer kan ha varit en orsak till att olika personbeteckningar efter specialisering i stor omfattning togs med i Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projektą. Många områden omfattas, även sådana som inte har någon direkt koppling till juridik. Det finns ett stort antal personbeteckningar för hantverkare och utövare av tekniskt och liknande arbete. Några beteckningar är av mer allmän karaktär, till exempel: amato darbininkas, amatininkas (мастеровой, 42), cecho meist ras (цеховой мастеръ, 117), priedienis (поденщикъ, 70), darbo bendrovininkas (артельщикъ, 2), pusmeistris (подмастерье, 71), och ett ganska stort antal beteckningar som syftar på verksamheter baserade på konkret kroppsarbete, till exempel: bandininkas (гуртовщикъ, 18), dailidė (зодчій, 31; плотникъ, 68), gaisrininkas (пожарный, 72), kalvis (кузнецъ, 40), krosnius (печникъ, 67), kurjeris, pasiuntinis (курьеръ, 40), kurpius 6 Skrivfel; det ska vara (ap)rūpintojas. 8 (саночникъ, 95), brevbud (почтальонъ, 77), sjöman (корабельщикъ, 38), lantarbetare (сельскій рабочій, 97), jägare (охотникъ, 63), skogvaktare (лѣсникъ, 42), vägvisare (проводникъ, 86), barnmorska, mottagningsbarnmorska (повивальная бабка, 68), krukmakare (гончарь, 17), låssmed (слесарь, 98), gravör (граверъ, 17; рѣзчикъ (печатей), 94), eunuck (скопецъ, 98), vakt (сторожъ, 105), flottare (водоходецъ, 10), skräddare⁷ (портной, 75), sjuksköterska (сидѣлка (при больномъ), 97), snickare (столяръ, 105), byggmästare (зодчій, 31), glasmästare (стекольщикъ, 105), metallarbetare (слесарь, 98), svarvare (токарь, 109), hamnarbetare (портовый рабочій, 75), kusk, körkarl (возчикъ, 11), ammerska, amma (кормилица, 39). En likartad grupp utgörs av benämningar på personer som utför intellektuellt arbete, det vill säga personer vars verksamhet i första hand bygger på tankearbete och beslutsfattande, även om den också kan innefatta fysiskt arbete, till exempel: arkivarie (архивариусъ, 2), konstnär (художникъ, 117), praktiserande läkare (практикующий врачъ, 78), skogsförvaltare (лѣсничій, 42), kvalitetskontrollant (браковщикъ, 6), värderingsman (оцѣнщикъ, 64), lots (лоцманъ, 42), auktionist⁸ (аукціоннстъ, 2), sjukhusföreståndare (смотритель больницы, 99), mäklare (маклеръ, 42), lantmätare (землемѣръ, 30), skogvaktare (лѣсничій, 42), husföreståndare (смотритель здания, 99), redovisningsman och utgiftsredovisare (приходо-расходчикъ, 85), marknadsföreståndare (базарный староста, 105), författare (сочинитель, 103), palatsföreståndare⁹ (смотритель здания, 99), bokhållare (счетоводъ, 107), räknare, avläsare (счетчикъ, 107), räkenskapsförare (счетчикъ, 107), godsinspektor (управляющій (имѣніемъ), 113), apotekare (фармацевтъ, 116), apoteksbiträde (аптекарскій помощникъ, 2), översättare (переводчикъ, 65). Det är för övrigt intressant att журналистъ (24) i ordboken översätts med laikraštininkas, dienoraštininkas. Det sistnämnda ordet är inte belagt i LKŽₑ, vare sig i denna betydelse eller över huvud taget. Det finns också mer allmänna benämningar på personer som utför intellektuellt arbete och inte är knutna till ett visst objekt eller en viss handling, till exempel: ställföreträdare (замѣститель, 27; товарищъ, 108), representant (замѣститель, 27), arbetsledare (прикащикъ, 83), arbetsutförare (производитель работъ, 86), befullmäktigad (прикащикъ, 83), kontorsanställd (конторщикъ, 38), biträde (товарищъ, 108), rådgivare (совѣтникъ, 101), ombud (прикащикъ, 83), vice ordförande, ordförandens ställföreträdare (товарищъ председателя, 108), tillsyningsman (надзиратель, 45; надсмотрщикъ, 45), förvaltare, ansvarig (завѣдывающій, 24), sekreterare (секретарь, 97), rådman (совѣтникъ, 101), tjänare¹⁰ (служитель, 99), tjänsteman (служащій, 99), ställföreträdare (замѣститель, 27). Till benämningarna på personer som utför intellektuellt arbete kan också räknas benämningar på företagare och affärsorganisatörer, till exempel: gruvföretagare (горнопромыш-ленникъ, 17), butiksägare (лавочникъ, 40), rederiägare (судопромышленникъ, 107), penningväxlare¹¹ (мѣняло, 44), skogsföretagare (лѣсопромышленникъ, 42), posthållare (почто- 7 Stavfel; det borde stå siuvėjas. 8 I LKŽₑ finns endast licitatorius. 9 Det borde stå rūmų. 10 Tarnas tycks här motsvara tarnautojui, jfr raštinės tarnas (канцелярскій служитель, 35). 11 Av den ryska motsvarigheten att döma avses här en person som sysslar med valutaväxling. LKŽₑ belägger inte detta ord, men där finns mainininkas, mainikautojas, maineiva, mainelninkas och liknande. 9 содержатель, 77), pramoninkas (промышленникъ, 87), prekininkas (торговецъ, 109), verteiva (дѣлецъ, 23; предприниматель, 79). Verteiva föreslogs här förmodligen som ett neutralt ord, ungefär motsvarande den nutida benämningen verslininko. Redan i översättningen av Baudžiamojo statuto, som utkom 1919, användes det också som motsvarighet till промышленникъ (Umbrasas 2005: 118). I ordboken motsvaras предприниматель (79) även av įmoninkas, įsimanytojas. Det är lämpligt att särskilt urskilja benämningar på anställda och tjänstemän vid statliga myndigheter och institutioner. I den nybildade staten byggdes hela förvaltningsapparaten upp, och därför var det aktuellt att skapa benämningar på sådana personer. Något fullständigt system av dessa benämningar kan inte skönjas i ordboken, eftersom den hade ett annat syfte, men där finns många benämningar på personer som behövdes i olika sammanhang inom statsförvaltningen, till exempel: acciseförvaltare, accistillsyningsman (акцизный надзиратель, 45), befullmäktigad (уполномоченный, 113), ombud i ärenden (повѣренный въ дѣлахъ, 69), kassör (казначей, 34), kanslist (канцеляристъ, 35), ledamot av stadsfullmäktige, stadsfullmäktig (городской гласный, 17), skatteinspektör (податной инспекторъ, 70), notarie (нотариусъ, 52), notariekontorist (нотариальный писецъ, 67), sändebud (посолъ, 76; посланникъ, 76), kontorsanställd (канцелярский служитель, 99), skrivare (канцеляристъ, 35; писецъ, 67), ärendeföredragande12 (дѣлопроизводитель, 23; письмоводитель, 67), ärendeförvaltare (правитель дѣлъ, 77), uppbördsman (сборщикъ, 95), fullmäktigeledamot, fullmäktig (гласный, 17), statsman (государственный мужъ, 17). Den allmänna benämningen valdininkas (должностное лицо, 21) anges och olika varianter urskiljs: civil tjänsteman (чиновникъ гражданскаго вѣдомства, 16), hög tjänsteman (сановникъ, 95), tjänsteman utanför stat (заштатный чиновникъ, 29), kontorstjänsteman (канцелярский чиновникъ, 35), vald tjänsteman (выборная должность, 13). Det finns också ett par kandidater till tjänster: kandidat till domartjänst (кандидатъ на судебныя должности, 35), kandidat till styrelseledamot (кандидатъ въ члены правленія, 35). Benämningar på rättsväsendets och militärens befattningshavare samt närstående personer bör nämnas, till exempel: stallförvaltare (шталъмейстеръ, 119), reservsoldat (запасный солдатъ, 27), kvartermästare (квартирмейстеръ, 36), fängelsetillsyningsman, fängelseförvaltare, fängelsechef (смотритель тюрьмы, 99), soldater (нижние воинские чины, 11; воинские чины, 118), militärer (воинские чины, 11, 118), rekryt (новобранецъ, 52), poliser, polis13tjänstemän (чины полиции, 118), ryttmästare (шталъмейстеръ, 119), väktare (стражъ, 106), värnpliktig (призывной, 82), skytt (ратникъ, 92), detektiv (сыщикъ, 108; шпионъ, 119) (постовой 76) ej översatt). I ordboken finns policininkas (полицейский, 73), men miesto milicininkas (городовой, 17). Här bör man uppmärksamma att det från 1918 och under den tid då ordboken utarbetades verkade en milicija i Litauen; just 1920 antogs milislagen, och den döptes om till policija först i början av 1924 (Kiškis 2017: 7). I början av självständigheten 12 Ett semantiskt ganska ogenomskinligt ord, inte belagt i LKŽe. 13 Även om handskriften möjligen kan felläsas, tycks stavningen ha varierat. Oftare skrivs palicija, men det förekommer också policija, jfr policijos komanda (полицейская команда, 37). 10 Milisens anställda saknade både yrkesmässiga och juridiska kunskaper, och verksamhetssystemet hade ännu inte stabiliserats (Mančinskas 1998: 10–11), så det går ännu inte att förvänta sig ett system av benämningar på tjänstemän inom detta område i den undersökta ordboken. I ordboken finns också bara enstaka benämningar på personer med anknytning till armén (nämnda bland exemplen); de som togs med var förmodligen de som var mest aktuella i ett brottsbekämpande sammanhang. Det finns en liten grupp benämningar på ledande tjänstemän och befattningshavare vid statliga institutioner, till exempel: бурмистр (голова городской, 17), dešimtininkas (десятникъ, 19), laivo vadas (командиръ судна, 37), pirmininkas (предсѣдатель, 80), raštinės valdytojas (правитель канцелярии, 77), skyriaus viršininkas (столоначальникъ, 105), vadas (командиръ, 37), vadovas (вожакъ, 10; завѣдывающій, 24; проводникъ, 86), valdytojas (правитель, 77), valdovas (правитель, 77), vyresnysis (старшина, 105), vyriausiasis vadas (главнокомандующий, 16), vyriausiasis valdytojas (главноуправляющий, 16), viršila (старшина, 105), viršininkas (командиръ, 37; начальникъ, 48). Visserligen är några av dessa benämningar mer allmänna till sin karaktär och kan också användas om personer som inte är tjänstemän, men eftersom definitioner saknas är det svårt att bedöma gränserna för deras användning. I allmänhet förändras användningsområdena för sådana ord ibland över tid. Exempelvis betecknar termen viršila numera endast en grad för militär- och brottsbekämpande tjänstemän, medan ordboken anger valsčiaus viršila (волостной старшина, 105), även om benämningen valsčiaus viršaitis kom att etableras vid den tiden. Däremot saknas seniūnas i ordboken; староста (сельский) (105) återges utan litauisk motsvarighet. För övrigt finns benämningen vyriausioji valstybės galva (глава государства, 16) i ordboken, men inte prezidentas eller ministras (på den tiden användes ministeris), trots att ministerio padėjėjas, ministerio antrininkas (товарищъ министра, 108) finns med. När det gäller personers specialisering vill jag särskilt nämna benämningarna på juridiska specialister och lagstiftande subjekt. Lagstiftande subjekt räknas här endast villkorligt in, eftersom det vanligtvis rör sig om en kollektiv enhet, men i vissa fall kan lagstiftningsrätten också tillkomma ett enskilt subjekt (till exempel en president eller en kejsare). I den undersökta ordboken finns i huvudsak synonyma termer: įstatymų davėjas (законодатель, 26; праводатель, 78), teisiadavy s (праводатель, 78) och įstatymų leidėjas (законодатель, 26). Det är den sistnämnda termen som har etablerats, medan de första var översättningslån från ryska termer. Flera benämningar på juridiska specialister finns också med: teisininkas (законовѣдъ, 26; юристъ, 120), procesininkas (процессуалистъ, 88). Däremot har юрисконсультъ (120) hela tre motsvarigheter: teisininkas patarėjas, teisės patarėjas, juriskonsultas, vilka alla fortfarande förekommer i bruk. Både före och efter självständighetsförklaringen erkände de lagar som gällde i större delen av Litauen endast religiösa äktenskap. Födelse-, vigsel- och dödsakter upprättades av de troende hos präster inom deras egen religion, i enlighet med den ordning som föreskrevs i lag. Den provisoriska konstitutionen från 1918 stadfäste att det ryska imperiets lagar skulle fortsätta att gälla – personer fick även fortsättningsvis gifta sig med varandra genom företrädare för sin egen religion utan att begära tillstånd från civila myndigheter. Äktenskap mellan personer som tillhörde olika religioner var antingen helt förbjudna (till exempel mellan katoliker och icke-kristna) eller tilläts under vissa villkor beroende på religion (Šalkauskis 1933: 17–25). Religiösa äktenskap skapade en hel del svårigheter för dem som ville skilja sig, och därför förekom det vid den tiden både 11 olagliga äktenskap och fall där en av makarna bytte religion för att kunna skilja sig och ingå ett nytt äktenskap (Juozapaitienė 2011: 107–109). Här kan man alltså se sambanden mellan civilrätt och religion, och man kan förvänta sig att spår av detta återfinns i det undersökta Teisės terminų ir kitų reikalingų teismams žodžių žodynėlio projekte. Det finns inte många religionsrelaterade termer där, men några förekommer, till exempel: (bažnytinė) procesija (крестный ход, 39), kunigų seminarija (духовная семинария, 22), dvasinis teismas (духовный суд, 22). Det finns också benämningar på personer inom religionen, främst präster, till exempel: dvasininkas (духовное лицо, 22), klebonas (настоятель (церкви), 48), kunigas (священник, 97), parapijos kunigai ir bažnyčios tarnautojai (причть, 85), vyskupas vikaras (викарный епископ, 9), medan церковный староста (105) inte har översatts. Bland andra religiösa personer kan nämnas podis14 (восприемникъ, 12); ordet кmtоръ15 (40) har lämnats utan litauisk motsvarighet. BENÄMNINGAR PÅ DELTAGARE I RÄTTEGÅNGSPROCESSEN I den undersökta ordbokens titel anges att termerna behövs för domstolarna, och därför kan man med fog förvänta sig termer med direkt anknytning till domstolsväsendet. Litauens statsråd antog den 28 november 1918 den provisoriska lagen om litauiska domstolar och deras organisation, som fastställde ett domstolssystem i tre instanser: fredsdomare, regionala domstolar och den högsta instansen – Litauens högsta tribunal (VLEe). Ordboken innehåller benämningar på domstolar, men det verkar som om den snarare var inriktad på att hitta motsvarigheter till olika ryska termer än på verkligheten i det rådande rättssystemet; därför är variationen stor, till exempel: valstybinis teismas (коронный суд, 39), apygardos teismas (окружной суд, 57), vyriausiasis teismas (верховный суд, 8), liaudies teismas (народный суд, 47), pačių teismas, žmonių teismas (самосуд, 95), trečiųjų teismas, garbės teismas (судъ чести, 118), trečiųjų teismas, savitarpio teismas (третейский судъ, 109), prekybinis teismas (коммерческий судъ, 37). Benämningarna på personer som deltar i rättsprocessen uppvisar också stor variation. Det finns gott om termer för tvistande parter, parter i ett mål, anklagade och anklagande samt skadelidande personer, till exempel: apeliuotojas (апелляторъ, 2), areštantas (арестантъ, 2), atsakytojai, atsakomoji šalis (ответная сторона, 61), atsakytojas (ответчикъ, 61), atstovas (представитель, 80), bylininkai, dalyviai, šalys (стороны (въ дѣлѣ), 105), bylininkas, bylos dalyvis (тяжущійся, 110), dalyvis (сообщникъ, 102), ieškotojas, bylos kėlėjas16 (истецъ, 34), ieškotojų šalis (истцовая сторона, 34), įrašydintojas (заявитель, 30), išreikalautojas (взыскатель, 8), išteisintoji šalis (оправданная сторона, 58), kalinys (арестантъ, 2; заключенный, 26), kaltinamasis (обвиняемый, 53), kaltintojas (обвинитель, 53), nukaltintoji šalis (обвиненная сторона, 53), nukentėjėlis (пострадавший, 14 Med detta lånord avsågs krikštatėvis (LKŽ). 15 Ktitorius är inte belagt i allmän lexikografi; beteckningen avsåg en person på vars bekostnad en ortodox kyrka byggdes eller inreddes (RŽ 1991). 16 Även ieškotoja, bylos kėlėja (истица, 34) anges separat, trots att personbenämningar i ordboken i allmänhet ges i omarkerat maskulint genus. 12 76; målsägande, 77), sökande (заявитель, 30), motpart (противник, 87), motparter, motstående part (противная сторона, 87), motståndare (противник, 87), fordringsägare (взыскатель, 8; предъявитель, 80), klagande (жалобщик, 23), häktad (арестант, 2; заключенный, 26), misstänkt under utredning (подследственный, 72), tilltalad (подсудимый, 72). Därutöver anges beteckningar på tjänstemän som genomför förundersökningar och företräder staten i domstol, domare och verkställare av domstolsavgöranden, till exempel: fogde (приставъ (полицейский), 84), fredsdomare (мировой судья, 43), undersökningsdomare (слѣдователь, 99), domstolsverkställare, domstolsfogde (судебный приставъ, 84), domstolens undersökningsdomare (судебный слѣдователь, 99), statens åklagare (прокуроръ, 86), statens åklagares biträde, statens åklagares medarbetare (товарищъ прокурора, 108). Det bör sägas att termen domare (судья, 107) ännu inte var etablerad vid den tiden; i samma artikel angavs även tiesdarys, medan единоличный судья (23) har hela fyra motsvarigheter: ensam domare, domare på egen hand, enpersonlig domare, enskild domare. En betydande grupp i ordboken utgörs av beteckningar för advokater, experter, vittnen, tredje personer och andra personer som deltar i ett mål och i domstolen, till exempel: advokat (стряпчій, 106; ходатай (по дѣламъ), 116), advokat-ombud (повѣренный по дѣламъ, 69), kringboende personer (окольные люди, 57), ersättare i domstolen (запасный засѣдатель, 27), ombud i mål (стряпчій, 106; ходатай (по дѣламъ), 116), ombud i andras angelägenheter (ходатай по чужимъ дѣламъ, 116), expert, sakkunnig (экспертъ, 119), försvarare (защитникъ, 30), vittne (понятой, 75), ögonvittne (очевидецъ, 64; свидѣтель, 96), falskt vittne (лжесвидѣтель, 41), sakkunniga, experter (свѣдущіе люди, 96), utsedd medlare (назначенный посредникъ, 46), utomstående, icke-deltagare (третье лицо, 109), nämndeman (засѣдатель, 29), föredragande (докладчикъ, 20), juryman (присяжный, 84), advokat med rätt att företräda inför jury (присяжный повѣренный, 85), juryman (присяжный засѣдатель, 29, 85), privat advokat (частный повѣренный, 118), vittne (свидѣтель, 96), förordnad försvarare (защитникъ по назначенію, 46). Intressant nog innehåller ordboken relativt många ord för olika brottslingar, lagöverträdare och andra personer som bryter mot rättsnormer. Man kan skilja mellan allmänna beteckningar på personer som begått en överträdelse och dem som hjälpt dem, till exempel: gärningsman, skyldig (виновникъ, 9), brottsling (виновникъ, 9; преступникъ, 81), lagöverträdare (совершившій проступокъ, 87), medbrottsling (сообщникъ, 102; соумышленникъ, 103; соучастникъ, 103), hjälpare, medhjälpare, biträde (пособникъ, 76), anstiftare (зачинщикъ, 29), uppviglare (подстрекатель, 72) (termerna av denna typ рецидивистъ (93), подставное лицо (72) har lämnats oöversatta), och särskilda beteckningar som syftar på ett specifikt negativt värderat beteende eller en handling, till exempel: арклиавогіѕ (конокрадъ, 38), sysslolös, dagdrivare (праздношатающійся, 78), mördare (убійца, 110), förrädare (измѣнникъ, 32), smugglare17 (контрабандистъ, 38), prostituerad (проститутка, 87), slösare, förbrukare 17 Som framgår är ordet grammatiskt återgivet enligt det ryska uttalet; detsamma gäller kantrabanda (контрабанда, 38), numera den vanliga formen kontrabanda. 13 (расчотитель, 92), lupikas (ростовщикъ, 94), maištininkas (бунтовщикъ, 6), paleistuvis, pasileidėlis (порочный, 75), pataikautojas (понустьитель, 75), piktadarys (злоумышленникъ, 30), plėšikas (грабитель, 17), priesaikos nusikaltėlis, priesaikos nusižengėlis, priesaikos laužytojas (клятвопреступникъ, 36), skriaudikas (обидчикъ, 53), slaptas medžiotojas (браконьеръ, 6), smurtininkas (насильникъ, 47). Många av de sistnämnda beteckningarna skulle med dagens mått mätt knappast passa i annat än ett publicistiskt sammanhang, men på den tiden betraktades de som juridiskt språkbruk; åtminstone tyder det på att de fördes till ”ord som behövs för domstolarna”. BETECKNINGAR PÅ RÄTTSFÖRHÅLLANDENAS SUBJEKT Rätten reglerar olika rättsförhållanden. Där det finns relationer finns det också subjekt i dessa relationer. I teorin brukar man i allmänhet skilja mellan termerna rättssubjekt och rättsförhållandets subjekt (se Vitkevičius 2004: 103), men detta är inte särskilt viktigt när det gäller beteckningar på personer. Ett subjekt i ett rättsförhållande är inte bara en människa, utan också ett kollektivt subjekt eller en stat. Inom juridiken har det blivit tradition att även kalla företag och institutioner för personer – juridiska personer, men när den undersökta ordboken utarbetades fanns termen juridisk person sannolikt ännu inte; i stället angavs rättslig person (юридическое лицо, 119). Även om termen juridisk person började användas redan under den första självständighetsperioden18, angav Terminologikommissionen, som verkade i Statsrådet i slutet av självständighetsperioden, ändå rättslig person och enskild person (Stravinskas 1940: 185). Den sistnämnda termen motsvarade dagens term fysisk person, som också redan var i bruk (se Šalkauskis 1933: 87). I den undersökta handskrivna ordboken finns en grupp beteckningar på personer som är subjekt i rättsförhållanden. Det verkar som om man då ännu inte gjorde någon tydlig distinktion i juridiskt språkbruk, och därför angavs både лицо (41) med motsvarigheten person och människa. Ordet person anges också som motsvarighet till личность (41). Частное лицо (118) översattes inte bara med privatperson, utan också med det icke-terminologiska uttrycket vanlig människa, medan termen физическое лицо saknas. Ordboken innehåller också andra termer som åtminstone villkorligt kan hänföras till mer allmänna beteckningar på subjekt i rättsförhållanden, till exempel: fullmäktig, ombud (доверенное лицо, 20; поверенный, 69), fullmaktsgivare (доверитель, 20; препоручитель, 81), uppdragsgivare (доверитель, 20), rättsefterträdare (правопреемник19, 78), rättsföreträdare (правопредшественник, 78). Här kan också nämnas beteckningar på avtalsparter som till synes angetts som synonymer: avtalspart, part i en överenskommelse, part i en rättshandling (контрагентъ, 38), avtalsparter (договаривающияся стороны, 20). Benämningar på relationer leder ofta till att parvisa termer uppstår; exempelvis betecknas parterna i försäkringsförhållanden i ordboken som försäkringsgivare (страховщикъ, 106) och försäkringstagare (страхователь, 106), men terminologiska mikrosystem är inte nödvändigtvis fullständiga. Exempelvis anges termer ur politiska förhållanden och valkontexten: representant (депутатъ, 19), väljare ¹⁸ ”Privat egendom omfattar all sådan egendom som tillhör privatpersoner och juridiska personer, såsom kompanier, bolag och konkursbon” (Šalkauskis 1933: 85). ¹⁹ Och правоуступатель (78) har lämnats utan motsvarighet i ordboken. 14 (избиратель, 31), rinkikas (выборщик, 13), men den möjliga termen renkamasis20 finns kanske inte; detta ord förekommer endast som motsvarighet till adjektivet избирательный (31). De flesta beteckningarna på rättsliga förhållandens subjekt som tas upp i ordboken avser subjekt inom sakrätten och den därtill knutna obligationsrätten. Sakrätten är rätten att utöva befogenheter att besitta, använda och förfoga över egendom; här är det aspekter såsom ägande, pantsättning, hyra, usufrukt och liknande som är aktuella (VLE.). Objektet för ett sakrättsligt rättsförhållande är vanligen en viss materiell tillgång, medan obligationsrättens objekt är handlingar som rör överlåtelse, försäljning, utlåning och liknande av dessa ting och därmed jämställda objekt (Baranauskas ir kt. 2010: 17–19). Ordboken innehåller olika personbeteckningar med anknytning till förhållanden som gäller ägande, gåvor, pantsättning, förvaring och liknande, till exempel: autorius (сочинитель, 103), dovanotojas (даритель, 18), įkaitinis turėtojas (заставный владелец, 29), įkaito davėjas (закладчик, 26; залогодатель, 27), įkaito laikytojas (закладодержатель, 26; залогодержатель, 27), įkaitėjas (закладчик, 26; залогодатель, 27), laikytojas (хранитель, 117), laivo savininkas (судопромышленник, 107), miško savininkas (льсовладелец, 42), namininkas (домовладелец, 21; домохозяин, 21), namų šeimininkas (домохозяин, 21), nesąžiningas turėtojas (недобросовестный владелец, 49), padėlio priėmėjas, padėlio laikytojas (поклажеприниматель, поклажехранитель, 73), padėtojas (поклажедатель, 73), savininkas (собственник, 100), sąžiningas turėtojas (добросовестный владелец, 19), turėtojas (владелец, 9), turėtojas bendrininkas (совладелец, 101), vaisių naudotojas21 (пользователь, 74). En grupp termer betecknar parter i hyresförhållanden, till exempel: įnamys (наниматель квартиры, 46), kampininkas (угловой жилец, 111), nuomininkas (арендатор, 2; наниматель, 46), nuomotojas (сдающий в аренду, 2), (iš)nuomotojas (наймодавец, 46), pusininkas, pusinis (половник, 73); endast перенимаемщик (66) saknar översättning. Det finns också en grupp termer som betecknar parter i låneförhållanden, till exempel: laid(u)otojas (поручитель, 75), pasiskolintojas (ссудоприниматель, 105), paskolintojas (заимодавец, 25), (pa)skolintojas (ссудодатель, 105), skolininkas (должник, 21), skolintojas (кредитор, 39), skolintojas, įtikėtojas (вверитель, 16), vekselio davėjas (векселедатель, 7), vekselio laikytojas (векселедержатель, 7); о заемщик (25) har lämnats utan litauisk motsvarighet. Det finns många termer som betecknar olika subjekt i ekonomiska förhållanden, till exempel: akcininkas (акционер, 1), dalininkas (акционер, 1; пайщик, 64), bendrininkas (компаньонъ, 37), didmenų rengėjas (оптовый подрядчик, 59, 72), gamintojas (производитель, 86), gavėjas, ėmėjas (получатель, 74), įdėjėjas (вкладчик, 9), indėlininkas (вкладчик, 9), įgijėjas (приобретатель, 85), laikytojas (держатель, 19), mažmenų prekininkas (мелочный торговец, 43), mokėtojas (плательщик, 68), neviešas bendrininkas (негласный товарищ, 49), pardavėjas, pardavinėtojas (продавец, 86), pasikliautinis tarpininkas (посредник за честь, 76), pirkėjas (покупатель, 73), pirkikas (покупщик, 73), priėmėjas (приёмщик, 85), rengėjas (подрядчик, 72), tarpininkas (посредник, 76), 20 Šiaip jau sudiktavardėjęs renkamasis anuomet buvo vartojamas (žr. Umbrasas 2005: 125). 21 Jfr den nuvarande termen uzufruktorius. 15 mellanhand (коммуционеръ, 37), leverantör (поставщикъ, 76), förevisare (предъявитель, 80). Bland beteckningarna på rättsliga förhållandens subjekt bör också nämnas de beteckningar på parter i arvsförhållanden som finns upptagna i den undersökta ordboken, till exempel: inventoriaus turto įpėdinis (инвентарный наследник, 33), įpėdinis (наследник, 48), įstatyminis įpėdinis, teisės įpėdinis (законный наследник, 26), legataras (легатарий22, 41), palikėjas (наследодатель, 48), testatorius, testamento davėjas (завещатель, 25), velionės skirto testamento vykdytojas, testamento įsaky­tinis (душеприказчик, 22). Sammanfattningsvis kan sägas att den undersökta ordboken innehåller omkring 20 ryska personbeteckningar som inte har översatts till litauiska (många av dem nämns i artikeln under respektive temagrupp). Det framgår att översättningssvårigheter bland annat gällde specifika historiska beteckningar. Exempelvis har бобыль (5) lämnats oöversatt – beteckningen avsåg utblottade bönder som bodde och arbetade hos en feodalherre och var befriade från naturaprestationer till staten (Dinaev 2016: 82). Även вотчинникъ (12) har lämnats oöversatt; på ryska betecknade ordet förvaltare av feodala jordegendomar (arvegods). Senare, vid översättningen av det ryska imperiets civillagar, användes ordet tėvonis (Umbrasas 2005: 122). Man bör ha i åtanke att den första ordboken över juridiska termer utarbetades vid en tid då varken den första civillagen (som då helt enkelt kallades civillagar) eller civil- och straffprocesslagarna hade översatts till litauiska. Endast översättningen av strafflagen brådskade (som då också kallades straffstadgan och strafflagarna), eftersom dess första inofficiella översättning kom ut redan 1919, det vill säga innan den aktuella handskrivna ordboken hade färdigställts (Umbrasas 2010: 32–40). Man kan också tillägga att Terminologikommissionen vid utbildningsministeriet inrättades och behandlade endast ett par dussin juridiska termer år 1921. Projektet till den första ordboken över juridiska termer utarbetades alltså verkligen i brist på nödvändiga litauiska källor. Dess syfte var sannolikt i första hand att välja ut ryska juridiska termer från det ryska imperiet, vilka sedan länge hade använts inom den rätt som övertogs, och inte nödvändigtvis att enbart inriktas på förhållandena 1919–1920 (exempelvis borde termen från det ryska imperiet предводитель дворянства (79) redan ha varit inaktuell; den översattes med bajorų vadas, bajorvedis). Artikeln syftar överlag inte till att i sak analysera termer eller terminologiska enheter särskilt ingående eller att skapa ett strikt system av dem, särskilt eftersom ordboken inte är definitionsordbok. Jämförelsen mellan litauiska och ryska termer gjorde det dock i huvudsak möjligt att förstå vilka centrala kategorier av personbeteckningar som var aktuella vid den undersökta tiden. SLUTSATSER Det handskrivna projektet till en ordlista över juridiska termer och andra ord som behövdes i domstolarna, utarbetat vid justitieministeriet 1919–1920, var det första försöket till juridisk terminografi i Litauens historia, vars resultat allmänheten aldrig fick se. Ordboken utarbetades alldeles i början av självständigheten, när det officiella litauiska rättsspråket ännu bara hade börjat 22 Частный легатарий (118) är oöversatt. 16 ordnas, och principerna för litauisk terminografi höll också fortfarande på att formas. Historiska och politiska omständigheter innebar att de främsta rättskällorna vid den tiden var ryska, vilket skapade ett behov av en översättande rysk-litauisk ordbok över juridiska termer. Bristen på litauiska juridiska termer märktes troligen först inte inom lagstiftningen, som växte fram gradvis, utan av dem som arbetade inom rättstillämpningen. Eftersom domstolsarbetet redan från 1919 skulle bedrivas på litauiska ställdes man utan tvekan inför många språkliga utmaningar. Detta var sannolikt också anledningen till att justitieministeriet skyndsamt började utarbeta en ordbok som domstolarna behövde, både för att utföra förundersökningsåtgärder och för att verkställa domstolsbeslut. Med dagens ögon är det färdiga ordboksprojektet intressant inte bara som källa till kunskap om rättsspråkets utveckling, utan också som en återspegling av dåtidens rättsliga realiteter och aktuella frågor. Inga dokument har påträffats som visar hur det material som behövdes till ordboken valdes ut, men ordbokstexten visar att man strävade efter att täcka olika aspekter. Personbeteckningar ägnades ganska stor uppmärksamhet – de utgör en tiondel av ordboken. Redan titeln visar att detta inte bara är en ordbok över juridiska termer, utan också över andra ord som behövdes i domstolarna. Följaktligen är inte heller dessa personbeteckningar nödvändigtvis terminologiska eller direkt hänförliga till rättsområdet, men det vore svårt att dra en gräns mellan termer och icke-termer. Vid den tiden ansågs detta ordförråd på ett eller annat sätt vara relevant för domstolarnas arbete och räknades därmed till rättsspråket. Undersökningen visade att de personbeteckningar som fördes in i rättsspråket i början av självständigheten kännetecknades av en ganska stor tematisk mångfald. Vid sidan av juridiska termer fördes det in ord som med dagens ögon verkar knappast vara terminologiska över huvud taget; de kan helt enkelt ingå i det allmänna ordförrådet, även med konnotationer, liksom termer som inte är renodlat juridiska. Här finns allmänna personbeteckningar efter ålder, bostadsort, hälsotillstånd med mera. Det finns många personbeteckningar efter släktskaps- och familjeförhållanden, och åtminstone en del av dem är helt enkelt allmänspråkliga ord, vilkas relevans i ett rättsligt sammanhang är sekundär; någon terminologisering behöver inte ens ha förekommit. Det är något oväntat att ordboken innehåller så många personbeteckningar efter specialisering och att den tar upp många beteckningar för utövare av både fysiskt och intellektuellt arbete. Förhållandet mellan många av dessa beteckningar och rätten verkar ganska svagt, men behovet av sådana beteckningar kan ha berott på domstolarnas aktuella arbetsuppgifter. Annorlunda är det med beteckningar för anställda vid statliga myndigheter och institutioner, rättsväsendet, militären och liknande: sådana beteckningar standardiseras vanligtvis officiellt, och när detta inte skett kan deras införande i ordboken åtminstone visa på en strävan att inventera dem. De personbeteckningar som förhållandevis säkrast kan betraktas som juridisk terminologi som domstolarna behövde är namnen på deltagarna i rättsprocessen och de rättsliga relationernas subjekt. Ordboken syftade till att benämna aktörer med rättslig subjektivitet, med särskild tonvikt på sakrättens och obligationsrättens subjekt. Som ordbokens rättsliga ändamål visar strävade man också efter att benämna sådant som var direkt relevant för domstolarna: beteckningar för parter i mål, anklagade, anklagare, brottsoffer, tjänstemän som utförde förundersökningar och företrädde staten i domstol, domare, verkställare av domstolsbeslut, advokater, experter, vittnen och andra personer med anknytning till processen togs med. Därutöver presenterades många ord för brottslingar, lagöverträdare och andra som brutit mot rättsnormer. 17 Den dåtida rättsliga situationen och övertagandet av det ryska imperiets rättsakter innebar att ordboken utarbetades i syfte att översätta ryska termer och andra lexikala enheter till litauiska. Urvalet av ryska termer gjordes sannolikt med utgångspunkt i domstolspraxis som hade utvecklats före självständighetsförklaringen och i de källor som domstolarna använde, däribland ganska gamla källor från det ryska imperiet. I huvudsak sökte man alltså litauiska motsvarigheter till termer och andra ord som hade varit i bruk i det ryska rättsspråket under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. När ordboken utarbetades kunde dessa ord beteckna begrepp som inte nödvändigtvis var relevanta för det självständiga Litauen, men som hade anknytning till den övertagna rätten. Exempelvis var det just den övertagna rätten som gjorde att beteckningar för religiösa personer togs med i den ordbok som höll på att utarbetas. Även om personbeteckningarna i projektet till en ordlista över juridiska termer och andra ord som behövdes i domstolarna inte kan betraktas som en fullständig samling, kan man ändå, enbart utifrån mängden, hävda att ordboken innehöll en kärna av personbeteckningar som var relevanta för dåtidens rättspraxis och till och med historia. Ordbokens översättande karaktär och strävan att finna möjliga litauiska motsvarigheter innebar dessutom att antalet litauiska personbeteckningar betydligt överstiger antalet ryska enheter. LITERATŪRA Andriuškevičienė Danguolė, Tamulevičius Algirdas, Valiukėnas Vytautas 2005: Inžinieriai, technikai ir technologai: trikalbis aiškinamasis žodynėlis [Engineers, Technicians, and Technologists: Trilingual Vocabulary], Vilnius: Lietuvos darbo rinkos mokymo tarnyba. Andriuškevičienė Danguolė, Tamulevičius Algirdas, Valiukėnas Vytautas 2006: Vadovai ir vadybininkai: trikalbis aiškinamasis žodynėlis [Heads and Managers: Trilingual Vocabulary], Vilnius: Lietuvos darbo rinkos mokymo tarnyba. Baranauskas Egidijus, Laurinavičius Kęstutis, Pakalniškis Vytautas, Vasarienė Dalia 2010: Daiktinė teisė [Property Law], Vilnius: Mykolo Romerio universiteto Leidybos centras. Deviatnikovaite Ieva 2021: Lietuvių kalba tarpukario teisėje [Legal Lithuanian Language in the Interwar Period]. – Logos 106, 156–172. Prieiga internete: http://www.litlogos.eu/L106/Deviatnikovaite.html. Dinaev I. Z. 2016: Istoriko-pravovoj terminologičeskij slovar' [Historical and Legal Terminology Dictionary], Groznyj: Čečenskij gosudarstvenyj universitet. DJTŽ: Del juridinių terminų žodyno [Regarding the Glossary of Legal Terms]. – Lietuva, 1919, lapkričio 3, 2. Džežulskienė Judita 2001: Asmenų pavadinimai, reiškiami veiksmažodiniais mobiliaisiais daiktavardžiais (substantiva mobilia) [Motion Nouns in Lithuanian]. – Acta Linguistica Lithuanica 44, 55–69. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/1235. 18 Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys [Lithuanian Terminology: Theory and Management Principles], Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Gaudinskaitė Danguolė 2021: Sinonimiški bendrašakniai asmenų pagal profesiją pavadinimai: darbą, semantiką, stilistiką ir vartoseną [The Synonymous Conjugate Personal Names by Profession: Formation, Semantics, Stylistics and Usage]. – Acta humanitarica academiae Saulensis 28, 8–28. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/actahas/article/view/33022. Gedzevičienė Dalia 2021: Lietuviškų intelekto sutrikimą ir jo lygius įvardijančių terminų kaita ir ją lemiantys veiksniai [Change of Terms Defining Intellectual Disability and Its Levels in Lithuania and Change-determining Factors]. – Terminologija 28, 114–152. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2074. Gritėnienė Aurelia 2016: Asmenų pavadinimai šiaurės panevėžiškių patarmėje [Personal Names in the Northern Panevėžiškiai Subdialect]. – Acta Linguistica Lithuanica 75, 224–242. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/850. Gritėnienė Aurelia 2018: Šiaurės panevėžiškių vaizdingieji asmenų pavadinimai [Figurative Names of Persons in Northern Aukštaitian Subdialect of Panevėžys]. – Rytų aukštaičių patarmė: kaita ir pokyčiai, Vilnius: Baltijos kopija, 318–342. Prieiga internete: https://talpykla.elaba.lt/elaba-fedora/objects/elaba:34365353/datastreams/MAIN/content. Juozapaitienė Rusnė 2011: Bažnytinės santuokos registracija Lietuvoje: istorija ir dabartis [Inclusion of Church Marriage into the State (Civil) Register in Lithuania: History and the Present Time]. – Kultūra ir visuomenė 2(3), 101–123. Prieiga internete: https://portalcris.vdu.lt/server/api/core/bitstreams/20e6f9f8-8074-43f8-bf24-b38a0997b98a/content. Kiškis Alfredas 2017: Lietuvos kriminologijos raida 1918–2017 m.: šimtmečio patirtis [The Development of Lithuanian Criminology in 1918-2017: the Experience of a Century], Vilnius: Mykolo Romerio universitetas. LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002) [Lithuanian Language Dictionary 1–20 (1941–2002)], red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/. LPK 2023: Lietuvos profesijų klasifikatorius [Lithuanian Classification of Occupations]. Prieiga internete: https://www.profesijuklasifikatorius.lt. Mančinskas Česlovas 1998: Policija Lietuvoje 1918–1940 metais: mokymo leidinys [The Police in Lithuania 1918–1940: Educational Book], Vilnius: Lietuvos teisės akademija. 19 Pečkuvienė Laima 2014: Dėmenų bendr- turintys asmenų pavadinimai ir jų darybos ypatumai administracinėje kalboje [Formation Peculiarities of Terms Containing Component Bendr- in Administrative Language]. – Socialinių mokslų studijos 6(3), 648–660. Prieiga internete: https://cris.mruni.eu/server/api/core/bitstreams/37cb7203-a254-4b51-a987-6e17cef2499f/content. Radavičius Liaudginas Erdvilas 2004: Teisės psichiatrija: istorija ir dabartis [Legal Psychiatry: History and Present], Vilnius: Mykolo Romerio universiteto Leidybos centras. RŽ 1991: Religijotyros žodynas [Dictionary of Religious Studies], sud. R. Petraitis, Vilnius: Mintis. Stravinskas Petras 1939, 1940: Teisinės terminijos projektas [Legal Terminology Project]. – Teisė 48, 384–387; 49, 475–480; 50, 73–74; 51, 184–185. Šalkauskis Kazys 1933: Civiliniai įstatymai: X tomo 1 dalis [Civil Laws: Volume X, Part 1], Kaunas. Umbrasas Alvydas 2005: Asmenis įvardijantys teisės terminai 1918–1940 m. Lietuvos kodeksuose [Law Terms Naming Persons in Lithuanian Legal Codes of 1918-1940]. – Terminologija 12, 107–136. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/640. Umbrasas Alvydas 2010: Lietuvių teisės terminija 1918–1940 metais: pagrindinių kodeksų terminai [Lithuanian Legal Terminology in 1918–1940: Terms from the Main Codes], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Umbrasas Alvydas 2011: Rankraštinio teisės terminų žodyno (1920 m.) sandara [The Structure of Manuscript Dictionary of Law Terms (1920)]. – Terminologija 18, 109–141. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/418. Umbrasas Alvydas 2012: Rankraštinio teisės terminų žodyno (1920 m.) lietuviški dvižodžiai terminai [Lithuanian Two-Word Terms from the Manuscript Dictionary of Law Terms (1920)]. – Terminologija 19, 143–172. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/458. Umbrasas Alvydas 2018: Asmenų pavadinimai kompiuterijos žodynuose [Names of Persons in Dictionaries of Computer Science]. – Terminologija 25, 107–127. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/123. Vitkevičius Pranciškus Stanislovas 2004: Civilinės teisės subjekto ir civilinio teisinio subjektiškumo problemos [Problems of Civil Law Subject and Civil Legal Subjectivity]. – Jurisprudencija 55(47), 102–113. Prieiga internete: https://ojs.mruni.eu/ojs/jurisprudence/article/view/3240/3038. VLEe: Visuotinė lietuvių enciklopedija [Universal Lithuanian Encyclopedia]. Prieiga internete: https://www.vle.lt/. 20 Zemlevičiūtė Palmira 2020: Medicinos asmenų pavadinimai 1920 metų nepriklausomos Lietuvos pirmajame Medicinos žurnale [Names for Actors in the Medical Field in the 1920 Issues of Medicina, the First Medical Magazine in Independent Lithuania]. – Lituanistica 66(4), 302–322. Prieiga internete: https://www.lmaleidykla.lt/ojs/index.php/lituanistica/article/view/4364. 21